Senaste kommentarerna i forumet

Tack Nike för gratulation om ett års dag. Hade inte ens märkt det själv. Men visst stämmer det. Stämmer också att jag idag är delvis en annan kvinna. Känner inte längre samma skam. Eller samma orkeslöshet. Inte samma ilska trots att jag fortfarande ofta är arg, men kanske är det min sanna natur? Folkilsken :(

Tack Askan för boktipset. Har beställt den och det blir något att se fram emot vid hemkomst. Verkar jätteintressant för mig.För visst är det så. Omvärlden dömer mig bra mycket hårdare än de dömer min barnlöse make. Jo, vi har fortfarande semester, nästan en vecka till och jag märker att detta "lyxliv" passar mig bra. Att slippa laga mat och känna solen mot min kropp. Slippa fundera på vad och framför allt hur mycket jag behöver klä på mig. En tunn klänning räcker fint. Ofta samma klänning i flera dygn. Ingenting är lika "pissnödigt" som hemma i Stockholm. Önskar jag kunde bli kvar för evigt. Det otäckaste är att om jag INTE hade hällt ner så mycket pengar i strupen så hade jag kunnat stanna.

Men ingenting är försent än. Ny resa redan bokad. En av fördelarna med att inte ha barn. Pengar och tid kan slösas på mig och mannen ;-)
Är jag en egoistisk bitch? Jag tycker inte det. Egoistisk hade jag varit om jag till varje pris hade velat ha en liten flicka/pojke som hade fått ärva mina gener. Vackra fötter men tunna stripor till hår. Att döma en medmänniska till det är i mina ögon elakt.

Igår fick jag äntligen mitt dykcert. Det som för resten av gruppen tog ca tio dagar tog tre veckor för mig men jag väljer att se det som att den gullige 20 någonting läraren förhalade det för att gillar att hänga med mig.

Hoppas ni alla har det bra nu när vardagen har dragit igång på riktigt liksom.

Fia Fridykare

Med anledningen av att Magnus skrev att forumet nämdes på morgonteven i morse så vill jag gärna passa på och hälsa alla nyfikna förstagångs-gäster välkommna.

Det här är ett forum som funnits ganska så länge,2007 vill jag minnas.
Har själv varit aktiv de senaste sex åren sedan den dagen då jag förstod att jag inte längre kunde hantera mitt drickande, här finns ett starkt stöd och förståelse oss anonyma användare emellan.

Forumet verkar vara en första länk när man upptäcker att man har svårt att kontrollera sitt drickande, och här kan man få information och prata av sig utan att kontakta sjukvården, dvs här får man vara rädd och beroende utan att man registreras någonstans, det är det fina med vårat forum.

I den nedersta avdelningen på framsidan pratar många av sig som är medberoende till de som dricker för mycket eller för ofta.

Hursomhelst du är inte ensam i dina funderingar om ditt drickande, vi är massor av liknande själar här.
Det gör ju inte problemet mer legaliserat att vi är många.

Var och en måste ta ansvar för sitt egna drickande, det finns inga omständigheter att kunna skylla ifrån sig på annat.

Här kan du finna dina medmänniskor i olika stadier av sin insikt och framgångar mot ett av västvärldens värsta hot mot den sociala välfärden.

Vi som trodde att alkoholen gjorde precis tvärtom, att vi skulle bli ännu mer sociala.

Forumet vittnar om sanningen, läs och fundera sedan om inte många av inläggen kunde vara skrivna av....dig

Välkommen du med, vi är många i samma båt, ska du med på resan?

Berra

Anders Hammarberg pratade om att man kunde gå in på alkoholhjälpen idag på Godmorron Sverige. Kanske det var många som tyckte att det verkade vara en bra idé :)
/magnus

Följande status på forumet idag på förmiddagen. Har inte sett det tidigare.

För närvarande är 2 användare och 190 gäster aktiva.
Inloggade användare
Bara_Adde
Yogi

Imorgon är nu idag, och varje dag finns en ny chans.
Att börja hålla sig nykter är lika svårt idag som imorgon.
När ett par nyktra idag har samlats, går det lättare.
När många imorgon samlas, blir det svårare.

Lycka till!

Du ska se att det ger massor! Våra historier är ofta lika, men ändå olika.
Häng kvar, och stort lycka till!

//PP

Funderat en del vidare kring kring kurvan - ni vet Jellinek, som jag nämnde tidigare, och den feedback jag fått från Berra och Adde. Punkten "få hjälp och börjar känna sig själv" snurrar i tankarna. Vad jag förstår är kurvan resultatet av en studie från slutet av 40-talet början på 50 - talet. Hur resultatet ser ut, kan ju bero på att det var ett urval av AA medlemmar som var "försökskaninerna" då det begav sig. Listan - eller grunderna till den - fanns förmodligen redan då AA kom till Sverige. Annat som jag kan se som att "ta hjälp" är ju kanske, som Berra sagt, att ta hjälp av en shrink och en runda KBT. Eller räknas det vi sysslar med här som hjälp?

Sedan (relativt) kort tid finns nu internet. När jag första gången loggade in på internet så fattade jag liksom inte vad man skulle ha det till ;-)
Är väl nu knappt 20 år sedan eller så. Man kunde ju göra en sökning på Altavista (google fanns ju inte) fast som sagt, jag visste inte vad man skulle ha det till. Nu sitter vi ju här på forumet, som ju är ett socialt media. Sociala medier har ju bara sisådär runt 10 år på nacken. Men om sanningen ska fram, vem var på Facebook för 10 år sedan? Inte många jag känner, och i alla fall inte min morsa :-). Vi, innevånarna här inne har kanske frågor, vill förändra vårt drickande eller oroar oss för någon anhörig. Ett bred och bra öppning till att gå in och tröskeln att göra det är låg (även om den känns hög för vissa) AA har ju heller inget tvång. Det enda är viljan att sluta dricka. Kanske är det upp till var och en om betoningen ligger på "viljan" eller "sluta" även där. Det låter dramatiskt att säga till sig själv att man är "maktlös inför alkoholen" men jag tror vissa av oss känner så. Tröskeln i vår idag anonyma värld är i vilket fall högre. Jag ser forumet som en lokal (kanske ett fik)som gränsar till en annan lokal där AA håller möten. Lite som samma men olika världar, men det finns ett hål i väggen. Jag vet inte om jag ska, vill eller vågar knacka på. Dom som sitter där inne är ju samma personer som sitter här, så farligt är det ju inte. Samtidigt som jag känner obehag inför det, skulle det vara intressant att se vad som händer i mig, om jag exempelvis skulle sitta mitt emot Mulleman och med ögonkontakt säga: Hej, jag heter Pellepennan, och jag är alkoholist. Säkert skulle något annat hända i mig än när jag skriver det här.

Din fråga till MM, Fia om kramkalaset, jag blev så full i skratt! Samtidigt som jag förstår vad du menar. Nu bor du ju i den stora staden och där finns det ju en massa grupper med olika inriktning. Funderade lite på om du grundade din egen, hur skulle den vara och vad skulle den heta?

AA Gruppen: Humoristiska kvinnliga feminister med skinn på näsan som inte vill kramas. Tid: Slutna möten lördagar klockan 15.30 Lokal: Sturekatten.

Ja, vi får se. Kanske tar jag mod till mig, och pallrar mig iväg till ett möte någon gång. Får bli när jag är i närheten av ett. Det kan ju inte skada, och man vill ju kanske inte dö nyfiken...

Så mycket om detta, ha en fin nykter "lillelördag" alla ni där ute!

//PP

Hej och välkommen i gänget.
Det är jävligt tufft att faktiskt inse att det är alkoholen som är orsaken till problemen.
Hat-kärlek förhållandet. Rastlösheten. Längtan till ruset, längtan till flykten.
Du är där i alkoholfållan därför känns det som det gör.
Samtliga här inne skriver nätan samma ord!
Det kusliga är att man inbillar sig att man är unik! Det är du inte.
Inom första veckan i vitt tillstånd kommer din uppfattning om bra och dåligt ändras radikalt!

Kämpa på! - Ha det

Först och främst:
-"Tack allihopa för ert stöd, den tid ni tar er för att svara och ge mig feedback. Jag har haft fullt upp men har tittat in via mobilen och blir så stolt över oss allihopa som slåss mot den här skiten!"

Då var det dag 8 och dags för lite reflektioner...

Jag blir livrädd över den uteblivna abstinens-reaktionen. Det är jätteskönt men jag som snusare trodde att det skulle bli någon form av nätter med fosterställning, dyngblöta lakan och frossande kropp men det verkar som jag slipper det.
Eller i och för sig, jag skulle ta en lunch-lur igår och slocknade totalt i fyra timmar.

Tog mod till mig och berättade för min chef att jag har druckit färdigt och fick självklart mothugg. -"Ja, vi får nog hålla koll på varandra så att vi inte dricker för mycket nästa gång, det har varit mycket ett tag nu!" var svaret jag fick.
Jag berättade helt naket och rakt upp och ner att jag dricker upp till fyra bag-in-box i veckan och att jag har utvecklat ett rejält alkoholmissbruk som håller på att fördärva mitt liv och att jag INTE kommer att dricka något mer nu, punkt slut. Han blev tyst i nästan 10 sekunder och jag kände mig olustig. Tillslut sa han: -"-det borde nog fan jag med!"
Vi pratade om både hans och mitt missbruk en stund och jag berättade om löpningen och min utstakade plan.

Jävligt skönt att detta är gjort och jag vill inte bli någon mässande messias som ska övertyga alla om att alkoholen är djävulen, det finns ju faktiskt dom som kan njuta av ett glas vin och sedan gå hem ...lucky bastards!

Jag bor varannan vecka hemma i min fyrarummare i Eskilstuna med mina barn och där känns det safe men var annan vecka så bor jag mer eller mindre i Katrineholm, hos tjejen, och här blir det lite bekymmer. Vi har varit tillsammans i snart nio månader och det där rosaskimmrande fluff-fluff molnet som omgav oss i början har börjat att upplösas och och vardagen har kommit till byn. Hon vill gärna ta ett glas vin när vi lagar god mat och det spelar ingen roll om det är tisdag eller fredag. Jag har berättat och hon har själv sett att det har varit väldigt mycket alkohol i bilden. Hon var med ner till Malmö och träffade lite kunder och igår ringde en av dom och ville boka en utgång som jag snyggt duckade för. Jag berättade det för henne och fick till svar:
-"Måste du alltid dra allt till sin spets, det är ju bara att dricka lite mindre, du låter ju som en alkolist när du säger så!"

Diskussionen som sedan följde avslutades med att hon var tvungen att sova för att hon skulle upp och jobba. Jag vet inte om hon är orolig över att ALDRIG själv få dricka vin men för min del får hon gärna göra det, jag dricker smaksatt vatten. To be continued med andra ord!

Löpningen går riktigt bra och jag har registrerat mig på Runkeeper och valt ett träningsprogram i iphoneappen som ska få mig att gå ner i vikt och löper över 8 veckor. Det bästa är att man får en schemalagd löpning och igår blev det 5 km på 32 minuter. Smärtan i kroppen känns riktigt skönt och jag behöver verkligen aktivera mig, tror fan jag har adhd på riktigt.

Nu ska jag jobba! Stå på er allihopa, spotta i glaset och håll er ifrån skiten.

"The devil is walking next to me!"

läsa e' de'......men väldigt bra !

http://pedagogkonsult.wordpress.com/2014/01/07/hur-fungerar-ett-beroend…

Ja, det är många som har samma problem. Det är nog så.
Tankarna surrar i början, men det blir lättare. Olika fort, men det
blir bättre. Det som krävs är ju att inte fylla på.
Fortsätt läs och skriv. Hoppas att du känner lite
stöd genom att hänga här med oss andra!
Lycka till!

Rätt hyfsad känsla nu fastän jobbig dag. Återgång till vardagen, var på jobbresa och hälsade på gamla mammma på samma gång. Lite mastigt, mamma är deprimerad och rädd och då blir hon lätt lite jobbig. Jag sköter hennes penningaffärer och övrigt, men har aldrig riktigt lyckats leva upp till vad jag tror hon skulle respektera. Har inget med realiteter att göra, vi har bara aldrig riktigt talat samma språk.. Så på hemvägen infann sig tanken! Men jag sparkade i väg den. Åtminstone inte i januari, inte förrän jag har varit på leverprovet .. Så säger jag till rösten nu.
Andra barnbarnet kom över natt då mamma är på kurs, härligt att inte behöva smyga och skylla på hostmedicin då han frågar vad som luktar. Jag har ju inte druckit mig berusad då jag haft ansvar för honom, men det oaktat druckit. Ooch han har varit tvungen att se sin mammas besvikelse över mig :(
Som du Lilla Anna sade, kan ju inte uppleva glädjen på samma sätt om man är full! Hoppas det har gått bra för dig att återgå till vardag?
Och fast jag nu bara går en dag i gången känns tanken på ett hälsoår jättebra! Det ska jag spinna vidare på :)
Kram och tack för att ni finns!

... det känns tvärt på en gång att få svar och kommentarer av er Fia och Pellepenna här! Visst, jag har varit borta härifrån, sant, men ändå mycket närvarande i livet, med nykterheten och det andra nya livet, på mitt speciella sätt och via kära mt. Varmt och gott precis som att bara alldeles självklart omedelbart vara mottagen trots långvarig frånvaro, inga förebråelser, ifrågasättanden, tvivel, misstänksamhet...!Bara Duga! Önskar att jag skulle kunna dela med mig av den sinnesro jag själv fått erfara, främst genom att träffa andra i liknande situation. Javisst Fia, jag skall så gärna ge Min bild av AA, om den sen är nyanserad överlåter jag i främsta hand till dig att bedöma! Det viktigaste först, tittar mig i spegeln på morgonen och hälsar mig själv välkommen till en ny dag, frågar... nå hur ska vi ha det idag då, svarar mig... nykter. Kanske det låter enkelt, det är det alldeles säkert inte varje dag men ändå överblickbart. För mig är delningarna som sker i AA-gemenskapen oerhört värdefulla. Aldrig i mitt skapligt mångåriga liv har jag tidigare erfarit den totala frånvaron av krav, allt utom ett enda, nämligen en ÖNSKAN om att vara nykter. Observera, en Önskan, inte ett krav. Det består för mig mycket mera av något jag får (som jag inom mig alltid velat ha) som jag nu får. Jag duger för den jag är, jag är inte ensam och som jag idag betraktar mig själv... en stolt nykter man som inte kunde hantera spriten på ett acceptabelt sätt. Det har jag inget problem med att tala om ifall någon frågar. Varför skulle jag det? Hade jag inte vett tidigare att skämmas om jag bar mig något illa åt med för mycket dricka så varför i fridens namn skulle jag skämmas idag när jag är nykter! Så det så, häng med på det tåget så åker vi. Jag tänkte faktiskt i kväll att vi som tagit steget, om så bara för just idag (nykterhet är en färskvara, håller en dag i taget) att vi som fattat ett beslut om att lägga ner drickandet till förmån för nykterheten, för vår egen skull, bara det i främsta rummet. Vi har tagit ett stort steg, där måste vi ge vår omgivning tid att fatta och förstå och kanske framförallt inse att något även har hänt för dem. De har också en resa att göra, det viktigaste först gäller här! Det vi kan göra är att ge dem vår tid, faktiskt. Finnas där och se till att Vi tar hand om oss själva, då kan vi även så småningom kanske välkomna dem med på nytt, på riktigt och tillsammans. Prata om det!
Ojj, jag skulle ju bara skriva en hälsning att jag skriver mera senare. Så här blev det nu i alla fall. Och du Fia, jag skulle mycket gärna gå tillsammans på ett nyanserat möte med dig! Jag älskar att kramas, med ung och gammal. För mig har en kram ingenting med tafsar att göra, enbart ett sätt att för ett ögonblick känna den där varma omslutande ordlösa gemenskapen där inga förklaringar behövs. Men som konkret svar på din fråga, förresten Fia, det finns inga dumma frågor, det enda som kan vara dumt är att inte fråga över sånt man undrar. Jo, det där med tafsandet och kramandet, nej det har jag inte alls den erfarenheten av att det skulle vara ett kramkalas som förkläde att plötsligt kasta sig över någon sådär bara. Däremot kan en kram, ett ögonkast eller så, spontant bygga exakt den där ögonblickliga känslan av... jo, vi vet båda, vi vet genom vår erfarenhet något som många" där ute" inte fattar. Har ingenting med tafsar och sex att göra, Men jag kan tro att det mycket väl kan finnas en grogrund till något utöver det där vänskapliga. Vi nyktra får komma ihåg att vi är som tonåringar på ett sätt, ivriga att pröva våra nyfunna vingar och se vart det bär. Det vet väl de flesta att ungdomar kan vara rätt oberäkneliga, intensiva och totalt egotrippade stundtals!
Nu slutar mullegubben i alla fall för natten. Korrekturläser inte, så överseende om småsaker önska, hoppas andemeningen är klarare. Det är precis det här som är det fina i Gemenskapen, jag känner stor gemenskap med människor i liknande situation trots att jag vet precis ingenting annat om dem än en önskan att leva nykter och har bett om hjälp. Hoppas just Du och du och du finner den!God Natt.

Bra förslag att skylla på hälsoår! Dessutom är det ju sant :-) Idag har varit en bra dag för mig. Har känt mig stark för att jag avstod tjejfesten. Det var rätt beslut. Samtidigt kan jag inte förstå att det bara har gått en vecka. Känns som minst tre...Har inte haft några fysiska abstinenssymtom direkt, men det stämmer iof helt överens med min egen analys att det är det psykiska beroendet ("vanan") som är det viktigaste att bryta för min del. Det där slentrianmässiga glaset vin som man häller upp så fort matlagningen påbörjas, det där enda glaset som blir tre innan man ens satt sig till bords för att äta, som blir fyra under måltiden och fem under tiden man plockar undan. Glas nr sex unnar man sig ofta i soffan när barnen lagt sig (ofta lätt förvånad över att flaskan redan är slut)

Skälen till varför vi dricker må vara olika, omständigheterna omkring likaså men en sak är densamma för oss alla - att ha styrka nog att undvika det där första glaset.

Sov gott alla fina!

/Nossan

Tack återigen till både Pontus och nicke-lilltroll för era fina bemötanden!

Hoppas jag tillfört något för Er del och att Ni som alla förstått att jag är hyggligt påläst hur man kan hjälpa kroppen att återhämta sig till viss del rent fysiskt efter alkoholism/alkoholmissbruk.

Att jag skapade ett ämne och valde att skriva i detta forum jag följt länge , var för jag helt enkelt efterlyste tips, råd och sakliga erfarenheter hur man hanterar de psykiska abstinensen som mitt problem tycks vara. Detta har varit utan större bemötande om man inte vill ta till sig psykologsnacket många trådar handlar som konkreta aspekter i just min fråga son jag efterlyst för hantera psykiska asbinensen praktiskt utöver psykologsnacket.

Utan större respons lägger jag därför ner mitt engagemang med denna tråden och ämnet,med hopp att jag tillföra något för någon med min pålästa fakta.

Önskar Er alla väl med hopp att jag själv når lika väl som Er!

Ja, isf är du i gott sällskap härinne... Bra gjort att hälla ut spriten så att det inte finns något hemma. Fullspäckat liv - är alkoholen din avslappningsmetod? Vi är nog flera som använt alkoholen i det syftet, och det kan kännas riktigt tomt när den metoden försvinner, och det gäller då att hitta andra saker att koppla av och bort med. Tillåta sig att sätta sig ner utan ett vinglas i handen.
Angående sömnen, så är det nog olika. Jag har sovit som en prinsessa från dag 1. Kanske svårare att somna, men sedan sover jag djupt hela natten, men jag har förstått att andra känner annorlunda.

Men, håll ut även om det känns tufft i början, det blir bättre. Och läs och ta del av alla klokheter som finns i trådarna i forumet.
/m

Så skönt att första veckan gått bra och att du kommit igång med träning. Bra också att du hittat någon att berätta för! Skönt att ha första veckan avklarad :-)

Hällde ut sista spriten som jag gått på i ren desperation, rastlöshet, av att vinet var slut... nu finns inget kvar hemma och det känns tomt... tråkigt och jobbigt... kommer inte köpa hem mer imorgon, en dag i taget... men det känns tomt, låter kanske knäppt, särskilt med mitt fullspäckade liv, massor att göra... hur kan det bli tomt... hur ska jag kunna sova... DET är ett problem...

Hur lång tid tar det egentligen tills man får ordning på sömnen igen...

Ville bara tala om att det har gått hur bra som helst att vara nykter denna första vecka ,jag bestämde mig att vid nyårsklockorna så är det julmust som gäller,sedan får det helt enkelt vara bra med alkohol. jag skrev ju innan i ett inlägg om att jag har hjälp av KBT,den hjälpen är ovärderlig,.jag har även återupptagit min träning!bara det inspirerar!nu är man helt plötsligt väldigt pigg!speciellt på morgonen.

har även berättat för 2 st nära vänner,fått en helt otrolig stöttning

Men visst har jag tänkt tanken att (bara ett litet glas rött) men nä,det är inte värt det

Kanske går lättare för mig än för många andra,inte vet jag. men jag kämpar på för varje ny dag,och jag vet att imorgon så skall jag inte dricka heller.

Jag följer forumet och blir så inspirerad ,så kämpa på allihopa där ute.

Idag blev jag stoppad av polisen i en rutinkontroll när jag körde bil.
Jävlar vilken skön känsla det var att med glädje kunna blåsa i apparaten utan att vara minsta orolig för att det där "glaset vin" ( i verkligheten tre-fyra) som du drack till middagen kvällen innan kommer att ge utslag.

Den kvinnliga polisen tittade lite konstigt på mig när jag blev JÄTTEGLAD när hon ville att jag skulle blåsa. :D

Grattis Fia på "tråd-ettårsdagen". Jag har inte läst hela din tråd men tycker mig se att du är på ett bra ställe idag, jämfört med för ett år sedan och trådstarten. Fint och uppmuntrande.

Kram N

Stort grattis till dina fyra månader! Mycket starkt jobbat, imponerande! Nu njuter vi lite av att antalet tillfällen med alkohol är lite färre under ett tag - men glöm inte, håll garden uppe, slappna inte av :)
Kram m

sådär förbehållslöst, ja, hur lätt är det i alla lägen, ? Ju äldre vi blir, desto mer medvetna och fokuserade på våra brister verkar vi bli. Och om man som vi/de flesta av oss här, har missbrukat alkohol är oftast inte självkänslan och kärleken till sig själv på topp. Jag funderar mycket på det, hur man får tillbaka, eller kanske snarare FÅR den där känslan av att duga, både för sig själv och andra. Alkoholen har ju varit ett sätt att döva alla otillräcklighetskänslor, och känna sig lite lättare, och luddigare inombords, iaf för mig, men det får ju inte precis självkänslan att sprudla... Tycker att jag återfår lite varje dag som jag håller mig nykter, men till att älska mig själv sådär som ett barn gör känns det långt... men det kommer kanske?

barnfriheten är inte så intressant utan reaktionerna. Samhällets, omgivningens osv. Sättet som en kvinnas kropp och val kommenteras av alla, att det ses som en rättighet och att man måste försvara de val man gör.
Men du förstod säkert vad jag menade.

Bra att tacka nej, om du känner att frestelsen blir för stor! Bra att du sa till om vinet också, jag tror att det är bra att lägga ut en hint och att vara lite beredd i förväg för att inte känna sig trängd i "skarpt läge".
Att ha 2014 som ett hälsoår och skapa nya vanor är väl en toppenbra sak att säga - vem kan ifrågasätta det?
/m