Senaste kommentarerna i forumet

Om det var den här kurvan du tänkte ...?

http://helenefurness.files.wordpress.com/2011/04/jellinek-1.pdf

Så har jag kollat den, känner igen allt till 90%.
Men med den stora skillnaden att jag aldrig sökte för alkoholberoende, jag sökte för depressionen.
Eftersom jag blev "förbjuden" att dricka alkohol när jag fick min medicin så var de det som blev blev min startfålla.
Det blev helt otroligt jobbigt när jag blev införstådd med problemet, var på väg att ge upp lyckopillerna innan jag ens hade börjat med dem.
Men då skulle jag ju inte få någon lindring, att själva deppigheten i sin tur berodde på drickandet hade jag aldrig för mitt liv trott.
Men kurvan visar ju mycket riktig på detta.
Ångesten är mycket starkt nedbrytande för personligheten och får den härja fritt så är det bara en tidsfråga tills man blir deprimerad.

Låter självklart för mig nu, men knappast då, lät ju helt absurt ju.

Jag gick heller aldrig på några AA-möten utan har skött detta i det tysta och på egen hand, jo jag har ju haft mina KBT kontakter.
Och är det någonting jag förordar så är det att söka en kontakt med en shrink, alla gånger.
Finns ingenting som gör en så gott än som när man får tala ut med någon för en helt okänd person,
Dessutom kommer det en massa motsägelser ifrån den personen, inte alls det som du tror är det rätta...

Pinsamt med en psykisk kontakt?, i helsifyr heller, nog så mycket bättre än att pillra i sig en massa tabletter med nästan större biverkningar än själva nyttigheten.
Mina tabletter visade sig inte fungerar för mig, och då hann jag testa en hel del innan jag gav upp helt på egen hand.

Det var efter detta som jag fick ta hand om mig själv, och inte förlita mig på någon annan eller några piller.
En annan sak är tiden, den gör himla mycket, man hinner glömma, och suget avtar också med tiden.
Man får nya vanor och intressen där tänket på alkoholen inte finns med som en aktivitet, utan bara ett minne.
Ibland flashar det till när man utsätter sig för något som tidigare var starkt associerat med drickande så att det nästan gör ont.
Men minnet av vad den ställde till tog överhanden över mina tankar, och jag tvingade mig att åter minnas var som brukade hända när jag drack.

Nej långt ifrån roligt när man tittar i backspegeln vad alkoholen har hunnit ställa till med, och ändå längtar man dit, helt sjukt!
Idag hjälper det ganska mycket att vara en passiv betraktare, man kollar hur de andra påverkas av fyllan, man känner igen tongångarna, och det är inte så svårt att veta pt vilket håll det senare lutar, de somnar, spyr, slåss, blir kåta, berättar hemligheter, säger för mycket, eller de man inte borde säga, välter ut drickat, har sönder prylar, blir arga, svartsjuka, tar upp gamla dispyter, hänger upp sig på petitesser, upprepar sig, skriker, sluddrar, fyllhungriga, kastar i sig drickat, tävlar, skryter och skrävlar, slösar pengar på spel, sprit och taxi, känner på brösten och rumpor, fyllröker, raggeldansar, osv osv...
De lever som om de skulle dö under morgondagen, och det är väl de de också kanske önskar dagen efter.

Skillnaden i åldrar brukar vara, att 25 åringen skriker kom igen nu då, man lever bara en gång, nu kör vi!
40 åringen brukar säga att de är en dag i morgon också och funtar lite på hur han ska kunna knyta ihop säcken för kvällen.
25 åringen kastar sig urskiljningslöst in i dimman, medans de som är lite äldre försöker oftast dämpa sig lite.
Men båda kan bli lika fulla, den mer erfarne brukar försöka bromsa i alla fall, men det är inte säkert att han lyckas.
Kanske är det en av de första funderingarna man får när man börjar bli en alkis, det blir alltid för mycket och för länge.

Den som är nykter vet när det har blivit sent och man är trött, och när det har blivit tråkigt på festen, när det är för dyrt och när det har gått för långt.
Han sitter med viljan kvar att kunna bryta upp och gå hem precis när det passar honom, inte när pengarna är slut eller när kompisarna gått hem.
Den nyktre kan välja om han vill se soluppgången när han vaknar eller när han går och lägger sig.

Det finns tusen fördelar till med att hålla sig borta ifrån berusningen som gör en korttänkt och besinningslös,
Den där lilla lilla stunden av tillfredställelse i hjärnan när man dricker har så oändligt långa köer av besvikelser i sitt släptåg.
Kan det verkligen vara värt det?

Frågar mig någon nu så vet ni svaret.

Berra

Fan va skönt det kommer vara när det har gått ett tag så man kan tro på sig själv så att det inte bara blir obetydligt tomt prat som det brukar bli! Har skaffat mig en almanacka där jag sätter kryss för varje nykter dag! Kände lite extra stolthet igår när jag varken drack "tågöl" (som jag så fint döpt det till) eller fredags öl! Denna gången vill jag klara det! Hade betytt otroligt mycket för mig att kunna visa för mig själv att jag kan sluta dricka! Har ju sagt det så många gånger men det har aldrig hållt att jag har ju börjat tro att det är omöjligt! Har förstått nu när jag läst runt på forumet att så inte är fallet! Folk som haft problem som gått långt längre o djupare har ju klarat att sluta! Jag vet ju att jag inte kan kontrollera mitt drickande längre! Jag kan inte gå ut o ta en, två öl..det har jag vetat länge! Det började redan för en del år sedan när man kom upp i åldern så jag fick lov att beställa bier till lunchen på stan! Det lät ju jävligt mysigt att ta en öl till lunchen så jag gjorde det men redan då kunde jag inte hålla det och det slutade nästan alltid i en "dagsfylla"! Nu kan jag aldrig kontrollera mitt drickande i princip..när väl flaskan åkt fram slutar jag inte dricka för jag nått botten och då mår jag dåligt för att det är slut! Allting pekar på att jag ska sluta därför vill jag göra det! Så nu är det dags för mig att spola kröken! Den är inte för mig:( sorgligt! Men den motarbetar mig! Jag tappar all ansvarskänsla när jag börjat dricka o det håller i sig dagarna efter också vilket göra att jag gör ett sämre jobb på mitt jobb och det har också hänt att jag ringt in mig sjuk för att jag druckit o inte kunnat sluta! Det är saker jag inte alls är stolt över! Nu är det dags att sluta!

2 veckor har gått nästan och de känns skönt faktiskt haft vitt nu hela julen, och både Julafton och Nyår klarade jag av! Nu ska man väl bara klara av dem här 3 första månader som jag hört är första stadium att klara av. Sen är bara fortsätta så här =). Jag lär väl få återfall som dem flesta får! Hoppas de gått minst 3 månader.

Förlåt annars för att min text blir en ostrukturerad massa. Ligger i sängen och skriver på paden med maken susande bredvid och näns inte väcka honom med att stiga upp och hämta bättre glasögon ... Natti!

Jag tror på det där med dag tre. Första dagen hade jag darr och ångest. Andra dagen var jag tacksam att jag inte hade hamnat i på sjukhus, men tredje dagen blev jag helirriterad på maken på kvällen och sökte orsak till att inget tjänar ändå nånting till. Jag tror att det bara var den nyligen utstådda skräcken för att något i mig skulle gå sönder som hindrade mig från att rusa i väg och köpa vin eller min lillflaska sprit. Jag surade hela kvällen och livet kändes meningslöst. Då var jag inne här på forumet och surfade i flera timmar och det hjälpte mig komma i håg att jag inte är ensam . T a c k för att ni finns !!
Men i går och i dag har det igen varit lätt. I går var jag jag och handlade i köpcentret med Butiken, men det kändes inte svårt att låta bli att köpa nåt. I dag åt jag på en sushibar där jag alltid druckit vin till, men barn och barnbarn var med och jag hade medvetet valt att köra... Nå sen när jag kom hem så var jag jättesugen, inte på vin utan nåååt? Så jag föråt mig på ost och färskpressad citrussaft. Det funkar annars för mig, jag läste nånstans att grape och citron är bra för levern så jag pressar dem + apelsin då jag blir sugen på nåt.
- Sömnen har det varit sisådär med men lättare att vaka då man vet att man inte druckit! Hänger på facebook, surfar, läser eböcker och spelar i värsta fall candycruch ;) har märkt att spel funkar om jag har för stor oro för att kunna läsa. Lite besviken på att plufsigheten och de svullna ögonen inte försvinner fortare. Vi var med barnbarnet + föräldrarna på zoologiska muset och det fotades en del och jag märkte hur mycket jag också skäms för mitt yttre. På fem år gick jag upp 20 kg, alkohol = kalorier!
I morgon skall jag med gudsonen se Hobbiten och gå och äta, jag kör. På söndag hälsar vi på hos min äldsta sons familj.jag försöker se till att hålla mig sysselsatt. På måndag är Butiken stängd och på tisdag återvänder jag till jobbet efter ledigheten. Då är jag rädd att frestelsen kommer, att belöna sig efter jobbet är en fallgrop. Varför måste det vara så att belöningen sen automatiskt för tankarna till alkohol? Jag vet ju att fast den ena sidan av mig fantiserar om en flaska gott rödvin till maten, så där civiliserat och trevligt, så kommer den andra sidan att dessutom köpa en liten flaska sprit som den dricker på köpcentrets toalett. Och så är skammen där igen, och mmed den ångesten och behovet att döva den. Och det är inte mera en belöning.. Nej, nu vill jag må bra! Och jag vet att det tar tid och tålamod, babysteps ..
Fint att få dela den här resan med er, Nossans bild var fin. En annan bild kanske kunde vara en flock flyttfåglar som håller på att bilda en plog för att tillsammans klara en lång resa .. Kram!

Berättade för maken i kväll. Vi skulle gå på resturang med barnen och vanan trogen hälldes det upp vin innan vi gick iväg.
-Vill du inte ha, frågade han.
- Nej tack, sa jag. Tänkte ha en vit januari. Sorry att jag inte sa något innan du hällde upp.
- Ingen fara, sa han.

Sen var det avklarat. Varför i hela fridens namn var jag nervös över det? Blev ju ingen reaktion alls....har jag gömt mig bakom hans tänkta besvikelse? Använt den som ursäkt? Kanske... Eller så var han lite förvarnad genom dag 1 och 2?

Inser att jag någon gång kanske måste berätta lite mer om den oro som jag känt inför mitt (vårt?) drickande, men orkade inte ta den stora diskussionen i kväll. Viktigast är att maken känner till mitt beslut att inte dricka vin och att det kommer vara så ett tag. Blir förstås en utmaning att ha alkohol hemma och att se honom dricka men jag har bestämt att bita ihop. Hittills stör det mig faktiskt mindre än jag trodde att det skulle göra och jag har också undvikt att agera "nyfrälst". Kan tillägga att maken har full koll på hur min konsumtion har varit (inkl kaffekopp som han också använder sig av ibland framför kids) så han lägger nog ihop 1 och 1 av sig själv....

Viktigast just nu är att vara vaksam på är mina egna tankar så att jag inte hittar på några dumma ursäkter att bryta min överenskommelse med mig själv. Men tycker att det hjälper att skriva här..

Sov gott alla fina!

Känner igen mig. Den största fallgropen för mig just nu är att inte ha något bra belöningsmetod när vinet är borta. Slutade dessutom med nikotin den 1 november förra året så nu känns allt så tomt.Håller liksom du att prova ut nya metoder som ersättning för alkohol. Ikväll testade jag tex att äta en hel Toffifee ask själv. Inget jag rekommenderar :-)

En lite längre sådan också. Skönt!

Nyårsfirandet avlöpte riktigt bra.
Drack 1 st "nollöl" vilket absolut inte väckte något begär eller sug. Smakade inget vidare.
Däremot vispade jag ihop några alkoholfria drinkar åt de få av oss som inte drack alkohol och de smakade fantastiskt bra! Kalla, och god smak åt Mohito-hållet.
Dock kom jag på mig själv att dricka dom som jag gjorde med alkohol, dvs mycket snabbt. Beteendet gjorde mig lite orolig när jag väl observerade det. Kommer det alltid att ligga ett osunt beteende och lura?

En annan iakttagelse var att drickandet hos övriga gäster var betydligt lugnare än vad det varit vid liknande tillfällen.
Kan det vara att man känner ett obehag av att ett par stycken håller sig nyktra? Några som kan se på riktigt hur det blir? Eller är det jag som dragit igång alla till överkonsumtion förr?
Jag vill ju inte vara den som drar ner stämningen på en fest, men tycker samtidigt att det får vara upp till var och en hur mycket man väljer att svälja ner?
Alla får ta eget ansvar för sig själva.

För övrigt är det roligt att se några nya trådar i forumet!
Särskilt kul att så många hoppat med i 2014-tråden, funderade på att hoppa med där, men törs inte binda mig och sätta en tid för mig själv. Känns som om det skulle sätta alltför stor press på mig.
Känns som om jag har hittat något som kanske kommer att fungera för mig, detta att över huvud taget inte sätta någon tid.
Innerst inne (knappt så jag törs skriva det ens) så finns tanken att det skulle vara underbart att slippa för alltid.
Känner mig skörare än glas faktiskt, samtidigt som jag njuter och känner mig stärkt av nykterheten. Konstigt.

Ha en go´ helg alla.
//Buzz

Närmar sig snart två år sedan jag registrerade mig här. Skäms över att vara tillbaka...
Känner att jag behöver forumet nu. Såg då jag scrollade igenom rubrikerna för att hitta min tråd hur många som försvunnit härifrån eller bara skrivit ett eller ett par inlägg. Det beskriver väl denna sjukdom väldigt bra gissar jag. På samma sätt inser jag då jag läst igenom min egen tråd i hur stor grad jag är drabbad av densamma jävla sjukdomen.
Pendlade förra året mellan att vara euforisk över nykterheten till att ha perioder. Sommaren och början på hösten gick bra. De sista månaderna har igen varit hemska. Mina vänner hade precis börjat vänja sig vid att jag inte dricker. Då smällde jag till och var fullast av gänget över nyår där de flesta drack alkoholfritt. Nu inte så att jag sa något galet eller direkt gjorde något dumt. Men kände mig som ett ufo där jag försökte koncentrera mig för att verka åtminstone lite nykter. Hade druckit även dagarna innan och också dagen efter drack jag. Mitt år började med djupaste ångesten jag hittils haft över drickandet. Är nykter dag 2 idag. Dessa två dagar har varit närapå fosterställning av ångest men börjar lätta nu.
Aldrig mer. Förstår ännu en gång hur drabbad jag är.

Idag har varit fruktansvärt, hjärnan har varit skitsad och halvorna har försökt att övertala varandra!
Så illa att jag tom försökte övertala mig själv att en fylla skulle vara värt Antabusens verkningar med hjärtklappning, huvudvärk, blodtryck, illamående mm.
Jag lyckades skönt nog ta förnuftet till fånga. Är hemma ätit middag och känner mig ganska stolt!!!!
Skön känsla.

är det lite si och så med här med. Men det brukar vända efter ett tag. Konstiga drömmar avlöser varandra.
Vi är på spåret, och i kväll är det på spåret, en favorit.
Fenix

Hej Konstnären! Tack! Du har så rätt.

Jag blir förvånad över hur lätt det känns. Som en av och på knapp. När jag inte "kan" dricka finns knappast något sug eller tanke på att dricka alls. Jag har läst från många att de första dagarna är värst, så är det inte för mig. Mina svårigheter börjar nog långt senare. När det går så lätt och så bra, för då kan jag ju inte ha några problem? Jomenvisst. Den ska jag inte gå på den här gången.

Fredag eftermiddag och vid den här tiden ligger oftast öl på kylning. Tänka sig att det har varit det som jag sett fram emot och lagt mest fokus på i så många år. Man är inte närvarande med alkohol i kroppen, man tror det men så är det ju inte. Fokus hamnar på alkoholen, det är den allt kretsar kring. Några timmars "förhöjd" känsla som är konstgjord och som kostar så mycket mer ään man har råd att betala.
Redan efter ett par dagar känner jag lättare,renare och mer närvarande. Inte avtrubbad och tillgjord.

Vad ser de som inte dricker fram emot? Vad använder de som "belöning"?

Jag känner mig helt nöjd med att bara få tid att läsa och dricka te. Låter det deprimerande för en alkis? Ja, för mig har det gjort det men inte idag. Jag hoppas kunna fylla på listan med belöning. För visst är det så att en helt ny värd öppnas när det inte längre kretsar kring alkohol?

Glad Fredag alla!

Pontus!

Tyrosin som oxå är en aminosyra är att föredra föredra framför Glutamin som jag förstått det!

Återigen ett utdrag om Tyrosin från Wikipedia i o m jag inte kan länka...

Tyrosin är en ingrediens vid kroppens tillverkning av tyreoideahormoner som styr kroppens ämnesomsättning, samt dopamin, melanin och noradrenalin.

Kanske oväsentlig information för forumet, men men nu är det postat som inlägg.

Tack Adde och Pontus för svaren!

Dessvärre är verkar inte många vara så intresserade av min undran mer än Pontus.

Funderar mest över det måste finnas några som kommit ur sitt alkoholmissbruk på egen hand utan AA ect? Därav min fråga...
Känns det inte så för inga svar eller engagemang nästan, eller har jag vänt mig till fel forum bara? (INTE otrevligt menat snarare min oerfarenhet som inte vet bättre).

Pontus!Jag är dålig på kopiera citat och länka till annat, men här har Du en del från Wikipedia kopierad angående Glutamin:

Glutamin är en icke-essentiell aminosyra som kroppen kan syntetisera själv och som därför inte behöver tillföras genom kosten. Endast vid extrem stress överstiger förbrukningen kroppens förmågan att syntetisera glutamin, till exempel vid allvarlig sjukdom (hård träning räknas inte som extrem stress).

Har idag läst till mig om något som heter Melatonin, har dock inte hunnit googla ytterligare om detta, men kommer göra så fort jag bara orkar.

Återigen tack Adde för din erfarenhet och Pontus för din respons :o).

Tack för kommentarer och peppningar. Kroppen mår lite bättre idag och framför allt står jag lättare ut med det när jag hör att det nog hör till när man slutar med alkoholen att kroppen liksom vaknar och att det då knakar lite i de flesta leder. Boken The Secret eller Hemligheten har jag hemma och läste för några år sedan. Nu när du påminde mig om den, så har jag plockat fram den igen och ska läsa den ikväll (när valpen har somnat).
Jag var inne i stan idag och på vägen hem kom det ett sug och jag kände det som om det var jättesynd om mig som inte fick något vin ikväll, fredagkväll som det är. Men så blev jag nästan lite full i skratt åt mig själv, hur många ensamma själar tröstar sig med alkohol? och har dom roligare eller mår bättre än de människor som inte dricker alkohol? Nej, jag har köpt ett gott te som jag ska sitta och mysa med ikväll tillsammans med The Secret/Hemligheten.

skyndar långsamt kommer vi längst.

Jag kunde inte tillgodo göra mig många många insikter förrän jag var mogen för det. Det gick bara inte att skynda på vissa saker, jag var tvungen att lära mig att vänta ut en del medvetet eller omedvetet. Massor av gånger hörde jag Di Gamle dela något som de gått igenom och jag fattade noll av vad som hände. Men ! Så en dag så föll poletten, ja ibland släggan,ner i skallen och jag kunde se allt kristallklart. Och oftast fanns svaret inom mig men jag kunde inte själv se det utan behövde tiden till hjälp för att komma dit.

Ja kurvorna ser lika ut och JA de är lika ! (Finns motsvarande kurvor för medberoende också men tyvärr hittar jag inte dem på nätet) Vi brukar (bli inte rädd nu :-)) ) säga att tillfrisknadet tar lika lång tid som det tog att bli alkis :-)) Lite sanning ligger nog i det faktum att vi faktiskt har ett nytt spännande liv att leva och därför kan se fram emot en ny ungdom, bildligt talat ! Åtminstone känner jag så !!

Jag skriver utan att tveka under på AA's 12 (för mig 11 eftersom det sista pratar om Gud) löften om hur livet kommer att se ut om jag inte tar det första glaset och gör det som är bra för mig :

AA:s Tolv Löften

1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10)Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11)Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.

Berra och Konstnären!

Igenkänning i ångesten vid pantmaskinen. Vad är bäst att ta med en påse åt gången? Eller åka dit mer sällan och hävda att man städat garaget när man knöcklar till ett hundratal burkar eller så?

Mina procentsatser från förra året, stämmer även här ganska väl på vad jag stoppade i automaterna. 80% i burkautomaten och 20% i PET. Och dom 20 var nog mest ölflaskor som man kan panta från det lokala bryggeriet....

Tittade igår lite på kurvan jag fick genom Addes länk. Skulle vara intressant att få höra dina reflektioner på den, utifrån din upplevelse och alla dagar som nu gått Berra! Om du har tid och lust vill säga :-)

PP

Gratulerar till din dryga månad Abel. Funderar lite på det sista du skrev, det där med att det gått lite för lätt.
Precis exakt just det är det som jag tidigare känt, och som sagt mig att du kan ju, du kan göra det igen om du vill.

Och det kunde jag med, men det blev aldrig lika lätt som förra gången, tyvärr blev det svårare. Nu är det för mig inte längre lika förbannat lätt
och det är tid att jag tar mig en riktigt ärlig funderare på det.

Kommer att tänka på att jag för länge sedan läste en liknelse om att missbruket är som en tågresa, här på forumet. Den handlade om dom som har kommit till missbruk eller fysiskt beroende. Resan kan gå från låt säga Göteborg till Stockholm. Där Göteborg representerar problemens början och Stockholm problemens slut (Vänd gärna på sträckan om det gör att du känner dig bättre till mods :-))

Nu rullar tåget, olika hastighet för alla ombord, men alla sitter i tåget och det går åt ett håll. Och fråga är om man hinner kliva av i tid, för slutstationen vill man inte komma fram till! T-centralen är ju som döden, och i Götet tar spåret slut...

Har vi börjat åka och kliver av ett tag i - Kanske Skövde - det är inte så svårt - och det är väl bra. Så då kanske vi stannar där ett tag. Kliver vi på tåget igen så rullar det vidare, varsågod nästa Katrineholm... och så håller det på, för det går inte att vända tåget.

Nu vet jag inte riktigt för egen del var jag är. Kanske någonstans mellan Katrineholm och Södertälje? Kanske mellan Södertälje och Flemingsberg? Har ännu inte sett skylten Stockholm södra, och är glad för det!

Ok, så tänkte jag lite när jag läste det där om att det gått lite för lätt. Om du sitter på tåget och i så fall hur långt det rullat vet vi nog bara själva. Det läskiga är att jag efter att ha provat ett par gånger nu börjar tro på liknelsen.

Grattis igen,

Nu kämpar vi en runda till!

Tack för dina uppmuntrade ord, man kan undra vad jag gör här efter mer än 2200 dagar i min nykterhet.
Jag minns inte hur det kändes när fyra månader hade passerat, men har en "summa-känsla" kvar av den tiden.

Tänker absolut inte slå mig för bröstet och påstå att jag är förmer än någon annan på forumet,
tiden i nykterhet anger mer hur långt jag har kommit i min egna självrannsakan, än hur långt jag kommit ifrån flaskan.

Likheten med den som bara har en dag i nykterhet är att vi båda har precis lika långt till flaskan, en armlängd.
Skillnaden är att viljan har förändrats, min erfarenhet av att inte vara kvar i berusningen har givit mig mersmak.

Ni vet t.ex när man går med returglasen eller burkarna, när mer än 3/4 av mängden har druckits av en enda person, nämligen du.
Den andra fjärdedelen har delats på tre andra personer i familjen och vänner som varit på besök.

Mina två dagar i ledighet har jag bara slösat bort med soffhäng köpemat och myskläder, och vet ni?, det bara känns så rätt...
Frugan tycker nog att jag är en lat rackare, kollar in en av mina favoritfilmer, en fransk film, en oväntad bekantskap, man myser i själen.

Ute är det grått och trist, lamporna har varit på hela dagen för att det är så mörkt ute, låter det inte påverka mig, det motiverar bara att tända ett levandes ljus.

Att få tiden med sig själv är viktig, att känna att jag hinner med alla måsten, eller lär mig prioritera vad som är viktigt.
Tiden med flaskan sa bara så här i efterhand, att all annan tid utan flaskan var helt oviktig, den prioriterade tiden åt mig.
Den förförde mig med berusningen för en liten stund, men räkningen lades på hög, och det känns som om jag avbetalar på den fortfarande.
Inte med ett sug, utan med allt den hann med att förstöra under min aktiva tid, de små små detaljerna som nu kommer tillbaka bit för bit.

Vad var det som hände, inte vet jag, men jag vill inte tillbaka till det, det var någon sorts frivillig sjukdom där jag såg biverkningarna, men inte orsaken.
Priset för mitt beroende var skyhögt, men som med det mesta man vänjer sig...

Idag har jag vänjt mig med att leva utan alkoholen och berusningen, den förföriska viskningen i mitt öra som säger att allt bara blir bättre om du testar,
Bara lite, just bara idag...

Jag brukar vända på orden, det blir bättre om du bara testar på att vara nykter idag, bara lite, bara för en stund, just bara idag.
Jag har makten kvar så länge jag inte överlåter den till alkoholen, då har jag ingenting kvar, inte ens självkänslan kvar.

Berra

Hej!

32 dagar utan en droppe alkohol! Jag känner mig så duktig och jag mår så bra! :) Det värsta är förbi. Julen var tufft socialt och de jag firade med trodde att jag skojade att jag inte skulle dricka och hällde upp vin ändå. Nyår var lugnt, jag körde, och det var superskönt att vakna upp pigg och glad!

Har kommit igång superbra med träningen och tränar i stort sett dagligen, både kondition och styrka, och jag är redan i bättre form än på många många år, de goda resultaten i träningen gör mig väldigt motiverad att fortsätta leva nyktert och hälsosamt.

Största risken framöver ser jag som att det har gått lite för enkelt, jag har konstant en röst i huvudet som säger att jag lika gärna kan ta ett glas eftersom det ändå var hyffsat enkelt att sluta dricka.

Nu börjar jag räkna veckor istället för dagar! :)

Kämpa på allihopa!

/Abel

Hej Ärligbesvärlig, ursäkta att jag dröjt med svar.

För min del har insikten om att jag faktiskt har problem växt fram helt och hållet hos mig själv, det som fick droppen att rinna över för min del var nog när jag började smita iväg till puben när sonen tränade istället för att vara på plats. Det blev väldigt uppenbart att jag försakade barn och familj till förmån för alkohol och...det är inte ok.

Jag har knappt pratat med min fru om mina problem. Har väl antytt det vid ett antal tillfällen tidigare, men nu när jag varit nykter ett tag så verkar hon rätt glad och stöttar mig bra när det blir jobbigt, speciellt i sociala sammanhang. Men i stort sett är detta mitt egna race helt och hållet.

Tyvärr tror jag inte att hon har kunnat göra så mycket tidigare, hade hon påpekat mina problem och att jag borde sluta dricka så hade jag troligtvis blivit sur och arg och istället stärkt min egna förnekelse, men det är ju bara så som jag funkar. Om du ska försöka pusha honom så tror jag att barnens väl och ve är det starkaste argumentet, saker som hälsa och personliga prioriteringar är ju ändå en vuxens människa egna beslut och kan nog enkelt rationalisera bort inne i huvudet.

Jag har även stärkts väldigt mycket av detta forum och det bidrog definitivt till att jag tog steget. Kan du inte leta upp en presentation här som liknar din och din mans situation och be honom läsa den. Kan vara en liten knuff i rätt riktning.

Lycka till!

/Abel

Natten var lite krokig med konstiga drömmar
men en sex timmar fick jag nog ihop ändå.
Är trött i dag, känner mig bakis men tycker
inte det är så konstigt. Det tråkiga är att
jag behöver energi för jag har mycket att göra men
det får bli som det bli. Det jag har märkt att jag är
känslig för hunger.
Jag får rejäla blodsockerfall och känner
mig ur balans och form, speciellt på eftermiddagen.
Tidigare tog jag några nävar chips och lite rött vin
för att hantera detta, nu får jag hålla mig enbart till
chipsen. Motion och lite hälsosammare livsstil sparar jag
en vecka eller två. Det är nykterheten som kommer främst.
Tur har jag för jag har fortfarande inget sug. Bara tanken på
vin får mig illamående. Hoppas det håller i sig länge.......
Spes

redan igår hamnade jag på en bar med mina vänner, det var inte svårt för mig att tacka nej till en öl.
Jag måste säga att det kändes varken konstigt eller jobbigt. Men man måste ändå vara på alerten, det var nära att jag sa " jag tar vad ni tar" av bara farten.

Man går igenom olika faser i livet, jag har vänner som detoxar, blir veganer, börjar träna intensivt, , men jag har aldrig varit en av dem som har testat på något av detta.Jag har bara viftat bort det som trams, men nu sitter jag här själv med en längtan efter att rensa mig själv, så väl kroppsligt som själsligt.
Och jag tror att alkoholen är nyckeln till det mesta.

Helt plötsligt var det fredag, folk undrar om man vill käka middag eller hitta på något. Jag tror att jag bara ska säga tack men nej tack, inte just idag.

Jag vet inte hur öppen jag ska vara med mitt beslut att vara vit en period, men jag känner ingen direkt skam när jag talar om det för folk, snarare en liten stolthet.
Att jag är orolig för mig själv och att jag måste börja ta mig själv på allvar innan det går åt pipsvängen.

Känner mig som en av de där duktiga som detoxar och tränar. Det känns som att jag precis nu i dagarna gav mig själv ett till lager. Det finns mer inom mig än vad man kan se med blotta ögat.
Det gillar jag.

Jag vet inte vad jag ville säga med detta. ingenting tror jag.
men Jag har förstått att det verkar fungera att checka in här då och då. Så jag tror jag gör det.

hejs

Det är säkert klurigt att svara på hur vägen upp ser ut. Annars hade du ju säkert gett mig ett ännu mer klippt och klart svar :-)
Men det jag läser ut är att det positiva kommer smygande tillbaka, och inte alltid tar 25 år på sig?! Kurvorna ser så sorgligt symmetriska ut om du förstår vad jag menar... Men det kanske är så att jag väntar på "fel" sorts belöning, lite som vanligt.

Har själv inte kunnat säga ja till alla punkter ända ner i botten, men mycket - alldeles för mycket - känner jag igen.

När jag kommer vidare på vägen kommer jag säkert att känna att jag inte saknar något som har med alkoholen att göra. Just nu gör jag det inte heller om jag känner av hur jag tänker.

//PP

För dom fina tipsen! Visst är det så att när jag läser runt lite ute på nätet, så känns det ibland som att det inte är skrivit för mig. Jo jag fattar att det är skrivet för mig , men det är inte skrivit till mig. Jag tvekar inte att jag hör hemma i "dom som inte kan dricka" facket. Det handlar nog om att hitta rätt form där - avsändare och mottagare - är på rätt våglängd med varandra.

Så jag tror att i en så viktig process som det innebär att bli nykter så måste vi hitta dom som talar det språk vi förstår. Förstår vi inte, kan vi kanske inte ta till oss budskapen, hur rätt det än är. Nu är jag själv inte direkt troende, men det kanske är just därför det finns olika typer av kyrkor och församlingar. Vissa mer lågmälda och andra mer Halleluja?

Tankarna om att göra annorlunda gillar jag skarpt. Du beskriver dom väl och jag ska försöka göra det mer och bli bättre på det. Träningspasset som låter som en raketmotor :-) Det kommer i alla fall att ge dig ännu mer fart! Det blir säkert toppen.

Hoppas du får en underbar dag!