Senaste kommentarerna i forumet

Vad härligt att läsa om dina erfarenheter, Santorini! Jag är ny här och blir såååå taggad när jag får se människor som inte bara har klarat av uppgiften, utan faktiskt trivs med livet! Det kan alltså gå? Tack för att du delar med dig! // S

att berätta för chefen. Det finns säkert olika åsikter om rätt eller fel. Personligen tycker jag du gjorde rätt. Har man en någorlunda vettig chef fungerar öppenhet nästan alltid bra. Känner igen mig själv i det din man och chef kallar för att överdriva. Har själv väldigt lätt att måla upp hur jag tror det är, eller kommer att bli men det har så ofta visat sig att jag har fel.

Sagt det tidigare och säjer det igen...har du styrkan att vara så öppen då har du styrkan att fixa alltihop! Jag önskar jag hade lite mer av det. Är själv betydligt mer försiktig och går runt med rädslan att någon till slut upptäcker vem jag egentligen är.

Du är värd mer än EN klapp på axeln.

och många nya som hittat hit. Bra idé, bra ställe att börja på. För mej räckte forum, andra behöver mera hands-on som det heter i arbetslivet:). Man ska ta till alla medel som behövs, alla sätt är bra som fungerar. Vi är olika, lika fast olika, så det som passar en passar inte den andra.

Jag tänkte på det här med nykterhet och alkohol senast idag. Jag ville ju komma bort från tankarna på alkohol, bli alkohol-fri som man kunde kalla det. Inte behöva tänka på att jag är nykterist eller nykter alkoholist eller nån annan etikett. Men det slog mej att jag tänker nog på det varje dag fortfarande. På ett positivt sätt. Det går inte en dag utan att jag är tacksam för vad jag uppnår tack vare nykterheten. Inget annat jag har och gör nu skulle vara möjligt om jag inte blivit nykter. Jag menar, maten och vikten. Jag äter bra mat nu och håller min vikt. Om jag skulle fortsatt dricka så hade det inte spelat nåt roll att jag äter bra mat. Inte om jag sköljer ner med en flaska vin per kväll. Vikten är omöjlig att hålla med såna vanor. Jag simmar, styrketränar och promenerar. Bra, men även det skulle jag förstöra om jag drack vin sen. Så nykterheten är själva grunden till mitt goda liv. Min nya livskvalitet. Förutom att jag är pigg och håller mej ovanligt frisk. Jag är tacksam för att min kropp inte tog varaktig skada av mitt alkoholbruk. Den har återhämtat sej. Även psyket. Tänker alltmer sällan på det som var. Det känns helt overkligt att jag kom hem från jobb och öppnade en flaska vin. Eller två. Helt absurd tanke.

Jag kommer aldrig att riskera mitt nya liv för ett glas vin igen.

Hurraa för den goda, må hon sitta länge på din axel och viska goda saker i ditt öra!

Bra jobbat LillPer! Försök nu att se denna arbetsresa som en början på en ny resa. Jag vet hur enkelt det är att tänka "en sista gång, en sista fylla. Det gör ju varken till eller ifrån?" Men kanske gör det det. Spelar roll för den egna självkänslan. Nu när du har nått vägs ände så finns det ingen anledning för dig att börja springa runt i cirklar. Utan sätt dig på en torr sten och invänta hjälp. Jag sitter brevid och mal på lite om raketforskning. Nej allvar! ; Jag är med dig i kampen emot stora A och fördömer dig inte om du väljer att trilla dit. Och jag är ganska bra säker på att du fixar det i slutändan. Nu har du fått en bra kontakt och det betyder mycket. Så sluta inte slåss!

Kram från Fia

Hej Tjalle!

Har följt dig i din tråd och ville bara skriva ett hej och jag hoppas att din semester går bra, och att du kan fortsätta äta dina frukostar med lika god aptit :)

Allt gott!

MVH

Tobey

Och tack för dina kommentarer :)
Självmedicinering är ett bra ord och som du säger, medicinen A hjälper bara för stunden men förvärrar saker och ting.
Jag kommer fortsätta läsa här och ibland kanske kommentera.
Kan även berätta att jag drack inget på tillställningen jag var på igår, bara Coca Cola och mineralvatten och jag saknade faktiskt inte alkoholen. Fast i början var det tufft får jag erkänna.

Det kommer definitivt bli bra!
Ge dig en klapp på axeln och en kram från mig också!

LP

Kära raketforskare Fia!

Jag vaknade tidigt och låg och väntade på att telefonen skulle ringa. På jobbet någon timme senare ringde det.
Det var en mycket vänlig och förstående röst som bad mig berätta.
Första sekunderna var obehagliga sedan flödade min berättelse fritt och ärligt.
Jag är ärlig och rak i mitt sätt att tala om mig själv. Blottar mig ofta men har inga större problem med det om jag möts med respekt och förståelse.
Möts man då av fel sorts kommentarer eller okunnighet så slår det ofta tillbaka mot mig själv och jag skäms över min svaghet och
tycker illa om mig själv. Om jag avstår alkohol under en veckas tid börjar mitt självförtroende och viss respekt komma tillbaka.
Det är en skön känsla som troigen kommer om några dagar.

I vilket fall som helst så bokade vi in en tid dagen efter min hemkomst.
Det känns skönt men samtidgigt lite overkligt och svårt att förstå varför jag hamnat här?
Men det är ju vägs ände och då måste man välja rätt väg även om den går över stock o sten.
Det känns inte som en väg fri från tjälskador och vattenpölar. Men jag vill inget annat än att finna min stig nu.
Nu är det faktiskt på väg att hända något bra mitt i allt elände.

Kram
LP

vi ser och hör dig! Be om hjälp är vad man till slut måste göra när det inte går på egen hand. För min del blev det att traska till vårdcentralen och be om antabus. Såg ingen annan möjlighet att få stopp på mitt negativa ekorrhjul.
ha de
Fenix, mätt och belåten efter en perfekt ryggbiff utan rödgift:-)

Välkommen Tobey! Visst har du problem med alkoholen tycker jag. Och bara det faktum att du har hittat hit ger väl dig själv samma svar. Så om du ändå hänger framför datorn så föreslår jag att du hänger mera här och mindre på YouTube. Här finns nämligen ganska mycket matnyttigt att läsa ;-) Dessutom behöver du aldrig känna skam för din sjukdom. Vi har alla här "självmedicinerat". Sen har det kanske varit av olika orsaker. Depp, tristess, ångest, tomhet, leda, you name i't. Men den gemensamma nämnaren är att vi innerst inne vet att just medicinen A knappast hjälper. Vad som har hjälpt mig (och många andra tror jag) är att sätta namn på skiten. Skriva av sig helt enkelt. Så stanna här, det dröjer inte länge förrän någon i exakt samma sits som du tar kontakt.

Fia

Är och kommer nog alltid vara träning och aktivitet ute i det fria. Jag är så glad att ni hör och ser mig därute.
Har haft en orolig natt och kommer inte vara OK förrän sent ikväll efter att ha motionerat. Väskan står packad här bakom mig på jobbet.
Det går inte så fort idag och tankarna är inte i första hand på jobbet.
Jag ska fixa det här.

Tack Minz!

LP

Jag hade antabus första månaden och det hjälpte mig i början.
Nu tar jag inga antabus, dels blev jag så trött av dom och dålig
i magen. Men det är bra i början när man är så svag och bara tänker
på A. Tack för ditt svar man blir glad. Tycker verkligen du ska unna
dig en god lunch. Så mycket pengar som man har lagt på alkohol. Lite
guldkant på tillvaron är aldrig fel. Tyvärr har jag fått ett enormt sug
efter kakor, bakelser och allt annat smått och gott. Men jag är lyckligt
lottad, när jag nådde botten i september vägde jag 48 kg såg ut som ett
vandrande skelett. Nu väger jag 56 och det är lagom. Jag hade det lite
krisigt vid fyra månader men lyckade stå emot. Såg framför mig ett glas
immigt kallt glas vitt vin. Men så var det aldrig, hann liksom aldrig med
att kyla det, ner genom strupen bara.
Vad som än händer idag no Alkohol
Det är så jävla underbart att slippa ångesten som en gnagande råttjävel
ända in i själen
Kram
Konstnären

vet inte riktigt vad en golf applåd är, men gissar att man visar att någon gjort ett extra schysst slag? Du väl värd riktigt uppskattning och gratulationer till dina tre månader. ser fram emot att läsa om dina nyss mål!
//PP

Jag vill ha en helt ny livsstil och då framförallt på helgerna. Har planer på att flytta ihop med min särbo och hon är en förebild för mig när det gäller alkoholen även fast jag måste fortsätta att vara observant på mitt beteende. Idag är min ångest lindrigare och det tar säkert ett tag innan hjärnan helt återställts ifrån alkoholen trots mina vita vardagar. Kan man sova bra utan alkohol, äta rätt och träna är mycket vunnet!

Jag känner mig stark fast ändå en sorg i mitt hjärta över hur jag hamna här P.g.a detta okynnesdrickande.
Men att Tro,vilja och att ha rätt strategi brukar ju vara framgångsrikt.
Lycka till nu alla vänner här!
//Fernando

Jag berättade för chefen i milda drag. Hon var förstående och sa hon inte dömde mig p g a det. Däremot var hon förundrad över att den/de som pratade, spred skvallret inte kom till henne, då det är hennes jobb att se till att en kollega som mår dåligt får hjälp. Ett steg avklarat. Men kollegorna... Jag tycker inte att alla har att göra med min psykiska status. Varför är människor så snara att döma? Jag förstår inte. Min chef och min man, båda var inne på samma linje att jag kanske överdriver, litet finare uttryckt. Jag vet att jag är sensitiv, men samtidigt är det svårt att bortse från frågor hur är det med dig egentligen? Bra, svarar jag. Är det riktigt säkert? Och det i sig är väl ingen fara, men de som vänder ryggen och de som slutar hälsa. Vad är det hos dem som dömer, som gör att de tror att jag gjort det här med vilje? Eller har jag? Ibland tror jag att jag håller på att bli galen. Just nu är jag så törstig på vatten, men jag vågar inte gå till lunchrummet av rädsla att stöta ihop med någon av dessa dömande personer. Jag vet inte om jag vågar gå och äta lunch heller. Kanske går jag en promenad i stället. Det är svårt att försöka vara stark. Jag är van vid ensamheten. Van vid utfrysningar. Det blir litet lättare med åren, men trodde inte att jag skulle uppleva det igen. Senast var när jag gick på gymnasiet. Det är svårt att inte gå tillbaka till känslor från förr. Jag är så trött. Vill blunda litet, sova, komma bort... Det kommer att bli bra. Jag har klarat mig så här långt i livet. Jag ger mig en klapp på axeln, men fy fasen vad jag är trött. Ska försöka träna 3 gånger den här veckan. Kanske jag kan sova bättre då.

läsa om dig Konstnären! Fyra månader är bra, du har passerat tre månadersgränsen, där brukar jag trilla dit ungefär.Nu har jag börjat med antabus, och just nu känns det som det enda vettiga för mig, kan inte dricka, alltså slipper jag ens tänka på det. Lite seg är jag den här första veckan, men det brukar gå över rätt fort. Sov i natt 8 timmar, vilket inte hänt på åratal tror jag.
I dag är jag ledig och ska unna mig en god lunch som jag behöver bilen för att uppsöka. Bara njuta av att jag kan köra utan tankar på vad jag drack i går, men också att den måltiden inte kostar mer än en dagsranson alkohol.
Ha de
Fenix

Tjenis
Skriver 92 dagar dvs 13 veckor utan rus och utan ånger!
Imorgon har det gått ett kvartal utan alkohol. DET är fan i mig värt en golfapplåd....!
Helt otroligt hur suget kan sätta in. Så nära målets slut och whiskyn hägrade i söndags.
Åter igen slutade inte tanken vid smaken utan tanken på att bli berusad, sväva bort, ha det bekymmerslöst.
Hur jävla korkat låter inte det!

Imorgon skriver jag nya mål. Har inte bestämt mig för vad men ett mål måste upp annars går det inte för min del!

Ha det - kämpa på!

Kan oxså fundera på vem jag är just nu. Men har börjat tycka om mig själv mer och mer.
Den nyktra alltså, som tittar tillbaka på mig i spegeln. Jag ser lugn och bestämd ut
just nu. Målmedveten, men det kanske bara är just nu denna måndagmorgon.
Det har hänt ett par ggr. att min man kommit fram till mig och frågat vad skriver du.
Sa ifrån på skarpen att detta är mitt hemliga rum, och du har noll koll. Han förstår nu.
Jag tror vi måste tycka om varandra för att vandra vidare i detta. När man drack hade jag
bara självförakt inför mig själv. Hade väldigt svårt att se folk i ögonen tyckte alla såg.
Provat AA ett par ggr. men inget för mig trots att dom hjälpt så många. Men däremot utan
forumet tror jag inte jag hade varit där jag stor idag. 4 månader och 2 veckor i morgon.
Lite före Fyllefia och mm. Vi fortsätter vägen framåt. Visst är vi bra
Kram
Konstnären

God morgon LillPer! Vill bara säga det och (det finns oftast ett och) påminna dig om att inte banga nu på morgonen när hjälpen hör av sig. Ut med skiten bara. Jag har varit där, när damerna på beroendeenheten har bligat på mig på mig och ibland varit en smula osmidiga.
Läkaren (!) från ett gammalt öststatsland som verkligen var olämplig på sin post och fick mig att skämmas för mina Ilandsproblem. Sköterskan som jag tog mina första Antabus hos var inte bättre heller. Varje gång jag dök upp så kände hon sig tvunogen att uttala sig; " Men Fia, du ser verkligen inte ut som en alkoholist". Detta från en kvinna som arbetar med beroendevård. Ser vi alkisar ut på ett viss sätt? Jag blev stött då jag trodde att beroendevård kunde se bortom parkbänken idag. Så vad vill jag säga med detta? Jo, LillPer det är att söka vidare om kontakten inte funkar vilket jag givetvis hoppas.

Fia

Dag två.nu har den här gråa nedstämdhetdkänslan infunnit sig, livet är grått och trist, ingenting är roligt. Jag har närmare till gråt, barnen går på mina nerver och jag vill bara lämna min man. Bakfyllan är ingenting mot den här känslan, den kommer följa mig i veckor kanske månader. Jag tar en dag i taget och står ut.

Helgen har gått bra. Nästa för bra! Så bra att alkoholen ibland spökat med min hjärna. "Går det så här enkelt kan jag ju klippa en sexpack! Bara att sluta igen" Denna helg har jag varit fullt sysselsatt så den goda fen på höger axel vann denna gång.
1 1/2 timme kvar på dag 7 och fortfarande alkoholfri!

Tack för ert stöd, dag för dag ska jag klara det här!

...bjuder på mångt mer än bara en resa mot en nykterhet.

Det handlar nog om så mycket mer, en omvälvande livsförändring, en typ av livskris som innefattade en mental kidnappning av alkoholen,
Och allt vad den hann att ställa till med i ditt liv, vad den fuckade upp, vad hände med mina viktigare kriterier innan jag blev förlorad i alkoträsket.

Om jag älskade färgen gult innan jag tappade allt inför alkoholen, så är det inte säkert att färgen gul är den vackraste längre när jag vaknar upp.
Man kanske är trött på den, och alternativen är kanske är rött, blått grönt eller violett...
Eller som i mitt fall, varje färg har sitt tillfälle, idag grönt i morgon rosa, och jag kan inte fatta att jag inte längre har en favoritfärg.
Allt detta gör mig vilsen och ingenting stämmer mot vad det var förut, måste man ha en favoritfärg?, är det överhuvudtaget viktigt?
Nu var detta bara ett exempel med favoritfärger, det kan gälla så mycket annat, politik, pengar, sportlag, socialt, egentid osv..
Man kan bli ännu mera disorienterad och inte fatta vad ens värderingar är längre, det kan vara en utvecklingsfas som skulle komma ändå.
Och istället för att vara rädd för förändringen så har jag välkomnat det som en frisk fläkt i mitt "nya" liv, en förändring som jag har bestämt mig för att gilla.

Allt behöver inte vara som det var förut, när alkoholen bestämde allt så fanns det inget som var viktigare än just...alkoholen, allt annat var ju sekundärt,
Och den ordnade så att allt skulle passa så att du alltid fick tid för ditt drickande, den tog din tid i anspråk, och allt planerande.

Nu har du tiden för dig, och det kan visst kännas som oöverstigligt att få all den tid och bestämmanderätt att få styra över den.
Man kan planera sitt käk utan att det måste passa ihop med en viss matdryck, men vad sjuttsingen mot slutet så var det ingen som sa att pyttipannan inte var som gjord för att sköljas ned med en flaska rött, bara det fanns rödbetor, de var ju röda....
Själv äter jag den med saltgurka, men det känns besvärligt att äta den fortfarande efter att ha sett en film på tuben om polacker som skulle tävlingssimma efter att ha svept en hel liter med vodka och avslutat den hemska smaken med just en.....saltgurka!
Hur det gick med tävlingen?, en kom aldrig i, en höll på att drunkna, de andra kom inte ens upp på pallen.
Var det roligt?, nej tyckte nog mest det hela kändes sorgligt, vad är det för roligt när folk försöker utföra en tävling med en rent livsfarlig mängd alkohol på så kort tid.
Skulle nog tyckt det varit mer underhållande förut när jag tog alkoholen i beskydd, men den är ju bara förstörande för kroppen och själen.

Berra

Det är konstigt att det funkar ett tag och sen barkar det åt h-vete. Och denna skam som är så förgörande. Så många gånger som jag tänkt att nu klarar jag det, ingen fara. Det var nog en liten släng av missbruk, som försvann på vägen. Och, åh, vad jag hoppas, varje gång, för jag vill inte vara alkis. Men nu är det slut med sirensången, för mina barns skull. För min
skull. Liselott, håll kvar, håll ut. Det här är början på något nytt, något bra!