Senaste kommentarerna i forumet

Lite trött på must, vatten och läsk så jag provade något nytt.
Kan någon förklara varför alkoholfri öl inte är alkoholfri?
0,5% är fortfarande alkohol!
Jag fattar att lite alkohol tar fram smaken...men
det är väl vilseledande!
Köpte tre sorter. Mariestad, Carlsberg samt Staropramen samtliga 0,5! men etiketten står alkoholfri eller NA.

Klubben för inbördes beundran är inget negativt i sig. Vissa behöver att det är så.
Några kanske inte skulle klara sig utan den. Det är inget negativt med att det är så.
Kolla på AA.
Där kan man snacka om klubb för inbördes beundran. Och det bevisligen funkar.
Jättebra, men för mig var forumet inte tillräckligt, trots att jag ständigt var inloggad.
Berra skrev någon gång att han kollar av ofta, ibland flera ggr per dag.

Jättebra, för honom. Men inte för mig, just nu.

Läste hos Fia om någon som tyckte hur fel jag har.

Men har jag det?
Forumet och livet behöver någon som ruskar om en imellanåt.

Jag tycker forumet är fantastiskt, för några kanske det är livlinan som behövs.
För mig var det inte det, det blev fel. För mycket och intensivt helt enkelt.
Men jag behöver forumet, kanske inte 24/7 , men ändå.

Och när jag drar ner på alla inloggningar så avtar suget.
Vad det beror på vet jag inte, men jag är nöjd att det fungerar.
Min fru är glad, mina barn är glada och framförallt.

Jag är glad, och det är det som är viktigast.

Alla som tar eller tog illa vid sig, gör inte det.
En klubb för inbördes beundran är ju bra om det fyller sitt syfte.
För mig var det inte så bra, trots ihärdiga försök så var jag alltid

"Han som inte klarade........."

Och jag visste, kännde det. Var ju hela tiden den som var bra på att pusha och peppa men som själv bara var:
"han som inte....."

Men att sedan i samma kommentar även skriva att jag inte kunde glädjas för andras skull var det dummaste jag hört.
Jag om någon var väl, är väl oerhört glad för andras skull.
På samma sätt som det river i bröstet när någon i besvikelse beskriver ett eventuellt återfall.
PÅ samma sätt svepte känslan av misslyckandet över mig igen och igen gång efter annan.
Det är ingen angenäm känsla.
Och om vartannat veta att det bara är mitt fel gör att det är bara att inse, det funkar inte med dessa verktyg nu.

Så är det, se den röda tråden, byt det som inte funkar.
Och titta, börjar bli en dag eller två.
Vet inte, jag fokuserar inte på hur lång tid.
Det kan jag söka reda på här i min tråd sen.
Nu är jag bara inte sugen, och så enkelt kan det vara.

Dax att somna om nu, har skrivit och skrivit.
Rättat stavfel till förbannelse men nu orkar jag inte mer.
Krama kudde.

Och du Markatta, jag har fått för mig att du bodde i Stockholm så vi kunde ta en fika ihop hoppades ju jag :-)

Kramar alla som vill ha!
/A

Att för några är det jättebra. Och då skall de givetvis fortsätta att vara kvar här, du är INTE en "sån".

Alla sätt är bra utom de dåliga, för dig är detta kanske din grej, du har blivit en fantastisk stark stor helt självständig tjej.
Jag kommer ihåg de trevande raderna från en ensam tjej om att hon ville vara med i min club vit som jag försökte dra igång för ett år sedan.
Den skutan körde jag på grund redan på jungfrufärden tror jag.
Och för egen del var det återigen ytterligare ett nederlag.
Men du, vad hände med dig?

-Jo du reste dig och började "ut och gnugga lår"
Vad jag skrattade när jag läste den kommentaren.

Du är rolig.
Och på sommmaren bosatte du dig i kolonistugan, allt för att slippa all kontakt med alkohol.
Vilka här har gjort något sådant?
Du har!

Du bodde i stugan och skötte ditt jobb, du hade forumet vid sidan av och disskuterade ditten och datten med.
Men det är väl klart, vem annars skulle du snacka med?
För dig är det BRA med forumet, inte för mig.
Du är en av kämparna jag pratade om. Inte bara Adde, Berra och m.t.
Men jag kan inte skriva alla pga vad händer med dom jag inte skrivit upp.
Santorini är oxå en av dessa frontfigurerna, som driver forumet framåt.

Och ja, "titta vem som skrev detta......."
Det var ju jag, han som inte klarade som Santorini fint påpekade.

Och så är det, detta var inget för mig. Men jag klarar mig. Samma med dig.
Inte för att du behöver forumet, nä glöm det.

Du är så djävla stark i dig själv så om det är någon som kan flytta berg så är det DU!
På samma sätt som Santorini oxå är en av frontfigurerna för att forumet skall drivas framåt så skulle du utan problem klara dig utan alla här.

Men vi skulle få det VÄLDIGT mycket svårare utan dig.

Du är inte beroende av forumet, en tid för ett år sedan ja, men inte nu.
Nu har du ju eget boende med katterna, för faaaan fia.

Problemet du fått för dig nu är bara ett hjärnspöke.

Jag kommer fortfarande med jämna mellanrum logga in här för jag behöver det.

Inte du, du behöver inte forumet som jag.
Men jag behöver dig, få lite sköna inputs om att om man ger sig attan på det så går det.

Res du med gott mod, Fira din dag. Var med folk du trivs med.

PÅ samma sätt som forumet inte var bra för mig, just nu. Så var forumet det du behövde då.
Kanske bitvis nu oxå, men då för att hålla kontakt med dina kompisar här inne.
Och forumet behöver dig!

Men forumet behöver mig oxå, för att det inte skall enbart bli en lugn tågresa rakt fram.

Men JAG klarade inte att hålla mig på mattan trots närvaro här jämt.
Jag prövade en, två, tre,.......ggr. Men nä, samma sak hela tiden.

Se den röda tråden, byt ut ngt och det kanske funkar.
Så då drar jag ner på forumet, och titta.

Inte en droppe, inget sug eller liknande.
Men jag vet att man inte skall ropa hej innan jag är över.

Köpt alkoholfritt bubbel till nyår.
Det kommer bli kanon, om folk tycker ditten eller datten skiter jag i, detta är vad som är bra för mig!
Alla glada, fru barn och framför allt jag.

Fia du är en av de mest drivande tjejerna för forumet, forum är inget du behöver LÄNGRE, det var en tid men den har du passerat för länge sedan.

Jag behöver oxå forumet, men inte 24/7.........

Det blev för mycket. Men jag behöver det, läsa och få insikt.

På samma sätt tror jag att min berättelse kan hjälpa andra.
Och det är det som är så fantastiskt med forumet.

Mångfalden!

Alla har ngt att tillföra, men alla sätt är bra på olika vis.
Och efter allt prövande och misslyckanden så blev jag bara mer och mer nedstämd av att ständigt vara "han som inte klarade av........"

Och så är det, jag fixade inte en nykter resa med de verktyg jag använde mig av.
Så jg ändrade konceptet.
Kanske det går bättre nu, jag vet inte.

Men jag loggar nog in då och då för jag behöver det.

Blev ett långt inlägg detta, och du och jag är eller har ju inte varit de såtaste vänner men du är så djävla BÄST!
Så jag kännde att jag måste förtydliga det.
Så du vet!

Med dessa rader avslutar jag:
FANTASTISKA Fia, du är helt oövervinnlig!

Kramar/A

Hej Pellepennan! Jag har varit helt nykter idag o ska snart gå o sova.Känns skönt att veta att man vaknar upp i morgon utan minnes luckor!

Vill bara säga att jag instämmer i era kloka tankar. Har skrivit det många gånger tidigare, men det är så viktigt att kunna läsa och ta del av er som kommit en längre bit på vägen för att få positiva förebilder. I alla andra sammanhang är det ju viktigt med förebilder och så även här.
Och någonstans måste man ju få skriva ner eller berätta att det faktiskt går bra - det finns ju som bekant inte så många andra sammanhang där man kan basunera ut framgångarna i avhållsamheten... och om det tolkas på ett negativt sätt av någon så kan jag bara beklaga. Läs inte i så fall.
/m

Du är en stark och klok kvinna, Fia och du kommer att klara din födelsedag utan bubbel. Jag förstår vad du menar, har liknande tankar nu, tycker att det är orättvist och tråkigt att just jag inte kan/får eller vad jag nu ska kalla det för. Och det här med att visa sig svag inför andra, ja, vad ska jag säga - det är ju så svårt, men det är väl det vi har varandra här på forumet till. Man kanske kan kalla det för en klubb för inbördes beundran, men jag har då aldrig förknippat ärliga och utlämnande inlägg som genomsyras av ångest med klubbar för inbördes beundran. Men jag håller med Santorini angående detta i hennes kloka inlägg. Du är i gott sällskap här, jag hade samma känsla på min nyss avklarade semester, var tvungen att logga in här för att hålla modet (och beslutsamheten) uppe.
Och mannen - ja, varför inte visa dig svag inför honom och låt honom veta vad du jobbar med. I nöd och lust heter det ju...

Hoppas din dag varit bättre än natten och att du njuter av sol och värme, här har det varit beckmörkt sen kl 16... :(

Styrkekramar m

Känner igen dina tankar som ploppar upp oinbjudna. Är där också. När jag var ute och gick med hunden tidigare ikväll så tänkte jag att jag ger upp det här nu, jag öppnar en flaska vin och tar ett glas när jag kommer hem. Det kommer jag att klara. Och det skulle jag säkert - ikväll. Men snart skulle jag vara tillbaka i gamla spår och de här 11 veckorna skulle vara bortblåsta. Känns ändå skönt att läsa att vi är flera som kämpar och upplever samma saker.

Tack för apptipset. Ska kolla det, behöver enkla sätt att komma igång.
/m

I mitt yrkesmässiga liv är jag en problemlösare och en do:er, dessutom en duktig sådan. Här känner jag mig dock väldigt vilsen utan någon som helst erfarenhet att lösa problem och hjälpa andra med råd och dåd. Speciellt i den anonymitet som av naturliga skäl råder här.

Jag blir ofta beklämd och illa berörd när jag läser vad medlemmarna här på forumet utsätter sig och andra för. Speciellt de medberoendes fruktansvärda situation där de känner sig helt beroende av missbrukarens godtycke. Att inte kunna bryta sig loss.

Det är när jag känner mig fullständigt rådlös inför problemen här jag hoppas att ni som har varit med ett tag kan ge råd och hjälp till nödropen. Ni som har klarat av resan till den nyktra världen och som ändå stannar kvar för att hjälpa på samma sätt som andra hjälpte er. Heder åt er!

Ibland tänker jag också på de som kastar ut ett rop efter en livboj här på forumet och därefter hör vi inget av dem mer. Vad hände? Hur gick det?

För min egen del går det alldeles utmärkt. Jag har varit nykter sen jag blev medlem här och kör mitt program som hitten tills har varit lyckat. Inom kort kommer jag förmodligen att anmäla mig till något av halvmaratonloppen för att så småningom springa ett maratonlopp. Löpning är en bättre
drog än alkoholen. Dessutom har jag redan gått ner 8 kilo så det börjar arta sig.

Men jag lider med er som kämpar. Jag hade nog aldrig blivit någon bra terapeut. Att ta jobbet med hem varje dag hade nog inte varit speciellt sunt.

Jag önskar er alla Ett Gott Nytt År och som vanligt ger vi inga löften som vi inte kan hålla.

May the Force be with you All

Hej snoopy! Låter som att du har kommit till en viktig insikt och jag tycker du gör helt rätt som avstår från att dricka ikväll, det kommer att vara skönt att vakna pigg och frisk imorgon! :)

Precis som Buzzz så har jag återkommit till mina egna inlägg i "min" tråd när det varit tufft, bra att påminnas varför man tog beslutet att inte dricka när den man försöker övertala sig själv att dricka...

Välkommen hit och lycka till!

Håll kvar och minns den känslan du har nu. Kände precis som du när jag tog mitt beslut, var bara helt utled, less på skiten.
Orkade helt enkelt inte må som jag gjorde längre. Tyckte inte att något, absolut inget, var kul längre. Inte ens sådant som jag älskat att göra förr.
Men, undan för undan, lite åt gången så vaknar intressen och sådant igen.

Försök att skriva här då och då, så du har något att gå tillbaka till och minnas hur det var. Det har i alla fall hjälpt mig.

//Buzzz

Nu har den första euoforin över min nyvunna nykterhet lagt sig och det är då det börjar bli farligt.

Ungefär 8 veckor har det blivit så här långt, nu upplever jag en stor trötthet precis som de första dagarna.
Jag kan sova otroligt mycket, men det kanske är vanligt att tröttheten kommer och går? Minns inte hur det varit de andra gångerna då jag gjort längre uppehåll.
Det blir också vardag, detta. Nu är det ingen som förväntar sig att jag ska vara smålullig mest varenda dag. Så det gäller att påminna sig hur jag mådde för ett par månader sedan då jag tog beslutet.

Värre är att jag precis som Fia skrev, börjat få små förslag från (egot?) hjärnan...
Nyår? En bild dyker upp av ett glas med tulpanform som sakta snurras, näsan som sniffar lite på aromen, en sipp för att smaka på Singlemalten som finns däri. Vad gott det vore, eller hur?
Ett par stycken sådana glas bara, och kanske en öl (och en liten snaps till maten). Sedan räcker det. Det är ingen fara, det klarar du.
De här tankarna och bilderna kommer blixtsnabbt, en hel liten film spelas upp under några sekunder, det gäller för mig att vara djäkligt vaksam på dem och fundera efteråt.
Här känner jag mig hjälpt av boken jag rekommenderade i mitt inlägg 17/12. Att kunna stanna upp och bara observera tankarna hjälper.

Jag vet ju så väl var det slutar.
Jag vet ju hur bra jag mår utan.
Jag vet ju att nyår bara är en dag som alla andra, bara det att det alltid har firats in med alkohol.
Samma med påsk, midsommar, semester, grillning, fester av alla de slag, födelsedagar, sorg och glädje. Det bara SKA vara alkohol med i bilden.
Trots att det bara är helt vanliga dagar det också.

Slutar detta inlägg med en rekommendation på en bra App för er som kör med någon typ av "Smart"-phone. "Mindfulness" eller "Mindfulness II" tycker jag är bra, de guidar till hur man tar sig en lugn stund via meditation. Känns riktigt skönt efteråt!

Ha en bra nyårsafton och ett gott 2014.

//Buzzz

Jag har faktiskt aldrig skrivit här för att jag behöver beundran eller bekräftelse på hur bra jag är. För det är väl vi som avses som inbördes beundrare antar jag. D m som berättar om sina återfall och ångest förväntar sej knappas beundran. Jag skriver här ibland för att jag känner för att berätta för er som kämpar att det går att klara sej. Att livet blir så mycket bättre utan alkoholen för oss som druckit på oss ett missbruk. För att visa att det finns ett ljus i tunneln. Att jag är alltigenom nöjd med livet så här och det kan alla bli. Tänk på den som slutar röka, jag har flera bekanta som just gjort det. Dom upplever just nu att ingenting är roligt, att livet mist sin mening. Jag som aldrig rökt har heller aldrig saknat det. Kanske jag missat nåt stort men tror inte det. Varför skulle då de flesta rökare planera att sluta? Så är det med alkoholen också. Man lär sej leva utan dess toppar och dalar. Det blev ju mest dalar på slutet. Korta ögonblick slår reptilhjärnan på och det glimtar till ett sug, en saknad. Men ju längre tiden går desto lättare blir det att inse fördelarna med nykterheten. Jag vill understryka att det är inte synd om mej för att jag inte kan dricka. Jag är väldigt nöjd med livet så här. För övrigt är det beundransvärt att komma så här långt, jag önskar alla detta!

är ju just det att det finns nya möjligheter varje dag, och vad som skedde igår kan man inte göra mycket år

Lycka till

För mig är det ganska klart. Att läsa om era erfarenheter, och kunna hämta styrka ur era beskrivningar på hur ni upplever det jobbiga - som kampen mot ett beroende innebär. Helt oavsett om det är dom första jobbiga veckorna eller om det är ni som fortsätter att skriva även när det värsta lagt sig. Så oavsett om det finns ett uns av behov av självbekräftelse i att dokumentera framgång eller motgång så spelar det ingen som helst roll. Vi vet nog dom flesta av oss att anledningen att vi finns här inne är resultatet av att vi försatt oss i en svår situation, och vad kan då vara finare än att stötta varandra? Att det finns personer här som klarat av långvarig nykterhet, och ändå fortsätter skriva är ju ett tecken på att det fyller ett syfte. Att ni sedan använder er tid till att stötta oss andra som ännu inte har hittat full stabilitet i våra val är för mig ett tecken på äkta medmänsklighet. Så jag hoppas ni kommer fortsätta att skriva oavsett vilka personliga anledningar ni har. Det direkta och indirekta stöd jag fått här har hjälpt mig att finna motivation för min första nyktra tid på länge. Jag vet nu vad det innebär att utifrån min situation klara det, och jag hyser stor respekt för min prestation. Jag har en minst lika stor respekt för er! Oavsett om det är den första jobbiga veckan eller väl menade ord från er som klarat år!

Självklart måste jag göra jobbet, men kan jag få någon som helst hjälp att genomföra det, är det för mig självklart att ta emot den. Vissa får hjälp av samtal, andra piller. Jag har blivit betydligt mer ödmjuk efter att ha fått lära mig saker här inne, och jag tänker inte se mig själv som svag för att jag använder forumet som stöd. Jag tror inte att det bara finns en väg, och ensam är inte alltid stark.

Spiknyktra hälsningar från Hobbithålan!

//PP

Fullständigt brilliant inlägg Santorini! Och Fia, du kommer klara dig galant utan. Du är tillräckligt tjurskallig för att gå i mål med ditt nykterhetsprojekt (så kanske man inte kan kalla det?)
Har själv en högtidsdag i antågande om någon vecka (40), har inte känt mig direkt drickasugen inför det. Mer ältat vilken typ av tillställning jag ska ha som jag kan stå för och njuta när jag själv är nykter, och som andra dessutom har roligt på. Nivån på det hela liksom. Och ja, man får sörja det som inte kommer igen, det som inte fungerade, vältra sig i självömkan - för mig var det nog en nödvändig del för att sedan kunna släppa det och gå vidare. Kram på dig, och önskar att du njuter av din resterande semester/Victoria (som beundrar er båda ;-))

du klarar det! Forum ska vi använda så länge vi behöver det, vad är det för fel på det? En vacker dag klarar man sej ändå, det blir naturligt. Dom som går på AA-möten då? 90 möten på 90 dagar gick vår vän Camilla Kuylenstierna skrev hon i boken AnsvarsFULL. Låter det klokt? Nej men det håller en borta från alkoholen och det är vårt enda mål när vi lagt av. Och nog vet du ju vem som sa "klubben för inbördes beundran", jo en som själv inte klarar att hålla sej borta och därför inte kan se andra vara nöjda. Jag är fan i mej beundransvärd som kommit så här långt och fortsätter men jag skriver inte här för att ni ska beundra mej, aldrig nånsin, det räcker att jag själv är nöjd. Jag skriver här för att vittna om hur bra man kan må, hur bra det går bara man håller ut.

Du FÅR tycka synd om dej Fia, det kanske rent av ÄR synd om dej för att du inte får det där glaset champagne. Men nu är det så. Och tänk efter. ärligt, vad fasen skulle ETT glas göra för gott heller? Det kanske fungerar att dricka det men det kan tippa över dej åt fel håll. Det är inte värt risken.

Tyck synd om dej ett tag men sen-skärp dej Fia:) Vad fan är ett glas champagne att sukta efter? Det finns bra alternativ helt alkoholfritt. Jag köpte till nyårsafton att ta med och jag "provdrack" häromkvällen. Söhnlein Brilliant alkoholfrei sparkling står det på flaskan. Duger gott!

Ta hand om dej Fia, jag bryr mej. Och för all del, jag beundrar dej också.
Kramar

Ingen bra natt. Ångest och panik växer så att jag nästan kan ta på det. Ensam, vill inte väcka mannen (klockan är 03 här) trots att jag vet att han skulle inte misstycka utan vilja hålla om och prata. Så jag häckar här istället, samtidigt som även det ger mig mindrevärdes känslor. Är jag en "sådan där"? Som behöver forum för att kunna hålla mig på banan? Och om så är fallet, är det i så fall fel? Behöver jag "klubben för inbördes beundran"? Antagligen; För här är jag nu. Naken inför er i all min svaghet.

Så vad är det som spökar i min själ? Vad är det som river i min självkänsla? Jo, den där jävla 50-årsdagen som närmar sig med stormsteg. Jag tycker synd om mig själv som inte får fira med champagne (som jag inte ens uppskattar) för man fyller bu bara 50 en gång. Ett halvt århundrade. Så jag tänker att kanske kan jag ta ETT glas? Men även om jag skulle klara av det så skulle jag kanske se mig som en förlorare då eftersom jag gav upp för det mentala tryck som går under namnet; Tradition.

Ingen bra natt. Fia

Hade inte heller varit så sugen på besök så där i början. Men det är ju
många saker som måste ibland gå. Har tagit upp mitt läsande, läste lite när
jag var full men kom inte ihåg dagen efter vad jag läst. Nu kan jag skratta
åt det. Jag har nog slukat ett 50-tal deckare som jag är galen i. Nu är det
ju en frid att läsa för mig. Var ute med hunden kl 6 i morse kände mig så där
maniskt glad att vakna inte ha ångest.
Det är väl jättebra att du är inne på dag 4. Heja dig.
Min man har druckigt öl och vodka i jul men jag blev inte sugen för jag vet
vad innebär för mig. SVART SVART och depression. Nej det vill jag inte, just
nu känns det som jag har vunnit striden mot alkoholen. Men för den skull är
jag inte övermodig, snarare ödmjuk och tacksam. Jag har ju faktiskt fixat det
själv, ingen kan ju göra jobbet åt oss även om det hade varit bekvämt.
Jag har fallit många ggr. Men sista fallet var förödande. Ibland känner jag
att det var bra det som hände. Är skiträdd för att det skulle hända igen.
Så ansvaret hänger bara på mig.
Du ska se att du mår bättre idag.
Må bra nu
Konstnären

Skönt att det gick bra för dig på semestern, vet inte om jag hade klarat det.
Skönt tycker jag att julen är över. Men nu kommer nyår med alla raketer som du
skriver och en rädd hund som vi har. I Danmark är det förbjudet med raketer,
men vin och sprit får säljas i affärer. Märkligt.
Jag mår bra nu men jag kan känna som du att det är ju faan att man inte kan dricka
2 glas vin till en god middag. Tror jag har ältat det färdigt med mig själv.
Det går inte för min del, det skulle innebära en smäll ner i hålet igen.
När man tänker efter har jag missbrukat i över 25 år och det tog ju ett antal år
innan man blev missbrukare. Det tog även tid innan ångesten infann sig som ett brev
på posten. Så visst tar det tid att amotera av på sin kropp som Berra skrev.
Mannen har druckigt i jul, men för min del var det inte svårt att avstå. Han la ner
skiten i går och det är jag glad för, det är inte kul att se en bakfull och rödögd
man. I går pratade vi om alkohol, och jag tror och hoppas att han minskar eller lägger
ner. Vi får se.
Må så bra
Konstnären

Tack snälla för ditt svar,Mammy Blue. Hmm ..gå. Ut på Facebook? Nej, men igår pratade jag med en vän på jobbet. Berättade att jag var rädd . Förminskade inte ner problemet som de flesta jag pratar med gör. Hon lyssnade och förstod ,fast hon är en av dom som jag har riktigt trevlga vin kvällar med (resturang besök, champage i jacuzzin, tar gärna några glas vin före och efter en personalfest, shopping luncher där vi dricker en halv flaska cava var redan vid lunch) jag berättade om min rädsla för att förstöra min relation med min son och hans flickvän. Jag skämdes så över mitt tillstånd på julafton . Ringde sonen .. Han var generad, men förstående ... Sa attt dom hade pratat om mig och utryckte oro. Trodde att jag var olycklig på nåt vis! Det är jag inte. Har bara byggt upp ett märkligt sätt att manifestera lycka. Drack inget igår . Hade ångest hela dagen . Idag ska jag resa till London, en resa där det ingår tillgång till frittvin i lounger på så väl flygplatser som på hotellet. Och jag undrar om jag kan dricka lagom fram till nyår och sen börja mitt nya liv...haha ni Hör ju?!

Vet du, jag kan inte säga att det var för att du var "för på" som jag valde att kliva åt sidan. Tvärtom så låg det helt hos mig att själv välja nivå på hur mycket jag skulle involvera mig och hos mig att inse att jag måste släppa kontrollen även här på forum. Valet är alltid mitt att gå in och läsa, skriva och kommentera här. Även jag har ibland svårt att trycka på pausknappen och det var bara det jag gjorde, tryckte på min knapp. Jag är bättre på det nu, att ibland bara läsa men lämna över till någon annan att svara.

Haha, jag tror inte alls vi bor i samma stad! Jag har aldrig ens skrivit i vilken stad jag bor och kommer heller inte att göra det här. Däremot så har jag nog bott i samma stad som du en gång i tiden men det var länge sedan. Men skulle jag någon gång se dig så skulle du såklart få en kram.

Ta hand om dig!

Skriv ner här i din egen tråd så mycket du kan om dina känslor och negativa upplevelser av att dricka, det är guld värt att kunna gå tillbaka och friska upp minnet, speciellt som man som människa gärna förtränger allt som är negativt och tråkigt. Väldigt bra att spara på sej lite ammunition som man kan slå i huvudet på stenåldershjärnan när den bråkar, hihi!

Kram!/MB

är ju det man ger barn, åldringar på hemmet, folk på sjukhus, de som ska jobba, de som ska köra något, gravida, ammande, nykterister, de som inte vill dricka etc, etc, så vi är i ett stort, gott sällskap! Must är gott, vatten - kallt! - är jättegott.

Nej vad tråkigt för din hund! Dessvärre är väl den också i gott sällskap... Sedan vi lärde känna allt fler med djur som blir nervknippen av smällare och raketer så har vi slutat med det, nöjet försvann när man började tänka på kompisens tik som hon måste droga ner i flera dagar runt nyår.

God fortsättning!
/MB

Det är som du skriver lite vanliga människor dricker, de mängder vi tål är... enorma...

Har funderat lite på det sen jag lyckades sluta. Som bilist har jag nog varit farlig många gånger när jag inte tyckt att jag druckit "så mycket" dagen före... Har också noterat en del i min bekantskapskrets som skulle kunna hålla jämna steg med mej när jag drack. Hur risigt ligger de till???

Kram!/MB

Jag kan bara berätta hur jag själv gjorde, sedan får du klura ut själv hur du vill göra.

Jag kom på förra sommaren på allvar att jag låg risigt till - jag var inte nykter en enda dag under semestern, märkte att huvudet tog stryk, det blev segt i kolan om man säger. Försökte valhänt ta mej ur det elände som tagit mej tjugofem år att bygga upp, men kom på att det inte var så lätt.

Efter några månader googlade jag mej hit till Alkoholhjälpen. Skrev och läste, läste och grubblade. Gick kräftgång, två steg fram, ett bak, tre fram, fem bak...

Efter sambons födelsedag i december hade vi mängder med öl, vin och sprit hemma. Full som ett ägg med världens ångest bestämde jag mej. Jag lade ut en status på facebook där jag talade om precis som det var - jag är alkoholist. Fem minuter senare hade jag femton kommentarer och ett telefonsamtal från en kompis...

Har fått ett fantastiskt stöd!

I mitt fall har jag en sambo som har gjort mej sällskap i utförsbacken, min hastighet ökade de sista två åren, han har en bit kvar till sin botten, men han har ställt upp så gott han kan - han köper t.ex inte hem mer än han tänkt dricka samma kväll, och han sitter ute hos sina älskade trummor och dricker.

Det blev lite mycket, men kontentan är nog att man inte har så mycket att förlora på att vara öppen med sin sjukdom mer än möjligheten att kunna fortsätta dricka då...
Kram!/MB