Senaste kommentarerna i forumet

Ännu har inget hemskt inträffat är väl lite skrockfull.
Har varit nere vid havet med min älskade hund, vi lekte med
bollen och då kände jag lycka över livet och att jag karade
livhanken då i september. När jag tänker på det får jag otrolig
ångest över att jag kunde köra mig så totalt i botten. Var bara
en spillra. Kanske var det något positivt med det för jag skulle
aldrig våga prova som jag har gjort tillräckligt många ggr.
Första och andra gången gick bra och jag sa till mig själv att
det här klarar du ju. Men tredje gången gick det fort ner i svarta
hålet. Det är bra att veta nu inför alla helger. Ibland kan jag tänka
ska jag gå omkring här på jordelivet som nykter alkoholist tills jag
dör. Ja, den krassa sanningen är ju sådan och sakta men säkert har
jag ´tagit det till mig. Nu är det inte så jäkla hemskt längre.
Ibland deppar jag ihop, men jag löser det inte med flaskan längre.
Fanken vad jag låter präktig men det får ni ta. Jag är bara så glad
idag.
Önskar er en fin dag
Konstnären

En sak du skrivit kändes precis som jag ofta känt. Precis så känns det! Ingen som kan stoppa en när man som mest behöver det. Varför kan det inte finnas någon chatt för såna som oss?

Känner för övrigt igen mig i mycket du skriver...

Skrivet av Askan den 1 april, 2013 - 17:21.

fan ska jag kunna sluta nu? Ingen är här och så känslan av två glas vin? Finns det något annat ställe på internet som har ett mer aktivt forum där man känner sig mer "tvungen" att rapportera in? Jag behöver det.

besvara
| Anmäl kommentar
| Gilla (0)

Tyvärr ramlade jag igår..Men Tack för att du ville försöka stoppa mig! Hade behövt dig igår! Men då va min sjuka hjärna upptagen med andra tankar...Att man aldrig lär sig!!

Tack för stödet. Det värmde.Behöver det (fast jag inte är värd det). Ramlade hårt denna gången...inte rest mig än.

hej! Välkommen! Helt rätt att skriva när allt börjar kännas skakigt.

Önskar att jag kunde fixa det lika bra som du gör Berra. Imponerande att du fixat 6 år! När jag läst det du skrivit här, så slås jag av hur otroligt lika vi är..med den skillnaden att jag INTE klarat av att hantera mina känslor fullt ut. Än. Det måste gå..finns liksom inga alternativ..även om min hjärna "glömde" det när jag bäljade i mig igår.. Det svåraste för mig..de gånger jag oftast faller är oftast när jag andas ut..när jag GLÖMT den där Ångesten, när man bara har de fina minnena kvar..ungefär som lumpa-minnen ;-) Man minns det man VILL minnas..

Hur klarar du det? Att inte lockas dit igen? Att inte tro dig klara det? Hur orkar du hålla garden uppe hela tiden?

Vill och måste med klara det...innan ÅNGESTEN tar mitt liv.

/Mic

har inte ramlat än eller hur? Varför vill du göra det? Just i dag? Vad var det som hände som gjorde att du började tänka att du skulle falla i dag?

Forumet är ju ingen plats för politik, men hur ska man tänka kring det? Ibland är ju alkohol politik? Det finns ju i alla fall något som heter alkoholpolitik, och ska man inte ta upp några funderingar då??

Igår satt jag och letade fakta om beroende på nätet. Beroendeproblematik och frågorna kring detta är otroligt många. Det ser vi ju inte minst här både bland oss som vill ändra våra egna alkoholvanor, och även behovet av stöd till medberoende,barn till missbrukare. Det som förvånar mig är att jag inte riktigt hittar samlad information om detta. Är jag kanske okunnig i mitt letande? eller förväntar jag mig något som inte finns behov av?

Naturligtvis finns det massa information, men vore det inte en tanke att ha en central/samlad webbplats för ett samhällsproblem som är så stort? Nu är det lite som att man bör leta sig runt och bilda sig en egen bild av hur det hänger ihop. Jag vill inte kritisera alla organisationer och myndigheter som jobbar med detta, men kan det vara så att samordning skulle vara ännu mer effektiv?

Ok, som jag skrev finns massa krafter som jobbar kring detta. Alla landsting med sina beroendecenter, men vilken information hittar man där? Jag hittar exempelvis ingen statistik som ur ett medicinskt hänseende förklarar exempelvis hur dom olika fysiska skadorna av exempelvis alkohol ser ut. Så varför ska exempelvis varje Landsting behöva uppfinna hjulet på nytt?

Sedan finns det ju en massa andra som jobbar med detta. Alkoholhjälpen är ju bara ett form. Riddargatan, Karolinska, AA, Länkarna, Maskrosbarn, Nämndemansgården, IOGT, systembolagets hemsida, ja listan kan göras nästan hur lång som helst. Överallt hittar man jättebra information, men jag vet inte om det finns någon som delar känslan av att allt är liksom rätt, men informationen är svårhittad. Ibland är den även färgad av det uppdrag/övertygelse som varje enskild aktör har.

Så frågan kan vara vem som äger ansvaret för frågan? naturligtvis vi själva, men det tar ju ett tag innan vi fattar det, vi - som samhälle - kanske kan göra något annorlunda som underlättar. Ofta tar det lång tid innan man kommer till insikt att vilja förändra sitt beteende, men när det väl sker borde det vara i allas intresse att det är enkelt. Av det jag läser här inne får jag ibland en känsla av att många även får kämpa när dom söker hjälp. Ibland även vara rädda för att söka, för att det finns oro för vad som ska hända...

Hittade här ett pressmeddelande om uppföljning och samordning av kunskaper indikatorer etc. som myndigheter organisationer osv. sitter på.

http://www.regeringen.se/sb/d/16781/a/226621

Att det finns kunskap är inget tvivel om. Frågan är bara hur en bra information ska nå ut till folk? Så frågan kanske hur socialdepartementet nu på ett "piffigt" och modernt sätt, kan se till att samordna informationen till befolkningen.

Missbruk i Sverige kostar samhället 150 miljarder (enligt artikel i Svd). Naturligtvis är då inte anhörigas lidande prissatt. Om man då skulle omfördela en extra miljard på detta vore det kanske väl investerat? Kanske slugare än att lägga en miljard på nationellt vaccinationsprogram som inte ledde till mycket mer än att vissa blev väldigt trötta, eller varför inte googla på "kostnad afganistan" så kommer det upp lite tankvärt.

Nog med dagens dos av grinighet och gnäll!

Hoppas ni har en fin alkoholfri Lucia!

Finns det någon inloggad?

..vill inte jag vara med om, känner igen tankarna och vet hur hjärnan jobbar febrilt med att söka sanningen..
Gjorde jag det här, OCH det dära på samma kväll?
Herregud jag måste vara helt j..vla dum i huvudet, vilka kunde ha sett mig göra dessa prylar, ånej sa jag verkligen till den söta tjejen på administrationen att jag drömmer om att lägga henne över mina knän och spanka henne röd om skinkorna?.
Gjorde jag det? Eller fantiserar jag om detta, nej vänta hon reagerade på det och kallade mig för jävla sjukhuve och hällde ut resten av hennes rödvin över min skjorta.
Man springer ur sängen för att kontrollera skjortan som troligen ligger i tvättkorgen huvudet dunkar och panikångesten skriker låt det inte finnas en enda rödvinsfläck på skjortan när man öppnar locket på tvättkorgen....
Och det finns en stor fläck på bröstet, åh shit vad har jag MER gjort, hjärnan går in i turbomode och jobbar febrilt med att söka nya minnesflashar...
Man andas häftigt, svettpärlorna samlas i pannan hjärtat slår volter av en plötsligt infarkt...
och man tänker...

Ja snälla kroppen, låt mig dö nu och det snabbt,
låt mig få slippa verkligheten och bara få försvinna från jordelivet och ur minnena på alla jag skadade igår kväll.

Låt mig få dö, nu och snabbt!

De mornarna har jag inte upplevt på dryga sex år nu.

Jag lever ett fortsatt gott liv utan dödslängtan,
och ska jag vara helt ärlig så blir det lite bättre för var dag som går, bara jag håller mitt löfte om att somna nykter var kväll...

Berra

Mina absolut värsta mardrömmar handlar ofta om att jag vaknar full..och har gjort bort mig på olika sätt....innan jag förstår att det är en dröm, så är det sjukt otäckt..får panik! Men det som är annu värre är när man som jag gjorde idag..vaknade, trodde jag drömde...men till sist insåg att det inte var en dröm..Det var på riktigt..högst verkligt. Den ångesten önskar jag inte någon...snälla säg att jag drömmer..

Jag tror det går bra för dig med nedtrappningen.
Önskar dig all lycka
Konstnären

Tack för svaret;) ska försöka härda ut. Idag har det ochså varit ok..men inte konstigt kanske. Har 39 graders feber. Så på ngt sätt var jag glad att jag hade feber pga att annars brukar jag dricka på torsd. Imorgon fredag och tänker ngnstans där inne att tänk om jag är frisk och kanske kan köpa vin..men dessa dagarna fastän inte många dagar har känts lite bättre i själen,inte ljugit f min man, och kännt mig mer friskare trött eller hur man ska uttrycka sig. Sedan är jag förvirrad av mig själv men med alkohol i kroppen har det blivit mycket värre. Glad lucia på er. Själv ska jag vara en tomte imorgon..med många tomtar på loftet men förhoppningsvis nyktra. Eller jag menar;ska vara nykter...

Jag har trappat ner något snabbare än enligt den tidigare planen;
ikväll ska jag ta 12 cl och därefter minska 1 cl varannan dag.
Jag känner mig lite piggare nu än under 20-25 cl-perioden.

Måste tacka för det fina tipset i Askans tråd, det om att lista saker jag tycker är bra med mig själv kontra saker jag tror andra tycker är bra med mig. Gjorde detta och den färdiga listan gav upphov till en hel del funderingar och insikter. Bestämmer mig för att denna övning ska ingå i mitt årliga årerkommande "bokslut". Ha det gott!

Försök att behålla den där lugna harmonin som dyker upp ibland. Det var likadant för mig
ibland glimmade det till och jag kände harmoni. Men tristessen i början hade jag. Stod
emot den och styrde tankarna åt annat håll för stunden. Med tiden 3 månader överväger harmonin
så den kommer kan jag lova. Jag tyckte även synd om mig själv i början, men det är inte
synd om mig. Jag kan helt enkelt inte hantera alkohol, för mig är det allt eller inget.
Så det får bli inget och jag är på G.Försök ta en sak i taget. Finns liksom inga genvägar.
Önskar dig all lycka till
Konstnären

Tack för svaret..har gått ok idag med. Nä..att normal dricka är väl inget bra tänk. Ren desperations teori. Och när man tänker på hur mycket hemskt och dumt som hänt när man är full är det väl bara att tänka på att det vill man inte vara med om mer. Men ändå styrs man som det inte var en själv till den trofasta flaskan som oftast är gömd och säger till mig själv;idag ska det inte hända ngt dumt,jag ska inte bli arg eller prata känsloprat när jag är full. Utan jag ska bara orka göra det där vanliga sysslorna och grejerna som man normalt gör i vardagen. Och som går så mycket bättre de timmarna då jag är full. Hmm..så djävla sjukt men ändå sant. Och alla dessa lögner som tär så mycket i själen och får mig till att gråta,bli apatisk,väldans arg. Skulle vara så skönt att känna sig nyfiken,lyhörd, och harmonisk igen utan dessa djävulusiska samvetskval. Kommer inte ihåg senast..jo kanske en dag där för ca fyra år sedan..var på en anställningsintervju nykter idag. Kändes mer nervöst och stakigt. De senaste har jag varit full på fast tror det inte har märkts för jag fick ju jobbet tyvärr på två av dem. Och då tänkte jag såklart idiotiskt nog;månen vad bra då kan jag ju dricka på intervjuerna om man blir mer populär få..inte bra...

Fortsätt på samma sätt! Härligt när vikten går ner så snabbt och man får ändå äta sej mätt på god mat! Finns massor av bra böcker, i Åse Falkman Fredrikssons Viktminskning med LCHF finns mina favoritrecept.

hade jag, medicinerade i några år med diverse biverkningar. Bl.a svällde mina anklar upp, jag blev håglös och på gränsen till deprimerad. Gick upp en massa i vikt. Nu vet jag ju inte vad som var hönan och vad som var ägget. Det kanske var alkoholen som gav biverkningarna. Nåväl, när jag slutade dricka alkohol började jag äta enligt LCHF lågkolhydratkost, slängde blodtrycksmedicinen efter tre veckor (jag har egen mätare så jag höll koll) och gick ner 20 kg. Mitt blodtryck är perfekt, runt 125/70, trots min ålder, 60 nu. Där vet jag inte heller vad som var största vinsten för blodtrycket, att vikten gick ner eller att jag slutade med vinet. men vinet gjorde ju att vikten ökade så det är nog alkoholen som är boven.

Ekonomiskt tyckte jag att jag bra hade råd att dricka som jag gjorde men nu ser jag hur mycket mera pengar det finns på kontot! Trots att jag belönar mej med snygga kläder!

Jag tyckte inte att jag hade baksmälla, väldigt sällan i alla fall. Jag kunde dra i mej 1,5 flaska vin i värsta fall och sköta jobbet utan problem dagen efter. Trodde jag, tills jag märkte hur mycket bättre jag mår nuförtiden. Så mycket piggare, gladare, jag är. Energisk, positiv.

Det finns absolut bara fördelar med att vara nykterist.

Med vår konsumtion av alkohol råder det ingen tvekan om att den har effekt på vår mentala hälsa och vår sociala färdighet (Definition: vår konsumtion= vi som finns här och har problem med alkohol)
Men hur är det med den fysiska effekten. Då menar jag inte ont i huvudet, svettningar och darrningar utan riktiga alkoholrelaterade effekter på vår hälsa. Det kan vara högt blodtryck (var har vill.sluta blivit av? Det börjar kännas lite oroande), hjärtfel, leverskador, njurproblem och allt det där som finns att läsa om effekterna på kroppen vid ett långvarigt alkoholmissbruk.

Har någon här råkat ut för något sådant? Adde kan säkert ge oss alla (med största respekt) en lektion i alkoholens negativa påverkan på vår hälsa men jag tänker mer på någon levnadshistoria.

Strax innan jag loggade in här för första gången hade jag varit husläkaren. Han konstaterade att jag hade ett lätt förhöjt blodtryck men det relaterade han till mitt något stressiga jobb och min ålder(!). Inom någon månad skall jag ditt igen för kontroll och det skall bli spännande att se vad alkoholbristen har haft för effekt på blodtrycket.

Hur är det med de ekonomiska effekterna av ett missbruk? Vi kan enstaka gånger läsa om individers ekonomiska problem som ett resultat av missbruket men hur är det generellt. Om jag gör en mycket generell kalkyl över konsumtionen här på forumet så lägger de flesta mellan 2000-4000 kr/månad på alkohol. Hur påverkar det individens/familjens ekonomi?

Det finns ju så många olika aspekter på ett missbruk så varför inte bara rada upp dem här. Vi kanske blir lite klokare och lär oss något nytt. Allt i syfte att minska och helst bli av med vårt beroende.

May the Force be you

Tack för svaren allihop!

Lilleskutt, jag förstår vad du menar, och håller egentligen med, men jag är inte där än, kanske framöver. Känner igen mig mycket i det som m-m skriver, "Innan ville jag inte ha någon uppmärksamhet riktad mot att jag drack för mycket, och nu vill jag inte ha den för att jag inte dricker alls". Outar jag att jag har problem med alkoholen så kommer det bli en reaktion på det...som jag inte är redo för.

m-m, bra det där med att inte framställa sig som ett offer som egentligen skulle vilja dricka, då skjuter man bara upp "konfrontationen". Och jag vill faktiskt inte dricka på nyårsafton, precis som Pellepennan ser jag verkligen fram emot att vakna upp på årets första dag och var pigg och glad istället för bakis med ångest! Och kanske funkar det som "ursäkt".

Och så har jag ju faktiskt börjat träna igen, vilket inte riktigt funkade på bakfyllan, så jag lägger in ditt tips Weekend i ursäktsmixen oxå.

Sjukt egentligen att man ska behöva konstruera ursäkter istället för att vara ärlig. Men så är det. Lilleskutt, jag ska läsa ditt inlägg igen om någon månad, kanske har jag en annan syn på det hela då.

Abel

länkar nu....

http://www.youtube.com/watch?v=mAZdynkEoCM

Godmiddag
Tror noga att du är på bättringsvägen, visste knappt själv vem jag var
vad jag kände, vad jag kunde stå för. Men det har klarnat mer och mer.
Jag har är fortfarande kvar i den där hålan du skriver om. Trivs ganska
bra med det just nu, men man kan ju inte ligga där för jämnan. Visst är
jag ute på långa promenader och cyklar mycket men när jag kommer hem har
jag ingen lust med umgänge. Jag är nog lite rädd för att trilla dit igen
om jag börjar träffa gamla vinkompisar. Har tyvärr inga nyktra vänner.
Dom vi umgåtts med spottar inte i glaset och jag var ju likadan.
Men nu tycker jag att man fått andra värderingar. Jag kan bli så lycklig
över en snöflinga som sakta dalar. Sånt där lite i vardagen la jag aldrig
märke till innan. Man hade fullt upp med planer veckan, inköp vin, stressa,
dricka och sen hemska hemska ångesten. Känner mig fri på ett annat sätt nu
Visst är det en balansgång håller med dig men i början för mig var linan
jättetunn, nu är den som ett rep.
Ha det bra
Konstnären

Kanonbra av dig med dina sex dagar. Vad mysigt med lilla valpen.
Han eller hon kommer att ge dig mycket kärlek. Har själv en labbe
och hon har hjälpt mig otroligt i svåra stunder. Alltid lika glad
och kärleksfull.
Själv har jag varit vit 3 månader och det var svårast i början.
Det enda som känns lite jobbigt är julen med mycket fritid, men
det får bli långa promenader med vovven.
Kanon att du gått ner 2 kilo.
Önskar dig och din lilla hund en skön dag
Konstnären

Det är oerhört svårt att "normaldricka" när man inte kan det!

Dina känslor är helt normala. Till en början känns tiden rätt meningslös när man inte får ett rus!
Det är behovet i hjärnan som vill tvinga in dig i ruset. SKriker efter uppmärksamhet..rastlöshet, ångest.
Klarar du att motstå så kommer du efter en tid att se livet ur ett nytt perspektiv, det nyktra.
Efter några år i ruset så har man tyvärr glömt bort hur extremt skönt det är att sova gott och vakna utvilad UTAN betongluva och ett mörker i sinnet.
Det kommer även att finnas plats för andra tankar än hur du enklast och snabbast skall få i dig alkohol.

Kämpa på!

bra :-))
http://www.can.se/sv/Tidskriften-AoN/Halsa-och-behandling/Forskning-pag…