Senaste kommentarerna i forumet

Du behöver såklart (!) inte be om ursäkt för uteblivet svar. Livet händer ju hela tiden, trots att vi sitter här.

Nej inget tal än. om två veckor bär det av.

Min lilla gränsövning går bra, inget alkofritt vin-substitut.
I går gjorde jag något ganska nytt.
Var ute på och klubbade, nykter.

Eller klubbade och klubbade. vid halv två tröttnade jag och gick hem. Men det var oerhört intressant fram tills dess. en STOR eloge till folk som jobbar i den branchen.
Herregud vad folk kan bete sig, och att de orkar se denna fylle-missär natt efter natt.
Om inget annat blev jag bara mer beslutsam om att den typen av fylla är över för min del.

Det var inte svårt att låta bli att dricka. Det som var svårt, var att prata med mina vänner, som var lite fulla. gud vad jobbigt det är! Faktiskt, det är inte roligt. Man är på så olika nivåer. Själv är jag lite trött och en aning uttråkad, medan de är i gasen.

Det var inte svårt att låta bli att dricka alls, men jag är fortfarande väldigt osäker på om jag kommer kunna klara av att dricka måttligt.
Jag vill ju ha lika roligt som alla såg ut att ha det igår, men jag vill inte stå i ett hörn och vingla eller dansa ( så dåligt!) och tro att jag dansar bra.

jaja vi hörs!

Grattis till två veckor! Nä det är samma för mig, försöker gärna ändra allt på en gång men denna gången måste jag nog försöka lugna mig lite. Lite lugn och ro, läka och landa. Önskar dig en fin lördag. /N

Jag har varit väldigt lite aktiv i några veckor nu, har inte riktigt hittat motivation att skriva.
Men det rullar i alla fall på ganska bra, kommer snart att ramla över tremånaders-strecket och det känns skönt.
Har snart ett nytt trigger-tillfälle (där jag ALLTID har druckit förr) att ta itu med, men ser i alla fall nu fram emot att få uppleva det nykter.

Fortsätter att läsa här varje dag och önskar att jag kunde ge mer support åt andra såsom jag själv fått stöttning, men det vill sig liksom inte ännu.

Hittade en bra krönika, många som ifrågasätter sitt drickande, även offentligt. Krönika

Ha det Gott
//Buzzz

Hu Rosa jag känner och känner igen den ångesten att i te veta vam som hänt med vem... Bra att du är här nu, forumet är fantastiskt. Själv läser jag mest men skriver ibland.

Välkommen och kram på dig.

/N

Ute skiner solen. Snart ska jag cykla mina 5 km till träningen. Skönt! Nästa sak att ta itu med är att sluta snusa. Känner mig helt darrig efter dagens första snus. Men var sak har sin tid. Inte jäkta och förändra allt på samma gång. Ett misstag jag lätt gör. Nu slutar vi med kött, kaffe, snus. Tränar hårt. Nej, inte den här gången. En sak i taget, små steg. Glädjas åt det lilla. Ha det bra allihopa och ni som har sol idag, njut av den :) Vi behöver ljuset både bildligt och bokstavligt. Kram

Just det, glömde - 2 veckor idag :D

Man får lova att ta allt utan nåt alkoholfilter. Men det är också en lycka i sej, att veta att allt man gör är på nyktert huvud. Lösningarna är inte ett hopkok av luddiga alkoholidéer. Jag är i alla fall mycket lyckligare nuförtiden. Inte lycka jämt men jag vet att alla känslor är äkta. Att vara nöjd mej sej själv och sina val ger också en eufori ibland. Att gå förbi systemet på fredagskvällen och inte behöva gå in och bunkra upp. Det blir ett annat lugn utan denna stress att alltid behöva se till att ha tillräckligt hemma. Och denna valfrihet, alla möjligheter man har. Förut var det bara en-att slå upp ett glas och börja dricka. Det goda ruset kanske höll i en timme eller två, sen kom ångern, ångesten och tanken på morrondagens förstörda möjligheter att åka tidigt till butiken eller annat man kanske ville göra.

Svaret är att man blir lyckligare utan alkoholen, det är nog säkert.

Håller med om att det är väldigt obehagligt när man får det där
blixtsnabba suget. Kan säga dej att det avtar med tiden men inte
helt ännu för mig efter 4 månader och 3 veckor. Det kanske kommer
ett par ggr. i veckan men det får rusa genom kroppen till det släpper.
Jag tänker positiva tankar då. Första månaden tänkte jag på A nästan hela
tiden. Tyckte synd om mig själv. Nu tycker jag inte synd om mig själv.
Man vandrar liksom vidare på en liten stig. Kan inte själv dricka s.k. normalt.
Vet det efter att jag provat ett 10-tal ggr. Blev värre och värre för varje gång.
Just nu är jag glad för varje dag i nyktert tillstånd.
Tack varje min egen vilja att sluta.
Forumet som hjälpt mig jättemycket.
Min fina fina hund, har troget varit vid min sida i vått och torrt.
Önskar dig en fin dag
Fär mig no akohol idag
Konstnären

Jag tror ju inte att den där lyckan kommer av sig själv. Vi får nog jobba lite på
den. När jag känner lycka är varje morgon jag vaknar och vet att jag inte druckigt
dagen innan. Sedan går det upp och ner men det är väl så livet är. Jag tror inte jag
kan gå omkring i vardagligt rus hela tiden. Det jag kan tycka är jobbigt är att man
får ta motgångar nyktert nu för tiden. Innan hade jag väldigt lätt för att gömma mig
bakom flaskan och just då löste jag alla problem som jag sedan sköt upp när man
nyktrade till. Ibland är livet inte lätt men jag gillar det nu med klara ögon.
Tänker inte ofta på A nu jag spelar upp min fina inre film som verkligen är ett av-
skräckande ex hur jag var innan.
Igår var jag bortbjuden på tjejmiddag men tackade nej, fick någon konstig ide att jag
skulle dricka om jag gick dit. Det blev sura miner men jag var tvungen att rädda mig
själv. Idag känner jag inte alls så allt är bara harmoniskt just nu. Så man ser vad det
kan svänga.
Må bra på dig
Konstnären

Vi är många här som delar liknande historier. Du verkar ha tänkt igenom det hela noga och skriver många kloka saker. Det där med "festen" känns såå väl igen...Och vilken bra ide att ge sig själv ekonomiska incitament att vara nykter (börjar genast tänka på en viss oförskämt dyr väska som jag nyligen sett och undrar om man kan lägga pengar i burken retroaktivt???) För var och en "blir ju salig på sin fason". Man får helt enkelt prova sig fram och se vad som funkar. För en del passar det bäst att trappa ner medan andra vill bryta rakt av. Personligen har jag nog testat lite av en kombination. Det var under våren 2013 som jag på allvar började fundera över mitt drickande. Jag började då helt sonika anteckna hur många vita dagar jag hade på en månad och blev helt chockad över att upptäcka att jag snittade typ 2 vita dagar i veckan. Under sommaren och hösten började jag därför medvetet försöka lägga in fler vita dagar och testade då allt från "inte dricka på vardagar" till "bara dricka 3 glas per kväll". Var inte riktigt nöjd med resultatet (typ drack nästan mer) och bestämde mig därför att testa att vara helt vit under ett år. Just nu känner jag lätt eufori men de första dagarna/veckan var urjobbig, framför allt på det sociala planet. Vad GÖR man egentligen om man inte dricker vin en fredagskväll? Vem är jag då - en te person? för mig har nog identifikationen av den kritiska tidpunkten 17-19 varit avgörande. Under den tiden undviker jag alla vinsituationer genom att gå undan och tex läsa bok eller bada. Har förklarat för min man som tålmodigt accepterat läget. Men kul tycker han inte att det är, det märks..

Usch hoppas att du inte uppfattar allt detta inlägg som innehållandes en massa snusförnuftiga tips som du inte bett om. Vill egentligen bara välkomna dig till gänget! Vi tar hand om varandra!

God natt alla fina!
/Nossan

Funderade ikväll på när jag sist kände en riktig önskan att dricka. På något märkligt sätt är det faktiskt länge sedan. Ja en kort tanke kan komma upp -skulle vara gott med...
Men ingen önskan efter ruset som sådant. Tankarna på alkoholen har varit mycket närvarande under de senaste månaderna, men det blir mindre ofta numera. Det som gör mig lite fundersam är att jag inte direkt känner mig" euforisk" över nykterheten. Det är ofta mer en känsla av - jahaja, och nå då?
Jag vet inte om det är som det ska vara? Förmodar som med det mesta jag gått igenom, att även detta är helt normalt. Men jag känner inte direkt faan va skönt att vara nykter! Det är mer som det känns som - faan va skönt att inte vara full. Kanske är det ett tecken på att hjärnan har svårt med att fixa fram lite schyssta endorfiner, som skulle sitta bra från och till.
Men man ska inte gnälla i onödan kanske ;-)
Somnar och vaknar i alla fall nykter imorgon med. Så mycket är säkert.

Så himla tröööögt.... Huvudet är proppfullt av tankar men det har suttit långt inne att få ut dem. Ett slags mental förstoppning där jag ätit massor men nada output whatsoever. Så, nu blir väl detta inlägg ett verbalt resultat av ett slags ...lavemang (kamomillteet kanske?).

Jag läser här flera gånger varje dag, läser och tänker. Och läser om, för mitt minne är fortfarande skitdåligt - jag minns verkligen inget, särskilt inte av mina egna inlägg. Och jag kan fortfarande få samma typ av minnesluckor efter en helt vit middag ute som jag alltid fick när jag drack (räckte med 3 glas för att jag inte skulle ha sammanhängande minne av kvällen). Är det ngt slags hjärnskada jag dragit på mig tror ni? Verkligen bra jobbat isåfall. Go Nike! Jag dricker iaffortfarande väldigt lite, kanske det har blivit 0-2 ggr/vecka sedan jul, och oftast max ett glas. Fick ju nog i början av nov och undantaget en kaosfylla på lucia har jag pendlat mellan helvitt och 1-2ggr per vecka. Men jag känner ju hur lätt det skulle kunna eskalera och att jag BORDE ta ett beslut om nykterhet - men jag ORKAR inte ta det beslutet fastän jag kanske eg. skulle må bra av det.

Nä hörrni jag är trött och bitter och sliten, det är för mycket av allt. Jag försöker jobba mindre (=klara mitt krävande heltidsjobb på 6 istf 8 timmar) ffa under mina barnveckor så det inte blir så långa dagar på fsk, och under självveckorna för att få mer tid till mig själv. OCH samtidigt försöker jag vara ledig på kvällarna (hinna läsa och göra avkopplande saker som jag ju ändå blir rastlös av) OCH klämma in promenader eller löprundor på luncherna. OCH komma ikapp med några projekt jag ligger efter med. OCH få ordning på min ekonomi. OCH gå ner i vikt. OCH ha mer sex. OCH få till ett beslut om alkoholen. OCH få ordning på sömnen. OCH träffa mina vänner mer, efter 2 år av dygnetruntjobb (heltidsjobb + doktorsavhandling + separerad småbarnsmorsa=ej så mkt socialt liv) Men, när jag radar upp allt såhär så ser jag ju att det ju inte går, såklart. Inte allt på en gång.

Det är så konstigt - jag har alltid sett mig själv som en rätt bekväm typ som inte gillar att städa, inte har ambitionen att vara perfekt förälder eller gillar familjeliv sådär jättemycket, gillar bo i hyresrätt (själv), inte bryr mig om jag dejtar män el kvinnor, inte är hispig över jobbet, gillar att spela, göra och lyssna på musik över allt annat, att chilla, dricka vin och liggga i soffan eller i solen nånstans. Men, den bilden verkar inte stämma längre - inte när jag läser vad jag skriver ovan. Och det är ju inte konstigt om jag känner mig misslyckad och otillräcklig hela tiden när det ju inte på ngt sätt GÅR att lyckas med allt jag försöker på en gång.

Att inte dricka A känns ju som nyckeln till orken, ekonomin, vikten, sömnen, och säkert det mesta av det andra, så det var ju också en av anledningarna till att jag försökte börja nysta i den änden när jag började skriva här tror jag. Men jag är så himla trött fortfarande, trots att det nu närmar sig 3 månader av mycket låg alkoholkonsumtion. Kanske räcker det inte med lågkonsumtion månne?

Jag har tidigare gillat att meditera, vara i nuet, men jag orkar inte det nu - och jag är skitskraj tror jag. Att det liksom ska vara tomt där, tomt och tråkigt, och inte finnas ngt lugn längre. Hjärnan kokar av planer på att flytta, söka nya jobb, resa, optimera scheman, handlarlistor, månadsbudget, införa köpstopp - bli helnykter osv osv osv.

Under barnveckorna funkar det skitbra utan A - en nollöl när jag kommer hem tar bort suget resten av kvällen. Under barnveckorna, that is. Värre under självveckorna då jag ofta jobbar sent, är trött och hungrig och det är så sjukt lätt att ta ett glas - jag bor bokstavligen ovanpå en kvarterskrog, så det är liksom bara att pipa ner en våning, behöver inte ens gå ut utomhus om jag inte vill. Suget är starkare de veckorna, och kanske 2ggr/vecka sätter jag mig där en stund med ett glas vin eller en öl. Och fastän det i sig är en FANTASTISK förbättring jämfört med mitt konstanta drickande av 1-2 flaskor varje kväll fram tills i höstas - så känns det som att jag misslyckas även där, att jag borde "lyckas" med helnykterhet trots att jag ju inte velat ta ett sånt beslut, just för att det inte ska bli ännu en jävla prestation.

Nu ska jag avsluta denna klagosång - gå och lägga mig och vakna med tuppen/barnet imorgon och tillbringa förmiddagen på biblioteket - DÄR brukar vi finna ro efter en lång vecka.

Varm kram till alla ni som kämpar, som skriver, som läser här <3

Mulleman, tack för dina fina och tänkvärda ord! Det är konstigt, jag har alltid prisat friheten högt. Så konstigt då att tillåta mig fastna i A:s bojor. Det finns ju så många begränsningar i livet ändå. Jag har varit så rädd för min dödlighet och ändå valt att köra mig i botten och på något sätt stå vid sidan av livet. För det är ju så det blir med A. Du är och du finns, men ändå inte. Fullt upptagen med att försvinna bort, fly in i något som i slutändan bara förgör. Det är skönt att vara närvarande, även om det kostar ibland. Jag får bli bättre på att ta andra sorters pauser. Idag har varit en bättre dag på jobbet. Jag har energi igen. Däremot har jag varit lättirriterad hemma. Småstressad. Det antar jag också blir bättre ju längre tiden går. Om 2 veckor ska jag iväg till Danmark. Det kommer bli min första prövning. Åka till ett land med många mikrobryggerier med god öl. Ja, för första gången fladdrar fjärilarna i magen. Jag är inställd på att ta dagarna där timme för timme med en massa påminnelser till mig själv. Träningskläderna följer med som en extra livvakt. Tur att hotellet har ett ordentligt gym. Tänk, det är fredagkväll och jag är klar i huvudet! Imorgon kommer jag vakna utan betongkeps :)

Skrev precis ett svar i din andra tråd angående detta...
/m

Ja, jag vill (är inte där än) vara stolt över mig själv. Vill kunna säga som det är utan att skämmas och svamla.
Vill bara rakt upp och ner säga som det är. Mår bra idag, några dagar har gått sedan i måndags då jag helt tappade kontrollen.
Nu känns det väldigt overkligt och som att det aldrig någonsin hänt.
Tänker ändå att det är bra att det hänt, behövde bli säker.
Det är helt sant som alla säger att man inte börjar om från början efter ett långt uppehåll utan man fortsätter där man var.
Jag kände ett så starkt fysiskt behov av mer så det är helt ofattbart. Det tar över allt.

Men att idag få komma hem efter jobbet och se kvällen framför sig och veta att den blir som jag vill, alltså helt Svensson med middag med läsk och sedan godis och chips framför tv:n. Och när jag är trött kan jag gå och lägga mig och läsa och sedan vakna och minnas allt.
Jag har alltid haft svårt att komma till ro i livet, vill alltid vidare, vill alltid någon annanstans än där jag är.
Tror att vinet var så viktigt för mig, för det var de enda stunderna då tiden stod still, då jag var i nuet.
Blir så tydligt nu när jag sätter ord på det.
Försöker finna någon ro i att bara vara där jag är, men det är så svårt, så svårt.
Nu till exempel letar jag nytt jobb, funderar på att börja plugga igen,
istället för att göra det bästa av det jobb jag har,
som jag egentligen trivs med.
Är det så att jag "slarvar bort" bra saker i livet för att jag vill iväg hela tiden?

Tack PP för dina fina ord. Förebild...? Ja, jag vet inte, känner mig inte så föredömlig precis, men är såklart nöjd inför mig själv med att jag är nykter. Och nu är dessutom box-stället uppeldat i vedkorgen, med lite björkved och grenar. Stuggrannen undrade vad det var jag eldade... Ja, är i stugan över helgen, och att vara här är ju klart förknippat med alkohol i alla former. En whisky att värma sig med innan det är uppvärmt här, vin till maten, en öl med grannen.... Fick dessutom två flaskor vin överräckt till mig direkt när grannarna dök upp, som tack för hjälpen med en tjänst. Fick förklara mig direkt, tack, men jag har lagt ner vindrickandet sedan ett tag tillbaka.... Jaja, du kan ju spara det till sommaren... Jo, det är klart, det kan jag ju...

Det är jobbigast när man blir överrumplad, när man inte hunnit tänka till. Det är väl inte hela världen att ha ett par flaskor vin här, jag har haft vin hemma hela tiden, och vill jag ha är det ju bara att handla i vilket fall. Det är mer att tappa kontrollen över situationen för en kort stund.
Nu känns det bra igen, maten uppäten med en nollöl till och nu ett glas arc-en-ciel, torrt alkoholfritt bubbel som är helt ok. Känns skönt att stått emot ikväll också.

Ha en bra kväll alla
/m

Nu ringde en kille till mig. Jag hade inte köpt öl, inte mer. Sen säger han att jag har en sup.Han frågade vill du ha?
han ville ha kompissupare. Jag svarade dej, men hörde att
det var ja: Sen är jag stolt att jag gick därifrån. Men en sup tog jag så Men så är vi. Jag villsade på. Vill bara ha en vän som förstår mig. Lättare för mig att förstå
Vore det inte enklare att vi pratade med varandrada.? Blev så besviken då en svarade utan att menade det. Druckit öl, men vill tillbaka. Har inte gått över gränsen. Men dricker jag i morgon är jag där.

FAN vad jag önskar att jag hade ont i ett ben el nått ist för själen......

Kämpa på Zapata!
Känner igen mig i det du beskriver så väl. Korta sug som verkar gå över rätt fort. Vissa stunder känns det som "Nej, nu skiter jag i det här" men i nästa känns livet rätt OK. Hoppas de där "Nu-skiter-jag-i-det-här-stunderna" kommer mer sällan framöver.

tagit mej ett återfall, ett endags. Det var precis som du skriver som om jag verkligen ville bevisa för mej själv att det GÅR inte - jag KAN INTE dricka. En viss sans fanns i drickandet, men det jag drack mätte jag upp för att inte bli FÖR sjuk, och sen botten upp. Baksmälla i två dagar. Gott var det inte heller, det bara skulle ner.

Saknar också långa helgnätterna där vi, sambon och jag, satt och pladdrade om allt och inget fram till fem på morgonen, men de kvällarna försvann redan för tio år sedan, därefter var det var och en fyller sej själv efter bästa förmåga... Det är passerat, då var då, nu är nu, framtiden är det enda man kan påverka.

Kram!/MB

Fyfan va gott!
Grattis!

/MB

Är ny här. Har läst delar av din tråd och skriver mitt första inlägg nu. Härligt att läsa att det går bra för dig.
Själv känner jag igen mig i mycket som jag läst i den här tråden. Jag är en medelålders man som har det bra på alla vis, roligt och lagom utmanade jobb, vacker fru som jag älskar, tre egna barn och två bonusbarn - 4 av dem vuxna och "flygfärdiga", även om bara en flugit iväg.

MEN, med start för drygt 10 år sedan, alkoholen finns ständigt närvarande i mitt liv nu. Jag och min hustru dricker i stort sett varje dag och normaltillvaron de senaste åren har varit att dricka öl och/eller vin mycket på helger och lite mindre mycket på vardagar. Det kan handla om 6-8 öl på vardagar och minst 6-8 öl och minst en vinflaska fredag- eller lördagkvällar. Ofta kommer jag in i en trall där jag dricker på kvällen, vaknar bakfull på morgonen, anstränger mig att orka igenom dagen och måste "boosta" mig med alkohol för att komma igenom kvällen efter jobbet.

Det senaste året har jag också börjat sova sämre. Jag slocknar tidigt, måttligt eller ordentligt berusad, typiskt mellan 21 och 22, för att vakna vid två eller tre på natten och inte kunna somna om. Jag vrider mig i ångest, både för att jag inte kan sova men också för att jag dricker och inte tar hand om mina barn och allt annat duktigt jag har för avsikt att göra, men sällan eller aldrig gör. På nätterna tittar jag på TV, läser, dricker vatten, planerar hur jag ska bli en bättre människa osv. Oftast slocknar jag ungefär en timme innan det är dags att gå upp.

Jag har gjort försök att minska (sluta helt verkar vara ett väldigt stort steg) men jag efter ett par dagar hittar jag ofta en ursäkt för att köpa några öl och dricka och umgås med frun, och vi har det verkligen jättetrevligt, åtminstone under de 3-4 första ölen.

Nu har jag varit nykter tre dagar/kvällar. Jag drack alltså senast måndag kväll. Den här gången hoppas jag att det kommer att bli annorlunda: jag vet att dricker för mycket (lite självinsikt skadar inte ;)), jag använder självhjälpen eChange (som tillhandahålls av alkoholhjälpen) och jag har på ett tydligt sätt kommunicerat vad jag vill till min fru.

Mitt mål är att nå någotslags normaldrickande och att inte dricka alkohol annat än när det är "fest". Denna "fest" ska inte inträffa oftare en en-två gånger per vecka. När det är "fest" ska jag inte dricka mer än 6 glas alkohol. Jag vet att det finns en stor risk att jag trillar dit i mina gamla vanor efter en "fest", och om det skulle inträffa, får det bli ett nytt mål som går ut på att vara helvit under en period. Jag har ett eget utvecklat belöningssystem som handlar om att jag får en liten belöning (i pengar) efter varje vit dag och en stor bot (mycket mer pengar än belöningen) de dagar jag dricker. Målet är att ligga plus och kunna använda belöningarna till något trevligt åt bara mig själv.

Mår så här efter ett par dagar ganska bra och klarar av att hantera suget ok. Det är inte så farligt när jag har bestämt mig. Det lär väl bli värre nu i helgen kan tänka (ingen "fest" kommer att arrangeras). Jag ägnar en del av tiden åt att fundera vad jag ska göra i stället för att dricka och hur relationen till min fru kommer att bli. Vår relation är ju präglad av alkohol. Just nu är jag övertygad om att det kommer att bli bättre, att jag kommer att ha en bättre tillvaro med bättre relationer. Jag måste bara orka stå emot i det korta perspektivet.

Gillar tanken med backspegeln och framtiden och är glad att du och detta forum finns.
/Tinhad

Med mig är allt toppen! Nästan sådär ”äckligt bra” att jag själv tycker jag är irriterande. Kanske därför jag inte har loggat in så ofta på sistone…

Har faktiskt nästan helt slutat att tänka på alkohol/att jag inte dricker vin just nu. Bara på så här kort tid (4 veckor) har den nya livsstilen blivit helt naturlig. Jag dricker min lime med bubbelvatten och känner ärligt ingen saknad efter vin alls. Har märkt att man hinner med så mycket också om kvällarna när man inte dricker vin. Tidigare blev jag ju alltid sömnig vid 21.30 men nu kan jag vara uppe till 24.00. Känns som den extra levnadstid som jag köper mig genom min nykterhet på detta sätt blir direkt mätbar i vardagen. Det sporrar mig. Jag tränar, läser och pysslar med hemmet (barnen får tom strukna T-shirts i skolan, det ni...). Men viktigast av allt – jag tänker inte ens på att jag inte dricker längre.

För mig finns det inte på agendan att se detta som enbart en vit månad utan inser att det nog är ett års- eller livsprojekt att förändra mitt drickande. Men, samtidigt har jag inte heller uteslutet att jag någon gång kan tänkas tacka jag till ett glas vin t.ex. på en social tillställning. Det viktiga för mig har varit (och är) att bryta det farliga mönstret - detta slentrianmässiga drickande av vin som ofta började kl. 17 på vardagarna och ofta blev 5-6 glas innan jag somnade. Och, kanske lika viktigt, att känna mig bekväm med mig själv och min egen nykterhet. Jag kan faktiskt både HA kul och VARA kul utan vin! Tror mycket handlar om självkänsla för min del…

Jag hoppas innerligt att alla ni fina därute mår bra. Nästa gång jag loggar in kanske jag inte är lika euforisk.

Dagens tanke: försöker man köra in i framtiden med blicken fäst i backspegeln kommer man att krocka…

Mina allra varmaste styrkekramar
/Nossan

Jag tror du kanske kan se det som att du är på väg att bli den förebild som andra har nytta av på samma sätt, som du har haft nytta av andra som förebilder ;-). Duktigt eller inte, men du verkar lösa detta på ett mycket bra sätt tycker jag! Känns som i lagom takt, att du funderar i sunda banor m-m. Kan man säga att det är duktigt att ta ansvar för sitt liv? Nej, kanske inte men det är starkt. I alla fall om man ser var du var för ett par månader sedan, och vad processen har krävt att ta sig dit där du är nu idag. Jippie och hurra till det!

Jag blir verkligen glad för din skull. Och vill påpeka att du lämnar värdefulla spår här hos oss alla!

Önskar oss alla en riktigt skön nykter fredagskväll senare!

//PP

Sälen är vaken... Dina ord värmer! Även om jag försöker släppa det där duktiga, så inser jag att jag delvis försöker göra det här "duktigt" också, men framför allt tror jag att jag verkligen VILL komma vidare med mig själv, komma ifrån det där att inte duga, att alltid slå lite på mig själv... Kanske nått den personliga botten även där?

Nu,dags att ta mig iväg till jobbet cyklandes, helt ofrivilligt, men bilen är upptagen av mannen, så det är inte mkt att välja på. Frusna växlar och 7 minus :-( men jag lär ju vakna till i alla fall...
Ha en bra fredag alla!
/m

Inte heller ska du berätta om det är min spontana reaktion. På min arbetsplats diskuteras min supande kollega nästan varje dag. Och hen gör ju inga fel. Luktar lite konstigt men dyker alltid upp på tid. Kommer från ett krigshärjat land och lever ensam. Sen har folk mage att döma. Jag blir arg och försöker att vara schysst. Men vad är schysst? Duckar ju alltid för hens uppenbara problem eftersom jag inte vill bli avslöjad själv. Detta är verkligen en skammens sjukdom.

Nåja, kul att du hade kul för det är du värd.

Fia