Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att även du inspirerar konstnären!
Jag tror att jag har varit en expert på att dölja/förneka mitt drickande, men fy fan när man står där och förstår vad den är påväg att göra med ens liv.
Tack för att du/ni finns här och ger en energi när det känns drygt.

Egentligen är det som delar av en normal arbetsvecka ju och jag brukar aldrig dricka under veckorna förutom på semestern. Men, långsamt, långsamt har beroendet smugit sig på som en lömsk jägare. Nu märker jag att mycket av dagarna fylls av längtan efter ruset.. Jag har mina aningar vad det handlar om - tristess, stress och osäkerhet. Det kommer jag utveckla vidare men nu ska jag ut och snickra. Mår bättre och bättre, så fantastiskt skönt att vakna utan baksmälla och avgrundsdjup trötthet. Som Kenta sjöng: Just idag är jag stark just idag mår jag bra....
Satsar friskt på en dag till utan alkohol väl medveten om att frestelserna kommer snart..

Ha en skön dag utan alkohol alla nya vänner!

Berg och dalbanan kommer också och går... Håll ut! Det blir bara bättre!

Så jävla trött, visste att det skulle komma, var lika dant vid förra försöket, men ändå tror att man ska bli pigg och alert direkt.15dagar kämpar på vita knogar

Tack Muränan

Ångesten kommer, Ångesten går. Allt är hanterbart men när mår man bra? Tappat lusten, vill inte gå upp ur sängen. Vill inte gå ur huset. Nästa timme går det undan, tvättas, städas mm.

Hej Lillper! Följer din kamp. Vi är i stort sett parallella i tid. Ditt sista inlägg kunde ha varit skrivet av mig själv...! Kände igen mig i varenda stavelse... Märkligt. Man är inte särskilt unik ;-)

Kämpa på. Du är inte ensam!

Mina intentioner med att acceptera mig själv som jag är och att 80% är bra nog, går sådär, upp och ner.
Lever med stora krav på mig själv. Svårt med avslappning. Känner alltid att jag borde göra nåt. Skapa, vara på flera ställen samtidigt.
Om jag inte är kreativ och lyckas med det jag försöker mig på blir det rätt oroligt i min knopp o själ.
Jag är en person som vill bestämma, kolla upp, lägga näsan i blöt, kan själv, svårt att be om hjälp, gör det bäst själv, osv.
Vet om det och tänker på att försöka släppa sånt som jag inte har med att göra eller sånt som bara stressar upp mig att tänka på.
Ett litet exempel från vardagen här hemma i går em.; Jag kom hem från en härlig löprunda i skogen. Min kära fru hade planterat ett träd så vackert vid vår trappa.
Jag tänkte direkt att det behöver nog mer jord, och var på väg att hämta mer jord.
Stoppade mig och tänkte efter, men mer vatten är nog bra om jag öser på?
Stoppade mig igen och förbannade mig själv över att inte lita på min kära att hon gjort det riktigt. Jag vet ju att hon gör det, ändå så måste jag vara där och peta, fundera, fråga.
Stavas det kontrollbehov?
Mina dagar är fulla av meningslösa energikrävande lägga näsan i blöt helvetes jävlar utan att NÅGONTING blir bättre av det.
Hm, kanske en hel del på jobbet då förvisso, för där HAR jag förändrat sjukt mycket till det bättre. Så kanske jag ska försöka skala bort de där meningslösa jobbiga grejerna som ändå inte hjälper mig utan bara stressar mig.
Släpp taget.
Fall fritt en stund.
Låt saker vara som de är.
Jag kan inte förändra världen.
Orkar liksom inte vara orolig över saker jag inte ens kan förklara eller som existerar.
Vet innerst inne att detta jobbiga inom mig har jag alltid bedövat med alkohol. Måste få fly undan ett tag.
Dagen efter?
Orkar ju inte lägga mig i så mycket just då.

I vilket fall som helst så bleknar mitt sug och behov av alkohol för varje dag. Tror det är på pricken 50 dagar i dag!
Får i vissa lägen ett sug som jag kan avfärda ganska enkelt. Har liksom svårt att förstå varför man ska ta sig ett glas om man inte behöver?
Vad är det man missar, baksmälla på sin höjd? Att det blir trevligare med vin, öl och drinkar är skitsnack. Allt sitter i skallen. Hur man tänker och hur man agerar. Varför skulle man vara en mussla utan alkohol? Då kan man lika gärna hålla käften om man inte kan snacka utan sprit i kroppen.
Har återigen börjat få mycket tankar runt det här med att förmodligen aldrig mer dricka, det känns helt OK. Tidigare har det känts svårt att ens tänka så.
Just nu kan jag inte se en enda anledning till att dricka alkohol igen. Försöker heller inte finna några.

Kämpa på alla ni där ute!
Kram LP

Hej och välkommen in här! Så bra att du fattat ditt beslut. Häng kvar här - läs och skriv - det hjälper!! Jag hade inte klarat mina 8 veckor utan det. Lycka till, nu kör vi! :-)

Läste din tråd Ben. Fantastiskt bra jobbat. Att klara av den abstinensen är jäkligt starkt. Själv hade jag ångest medan jag drick mitt vin. Minns inte riktigt hur länge det tog innan den försvann, men nu är jag helt ångestfri. Det är gudomligt att slippa ångesten...

Fortsätt och kämpa på! Du är jätteduktig!

Roligt att du känner dig stark, men har du tänkt att börja dricka nu...? Är det en jättebra ide...? Om man läser här på forumet så klarar inte de flesta att hålla det på "normal" nivå särskilt länge. Steg för steg blir det mer dricka. Att whiskyn är dyr och fin hjälper inte då. Läs gärna igenom din egen tråd och fundera på om det verkligen dit du vill tillbaka igen. Du mår ju så oerhört mycket bättre nu.

Förlåt mig att jag är negativ, men jag tror att du begår ett stort misstag. Jag vill dig bara väl.

Kram från mig

Inte mycket men fan så mycket bättre än 5 onyktra dagar...
Fantastiskt fin dag, har städat bilen och sen kört min stora son till fiskeläger 12mil härifrån.
Jag hjälpte honom iordning och sen följde jag med honom ner till sjön där alla fiskade febrillt.
Jättemysig stämning. Tills... Jag lånade hans spö och tog en gädda på första kastet. :-)
Resten av dagen har tillbringats med det vanliga.. Mata och natta småbarnen osv, men med en viss skillnad. Min fru är FANTASTISK!
Eller det har hon ju alltid varit, det är bara alkoholen som gett mig hjärnspöke och gjort att vårt sociala interagerande alltid gått käpprätt åt helvete. (Oftast..)
Nykterheten gör att man känner av den andras känslor och önskemål på ett helt annat sett.
Och det bästa av allt!
- JAG ÄLSKAR DET!
Måtte känslan stanna, jag e ju bara nykär i nykterheten men jag ska vårda den kärleken ömt.
// Calle

som heter "Nykter och drogfri för min egen skull" där jag förstått att det är hög aktivitet / mt

Jag håller helt med! Söker samma sak!

Tack för era peppande ord. Jag suger i mig! Ni som varit med länge blir ju förebilder och goda exempel för oss som precis påbörjat vår u-sväng. Starkt Ellem att du också bestämt dig!

Nu kör vi på en dag i taget!

faller här i min lilla stad. Väntar på en riktig urladdning. Känner mig lite klibbig, så det får bli ett dopp med hunden sedan.
Haft ett antal dagar då jag inte mått så bra, har inte tyckt att något varit roligt. Men det vände igår så nu känns det bra igen.
Visst har det varit ett jäkla jobb att vinna över A. men jag får aldrig mer glömma att vara tacksam för varje nykter dag.
Glömde det ett litet tag, och började inbilla mig att jag ville testa lite vin. Men det förskönande stadiet jag befann mig i har
jag manöverat ut. Pust inte visst jag att det kan bli så efter nästan, nästan 11 månader. Ska akta mig väldigt noga i fortsättningen
för min största fiende. Idag var jag så glad när jag vaknade nykter, tackade min lyckliga stjärna för det.
Längtar ibland efter hösten för det är min årstid med alla vackra färger ute i naturen. Mycket turister i min stad nu, uteserveringar
överfulla, affärer, torghandel. Kul att turisterna hittat hit igen, har varit lite dött här förr om åren.
Tack alla för ni finns här inne.
Kram Konstnären

Välkommem hit!
Jag är oxå ny här, men det känns fantastiskt att skriva av sig här och få ta del av andras liknande situationer.
Nu kämpar vi!
// Calle

Så starkt att komma fram till att man är påväg åt helt fel håll. Igår tog jag mitt stora beslut, jag erkände för mig själv och min man att jag har problem och att jag inte kan tillåta mig att dricka någonting. Jag tror på dig!

Tog ett glas whisky i fredags. Ett glas på ca... ja vad brukar det vara - en snaps ungefär. Tyckte det gjorde varken till eller från. Det triggade ingenting och jag var så sugen på att få smutta på en fin whisky för smakens skull. Min sambo brukar göra så. Det är han som köper de där riktigt dyra för runt 500 kr flaskan. Om jag får studera mitt beteende nu när jag haft ett så långt uppehåll så måste jag säga att suget har helt klart dämpats. Ja, mitt beteende allt-eller-inget har dämpas. Det verkar helt klart vara bra att ha långa uppehåll. Känslan av att nä-nu-får-det-vara-bra har dykt upp. Den är ny för mig. I detta fall vill jag dock ha forumets hjälp att bevaka så jag inte trillar dit igen och börjar tillåta mig mer och mer. Kommer vara ärlig i vilket fall här för min egen skull. Mår så mycket redan och vad kan slå det! Jag har till och med haft ett litet gräl med chefen, pga en oförrätt, utan att behöva döva mig med sprit efteråt. Jag finner mig i hur det känns. Det går att bearbeta på annat vis än sprit. Jag har också blivit starkare på att säga ifrån när jag blir felbehandlad. Jag var aldrig sådan förut. Har jag blivit äldre eller är det för att jag släpper ut vad jag tycker istället för att gå in i dimman med A. Ett riktigt mähä har jag varit ärligt talat och blivit överkörd av många.

Roligt att det går så bra för dig! Med den inställningen kommer du klara din semester galant! Har själv just klarat en tvåveckors- solresa, så det är möjligt ;-)

Ha det fint!

Välkommen hit och så bra att du har insett. Jag vet inte riktigt själv när det gick över gränsen för mig, i alla fall flöt jag med.
Ingen konst alls, men jag har tagit mig hit där jag är idag snart 11 månader. Visst har det varit tufft att stå emot många ggr.
men hitintills har jag vunnit. Stolt och lite mallig är. Ingen plufsig kvinna får jag se i spegeln längre. En ganska snygg kvinna nu
för tiden, innan såg jag ut som en färdigjäst bulldeg. Skitbra att du tagit steget.
Vi finns här för varandra
Konstnären

I vanlig ordning läser jag allt det du skriver. Och i vanlig ordning är det jäkligt bra och huvudet på spiken. Även om pensionärerna i detta inlägg istället hade spiken i huvudet...

Blev särskilt berörd av det du skrev om barnen. Det pratas egentligen väldigt lite om barnens upplevelse av alkoholpåverkade vuxna. Tror att väldigt få barn tycker att det är roligt. Själv var jag antingen livrädd eller irriterad över onyktra, och jag kommer från ett måttligt hem. Det är väl självklart otroligt obehagligt för ett barn att se trygghetspunkten i världen förändras. Mamma o pappa ska ju vara status quo, stabila, alltid finnas där. Inte personligetsförändras och glida bort i dimman. Jag ryser och får ont i magen över hur många gånger mina egna barn måste ha märkt att jag druckit...

Tänkte på en annan sak du skrev för några dagar sedan ( som inte är lika tung). Alltså hörni, ge f-n i mitt alkoholfria! Hade gäster som lagom bakis och skakis passade på att dricka upp alla mina na-öl innan de åkte. Det var ju så varmt... Sedan fanns bara folkisar och rosé kvar på kvällen...! Arg!

Tråkigt med gårdagens upptäckt. Hoppas resten av vistelsen blir bra ändå. Ha det bäst!

Bra gjort! Jättebra bra gjort! Det känns som om du tagit steget på riktigt. Kämpa på och håll dig kvar här, så kommer det gå bra ska du se.

Idag har jag fått ny insikt angående alkoholen hos mina kompisars föräldrar, pensionärer som suttit på verandan hela dagen under sin markis och tittat ut på gården.
Själva har vi varit ut på byn och shoppat, åkt iväg till stranden och badat båda familjerna, det har varit för hett för att ens kunna tänka klart.
När vi kom hem till kvällen så satt de fortfarande kvar på samma ställe, jo de levde...
Vi fixade med käk och bjöd in dem, och då sa mamman, vad finns det att dricka, jag vill ha något att dricka (med syftande på att inte dricka brunnsvattnet).
Jag kan ta det där vita vinet sade hon och pekade på min flaska, verkligen svarade jag, det är mitt alkoholfria...
Nej i he...te heller jag vill ha svarade hon, och bad barnbarnen att hämta hennes BIB i köket...

Ser lite granna av mönstret hur middagen är startskottet för sitt dagliga drickande, klart man ska ha sitt semestervin till grillat,
Även om de så är hemmagjorda hamburgare....!
Vi tog med oss kidsen ut i båten och drog upp några fina sommargäddor i viken ett par timmar...
Efter några timmar sitter de och fyllskrålar återigen på sin veranda med sina vänner, det är högt i tak.
Svärdotterni familjen frågade mig vad de drack och jag sade att det stod en fyllgås på bordet (famous), ajdå svarade hon, då har de hittat den nya gömman
I överskåpet till kylen, dags att finna ett nytt ställe.
Vadå frågade jag henne, dricker de upp din sprit?
Nej, det är deras men jag försöker hindra dem att dricka för mycket genom att gömma undan den och sedan kunna visa upp den dagen efter då de har slutat dricka.
Hon bara gömmer undan den under den tiden de dricker så att de inte kan dricka för mycket.

På något sätt sorgligt att de medelålders måste behöva gömma och ljuga undan sanningen för de äldre,
Bara för att de bryr sig om dem och barnbarnen naturligtvis, vem vill se sina mor eller farföräldrar packade och förlöjligade,
De som de brukar ha respekt för när det är ljust ute, varför ska de ha det när de knappt kan ta hand om sig själva när det har mörknat.
Barn i tioårsåldern förstår så mycket mer än vad vi vill tänka, de har redan lagt till sig med skenheligheten att försvara sina föräldrar när de har varit synligt packade.
Jag kommer så väl ihåg när pappa kräktes på hemvägen en nyårsafton (ifrån oss) för tre år sedan, han var sju år då!
Han skrattar lite som han samtidigt ser lite rädd ut i blicken, ungefär som om han har sagt för mycket men ändå ville ventilera sin oro bland de andra vuxna.
Naturligtvis så bagatelliserar de andra vuxna pappas dåvarande tillstånd, och vad lär sig barnen då?
Jo att deras förskräckta tillstånd som de då inte förstod fortfarande läggs locket på som om det var ingenting.
Deras rädsla för vad som hände deras pappa får fortfarande ingen lösning, utan slätas över återigen.
Ingen bra förklaring den här gången heller, med åren kommer de kanske förstå varför, men inte varför de gjordes maktlösa i sina förklaringar till "varför".

Alkoholen gör det svårt för alla, jag skulle tro att vi behöver förklara bättre för våra barn vad som egentligen händer med deras föräldrar när de har druckit.
Vet inte hur, men hur förklarar man att man hellre släpper ansvaret för de man älskar mest för enbart en dryck som gör ens föräldrar helt konstiga.
Vi har ju fortfarande ett ansvar för våra barn, hur fulla vi än blir, vi måste finnas där precis hela tiden och stötta och förklara.
Men när vi släpper verkligheten och blir larvigare än våra egna barn, då får de plötsligt ett föräldraansvar de inte kan hantera.
Och det verkar följa oss genom hela livet, oavsett hur gamla vi själva har blivit.
Vi får gömma spriten för våra sjuttioåringar när vi själva har blivit femtio, hur konstigt är inte det...

Alkoholen sätter krokben för oss i livets alla skeden, små, vuxna eller gamla...
Och vi lär våra barn att det är inget farligt, när de själva har blivit vettskrämda, vi ignorerar våra barns rädsla för alkoholen även när vi har blivit nyktra.

Alkoholen förvränger sanningen, före, under och efter berusningen, den ljuger för oss hela tiden.
Ändå tillåter vi den hela tiden att få komma in i våra liv och ändra om på det vi har byggt upp.

Jag förstår mig inte på hur vi människor tillåter den göra så mycket dumt med våra liv.
Hade det varit en vän som gjort allt detta, hade vi ganska så omgående uteslutit den ur vår vänskapskrets, eller hur?

Berra

Jag håller på att hitta ut till världen. Jag har åter hopp. Emellanåt är jag så trött, speciellt fysiskt trött. Sover inte många timmar per natt, men jag klarar mig. Är fortsatt sjukskriven på halvtid. Det är bra. Har fått reda på att jag har en sjukdom som går att åtgärda, som gör mig energilös och ger många andra kroppsliga symptom. Det känns som en sten har fallit ur mitt bröst. Jag var inte tokig, hypokondrisk, även om jag inte först blev tagen på allvar. Missbruk kan förstås också ge massor med åkommor. Jag har hört mången historia om alkoholister som valsat runt bland läkare för diverse besvär och som sedan blivit friska när de slutat dricka. Nästa steg är snuset, men inte än. En sak i taget har jag nu fått lära mig. Jag som vill springa iväg och göra allt på en gång, helst igår om det var möjligt.

Jag känner mig betydligt starkare nu, än jag gjorde innan sommaren. Jag börjar känna mig nyfiken på världen, mindre rädd för människorna. På ett AA-möte kan jag sitta och prata inför 20 personer. Hade absolut inte hänt förr. Då när jag kände mig alldeles för annorlunda, platsade inte in någonstans och var rädd. Jag har upptäckt att jag samtidigt vill göra mig litet speciell. Poängtera att jag inte är som andra. Det har blivit ett försvar. Jag säger det först, så att ingen annan kan tänka det före mig. Inser att jag kommer att få släppa det försvaret snart. Inse att jag får lov att vara precis som jag är. Vi är ex antal miljarder människor på klotet. Varför skulle jag vara så annorlunda och speciell? Vi är ju alla unika. Vissa har haft ett rent helvete i livet. Vissa lever i misär och fattigdom. Andra har till synes fötts med guldsked i mun och verkar ha haft det hur bra som helst. Oavsett hur det ser ut, så är vi bara människor och brottas med samma känslor, men av olika orsaker. A-djävulen har hjälpt mig att slippa ta ansvar för mitt liv. Fortsätta på den bana, som jag leddes in i en gång för länge sen. Nu hoppar jag av och väljer en ny väg. Vart den bär vet jag inte, men jag är på väg och jag är nykter.

Kämpa på där ute. Det är ett helvete, men det blir bättre! Första månaden var värst för mig och att klara av att bryta drickandet. "En sista gång. Det här ska vara absolut sista gången. Imorgon börjar mitt nya liv." - är ett mantra som sjungit i mina öron alltför många gånger.

Ligger spiknykter i sängen efter helt fantastiskt
Mys med min fru :-) Det var HON som tog initiativet!!! Det har inte hänt på 2 år!!!!! :-) :-)
E det så här bra efter 5 (snart) dagar så undrar jag vad som kommer hända sen.
Vet att jag låter naiv nu, men passar på att njuta av lyckan jag har i kroppen för stunden.
Det är jag ju van vid.... :-)
// Calle