Senaste kommentarerna i forumet

Hej LillPer! Javisst är du sjuk! Vi är sjuka de flesta av oss. Det otäcka med den här sjukdomen är att det i långa loppet bara finns en enda bot = du själv!

Inga mediciner (naltroxan och vad de heter), inga kryckor (AA eller Antabus), ingen terapi (läkare irl eller vänner här) kan bota dig. Men du/vi kan ta hjälp av dessa redskap. Och jag tror att du är där. Man nog för att våga erkänna för dig själv (och andra, det vet jag) att du inte klarar detta längre.

Jag ser en man som är så rolig, så empatisk, så smart, sportig och älskad av sina barn. En toppenkille! Men sen ser jag ett ledset barn som än en gång har svikit sig själv. Med världens ångest och de svåra tankarna. Och det är där din riktiga styrka ligger; I tankarna. Berra skrev så klokt till dig om att det var viktigare att ha hjärnan än benen med sig i rejset. Så sant!

Så att du skyndar långsamt är inget du ska piska dig själv för. Du har sått fröet till förändring och du har medlen. Samma tokhjärna som i ditt och mitt fall får oss att ständigt grubbla (över allt!!!) kan också bli vår styrka. Man får ta vad man har. Och när hjärnan behöver vila så får vi ta till den där ganska smarta gåvan; Motion!

Jag tror stenhårt på dig. Jag tror även på mig själv. Jag tror också på logik. Det tog oss (dig 15 ?, mig 20) att supa ner oss till denna nivån. Det säger sig självt att vi inte blir friska på ett par dagar/veckor/år. Det får ta tid. Vi kan skynda långsamt så länge vi skyndar i rätt riktning. Anli:s (?) myrsteg.

Ut med dig i naturen, snubbla på en sten. Men ge inte upp.

Kram Fia

Håller med övriga skribenter i din tråd, vill.sluta, du utstrålar både ett annat lugn och glädje nu! Skönt att läsa. Apropå pepparkaksvatten, så har jag köpt ett gott pepparkakste - mycket gott!

Grattis konstnären till dina månader (visst låter det bra - månader!). Låter gott med äppelkaka!

/m

Att erkänna för sig själv och skriva här är ett bra och viktigt första steg!

Jag är absolut ingen expert på hur du ska gå tillväga för att klara att hålla dig nykter men ett par saker tänker jag bär jag läser din text:
1. Berätta för din fru, om du tänker göra allvar av ditt försök. Att inte berätta för henne är ju att hålla en dörr öppen för att kunna dricka - tänker jag. Är du däremot inte beredd på att göra ett försök ska du nog inte säga något. Inget är ju så fördärvligt för en relation som brutna löften.
2. Dina kompisar. Själv har jag under mina nyktra veckor varit iväg med kompisar på ett par tillställningar där det druckits, i ena fallet mycket. Tyckte det var jobbigt före, men gick bra där, hade inget sug då. Jag tror att din nykterhet kan ge ringar på vattnet. Det kanske är fler än du som har funderingar hemma i kammaren?

Oavsett behöver du fundera på vad du vill och hur du når dit. Säger som många andra, läs här och begrunda, du kommer att hitta många kloka tankar och erfarenheter :-)

Lycka till!

Vad glad du låter så känner jag med just nu. Är uppe själv i denna
svarta morgon det är min stund och jag njuter i fulla drag. Ätit
gröt druckigt tre koppar kaffe, vad kan man mer önska sig.
Nu har jag varit vit 2 månader och en vecka. Trodde aldrig jag skulle
klara första veckorna. Men här stor jag nu lite vilsen med massor av
känslor som väller fram. Ska bara få min man med mig tror inte han är
mogen ännu.
Ja, idag blir en fin dag och fotboll i kväll.
Ska göra en äppelkaka till kvällen
Ha det bra
Konstnären

det är med "svamlet" man kommer fram till saker. Man skriver här för sin egen skull, sen är det en bonus om det hjälper andra. Vilket det gör. För övrigt tycker jag du skriver redigt och bra. Fördelarna du beskriver tror jag alla känner igen. Just gläden över naturen, överraskningen man känner ibland när man kommer ihåg att man alltid är körduglig. Jag blev också irriterad när jag blev "störd" på kvällarna. Fortsätt på din inslagna väg och det blir bara bättre och bättre!

Hoppas att gårdagens magnetröntgen blev bra.
Fortfarande får jag arbetsmail där jag ombeds styra upp ett och annat.
Blev ett kort svar tillbaks, jag är sjukskriven till december.
Hoppas dessa saker åtgärdas för det kan ju inte bara bero på en person........
Lös problemet.

Kommer bli en härlig dag nu, tack för tisdagshälsningen m.t.
Önskar ALLA godmorgon nu, och idag dricker vi inget.

Hahahaha, var just uppe och fixade kaffet och drack lokas vatten med pepparkakssmak.
Den är god, lite julkänsla såhär i November.
/Al

att du påminner dig. Här i din tråd. Önskar dig en fin tisdag! / mt

Det är ju en hel vecka :-) Förstår vad du menar med ludd i huvudet... Tyckte första veckan var jobbig på så sätt att tankarna virvlade runt mycket. Känner som du att vissa saker kan jag relatera till hos andra och annat inte. Jag tycker att det är bra att läsa i trådarna hos dem som varit nyktra ett tag för att ta till mig av deras tankar. Det har hjälpt mig en bit på väg, tror det är viktigt med bra förebilder, även i det här sammanhanget.
/m

på rätt väg tycker jag det känns som. En första vit vecka och ja, det går faktiskt. Det går ännu lite bättre när jag fyller tiden med något vettigt, och det är ju inte så märkligt. Trots denna lilla delframgång som en futtig vecka innebär, tycker jag mig inte känna någon större glädje för det. Det är mer som att vara omsluten av en trist likgiltighet, blandad med ludd i huvudet och en portion malande oro. En oro när man läser om alla skador som är relaterade till ett långvarigt alkoholberoende. Men det finns ju inte så mycket att göra åt det nu. Känns i alla fall som kroppen kämpar - vilket den förmodligen gör för att fortsätta att rensa upp. Jag tror vissa känner igen sig, andra kanske inte. Har när jag läst i andras trådar märkt att mycket är lika i mitt och andras beroende. Annat är för mig helt främmande, men det har jag väl redan skrivit om, som avsaknad av lust att dricka på morgonen etc. Har egentligen inte heller något större sug, det är inte det som tynger mest just nu.

Håller tummarna för alla som kämpar, och ser fram mot en "baksmällefri" tisdagsmorgon!

Läser ditt inlägg och kan bara instämma. Det känns som du har alla förutsättningar att lyckas.
Du låter väldigt motiverad och målinriktad.
Dessutom har du ju tidigare klarat av att leva ett alkoholfritt liv under 7 år.
Underlättar också att ha ett umgänge där det inte dricks så mycket.

Tråkigt med dina hundar.

Ha en fortsatt fin kväll!
Tanten

Hej
Det var ett riktigt bra inlägg du kom med där du beskrev dina tankar och bekymmer. Känner igen mig i mycket.

som många har skrivit låter du ärlig och stark när du skriver. Upp på hästen igen!

Tack för din kommentar!
Vet inte riktigt vad jag hoppas få för stöd/råd egentligen, men varje nykter dag och vecka låter fantastisk i mina öron

Lycka till du med!

Fick med mig två gamla kompisar igår eftermiddag. Jack Daniels och Jim Beam. En anhörig tog hem från Tyskland till mig. 4 burkar öl också. Jag hällde i mig ölen på rekordtiden 30 minuter och han få i mig ett glas av både Jack och Jim innan jag hällde ut det tredje glaset i vasken och gick och la mig. Helvete vad jag gick igång på den där whiskeyn! Min livslust blev enorm och jag var så glad att jag satt och log i soffan. Allt var BRA IGEN!!! Whoohoo!!! Det var ju själve fan att det inte skulle gå att hålla sig helgen ut. Jag känner mig så jävla misslyckad. Jag fattar inte varför jag inte kan hålla motivationen uppe mer än 4-5 dagar. Nu blir det en prövning när Jack och Jim finns i huset. Nu måste jag låta dem vara ifred. Jag tänker inte tillåta mig att dricka av dem om det inte är fest med gäster eller nått.

Jag är i alla fall glad att jag kunde stoppa, VILLE stoppa efter två glas. Det visar ju att man har en gräns i alla fall och inte håller på till man faller omkull.

I övrigt var helgen OK. Lite smått låg men ändå OK. Har haft lite ångestattacker på tjejen när hon gjort eller sagt nått som jag ogillade.
Upp på hästen igen cowboy!

Hoppas du mår lite bättre. Det kan nog vara vändningen för dig. Kan tala om för
dig att jag känner igen mig själv. Jag gick ner mig totalt sista återfallet jag
tog. Tror och hoppas det vardå jag fick upp mina ljusblå. Jag tror en del människor
måste gå allra längst ner i hålet. Jag kan tala om att jag vågar inte prova en gång
till för en sak har jag märkt att efter varje återfall har jag mått sämre och sämre
både psykiskt och fysiskt. Jag visste knappt och det var dag eller natt jag bara sov
drack sov, men det blir ju ingen riktig sömn. Och denna ångest du skriver om den är
värre än något annat jag varit med om.
Tänker på digoch hoppas du mår lite bättre.
Kram Konstnären
Inget vin för mig i kväll. Jag tar bara en dag i sänder. Drygt två månader nu och
det är jag stolt över. Jag tror du kan.

Sätt inte för stora mål på en gång, det finns en lösning för dig också.
Ta en vecka i taget, om inte det funkar en dag i taget.
Om du har klarat av ett delmål så känn efter hur det känns, oftast mycket lättare än när du började eller hur?
Ta ett nytt delmål och tänk inte på aldrig mer, utan du behöver först bli fri från tvångstankarna, sen kan du fundera vidare.

Det är okey att snubbla ibland, men man planerar aldrig att snubbbla,tänk på det!

Alla kanske inte kan göra på samma sätt, din stig kanske bara är lite krokigare än andra, det är ingen tävlan.
Bättre att hjärnan är med i rejset än benen.
stanna ofta och känn efter. Bättre idag än igår?

Berra

Det finns så mycket i dina berättelser som kan hjälpa mig om jag bara tar in det jag läser och håller det kvar vid nästa prövning.
Jag är verkligen trött på mitt sjuka beteende och alla förnekelser.
Jag faller ständigt i samma fällor. Jag lär mig inte av mina misstag.
Mycket märkligt att veta vad man vill, men inte göra det?

Hur kommer det sig att jag alltid sätter upp stora mål som nästan är omöjliga att nå?
Varför måste jag hela tiden i tanken vara flera månader in i min nykterhet innan den ens har börjat på dag 2?
Kan jag inte vara nöjd med det lilla?
Varför är jag hela tiden så angelägen om att göra allt bättre? Det räcker inte med gott nog.

Konflikträdd är jag också och har svårt att stå för mina åsikter tillsammans med vissa människor.
Med andra människor kan jag säga allt vad jag tycker o tänker. Jag antar att jag känner mig trygg med dessa människor.

Jag önskar att jag var där du är nu Berra.
I min dröm och tanke kommer jag troligen dit, för det är ju det jag innerst inne vill.

Nu vill jag inte må dåligt mer.

LillPer

Kära Fia,
Tack för din omtanke och din analys. Det är nog huvudet på spiken när det gäller tänkandet.
Jag har haft en bra helg och varit kreativ. Men samtidigt en skithelg. Har druckit i tre dagar och i dag är jag så låg som bara jag kan bli.
Förtvivlad och förundrad varför jag hela tiden förstör för mig själv.

Jag vet att jag kommer bli nykter och det är mitt största mål i livet just nu.
Varför, varför, varför, varför kan jag inte tänka rätt?

Åh, vad det är tungt att vara LillPer just nu.

Jag frågar mig igen, varför?

Det här med tänkandet ska man väl klara utan att behöva bedöva sig?
Åh, jag vill bara dö just nu.

Ny dag och nytt beslut om att vara nykter.
Jag är patetisk. Jag är sjuk. Jag vill inte mer nu. Jag vill vara frisk. Jag vill inte mer nu.

LP

Saknar dig här på Forumet och hoppas innerligt att allt är bra!
Snälla, du kan väl höra av dig.
Skriv ett par rader om du har tid, lust och orkar.
Ovasett hur du mår.
Ingen fördömmer dig här om suget blev för starkt.

Varma Styrkekramar!
Tanten

Visst blir det enklare för varje gång, för varje delmål jag klarat av.

Idag ska jag inte heller dricka.

Ha en fin dag!
Tanten

Hej..
Jag vet inte riktigt var jag ska vända mig faktiskt. Men hoppas väl mest på att ni här kanske har en slags gemenskap..
Jag är född 91, bor ensam, har flickvän (är gay), har vänner osv.
Jag har druckit nu i tre månader i sträck och håller på att förlora mitt jobb samt min lägenhet.
Jag har varit nykter sen i Fredags och börjar känna suget..
Vad kan jag göra? Är jag en hemsk jävla människa som känner såhär?..

Kram

Ja, förstår att det ser olika ut för många. Kände väl lite desperation och ville delta i forumet snarare än sitta själv med ångesten. För mig handlar det snarast om att ställa till det för sig när jag dricker. Kan väl säga att jag inte har några problem med att inte dricka i veckorna, men att jag gjort bort mig så fruktansvärt genom åren att jag faktiskt förlorat en del jag hellre skulle vilja ha kvar i livet. När jag skriver det så inser jag att det i nuläget antagligen inte funkar att dricka alls.

Mitt problem är väl att jag blir uttråkad och... ja... går ut på krogen. Tror att jag är aningen rastlös som person. Någon kanske känner igen sig i just rastlösheten, det är nog det jag själv ser som det största problemet utöver det här med att man inte kan ta del av en del sociala sammankomster.

Helgen kom och gick.
Idag är det 4:e dagen och jag har fortfarande inte druckit en droppe.
Suget var fruktansvärt i fredags och lördags,
Men jag försökte hålla mig mätt, och då gick det bättre.
Igår var det lättare.
Sambon tog några folköl, och jag kände mig nästan äcklad när jag såg honom dricka.
Samtidigt var jag himla sugen att ta en kall, men tog ett glas tranbärsjuice istället.

Min trigger är när jag är ensam.
Bara hinna dricka liiite vin till innan han kommer hem... Han märker nog inte...
Känns skönt att jag tog det här beslutet i fredags, för då hade jag inte en chans att dricka under helgen då sambon var hemma.

Hjärnan känns klarare idag.
Men jag tänker mycket på alkohol.
Kanske jag ska köpa en flarra tills ikväll.
Göra lite god mat och njuta lite vin.

Nej Urch!
Tror jag ska köpa mig en soda stream istället.
Och Lyxa till det med lite bubbel!

Ha en fin nykter dag alla! <3
För det ska jag ha.

God morgon
Kan bara svara dig att för mig finns inget lagom, fast jag önskar det.
Men det är så klart olika. Har man som Pellepennan skriver missbrukat i
åratal tror jag blir svårt att dricka med måtta.
Själv har jag inte rört alkohol sedan 10 september, och det har varit en resa
kan jag säga. Skitsvårt ibland det har gått upp och ner, fruktans värt svårt
många gånger. Men hoppas och tror jag är på rätt väg. Mitt tänkande har för-
ändrats med tiden och mycket arbete bakom. Jag vet ju så väl att efter första
glaset vill jag bara ha mer.
Hoppas det går bra fördig.
Idag inget första glas för mig.
Konstnären

Hej och välkommen hit. Här kommer du att kunna läsa mycket tänkvärt, och det finns många som kan hjälpa dig på resan. Antingen genom att du kan få konkreta råd, eller bara läsa i någon annans tråd. Själv tror jag det är väldigt individuellt, och resan genom missbruket ser för alla lite olika ut. Det andra är naturligtvis hur långt man kom på resan. Jag tror att du kommer att få en tydlig bild av var du befinner dig när du läst mer här, och med handen på hjärtat vet man ju ofta hur det ser ut. Jag personligen tror att det är olika scenarier för någon som under år missbrukat alkohol och där tankarna kretsar mycket kring detta, eller exempelvis någon som helt enkelt dricker på tok för mycket på helgen och ställer till det för sig. Ingen av dom två klarar att hantera drickandet, och det är skadligt på olika sätt, men jag inbillar mig att prognosen till att få en normal relation till alkohol ser olika ut. Du kommer säkert få många fina tips från andra.

Stort Lycka till!

Uppe med tuppen och fixa frukost till killarna och förbereda dem inför skoldagen.
Skall på MR-röntgen idag sedan skall svaren på analys och utvärdering i början av december.

Tiden fram till dess skall tomten ut ur min kropp.

Och där finns inte utrymme före något så energitätt som alkohol.
Idag dricker vi inte!
Gäller att man, jag, kommer ihåg det.........
/A