Senaste kommentarerna i forumet

Tack Berra!

Önskar att man hade en polare som du "In real Life"

Allting hade varit Fan så mkrt enklare då...

Det du skriver.......kan man i princip lägga karbon?! papper över.........

anyway..

Just nu är mitt liv.......

Upside down

Dina ord betyder mer än någonsin.....

Ska försöka bli som du...

Kämpar!

/Mic

Ikväll innan middagen lyssnade vi på musik. Barnen lyssnade på Sean Banan, Måns Zelmerlöv, Psy etc och dansade och sjöng för fulla muggar. Har varit den sura mamman igen, men det försvann med musiken och barnens glädje. Själv lyssnar jag hellre på indie eller vad man ska kalla det, med litet mindre kända artister och band. Förmodligen rätt PK. Den musiken fyller mig med känslor av annan sort. Barnens musik ger ju så mycket glädje och rörelse. Ibland tänker jag att man borde tagga ned litet och bara njuta av stunden och av det enkla, självklara. Nu kanske jag inte direkt gillar denne Sean som jag kan tycka är för mycket, men likväl så blir det glädje i huset när musiken dånar och benen spritter av dans. Summa summarum, bjuda in människor och vara delaktig, låta kärleken genomsyra livet och hitta glädjen i det enkla är det jag ska jobba på.

Till 4 månader respektive 5 månader! Så härligt :) Allt gott till er båda!

Det svåraste för mig i min nykterhet har varit att ta saker för givet, att känna en självsäkerhet i min avhållsamhet ifrån alkoholen.
Det är typ slut nu, jag är frisk, jag har inget sug längre, jag borde kunna hantera drickandet i fortsättningen...

Man lägger ner garden och tänker, jag har inget problem längre...
Eller när man känner en glädje utan alkohol, så tänker man (konstigt nog) att det här kan jag göra ännu roligare..MED alkoholen.
Kan de...kan jag...(Kan-jang, Canon)
Men..det var ju så länge sedan jag hade problem, flera månader sedan, klart att jag borde kunna testa..?
Men vänta, det var ju på sommaren jag hade problem med drickat, vid grillen och på semestern, det är ju vinter nu...!
Allting är förändrat nu, jag har tagit mitt "straff", det borde vara över..
Ingenting är roligt utan alkoholen, inte ens livet, har inget kvar att leva för..
Alla andra kan ju hantera sitt drickande...
Men det är ju (någon osannlikt STOR...) fest, bröllop, femtioårsfest, student, dop, jubilar, osv, once-in-a-life-time-grej..osv
Det är synd om mig, jag har tråkigt, blivit arbetslös, pensionär, någon har dött, bilen har gått sönder, tipset gick inte in..osv..
Ingenting händer, alkoholen gjorde att det alltid hände något...
Förändring?, det kan jag göra imorgon...

När man tänker så, så är det samma tankar som en bantare/rökare har för sorts undanflykter, alltid en stycken mer motivering som gottgör sitt handlande, kommer det upp en motivering till som talar emot, så finner man snart en annan extra som talar för.
Och när det inte räcker till så låter man känslorna tala, allting blir bättre, om jag bara....
I morgon är en annan dag, inte idag, men dagens handlande påverkar morgondagen och kanske fler dagar till med ångesten.

Räkna in nackdelarna, uppväger den lilla stunden av kemisk lycka allt det andra, alla andra dagarna, nätterna med kval..?

En annan sak som händer när man har tagit första glaset är....det spelar ingen roll längre, har jag tagit det första glaset kan jag ta det andra,
har jag tagit det andra är jag redan förlorad, det spelar ingen roll längre, lika bra att köra hela linan ut..
Och man dricker för att så snabbt som möjligt dölja sina tvivel, man rejsar in i dimman, för att försöka kvälja sin dåliga självkänsla.
Man liksom springer genom elden för att inte bränna sig, men det hänger likt förbannat en flamma kvar i kläderna som kan flamma upp snart igen.

Det blir en tvångstanke som inte försvinner förrän den har blivit fulländad...

Jag minns en episod i min barndom när min mor hade skickat mig på ett ärende för att handla på affären, jag fick en tia (vilket var mycket pengar då) och hade nästan sex kronor kvar efter det att jag hade betalat varorna...
På vägen hem slets jag mina våndor över att köpa en liten dinkytoysbil på Gulfmacken som låg på vägen hem, jag visste att de kostade 4,75 och jag hade pengar kvar att kunna handla den för, men att min mamma skulle bli jättearg om jag hade köpt en leksaksbil för växeln som var kvar.
Jag kunde inte låta bli, utan köpte en liten gul plogbil som jag snabbt slet ur kartongen och stoppade i fickan, på vägen hem fick jag en hemsk ångest, hur skulle jag förklara detta för henne?
Hade ingen bra förklaring utan kom hem innanför dörren, sprang fort som attan upp till mitt rum och gömde bilen under sängtäcket, gick långsamt och skamsen ner till köket och försökte förklara att jag hade tappat pappersfemman (som det var på den tiden), men mamma upptäckte ju att det var en 25-öring för mycket kvar i växeln mot det som stod på kvittot ifrån affären (glömde ju att ta bort 25-öringen ifrån bilköpet).
Hon trodde inte på mig, och jag blev ännu mer arg när min osanning höll på att avslöjas, jag ställde ju naturligtvis till med en scen och blev en omöjlig unge för att flytta bort fokuset ifrån min "stöld" från min mamma, gapa och skrek, gnällde och tjöt.
Det här beteendet var ju naturligtvis inte det vanliga för mig som normalt sett var en ganska så beskedlig unge.
Hon lät mig hållas men misstanken kvarstod ju förstås...
Jag lekte med plogbilen i smyg, gömde den under mattan när någon kom in i rummet utan att knacka, kvar satt jag på en tom matta och såg jätteskyldig ut, vad gör du?, leker..!, ja men med VAD?, ...öhh..
Mådde dåligt varje gång jag såg den för jag visste vad den betydde för mitt förtroende för min mamma.
Gick ut med den i smyg, trampade på den i sanden, rispade den med en sten i färgen för att den skulle se sliten ut innan den hamnade i kassen för de andra bilarna, min äldre bror fick syn på den långt senare och frågade när jag hade fått denna lilla gula plogbil, öhhh...öhhh..
Jag tvingades ännu en gång knyckla ihop en lögn om att jag hade fått den i födelsedagspresent av min faster, men brorsan som hade järnkoll på vilka bilar lillebrorsan hade i sin samling visste ju direkt att detta inte var sant, och ju mer jag protesterade emot anklagelserna desto mer var det helt synligt att jag enbart var en enda stor...lögnare...

Allt som förblev förknippat med denna lilla gula plogbil var enbart av ondo för mig, då, sen och långt därefter...
Jag berättade aldrig sanningen någonsin för någon, och när kvalen blev för stora en dag så gick jag ut och gömde den i soptunnan under en massa andra påsar.
"Tinget" var borta, men skuldkänslorna förföljde mig genom hela uppväxten, jag var 7 år och det minnet gav min självkänsla en hård törn.
Jag visste därefter att det enda rätta var att säga sanningen nu och för all framtid, och ingen tror på mig när jag ljuger för det syns så väl.
En egenskap jag har förhatat under hela mitt liv att jag inte har något "pokerfejs", kan inte ljuga förtroligt.
Idag anser jag det nog vara en av mina bättre egenskaper, eftersom det syns så väl när jag ljuger, så ljuger jag heller inte...

Att leva med sanningen är så otroligt mycket enklare, och skapar så otroligt mycket mindre med problem...

Att det skulle ta nästan 30 år innan jag upptäckte att alkoholen var den största lögnaren i det vuxna livet, det förstår jag fortfarande inte hur det kunde undgå mig, men alkoholen förvrider osanningen till sanning, och så länger man lever kvar med den, så förstår man den inte..

Idag lever jag närmare sanningen än vad jag har gjort på väldigt lång tid, den är skrämmande, men verklig.
Och jag kan välja om jag ska fortsätta leva i den, eller i ett fantasifullt parallell-universium.
Sagornas tid är förbi, tomtens icke-existens blev en smärtsam upplevelse, tonårskärlekar och politikerföraktet likaså...
Den enda man kan lita på är min egna existens, och hur jag upplever den, men inte ens den är sann om alkoholen får råda i den.

Berra

Ångesten är värst.....

Har åerigen (har glömt för vilken gång i ordningen..) förstört precis ALLT!

Fattar inte hur det går till/vad son händer med mig....

Men när det är som Bäst...så är det som en manisk känsla kommer som jag inte kan hantera....jag förstör allt!!

Allt som byggts upp, raseras på en kort sekund...allt jag kämpar för allt jag kämpar EMOT

Allt bara sveper över mig..kan inte hitta vägen ut....

Skulle göra precis vad som helst för att slippa detta....och Ja

Jag är rädd.....rädd för ångesten som jag vet kommer.....i natt.

Du har fått mig att kämpa vidare Berra,,,,men snart vet jag inte....

Borde skriva så mycket mer...borde göra så mycket mer..men just nu??

Orkar inte mer...

/Mic

Hur är livet nu?

Saknar dig här.....jag har oftast inte behövt skriva..för du har varit som en megafon för mig med. Känt igen mig i det mesta du skrivit här.......

/Born to run

Tack m-m och konstnären, helgen har gått fint och jag har nästan inte tänkt på vin på hela helgen. Idag var det valpkurs och då hinner man inte tänka på något annat än att försöka få pli på vovven, som nu sover sött och är trött efter dagens träning. Nu är det en hel vecka utan vin eller annan alkohol och nu tror jag nog det ska gå fint framöver. Det är tredje veckan som jag får se upp igen, det är då det kan bli svårt igen. Men om jag är förberedd och läser och skriver här på forumet, så ska jag nog klara av det också. Skönt att ni hörde av er, då känns det verkligen som att man är omgärdad av vänner som varit med om detsamma och vet hur det kan vara. Tack för det!

Tack för din söndagshälsning. Visst är det fint att vi har varandra. Det har varit
min räddning plus min älskade hund. Jag har blivit beroende av bakelser nu men jag
håller vikten får ta tag i det vid ett senare tillfälle. Firade 5 månader förra veckan.
Och vad blev det, bakelse förstås. Nu är jag så glad att leva.
Ha en skön söndag
Kram
Konstnären

Ville bara säga hej. Hoppas allt bra med dig
Konstnären

Stort grattis till dina 4 månader. Jag firade 5 månader i tisdags och vad tror du det blev,
just det en bakelse. Strongt av dig med övernattning och allt med din alldeles egna lilla väska.
Jag känner inte heller något sug längre och gud vad skönt det är, FRIHET. Ja, jag tror ju inte
självkänslan stärks av alkohol precis, behöver bara gå till mig själv. Sakta men säkert kommer den.
Jag har nog aldrig tagit någon plats i sociala sammanhang, mellanbarn som jag är. Men nu jävlar tar
jag faktiskt plats. Hjälper min lillasyster att flytta nu och jag är värkbruten hela jag, men vad
gör det jag är ju nykter.
Håller med till 100 procent att mitt liv ska levas nykter, har blivit gladare och känner mig nästan
nyfrälst på det nya.
Nu promenad med hunden och titta på havet.
Ha en skön söndag
konstären

Hur går det med livet och alkoholen? Hoppas det är någorlunda med dig och att saker och ting reder upp sig på ett eller annat sätt. Nyktert då. Tänker på dig, har inte sett dig härinne på några dagar, har iofs inte varit så aktiv jag heller, men man håller lite koll på forumvännerna :)
/m

Vill bara titta in och kolla hur det är med dig. Hoppas att helgen har gått bra för dig,
/m

Och som vanligt numera en bra sådan...
I fredags firade jag 4 nyktra månader. Jag förundras över hur mycket som hänt på 4 månader och så annorlunda det blivit mot vad jag trodde. Jag trodde lite som några skrev i en annan tråd (Teaterapan och Sofie?) att man skulle missa allt det roliga och att det skulle vara en kamp hela tiden - eller något i den stilen. Det har nu visat sig att jag i själva verket INTE missar allt det roliga, utan tvärtom kan delta och vara med i det utan att fundera över om jag dricker för mycket, för fort, om jag babblar för mycket, om jag kommer vara bakis imorgon osv. Istället är jag mycket mer närvarande i det som händer, både på kvälls- och morgontid. Förhållandet med mannen har definitivt inte tagit skada av att vi båda är nyktra tillsammans (för det mesta, han dricker något glas ibland, och i sällskap med andra). Inga missförstånd pga att vi är trötta och druckit två glas vin för mycket.
Igår kväll var vi bortbjudna, med övernattning. Jag hade med mig en liten kasse med alkoholfritt rött vin, någon öl och cider, och det är just i det ögonblicket när jag tar fram den (lite ohyfsat kanske att ha med egen dricka, men det underlättar för alla inblandade), men sedan känns det precis som det gjort innan, i den positiva bemärkelsen. Sista gångerna det varit sådana här tillfällen har jag inte känt något sug efter vin alls. Tjoho, så skönt!

Det som är jobbigt nu är jobbet med mig själv. Går kvar hos min terapeut, och reder i detta med den dåliga självkänslan, som säkerligen har mkt stor betydelse för överkonsumtionen av alkohol. Det är jobbigt och som att peta i ett öppet sår, men jag hoppas att jag ska komma ur detta med en helare känsla av mig själv. Som jag skrivit innan så handlar det inte bara om att sluta med vinet, utan lika mycket att komma vidare starkare efter detta. Och det har jag trots allt stor förhoppning om att kunna göra.
Har inte ångrat en gång att jag fattade beslut om att göra ett uppehåll/sluta med alkoholen. Känner mig lite dum för att jag inte fattat att det skulle medföra så mycket positivt i livet som det gör. Låter det nyfrälst? Ja, men då bjuder jag på det, för det känns faktiskt himla bra just nu.

Ha en bra söndag alla ni därute!
/m

i min tråd! Önskar dig en ljus och fin söndag!

Det är fint att vi har varandra och delar våra erfarenheter, vår styrka och vårt hopp. Kramar / mt

Hej på er.
Ville bara säga tack för att ni finns!
Läser och läser och läser ännu mer för att komma igång med motivationen att ta antabus igen i morgon.
Har varit nykter snart en vecka. Ska försöka klara längre.
Hur går det för er?

Träning funkar bra. På måndag blir det gym igen. Ska träna skiten ur mig. Det är så skönt efteråt.

Kram och åter igen TACK!

Att jag kan bidra med något, haha! Nä, men om man tänker på det viset så klarnar det lite faktiskt. Kan bara se på mig själv t.ex....
Datorspel, det är något jag har ägnat rätt mycket tid åt förra året och det var i princip bara roligt när jag hade druckit. Spelade ALDRIG nykter, för det var inte roligt helt enkelt. Hur kul är det då?

Nu ska jag strax ge mig iväg på något som jag däremot tycker är roligt i nyktert tillstånd, nämligen att stå på scen och lira gura!
Har iofs gjort ganska många onyktra spelningar i början på 90-talet som jag helst skulle vilja glömma (iofs så minns jag inte samtliga...).

Finns massor med såna grejer som jag gjorde förr och tyckte att det var roligt, men som jag inte har gjort på många år, för alkoholen tog över och såg till att jag ägnade mig åt mindre intelligenskrävande saker. Fotograferande t.ex. eller snickra på huset, eller jaga vettiga aktiefonder osv. osv. Nä, bort med sinnesslöa aktiviteter och in med lite mer krävande saker. Ska dessutom försöka att aktivera mig lite mer på lediga helger, kanske rent av gå ut och kolla på band eller åka och hälsa på lite släkt och vänner. Finns mycket att göra bara man börjar fundera lite!

Ha en fin kväll, nu rockar vi! ;)

Hej:) måste bara börja med att hålla med sofieJ: det du skrev Proffset var verkligen huvudet på spiken! jag drack igår (lite mer än vad jag hade planerat men ändå relativt lugnt, har inga minnesluckor och mår okej idag) och jag tänker nu att det faktiskt var totalt onödigt. precis allt med kvällen igår hade varit lika (i allafall nästan) roligt utan alkohol förutom 10-15 minuter på dansgolvet nånstans runt klockan 23 då jag vet att jag inte hade njutit av låtarna och dansandet på samma sätt om jag varit spiknykter. men förutom dessa stackars minuter hade jag uppskattat allt lika mycket igår men sluppit att känna mig seg idag.
nu zippar jag mineralvatten och väntar på att sambon ska laga klart middagen och tänker att det inte kommer bli alls svårt att sluta dricka så ofta som tidigare. Fast vis av erfarenhet vet jag att den känslan kan ändra sig snabbt.... MEN, idag skall jag inte dricka en droppe och det känns bara bra!
(förlåt för hurtfriskt skrivet men jag skriver ju för min egna del så då får det bli både deppigt, klyschigt, pretto och hurtfriskt för jag och mitt liv är ju faktiskt allt det där och mer i en salig blandning.)

En annan värld och jag ska hitta den i djupet av mig själv. Först då är jag mottaglig att se den konkreta som finns framför mig. Fokus bort från den värld som jag inte vill vara en del av, men måste. Det finns en dag fylld av glädje. Vet att den kommer, även om det känns tungt emellanåt. Ska försöka blåsa liv i hoppet. Jag ska leta, lyssna in mina medmänniskor, som också när drömmar i sitt inre. Tänker tankar som inte uttalats högt. Jag har en dröm om ett liv där våra inre förenas hand i hand.
Förresten godmorgon på er :) Tillåter mig att vara flummig här :D
5 veckor idag tror jag det är. Ha en underbar lördag där ute.

Läste en "äldre" tråd här, som berörde mig djupt. Personen har verkligen skrivartalang. Det var så sorgligt. Personen blev konfronterad på sitt jobb och en behandlingsplan gjordes upp. Så långt allt väl, men sen kom massa konstiga beslut av indragande av fri arbetstid, bortplock från roligt projekt som sköttes bra. Det var här jag började bli så arg och ledsen. Varför sparka på den som ligger? Straffa för något som ska ses som en sjukdom? Tänk om det hade varit en annan form av sjukdom? Hade man gjort samma sak då? Inte undra på att människor drar sig för att söka hjälp. Det var min rädsla. Är min rädsla. Tänk om någon får för sig att barnen far illa, trots att jag jobbar med mig själv? Är nykter nu och kämpar med att så förbli. Läste någon annanstans om någon som blev "straffad" långt senare, trots flera månaders nykterhet. Det känns som det råder stor okunskap och att en gammal syn alltjämt verkar råda i människors sinnen. Varför tillåter vi detta? Vi förtjänar en tillvaro där det underlättas, så att vi får tillbaka glädjen igen. Jag undrar så hur det gick för personen. Hoppas på att empatin vann. Så klart att tilliten får sig en rejäl smäll. Men alla förtjänar en andra chans. Kanske t o m en tredje och en fjärde. Här är det dock upp till motparten. Var gränsen går. Vad man kan och vill leva med. Här handlar det om kärlek igen. Att älska sig själv, men även sin medmänniska. Det kan man göra på många bättre sätt än de jag läst om.

Det är inte så kul att kämpa när ens partner kör på precis som vanligt, helt oförstående. "Det är väl bara att du dricker lite mindre?".
De fattar inte helt enkelt. Jag tror att... "it takes one to know one" passar bra här.
Har man inga problem med alkoholen så kan man omöjligt leva sig in i en missbrukares situation. Att man haft en jobbig bakfylla är inte samma sak liksom.

Det är därför det är så skönt att lufta sina tankar här och jag kan tänka mig att det är samma anledning till varför folk söker sig till t.ex. AA.

Alkoholfri öl... njae, vettefan om jag vågar dricka det faktiskt. Är rädd att det ska trigga igång något, eller att jag ska få ungefär samma känsla som med folköl, att man liksom lurar sig själv på något vänster. Man håller ölsuget något dämpat, men det är inte "the real deal"...

Kämpa på! :)

Jag känner igen mitt eget tankesätt, men blir fortfarande förundrad över hur tankarna går varje gång jag tar A-time out...
Har som sagt hållt på med alkoholfunderingar och uppehåll sedan 2006 ungefär, vilket är anledningen till varför jag lite ironiskt kallar mig för "Proffset". Dessvärre så har inte resultatet varit speciellt proffsigt om man säger så, hehe!

Bra gjort av dig. Jag kände sådan sorg i början precis som du skriver.
Men jag kan lova dig att det avtar mer och mer, nu efter 5 månader är
det inte ofta rösten viskar, ta ett glas vin. Jag är som du allergisk
mot alkohol och jag har accepterat oxså. Varför ska man känna sorg efter
ett rus som aldrig infann sig i slutet av min drickakarriär, tvärtom blev
min ångest värre och värre ju mer jag drack. Denna hemska ångest har promenerat
iväg, vart vet inte jag, men den har lämnat mig och gud vilken frihet.
Men jag hargått och blivit beroende av bakelse, jag har sådant sug att det
slinker ner en nästan varje kväll. Men jag är ganska smal så jag fortsätter
väl ett tag till. Jag har ju oxså hund och hon har varit med mig både i vått
och torrt.
Önskar dig en fin kväll
Konstnären

Ja nu är det sex dagar som jag inte har druckit en droppe alkohol och visst känns det bra, men idag kände jag också lite sorg - Ska jag aldrig mer få sitta där med mitt vinglas och dricka ett gott vin? - Nej, det ska jag inte för jag klarar inte av det utan dricker då varje kväll och minst en flaska varje kväll. Det kan ju vem som helst räkna ut att det inte är bra för kropp o själ att dricka så mycket och ofta, så jag ska aldrig mer dricka vin, punkt o slut! Jag är allergisk mot alkohol och då kan man inte dricka det. En person som är nötallergiker skulle ju aldrig få för sig att äta nötter. Det är bara att välja, är man allergisk så är man.
Jag är en beroende-person och när jag hittar något som triggar belöningssystemet, så fastnar jag direkt i det. När jag var rökare så rökte jag nästan 2 paket om dan, när jag dricker så dricker jag alldeles för mycket och ofta, när jag äter så äter jag för mycket om jag inte låter bli kolhydraterna, då kan jag hantera det lite bättre. Tyvärr har det också varit så att när jag älskar en person, så älskar jag alldeles för mycket och blir därför oftast sårad. Så nu har jag valt sen många år att leva som singel med mina vovvar istället.
Fredag kväll och Sverige har just vunnit ishockeyn mot Schweiz och dessutom tagit ett silver och ett brons i skidor. Man får hitta små glädjeämnen varje dag och jag blir glad när det går bra för Sverige i OS.

Dina ord har klistrat sej fast i mitt huvud och gett mej en rejäl tankeväckare!!
Så har jag egentligen aldrig tänkt. Har nog egentligen bara druckit tills det blivit kul.. (Och tyvärr ibland gått över till okontrollerad ilska vilket skrämt mej... detta händer dock inte varje gång som det nog framkom som i mitt tidigare inlägg )

Detta blir mycket intressant att prova framöver!!!
Det är precis sådana tankar jag är på jakt efter, det kommer hjälpa mej det är jag helt säker på!!

Och till dej teaterapan: lycka till ikväll. Var stenhård så kommer det nog gå helt strålande!!!

för era ord. Det är nyttigt att läsa och skriva här, man måste stanna upp och fundera ett extra varv. Jag har haft en kämpig vecka med mycket arbete, och trots stressen har jag inte druckit sedan jag skrev sist (4 dagar). Jag är lite stolt, men har också nästan givit upp vid några tillfällen. Känner mig mer alert och klarare i huvudet, hjärnan fungerar bättre än den brukar. Skönt.

Idag nu utmaning: fredag och alla hjärtans dag. God mat och dryck med de man älskar. Orkar jag hålla emot? Jag tänker att jag ska bestämma hur jag vill ha det (bestämma mat - till alla, och dryck till mig själv - tror det blir alkoholfri öl, det har funkat tidigare för mig). Hustrun lär dricka öl.
Och jo, jag har pratat med min fru och hon förstår och vill nog hjälpa, men... vi har ju ett invant socialt mönster som inkluderar mycket alkohol, så det finns ju outtalade och uttalade förväntningar som inkluderar alkohol. Det är en betydande förändring för henne också, även om hon inte ändrar sitt beteende. Och det stör mig, och ger mig ytterligare ett skäl till att gå in vår gamla gemenskap: inte störa vår relation med att ändra saker och ting.
Det finns också ett "vargen kommer"-beteende: Jag har ojat mig över hur mycket jag dricker, vi dricker och hon dricker i flera år. Och så slutar jag en vecka eller så, men sedan har jag börjat igen. Och det är som vi båda tror att jag kommer att komma "tillbaka", precis om jag gjort förut... Nej nu blev jag lite deppig, nu får jag gaska upp mig och hålla mig till min plan. En dag i taget.

Trevlig helg
/Tinhad