Senaste kommentarerna i forumet

Har ingen erfarenhet av antabus, men tror absolut att det är ett bra sätt att bryta ett mönster. Och läskigt eller ej, och biverkningar eller inte, så tänker jag att man behöver sätta det i relation till hur läskigt det är att överkonsumera alkohol, och vilka biverkningar det ger. Det är inte menat att låta spydigt eller något utan mer ett sätt att vända på tankarna...
Lycka till!
/m

Ja, när är man redo att fatta beslut? Oavsett alkoholproblem eller inte? Vet man det? I det här läget tror jag inte att det finns några universella svar, tror att det bästa du kan göra är att gå på magkänslan. Magkänsla och att väga för och emot, och att jämföra rimliga handlingsalternativ, på samma sätt som alltid. Du har ju haft din tid i hobbithålan och väntat ut. Uppenbart har det hänt och händer det saker som gör att du måste gå vidare och fatta något beslut, och då är det kanske dags att göra det. Stora beslut är ju svåra att fatta. Kan bara önska lycka till...
Angående din fråga om hur man ska tänka i relation till alkoholuppehåll är ju inte jag rätt person att svara, ligger ju bara ett par veckor före dig.Kanske andra som har bättre svar?

Det där med alkoholfritt utbud är ju intressant, förstår inte heller att det kan vara så begränsat på pubar. Folk blir ju gravida, äter mediciner och kör bil och allt möjligt (bortsett från vårt skäl att avstå). Tycker alla att det är ok att dricka cola och bubbelvatten?

/m

Försök att inte sätta upp några mål är mitt råd. Ta en dag i taket och
försök att inte se varken framåt eller bakåt. Det är nu idag som gäller.
Så är det för mig, och inte kan jag tänka att en dag kan jag kanske dricka
2-3 glas vin, men jag vet nu att det inte går för mig. Har nog provat ett 10-tal
ggr. blev värre och värre för varje gång tills jag slog totalt i botten. Så
för mig finns inga alternativ. Jag beundrar måttlighetsdrickarna som inte vill
ha mer. Jag ville bara ha mer och mer. Nu har jag varit nykter drygt 4 månader
och är riktigt stolt.
Lycka till
Konstnären

Vad bra med dina nitton dagar, grattis. Kan säga dig att jag har oxså ofta huvudvärk
nu när jag är nykter. Vet inte vad det beror på, lite jobbigt att vakna med det.
Jag tror nog att det kan stämma med 3 veckor, 3 månader. Fast jag var nog lite sen
mitt riktigt jobbiga sug kom vid 4 månader, bara flög på mig blev skitskraj, men jag
tillfredsställde det inte. Jag talar bara för mig själv att jag får inte förstöra detta
som jag byggt upp nu. Har aldrig varit nykter 4 månader och snart 2 veckor, dagarna är
viktiga för mig. Jag lär mig mer och mer ur boken Hemligheten hur man kan lära sig att
styra sina tankar från det negativa till det som är positivt i mittliv. Och det är
mycket. Samtidigt som dom där sugtankarna kommer måste jag göra något, ut med hunen t.e.x.
när jag kommer hem har suget gått bort. Har börjat baka bullar, skulle jag inte få för mig
i mitt gamla liv. Det som mest håller mig ifrån är att det blev 3 vistelser på sjukhus
det kan skrämma skiten ur mig. Och så är det behagligt att vara nykter man slipper hemska
ångesten, behöver inte vakna och tänka vad hände i går.
Lycka till med valpkursen
Kram Konstnären

Ja, i går lördag, fick jag allt lite sug på eftermiddan. Det snöade för fullt och jag var tvungen att skotta flera gånger. Eftersom min rygg då blir riktigt illa, så tyckte jag givetvis synd om mig själv och då kom suget att ha något att trösta sig med. Eller se fram emot på kvällen när man gick där o skottade. Tack o lov har jag ju inget hemma och för långt till affären, så det blev ett glas Cola Light istället. När det snöade ännu mer framåt kvällen, så gick jag o la mig med en bra bok för att slippa se eländet. Jag är ju nu inne på tredje veckan (19 dagar idag) och då är det ju en period där det kan vara lite svårare igen. Tredje dagen, tredje veckan och tredje månaden. SÅ två dagar till, sen ska det gå fint fram till tredje månaden. Ni som klarat så länge, stämmer teorin med var tredje av allt?
Ännu en fråga jag har är om någon mer än jag får migrän av nykterheten? Låter kanske konstigt, men när jag för 12 år sedan slutade med alkohol så började jag få migrän. Då satte jag det inte i samband med nykterheten, men jag hade stora besvär innan jag äntligen fick rätt migränmedicin och kunde få något så när bukt med min huvudvärk. När jag sedan började dricka vin igen försvann huvudvärken, men jag tänkte inte på det då heller. Men så fort jag har gjort uppehåll i mitt drickande, en vit månad eller mer, så kommer migränen tillbaka igen. Så nu har jag satt migränen i samband med alkoholen och jag kan inte förstå varför, plus att det är väldigt jobbigt att flera gånger i veckan få denna huvudvärk som bara botas med migränmedicin. Imorgon ska jag till Vårdcentralen för årlig kontroll av blodtrycksmedicin mm och då ska jag ta mod till mig och berätta om mitt problem med alkohol och denna migrän. Men det vore intressant om någon annan också har upplevt något liknande?
Tack för peppning och lycka till alla! Ha en skön söndag själv ska jag snart åka på valpkurs :)

Hej,
jag påbörjade en öppen alkoholbehandling förra veckan. Min terpeut bad mig tänka över att testa antabus. Eftersom jag direkt efter att ha varit där åkte o köpte alkohol så fattar jag ju att jag inte kommer göra det annars...
Så, hur har det gått för er som använt antabus ett tag? Samma sympom fortfarande?
Min terapeut vill i så fall att jag börjar med en 3-månaders period, enligt henne för att min hjärna ska få en chans att återhämta sig och främst för att jag då förhoppningsvis slipper ens tänka på det "val" jag alltid har. Jag kan ju alltid välja att köpa och dricka alkohol. Jag vet konsekvenserna.
Antabus känns jätteläskigt för mig med samtidigt tror jag att det är enda sättet för mig att bli nykter.
Min terapeut uttryckte det som att jag visst har en vilja och förståelse för att jag måste låta bli att dricka alkohol men att jag gör det "på låtsas". För det är exakt så. Jag vill, men jag har fan inte den jävlar anamma som krävs för att lyckas.
Så, kanske antabus då.
Tar gärna del av erfarenheter osv!!!

Bara så där i största allmänhet då. Nu har jag läst och skrivit lite här och där bland trådarna. Lätt att tappa bort mig tycker jag, saknar den där direkta kontakten då när jag precis skulle vilja säga något. Men så är det bara. Jag skulle så gärna skriva och kommentera mera än vad jag gör, blir nästan som att tiden inte riktigt räcker till. Samtidigt vet jag av egen erfarenhet hur viktigt det är att dels själv få lyssna till berättelser, delningar och dels att själv få dela med mig helt öppet utifrån mig själv. Veta att det jag säger är rätt för mig precis som jag vet att det andra säger är rätt för dem. Så har jag det bland annat i AA, vilket jag uppskattar mycket. Den gemenskap och "upprättelse" som människa jag fått tillbaka tack vare det har betytt väldigt mycket för mig och för min fina gemenskap och liv med mullegumman! Tillsammans är så mycket mera än två var för sig. Så för den som just nu är nynykter och svag och skör, sök om det bara känns möjligt, sök någon att samtala med, jobbet måste man sen göra själv.
Jag vill verkligen på allt sätt heja på dig som kämpar, dig som vacklar... släpp inte taget, hitta på vad sjutton som helst men DU ÄR större än spriten!!! Att kapitulera anses allmänt som ett tillbakadragande och en förlust men när det gäller spriten så är det faktiskt tvärtom. Man gick en gång från det levande friska livets miljö i riktning mot undergång och mörker, kapitulationen innebär faktiskt då att vända på klacken för att återvända till det som var en gång, både verklighet och kanske drömmar. Det är stort att vinna och hitta en ny väg för sitt liv. Men med en grundläggande erfarenhet rikare i bagaget. Men lätt, det kan ingen räkna med att det är förstås. Det finns ingen lätt väg, ingen genväg, bara en äkta väg rakt in i och ut ur som en ny människa, rik på erfarenheter, kan en dag bli så viktiga att dela med sig av.
Nattlig reflexion, Mm.

Då har du nog kommit till ett bra ställe här. Många många har gjort samma resa som du och med erfarenheter kring vad alkoholen gör med människor när den bygger om en person till alkoholberoende som inte längre kan hantera spriten på ett socialt och vettigt sätt. Varför man nu egentligen skulle behöva lära sig det överhuvudtaget kan man ju fundera över. Att för sig själv acceptera och erkänna att man inte längre kan hantera sitt drickande är det viktigaste steget, sen startar jobbet med vägen framåt som nykter och här finns det många som så gärna slår följe med dig! Här finns en fin gemenskap av personer som Vet av egen erfarenhet, vet att det ligger beslutsamhet och arbete framför den som fattar beslutet om att starta ett liv på nytt som nykter. Men du, det går och det kan bli förunderligt annorlunda och berikande på många sätt. Men få klarar det på egen hand, man behöver varandra och då är det så fint att det finns just det... många andra i sällskapet.
Som sagt, välkommen att dela med dig till andra, det är så viktigt och du, det är fint att vara en nykter person också!
God Natt. /Mm.

Fattar inte riktigt varför du skall ta upp det med chef o kollegor. Har det inte hänt något på jobbet som har med din alkoholkonsumtion att göra så vänta lite med det. Nu blir du bara bättre för var dag som går. När du nu inte försöker att bota dina deppiga perioder med A så skall du se att du får ordning på den biten också A förvärrar bara det hela.

När det gäller kollegan som spridit ut ett rykte så finns det alltid såna människor på en arbetsplats ofta har dom problem själva. Vad har hen för rätt att döma en annan person. Skit i hen o satsa alla kort på dig själv du blir bättre för var dag som går! Nu kan dom springa runt o lukta o tänk va besvikna dom blir när dom inte kan känna någon bakfylledoft.Har du riktig tur så kommer det efter ett tag att riktas misstankar om att ryktesspridaren haft fel o då ligger den personen illa till. Jag förstår dig fullständigt med att du blir förtvivlad när du får höra såna rykten, men det är ofta så att när man dricker så förstorar man upp allting man tror nästan världen skall gå under,när man sedan varit nykter en tid så är det helt plötsligt en skitsak. Talar av egen erfarenhet.

Du skrev i din förtvivlan att du har inga vänner omgivningen sviker, men du har ju din man som stöttar dig, bättre vän kan du väl inte få.Det är många som inte vågar ta upp det med sin äkta hälft o då kan det säkert vara lite jobbigt. Sen har du kommit hit bland massor av vänner som har en kunskapsbank om A o vad den ställer till med som är helt otrolig. Har du något du undrar över så skriv du får garanterat synpunkter o råd på både det ena och andra. Sen om man kan överföra det på sig själv är en annan sak.

Säger det igen satsa allt på dig själv din man o dina barn. Jobbet de har man bara för lönekuvertet! Jag håller också tummarna o alla fingrar för att nu är du på rätt väg försök att inte halka av. Om du kollar lite extra så ser du säkert ljuset i tunneln! Det är ett underbart liv att vara nykter!
Skriver detta i anledning om att jag själv varit i en liknande situation, som löste sig helt automatiskt med att jag la av med A. Har tyvärr haft en del återfall men är nu nykter sen en tid tillbaka. Mycket tack vare detta forum, skriver sällan men läser i stort sett varje dag.

Håller helt med dig Asteroiden77!
Jag har många gånger fått erfara det härliga i att träffa, skriva, eller på annat sätt ha kontakt med andra i liknande situation, hur gärna man bara finns där. Förbehållslöst.
Så hur gör man då? Helt enkelt bara finns där. Som du sa, ropa så svarar det säkert någon. Det är sånt som betyder... betyder för båda! Det är nästan magiskt, känslan av det där nästan oförklarliga i att plötsligt bara höra sig själv säga saker öppet i förtroende som man aldrig tidigare trott skulle vara möjligt. Så, håll taget!

Nu har jag läst vad du skriver och vill på bästa sätt välkomna dig hit bland oss andra, dina okända vänner. Vänner med liknande historia bakåt, tvivel, försök, misslyckanden bakom oss. Men just nu med siktet in i framtiden och här kan du helt enkelt inte behöva känna dig varken ensam eller dålig! Jag skriver också gärna mera en annan gång, men det där med jobbet. Joo, jag kan så innerligt väl delta i dina obesvarade frågor om vad andra ska säga. Vet du vad... rätt ofta beror tystnad och ögonkast eller ännu värre frånvaro och undvikande av blickar att personerna i fråga helt enkelt inte vet vad de skall göra eller säga i mötet! Kanske det låter "klämkäckt" av mig att säga, men jag tycker det enda raka är att göra så som du lite beskriver... ta det, rakt fram, svara på frågor, men ta ingen skit. Man behöver verkligen INTE känna skam för att man är nykter!!!
En sak jag lärt mig och sen jag själv blev nykter, Du behöver Inte alltid förklara så himla mycket. Får du en fråga så svara på den men förklara inte så mycket mera, ifall du inte får flera frågor förstås. Vi nyktra har det liksom inneboende att vi ofta vill förklara oss på olika sätt, det är trista skuggor ur det förflutna, medan vi verkligen försökte förklara oss ur något. Som nykter, behövs ingen förklaring eller berättigande till att vi finns och försöker hitta liv i livet vårt. Har du bestämt dig för att bli nykter så har du redan tagit det största och mest avgörande steget för DIG och det är det viktigaste.
Som sagt, här är du bland riktiga vänner som Vet av egen erfarenhet, vet på sitt eget sätt men ändå i grunden så lika. Vi kan hjälpa varandra så mycket bara med vår blotta existens. Önskar dig styrka och kraft i dina beslut! Kanske vi hörs, jag gör gärna det om du vill. Skulle så gärna finnas till på mitt sätt för den som så önskar. God Natt till dig och till de som läser! /Mullemannen.

Hej Minz
Jag är ny på forumet sedan några dagar tillbaka och läser nu massor av inlägg. Vissa berör mer än andra och ditt berör mig mer.
Att välja att ta upp det öppet med chef och vissa kollegor som du ska göra, det är styrka! Styrka och mod!

Jag fick läsa ditt inlägg ett par gånger för att förstå. Det känns som om du på förhand förutsätter hur det ska gå. Känner igen mig själv i att göra så. Men... inte alls säkert att det blir så.

Jag är alldeles övertygad om att du är på rätt väg och att allt bara kan bli bättre. Jag håller tummarna för att allt gå bra på måndag och hoppas du berättar hur det gick.

,, Hej,

Det är bara du själv som kan ställa sin diagnos, dvs om du har problem med alkohol, när du börjar dricka kan du sluta då? Kommer ett sug så starkt att du skulle göra vad som helst för att sluta att få tag i alkohol.

Alkoholism är en tredelad sjukdom, fysisk allergi, mental besatthet & en själslig bristsjukdom/ andlig blockering. Jag saknade kraft att stå emot det första glaset, tabletten,, allt som förändrade mitt sinne. Jag behövde ta droger & alkohol för att få tyst på tankarna, som malde och malde.

Numera så känner jag inget sug och har fått hjälp utav en sponsor att läsa i AAs Stora bok, att enbart gå på möten håller mig inte nykter.

Om du behöver hjälp så kanske jag kan hjälpa till, precis som min sponsor har hjälpt mig.

Ta hand om dig.

Med vänlig hälsning,
-a

Vi finns här ute.

Ropa om du behöver hjälp.

-a

Jag hör er. Tack.

Ja, du kämpar på jättebra och du tar tag i dina problem! Glöm inte att ge dig själv beröm. De på din arbetsplats som dömer dig verkar vara lite omogna. Försök att inte bry dig om dom, ge dom inte din energi. Den behöver du till dig själv och ditt tillfrisknande!

Här kommer den:

Down ol’ Hell Road Again

I don’t know what it is. Can I’ve been taken the Blitz like I used to?

I don’t know what is wrong. Here’s somethin’ that don’t belong like it used to.

Am I another man, with other means and plans in hand?

Or is it just the world spinning off, down ol’ Hell Road again?
- - -
Just one minute ago, here was someone I’d know from beginning to end.

When You strike the walls down and the bricks all hit ground, it’s so hard to mend.

Can we tear odd plans apart and rebuild with flesh and heart?

Or have we taken to many a steps, down ol’ Hell Road again?
- - -
You can see the thin line and the storyteller grind in memorial.

When the aces are no use and the masses just refuse the unbelievable.

There were cobbles and there was stone on the way to be unknown.

But I’ll cast you somewhat hope, down ol’ Hell Road again!
- - -
Break you bones and shut your eyes, let’s use up the last supplies - and hear God call!

I saw you laughing’ through tears, but the scene was so unreal, no good at all…

I changed The Black Dog’s name to Kat, blasphemously I threw my hat.

Then I smiled and went on down, the same ol’ Hell Road again.

Kämpa!! För dina barn är du den bästa mamman som finns, oavsett!! Och var glad att du har en man som stöttar dig!
Din gloria har långt ifrån fallit på sned, du ÄR den där duktiga på jobbet som också tränar o.s.v.. Det är DU! sen kanske
det finns en mindre bra sida med alkohol, men det är bara en bisak som inte under några omständigheter identifierar din personlighet! Tror att det där med jobbet kommer gå galant faktiskt, tycker du är stark som fasen som är öppen där!!

En vecka - respekt!! :-)

Förebild? Absolut! För det allra mesta är han en vanlig strax-sexåring, åtminstone vid första anblick. Men alla nya, ofrivilliga erfarenheter han har samlat på sig de senaste åren har givit honom en klok gammelmansblick. Dessutom pratar han inte riktigt som sina jämnåriga kamrater. Han har ett förvånansvärt stort ordförråd och delger ofta sin omgivning sin syn på diverse företeelser och tankar och han tänker m y c k e t... Och därigenom pratar han också hela tiden. Lite som om han är rädd att han inte ska hinna med att tänka och säga allt han behöver. Har inte riktigt gjort klart för mig själv vad jag känner inför det.
Jag håller mig inte på banan för hans skull, inte för någon annans heller. Mer än mig själv. Däremot är jag ytterst medveten om att jag måste leva mitt liv fullt ut. Annars drabbar det inte bara mig själv på det mest jävliga sätt vi alla härinne lätt kan föreställa oss. Alla andra - de viktiga - dras med i fallet och det är inget de har bett om eller alls gjort sig förtjänta av.
Nu är det ju synnerligen uppenbart för mig att jag mår rakt igenom mycket bättre utan att försvåra levandet med etanol. Men, du vet Fia, glaset finns ju alltid på bara en armlängds avstånd och det gäller att vara helt på det klara med varför just jag lever mitt liv på det sätt som jag gör.
När den svarta vovven dyker upp, vilket jag kan tänka mig är ett besök som både du och jag har varit med om några gånger, är det dåraktigt att försöka skrämma bort honom med "något gott i glaset". Fan, han luktar ju till sig det på flera mils avstånd, att det är dags för dryckjom. Det finns inget som lockar honom mer!
Hoppas att du tog ett rejält snack med honom under "lårgnuggarpromenaden", så att han förstår att det inte är någon idé att börja gläfsa hos dig. Han kan gå och lägga sig i korgen och vila sig igen. Ge honom en puss på nosen ifrån mig med!

Jag skrev innan om att jag hade en sång i vintertid på gång. Det hade jag med. Men jag skrev om och ändrade. Fick inte till det ändå och till sist bytte jag språk för att se om jag kunde hitta nåt där, och det tyckte jag väl att jag gjorde till slut. Hunden kom med på ett hörn, samt även lite andra funderingar. En del skapade av forumläsning (of course!) och jag slänger in den för beskådan i nästa inlägg. Nu skulle jag tydligen hjälpa till med ett extremt stort legobygge.../NM

1 veckas nykterhet. Kroppen börjar kännas normal. Det jobbiga väntar på måndag med samtal m chefen och vissa utvalda kollegor. Min chef kommer säkert ta ärendet vidare p g a situationen där. Det gör mig rädd. Vissa kommer säkert aldrig prata med mig mer och ev kräva mitt huvud på fat. Har aldrig misskött mitt jobb, har alltid varit den duktiga, ordentliga, som tränar 4-5 ggr i veckan (fast jag druckit). Tills för 2 mån sen, då jag inte orkade träna mer. Men jobbet har jag skött. Börjat träna så smått igen. Jag är rädd, tänk om det inte räcker att jag går i terapi. Tänk om vissa kräver nån form av psykisk utredning? Tänk om min chef beviljar detta för att få tyst på gänget? Jag är glad att jag kommit så här långt i livet. Trodde jag skulle dö innan 30. Jag kommer alltid ha ett psykiskt handikapp - har lättare än andra att hamna i depressioner. Förhoppningsvis kommer jag att bli snällare mot mig själv och lösa problem mer konstruktivt. Jag har min familj, det är jag tacksam över. Min man stöttar mig. Han frågar om han kan ta ett glas vin till maten. Så klart han kan, men innan har jag varit så arg över att han kan och får men inte jag. Idag känner jag bara tacksamhet över att den ilskan försvunnit. Men jobbet... Min gloria på sned. Inte längre den duktiga, ordentliga. Spetälsk. Hur kunde du? Hur kunde du göra så här, trots att du har 2 små barn hemma? Hur tänkte du egentligen? Du är utesluten ur vår fina gemenskap. Vi trodde du var något annat, men det visade sig att du var patrask. Kalla mig vad ni vill. Jag är van att vara ensam. Jag behöver er inte! Eller jo, egentligen vill jag vara med, vara omtyckt. Inte stå i kylan, men jag säljer inte min själ. Jag har gjort fel, men jag försöker, jag ska göra rätt. Vi får se vad måndagen har att vänta...

Tackar m-m

Det är skönt att prata med andra som upplever samma problematik som jag gör/har gjort. Vad underbart att vakna i morse utan att vara bakfull och slippa den typen av ångest. Jag kommer säkert att få det idag igen men tänker välja att träna på gymmet istället. Bra gjort att kunna avstå i 3 månader och att du kanske hittat en bra strategi? En dag i taget är nog en sund tanke och strategi.

Trevlig helg
/Fernando

Hej, hej NM! Tack för påminnelsen om hundfilmen. Såg den nyss, 2 gånger på raken (är väl lite trög). Hemkomsten från paradiset gick faktiskt över förväntan då jag kastades in i tre dygns intensivt arbete. Men i förmiddags när jag vaknade - utan måsten framför mig - då var han där; The Black dog. Men jag ska koppla fanskapet och ta med han på en "lårgnuggarpromenad".

Så glad för din skull att din lille kämpe börjar återhämta sig. Vi kan ju aldrig hålla oss på banan för någon annans skull. Ska det inte heller. Men en liten kiĺle som kämpar/kämpat mot ett reellt icke självframkallat problem - det är en slags förebild tänker jag.

Lååång kram till dig med från en deppig matte./Fia

Var till biblioteket i går och tänkte egentligen söka efter en bok som relaterade till AA:s tolv steg. Hittade inget sådant. (Och blev som vanligt lite småsur och irriterad över att det var så oorganiserat? och svårhittat där :) Faktiskt varit lite onödigt lättretlig sista dagarna.

Lånade i stället 'Snälla mamma sluta dricka'. Men nej det var inte rätt bok för mig nu. Jag kan inte känna igen mig i ens en tredjedel av det hon varit med om. Så följaktligen började ju en liten tanke tränga sig på att jag ju egentligen är ganska frisk i jämförelse.
Men försöker vända på det och se att det är vad som skulle kunna hända.

I kväll ska jag bort på middag, är en bit dit och jag kommer att ta bilen så känns bra.

Nu en promenad i solen och försöka få ordning på tankarna!

Till nästa helg känner jag att jag får lov att boka in flera belönings och skäm bort mig själv aktiviteter, för att göra annat och inte grubbla för mycket..

Ha en bra lördag alla!

Frågan om när på vägen in i nykterheten man kan/bör börja fatta viktiga beslut - som rör framtiden - tycker jag har varit lite svår. Det handlar för mig om frågan om det jag känner vid ett givet tillfälle är tillräckligt nära ett friskt tänkande som leder till beslut som även i framtiden kommer att vara någorlunda rätt. Dom här tankarna har varit bidragande till ett tillbakadraget liv i hobbithålan. Lite som "fattar jag inga beslut kan inget bli fel". Tyvärr finns det i relationen en situation av "stukad" tillit, så det har inte känts möjligt att ta upp alkoholproblemet. Att vilja skylla ett destruktivt dryckesbeteende på yttre omständigheter (andra)känns både fel och omoget. Däremot är det något som jag måste reda ut för mig själv, så detta inte sker i framtiden igen. Att inget, och då menar jag inget får leda mig in i att försöka döva livets svårigheter med alkohol.

Igår var en sådan dag som ledde mig in i en känsla av total maktlöshet. Samtal och beslutsfattande som rörde framtiden och mina barn. Nåväl allt för långt för att förklara här. Det som skedde efter mötet var att alla bokstäverna i HALT lyste illrött, alla på en och samma gång, och alla så starkt som det bara kan. Tror att jag aldrig kommer att få "mer" anledning till att inleda ett återfall än så. Fördelen var att jag var förberedd, och på morgonen - inför dagen - beslutat: Idag dricker jag inte "no matter what".

På eftermiddagen gick jag själv helt planlöst runt i "Fiakvarteret" En fredags eftermiddag i snöyran i dom lila plastpåsarnas tid. Och med en ofattlig sorg i bröstet. Fy tusan vilken obehaglig känsla! Blev en sen lunch på asiatsyltan (läsandes forumet på mobilen) Skönt att läsa ditt inlägg då m-m. Sedan hemvägen förbi bolaget upp till affären. Ligger en pub vägg i vägg, och jag blev ärligt förbannad på mig själv och mina tankar så jag gick in för att på något sätt manifestera för mig själv genom att genomgå den ultimata svårigheten.

Ja ni vet hur det ser ut - en pub i innerstan klockan halv fem en fredag eftermiddag. Sunkig alkoholdoft och ett antal ensamma (mest medelålders gubbar) som satt vid baren. Har ofta gjort samma sak och slunkit in för ett par snabba öl på vägen hem till matlagningen.

Frågade om dom hade någon kul alkoholfri öl. Killen kollade på mig och gick in i "köket" för att sedan komma ut med en flaska Carlsberg Alkoholfri. Djävligt kul utbud, när det finns 5 meter med färgglada kranar med "normaldricka". Hällde upp ölen i ett illa diskat glas och skummet försvann på två sekunder, och såg sedan ut som ett gigantiskt urinprov. Tänkte då att jag ska öppna en egen pub :-)

Sitter och läser lite i forumet, och vandrar helt tom hem. Känns idag bättre när jag tänker på det, så idag blir det samma visa: No matter what!

//PP

Jag skrev tidigare, det kom inte in. Plågsamt att upprepa.
Jag raderade för att jag inte orkade ha det uppe.
Tack för att du svarade, tack för din idealism.