Senaste kommentarerna i forumet

Nu har den tagit min dotter under en tillfälligt våldsam kraft...
Hon kom hemkörd inatt av sina kompisar, utslängd från den lokale syltan, alldeles för full.

Hon firade sin födelsedag med kompisarna här hemma, lik sin mamma son blir hon alltid nervös över om maten ska smaka bra,
Om alla hennes vänner ska känna sig bekväma tillsammans ifrån olika tidsepoker under hennes liv osv....
Till en början dricker hon ingenting för att vara en bra värdinna, när det senare verkar funka alltihopa så ligger hon långt efter,
Då gäller det att dricka ikapp vännerna innan utgång, det blev shot'ar som är såå lömska.
Det kallas för att "föra" här hemma, en förfest.

Efter en dryga timme blev hon senare hemkörd, hennes kompisar var inte rädda för att våga väcka oss, det känns stort.
Mamma hjälpte henne i säng efter mycket bök med kläder och smycken, ställde fram en spyhink vid sängkanten...

Känner så väl igen fenomenet, alkoholens baksida.

Dottern skämdes och ville inte se sin mamma i ögonen, hennes kompisar tyckte vi föräldrar var så underbara som inte skäller skiten ur barnen och sätter igång moralpredikningarna, utan tar det för vad det är ( och handen på hjärtat, hur mycket skulle gå in i den skallen, då?)

Morgonen efter (idag) vaknar vi alla tidigt, vill kolla statusen på den ångestvibrerande dottern, och oj vad hon skämdes...
Hon mår verkligen skitkasst, hon har luckor där hon inte vet vad som hände, och bävar för att våga träffa sina vänner igen där hon ska få höra den bistra sanningen,
Hur full hon var och vad hon gjorde för dumheter...

Man riktigt känner ångestvågorna vibrera i hela huset idag, dessa hemska stötar av minnesflashar som suckar sig igenom morgonen.
Skönt för att det inte är jag, men jag mår ändå dåligt eftersom det drabbar mitt blodsband, halva mitt DNA mår skit just nu...

Kan bara berätta för henne att detta är normalt, alla känslor som väller över henne, det är normalt, det hör till alkoholens baksida, tyvärr..
Det kommer troligen komma fler sådana känslor i hennes liv, det blir så som drickare, man ställs faktiskt inför ett val varje gång,
Dricka eller inte dricka, kul en stund, en ocean av ångest efteråt, nu kan man värdera om man anser det var värt det eller inte...

Är det det?, aldrig om man frågar henne nu, men sen.....

Inte kul när man känner sig som ugglan Helge i barnprogrammet, ska hela tiden vara så snusförnuftig som förälder hela tiden...
Hon får upptäcka livets baksidor på egen hand också, det spelar ingen roll vad vi vårdnadshavare säger ändå, de gör som de vill i alla fall.
Hon är precis vuxen nog att kunna göra sin egna konsekvensanalys, och hon mår verkligen piss just nu.

Mamma säger att om det bara händer en gång om året på hennes födelsedagsfest med sina kompisar så må det vara hänt.
Jag tycker väl att varje gång är lika illa, oavsett när det händer, ju oftare desto större chans att man vänjer sig vid det.
Hur många alkisar är inte detta ett normalt helguppvaknade för, och när har det blivit en rutin som man har vänjt sig vid?

Jag är väl glad att de hade roligt fram tills dess att de skulle gå ut, därefter skulle man ha velat att tiden kunde pausas.
Så länge alkoholen "gör nytta" är den väl okey, men när man ser bieffekterna av den så skulle man vilja trycka på knappen radera.

Tiden för när nackdelarna kommer varierar ju från gång till gång, sällan kommer de aldrig.
Men när de nästan kommer på en gång, tack och hej, jag lämnar dig nu herr Alkohol, du gör mig bara ont numera.

Tiden heter livserfarenheten, med den kommer insikten om när det är dags att bryta upp ifrån alltihopa.
Bryt med den gamla invanda ovanan, se framåt och glöm det som har varit, det man kan förändra kan man förändra NU!

Ta bort det som är dåligt, och om man inte vet om det är dåligt eller bra så förändra det också bara för att skapa en förändring.
Sedan efter en längre tid kan man göra en uppdatering och checka av, blev det bättre eller sämre?
Blev det inte bättre?, förändra igen men gå aldrig tillbaka till det som en gång var.
Fyllan gjorde inte saken bättre, den lurade oss att tro att det blev till det bättre, när den i själva verket förvärrade livssitutationen.
Avslöjad och petad ifrån härskartronen.

Min dotter vet vad som härskar i hennes sinne idag, ångesten har intagit en försteplats och kommer var där ett tag.
Hon kan ingenting göra emot den, bara låta den få klinga av och mattas ur...
I morgon kan hon få tillbaka sitt sinne och då avgöra om det var värt att låna ut tronen till någon som förgör henne,
Jag tror jag vet svaret, men vet inte tiden kvar tills hon har glömt bort det igen.

Så länge det inte blir till ett beroende borde jag inte vara orolig, men när blinkar den röda varningslampan?
Jag såg ju inte ens min egna varningslampa.

Alkoholen är lömsk och hemsk, den borde inte få vara i min närhet, men den finns så hårt inrotad i vårat sociala samhälle att den just nu inte går att bortse ifrån.
Bara se dess konsekvenser hela tiden, hårt hårt knyter jag mina händer i byxfickorna, knogarna vitnar och jag känner mig så maktlös.

Berra

och ni andra naturligtvis!
Fint att läsa ett livstecken från dig. Har ju själv ett par tre veckor fram till 6 månaders gränsen. Om den nu finns vill säga :-)
Kanske följer vi alla samma linje med vissa individuella variationer?
Från att vara den supersociale i det glada gänget, så var det nog så att jag mot slutet ju drack mer och mer i ensamhet. Idag när jag inte dricker så är det som behovet av sociala sammanhang liksom tappat sin betydelse. Ja kanske ni förstå? Vad ska jag göra där? Mingla och svara på frågan varför jag inte dricker när det bara egentligen handlar om någon timme innan de allra flesta blir allt lulligare. Kände man sig inte konstig den första timmen, så känner man sig ju i alla fall konstig när de flesta uppnått berusning!

I familjen känns det bättre. Men även där upplever jag att jag är en lite intolerant och smågrinig ibland, när andra dricker.
Jag avviker gärna istället för att sitta kvar efter exempelvis middagen. Allt för att undvika att lyssna på gaggande.
Ungefär som jag utvecklat min egen allergi mot alkoholen, och samtidigt är lite allergisk mot när andra dricker den ;-)

Vi får se om det blir bättre med tiden. Har ingen lust att i framtiden bli en surgubbe, om ni förstår vad jag menar?

Glad Påsk alla!

//PP

Tack för kaffet pellepennan, det var gott. Länge sedan jag var här. Behöver fundera.
Är inte glad idag, mannen var på bolaget igår och inhandlade sprit och vin efter sex veckor
utan. Jag känner inget sug, när jag ser allt jag blir ledsen besviken. Ser ju han faller direkt
nu, uppehåll en tid sedan är det tid för en ny period. Min syster hade ringt i går kväll när jag
var ute med hunden, mannen hade lyft luren och vrålat vad vill du. Hon blev naturlgtvis både ledsen
och förbannad. Jag har stöttat sedan mitt hemska fall i september, vet inte om jag orkar.
Så här ser dagen ut upp morgonen sedan dricka och sova i stort sett hela dagen.
Du måste hjälpa mig säger han, men jag kan ju bara stötta, beslutet och viljan att sluta dricka kan
han ju bara ta själv. Får se om han klarar lägga ner idag. Har lust att köra han till psykakuten, är
så trött.
Samtidigt står jag ensam och stark fast vid mitt beslut att inte dricka och just nu är det en baggis
i det stora hela.
Tyckte kaffet var aningen för smak pelle. Skoj, skoj.
Ha en fin påsk och ligg kvar bakom mig
Konstnären

Kan känna precis som du, en ilska och surhet, varför får inte jag vara med. Utanförskap.
Har man varit med det s.k. glada gänget i över 30 år är det inte konstigt att man känner sig
lite udda. Men det är ju egentigen en skitsak för jag vill inte vara en av dom. Jag hade velat
vara en måttlighetsdrickare, men det går inte med mig. Känner ingen sorg efter drygt 7 månader utan.
Men ibland blir jag på ett jävla humör, arg, förbannad men jag gör ju bara mig själv illa.
För det mesta trivs jag med mitt nyktra liv, och ibland är det långtråkigt.
Men bara att slippa ångesten är värd all uppoffring man haft. Jag tror och hoppas jag kommit över
på andra sidan och där finns jag utan skyddskläder. Håller fortfarande på att lära känna den nya
konstnären, rätt så spännande.
Glad Påsk till dig
Konstnären

Jag känner mycket igen mej i din beskrivning. När man vant sej vid nykterheten så rullar det på utan större toppar och dalar. Det är inte lycka hela tiden men man kan glädja sej åt att slippa ångesten och skammen. Det gör mej alltid glad att tänka på vad jag slipper. Snart två år för mej men visst kommer fortfarande nångång känslan du beskriver. Inte sug men ilska över att inte kunna vara "som andra". Orättvisan, som du säger. Utanförskap. Men i vårt fall är det ändå ganska lindrigt, det är ju inte så att vi missar nåt viktigt, nåt livsnödvändigt. Istället har frånvaron av alkohol gett mej möjligheten att gå ner till normalvikt och stanna där. En fördel värd att kämpa för bara den.
Glad påsk, vi hittar mycket annat att glädjas åt istället för alkoholen.

Ja, nu är det några veckor sedan jag skrev något här inne.
Fortsätter dock att kika in nästan varje dag och läsa.

Måendet de sista veckorna kan väl bäst liknas vid en ganska så rak linje. Inga direkta glädjeskutt, men inte heller några djupdykningar nedåt.
Innan idag vill säga... Kanske stämmer det att man genomgår någon slags tidsstyrda kriser när man lägger ned ett missbruk? 6 månaders-strecket ska tydligen vara en tröskel att ta sig över, och där är jag ju snart.

Har inte haft några tanker eller sug att tala om vad gäller sprit den här tiden sedan början av November, men idag kändes det ganska eländigt.
Frun i huset var iväg och handlade mat & dryck till påsken då det ska bli lite festligt. Har deltagit flera gånger på fester och bara känt tacksamhet över att slippa dricka.
Men idag när jag såg de lila påsarna blev jag plötsligt väldigt irriterad. Varför ska inte jag få?!?! Är fortfarande arg nu när jag skriver. Känner inte ett sug, men en stor ilska över "orättvisan".
Ja, det ska väl antagligen inte vara för lätt, då vore det ju ingen bedrift att klara av det. :-)

Nåja, antar att det känns bättre igen när det blir morgon med en sol som förhoppningsvis tittar fram och man inser att det inte är så dumt att vakna och må bra!

Glad Påsk på er alla.
//Buzzz

Dags att hitta ny terapeut! Det är för dj-gt att behöva kämpa och övertyga när man väl behöver stöd...

så mitt i prick. Kanske någon gång, kan få se dina välvande vattenbilder?

Det finns billiga kameror för ca 390 kr idag och som har hög kvalite.

Kreativitet sätter grubbel på tredje plats. Jag har haft tillträde till en kvarn med vårflod sedan 20 februari. En fotografiska rolig resa.
/wolf

Min terapeut tyckte att jag skulle försöka satsa på något kreativt. Jag har försökt med teater, silversmide, akvarellmålning etc. Fotografering låter härligt! Så härligt att ha ett uttryckssätt! Har känt mig annorlunda, men tycker att det ska finnas plats för alla. Blir ibland arg över att det är begränsat med utrymme att leva, men jag ska nog ta plats oavsett. Kanske handlar det om att att acceptera alla inklusive sig själv. Kram!

Det där känns inte så bra, trodde jag skulle hinna hit först men middagen kom emellan. Hade tänkt att ordna lite INNAN mt tittar in, men kom för sent... Hon måste tro att jag är en lat mansgris som ger andra uppgifter ;-) eller så tror hon inte det.

Smakfullt fixat med ris och choklad är det här inne! Tur att det inte var smågodis i skålarna. Läste just vad det innehåller, då tappar jag liksom lusten till geléhallon.

Kanske skulle sätta på en kopp kaffe ändå, eller tre. Kanske kommer det någon mer senare.

Hörde att Mullegubben har rest till skogs. Kan under tiden jag väntar på kaffet lika gärna sätta mig ner och fundera lite. Kanske på vad alla som jag inte hört ifrån på forumet på sistone egentligen har för sig. Det är väl ganska märkligt ändå? När man själv vet hur svårt det kan vara ibland att sluta dricka, blir även de andras kämpande mera påtagligt, verkligt och viktigt. En konstig surrealistisk känsla av att man genom att utbyta erfarenheter och tankar blir liksom vänner. Kanske ibland mer vänner här och i tanken, än det som många kallar för sina vänner på Facebook? Nu är kaffet klart förresten.

Håkan bråkan kraxmaskin, en kille jag gick i skolan med på lågstadiet addade mig som vän på Facebook när jag gick med för sisådär fem år sedan. Efter det har vi inte hörts vid, och de senaste tre åren har jag inte varit inne på Fejan över huvud taget. Är det en vän? Tror inte att jag betyder ett skvatt för honom, och om jag ska vara ärlig så betyder han inget direkt för mig heller. Vi har ju inte utbytt något på 40 år. Sista utbytet av honom var nog en blåtira jag fick i trean! Vi vet ju inget om varandra, och vet inte ens om vi delar en tanke eller något som livet innebär.

Helt något annorlunda än med många här inne. Så mycket jag lärt mig, och så mycket det hjälpt mig. Det är verkligen en bra plats att sitta på och fundera! Hoppas att ni som inte hört av er på ett tag har det fint, var och hur ni än firar den här Påsken.

Häller upp resterande kaffe på termosen och ställer bredvid den nu halvtomma skålen med ägg ;-)
Ska försöka titta in och fylla på, lovar!

//PP

för påminnelsen om Filosofiska rummet. Kan behöva ställas i ordning lite inför påskhelgen. Jag vädrar ut, torkar damm och ställer ett fint påskris i stora kopparurnan i hörnet. När jag ser ut kan jag konstatera att knopparna sväller på kastanjen och vitsipoorna börjar slå ut... våren är i antågande fast vinden är kall. Tror att jag ställer in ett nytt paket kaffe ifall nån vill ha och en skål chokladägg.
Önskar sann Påskglädje till er alla som kämpar mot missbruk och i medberoende. Ta till dig påskens budskap: Livet segrar! Eller på vardagssvenska: Man kan ta makten över sitt liv!
Med önskan om många härliga kramar och påskpussar :) / mt

ska hälsa mullegubben (han är skogsmulle för tillfället). Och så ska jag titta in i filosofiska rummet och fixa lite påskfint där. / mt

Tack för det förslaget. Jag har testat, lovar dig.
Inte så dumt faktiskt. Ibland kommer helt enkelt dagar upp då jag tänker på tiden då alkohol inte bara innebar problem
utan även var en del i måltidsupplevelser och en del av saker som gjorde livet större. Det finns helt enkelt saker som hör ihop. Det har inget med sug eller beroendetanken att göra.
Tänk dig färska Jordgubbar med gräddmjölk. Om någon säger att det går lika bra med lättmjölk så är det ju så att det funkar.
Men det blir ju aldrig gräddmjölkskänsla då! Ta lite socker på, nopp det går lika bra med sågspån...

Önskar dig en riktigt fin Påsk! Hälsa gubben från oss. saknar hans inlägg här.

Har du pyntat i Filosofiska rummet, eller låter du det vara i år?

//PP

föreslår jag att du testar Saxhyttegubbens 100% Blåbär! Glad påsk! / mt

De stora högtiderna som Jul, Påsk, kanske midsommar med den blå reklamen om Pripps Blå, handlar nog om fest-stämningen i goda vänners lag.

En fest stämningen behöver inte alltid inkludera alkohol men jag tror att vin/öl/sprit i sig, är så cementerad i våra sociala attityder att det är svårt att ändra. Om man nu inte har som individ bestämt att aldrig mer dricka alkohol utan bli tillfreds på annat sätt.

/wolf

..om trådar som spretar åt olika håll. Ska försöka komma ihåg det.:)

/wolf som önskar trevlig påsk.

Hej Konstnären.

Tror det är framför allt viktigt med ett beslut från hjärteroten..det vill säga ett beslut grundat på att man är så grundligt trött på sitt beteende att man vill inte ha den attityden.
/wolf

Instämmer!

Funderade på om det finns något speciellt med högtiden Påsk och alkohol. osäkert, men de flesta högtider har ju sina alkoholrutiner. Julen gick ju fint men för mig var det inte heller någon enorm saknad att byta ut starköl och snaps till Julbordet mot alkoholfri öl. Glöggen mot alkoholfri är ju även det ett vettigt alternativ. Men så kommer då dom där rätterna som är svåra att göra rättvisa utan den perfekta matchningen.

På min väg är jag nu framme vid Påsklammet. Hur jag än försöker med att peppa mig kan det inte fylla mig med annat än att det faktiskt blir en förlust att avstå från det optimala vinet till den måltiden. Jag älskar lamm och har ätit det massor. En period av livet livnärde jag mig nästan på det:-) Kunde till kvällen steka 1 skivor av lammstek med bara sallad och ett gott bröd till, och ...

Tror nog att ni alla kan förstå att man då kan tycka att det faktiskt är något man avstår ifrån.

Däremot är jag inte avis på alla som kommer att bråka, vakna med baksmälla, supa bort plånboken, bli ofrivilligt gravida, slåss och vakna med ångest i helgen. Valde att tänka på det istället när jag i förmiddags fyllde min korg med alkoholfria alternativ på bolaget. Det var en välfylld korg, men ändå lätt att bära till bilen!

Hoppas ni har en fin Påskupptakt!

//PP

Hej pelle!
Ja, det är lustigt hur man tänker ibland..
Jag kommer aldrig att byta ut ett beroende mot ett annat igen. Vill inte ens ta sömnpiller nu.
Men jag är som sagt inte urgammal, och jag började mycket ung, just dessa 2 droger är ju dem som ses som relativt harmlösa av unga människor.
För 7-8år sedan hade jag inte skämts över att ha druckit en flaska själv, jag hade troligtvis vart stolt och tyckt det var hur ballt som hellst. Det känns märkligt nu när man tänker tillbax på hur det var, och hur det blev.
Jag hoppas att jag kan hålla mig undan spriten nu, och tänker fortsätta ta del av allt som skrivs här.
Ha det gott:)

Fint att läsa att du verkar var igång och motiverad till din förändring. Vet att det är en tung och svår tid i början.

Anledningen att det blir rörigt i dina trådar är nog som Berra skrev att dom är ett par nu.
En om dagen strategin passar kanske bäst när det gäller vitaminer och sån´t ;-)
Mitt tips, får du svar i en tråd så starta ingen ny utan svara i samma. Alla känslolägen kan och ryms i en och samma tråd,
så det är nog lättare att låta ett par "somna in" och bo på ett ställe.

Läste ditt inlägg om att den fysiska aktiviteten underlättar i alkoholtankarna. Det stämmer så bra.
Jag har själv märkt av det och många flera vittnar om att sysslolösheten är en svår fiende.

Fortsatt lycka till!

//PP

Vad bra att du tagit beslutet, det är det viktigaste i processen.
Det var och är en hård kamp särskilt i början, precis som att lära sig gå
igen. Kan tänka mig att vi trillade många ggr. Själv trillade titt som tätt i början.
Och alltid var jag tillbaka där jag slutade, tredje gången sedan var det bara mörker.
Nu har drygt 7 månader gått, och jag känner för det mesta en stor frihet. Men, garden
finns med mig i vissa situationer.
Forumet har hjälpt mig enormt, utan det vet jag inte.
Heja dig
Konstnären

Fint att du hittat hit! Även om du inte är "lastgammal" så verkar du ha haft missbruksproblem ett tag. Kan inte uttala mig om cannabis och hur man ska hantera ett eskalerande missbruk av det. När jag en gång (i trettioårsålder) skulle sluta röka tänkte jag ungefär såhär:

"Jag ska sluta röka och om jag dricker lite mer under den perioden är det inte så farligt"

Måste faktiskt skratta när jag tänker på hur märkligt jag resonerade. Beroendehjärnan är så kreativ så så att man baxnar. Hur dumt man än tänker kan man tycka att det är helt rimliga slutsatser man kommer fram till.

Hoppas att du tar en rejäl timeout när det kommer till alkohol ett tag nu. Ta en dag i sänder! Och byt för guds skull inte ut mot något annat knas :-)

Lycka till Calle!

//PP

Din ord flyter som en stilla bäck i mitt sinne, visst är det märkligt, att plötsligt *läsa* om sig själv. Mycket jag känner igen mig i ditt skrivande.

Jo, det blev lite poetiskt men orden fanns där. Ibland när jag ser fotografier på Flickr.com och får den där känslan av igenkännande skriver jag poesi, om bilden som är riktigt till mitt liv.
Ett tag trodde jag att mitt liv, hade flera errors, ett misstag att jag föddes och fick se himlen och vattnet. Jag blev till i en snöstorm och därav började jag studera socialantropologi i sex år på frivillig basis. Jag vill veta. Alltid velat ha kunskap. Låter väl som hybris, men lill-liten ville jag bli en vis individ.
Som du är jag intensiv i diskussioner, oerhört rak/direkt, gillar inte omsvep i känslor utan vill man ha något sagt varför då inte säga som det är utan att *klä in orden* i något annat än vad det i själva verket handlar om. Direkt till kärnpunkten och därifrån ta diskussioner.
Jag vill inte gömma känslor, min vrede, glädje, sexualitet, mina krigsärr, de måste ut på nåt sätt, helst kreativt som fotograferingen. Skapa ett visuellt språk för mina drömmar, språk, känsla och medvetenhet. Kanske jag är en missanpassad rebell men efter den här svackan, vill jag ta vara på min själsliga förmögenhet även om jag måste göra det ensam.
Trots är det genom mina medmänniskor som jag blir mer människa än tidigare.
/tack Minz.