Börjar en ny tråd här och hoppas det ska vara början till mitt nya liv.
Jag har verkligen kommit till vägs ände och orkar inte med mig själv längre.
Att alltid trilla dit. Att förstå att jag inte kan dricka men gör det ändå.

Jag börjar om nu och vet att det blir många tuffa utmaningar framöver.
Men jag börjar med att reda ut denna dagen först....sedan.

Behöver stöd nu.
Jag vill inte mer nu! Alla lögner och svek.
Vad är det för fel på mig?
Kram på er alla som kämpar.

LillPer

LillPer, alla dessa kast hit och dit. Rädda är vi nog för vad vi vill egentligen, och då är ju ett litet rus perfekt för att slippa tänka på det. Kan det vara så?
Vi skjuter upp vår framtid hela tiden, jag har gjort det i 40 år!
ha de
Fenix

LillPer

Cool nedtaggad kärleksfull attityd, kreativ och skapande är en bra kombo.
Jag är allt annat än cool just nu. Nerverna sitter utanpå ibland. Om jag fått springa ett långt pass i min kära skog så blir allt så mycket mer harmoniskt. Det är nog mitt enda verktyg för att må riktigt bra...! Men fy f-n vad hemskt jobbigt det låter, men det är sant. Planerar alltid framåt för att kunna träna och få ut min rastlöshet ur kroppen. Det kändes som en lätt käftsmäll att skriva det, det liksom gick upp för mig att så är det.
Så var det även med drickandet, planera nästa gång och längta efter det. Det vill jag aldrig mer.

Nä, nu måste jag gå och prestera lite, nertaggat alltså, inga stora grejer.

Kram
LP

konstnären

Glad att det går så bra för dig. Känner igen mig i den där håglösheten vissa morgnar. Jag har en liten ramsa som jag säger till mig själv
varje morgon
JAG ÄR SÅ TACKSAM ATT JAG KOM UPP UR MIN SÄNG IDAG
JAG ÄR SÅ TACKSAM FÖR ALLT JAG REDAN HAR
JAG ÄR SÅ TACKSAM ATT JAG INTE DRICKER
JAG ÄR SÅ TACKSAM ATT JAG ÄR FRISK
JAG KÄNNER STOR TACKSAMHET MOT MINA MEDMÄNNISKOR
Efter det är livet ganska o.k.
Fin dag till dig
Konstnären

Jag har ett uttryck som jag skrivit ner och läser fortfarande ibland. Hittat det här på forum men jag är inte säkert på vems. Bra i alla fall:

NÄR DU FATTAT DET DU VET ÄR DET KORREKTA BESLUTET, IFRÅGASÄTT ALDRIG NÅGONSIN DET BESLUTET!

Sen har jag ett enkelt och bra från Kristin Davies i Sex & the City, nykter numera: IT WAS GETTING IN THE WAY OF WHAT I WANTED SO I STOPPED

LillPer

Tacksam är jag och det ska jag fortsätta vara.
Senaste dagarna har en trötthet och en märklig energilöshet infunnit sig. Kanske inte så mycket fysisk utan mer psykisk.
Så tomt och trevande det känns i mitt mentala rum just nu. Det verkar som någon reaktion på allt som varit? Kan inte motivera mig till något. Jobbet är bara så fruktansvärt svårt att ta tag i, jag sätter mig vid datorn 10 minuter sedan är jag helt spyfärdig på alla projekt som ligger o väntar på mig. Kommer inte vidare och finner INGEN inspiration.
Har överhuvud taget funderat mycket runt livet och framtiden sedan jag fattade mitt beslut att alkoholen måste bort ur mitt liv.
Gick strålande till en början, nu har liksom livet börjat komma ikapp och det grå som man bedövade med alkohol förut gör sig mer påmint och tydligt. Fast jag har ingenting emot vardag egentligen. Jag brukar trivas bra, men behöver lite kickar här o där.
Just nu bara trött och oförmögen att ta tag i något. Har sovit lång tupplur två dar på raken nu och det händer aldrig annars. Är nästan lite avtrubbad precis som jag ätit nån medicin, men det har jag inte. Har en stor olust över att eventuellt behöva handla mat i em. Det känns som jag går i ett träsk med tennisrack på fötterna just nu.
Hoppas jag blir mer alert snart. Får ta mig en runda i skogen och bli av med ryggsäcken som tynger mig. Om jag kan motivera mig?

Sköt om er.
LillPer

LillPer

Tjuren Ferdinand kunde njuta av livet genom att lukta på blommorna. Det ska jag försöka göra i morgon.
Jag tror vår sega period snart är över. Det är nog bara en slump att vi mår som vi gör, eller? Ser fram emot att höra av er under lördagen kära Muräna och Villmåbra, och alla andra som kämpar där ute.
Stor tacksamhet över att vakna pigg i morgon.
LP

LillPer

Tjuren Ferdinand kunde njuta av livet genom att lukta på blommorna. Det ska jag försöka göra i morgon.
Jag tror vår sega period snart är över. Det är nog bara en slump att vi mår som vi gör, eller? Ser fram emot att höra av er under lördagen kära Muräna och Villmåbra, och alla andra som kämpar där ute.
Stor tacksamhet över att vakna pigg i morgon.
LP

konstnären

Känner oxså igen mig i det där sega. Tyckte jag bara trampade omkring i en cirkel. Jag tror själv att jag var så himla rädd att ta tag
i saker i nyktert tillstånd. Skiträdd var jag när jag inte kunde gömma mig längre. Tror jag gick igenom mitt hemska arkiv hundra gånger
innan jag började ta fram hemska grejer. Går mycket mycket lättare nu och jag tycker nog att jag gottgjort dom jag har gjort illa.
Känner mig stabil idag denna lördagmorgon, men det kan svänga fort, jag ska inte tillåta negativa tankar idag, och ingen håglöshet.
Full rulle nätterna igenom här i denna min stad. Får sova med proppar i öronen.
Idag Lill Per ska jag vara tacksam för allt jag redan har
Konstnären

Hej Lilleper! Hoppas du känner dig lite gladare och piggare idag! Nu vill jag ur sirapen som jag tragglat omkring i. Nu räcker det! :-)

Ha en fin kväll och njut av att vakna pigg och nykter imorgon! Stor kram

LillPer

Kära vänner, sirapen har runnit undan och jag har haft en kanondag. Känner mig mycket mer motiverad att köra på med jobb och projekt på måndag. Hade en stark längtan i em att få dricka öl och tjöta med min fru i solskenet. Men tack o lov tänkte jag på mängderna som skulle behövas och hur löjligt dåligt allt skulle bli om jag förstörde allt jag kämpat ihop.
Det räcker att tänka på konsekvenserna och hur jävla kort rusets sköna effekt är. Jag blir stressad bara att tänka på det. Jag ska aldrig glömma känslan, jakten, stressen runt hur jag ska få i mig största möjliga mängd utan att någon ser.
Alla gömda öl i garaget och den kreativa, eller rättare sagt okreativa förmåga som smyger sig på i takt med att ölen rinner ner.
Vilken lögn och fullständigt meningslös bubbla man lever i om man inte kan möta dagen utan gömd sprit.
Livet är så makalöst bra och vackert utan fyllan.
Jag är så glad.
Sov gott alla vänner!
LillPer

Mic99

Var ett tag sen jag tittade in här nu...och blev så glad när jag läst hur bra du kämpat på sen sist! Verkar ju som att det kan ordna sig för dig till sist! Blir jätteglad för din skull!

Jag har också klarat sommaren bra. Med undantag av några smärre missöden i börja då..men sen har det gått bra. Har druckit vid ett par tillfällen och tror det eller ej...jag har fixat att dricka måttligt!? Är fortfarande livrädd för jag vet ju hur det brukar sluta..men kanske har jag äntligen insett att smygsupande och att dricka tills allt är slut leder rakt ner i helvetet...

Så min grej är numera att ett kanske 2 och tom 3-4 glas är ok. Absolut inte mer. Och bara i sällskap. På middagar o dyl...inte som förr...

Men om jag klarar det...och bli måttlighetsdrickare? Ja du...jag vågar inte säga ja på den frågan än..men på något sätt så känns det som att jag har något på gång.. Och eftersom jag klarat sommarn..så ja. Kanske det går.

En sak är säker. Fixar jag det inte denna gången så är det bara att välja. Sluta helt eller highway to hell.. Lätt val va ;)

En sak till. Varje gång jag känt minsta tendens till att falla tillbaka i gamla mönster, så har skorna åkt på och jag bar sprungit, sprungit och sprungit...tills endorfinerna har tagit över och lugnet lagt sig igen..

Så löpningen är min största drog numera. Helt underbart skönt!

För jag är ju lite som du..måste ha en liten kick då och då...så att livet får färg och inte bara känns grått och trist..

Åker till Rhodos nästa vecka...kanske blir ett glas vin när jag sitter på balkongen och tittar ut över havet..men bara ett. Högst två... :)

Men jag ska njuta av det...och om det inte räcker så..kan jag ju alltid springa en runda!

Ha det bra och njut av livet ;)

Ebba

Om man inte har problem med alkohol kan man lika gärna njuta utan på en balkong på Rhodos.

Jag tycker att det är onödigt att berätta här att det går bra att dricka 1-4 glas.

Men det är så det ser ut, Alla vi som kämpar med alkoholmissbruk måste bli så starka i oss själva att vi aldrig chansar.

Och alla vi som varit nyktra några år och sedan fallit tillbaka hör nog varningsklockorna ringa för det var ju så det var! Det gick ju SÅ bra ett tag att dricka.
Ända tills det inte gjorde det.

Ebba

Tack så mycket för du ska veta att jag tänkte efter både en och tre gånger innan jag postade det.

Ärligt talat fick jag för mig att jag skulle mötas av "vad bitter Du är, bara för att du har problem med alkohol kan väl andra få dricka".

Men som tur var lät jag inte alkoholdjävulen vinna och postade det.

Alkoholdjävulen gillar inte att man talar illa (sanning) om alkohol.

Och så tänkte jag att det är bra att vara hård och i mina ögon sann.

Det är de som har varit hårda och sanna i sina uttalanden och inte strukit mig medhårs som med facit i hand hjälpt mig.

Och så är det ju.
Kommentaren jag skrev hjälpte mig och jag hoppades att någon annan skulle känna detsamma.

LillPer

Tack för ert engagemang. Jag tror Mic99 upplever att han har kontroll just nu och jag tror allt är möjligt här i livet. Jag hoppas du kan hålla dig till dessa glas Mic. Min erfarenhet säger mig tvärtom. Jag har hållit upp i många månader och känt mig trygg, börjat så sakteliga för att vara "normal" som alla andra med kontroll. För mig går det oerhört fort tills jag är tillbaka där jag slutade och tom. värre än förut.
Jag vet att jag inte kan vara måttlig, punkt.
Jag vill vara måttlig men det går inte.
Därför springer jag mer än någonsin i skogen just nu och det räddar alla mina dagar. Överdrivet?
Kanske, men det är mitt bästa verktyg mot sug och förskönande tankar om alkohol och fest.
Evigt tacksam varje morgon att jag stått emot.
Allt är skört, men jag är så motiverad och så rätt just nu.
Ha en trevlig resa Mic, jag tror du klarar dig bra.
Tack Ebba o Adde.

Akvariet

Har läst hela din tråd. Viken kämpe du är! Grattis! Bra jobbat

Jag fick en bild av LillPer som ett slott med vindbrygga,en vindbrygga som fälls ner för att försvara slottet mot hot, inbillade eller verkliga. Alla slott behöver ha en vindbrygga, men LillPers vindbrygga visar sig vara falsk den stänger ute mycket bra och stänger inne saker som ska ut. Slottet LillPer monterar ned vindbryggan. Bra LillPer! Men nu kommer hot, inbillade och verkliga lättare in och ställer till oreda. Nu får du ta fighten med alla hot, det är jobbigt och livet på slottet går upp och ner. Med tiden, LillPer, kommer du att ha hittat en ny vindbrygga, en bra, en som fungerar, en som hjälper till att få lugn och ro på slottet. En som öppnas när den ska och som stängs när det behövs. Fram tills dess kommer du att få kämpa, men det klarar du för det är just det du är. En kämpe.

LillPer

Slottet är ofta vidöppet och jag vet inte vad som ska släppas in eller vad som ska ut. Ibland är det helt stängt när rätt grejer ska in.
Kära Akvarie, det är en sån bra bild du målar upp. Jag stod länge och funderade över dina rader. Det träffade mig någonstans. Jag gick inte upp på muren för att hälla kokande olja på inkräktaren! Jag försöker ta emot och lösa mina egna funderingar just nu, dygnet runt känns det som. Sover som en kratta och drömmer mycket. Har alltid sovit dåligt. Det stavas oro, otrygghet. Åhh jag är så trött på denna otydliga oro och osäkerhet som jag alltid bär med mig.
Jag är en vuxen man för länge sedan men sliter fortsatt med de mest grundläggande känslorna i livet. Min grund är lite sprucken och instabil.
Många frågor surrar i min kupa, frågor som jag inte riktigt vet hur de ser ut. Inte heller svaren, definitivt inte. Jag söker men vet inte vad. Ständigt söker jag. Stora planer och grandiosa projekt som jag inte orkar ro i land. Alltså, jag ror i land allt jag startar fysiskt. Men det jag startar i skallen är ofta så storslaget att det liksom inte blir av, det ligger bara där och skaver. Jag borde.....ja vad borde jag egentligen? Just nu skulle jag bara vilja vara helnöjd med min nyktra tillvaro. Den är ganska okomplicerad och dagarna är relativt kravlösa men med ganska mycket aktivitet runt hemmet. Det ÄR väldigt svårt för mig att bara ta det lugnt, vill gärna läsa men försvinner i mina tankar efter en halv sida och får börja om från början så ofta. Klarar inte av att vara lugn utan anledning.
Alltid stressad av eller för något inom mig. Jag är en världsvan man som kan och fixar det mesta, men inuti brinner det rätt ofta.
Vad jag vill är att känna ett lugn utan att prestera. En känsla av trygghet utan krav och förpliktelser. En trygg känsla att räcka till och vara älskad. Allt det har jag, men jag förstår det inte själv.
När ska man förstå och leva därefter?

Spöktimmen är här, natti natti.

Ebba

Önskar alla i hela världen som kämpar mot/med alkohol hittar hit och läser.