Senaste kommentarerna i forumet

Tänkte att jag som gammal pillertrillare ska dela med mig av min erfarenhet av Atarax. Jag fick detta utskrivet före det att läkaren började skriva ut benzo till mig. Ett riktigt rävgift är det(för mig alltså). Visst, det är inte vanebildande och det dämpar ångesten något, på så sätt att man inte orkar känna oro. Har aldrig känt mig så trött och utmattad som när jag fick atarax, sluddrade som jag vore aspackad. Trött men kunde inte alls sova på grund av myrkrypningar i benen som värkte. Enorm baksmälla dagen efter, overklighetskänslor.

För mig var i alla fall bieffekterna asjobbiga, behöver ju inte vara så för dig. Jag rekommenderar att du provar någon gång före flyget i så fall.

Bara för att jag är gammal benzomissbrukare så är jag faktiskt inte anti alla piller. Jag är anti kring att det ofta saknas uppföljning och att många läkare skriver ut något som ska vara en akut lösning men att det långsiktiga arbetet saknas och ersätts av tabletter. Jag tycker till och med det var rätt av läkaren att skriva ut benzo till mig första gången eftersom det var en akut situation. Det som var fel var att jag sedan fick vänta ett år på den långsiktiga behandlingen, som jag då hade ännu svårare att ta till mig för att jag redan var fast i ett missbruk.

Jag vet inte mycket om alkoholism och tabletter. Vissa menar ju att det räcker med EN tablett benzo för att väcka upp alkoholdjävulen. Atarax är ju inte benzo däremot, men påminner, enligt mig, än mer om en fylla(dålig sådan) än benzo.

Kanske blev du inte klokare av detta och kanske räknas jag heller inte in i kategorin "normal relation till piller". Anywho, hoppas verkligen du får en underbar resa. Det förtjänar du!

Så j-a bra jag är som har klarat en hel vecka o lite till utan en enda droppe vin eller annat alkoholhaltigt. Nu kan jag till o med tycka att eftermiddagarna går bra och att det känns så skönt att inte vara smålullig redan vid femtiden på eftermiddan. Kanske tur det, för lilla valpen får riktiga bus-ryck framåt kvällen och vill busa och bitas och då är det skönt att vara helt nykter och kunna hantera det på ett bra sätt. Risken fanns ju annars att jag skulle brusat upp och blivit irriterad på henne.
Jag försöker läsa i alla andras trådar också, även om jag inte skriver något där. Men förstår att man lär sig mycket av att se hur andra har gjort och klarat svåra perioder, när suget blir stort. Lite svårt att tacka nej till glögg, när man blir bjuden av grannar, men jag säger att jag har en vit period för att klara att gå ner i vikt och det accepteras utan tjat. Att den vita perioden förhoppningsvis kommer att vara resten av mitt liv, behöver man ju inte gå in på nu.
Ha en skön och nykter lördagskväll alla!

Välkommen hit!
För mig var det väldigt bra att börja skriva här, det hjälper på riktigt.

Att få skriva av sig om både bra och dåliga saker tror jag stenhårt på.
Båda sidorna av myntet hjälper, både för dig och andra som kommer att läsa.
Ha det gott!

Buzzz

Den gör ingen åtskillnad på människor.
Inte på rika eller fattiga, högutbildade, "lågutbildade", glada, ledsna, fula, snygga, tjocka, smala...
Hudfärgen spelar inte heller någon roll.

Alla förvandlas.

Var för ett tag sedan på min första "fest" sedan jag slutade dricka. Den var inte privat utan tilldrog sig på allmän lokal.
Min första fältstudie så att säga. Där fick jag chansen att se förvandlingen som inträffar redan efter någon enstaka snaps och en öl.

Gemytligt ,mysigt, lugnt, civiliserat och trevligt till en början, sedan en alltmer stigande ljudnivå som slutar framåt ett-snåret med att man måste skrika rakt ut för att kunna göra sig hörd.
Hemligheter och pinsamheter som alldeles säkert inte var avsedda att ens uttalas avhandlas högt och ljudligt för alla att höra.
På vissa håll blir det smågrinigt.
En dam som var väldigt proper, fin och glad när hon kom, får vinglande och ledsen ledas ur lokalen.
En man sitter och gråter ljudligt inne på en toalett när jag besöker den.
Sentimentala samtal om hur mycket man egentligen gillar varann men inte törs säga nykter.
Smågruff utanför vid hemgång, höga röster och knuffar, kanske mellan arbetskamrater?

Sorgligt att se, lämnar en besk eftersmak, men gör mig ännu säkrare på att jag valt rätt.
Att efter en sån kväll få vakna av sig själv, pigg, hungrig och utvilad går inte att beskriva hur skönt det känns.
Knalla ner i köket och koka lite gröt, göra lite kaffe att sitta & smutta på, hur underbart är inte det?
Slippa alla funderingar på vad jag har sagt. Slippa skämmas för vurpan nerför trappan. Slippa upptäcka nerspillda och trasiga kläder. Slippa ont i kropp och psyke. Slippa illamåendet.

Och allt detta fina bara för en enda sak.

Jag drack inte.

Ha en riktigt skön helg.
Buzzz

P.S Har nu uppdaterat länken till Boken "Anfäkta" i 7:de inlägget uppifrån. Nu fungerar den.

Tack för länken! Känner mig än mer övertygad om att mina kids inte ska få mobiltelefoner förrän de förstår att de inte behöver dem...

Flykt, säger du? Javisst handlar det om flyktbeteende och att klara av att skola om sin hjärna och sin själ, den dag man inte vill fly längre. Jävligt spännande - och extremt jobbig - resa som är, enligt mitt sätt att se det, livslång. Man kan ersätta ett flyktbeteende med ett annat, fast då kommer du finna dig själv fortfarande springandes runt, letandes efter gömställen. Och de är många...

Hoppas du får en jävligt go' helg, Askan! Utan flykt! Själv ska jag på fest ikväll, utan flyktmedel. Tänkte istället starta igång en diskussion om det behövs bedövningsmedel för att orka leva ett riktigt plastigt och innehållslöst liv, som definieras av alla Facebookuppdateringar... eller.. jag får se om jag gör det.. pratar kanske om något annat - finns alltid samtalsämnen...

Ha det gött!/NM

Jag kan ta det lita på det! Kanske var det i och för sig tankar formulerade i lite allmän grinighet ;-)
Att det finns vidriga forum på nätet, och även jag är stolt över att tillhöra den här brokiga skaran, även om det hade varit bättre om vi inte "behövt" stifta varandras bekantskap.

Kan väl säga så att även på den värsta möjliga "resa" finns det underbara ljuspunkter, och du är en av dom!

Träffade för övrigt härom sist schyssta killen jag lärt känna som jobbar på bolaget, fast på Coop ;-). När han frågade hur läget var, råkade jag svara något i stil med:

- ganska bra, och ännu bättre om jag slipper se din nuna på ett tag...

Nåväl, han garvade lite ansträngt, och det var relativt klart vad jag syftade på, och klart att han fattade direkt vad jag menade.

//PP

Klokt, insiktsfullt och berikat med väl beskriven livserfarenhet. Jag håller med dig angående bilden av det här landets tillstånd och analysen av vad det gör med oss; det "fria folket" i nationen. Barnen/ungdomarna har inte så jävla stor frihet i den här upphaussade och hysteriska helgen. Jobbar ju med dylika varelser och märker vilket stresspåslag som drabbar många när vi nu börjar närma oss... Men, men. Deras föräldrar kan ju försöka köpa sig fria ifrån skammen och skulden som bakfyllan ger.
Jag tror på din uppdelning, denna treenighet, av människors förhållande till alkohol och försöker ta snacket kring hur det ser ut (i mina ögon) och varför det gör det - här, i min del av världen.
Däremot, precis som du påpekar, alla måste finna sin egen väg, sin egen relation till etanolen: Blir du lycklig av att dricka och slipper avbetalningarna i efterhand - Fine! Drick, för satan! Men det funkar inte för mig, så respektera det!
Liknelsen mellan trafikdöden och alkoholens "accepterade" skadeverkningar är nog på pricken. Finns ju inget som kan få svenskar mer förbannade än om man skulle börja peta på och ifrågasätta deras relationer till Den Stora A-guden. Varenda tradition i detta kalla nordliga land, är ju helt upphängd på och besudlad av alkohol. Fest=sprit - sprit=fest?? Ja, jisses...
Önskar i vart fall er båda, Berra och MT, en härlig, avslappnande jul med massor av tid för familjeaktiviteter och eftertankar. Förmodar att den kommer att firas vit i våra stugor och att vi kommer att vara närvarande hela helgen.
KRAM!/NM

Och grattis till tråden! Här behöver du ju verkligen inte skryta. Det är ju det som är så bra! Öppet, hjärtligt och för alla är det här.

En bra dag till dig!

Hallo Fia!

har själv ingen erfarenhet av någon form av lugnande i samband med flygresor. Tycker inte att det är ett tecken på feghet. Att se det som feghet, kanske mer är ett tecken på att du vill ha fullständig kontroll? Lite samma sak som att man tycker det är läskigt att lämna sitt liv i någon annans händer när man flyger? Naturligtvis irrationellt, men så vanligt.

Har som sagt ingen erfarenhet av lugnande medel, men däremot alkohol och flyg. Faktum är att jag (som har en gnutta olustkänsla) när jag flyger, faktiskt känner mindre av det när jag är helt nykter, än "lite" påverkad. I mitt läge är det så att jag varit tvungen att dricka ganska mycket både före och under resans gång för att stänga av oro och känna lugn. Det är ju jobbigt på ett längre flyg. Har jag druckit lite - har det bara förvärrat stressen, så satsa på ett litet "avstängarpiller" och stäng av att det skulle vara svagt.

Ska bli kul att höra hur det går om du kommer åt internet! Glöm inte packa fenorna till dina snygga fötter!

//PP

Afghanistan? Jag gillar att du tänker Pellepennan. Och jag har googlat, fast jag inte gillar det. Det finns så oerhört mycket skit på nätet. Som jag faktiskt inte vill ta del av. Googlade även Expressen och avpixlat. Där hamnade jag på en tråd som verkligen inte är som våra trådar. Så hatfyllda och ett sånt språk. Men ändå givande då man fick "se" människor i deras yttersta ynkedom. Men för att återvända till Afghanistan kontra missbrukshjälp. Jag tror att det är två olika agendor där. Att få höra Carl Bildt tala om missbruksvård får vi nog vänta länge på. Vissa frågor är helt enkelt inte rumsrena. Det är därför detta forum är så bra. Att man kan visa upp sin byk i dess ynkedom. Missfärgade trosor, trasiga kalsonger. Vi har alla det och undrar om vi är konstiga. Nej, det är vi inte. Vi är hober ;-), inte så mycket på ytan men med en jävla kraft på insidan. Jag är som NyMan skrev i en annan tråd - lite stolt över att höra till dena skara tilltuffsade! (PiL?)

Jaha, detta var ju ett konstigt inlägg. Bara en massa tankar. Du kan ta det!

Fia

Jag är här! Nykter och arg och glad och fylld av tankar. Livet i december är som ni vet fullt av åtaganden, jag springer på Luciatåg och avslutningar och glöggkalas till höger och vänster. På tre veckor har jag druckit vin en gång. Jag tänker vara nöjd med det.
Din övning Tusculanum sparar jag till på söndag.
Tänker på er alla. Fia, Anli, T, NyMan, pellepennor, m-ms och gammeltanter. Ni är en del av mitt liv nu. Funderar mycket på de som var aktiva för ett år sedan och som sen försvann ut.
Funderar också på det här med flykt som Fia pratar om. Jag tror att jag nämnde det också nån gång, att det är inte alkoholen som är ett problem egentligen, utan flyktbeteendet. Vinet är för mig flyktmedlet.

Såg det här klippet och fnissade till lite. Mobiler eller vin eller vad man nu väljer. Jag har alltid jobbat med flera parallella medel, minns när jag flyttade hemifrån - då satt jag ofta i telefon, musik på, tv:n på med ljudet av bläddrandes i en bok. Livrädd? Jajamensan.

http://teamcoco.com/video/louis-ck-springsteen-cell-phone

Tack mt och Santorini. Jag tycker också om dig tillbaka mt. På samma sätt som jag gillar Santorini. På samma sätt som Santorini skrev att hon tyckte om mina inlägg. Ingen bullshit, bara klarspråk.

En ärlig diskussion ger mig tusen gånger mer än ett hejarop. Även när jag har en annan ståndpunkt. Men även när jag kan känna igen mig. Santorinis vändor till den lokala supermarketen på charterorten får även mig att vända mig i skam. Exakt så har det varit. Jag har gått in och handlat på förmiddagen. Kall öl och vin. Och jag har sett hur kassapersonalen har lett men ändå inte menat det utan undrat över våra nordliga dryckesvanor. De måste tro att vi är tokiga.

Men denna semester ska det inte ske. Jag ska knalla in rakryggad i supermarket och kanske köpa lite ost att ha på balkongen. Lite juice? Men ska sanningen fram så är jag ingen gottegris. Vatten och the duger utmärkt. Ser fram emot semestern.

Men - ett stort men. Jag känner mig inte bekväm med att flyga. Jag tycker att det är riktigt otäckt att lämna över mitt liv i tredje persons händer. Och då dämpar ju alkohol. Även den här gången har jag valt en feg utväg. Min husläkare skrev ut Atarax som jag kunde ta. Ska tydligen inte vara vanebildande. Har inte prövat än, men jag kommer nog, innan jag ska flyga. Om någon har en erfarenhet av dessa tabletter så dela gärna.

Ja, inte Adde då ;-) som avskyr alla piller, men ni andra som kanske har en mer normal relation till dom (nej, jag tycker inte illa om Adde, han är rak).

Funderar smått på att börja packa. Läste någonstans att det är inte målet med resan som är det viktiga utan resan dit. Så känner jag. Nu ska jag resa med min älskade som jag fortfarande inte har klurat ut om han är alkoholist eller högkonsument. Jag lutar åt det sista.

Och jag lutar väldigt mycket mot att jag kommer inte att dricka. Under inga omständigheter. 50? So what? Jag kan nog nå 60 också och då kan jag ta ett nytt beslut.

Fia

Den hade jag faktiskt missat, säkert genom superslav. Och jag måste tyvärr erkänna att jag inte ens hört talas om detta centralförbund tidigare. Har iofs. levt utanför Sveriges gränser under stora delar av mitt vuxna liv, men det borde jag ju hittat med lite större noggrannhet.

Ska kola igenom den, tack igen!

Kanske kan det även vara så att det är lite olika typ av information som behövs i preventivt syfte, och det som vi som redan gått över gränsen efterlyser. Men det kanske du har bra tips på med?

Trevlig helg!

//PP

samlande plats : http://www.can.se/

till dig Sommar12.....är du uppväxt med en alkoholiserad förälder ? Är du ett sk Vuxet Barn ?

som alltid. Kan inte låta bli att igen citera en mig närstående "Så enkelt - så självklart".

Kram i natten / mt

Ja oj om jag hade de hemliga receptet på hur man blir nykter, skulle jag nog stå som en av Nobelpristagarna om precis ett år...
Sanningen är att det inte är så enkelt, ingen knapp man trycker på, ingen tablett man tar, ingen kurs man går...

Utan ett livs maratonlopp man har ställt upp sig i startfållan för, kommer jag att klara hela loppet?
Till saken hör att om man vet att man ska springa nonstop i 4,2 mil så ger man oftast upp redan innan loppet har börjat ens.
Om man tänker sig en mil så kan det kännas för mycket även det, en kilometer kanske om jag lunkar mig fram...(en dag i taget, varligt..)
Men vad är viktigast, att komma först eller överhuvudtaget komma i mål, man känner sig själv bäst egentligen, man borde veta hur man resonerar.

Min depression hade fört mig till min absoluta botten, att göra ingenting var helt uteslutet, en förändring av vad det än må vara var det enda jag kunde göra.
Jag måste ur mitt ekorrhjul av ständiga återkommande tankar och resultatlösa beslut, alkoholen var en återvändsgränd, den hjälpte inte längre.

I min rehabilitering så ingick det att lära känna vem jag egentligen var, inte den jag trodde jag var, man kan sätta upp en fasad om vilket liv jag vill låtsas leva,
Men under den finns det livet som jag i verkligheten lever, de är inte detsamma, i den visionen fanns en övertygelse att alkoholen gjorde det lättare för mig,
När den i verkligheten gjorde allting så mycket mer komplicerat, trösten och flykten, avslappningen och äventyraren var vännen i berusningen.
När den istället gjorde mitt liv till ett helvete, dagen efter...

Jag hade två stora trösklar att övervinna, att jag inte litade på mig själv, och min relation till umgänget.
När jag väl var övertygad om att jag skulle klara av det var jag rädd för att det yttre trycket skulle få mig att falla tillbaka igen, att vara osäker är en sak,
Men att vännerna i sitt drogmissbruk talar om för mig att jag gör fel för att jag även blottlägger deras dryckesvanor gjorde mig förbannad.

Det blev min ensak, mitt drickande angår inte andra, det lät fel, inåtvänd på något sätt...
Jag skulle vara stark i min övertygelse och orubblig, gå direkt till attack om någon kritiserade mitt val om att inte dricka längre, kändes mera rätt...
Det visade sig vara rätt taktik från min sida, den som är starkast i sitt psyke vinner!
Det var looserna som föll för grupptrycket, som inte orkar stå emot andras påtryckningar, minsta tvekan betydde att man var påverkbar.
Den styrkan att våga ha en annan uppfattning än andra styrkte även min självkänsla, jag blev intressant på festerna, uppskattade i och för sig de inledande frågorna bättre än herr fyllpadda som ville vidarutveckla konversationen på småtimmarna, det var ju som att prata för döva öron.

De första trevande veckorna var värst, och så här i efterhand så handlande det mest att inte falla för sina o-vanor, nej det är inte okey med att fjuppa av en kapsyl på en bira direkt man kommer hem från jobbet, de kanske gör så på filmerna på teven, men i verkligheten....?
Dallas-vanorna är inte på riktigt, de har inga verklighetsanknytningar, utan är en filmatiserad fiction.

Alkoholen har en stark traditionsbunden inslag i vår kultur, den är en sorts frihetssymbol från motbokstiden och påbjuder en frihet att få bestämma själv idag.
Du har idag en frihet att välja när du kan/vill dricka när du så behagar, oavsett dag och tid i veckan, och den vill vi på något sätt hävda.
Akta den som vågar kritisera vår valfrihet, den värnar vi om...

Men om den gör oss ont då, ska vi då inte lyssna på dess biverkningar, eller är det som med trafiken, några dör årligen och det är något vi kallt får räkna med om vi ska få ha valfriheten att få köra bil som vi vill, eller?

Vi som befinner oss på forumet kan bevittna dess nackdelar av egen erfarenhet, är det någon som lyssnar på oss?
Nej inte de som upplever att de kan kontrollera sitt drickande, eller de som lever i visionen om att de klara av det.
Jag skulle våga påstå att Sveriges befolkning är delat I tre läger, de som kan hantera sitt drickande, de som inte kan hantera sitt drickande, och de som tror att de kan hantera det, medvetet eller omedvetet, man kan väl tvista om hur stora andelar de möjligen kan ha, men min övertygelse är att de som tror sig kunna hantera sitt drickande utgör den största andelen idag, med vår nya valfrihet under tvivelaktig betrodd kunskap.
Att det döljs under vinprovningar, afterworks, dyrare märken osv. gör det inte mer legaliserat, vi dricker inte lika mycket sprit som förr,
Men desto mer lågalkoholhaltigare drycker men oftare istället. Gör det saken bättre?

Det går mycket politik i allmänhet i alkoholens spår, men dess nackdelar tar vi som individer, var och en...
Delad glädje är dubbel glädje, men delad smärta är inte halva smärtan, det finns det inget ordspråk för.

Ju mer jag tänker på vad alkoholen skapar, desto mer förbannad blir jag, vi lever i tron om att det är en helande dryck, men den söndrar bara.
Snart kommer det en helg som ska tindra i våra barns ögon, när det i själva verket finns kanske lika många barn som avskyr den för de vet vad alkoholen gör med deras föräldrar, det blir ingen julefrid för dem, kanske får de ligga i sängen och höra hur deras föräldrar bråkar på småtimmarna och hur julgranskulorna krasar i golvet med jämna mellanrum, hur ska deras förhållande bli till alkoholen mår de blir vuxna, hålla traditionen levandes?

Nej det finns bara en väg för var och en, och det är att ta reda på vad som är bäst för dem, och inte vad alla andra säger till dem att göra.
Jo jag ska väl motvilligt erkänna att jag mången gång har varit sugen på att testa dricka alkoholen igen, men å andra sidan...
Hur många gånger hann jag inte testa det innan jag tog beslutet att sluta dricka, jag vet ju resultatet, det funkar inte....för mig.

Man pratar om att festa när man dricker alkoholen, men det verkar som om man förutsätter att bara man kommer ihåg att köpa alkoholen så kommer festen av sig självt ,vilket jävla självbedrägeri, att festa betyder festligheter, inte bara att supa.

Ju mer man genomskådar alkoholen och dess verkan, desto mer förbannad blir man.
Som kristen skulle de kunna säga att det är djävulens redskap, vi andra skulle nog våga säga...att det är jävligt nära sanningen.

Berra

Jag ser att du är inne. Berätta hur det är med dig. Vi är många som undrar och oroar oss. Bra kör på; good or bad.

Har läst lite tillbaka i din tråd och hur det gått lite upp och ner. Naturligtvis känner jag respekt för den resa du gjort, och det vill jag naturligtvis gratulera till! Att det nu känns så svårt känns ju minst sagt lite tröstlöst. Jag har inget bra råd att ge, men jag önskar dig kraft att gå vidare utan att falla tillbaka! Önskar dig en lite "gladare" men alkoholfri helg!

//PP

Vad tråkigt att du känner så, att det fortfarande är så jobbigt. Jag kan inte förstå att suget inte går om, usch då, vet inte vad man kan göra åt det. Jag trodde nog att det blir bättre med tiden för alla.

Jag hör vad du säger och känner med dej. Men du har fel om din gamla "vän". Det är en väldigt dålig vän om du tänker efter. Det du beskriver är rena lögner. Den vännen ställer kanske inga krav medan ni umgås men är det en riktig vän tycker du, som leder dej till att göra dumma saker som du sedan ångrar. Ångest och skam. Fanns där utan att du behövde ge nåt tillbaka? Ånej, hela ditt liv gick ut på vara den vännen till lags. Jag känner nämligen till den typen så jag vet precis. Det är ingen vän. Låt dej inte förledas att tro det, sen får du naturligtvis acceptera att du saknar alkoholen och dimman det gav men nån vän är det verkligen inte.

Jag önskar att du ska komma ur svackan och hålla ut tills dess. Det måste ljusna snart!

måste kolla in din tråd... Skrattar när jag läser om din man - den vackraste och med en vacker själ. Sån är min mullegubbe också. Det är fint det det:)
Också jag önskar dig en fin semester och födelsedag. Minnesvärd och ihågkommen:) Kram, jag tycker om dig / mt

Jag blir glad när jag ser att du bestämd dej för att inte dricka. Jag håller fullkomligt med om att det känns trist och t.o.m. sorgligt emellanåt att inte få "fira" på normalt sätt längre. Men bara ibland. Jag fyllde själv 60 nyss (känns otroligt:)och då fanns det inte en tanke på alkohol. Inte just då i alla fall. För jag är helt införstådd med att ett glas aldrig räcker. När jag nångång tänker på att dricka så är det mängder jag tänker mej. Ett glas kan kvitta. Men jag skulle heller inte gå i fällan att tänka att ett glas kan jag ta för det är lika med ingenting. Det väcker nog begäret. Du kommer över känslan av förlust på semestern. Tänk jag var en vecka på all inclusive förra hösten. Visserligen i Egypten där alkoholen inte precis flödar men dom hade visst gott rödvin. Obegränsat...Visst dyker känslan upp att man borde "passa på" men det har jag testat förut och det gick inte bra. Jag åt glass istället:). Och absolut, jag lovar dej att man får ut så mycket mer av semestern. Vi har varit på flera resor där vi druckit alldeles för mycket, börjat dricka tidigt och somnat tidigt. Jag vill knappt tänka på dom resorna. Man kunde lika gärna stängt in sej hemma men vinet är billigare där förstås...Skammen att gå till den lokala lilla "supermarket" på förmiddan och titta på vita vinet och hon i kassan säger "we have cold too", underförstått att jag skulle dricka det genast. Hmmm.

Jag tror du och jag är olika på många sätt men jag känner en stark samhörighet. Jag vet precis vad du menar med att du får kritisera din man men ingen annan ska komma och säga nåt illa. Så är det och det är helt ok. Min intuition säger mej att det är en bra man. Jag tror han följer ditt exempel så småningom. Han ger dej tid och då får du ge honom tid också.

Jag önskar dej en riktigt fin semester och födelsedag och att du får en verkligt minnesvärd resa! Det tror jag.

Hihi! Nej Santorini, nu missförstod du. Jag har aldrig sett varken dig eller MB som "snälla" anhöriga. Jag tror visst att båda ni kan rya ifrån ordentligt. Och det var väl det jag menade. Jag blir nog heller aldrig "snäll". Att hålla käften ligger i inte i min natur. (Bra ursäkt?).

Inte heller ska jag kicka mannen helt än. Han är en bra man, trots sitt drickande. Och även där har du nog rätt. Min man är nog ingen alkis än men en riskkonsument. Som jag ser det så ligger skillnaden i om man kan sluta dricka trots att alkohol finns tillgänglig. Min man kan sluta fortfarande, vilket jag INTE kunde de sista åren. Så nej, jag ska inte dricka på semestern. Efter mycket om och men har jag tagit ett beslut. Jag vet ju att min nedtrappning efter semestern kanske inte kommer att fungera och jag vill inte chansa. Jag har inte råd. Men visst är jag fortfarande orolig. Mitt förstånd säger att man kan ha en bra semester men min sjukdom/mitt knäppis jag tycker att det ska "passas på". Frikort för att det inte är vardag. Men nej, jag vill inte. Och jag vet att jag inte kommer att "falla" eller "hoppas". Valet är mitt. Jag väljer att inte dricka. Vare sig jag blir trängd, glad eller sugen för att mannen får.

Visst kommer det att kännas sorgligt att inte få ett glas champagne på sin 50-års dag. Men samtidigt ett statement för mig själv. Jag kan och kommer aldrig att nöja mig med ett glas.

Idag hade jag ett möte med mannens brorson som ska sitta kattvakt i en månad. Han liknar min man lite. Jag ser min man som yngre. Och givetvis hade den unge mannen en flaska mousserande med sig. Och han blev nog generad när den Festliga Faster Fia inte ville ta ett glas. När jag förklarade att jag var alkoholist. Men bara i början. Efter att jag hällt upp för honom och hans stora kärlek så släppte den där nojjan som nyktra personer kan känna för oss som inte dricker. Men jag tror att de först kunde slappna av när de kunde ta hissen ner. Gissar att de hade bråttom till ett luciafirande utan "tokiga" släktingar. Och jag tror att det blir bra. Unga ska få exprimentera.

På tisdag ska mitt expriment ta sin början. En nykter Fia med en man som inte har tagit det steget. Är detta slutet? Jag vill inte det. Jag tror inte det. Han är tidvis en idiot, min make, men samtidigt en bra karl som du Santorini skrev; Han ger mig tid att hitta om mig själv. Och han är den vackraste man jag vet. Nej, inte bara fysiskt men han har en bra själ. Det var därför vill.slutas ord sårade mig så. Jag får kritisera mannen men inte någon annan. Ifrågasätta? Ja! Kritisera? Nej! När han skrev att min man var "så snäll" som lät mig bo i en kolonistuga. Min man har aldrig "låtit" mig göra något. Han tar för givet att jag kan tänka och fatta beslut själv. Det är fint! Det är respektfullt.

Fia

Hoppas att du inte ramlade som jag gjorde igår....fortfarande surrealistiskt...

Kände precis som du igår, men vet du? Det är inte värt det..den sköna känslan byts snabbt mot den iskalla obehagliga....vem är jag? vad gör jag? Har jag gjort-det känslan... Och sen---Låt mig DÖ-känslan.....

Kämpa. Stå Emot!

För Din skull!

/mic

Har det riktigt, riktigt jobbigt just nu, vill bara dricka, vill bara bli lugn, vill bara vara ensam en stund och känna värmen sprida sig i bröstet och det där lugna sprida sig i kroppen. Saknar dig min gamla vän, du som var mitt bästa sällskap, du som förstod mig och som lät mig vara precis som jag är. Som inte ställde krav, som inte tyckte och tänkte något om mig och som fanns där utan att jag behövde ge dig något tillbaka. Saknar dig som aldrig förr. Ett år och fyra månader och saknaden är större nu än någonsin. Vad ska jag göra? Är det något jag behöver göra för att ta ett steg vidare? Är trött på att fylla mitt stora, tomma, mörka, svarta, djupa hål med sliskig glass och billigt lösgodis. Har gått i terapi och vill inte gräva mer....