Senaste kommentarerna i forumet

Hej Anli! Ingen press utan jag vill bara låta dig veta att jag saknar dig mycket och hoppas att du mår ok.

Kram Fia

Hej Nike! Jag känner igen känslan. Belöningssystemet som vill "unna" sig efter en jobbig dag. Men ett kallt glas granatäppeljuice låter inte helt fel det heller. Minstingen tycker nog att godnattpussen smakar bättre då.

Jag är glad över att du startade en egen tråd. Dels kan jag följa dig. Dels tror jag att det är nyttigt.

Fia

Fan det känns tomt! Jag mår bra, sover bra, tränar allt är så som jag vill ha det! MEN känner en fruktansvärd tomhet o rastlöshet! Det är när de här känslorna kryper på som jag går o köper lite o dricka ringer i hop några o dricker! Brukar bara dricka själv ibland...Denna gången är min tanke att jag inte ska dricka! Det är inte helt lätt! Tankar som "varför ska jag inte dricka, jag är ung o gillar att dricka, det finns hur många som helst som druckit mer i sin ungdom än jag" sen brukar jag festa! Jaja jag ska inte dricka idag iaf..det har jag lovat mig själv! Jag vet att så fort jag trillar dit så kommer jag ångra mig, denna gången ska inte behöva ångra mig, denna gången ska jag bara skita i att dricka!

hade jag idag :-( vinkades förbi och fick inte blåsa.
Konstigt...det har inte önskat de senaste tio åren

hade jag idag :-( vinkades förbi och fick inte blåsa.
Konstigt...det har inte önskat de senaste tio åren

Läser artikel i aftonbladet från 2012.

Ångest och depression är två av de sjukdomar som alko­holmissbruk orsakar. Alkoholen påverkar signalsubstansen serotonin i hjärnan som har betydelse för ångest, depression, stämningsläge och aggressivitet.En ny svensk studie visar att serotoninfunktionen försämrades med 45 procent hos kvinnorna efter fyra års alkoholmissbruk (12 flaskor vin i veckan) – för männen tog det 14 år.
– Ju längre tid man dricker, desto sämre blir serotoninfunktionen, men hos kvinnor går det fortare än hos män. Förr eller senare får alla med svåra alkoholproblem ångest och depression, säger Kristina Berglund, psykolog vid Göteborgs universitet och en av forskarna bakom studien.

– Ångesten, depressionen, min rädsla för att dö – allt försvann med mitt tillfrisknande. Allt var alko­holrelaterat, säger My Skars­­gård.

http://www.aftonbladet.se/halsa/article14820229.ab

Ingen alkohol på ytterligare två dagar, och inte myclet till sug senaste tiden heller MEN precis NU är jag sugen. Hemma från jobb och förskolehämtning, lite stressad att jag inte hunnit förbereda allt inför morgondagens uppsatshandledningar, maten ska strax lagas och maken kommer över senare ikväll......... I samma ögonblick jag sjönk ner i soffan för en liten paus bara slog det till VINSUGET.

Så ja, det är nog rätt uppenbart att detta är en av situationerna jag måste lära om, pusta-ut-stunden när jag kommer hem eller när jag lagt minstingen. Nåja, jag har härligt sträv och syrlig granatäppeljuice i kylen, ska ta ett sådant glas och kanske äta något. Och försöka hålla ut en kväll till.

/n

för mig idag då. Hunnit jobba två dagar nu och hade väntat mig att jag skulle vara ganska pigg och kry. Har faktiskt varit ganska trött dock. Haft svårt att somna på kvällarna och inte blivit många timmars sömn. Hoppas ger med sig.. Men vet ju att alternativet ifall jag druckit hade varit ännu värre med stor risk för att jag varit tvungen att ringa mig sjuk, så känns ändå ok!

Tänker mig detta som en process jag är i nu. Inser att det rimligt vis kan ta månader innan kroppen och framförallt knoppen, som jag är mest orolig för med minne osv.. återhämtat sig efter allt den varit utsatt för.

Yes jag kommer att hänga här nu! Lovar också att jag måste skriva även om det skulle gå illa.
Angående att också ta det lugnt ibland och inte pressa sig för hårt har jag faktiskt blivit mycket bättre på det efter att ha gått i väggen tidigare. En annan sak sen att jag nu under senaste månaderna varit rädd för att det ska hända igen. Lite för mycket skyllt på att jag fortfarande så känslig efteråt. Men egentligen har det väl berott till 90% på drickandet. Pinsamt. Märkligt att man är så bra på att lura t.o.m. sig själv.

det befriande skrattet hade jag med 3 månader in i nykterheten när jag blev stoppad och fick blåsa ! Lycka !!
Jag kommer ihåg att jag sa till polisen att han kom försent med blåsen :-))

no see Mulleg....mannen :-))

Säg nu ärligt : Inte tafsade jag väl speciellt mycket på dig när vi kramades på Landsmötet ?? :-)))

En kram för mig betyder så oändligt mycket mer än sex eller tafs....respekt, människokärlek, tröst, uppskattning, tack och inte minst en gest av förtroelighet och förståelse.

Jag är glad att du börjat skriva här igen, du behövs !

Kram !!!

Tack blev så himla glad. Jag håller garden uppe. I går var en dålig dag, jag
fick världens sug och jag vet inte var det kom sig av. Började bli jäkligt orolig
och jag såg vinflaskor för mitt inre. Har inte känt så här på 2 månader. Det kanske
är så att det är nu man ska se upp. Men jag stod emot, och blev lugn framåt kvällen.
Blev rädd över tankarna, och inget speciellt hade hänt. Ja nu vet jag det, det kan
slå ner som en blixt. Idag finns inte dom tankarna. Märkligt eller hur.
Hoppas det går bra för dig.
Kram
Konstären

Nä, så klart att du inte är någon ond människa. Du har utvecklat en kronisk sjukdom som du måste ta på allvar för att överleva. Din beskrivning ovan vittnar om att du gjort just detta nu. Klokt!
Fortsätt vaccinera dig mot infall och dumma idéer genom att logga in här och läsa och delge i den omfattning du tycker att du behöver för att tillfriskna. Vi befinner oss alla i liknande situationer som du härinne och det är, som du skrev, mycket lättare att resonera och diskutera problematiken med de som redan är på samma plats och har samma kamp att föra för friheten att leva sitt liv utan alkoholens inblandning.
Återigen - Välkommen!/NM

Tack Mulleman! Och även mt om era ärliga svar om "kramkalaset". Visst måste det vara så. Som i alla sociala situationer. För de flesta är en kram något oskyldigt, men ett eller annat äckel lyckas alltid hitta tillfällen. Ibland helt omedvetet. Det var en bra jämförelse, den där med tonåringar. Lite kalvbenta står vi där och fattar inte riktigt vad som händer med oss och våra kroppar.

Ska nog ge det en chans till när jag kommer hem. För jag kan behöva det. Antabus är ok, men jag vill inte behöva ta en tablett varannan morgon i resten av mitt liv. Jag litar inte riktigt på mig själv ännu. Jag har slutat så ofta förr, för att några dagar eller veckor senare tänka att; "Så farligt var det ju ändå inte?" Så jag kan nog behöva en liten påminnelse om hur farligt det är. Dessutom har jag nu läst om kvinnogrupper. Kanske blir man inte lika upphånglad där?

Läste Magnus svar till Pellepennan om morgonens antal gästbesökare idag. 190 styckna. Pga ett inslag i morgontv. Men herregud? Hur utbredd är denna sjukdom? När man mår som värst tror man sig ju att vara ensam i världen om den.

Fia

Ok, då förstår jag. Ska bli kul att se om det ger ökad trafik. Två timmar senare ser det ut som vanligt igen, men det kan ju blir mer till kvällen.

Bra idé med ditt inlägg Berra! Ska inte söla i din tråd, så att det ligger läsbart ett tag :-)

//PP

Tack Nike för gratulation om ett års dag. Hade inte ens märkt det själv. Men visst stämmer det. Stämmer också att jag idag är delvis en annan kvinna. Känner inte längre samma skam. Eller samma orkeslöshet. Inte samma ilska trots att jag fortfarande ofta är arg, men kanske är det min sanna natur? Folkilsken :(

Tack Askan för boktipset. Har beställt den och det blir något att se fram emot vid hemkomst. Verkar jätteintressant för mig.För visst är det så. Omvärlden dömer mig bra mycket hårdare än de dömer min barnlöse make. Jo, vi har fortfarande semester, nästan en vecka till och jag märker att detta "lyxliv" passar mig bra. Att slippa laga mat och känna solen mot min kropp. Slippa fundera på vad och framför allt hur mycket jag behöver klä på mig. En tunn klänning räcker fint. Ofta samma klänning i flera dygn. Ingenting är lika "pissnödigt" som hemma i Stockholm. Önskar jag kunde bli kvar för evigt. Det otäckaste är att om jag INTE hade hällt ner så mycket pengar i strupen så hade jag kunnat stanna.

Men ingenting är försent än. Ny resa redan bokad. En av fördelarna med att inte ha barn. Pengar och tid kan slösas på mig och mannen ;-)
Är jag en egoistisk bitch? Jag tycker inte det. Egoistisk hade jag varit om jag till varje pris hade velat ha en liten flicka/pojke som hade fått ärva mina gener. Vackra fötter men tunna stripor till hår. Att döma en medmänniska till det är i mina ögon elakt.

Igår fick jag äntligen mitt dykcert. Det som för resten av gruppen tog ca tio dagar tog tre veckor för mig men jag väljer att se det som att den gullige 20 någonting läraren förhalade det för att gillar att hänga med mig.

Hoppas ni alla har det bra nu när vardagen har dragit igång på riktigt liksom.

Fia Fridykare

Med anledningen av att Magnus skrev att forumet nämdes på morgonteven i morse så vill jag gärna passa på och hälsa alla nyfikna förstagångs-gäster välkommna.

Det här är ett forum som funnits ganska så länge,2007 vill jag minnas.
Har själv varit aktiv de senaste sex åren sedan den dagen då jag förstod att jag inte längre kunde hantera mitt drickande, här finns ett starkt stöd och förståelse oss anonyma användare emellan.

Forumet verkar vara en första länk när man upptäcker att man har svårt att kontrollera sitt drickande, och här kan man få information och prata av sig utan att kontakta sjukvården, dvs här får man vara rädd och beroende utan att man registreras någonstans, det är det fina med vårat forum.

I den nedersta avdelningen på framsidan pratar många av sig som är medberoende till de som dricker för mycket eller för ofta.

Hursomhelst du är inte ensam i dina funderingar om ditt drickande, vi är massor av liknande själar här.
Det gör ju inte problemet mer legaliserat att vi är många.

Var och en måste ta ansvar för sitt egna drickande, det finns inga omständigheter att kunna skylla ifrån sig på annat.

Här kan du finna dina medmänniskor i olika stadier av sin insikt och framgångar mot ett av västvärldens värsta hot mot den sociala välfärden.

Vi som trodde att alkoholen gjorde precis tvärtom, att vi skulle bli ännu mer sociala.

Forumet vittnar om sanningen, läs och fundera sedan om inte många av inläggen kunde vara skrivna av....dig

Välkommen du med, vi är många i samma båt, ska du med på resan?

Berra

Anders Hammarberg pratade om att man kunde gå in på alkoholhjälpen idag på Godmorron Sverige. Kanske det var många som tyckte att det verkade vara en bra idé :)
/magnus

Följande status på forumet idag på förmiddagen. Har inte sett det tidigare.

För närvarande är 2 användare och 190 gäster aktiva.
Inloggade användare
Bara_Adde
Yogi

Imorgon är nu idag, och varje dag finns en ny chans.
Att börja hålla sig nykter är lika svårt idag som imorgon.
När ett par nyktra idag har samlats, går det lättare.
När många imorgon samlas, blir det svårare.

Lycka till!

Du ska se att det ger massor! Våra historier är ofta lika, men ändå olika.
Häng kvar, och stort lycka till!

//PP

Funderat en del vidare kring kring kurvan - ni vet Jellinek, som jag nämnde tidigare, och den feedback jag fått från Berra och Adde. Punkten "få hjälp och börjar känna sig själv" snurrar i tankarna. Vad jag förstår är kurvan resultatet av en studie från slutet av 40-talet början på 50 - talet. Hur resultatet ser ut, kan ju bero på att det var ett urval av AA medlemmar som var "försökskaninerna" då det begav sig. Listan - eller grunderna till den - fanns förmodligen redan då AA kom till Sverige. Annat som jag kan se som att "ta hjälp" är ju kanske, som Berra sagt, att ta hjälp av en shrink och en runda KBT. Eller räknas det vi sysslar med här som hjälp?

Sedan (relativt) kort tid finns nu internet. När jag första gången loggade in på internet så fattade jag liksom inte vad man skulle ha det till ;-)
Är väl nu knappt 20 år sedan eller så. Man kunde ju göra en sökning på Altavista (google fanns ju inte) fast som sagt, jag visste inte vad man skulle ha det till. Nu sitter vi ju här på forumet, som ju är ett socialt media. Sociala medier har ju bara sisådär runt 10 år på nacken. Men om sanningen ska fram, vem var på Facebook för 10 år sedan? Inte många jag känner, och i alla fall inte min morsa :-). Vi, innevånarna här inne har kanske frågor, vill förändra vårt drickande eller oroar oss för någon anhörig. Ett bred och bra öppning till att gå in och tröskeln att göra det är låg (även om den känns hög för vissa) AA har ju heller inget tvång. Det enda är viljan att sluta dricka. Kanske är det upp till var och en om betoningen ligger på "viljan" eller "sluta" även där. Det låter dramatiskt att säga till sig själv att man är "maktlös inför alkoholen" men jag tror vissa av oss känner så. Tröskeln i vår idag anonyma värld är i vilket fall högre. Jag ser forumet som en lokal (kanske ett fik)som gränsar till en annan lokal där AA håller möten. Lite som samma men olika världar, men det finns ett hål i väggen. Jag vet inte om jag ska, vill eller vågar knacka på. Dom som sitter där inne är ju samma personer som sitter här, så farligt är det ju inte. Samtidigt som jag känner obehag inför det, skulle det vara intressant att se vad som händer i mig, om jag exempelvis skulle sitta mitt emot Mulleman och med ögonkontakt säga: Hej, jag heter Pellepennan, och jag är alkoholist. Säkert skulle något annat hända i mig än när jag skriver det här.

Din fråga till MM, Fia om kramkalaset, jag blev så full i skratt! Samtidigt som jag förstår vad du menar. Nu bor du ju i den stora staden och där finns det ju en massa grupper med olika inriktning. Funderade lite på om du grundade din egen, hur skulle den vara och vad skulle den heta?

AA Gruppen: Humoristiska kvinnliga feminister med skinn på näsan som inte vill kramas. Tid: Slutna möten lördagar klockan 15.30 Lokal: Sturekatten.

Ja, vi får se. Kanske tar jag mod till mig, och pallrar mig iväg till ett möte någon gång. Får bli när jag är i närheten av ett. Det kan ju inte skada, och man vill ju kanske inte dö nyfiken...

Så mycket om detta, ha en fin nykter "lillelördag" alla ni där ute!

//PP

Hej och välkommen i gänget.
Det är jävligt tufft att faktiskt inse att det är alkoholen som är orsaken till problemen.
Hat-kärlek förhållandet. Rastlösheten. Längtan till ruset, längtan till flykten.
Du är där i alkoholfållan därför känns det som det gör.
Samtliga här inne skriver nätan samma ord!
Det kusliga är att man inbillar sig att man är unik! Det är du inte.
Inom första veckan i vitt tillstånd kommer din uppfattning om bra och dåligt ändras radikalt!

Kämpa på! - Ha det

Först och främst:
-"Tack allihopa för ert stöd, den tid ni tar er för att svara och ge mig feedback. Jag har haft fullt upp men har tittat in via mobilen och blir så stolt över oss allihopa som slåss mot den här skiten!"

Då var det dag 8 och dags för lite reflektioner...

Jag blir livrädd över den uteblivna abstinens-reaktionen. Det är jätteskönt men jag som snusare trodde att det skulle bli någon form av nätter med fosterställning, dyngblöta lakan och frossande kropp men det verkar som jag slipper det.
Eller i och för sig, jag skulle ta en lunch-lur igår och slocknade totalt i fyra timmar.

Tog mod till mig och berättade för min chef att jag har druckit färdigt och fick självklart mothugg. -"Ja, vi får nog hålla koll på varandra så att vi inte dricker för mycket nästa gång, det har varit mycket ett tag nu!" var svaret jag fick.
Jag berättade helt naket och rakt upp och ner att jag dricker upp till fyra bag-in-box i veckan och att jag har utvecklat ett rejält alkoholmissbruk som håller på att fördärva mitt liv och att jag INTE kommer att dricka något mer nu, punkt slut. Han blev tyst i nästan 10 sekunder och jag kände mig olustig. Tillslut sa han: -"-det borde nog fan jag med!"
Vi pratade om både hans och mitt missbruk en stund och jag berättade om löpningen och min utstakade plan.

Jävligt skönt att detta är gjort och jag vill inte bli någon mässande messias som ska övertyga alla om att alkoholen är djävulen, det finns ju faktiskt dom som kan njuta av ett glas vin och sedan gå hem ...lucky bastards!

Jag bor varannan vecka hemma i min fyrarummare i Eskilstuna med mina barn och där känns det safe men var annan vecka så bor jag mer eller mindre i Katrineholm, hos tjejen, och här blir det lite bekymmer. Vi har varit tillsammans i snart nio månader och det där rosaskimmrande fluff-fluff molnet som omgav oss i början har börjat att upplösas och och vardagen har kommit till byn. Hon vill gärna ta ett glas vin när vi lagar god mat och det spelar ingen roll om det är tisdag eller fredag. Jag har berättat och hon har själv sett att det har varit väldigt mycket alkohol i bilden. Hon var med ner till Malmö och träffade lite kunder och igår ringde en av dom och ville boka en utgång som jag snyggt duckade för. Jag berättade det för henne och fick till svar:
-"Måste du alltid dra allt till sin spets, det är ju bara att dricka lite mindre, du låter ju som en alkolist när du säger så!"

Diskussionen som sedan följde avslutades med att hon var tvungen att sova för att hon skulle upp och jobba. Jag vet inte om hon är orolig över att ALDRIG själv få dricka vin men för min del får hon gärna göra det, jag dricker smaksatt vatten. To be continued med andra ord!

Löpningen går riktigt bra och jag har registrerat mig på Runkeeper och valt ett träningsprogram i iphoneappen som ska få mig att gå ner i vikt och löper över 8 veckor. Det bästa är att man får en schemalagd löpning och igår blev det 5 km på 32 minuter. Smärtan i kroppen känns riktigt skönt och jag behöver verkligen aktivera mig, tror fan jag har adhd på riktigt.

Nu ska jag jobba! Stå på er allihopa, spotta i glaset och håll er ifrån skiten.

"The devil is walking next to me!"

läsa e' de'......men väldigt bra !

http://pedagogkonsult.wordpress.com/2014/01/07/hur-fungerar-ett-beroend…

Ja, det är många som har samma problem. Det är nog så.
Tankarna surrar i början, men det blir lättare. Olika fort, men det
blir bättre. Det som krävs är ju att inte fylla på.
Fortsätt läs och skriv. Hoppas att du känner lite
stöd genom att hänga här med oss andra!
Lycka till!