Senaste kommentarerna i forumet

Att komma fram till att man inte klarar att hantera alkohol, och att man behöver avstå kan vara ett av de viktigaste och mest insiktsfulla beslut man tar. Bra att komma så långt. Häng i nu och ta det en dag i taget. Lycka till!
/m

Samband? Ja, det är väl den här tiden man vill göra nya avstamp och ändra det som inte känts så bra under förra året. Vi går så sakta mot ljusare tider och våren kanske kommer så småningom... Själv har jag inte lovat mig någonting nytt - löftet och målet får fortsätta med det jag påbörjade för snart 12 veckor sedan. Jag ser fram emot en lugnare period nu, utan så många yttre frestelser i form av social påtryckning. I mitt liv är det inte så många happenings på gång under kommande månaden (vad jag vet nu) och det känns skönt. Samtidigt vet jag att det inte är lämpligt att släppa garden - frestelsen kommer ju gärna när man minst anar det. Slutade röka för många år sedan och kunde bli överraskad under flera år över hur suget efter en cigarett bara kunde flyga på, bara så där.

Jag hoppas och önskar att alla som försöker ändra sina dryckesvanor kommer att lyckas med det, det är så sorgligt med all samlad ångest alkoholen genererar. Härinne förstår vi den ångest och skuld som beroendet ger, men det är verkligen inte lätt att förklara för någon som står utanför och inte sett/hört detta innan. Jag gjorde ett försök på nyårsafton att berätta mer ärligt för ett av mina syskon om varför jag har valt att avstå från alkoholen. Vi står varandra nära, och det har känts viktigt för mig att försöka förklara hur det blivit, och jag tror hen försökte förstå, men jag kunde ändå känna att det inte gick fram. Jag begär inte det heller, för mig var inte det det viktigaste, men först kände jag mig lite tom, tänkte att jaha, och nu då? Men det viktiga var att jag fick berätta det jag ville, på mitt vis och när jag kände att det var läge. Det känns viktigt att inte bli överrumplad med frågor jag inte är beredd att svara på vid ett tillfälle jag kanske inte kan hantera det. Den djupare förståelsen får jag söka någon annanstans, hos mannen, här eller psykologen jag tänker prata med ett par gånger till.
Skönt har det varit idag att bara vara trött, och inte bakfylletrött. Ingen ångest, ingen oro i kroppen eller liknande. Ingen annan i sällskapet har heller varit bakis, så om det varit en tidigare nyårsafton hade det bara varit jag som varit bakis, och kämpat hårt med att dölja det. Skönt att slippa det. Kunna ligga i soffan ikväll helt klar i huvudet med en lika trött hund. Skönt!

Har goda förhoppningar om 2014, som hittills börjat klart bättre än 2013.

Tack, Spes, för att jag fick skriva av mig lite i din tråd o för ditt svar.
Det var guldvärt för mig och hjälpte mig att starta det nya året nykter.
Visst är det lättare att somna o sova gott när man har en del vin i kroppen.
Under de nyktra nätterna har man huvudet fullt av olika tankar o ingen ro i kroppen.
Men förhoppningsvis blir det bättre ju fler vita dagar o nätter man har.
God natt önskar paradisbruden!

Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll! :) God fortsättning vänner! 2014 är vårt år!

Klokt och modigt att välja att göra det som känns bra, även om det innebär att gå emot strömmen. Hoppas bara att det inte blev kalla fiskbullar...
/m

Så har den första nyktra dagen 2014 gått till ända. Utan några större problem men det betyder ingenting. Har ju vita dagar lite då och då. Det är ju när det blir en längre sammanhängande period som problemen brukar uppstå för min del. Tillfället har ännu inte infunnit sig att prata med maken. Han gjorde dock ingen affär av att jag tackade nej till vin och han drack själv öl till maten.

Har funderat en del på barnen idag. Hur mycket de sett och märkt - hur stor skada har jag gjort??? Har en 12 årig och en 10 åring. Självklart är de vana vid att se oss föräldrar dricka. Tack och lov blir ingen av oss stupfull men det är klart att man tex skrattar och pratar högre som berusad. Och luktar vin vid läggning. Har också märkt att jag under det senaste året blivit mer och mer lättirriterad och tjatig kvällstid vilket också så klart beror på alkoholen. Men hur illa är detta? Kan de tänkas glömma bort om jag lyckas vara nykter från och med nu? Eller kommer det prägla dem resten av livet? Skamkänslor och ångest i kväll...

Förstår, då har du ju kommit fram till ett definitivt svar när det gäller vad du vill uppnå.
Jag önskar dig stort lycka till!

//PP

Dina önskemål ovan är också mina och på något vis så tror jag
att vi måste snubbla oss fram innan vi förhoppningsvis hittar vår väg.
En del skriver om att man till sist når botten och då finns det inte längre
några val förutom ett helnyktert liv.
I dag är jag i alla fall nykter och ligger i sängen
med nyborstade tänder och hoppas på en lugn natt utan för
mycket slagsmål täcken och kuddar.
I morgon tänker jag sätta upp ett nytt mål för dagen, att
vara nykter vad som än händer.
Tyvärr har jag en massa måsten framför mig men det är ju
så livet är så i morgon ska det varken till tröst eller belöning.
För övrigt har det gått ganska lätt i dag, är helt slut och
kroppens alla organ verkar behöva vila och dem är jag riktigt
orolig över.
Hoppas det går bra för dig, Paradisbruden!

skriver om att titta, läs gömma, sig framför tv'n en sån här dag :-)) Hans program var Ivanhoe och mitt var backhoppningen i Garmish :-))

Fy tusan så illa jag mått på nyårsdagen under min aktiva tid.....natten före innehöll extra allt på precis allt jag gjorde och dessutom med extra krydda på. Inget fungerade i kroppen, jag ville bara att det skulle gå över, helst fort som satan.

Idag ger jag fullständigt den i backhoppningen ! Jag har aldrig någonsin varit intresserad av det ! Tycker rentav att det är en fånig sport !!

Men jag bevarar den skrämmande känslan av att vara så jordiskt bakis så att jag inte ska glömma !!

Och jag kan inte låta bli att le lite skadeglatt åt de som bär huvudet mycket mycket försiktigt idag :-))

Lev väl och gör era val och ta en dag i taget !!

Så då har din tråd fått lite fart. Ett riktigt bra svar från Adde. Ligger mycket i det och jag tänkte bara skriva några rader ur min egen erfarenhet.
Och det har jag - tyvärr - samlat på mig lite för mycket av när det gäller drickat.

Låt mig backa mitt band en sisådär 20 år. Om jag gör det kan jag känna igen mig superväl i det du beskriver.
Även om jag redan då hade druckit alkohol ett bra tag, så tyckte jag mig inte ha några problem. Men jag började trots allt ta vita månader, minst en gång om året. Då befann mig i en miljö io en annan kultur med mycket alkohol och det var ok för omgivningen att dricka, ofta och även mycket.
Jag ville hålla koll på om jag hade problem att ta en vit månad. Detta, att vilja kolla det, är för mig i efterhand ett tecken på ett riskabelt dryckesmönster, men det fattade jag tyvärr inte då - eller kanske var det så att jag valde att inte vilja förstå.

I början gick det ganska lätt, och efter kanske 5 år började det kräva lite mer envishet att låta månaden löpa hela linan ut. Grejen var ju att jag gjorde det för att hålla koll på om jag började få alkoholproblem. Fast när jag med att "bevisa" för mig själv att jag kunde hålla upp till sista dagen, så gav jag mig fribrev att köra på ett år till, och firade loss redan första dagen. Jag tror nog att det var sista året som jag sa - jag kör i februari istället! (är ju några dagar kortare)efter det blev det inte några vita månader på många år.

Ok, detta hör kanske iofs. hemma i min egen tråd, men vad jag vill komma till är att om du är orolig för att testa för att det kanske inte går, då har du nog tyvärr redan nu ett problem.

Jag har kört ett tag på linjen som Adde beskriver. En dag i taget. Funkar riktigt bra. Fast har man kommit dit att man behöver det är frågan om man har ett problem ganska överflödig, du fattar....

Lycka till, och sorry för den långa inlägget.

//PP

för att du är trött det visar ju att kroppen vill ha lugn och ro för sitt reparationsarbete som ju är eftersatt efter en tids drickande. Du behöver det så njut och acceptera det ! Jag har svårt att själv sätta en gräns när det vände för mig men bortåt året i nykterhet var det utan tvekan. Och för min egen del så kändes det bara så skönt när kroppen fick styra och inte min vilja och att jag kunde acceptera det.

Jag har ju också ett bra stöd genom mina AA-möten och dessa var väldigt viktiga för mig i början för jag kunde alltid få svar på mina frågor från de som gått före mig. Idag går jag på möten för att inte glömma vem jag är och för att ge tillbaka det jag en gång fått.

Välkommen chipp3945 !

kija !!

Varför inte börja, som du själv skriver, med en vit period UTAN att sätta nån gräns så du kan känna dig för. Vitsen med att inte sätta en gräns är att du då undermedvetet ställer in dig på att det är ok att återuppta drickande efter den gränsen. Att använda "En dag i taget" är ett rätt välkänt begrepp som gör tiden enklare och mer greppbar att handskas med.
Likaså att varje morgon, helst innan du kliver ur sängen, ta ett beslut om att just idag ska du inte dricka oavsett vad som än händer. Också ett lätt greppbart beslut som ibland kan behöva krympas till kortare tid, exvis en timma.

När du nu frekvent får minnesluckor så är väl det ingen större tvekan om att du dricker för mycket ? Att i det stadiet få klockan att gå bakåt tror i varje fall inte jag på. Och har aldrig gjort.

Som du nu har upptäckt så blir det skrivna nästan otäckt obehagligt men ack så välbehövligt ! Den absolut bästa medicinen är att skriva/prata av sig allt det som har samlats och tryker på inne i knopp och kropp. "Låt sorgens svalor flyga över ditt huvud men låt ej svalorna bygga bo i ditt hår."

Så, fortsätt skriv och ta ditt beslut och njut av att din kropp börjar läka !

Oj, märks att jag är nybörjare.
Råkade lägga in mitt inlägg två gånger.
Visste inte hur man raderar så jag försöker med att redigera.
Mvh paradisbruden

Hej, ville bara önska dig lycka till. Jag kämpar o vill bli bättre precis som du.
Kände igen mig när du skrev att du dricker när du utsatts för press eller så firar du när du är upprymd.
Precis så har jag det oxå.
Jag har en sambo som stöttar mig men å andra sidan så innebär det mer skam när man inte orkar stå emot suget.
Vill ju bevisa honom att jag är stark nog att bli bättre utan någon medicinisk hjälp.
Jag vill inte göra en förändring för bara hans skull.
Jag är orolig för min hälsa som många andra här.
Jag vill vara en bra mamma.
Jag vill inte förstöra mitt förhållande.
Jag vill känna mig lycklig utan alkohol i kroppen.
Jag vill bli av med den djävulen som finns i huvudet o som ser till att alkoholen vinner över mig mer eller mindre varje dag.

Varför är det så många som drabbas av denna sjukdom?

Jag kommer att följa din tråd o dina framsteg!
Mvh paradisbruden

Du höll upp i 7 år! Att sedan hamna tillbaka där du var efter så lång tid. Viktig läsning för mig. Jag har haft kortare uppehåll och trott att jag därefter skulle kunna få en normal relation till alkoholbara jag kunde bryta mönstret ...men som du säger, en alkoholist kan aldrig dricka måttligt!

Jag önskar dig lycka till. Jag har en känsla av att du har mycket att dela med oss andra nynyktra!

Styrkan sitter i insikten, inte i alkoholhalten.
Varje dag utan baksmälla är en fri dag, en dag som man all kontroll över, får bestämma över sin kropp, inget illamående inga krämpor.
Den lilla stund av kemisk lycka kan aldrig övervägas av en fullkomlig harmoni med sitt egna jag, jag lever och har det bra just nu-känslan.

Att finna olika sätt att värdera sin nykterhet är också viktig, i antal dagar, andelar av veckodagar, procent eller annat fungerar för mig.
Att förlora mot den ökande andelen vill man till slut inte, det blir en tävlan mot sig själv, den lilla kraxande alkoholiserade papegojan blir mindre och mindre tills den dagen den tappar sitt fäste på din axel, och man tror att man är fri, men flyga kan den fan igen och landa på någon annan kroppsdel.
Därför kan åtminstone inte jag lägga ner garden helt, håll ett vakande öga i ögonvrån, suget och misstänksamheten kan plötsligt byts plats.
Även om du själv känner dig övertygad, så omges vi av andra som fortfarande omhuldar alkoholens goda sidor.
De har aldrig upplevt den negativa sidan, eller så lever de kvar i förnekelsen, vilket det senaste är den sämsta formen.

Vi glömmer så lätt bort känslan av hur det egentligen borde kännas att leva ett naturligt liv utan baksmälla och ångest.
Man anpassar sig så lätt till det nya, att man har svårt att minnas hur det en gång var, det där lite mindre problemfulla livet.

Att det finns alternativ glöms lätt bort, och att man inte behöver straffa sig bara för att man inte dricker det som innehåller alkoholen längre.
Det är så mycket lättare att vara lat och följa med i sina rutiner och andras tjat, när insatsen istället är mycket enklare.

Att man en kväll hinkar i sig tio burkar öl anses inte vara något onaturligt...
Men att dricka t.ex fem liter mjölk en kväll måste ses något sjukt, när man inte ens är törstig, eller ens sugen på mjölk.
Men om det är alkohol i det så är det på något sätt ursäktat, det är väl det som är det sjuka.

Att sätta allt i relation till varandra, och reagera på det, det är något som jag tycker är det intressanta i det nya nyktra livet.

Lycka till!

Berra

Hej Pellepennan!

Tack! Det är inte första gången jag kommit till denna slutsats. Skillnaden nu är väl att jag verkligen känner mig "färdig" med alkohol. Jag behöver inte nå ner till allra mörkaste botten för att få det bekräftat. Tidigare försök att hantera alkohol med måttlighet har bara lett till en sakta upptrappning istället. Min kropp börjar på allvar säga ifrån, och jag är ung! Det är bedrövligt. Vill inte slösa bort mer tid. Även om jag också haft många fina stunder med min käraste vän så är det inte värt det längre.

Mvh

Förstår hur du tänker och det är toppen du har hittat hit. Tanken att vara fri är härlig, men kanske är omvägen genom en förändring en bra väg?
Du har säkert mycket mer att berätta, och säkert är inget fel i att du hittat hit.

Lycka till nu!

//PP

På vägen nu att sätta planen i verket. Belöning kommer vi säkert alla att få i små doser. Det vittnar ju många om.

Lycka till Lexi!

regeln är ju något som det talas om i många olika sammanhang. Jag har säkert använt mig av den både medvetet och omedvetet. Ibland har det blivit bra ibland mindre. Ett exempel på vad som inte blivit bra är att jag avslutade förra året med ungefär dom siffrorna i antalet dagar med och utan dricka. Enda anledningen till att jag överhuvudtaget uppnådde det urkassa resultatet var att jag avstod från alkoholen under årets sista 50 dagar. Annars hade det varit ännu värre! Nu sitter jag på nyårsdagen och myser med 100/100. Det var det jag bestämde mig för efter att ha tagit dom första dagarna en i sänder. Tankens kraft, en portion djävlar anamma, och ert stöd. Om många dagar av året som gick slösades bort med att räkna procent i varierande grad på dryckerna och fundera på enheter, körbarhet etc. så känns det just nu som att mitt räknesätt tar mindre energi. Något jag vill tacka dig Berra för. Du har inte gjort det (det har jag) men du har gjort det lättare!

Jag ville sluta året på det sättet som jag gjorde. Bokade av alla d...la måsten dan innan nyår. Orkade inte med att åka på nyårsfest och vara ett ufo, och sitta och hitta på anledningar till att "chef fylletratt" inte drack alkohol. Nopp! Lite som min frivilligt valda valda kolonilott Fia. Vad jag gjorde istället? Jo, det är något som förblir min egen lilla hemlighet. Något som är annorlunda än allt annat som hänt ett nyår i mitt liv. Det får bli mitt avstamp i att saker och ting framöver ska bli annorlunda. Om det blir bättre återstår att se, men det ska bli annorlunda.

Så hummern - den egenfiskade - som jag inte åt i går ska jag äta idag. Idag blir det inga "rester" för mig. det fick det bli igår, och det känns helt rätt.

Och mina sorger, inre strider och framför allt den där djäveln i huvudet som säger att det är lite synd om Pellepennan. Den skiten jag symboliskt kvar i året som gick. Tidigare har jag haft någon av årets första två månader som en vit månad. Jaja det var ett tag sedan. Först var det januari, senare blev det februari. Varför då? Jo för att det är ett par dagar kortare. men jag klarade ju en månad så det var ju grönt ljus. Så tänkte jag, "sluger" till det inte ens blev någon februari. Nu ska jag ta en vit månad till och jag börjar med att var nykter idag!

//PP

Nej, jag syftade absolut inte på vad du skrev till "vill sluta". Jag försökte nog bara förklara hur det kan kännas för oss som gång på gång har starka föresatser men som ändå inte når riktigt ända fram. Jag hoppas och tror att det inte beror på att vi har en bristande karaktär. Motivationen är det heller inget fel på men av någon anledning räcker det oftast inte. Jag läser mycket på forumet men vid de tillfällen jag "brutit" min nykterhet har jag knappt vågat logga in på forumet. Jag har skämts så fruktansvärt. Inte vågat dela med mig att jag inte klarade det den här gången heller.
Nåväl, jag är fortfarande "vit" och uppskattar verkligen att ni finns på forumet och inte minst ni lite mer "erfarna" (som du markatta).

Ha en skön nyårsdag
Tjalle

Tror aldrig jag skrivit till dig förut så hej!

Angående att "vara trött på de på forumet som åter och åter igen trillat dit" så är det ju faktiskt upp till var och en hur mycket man vill gå in och hjälpa/kommentera/läsa. Jag hoppas du inte syftar på det jag skrev till "vill.sluta" för ett tag sedan att jag inte orkade med hans "vargen kommer". Det handlade om en personlig gränsdragning i hur mycket kontakt jag ville ha med honom här och att jag själv var tvungen att backa och se att jag inte kunde hjälpa honom då det tog för mycket av min energi. Jag ville på inget sätt begränsa honom eller någon annan här på forum att söka stöd och hjälp och fortsätta skriva, även om det så skulle vara för den tusende gången. Jag svarade bara på varför jag själv inte längre kunde svara på hans inlägg.

Nu hänger jag ju mer på anhörigsidan av forum men herregud vad jag ältade fram och tillbaka, gjorde om samma misstag gång på gång innan jag hittade en bättre väg. Ältandet, misstagen och fallen var för mig en nödvändig process och ingen kan ju säga hur lång tid det ska ta.

Låt ingen begränsa dig. Se din tråd som ditt alldeles egna utrymme i både med- och motvind. Om någon känner så, att de är trötta på de som gång på gång trillat dit så kanske det bara är ett uttryck för den frustration en kan känna när någon man bryr sig om(även anonyma personer på internet) inte mår bra. Det kan vara ett klumpigt sätt att säga att man känner sig maktlös inför alkoholen, även då den rinner ner för någon annans strupe.

Allt gott till dig!

Jo jag tycker nog att du varit Future Fia i alla dina inlägg sedan jag började läsa dom. För mig har det varit så otroligt mycket stöd att kunna läsa din tråd - och många andras - under årets sista veckor. Ja, naturligtvis är vi alla i vårt eget lilla avsnitt i livet, och jag tror att bara faktumet att det är ett årsskifte gör att vi vill förändra oss mer, igen, gå vidare. Om det är så att du känner dig redo, så är du redo att gå vidare. För min egen del känns det som att jag har en lång väg att gå och jag behöver nog häcka ett tag till här inne. Om det är så att även du ska logga ut, vill jag redan nu önska dig lycka till! Om du är kvar är det nog många som skulle bli lika glada som jag.

Vi får se vad du bestämmer dig för. Livet går vidare och det är väl tur det ;-)

Hoppas du har det skönt i solen

Hälsningar från Gubbdjäveln
(Som skulle kunna vara din lillebror :-))

..ligger i soffan med myskläder och tycker nog att det är lite hurvigt...
Ute är det grått och fuktigt, se kadaverna från nattens tårtor och raketbaser vid avskjutningsrampen, det ser rätt grisigt ut.
Har en liten lätt huvudvärk som drar en rispa i hjärnbarken, troligen mest beroende på nattsuddandet och gårdagens tjut och skrik bland barnen.

Blev tolvslaget bra, jojomän där har jag inget att beklaga mig över, vi var nog ett fyrtiotal personer vid våran vändplan som börjar bli en samlingsplats i området vart nyår.
Grabben som valde att fira med sina kompisar kom till vår vändplan för att skjuta raketer, lite roligt att han anser att det är hans tolvslagsplats.
Kramade grannarna som går man ur huse för att möta upp, genomgående så var det ingen fylla, ingen som utmärkte sig, jätteskönt!

Tycker att det känns lite tråkigt utan barnen, men också att man som förälder måste lära sig att släppa greppet om sina kära telingar.
Det bygger upp sina liv med sina bekantskaper och relationer, och där ska vi inte vara framme och försöka toppstyra dem.
Han hade smakat cider och det var det enda, och puffat lite på en cigarr, inte påverkad och till synes ganska så nöjd.
Och det var det viktigaste, ha kul och trots våra förmaningar våga lite utanför boxen, men var medveten om riskerna.

Körde hem en familj runt kl 03 med bilen, mannen i sällskapet sade att det här gick ju bra, bara för att man gav blanka f-n i spriten,
Och så är det nog, öl och vin i bevakade mängder vilket det blir i större okända sällskap skapar en säker berusning.
Han var nöjd och tillika hans kärr...esta i baksätet, som bara för några år sedan tog med sig ungarna i vredesmod ett nyår när gubben blev för full.
Så visst är det en förändring, en utveckling som ter sig i rätt riktning.

Nu är det snart dags att återigen blänga på Ivanhoe på teven, en film man har sett hundra gånger minst, i en ångestfylld baksmälla genom tiderna.
Så är det inte nu, att kolla på den bara för att man är trött och inte som en ursäkt för att frugan inte ska se hur bakrusig man är, det är stort!

Årets första dag tillbringas alltså lugnt i soffan, lite baktrött men absolut inte bakfull, känner mig stolt över mig själv.
Det här började bra, och jag behöver heller inte skämmas över mitt nyår, att hamna i säng kl 04 utan att haft det tråkigt är ett bra resultat.
Och att veta att de jag firade med igår inte heller blev allt för fulla, kanske var det min förtjänst att mitt tidigare drickande inte drog med mig dem i fördärvet.

Jag vet inte, men jag hoppas att det är så, jag hade kul ändå, jag hade cider, öl, vitt vin och bubbel allt utan en enda promille med alkohol,
Kissade som en tok både före och efter sänggåendet, precis som jag gjorde när jag drack, men slapp att se kissfläckarna runt toaletten.

God fortsättning på det nya året, 100% nykter hittills, ingen ide' att sabba den statistiken fortsättningsvis...

Berra

Att ändra sina vanor. Kan ledtråden ligga i det? Just do it? I ett års tid har jag läst här nästan varje morgon och ofta även senare på dagen. Jag har fått ett enormt utbyte av det hela. Skriva ner mitt eget trassel, få respons, utbyta tankar. Läsa om anhöriga. Men kanske är det dags att ta nästa steg nu?

Tanken gror. En del av det berodde på Villervalles nyårshälsning. Subtil, men så nyttig. De människor som har valt varandra finns alltid kvar. Dagliga uppdateringar kan vara nödvändiga i kris för mig (Skriver bara om MIN känsla), men kanske är det onödigt att ta plats från dem som fortfarande är i startgroparna för kampen i att förändra.

Jag kommer inte att logga ut för gott, det är jag inte redo för ännu. Men jag
kommer att försöka fasa ut. Hitta ett liv bortom forum och mitt missbruk. Skuttar dock in direkt om jag börjar få toktankar. Skapa en FB-profil när jag kommer hem. Inte nu via mobilen (som jag är osams med). Kontakta min vän Santorini och dela ut min nya adress här så att de som vill kan ta kontakt.

Detta är en tanke som har vuxit fram. Men den har konstgödslats under den sista veckans "utbyten". Jag vill inte söka konflikt. Jag vill heller inte bli någon som andra ser som en stark förebild. Mina val är inte alltid de bästa valen, men de bygger på den enda utgångspunkt jag har att utgå ifrån; Mig själv. Jag personligen får ut en massa av att läsa om de som har hunnit före, men jag inser också att det inte passar alla och på forum finns det gott om "förebilder". Jag kan skriva om min nykterhet och mina val i en privat dagbok. Jag har gått en cykel nu. Två nyårsaftar, en midsommar, en jul och en 50-års dag. Börjar hysa hopp.

Hoppas alla får en God fortsättning och att ni finner den styrka som behövs för att hitta och fortsätta på just er egen väg. Själv vill jag bli en riktig hjältinna och jag inser att det som jag ser som mod, det kräver varken publik eller hejarop (för mig, bara min egen åsikt om mig själv) utan kanske bara en nyårshälsning från en vän.

FutureFia