Senaste kommentarerna i forumet

Här kommer den:

Down ol’ Hell Road Again

I don’t know what it is. Can I’ve been taken the Blitz like I used to?

I don’t know what is wrong. Here’s somethin’ that don’t belong like it used to.

Am I another man, with other means and plans in hand?

Or is it just the world spinning off, down ol’ Hell Road again?
- - -
Just one minute ago, here was someone I’d know from beginning to end.

When You strike the walls down and the bricks all hit ground, it’s so hard to mend.

Can we tear odd plans apart and rebuild with flesh and heart?

Or have we taken to many a steps, down ol’ Hell Road again?
- - -
You can see the thin line and the storyteller grind in memorial.

When the aces are no use and the masses just refuse the unbelievable.

There were cobbles and there was stone on the way to be unknown.

But I’ll cast you somewhat hope, down ol’ Hell Road again!
- - -
Break you bones and shut your eyes, let’s use up the last supplies - and hear God call!

I saw you laughing’ through tears, but the scene was so unreal, no good at all…

I changed The Black Dog’s name to Kat, blasphemously I threw my hat.

Then I smiled and went on down, the same ol’ Hell Road again.

Kämpa!! För dina barn är du den bästa mamman som finns, oavsett!! Och var glad att du har en man som stöttar dig!
Din gloria har långt ifrån fallit på sned, du ÄR den där duktiga på jobbet som också tränar o.s.v.. Det är DU! sen kanske
det finns en mindre bra sida med alkohol, men det är bara en bisak som inte under några omständigheter identifierar din personlighet! Tror att det där med jobbet kommer gå galant faktiskt, tycker du är stark som fasen som är öppen där!!

En vecka - respekt!! :-)

Förebild? Absolut! För det allra mesta är han en vanlig strax-sexåring, åtminstone vid första anblick. Men alla nya, ofrivilliga erfarenheter han har samlat på sig de senaste åren har givit honom en klok gammelmansblick. Dessutom pratar han inte riktigt som sina jämnåriga kamrater. Han har ett förvånansvärt stort ordförråd och delger ofta sin omgivning sin syn på diverse företeelser och tankar och han tänker m y c k e t... Och därigenom pratar han också hela tiden. Lite som om han är rädd att han inte ska hinna med att tänka och säga allt han behöver. Har inte riktigt gjort klart för mig själv vad jag känner inför det.
Jag håller mig inte på banan för hans skull, inte för någon annans heller. Mer än mig själv. Däremot är jag ytterst medveten om att jag måste leva mitt liv fullt ut. Annars drabbar det inte bara mig själv på det mest jävliga sätt vi alla härinne lätt kan föreställa oss. Alla andra - de viktiga - dras med i fallet och det är inget de har bett om eller alls gjort sig förtjänta av.
Nu är det ju synnerligen uppenbart för mig att jag mår rakt igenom mycket bättre utan att försvåra levandet med etanol. Men, du vet Fia, glaset finns ju alltid på bara en armlängds avstånd och det gäller att vara helt på det klara med varför just jag lever mitt liv på det sätt som jag gör.
När den svarta vovven dyker upp, vilket jag kan tänka mig är ett besök som både du och jag har varit med om några gånger, är det dåraktigt att försöka skrämma bort honom med "något gott i glaset". Fan, han luktar ju till sig det på flera mils avstånd, att det är dags för dryckjom. Det finns inget som lockar honom mer!
Hoppas att du tog ett rejält snack med honom under "lårgnuggarpromenaden", så att han förstår att det inte är någon idé att börja gläfsa hos dig. Han kan gå och lägga sig i korgen och vila sig igen. Ge honom en puss på nosen ifrån mig med!

Jag skrev innan om att jag hade en sång i vintertid på gång. Det hade jag med. Men jag skrev om och ändrade. Fick inte till det ändå och till sist bytte jag språk för att se om jag kunde hitta nåt där, och det tyckte jag väl att jag gjorde till slut. Hunden kom med på ett hörn, samt även lite andra funderingar. En del skapade av forumläsning (of course!) och jag slänger in den för beskådan i nästa inlägg. Nu skulle jag tydligen hjälpa till med ett extremt stort legobygge.../NM

1 veckas nykterhet. Kroppen börjar kännas normal. Det jobbiga väntar på måndag med samtal m chefen och vissa utvalda kollegor. Min chef kommer säkert ta ärendet vidare p g a situationen där. Det gör mig rädd. Vissa kommer säkert aldrig prata med mig mer och ev kräva mitt huvud på fat. Har aldrig misskött mitt jobb, har alltid varit den duktiga, ordentliga, som tränar 4-5 ggr i veckan (fast jag druckit). Tills för 2 mån sen, då jag inte orkade träna mer. Men jobbet har jag skött. Börjat träna så smått igen. Jag är rädd, tänk om det inte räcker att jag går i terapi. Tänk om vissa kräver nån form av psykisk utredning? Tänk om min chef beviljar detta för att få tyst på gänget? Jag är glad att jag kommit så här långt i livet. Trodde jag skulle dö innan 30. Jag kommer alltid ha ett psykiskt handikapp - har lättare än andra att hamna i depressioner. Förhoppningsvis kommer jag att bli snällare mot mig själv och lösa problem mer konstruktivt. Jag har min familj, det är jag tacksam över. Min man stöttar mig. Han frågar om han kan ta ett glas vin till maten. Så klart han kan, men innan har jag varit så arg över att han kan och får men inte jag. Idag känner jag bara tacksamhet över att den ilskan försvunnit. Men jobbet... Min gloria på sned. Inte längre den duktiga, ordentliga. Spetälsk. Hur kunde du? Hur kunde du göra så här, trots att du har 2 små barn hemma? Hur tänkte du egentligen? Du är utesluten ur vår fina gemenskap. Vi trodde du var något annat, men det visade sig att du var patrask. Kalla mig vad ni vill. Jag är van att vara ensam. Jag behöver er inte! Eller jo, egentligen vill jag vara med, vara omtyckt. Inte stå i kylan, men jag säljer inte min själ. Jag har gjort fel, men jag försöker, jag ska göra rätt. Vi får se vad måndagen har att vänta...

Tackar m-m

Det är skönt att prata med andra som upplever samma problematik som jag gör/har gjort. Vad underbart att vakna i morse utan att vara bakfull och slippa den typen av ångest. Jag kommer säkert att få det idag igen men tänker välja att träna på gymmet istället. Bra gjort att kunna avstå i 3 månader och att du kanske hittat en bra strategi? En dag i taget är nog en sund tanke och strategi.

Trevlig helg
/Fernando

Hej, hej NM! Tack för påminnelsen om hundfilmen. Såg den nyss, 2 gånger på raken (är väl lite trög). Hemkomsten från paradiset gick faktiskt över förväntan då jag kastades in i tre dygns intensivt arbete. Men i förmiddags när jag vaknade - utan måsten framför mig - då var han där; The Black dog. Men jag ska koppla fanskapet och ta med han på en "lårgnuggarpromenad".

Så glad för din skull att din lille kämpe börjar återhämta sig. Vi kan ju aldrig hålla oss på banan för någon annans skull. Ska det inte heller. Men en liten kiĺle som kämpar/kämpat mot ett reellt icke självframkallat problem - det är en slags förebild tänker jag.

Lååång kram till dig med från en deppig matte./Fia

Var till biblioteket i går och tänkte egentligen söka efter en bok som relaterade till AA:s tolv steg. Hittade inget sådant. (Och blev som vanligt lite småsur och irriterad över att det var så oorganiserat? och svårhittat där :) Faktiskt varit lite onödigt lättretlig sista dagarna.

Lånade i stället 'Snälla mamma sluta dricka'. Men nej det var inte rätt bok för mig nu. Jag kan inte känna igen mig i ens en tredjedel av det hon varit med om. Så följaktligen började ju en liten tanke tränga sig på att jag ju egentligen är ganska frisk i jämförelse.
Men försöker vända på det och se att det är vad som skulle kunna hända.

I kväll ska jag bort på middag, är en bit dit och jag kommer att ta bilen så känns bra.

Nu en promenad i solen och försöka få ordning på tankarna!

Till nästa helg känner jag att jag får lov att boka in flera belönings och skäm bort mig själv aktiviteter, för att göra annat och inte grubbla för mycket..

Ha en bra lördag alla!

Frågan om när på vägen in i nykterheten man kan/bör börja fatta viktiga beslut - som rör framtiden - tycker jag har varit lite svår. Det handlar för mig om frågan om det jag känner vid ett givet tillfälle är tillräckligt nära ett friskt tänkande som leder till beslut som även i framtiden kommer att vara någorlunda rätt. Dom här tankarna har varit bidragande till ett tillbakadraget liv i hobbithålan. Lite som "fattar jag inga beslut kan inget bli fel". Tyvärr finns det i relationen en situation av "stukad" tillit, så det har inte känts möjligt att ta upp alkoholproblemet. Att vilja skylla ett destruktivt dryckesbeteende på yttre omständigheter (andra)känns både fel och omoget. Däremot är det något som jag måste reda ut för mig själv, så detta inte sker i framtiden igen. Att inget, och då menar jag inget får leda mig in i att försöka döva livets svårigheter med alkohol.

Igår var en sådan dag som ledde mig in i en känsla av total maktlöshet. Samtal och beslutsfattande som rörde framtiden och mina barn. Nåväl allt för långt för att förklara här. Det som skedde efter mötet var att alla bokstäverna i HALT lyste illrött, alla på en och samma gång, och alla så starkt som det bara kan. Tror att jag aldrig kommer att få "mer" anledning till att inleda ett återfall än så. Fördelen var att jag var förberedd, och på morgonen - inför dagen - beslutat: Idag dricker jag inte "no matter what".

På eftermiddagen gick jag själv helt planlöst runt i "Fiakvarteret" En fredags eftermiddag i snöyran i dom lila plastpåsarnas tid. Och med en ofattlig sorg i bröstet. Fy tusan vilken obehaglig känsla! Blev en sen lunch på asiatsyltan (läsandes forumet på mobilen) Skönt att läsa ditt inlägg då m-m. Sedan hemvägen förbi bolaget upp till affären. Ligger en pub vägg i vägg, och jag blev ärligt förbannad på mig själv och mina tankar så jag gick in för att på något sätt manifestera för mig själv genom att genomgå den ultimata svårigheten.

Ja ni vet hur det ser ut - en pub i innerstan klockan halv fem en fredag eftermiddag. Sunkig alkoholdoft och ett antal ensamma (mest medelålders gubbar) som satt vid baren. Har ofta gjort samma sak och slunkit in för ett par snabba öl på vägen hem till matlagningen.

Frågade om dom hade någon kul alkoholfri öl. Killen kollade på mig och gick in i "köket" för att sedan komma ut med en flaska Carlsberg Alkoholfri. Djävligt kul utbud, när det finns 5 meter med färgglada kranar med "normaldricka". Hällde upp ölen i ett illa diskat glas och skummet försvann på två sekunder, och såg sedan ut som ett gigantiskt urinprov. Tänkte då att jag ska öppna en egen pub :-)

Sitter och läser lite i forumet, och vandrar helt tom hem. Känns idag bättre när jag tänker på det, så idag blir det samma visa: No matter what!

//PP

Jag skrev tidigare, det kom inte in. Plågsamt att upprepa.
Jag raderade för att jag inte orkade ha det uppe.
Tack för att du svarade, tack för din idealism.

Och tack för att du tog dig an att vara den som svarade.

Det var på riktigt, men jag fick kalla fötter. Jag vågar inte låta det vara skrivet.
Tack för dina ord iaf.
Jag fick styrka av dem.

Välkommen hit Fernando. Det finns mycket matnyttigt att läsa och förhoppningsvis kunna ta till sig. Känner igen mig i ditt sätt att dricka, även om jag har druckit även på vardagskvällar i perioder. Har också depression bakom mig som jag självmedicinerat delvis med alkohol, vilket givetvis inte gjorde den bättre. Har nu hållit uppe i drygt 3 månader, och det går riktigt bra.
Tror att det är bra att inte sätta upp några bestämda mål om hur livet (med alkoholen) ska se ut i framtiden. Ta en dag i taget och se vart det leder.
Lycka till!
/m

Hoppas att det lättat något! En klen tröst, men paniken du känner botas ju tyvärr inte med alkohol... Försök vänta ut den, skriv här, ring någon! Ut och gå - vad som helst! Det är skitjobbigt när det sätter in, men är ju trots allt inte farligt, låt det storma över...
Hoppas du kan sova inatt.
/m

Det finns hjälp!!
Skrivet av Asteroiden77 den 17 januari, 2014 - 23:26.
Hej,

Jag är en nykter alkoholist, å jag känner såklart igen mig i det du skriver om.

Det dära suget drev mig till vansinne, natt som dag, när jag ser tillbaka på min tid som aktiv. Det blev värre med tiden, progrederade, min mentala besatthet utav att viljan dricka. Nu, direkt,omedelbart. En fruktansvärt stress & ångest. Kampen inom mig : ska jag dricka??, jag vill inte! Men jag vill!, det gick ju så illa sist....
Detta är en utav de tre delarna i min sjukdom, alkoholism

1, Mental besatthet- tanken att jag nog kan dricka som andra. Lögnen i mitt fall.
2,Fysisk allergi ( sätter igång efter första klunken, narkotikan mm, narkotika klassade läkemedlet,) den är obotlig & ökar med tid, dvs suget efter mer.
3, Själsiga bristsjukdomen,..dv: ångest, skuld, skam, rädsla, sorg, depression... Listan kan göras lång,

Du, det finns hjälp att få, jag vet personer, killar som också är alkoholister som kan hjälpa dig, möta upp dig på ett möte. Jag kommer med vara där!
Ingen, inte heller du ska behöva leva sådär, drivna av alkohol sug. Jag gör inte det längre, sedan jag fick hjälp, ville ha hjälp och tog tag i det med en sponsor.

Med vänlig hälsning,
- a

redigera besvara | Anmäl kommentar | Gilla (0)
Skriv ny kommentar

Hej,

Jag är en nykter alkoholist, å jag känner såklart igen mig i det du skriver om.

Det dära suget drev mig till vansinne, natt som dag, när jag ser tillbaka på min tid som aktiv. Det blev värre med tiden, progrederade, min mentala besatthet utav att viljan dricka. Nu, direkt,omedelbart. En fruktansvärt stress & ångest. Kampen inom mig : ska jag dricka??, jag vill inte! Men jag vill!, det gick ju så illa sist....
Detta är en utav de tre delarna i min sjukdom, alkoholism

1, Mental besatthet- tanken att jag nog kan dricka som andra. Lögnen i mitt fall.
2,Fysisk allergi ( sätter igång efter första klunken, narkotikan mm, narkotika klassade läkemedlet,) den är obotlig & ökar med tid, dvs suget efter mer.
3, Själsiga bristsjukdomen,..dv: ångest, skuld, skam, rädsla, sorg, depression... Listan kan göras lång,

Du, det finns hjälp att få, jag vet personer, killar som också är alkoholister som kan hjälpa dig, möta upp dig på ett möte. Jag kommer med vara där!
Ingen, inte heller du ska behöva leva sådär, drivna av alkohol sug. Jag gör inte det längre, sedan jag fick hjälp, ville ha hjälp och tog tag i det med en sponsor.

Med vänlig hälsning,
- a

historia om kvällen. Ja, det är i stunder av svårigheter som man växer när man klarar det. Härligt att hitta en människa att snacka med i det här läget.
Själv tog jag antabus i dag, för jag är så djävulskt trött på att inte komma ur eländet. Nu har jag varit med bilen och köpt godis och känner mig harmonisk. Ska bli skönt att lägga sig nykter och se fram emot en nykter morgondag.
Fenix

Hej
Det finns en hel rad av sätt och ställen där man kan få hjälp. AA är det enda som har fungerat för mig. Jag skrev frågorna bara för att det kan finnas någon där ute som kanske läser dom och kan identifiera sig som alkoholist.
Både du och jag vet att det är det första vi behöver göra, att identifiera oss sedan kan man se vad man tror fungerar och sen är det bara att börja prova och se vad som fungerar.

Grattis till dina 5 dagar

Fan har börjat få panikångest igen!!!:( det suger vet i fan om det kan ha o göra med att jag inte dricker! Bajs bajs bajs! Sen kryper den under mitt skinn! Jag har inte upplevt saknaden till alkohol så kraftig som just nu! När jag går förbi pubar o barer känns det verkligen som öltappen kastar ett lasso runt mig o försöker dra in mig! Har klarat det hittills. Men känner mig svagare o närmre ölen än vad jag har gjort innan! Kaffe dricker jag, myyyyyycket kaffe! Känns som min hjärna är en jävla Mariestad flaska!

Ljudet som uppstår när nyckeln till min lägenhet glider in i låset får hårstråna på armarna att resa sig på mig. Doften från min lägenhet är härligt bekant och när jag tänder lampan i hallen så ser jag att allt är som det ska och ligger på sin plats.
Jag tänder myslamporna och tänder upp alla värmeljus och hamnar framför min, egentligen idiotiska, lösning med TV/DATOR/HEMMABIO i ett och startar upp spotify och fastnar för låten Impossible med James Arthur. Jag tittar ut genom fönstret och känner mig otroligt nöjd över mig själv när James hesa röst överöstar alla andra ljud i min omgivning.

-"Fan, jag klarade av det!" tänker jag rakt upp och ner.

Hela två dagar fyllda med gratis öl, vin och sprit ihop med finska arbetskamrater som mer eller mindre mäter styrka i hur mycket man kan få ner under västen. Inte en enda droppe alkohol. Det känns jävligt stort.

Igår kväll hamnade vi på en riktigt fin restaurang med vita dukar och en exklusiv inredning som också den hette Teerenpeli. Jag frågade en av tjejerna som serverade oss vad namnet betyder och på knackig engelska förklarade hon att det inte finns något engelskt ord för det men att det är ungefär som den första tiden när man träffar någon som man passar ihop med men inte flyttat ihop med ännu. Jag tyckte det lät fint och beställde en Pepsi i ett vinglas och googlade fram att det betyder flirt.

De andra berättade att i källaren på denna restaurang ligger det ett "Whiskey Distillery" som är känt över hela Finland.

Jag tänker direkt att det just är typiskt. Här ska man sluta dricka alkohol och hamnar ovanpå en stor jävla brännare som gör whiskey, i FINLAND dessutom med finnar som inte direkt är kända för att spotta i glaset. Det är ett test utan dess like och jag får höra att dom har både hemmagjord öl & cider som är tillverkad i grannstaden.

Alla får in en öl och ingen har hitills sagt något om min Pepsi som är förklädd till ett glas rött.
En kille som heter Jari får sina fiskar varma när han dricker vatten och det kan nästan beskrivas som en lynchmobb som kraftigt ifrågasätter hans val av dryck, först på engelska och sedan ännu hetsigare på finska. Det visar sig att han och jag delar samma problem och jag fick en vän för livet igår kväll när jag ber dom lugna ner sig och respektera att vi inte vill ha alkohol.

Efter middagen som bestod av en ordentlig köttbit så avnjuter vi en hemmagjord glass.

Jag är lite irriterad över sällskapet och deras uppförande och tackar hövligt för mig och går mot hotellet.

Hey, hör jag bakom mig och Jari kommer springande.
Vi sätter oss i hotellbaren och dricker läsk och han berättar sin tunga historia om spriten och jag berättar min.

Ett par timmar senare kommer det in drängfulla arbetskamrater och jag går och lägger mig!

Jag känner mig stark och upprymd och det här kan ha varit den värsta kväll jag upplevt på mycket länge.

"It all ends now!" tänker jag och snart sover jag som en baby!

(brrr... vill skriva mer men hinner inte...!)

som har hjälpt och kommer att hjälpa massor av människor till ett nyktert liv. Däremot är jag övertygad om att det finns fler vägar att gå än via AA.
Jag förstår helt ärligt inte riktigt vad du menar med dina 2 frågor. jag har redan definierat mig som alkoholist även om jag är långt ifrån många av de livsöden som jag läser om här.
Om jag vill bli befriad från alkoholen tror jag inte att AA kommer att göra det åt mig. jag måste befria mig själv Inte på egen hand, men med hjälp och stöd från er här på forumet.

Men missförstå mig inte! AA gör en fantastisk insats och behövs!

Dag 5 nu. Känns bra!

Tjena Kija!
Jag såg att du hade varit inne och skrivit detta när jag satt på Vantaa airport och har längtat till att få skriva av mig ett litet svar till dig!

Vi har ett jätteöppet, fysiskt och helt underbart förhållande till varandra, jag och mina barn. Vi har pratat en hel del om detta och min dotter brukar fråga om jag druckit lite då och då och när jag svarar nej så skiner hon upp som en sol och säger -"Grymt pappa, du är bäst!" Det värmer ordentligt i mitt hjärta.

Det är bra att du fått med sambon på tåget, även om det är ofrivilligt för hans del, men jag är helt övertygad om att det inte skulle gå om man inte meddelar sin omgivning, i alla fall dom/den som står en närmast.
Bryt mönstret och kör på med era små belöningar, det är ni värda!

Satt i en lång diskussion med mina kollegor på en restaurang igår, som är vida känd för sin whiskey tillverkning och alla hade något att säga om mitt nya nyktra liv, de flesta var negativa till det och trodde också att det var en tokidé som snart skulle gå över. Jag är övertygad om att det helt enkelt sticker i ögonen på dom när någon ställer sig upp och tackar nej till alkoholen. Det är så sjukt utbrett i min bekantsskapskrets och de flesta mår nog dåligt av att man helt enkelt har tagit tag i sin egna situation.

I will brake for nobody...

Vad spännande med tal, vad ska du prata om?
Tacktal, avskedstal eller vad? (får jag fråga det?) ;)

Jag själv gillar att hålla tal och snöade in på retorik för ett par år sedan och har både utbildat mig själv och andra grupper inom retorik, eller konsten att uttrycka sig.

Ett tips om du är nervös och inte riktigt vet vad du ska säga är att tänka "Igår, idag & imorgon" när du ska sätta ihop ett tal.

Igår, eller INNAN nuvarande läge, kan vara allt ifrån just igår eller för exempelvis fyra år sedan när du började på företaget eller lärde känna denna person eller såg detta hus för första gången (o.s.v).
Berätta gärna något som har en liten twist och utgå från dig själv och vad du kände vid just det tillfället. Jag ska ge dig ett exmpel på slutet.

Idag är nuläget. Hur ser det ut idag, enligt dig. Hur känns det just nu, vad har blivit bättre/sämre sedan "igår" och varför är det så?

Imorgon är framtiden. Berätta om hur du ser på framtiden och hur det känns för dig?

Låter det corny? Det funkar faktiskt ganska bra till de flesta situationer!

Detta är en sann berättelse och ett litet tacktal jag höll för runt tjugo pers på en middag när jag blev avtackad från mitt dåvarande jobb.

-"Jag kommer ihåg den första dagen jag började jobba här, det var en tisdag för fem år sedan.

Det kan också vara den värsta dagen i mitt liv!

Jag blev anställd som säljare för norrland och för att göra ett gott intryck på alla er här i huvudstaden denna första dag så gick jag och köpte en ny fin, mörk, kavaj. Den kom visserligen från Hennes & Mauritz men det är det ser man ju bara på insidan.

När det blev lunchdags så hade jag ingen matlåda med mig utan jag blev rekomenderad till den grekiska lunch restaurangen som låg i entré plan på det här bygget. Dagen hade gått väldigt bra och jag hade blivit presenterad för många av er som varit med sedan den tiden och det kändes fantastiskt bra med både jobbet och alla er som jobbade här.

Man kan nog säga att jag var lätt euforisk och lite stolt när jag klev in på den jättemysiga restaurangen som var inredd till en grekisk taverna. Man gick fram till en stor disk och beställde vad man skulle äta och jag minns än idag att jag fick en riktigt stor portion moussaka och till det tog jag vatten.

Jag satte mig vid ett av fönsterborden med utsikt och snett emot mig så satt en väldigt attraktiv tjej med sina arbetskamrater. Jag myste verkligen av hela situationen med nytt jobb, fantastisk mat och jag minns att t.o.m. glasen var häftiga med en liten utbuktning mitt på.

Rätt vad det var så såg jag att hon tittade på mig. Jag började le och tittade blygt ut genom fönstret. Våra ögon möttes flera gånger och jag var i himlen.

Helt plötsligt så reser hon på sig och kommer fram till mig.

-"Du, prislappen hänger ut under armen på din kavaj och det är kanske inget du vill skryta med? sa hon och log ganska brett.
Jag höll på att sjunka ner under bordet och efter att jag tackat henne för infon så ser jag att hon stannar upp.

-"...om du inte visste om det så dricker du vattnet ur tillbringaren också!"

Jag var officiellt död.
Två timmar senare blev vi presenterade för varandra och det var Maria V. på ekonomiavdelningen som skulle göra min lön sedan i alla dessa år som var där med hela ekonomiavdelningen..."
***

Jag fortsatte med hur tråkigt det kändes att lämna dom alla och vart jag skulle ta vägen och hur det kändes, men det ska jag inte tråka ut dig med.
Hoppas att det hjälpte dig lite i alla fall!

Nu ska jag nyktert mysa med mina barn, denna fredag och det blir nog en tur med bilen!

Ha det gott

//Adde

det är en bra lista. Även om man halkar ner något steg så kan man ta sig tillbaka till steg 2. Bra jobbat med 17 dagar - lätt att hålla räkning från nyår :-)
/m

Ville bara hälsa på och undrar så smått hur hemkomsten till mörkret påverkade. Hoppas givetvis att allt är väl, även med den brutala jobbstarten. Depressionen, hur blev det med den? Titta på filmen med hunden och skriv gärna en rad här.
Lååång kram!/NM

Lånar den här listan av Morla. Kände igen mig så väl, har gått igenom samma faser tidigare och jag hoppas verkligen att jag ska slippa det en gång till. Jag är i fas 2 efter 17 dagar och hoppas verkligen att jag kan få stanna där..

1) Nu måste jag sluta!
2) Åh, vad skönt att vara nykter! Det finns bara fördelar.
3) Fan vad trött jag är. Jag orkar ju ingenting. Nykter är jag iaf, Jippi!!
4) Tralalala, har jag verkligen alkoholproblem? Om jag bara dricker när det är fest är det nog ok.
5) Fest! Jag dricker lite måttligt och allt är perfekt.Ingen bakfylla, ingen ångest och inga dumheter gjorda.
6) Några dagar efter att jag bevisat för mig själv att jag KAN dricka normalt så slutar det med en blåfylla. Vrålångest, SKAM och cirkusen är igång igen.

Jag får nog prata med chefen, men känner inte att jag vill erkänna för denne hur illa det varit m alkoholen, d v s jag vill släta över för att skydda mig själv. Det är så tabu och skamligt, speciellt om man är småbarnsmor, för så gör man bara inte mot sina barn. Jag har hört det så många ggr, om andra, att hur kan man göra så mot sina barn..
När man har ätstörning, så tycker folk mer synd om en, men man riskerar likväl sitt liv och kan bli ännu mera frånvarande, då maten finns hela tiden omkring oss. Varför är det så olika? Jag tycker inte att jag förtjänar lynchas av människor som knappt vet något om mig eller min bakgrund. De enda som har rätt att vara arga är min familj. Mina barn är små ännu så de har sovit när jag druckit. Sen har jag inte gjort mer knasigheter än att mannen tyckt det varit jobbigt att jag sovit så djupt eller varit sluddrig när jag lagt mig, men det räcker för att tilliten ska få sig en eller flera törnar. Jag inser mer och mer att medkänsla är en bristvara hos människor som inte gått i ens skor. Eller så har de kanske för jobbigt själva. Berättade litet för min enda vän, om mina problem, men verkar som hon övergav mig också. Men henne förlåter jag, hon har sig själv att tänka på. Jag är så ledsen... Verkligen ledsen. Inte nog med att inse att just jag av alla är alkoholist också med all skam, ånger och allt vad det innebär, så straffas jag även min omgivning. Det känns som jag kommer att gå under, men jag måste fungera för mina barns skull. Mina älskade, underbara ungar.