Senaste kommentarerna i forumet

Jag har funderat en hel del så klart.. fram o tillbaka på hur det blev så här och varför det är så svårt att bryta sig loss..

Så jag skrev ungefär som jag kände, rakt upp och ned. Kanske har jag äntligen hittat en anledning i mitt fall. Blir dubbelt glad om jag kan få dig och andra som kanske också läser det här, att hitta en väg ut...

Skönt att få ut det hursomhelst. Slut på nostalgi och romantik. För det kommer aldrig att bli som det en gång var..idiotiskt att man inte fattat det?

Dags att leva i nuet. Ta livet som det är. Och rädda det som räddas kan. För så illa är ju inte livet ibland.. vissa dagar är det faktiskt riktigt bra! Eller hur?

Vi måste bara bli bättre på att hålla fast vid den känslan och inte fly till något som ändå inte finns?

Ha det bra! (Det ska jag också försöka ha det , äntligen) :-)

Vi hörs!

/Mic

Tack för dina tankar de är väl värda att reflektera över. Jobbar vidare med att hålla mig nykter idag. Hörs.

Intressant helgupplevelse Berra! Kanske är det så att den nyktre - som självmant valt den vägen - helt enkelt blir för mycket för den som fortfarande har ett problematiskt förhållande till drickat? Att det blir lite som det ultimata brottet mot Jantelagen? Har själv den erfarenheten från liknande tillställningar. Jag har inte berättat att det är på grund av problem som jag beslutat att inte dricka. Det är än så länge min ensak. Men att vara nykter och samtidigt ha fräckheten att berätta det för den som uppenbarligen har ett klurigt förhållande till alkoholen, blir verkligen "in your face". Är ju inget brott man begår, men den "tilltalade" uppfattar det kanske så ;-)Jag tycker det är väl värt att fundera på, eftersom den situationen kommer att uppstå framöver. Samtidigt som den situationen kommer att förorsaka ett visst "obehag" i mig. Åtminstone den närmaste tiden. Det gäller kanske att hitta sin egen "bild" av det som kommer att ske, och vara klar med varför det sker, och att vara redo för det? Du förstår kanske hur jag tänker?

//PP

Hej Liberto och välkommen! Din historia visar att det är en efterhängsen typ vi har att göra med. För mig är den en bra hint på att det inte är lönt att fundera på en eventuell framtid med alkoholen. Och jag börjar tycka att det kanske inte är en av de värre saker som kan inträffa i livet. Motsatsen har jag faktiskt tänkt ibland under de första månaderna. Att aldrig mera få dricka, och med en sorg som är näst intill patetisk. Det jag ska ta adjö till är ju något som med tiden bara leder till korta ögonblick av välbefinnande, och en enorm stress för övrigt. Nej, det kunde faktiskt vara värre i livet än att bli dömd till nykterhet. Med facit i hand kommer kanske beslutet att bli nykter, vara den utlösande faktorn till att man blir dömd till livet :-)

//PP

Hallo Fjodor och välkommen tillbaka! Läste något i din tråd när jag själv loggat in efter att ha varit utloggad i ett par år. Nu har jag bestämt mig att hänga kvar och jobba med mig själv och alkoholen. Det finns inget alternativ eftersom jag faktiskt har lust att vara med i matchen ett bra tag till. Funkar riktigt bra, och allt medans tiden går så återvänder intressen och livslusten. Har varit en tuff vinter, och som tur är har jag haft forumet och de vapendragare som finns här. Idag är jag glad att lagt till ett par månader sen sista fyllan. Vad mig anbelangar får det gärna ha varit den sista!

//PP

... Att du skriver så bra, så väl uttryckt och ger så mycket eftertänksamhet!
Jag hör hemma "på andra sidan" i detta forum, men läser dina inlägg titt som tätt och känner mig glad för din skull - vilket arbete du gjort och gör!
Ta hand om dig!

..en kvinna i närheten av 60 årsåldern kom insläntrande sist av alla, hon var syster med födelsedagsbarnet.
Skyggt gömde hon sig i köket med sin bror, pratade lite släktskvaller så som man brukar när man inte har träffats på ett tag.
Men hon var nervös för nya kontakter det visste jag ju sedan tidigare, hon stod i köket och drack mod till sig, rödvinsglas efter rödvinsglas...
Vet inte hur man kan dricka så snabbt i slowmotion, man såg hur hon ville hälla i sig snabbt för att bli modig, men ändå hålla en lugn takt ifall någon såg henne.

Efter en halvtimme slog hon ned sig bredvid mig vid matbordet, presenterade sig och jag kunde ju inte låta bli att vara lite elak, men NN vi har ju träffats minst tre gånger förut, kommer du inte ihåg, min fru är bästa vännina med din brors fru, vi sågs ju senast på bröllopet när ni dansade en massa rockn' roll dans?
Ehh ..jo...ja just det kom det fram ur henne, till saken kan nog höra att hon inte vill komma ihåg DEN festen, jag var inte nykter då heller men höll en relativt låg profil gentemot henne och hennes barn.

Hon vred sig mot en gäst på den andra sidan av henne och presenterade sig ännu en gång, där blev det jackpot, det var en som inte kände henne sedan förut.
Hon pratade sådana där vardagligheter som man gör när man ska vara trevlig, och tiden gick och antalet rödvinsglas desto fortare.
Jo hon var ett "ticksmongo" och hennes nervösa ansiktsryckningar slutade helt efter ett tag, hon såg plötsligt rofylld ut i ansiktet.
Rofylld?, ja vilket konstigt ordval jag skrev där, men det var helt uppenbart att nu hade hon en till synes rofylld tillvaro.
Allt verkade vara lugn och frid, och hon kände inga som helst kval att prata med ditten och datten, om allt möjligt.

På något sätt så kände jag igen mig i hennes uppträdande, ingen ro i kroppen förräns den hade nått sitt "normaltillstånd".
Hon var nog lika beroende som jag en gång hade varit, men inte kanske med samma insiktsfullhet.

Hon blev mer och mer kompis med alla runtomkring sig, drog sig inte för att prata högt och ljudligt och tog plats i det verbala surret.
Hon skämde inte ut sig, men i den milsvida förändringen hon hade mot det när hon kom så kanske...kanske hon skulle känna ett visst självförakt under morgondagen.

På småtimmarna någon timme innan hennes hemgång så hängde hon över min axel, och skulle prata "allvar" med mig,
hennes andedräkt slog nästan knockout på mig för där kom en kastvind av en nyss svald rödvinsdoft men med en varm kroppstemperatur, uäck!
Den doften var inte behaglig någonstans, den eventuella längtan jag ibland kunnat känna till rödvinet vid middagar var som helt bortblåst, i månader framöver...

Frugan berättade senare för henne att jag var numera nykterist och skulle inte bara köra bilen hem ikväll på festkvällar, utan för all framtid framöver...
Då fick hon en eftertanke precis som om jag var svartfoten, katten bland hermelinerna, det svarta fåret, Judas eller liknande...
Här satt det en som verkligen var nykter, en som kunde registrera precis allt vad som hände, och minnas...och kunna återberätta det senare...!
Hua, det blev fortsättningsvis ett "kallt" bemötande ifrån hennes sida gentemot mig, man verkligen märkte hur hon inte gillade min närvaro längre.
Aldrig tidigare har det varit så genomskinligt att se reaktionen på min nykterhet, hon förstod att jag visste i vilken situation hon befann sig.

Jo mina ögon registrerade det helt uppenbara, jag satt vid en kvinna med ett ganska långtgående alkoholmissbruk, och jag var med min egna historia på väg att avslöja den sanningen hon själv visste om men inte hade vågat erkänt ens för sig själv...
En liten stund senare lämnade hon festen, jag var alldeles för nära att avslöja henne med mina tysta diplomati, min rena nyktra uppenbarelse utgjorde ett hot mot hennes missbruk, därför att jag visste vad ett missbruk innebar för mig, och troligen för henne också.

I hennes värld finns det troligen bara barn och husdjur som inte dricker alkoholen på fester, det ligger något misstänkt över de som inte faller in i det sociala skiktet av alkoholdrickare, frireligiösa moralpredikanter möjligen, men inte den frivilligt uppvaknade nynyketeristen som bara kunde svara att mitt drickande visade sig inte vara bra för mig, vadå bra?, man får väl offra lite för den goda sakens skull?
Nu sade hon inte så men dessa ord stod på något sätt skrivna i luften, åtminstone i min fantasi...

1-0 till nykterheten denna helg till mig igen, jag gick vinnande igenom denna helg också...
Man har det aldrig tråkigt som nykterist heller, inte om man låter fantasin flöda fritt som den oftast gör för mig.
Jag se saker på ett annat sätt numera, vissa saker är helt uppenbara och det är inte så svårt att se anledningar till dem, och inte heller speciellt svårt att se hur kvällen kommer att se ut för vissa runtomkring mig.

Denna rödvinspimplande kvinna har ju egentligen bara svårt att knyta nya relationer, DÄR ligger hennes problem med drickandet.
Men alkoholen har ju andra sidor också, när t.ex man har medicinerat för mycket mot sin lära-känna-nya-människor-ångest, det blir för fulla, och för trevliga...
Och även dagen efter...fööööör mycket ångest, för att man varit alldeles för trevlig kvällen innan, och så har man ju skaffat sig en anledning till att fortsätta dricka.

Alkoholen är en slug drog, den nöjer sig inte med att slå ner någon mot marken, den fortsätter slå på den som redan ligger.
Alkoholen har ingen hederskodex, den tar helst den som är svagast inför den, lagen om minsta möjliga motstånd.
Men här är det inte musklerna som spelar någon roll längre, utan hjärnans möjlighet att överlista den lilla ulven i fårakläder.

Alla hade vi en anledning till att börja bruka alkoholen, men svårt att finna en kraftfull nog till att sluta använda den.

Berra

Tack! Det finns inget annat än att ta sig upp igen, och fortsätta. Vissa säger att man kan lära sig att dricka normalt, andra inte. Jag tror att det hänger på vad för slags personlighet man är. Jag är helt hopplös vad det än gäller, har jag det hemma så plöjer jag i mig det oavsett om det är öl, vin, godis eller cigaretter. Då kan det nog vara svårt att lära sig att lägga band på sig.
Jag blir förövrigt precis som du när jag dricker, dvs bästa vän med alla, vill att alla ska må bra, älskar heeela världen. Det är fruktansvärt vilken ångestskapare det är...
Nu har vi snart klarat denna dag, AttVilja!! =) Den jobbigaste av vidriga dagar. Jag ska tänka på den här dagen när jag sänker garden igen genom att fundera på att ta något att dricka, tänka på hur kasst jag faktiskt mådde. Vill jag tillbaka? Jamendåså...i så fall är det ju bara att korka upp igen och ta en direktbiljett till helvetet...vilken fest...=( Nej, jag ska inte tillbaka hit mer, det finns inte på någon karta alls. Livet är så mycket mer värt än att behöva hålla på så här.
Skriv gärna och berätta hur det går för dig.

Så bra och så starkt!
Den jäveln har varit med på ALLA mina högtider också.
Det räcker mer än väl det han har förstört.
Nu ska jag se framåt och reparera de skador som går att reparera.
Jag tänker på dig Mic och ditt tydliga budskap om Han någon gång skulle knacka på och vilja vara med.
Ge oss kraft och mod att tillsammans rädda oss själva!

LP

I morgon ska jag träffa sömnexperten
Känner mig både förväntansfull och nervös
Vill så gärna få en bra lösning på mina sömnproblem nu! Så gärna att jag får förväntansångest.
Så dumt!

Hemma igen efter en veckas semester söderöver. Som nykter i närmare 1 år och 10 månader finns inga som helst tankar på att jag skulle dricka igen. Det finns inte på kartan. Inget sug heller, vill inte ha. Otroligt men sant. Vad som förvånar mej lite ändå är de tankar och känslor som väcktes och som jag känner att jag behöver skriva ner för att bearbeta.

Middagsbuffé ingick men inte drycker. Hotellet var barnfritt så där var många par, medelåldern ganska hög. Jag fick en konstig känsla, av utanförskap kanske, när jag såg paren dela en flaska vin. Kände mej annorlunda. Ni vet, det där "normala" igen som man strävar efter. Samtidigt minns jag ju att det inte var så för mej när jag drack heller. Dela en flaska vin, visst, men innan dess hade det varit mycket mer. Nå inte vet jag ju hur mycket dom andra drack före eller efter heller men man såg inte nån som var berusad i alla fall. Ja känslan var nog den att jag hade velat göra likadant, inte för att jag blev sugen på vin men för att jag hade velat vara som andra. Å andra sidan drack inte alla vin heller om jag är ärlig. Fler än jag beställde in vatten. Lite förvånad att jag alls tänkte så men resor har varit så starkt förknippat med drickande. Det är ju helt galet egentligen att flyget går klockan åtta på morron och så kommer drinkvagnen och det beställs in både det ena och det andra. Inte klokt.

Min man drack oftast öl till maten men en kväll ville han ha vin så han beställde in en halv flaska. Då kom kyparen med två glas till och delade upp mitt vatten i två glas och hällde vin i två glas. Det blev lite "grevinnan och betjänten"-stuk på det hela, maken fick dricka varannan gång ur sitt och varannan ur mitt. "Happy new year, miss Sophie". Lite komiskt och ingen märker och ingen bryr sej. Det positiva är ju att det inte väckte nåt begär i alla fall, bara ett konstigt vemod, lite sorg kanske, eller, tja, jag vet inte riktigt vad.

Min man bryr sej inte, han är bara glad över att jag inte dricker längre, över att han alltid kan lita på mej, att jag inte blir berusad och kanske skämmer ut mej. Och jag är nog stolt också över att jag klarat detta. Klarar detta nyktra liv och stortrivs med den frihet det ger mej. Att jag kommit över mitt alkoholproblem. Ja det vågar jag säga att jag har för jag vet också att jag inte nånsin ska tro att det betyder att jag kan dricka ibland. Försök och misslyckanden har lärt mej att det går inte och det har aldrig varit mitt mål heller. Alkohol ingår inte i min livsstil längre helt enkelt.

Ja, det är väl som du säger, att har man väl tagit första glaset så är det klippt. Fattar inte att man inte kommer ihåg, eller bara ignorerar de skam och ångestkänslor som följer på det... Jag blir som tur är inte heller elak eller våldsam, raka motsatsen faktiskt, jag ska vara "bästa vän" med alla huuu, usch vad jag skäms över det också! Jag påbörjade min vita månad idag. (För nånstans inbillar jag mig fortfarande att jag i framtiden ska kunna dricka "normalt") men samtidigt har jag ju inte ens klarat av en vit månad på de senaste åren så vi får väl se hur det går med den saken... Hursomhelst SKA jag vara spiknykter i en månad nu, sen kommer ju semestern och då får vi väl se hur det går. Sjukt att den ska vara så förknippad med alkohol! Tack för ditt svar och kämpa på!!

Visst är det galet det man utsätter sig för? Det är helt otroligt. Viljan att kunna dricka som folk är så stark (i alla fall hos mig), jag vill verkligen klara av det, och jag har försökt så länge. Och nu har jag, återigen, insett att det inte går, att det inte kommer att gå. Det är krafter mot vilka jag är försvarslös. Jo, jag har faktiskt ett bra kort att spela ut: Nykterhet. Precis som man hört predikas, så länge man inte tar det första glaset. För efteråt är det ju kört...det är bara att vänta på baksmällan, ångesten, självföraktet, skammen. Bli den där lilla figuren som känner sig så värdelös, så totalt obefintlig. Och då är jag ändå en alkis som inte blir våldsam eller elak och har inte nån sån ångest att behöva handskas med...

Ja, det är bara att knyta näven på nytt. Jag är för alkoholiserad för att lära mig socialt drickande. Däremot hoppas jag att jag inte är för alkoholiserad för att kunna sluta. Att ta del av andras erfarenhet och pepp här på forumet ger otrolig styrka.
Kämpa på AttVilja, du kommer att fixa det. Jag också.

Har ju redan gått ett par månader men upptäckte detta forumet idag så... Första april är ju en lika bra dag att inleda nykterheten på som vilken annan! :)
Försökte många gånger förra året att dra ner på mitt drickande. Jag dricker inte varje dag och aldrig ensam men på helgerna dricker jag ofta kopiösa mängder vin och öl, tja, sådär så att jag hamnar i grottmänniskastadiet. Alltså ligger i princip utslagen och spyr ner mig själv. Det kändes så jävla hemskt att skriva den sista meningen, men det är ju det jag gör. Usch fy fan, jag vill inte vara med om det någon mer gång! Om jag kan få någon att hålla i handen så håller jag gärna tillbaka allt vad jag orkar!

Oj vad jag känner igen mig! Aldrig mer, nu får det räcka, det här var sista gången.... osv osv. Tomma ord och fraser som jag i lördags natt sluddrade fram, ännu en jävla gång! Jag vill verkligen inte dricka på det viset jag gör, men ändå fortsätter jag... Nu ska jag ha en vit månad! Har sagt det många gånger senaste året men aldrig lyckats.... Kanske blir det lättare om man kan ventilera sig här med andra som är i samma situation och som varken dömer eller rycker på axlarna åt ens problem...
Kan jag hjälpa och peppa någon annan gör jag gärna det, och jag behöver sannerligen pepp själv

3 månader! Hur går det för alla? Hur mår ni?
Jag har knappt varit inne på forumet sista tiden, men jag är fortfarande nykter och glad för det! Har läst att 3 månaders strecket kan vara en tuff tid och kan känna att den där nyktra smekmånaden börjar ebba ut. Har varit trött och omotiverad och upplever ofta en känsla av tristess. Det som håller mig igång är träningen som har varit viktig för att lägga om min livsstil helt.

Jag tänker inte på alkohol, och jag ser mig inte som en nykter alkoholist i vardagen. Jag dricker inte, och jag trivs bra med det. Skönt att hålla sig i form och känna sig utsövd efter en natts sömn.

Tänker på er och hoppas ni har det bra allihopa!

Gårdagen var en enda stor parentes. Jag vet hur jag inte vill leva. Jag är lugn i mitt val.

Jag känner igen det tvångsmässiga och impulsiva väldigt väl. Jag hade en liknande upplevelse i fredags efter jobbet. Inget sug egentligen utan bara reflexmässigt hinkande av öl och vin.
Fortsatte på lördagen och 9 flaskor öl senare orkade jag inte mer. Min tillvaro snurrade och bädden räddade mig klockan 8 på kvällen.
Idag är det FAN, fan, fan för mig å.
Jag har sökt hjälp och går på kommunens hjälpcenter. Det är bra men jag gör inte min hemläxa.
Det är så viktigt att vara medveten om vad som sker runt om kring dig och vilka känslor man bär på och vad som eventuellt triggar igång en fyllehelg.
Jag tror inte du behöver känna någon oro om du söker hjälp angående barnen.
Det viktiga är att vi gör något åt våra problem.
Jag tar dig i handen och följer med på ditt delmål.
Hörs nästa söndag.
LP

Som den alkoholberoende människa jag är så förstår jag att jag är sjuk. Jag har ingen kontroll.
Nu ska jag på tåget igen och möta mig själv som en ny frisk människa.
Vem är jag?
Varför gör jag de saker jag gör?
Varför plågar jag mig själv så till denna grad?
Nu vill jag bara vara LillPer och bli frisk.
Det kan jag och nu börjar min riktiga resa. Denna gång börjar den på riktigt.
Kan jag tro på det?
Ja, det gör jag faktiskt.
Åh, vad skönt det ska bli.

LP

Nej, Minz, det är väl inte det minsta konstigt med alkoholfritt. Men i min alkoholhjärntvättade hjärna så är det kanske fortfarande det. På något dumt sätt. Det handlar nog lite fortfarande om det där med att passa in. Det som är märkligt är att jag i övriga sammanhang inte är så noga med det, kanske beroende på att jag nästan alltid har en känsla av att inte passa in ändå, och då kan jag lika väl låta bli att försöka. Detta har med min självbild att göra, och jag jobbar med det. Jag är inte någon märklig, avvikande person... :-) men händelser under skoltiden (läs mobbning) har fått mig att tro det, ända upp till 44 års ålder. Alkoholen har där haft en positiv effekt, jag har kunnat slappna av lite och släppa lite på den där känslan. Kanske också för att det som var huvudsaken i utfrysningen under skolåren var att jag var för duktig, för vuxen, för allvarlig... Detta är något jag aldrig (med fetstil och versaler) tidigare pratat om, men som jag fått hjälp med under min terapi, för att man komma vidare.

Men jag har ju fixat att låta bli att dricka under hela hösten och vintern i de sociala sammanhangen, så det är klart att det måste gå under sommarsammanhangen också, även om det är nya människor och nya situationer. Detta stärker min övertygelse om att man måste hålla uppe under en lång tid för att nya vanor och tankar ska sätta sig.

Vår stuga är ett andningshål för mig. Tidigare var det också ett vätskehål :-) för mig/oss, och jag har varit/är tveksam till hur det kommer att kännas under sommaren, men hittills känns det som att andningen och återhämtningen överväger. Det är en plats där jag kan släppa andra krav, och bara vara. Lyssna på alla fåglar, koltrastarna som sjunger, och letar mat, änder som simmar, fasantuppen som sprätter runt i snåren, havet och stillheten. Kunna inreda och fixa på liten yta, där allt bara är bonus, inge måsten. Har varit här nere ensam i helgen med hunden (som numera är pigg igen, tack och lov) som enda sällskap. Jobbat en del, ute och gått, pratat med grannar och läst. Hämtat energi. Mannen är hemma med bonusbarnen, (som inte alltid känns som någon bonus...) och de kan ha lite tid tillsammans.

Förstår dig, Konstnären, om du vill avvakta med stugan, hoppas att du kan hitta tillbaka om du vill - eller kanske det är ett avslutat kapitel? Roligt med cykeln, perfekt nu till våren, komma ut lite, och du som har en större hund kan ju cykla med den. Jag cyklar också med min, men har honom i cykelkorgen, det gillar han.

Ha en bra söndag alla,
/m

Bra om du ändå kan använda ditt återsteg till något som stärker dig. Om det nu var en vän, så var det inte en av de goda, som man kan lita på...
Ha en bra dag,
/m

Konstnären: Är kanske mer som min form av terapi och kanske ger mig det som andra söker i mindfulness, Yoga och vad vet jag :-)
Tycker att naturupplevelser verkligen kan pigga upp, och där känner jag verkligen hur det är att vara en del av något större
och må bra i det. Du m-m, hoppas du får en lika skön söndag i stugan, solen skiner säkert hela dagen :-)

//PP

Är du en riktig sjöbuse, i vilketfall som helst låter det underbart med båten och havet.
Havet har alltid gjort mig lugn. Skulle ha svårt att bo i inlandet. Ja, du innan hasade
jag omkring i morgonrock till 12-tiden samtidigt som jag pimplade lite vin.
Det där med lågtryck tror jag inte på, men visst beredd är jag.
Just nu älskar jag mitt nya liv och är så tacksam.
Konstnären

Söndag morgon och ännu en helg utan A. Blir en fin dag idag, solen uppe och slottskronan
glimmar här från min balkong. Jag har oxså sådana där konstiga känslor inför sommaren.
Exat som du tänker jag, var det så illa med mig. Ja, det var det och det kommer att upprepas
om jag skulle prova. Vi har en sommarstuga uppe i Västerviks skärgård som är underbar.
Men denna sommar vill jag inte åka dit, den är så förknippad med alkohol. När vi packade
bilen för att åka dit var det mer vin, sprit än det var mat. Mängder med 3,0 liter vin och
vodka whiskey och gud vet allt. Hemskt när jag tänker på det. Men det får vara till nästa sommar
tror jag, eller kanske det kommer att gå bra, bara jag inte glömmer garden i fickan.
Grattis till dina 5,5 månader, tycker inte vi ska förstöra det hela med A. Den 10 april 7 månader
för mig. Visst är det ett stort förändringsarbete man är mitt uppe i. Men jag har tillförsikt nu,
att det kommer att gå bra framåt oxså. Jag köpte mig en sprillans ny blank cykel i går är så lycklig
för den. Knappast något jag tänkte på som prio ett precis då. Tog en cykeltur med min hund.
Tror oxså att man behöver påminna sig ofta, ofta, vad jag har nu, och vad jag får med A.
Ha en underbar söndag
Konstnären

Nu gick det ju väldigt bra mån, tis, ons, torsdag men sen har jag druckit massor av vin. Jag kämpar inte ens emot utan vill så gärna känna den där avslappningen att jag ger efter direkt. Hade inte ens nåt direkt sug utan det är mer som en tvångstanke, att jag ska dricka. Fan, fan, fan, nu blir det till att börja om idag och nu SKA det bli minst sju dagar, som första delmål.
Om man söker hjälp, vad händer då om man har barn?
Trevlig söndag till er alla, nästa söndag kommer att bli en härlig dag för mig för då HAR jag lyckats nå mitt första delmål!