Senaste kommentarerna i forumet

Godmorgon LillPer! Det är din vän raketforskaren som undrar hur du har det? Nu när en ny helg har passerat? Gick det bra? Gick det mindre bra? Jag tror att en av anledningarna till att en del av oss har gått ner i missbruket så djupt har just med det där ständiga tänkandet att göra. Att dricka blir ett sätt att stänga av processerna för en stund. När tanken inte "behöver" utvecklas mer än till nästa glas så kan det kännas lättare för stunden. Jag kan ha helt fel, men jag misstänker att jag inte har det. För jag har ju tänkt mycket på detta! Haha.

Kram på dig och välkommen till en ny vecka!

Fia

Kan ju tillägga att jag dricker för mycket när jag dricker, men att jag inte smådricker annars. Antingen-eller, liksom.

Tack m-m och santorini för era tankar och kommentarer angående mitt ”snedsprång” i absolutismens namn. De är väl värda att fundera på och ta till sig. Självbedrägeri är ju inte precis någon större hjälp för oss som tycker att detta forum är en hjälp. Personligen är jag för gammal för självbedrägerier. Din, min och alla andras närvaro här är ju ett tecken på att självbedrägeriet är avslöjat för länge sedan.

I min värld, den arbetsrelaterade, finns det dock tillfällen där det inte finns något utrymme för den personliga integriteten utan man förväntas ta seden ditt man kommer. Alkoholen i sig är inte en hedersbetygelse utan att du deltar i en hedersbetygelse där alkohol ingår. Det är inte alltid som vår svenska övertygelse om individens självbestämmanderätt fungerar i andra kulturer. Men vi behöver inte argumentera om mina arbetsrelaterade krav och beslut utan det finns för varje individ här viktigare saker att argumentera om. Att det finns betydligt viktigare kollektiv händelser och situationer i världen att diskutera är ju uppenbart men först med en egen stark plattform är det möjligt att ta till sig andras lidande.

May the force be with you

Jag uppskattar ditt ärliga inlägg och har inga synpunkter på ditt handlande. Men jag vill kommentera samma sak som m-m tar upp. Jag reagerade precis likadant, det KAN bara inte finnas tillfällen då man är TVUNGEN att dricka alkohol. No way. För jag kommer inte att dricka alkohol av "tvång" någonsin. Nattvarden, hmm, om jag tog den, vilket jag inte gör, så skulle jag bara knipa fast och låtsas ta en klunk. Vad kan det annars finnas för tillfällen? Att skåla i champagne? Jag hamnade i ett sånt tillfälle nyligen, champagne hälldes upp. Då sa jag bara att jag dricker inte alkohol alls och såg till att jag fick bubbelvatten som också fanns. Man kan skåla i annat. Men det här är en fråga om hur redo man själv är. Kanske också i vilken ålder man är och vad man rör sej i för sammanhang. Det är lätt att stå för sin nykterhet när den kommer av inre övertygelse. Svårare om man ännu kämpar och tycker lite synd om sej själv för att man måste avstå. Observera nu att detta är personliga reflektioner och inte riktat mot dej fast jag svarar på ditt inlägg.

Jag är dock liite inne på samma som m-m skriver, att man ska vara uppmärksam på sina tankar så det inte blir en form av självbedrägeri. Jag hade själv funderingar förra hösten, med fem månaders nykterhet i ryggen, att jag skulle kunna ta lite Fernet Branca i förebyggande syfte mot maagbesvär då jag skulle resa till Egypten. Det smakar ju för jävligt och jag skulle ta det som medicin, det skulle inte trigga nåt. Jag ställde frågan här på forum och fick ett mycket tydligt svar av nån, minns tyvärr inte av vem. Svaret var att detta var ett sätt att lura mej själv för att få dricka och att det fanns annat att ta istället. Jag kände mej lite stött först, så hade jag inte alls tänkt, men vid närmare eftertanke insåg jag att det fanns en poäng där. Jag lydde rådet att avstå, köpte probiotika istället och fick ingen magsjuka. Riskerade heller inte min nykterhet.

Jag önskar dej också lycka till och hoppas att detta tillfälle inte triggar igång begäret.

Önskar att jag också hade förmåga att kunna uttrycka mig i text på ett sammanhängande sätt, för jag tror stenhårt på att det hjälper att "skriva av sig".Men det känns som om mina tankar bara fladdrar hit & dit.
En tanke eller en formulering ploppar upp i huvudet och försvinner lika fort. Jag antar att också det kan vara verkningar av att ha dränkt de små grå alltför ofta och länge.
Det är väl också det som har varit min mening med att dricka, att få känna det där första välbefinnandet komma krypande i kroppen och samtidigt känna hur problemen man upplevt bara krymper till skitsaker.
Att Egot också får en skjuts uppåt och man får en "aning" högre uppfattning om sig själv i ruset är nog också något som har triggat. Tråkigt att man inte insett hur patetisk man blir egentligen.

Jag känner också en kille som alltid var "jätterolig" på alla fester och höll igång alla i timtal, fullt ös och han verkade outslitlig.
Själv blir jag på sin höjd gladare och mer talför, och när det gått överstyr tyst och riktigt grinig.
Men min bekant är efter många års konsumtion inte längre festens medelpunkt vad gäller rolighet. Konsumtionen har satt sina spår och numera spårar det ur ganska tidigt och blir till något som folk tittar snett på och talar om veckan efter.
Energislukarna får massor av föda av sådant, de pratar och skvallrar och vältrar sig som grisar i andras problem, vedervärdigt!

Angående mitt regelbundna umgänge med energislukare så förstår jag inte varför i hela h_lvete jag accepterat att lyssna på andras enorma problem för att i nästa stund inte bli lyssnad på när jag försöker få ett råd om något eget trubbel? Har faktiskt fått kommentaren -Det är väl ditt eget fel! Varvid personen fortsätter att älta på om sitt som om jag inte hade sagt något alls?

Har också på senare tid "huggit tillbaka" ganska rejält när någon som brukar kritisera sätter igång.
Det har då och då faktiskt blivit otrevlig stämning med ännu mera försök att förminska, det känns som att man tycker att jag inte har "rätten" att säga ifrån!
Antagligen för att jag alltid varit tyst och bara tagit emot skiten som man lastar av? Men det är slut på det nu, jag har fått nog och det får man vänja sig vid eller sluta umgås.

Men, det ljusnar i alla fall sakta, sakta:

- Jag har en MYCKET gladare fru.
- Har så smått tagit upp en hobby som jag älskar och som har fått stryka på foten när "annat" varit första prioritet.
- Jag blir lika överraskad varje gång när jag kommer på att jag faktiskt KAN köra bil på förmiddagen! Sjukt va?
- Jag är otroligt trött, men på ett bra sätt som jag omfamnar med glädje. Antar att det beror på att den stackars kroppen passar på att reparera sig.
- Jag blir glad istället för irriterad när jag får besök. Förut var det ett jobbigt hinder, för då kunde jag ju inte dricka, det försenade mitt tänkta inträde i dimman.
- Gick ut i morse och fastnade på gräsmattan, andades in den klara luften, tittade på den blå himlen, kände den svaga vinden och slog ner blicken och bara tog in hur gräset sakta rörde sig. Låter helflummigt, jag vet, men det var så jag kände och det kändes så otroligt bra den korta minuten!

Det blev mycket ostrukturerat svammel detta, men det känns skönt att få ur sig.
Fortsätter att läsa denna tråd i kväll från sidan 56, nästan som när man hittar en bra bok, man vill inte att den ska ta slut. :)

Buzzz

Hej Tusculanum! Läst och funderat på ditt inlägg. Beslutet om att bryta alkoholuppehållet är ditt, och jag lägger ingen som helst värdering i det, vi fattar våra egna beslut i våra egna liv och gör förhoppningsvis det som vi tror är klokast för oss. Det jag reagerar på är att du skriver att det finns tillfällen (kulturer och sammanhang) då det är omöjligt att avstå från alkohol, och att du drack för att situationen krävde det och inte pga sug. Min känsla är att detta är en form av självbedrägeri. Jag tror faktiskt att man kan avstå alkohol i alla situationer, utan att det behöver framstå som konstigt. Inte minst efter att läst de som numera är alkoholfrias inlägg här på forumet. Jag tror att det är få som inte respekterar eller förstår att man avstår av olika skäl (hälsa, principbeslut mm). Jag tror att du bör vara uppmärksam på ditt eget resonemang för att inte trilla tillbaka i vardagsdrickande - när är de här omöjliga tillfällena, hur hanterar du om du känner ett behov, sug, vid ett sådant här tillfälle? Som sagt jag lägger inga värderingar i huruvida man vill vara helt alkoholfri eller en måttlig drickare, men jag tror att man tjänar på att vara ärlig inför sig själv.

Tänker också på det du skriver om att förutse när någon faller tillbaka, ibland tycker jag också att det kan vara tydligt. För min egen del tänker jag att jag vill pränta ner både positiva och negativa känslor, för att bl.a. kunna se om och när tvivlet kommer på hur tankarna gått innan. Skulle jag falla tillbaka vill jag kunna gå tillbaka för att se om jag kan utläsa något av vad jag tänkt och skrivit. Ser forumskrivandet som en form av försäkring, eller sparande inför ev svårigheter i framtiden.

Önskar dig lycka till med ditt projekt och kul att det går framåt med motionerandet. Själv ska jag iväg till Friskis o Svettis om en stund :-)

/m

Och när du fixat det idag med en positiv eftersmak är det enklare nästa gång!
/m

Kan bara instämma i Viktorias och Konstnärens svar.
Och önska, hoppas att din helg ska bli bra.
Jag håller också tummarna.
Kram
Tanten

..och tack för att du skriver så uppmuntrande ord i min egna lilla tråd..

Fick en minnesflash i dina rader om hur det var för ca 20 år sedan,
då mina dåvarande arbetskamrater alltid såg till att jag hade något att dricka då vi hade någon sammankomst på jobbet eller ute för all del...
För om jag drack, då hände det alltid någonting, jag var den omaskerade pajasen som alltid drog till mig uppmärksamheten när jag var full.
Och som sedan fick sitta med hundhuvudet på måndagen på jobbet och fick höra vad jag hade gjort på fyllan.
Folk uppskattade mig för helt fel saker, de skrattade åt mig och jag skapade ett välmående åt andra...på min bekostnad..
När det sedan vände så kände jag en avsaknad, av uppskattning, men så här i efterhand av helt fel orsaker, jag dränerade inte mitt liv längre.
Svåra känslor att brottas med vill jag lova.

Jag brukar ofta tänka att man dricker av någon sorts anledning, medveten eller omedveten, eller någon sorts bekräftelse.
Inte förrän man upptäcker vad MIN orsak är till drickandet så kan man gå till botten med sina problem, eller så går problemet till botten med dig!
Att nysta i sina känslor och upplevelser, sakligt och grundligt undersöka och på ett obehagligt sätt spionera på sig själv, som om du hade satt en extern psykolog som inte vet någonting om dig att utifrån analysera hur du bete'r dig, och dagen efter komma med ett utlåtande.
Så här gjorde du när du utsattes för det här, kanske på grund av det här..

Det svåra är att inte bli FÖR FULL, utan att man fortfarande KAN analysera sig själv, hur reagerar jag nu, varje minut, och minnas det..
Man kan tänka, att nästa gång så ska jag inte göra som jag brukar, utan på ett motsatt sätt eller på ett sätt som är ovanligt för mig.

Kan ta upp ett exempel, jag som alltid har varit så konfrontationsrädd höll alltid med t.ex min svåger som nästan alltid kritiserade mitt sätt att vara när vi var fulla tillsammans, han kunde tycka att jag var snål i vissa hänseenden osv..(mitt val av byggmaterial bl.a).
Vid nästa tillfälle gick jag till motattack (hade bara suttit och väntat på det..), och i bastun tände jag på alla fjorton cylindrar,
vem säger att du har rätt?, bara för att du köper det dyraste hela tiden så betyder inte det att det är det bästa, vem ger dig rätten att kritisera mig, med vilken grund har du för dina påstående osv osv..
Det blev alldeles tyst i bastun, man kunde höra det stilla väsandet ifrån kokande vattenfållan i aggregatet, han satt tyst och tittade med tom blick in i aggregatet, jag satt högröd och kokande och beredd som en kobra att hugga på nästa yttrande...

Den minuten av pinsam tystnad har aldrig hänt därefter, och han har aldrig mer sedan dess tagit upp den frågan, jag fräste ifrån bestämt,
och jag fick en erfoglig respekt, mitt sätt att inte låta mig kränkas utan anledning, bara för att min svåger blir dum och tvär när han blir på fyllan, han har i mångt och mycket förändrat sitt fyll-förhållande efter detta mot mig, allra helst efter det att jag blev nykterist,
han vet att jag har alla sinnen i bruk och att jag på så sätt har ett övertag i diskussionen.

Igår (lördags) var vi ute två familjer med alla våra barn och deras respektive, vi var på en föreställning med efterföljande restaurangbesök och avslutningsvis en pubrunda, jag mådde bra när jag kunde ta en alkoholfri mohijito innan maten (otroligt fräsch och läskande), kallt och vasst bubblande vatten till maten med en limeskiva i glaset kände jag mig långt ifrån off mot de andra i sällskapet.
Puben var en irländsk sådan med ett enormt urval av olika sorter, tillika de alkoholfria alternativen, tack för det!
Jag och den numera 16-åriga grabben smakade oss igenom de olika alternativen, han tyckte nog att cidern var lite sträv i tonen,
ungdomar som är vana med dundersöta läsksorter i vanliga fall..

Kunde inte låta bli att med en undersökande blick skanna av borden runtomkring oss, där vackra och uppklädda unga damer långsamt förändrades till sluddrande och slitna våp med en glansig blick och mascaran rinnandes nedför deras kinder plötsligt bli sentimentala över någonting och grina öppet i någon diskussion med en ny bekantskap vid bordet, försöka rätta till frisyren som hänger därför att hårklämmorna har trillat ner på bordet.
Man blir förvånad över vad alkoholen förändrar någonting så vackert på enbart några timmar, och man undrar vilken fasad som är den rätta,
den korrekta uppmålade och tillrättalagda stilen, eller den trasiga själen som sitter och gråter med darrande händer vid ölglaset?
Troligen ligger sanningen någonstans där mittemellan, och jag undrar om deras nya bekantskap är nyfiken att ta reda på vilken av dess ytterligheter de närmast i verkligheten ligger.

Jag är på så sätt lyckligt lottad som inte känner någon press att behöva trösta dessa, inte heller ett behov att behöva sitta kvar i lokalen tills de stänger, och på vingliga ben uppsöka en ny lokal som har öppet någon timme längre för att öka på mitt egna fördärv.
Utan kan med stadig gång ta mig till parkeringshuset, lösa ut bilen och på 20 minuter ta hem hela familjen i tryggt förvar, utan att sitta på nedspydda nattbussar under en lång natts färd, till priset som är långt under lokatrafikens taxa eller en tiondel av två taxibilar..
Vi kan lägga oss kvart i två på natten, och det känns helt okey, inte för sent, inte för tidigt..

Har jag gjort fel?, vi står vid varje tillfälle inför olika livsval, och jag tänker...

"Varje gång jag väljer det nyktra alternativet, så står jag på en vinnares sida, gång efter gång.."

Jag borde uppskatta den mycket mer, men den har blivit en självklarhet idag, det finns inga andra vettiga alternativ, inte för mig i alla fall.

Varje gång jag går och lägger mig nykter, är som en vinst för hela det fortsatta livet, att man inte vaknar upp och direkt ångrar en ny dag.

/Berra

Efter ett lunchmöte nere vid hamnen.
Känner mig glad och nöjd då jag drack vatten till maten.
Fast visst dök suget upp när jag såg andras vinglas.
Efter maten beställde jag endast ett glas iskaffe.
Och inte blev lunchträffen mindre trevlig för att jag lät bli alkoholen.
Och desto bättre mår jag nu.
Inget sug som triggats igång av lite alkohol.

Önskar er en fortsatt fin söndag!
Kram
Tanten

Dagens föresats

1. Äta frukost (och duka till resten av familjen)
2. Spola grinigheten om det inte är livsviktiga saker att ta upp
3. byta däck på alla bilar

Jodå fungerar faktiskt hyfsat. Skönt att köra förbi macken på morgonen och kolla trycket, batterier etc. utan att först sitta och göra den hopplösa räkningen om hur många enheter det blev igår?, när började jag?, hur många burkar?, vad väger boxen?, varför mätte jag inte och loggade allt i promilleräknaren? Men mitt i allt dyker den läskiga frågan upp om kroppen fortfarande klarar av att bryta ned det som en frisk kropp kan? Vet inte hur ofta jag gjort det, och förmodligen hör jag till dom som ibland räknat fel. Balanserat på gränsen till rattfyllan.

Det är ju faktiskt nästan som en karaktär i ett svenskt humorprogram som en lördag sitter och tänker:

Hmmm... imorgon måste jag åka klockan 11.00 för att hinna till söndagslunchen klockan 12.00, klockan är ju bara fyra, jag hinner nog minst en halv box eller så, Resten tar jag sedan när jag kommer hem. jippie!!

Att i grund vara en person som har en ganska god moral, och att ändå komma dit då man tänjer på självklara gränser. Nej du alkoholens Ove Sundberg, dig ska jag nog försöka bli kvitt!

Nu en runda däck till i solen, ha det bra därute!

Tycker det är bra att du höll uppe en vecka. Slå inte på dig själv.
Visst är alkoholen ett gift farligt som faan.
Tänkte som du i början att ska jag vara den där tråkige i sociala
sammanhang där alkoholen har blivit ett måste. Men jag har jobbat på det
och nu är det mer sällan jag tänkerså. Då får jag väl vara en tråkig
nykterist i andras ögon huvudsaken är att jag själv mår bra av avstå.
Tro mig sista återfallet jag tog den 10 september var ingen lek.
Tror jag var nere i botten, värre kan det inte bli.
Stå på dig
Kram
Konstnären

Jag fattar om han blir ledsen, din man, känner sig bortvald. Själv kände jag mig bortvald varje gång mina alkisar valde att dricka.

Jag har använt olika strategier med olika alkisar, beroende på vilken typ av relation vi haft och egentligen i vilken grad jag blivit påverkad av deras drickande. För pojkvän och pappa gäller det att jag inte vill ha någon relation alls till dem om de väljer att dricka. Inte ens sedan sambon blev särbo skulle det funka om han bara valde att dricka då han var hemma hos sig eftersom jag ändå blev drabbad och fick "städa upp" efter honom.

Däremot har jag en vän som är alkis men där har jag sagt till honom att han alltid är välkommen till mig bara han är nykter/inte bakis. Jag är inte medberoende till min vän. Han har aldrig varit elak mot mig eller satt mig i knipa p.g.a. alkoholen. Jag vill bara inte träffa honom då han är full då jag inte får ut något av de mötena och som jag ser det så är han inte riktigt min vän då utan en alkoholsnedvriden karikatyr av min vän. Kanske är det där du är med din man även om du inte har riktigt samma anledningar? Att du kan förklara att du gärna träffar honom men utan alkohol, att det kostar för mycket för dig. Då har han ju faktiskt ett val, skippa alkoholen om han vill träffa dig, utan att du för den skull påtvingar honom något beslut om att vara helnykter. Gör du tydligt att det är p.g.a. alkoholen så är det ju inte han som blir bortvald, bara du som väljer bort alkoholen i ditt liv. Det är ju snarare han som väljer bort dig om han måste dricka då ni ses.

Kram

Stil!

Och för att ta det lite lugnt och varsamt, efter att i ett par timmar legat och läst bakåt i min tråd och på så sätt och kanske börja, ÄNTLIGEN, förstå vad många menar när de i bästa välvilja skriver till mig.
Detta är en av anledningarna till att försöka hålla sig i sin egen tråd.
Jag for ju runt hos allt och alla och missförstånden haglade.......

Dagen första råd till mig själv är, ta det lugnt.
Ha tid för eftertanke, låt besluten ta sin tid.

Det gladde mig mycket när jag istället för att stressa upp ur sängen och skjutsa frun till jobbet istället sade:
-Ta du bilen, jag tar en skön promenad med barnen istället.
Så somnade jag om.

Skall iväg på konfermation senare idag.
Och idag dricker vi inte!

- bra att du ser det. Vad glad jag skulle bli om du skulle skriva några goda råd, i din egen tråd och riktade till dig själv... gärna varje dag.
Som en god vana. Du är värd det! / mt

Läste om min tråd från början och ja, jag är knepig........
Jag ser och förstår.
Bra på att peppa och hjälpa andra men inte mig själv......
/A

att livet är gott!
Ta väl hand om dig och de dina / mt

Höra hur resten av familjen drar timmerstockar.
Livet är gott!
/A

Tack Markatta! För Descartes. (tror din skola var bättre än min ;-)) Tar till mig tanken om "zen mode". Nu går jag ju mina powerwalks men ska sanningen fram så tänker jag jättemycket under promenaderna. Så kanske bör jag börja fundera på om det finns någon annan slags träning jag kan ägna mig åt? Kanske något med rytmik och rörelser som gör att man bara kan fokusera på det man håller på med för stunden. Ni är det närmaste jag kommer "zen mode" att arbeta. Jag hinner inte grubbla på arbetet. Vet inte längre vilken helg för i raden som det är jag arbetar igen. Dels mina "egna" helger och sedan mina arbetskollegors. Det finns alltid de som vill byta bort sin helg. Helgen tycks vara "helig" i vårat samhälle. Och jag förstår. För många har partners och barn som de bara hinner att umgås med i helgerna. Jag jobbar gärna eftersom det ger mig ett "yttre" skäl att inte kunna träffa mannen. Att inte vaggas in i våran lilla tresamhet, med honom, mig och alkoholen.

Men han blir ledsen. Känner sig bortvald och eftersom detta är ett äktenskap/en relation som jag vill ha kvar så har jag lovat att helgen om två veckor så ska vi tillbringa tillsammans. Det ska bli ett spännande expriment som jag faktiskt ser fram emot. Men idag är det arbete som gäller. Och tunnelbana. Med rak rygg ska jag väja för de sista "lördagsfirarna" och samtidigt försöka att undvika att trampa i någons spya. För några veckor sedan såg jag en kille som spydde hela vägen mellan två hållplatser. Ca två minuter. Tycker de som städar dessa vagnar verkligen är människor att se upp till. Tror inte jag skulle orka mer än en dag.

Jag märker att jag ser saker nuförtiden. I fyllan brukade jag bara titta. Man lär sig något nytt varje dag.

Fia

Ja du, lång startsträcka kan vi väl kalla det :-)
Under ett av mina - ganska lyckade försök - tidigare hjälpte det mig att se på "soppan" med lite självironi!
Sedan efter 5 sex veckor slog jag krokben på mig själv, så det gäller att se upp... var dag, och även när man tror att det är lugnt.
Ta vara på dig!

Det gör det faktiskt. Det värsta är att det förmodligen borde vara bättre att åka till en öde ö, ett halvt år eller så! Inte för att suget skulle vara så svårt. Mer att jag upplever att jag är svår och stingsligare och lite grinigare än vanligt mot mina kära ;-) Egentligen tycker man nog att dom borde förstå vad mitt problem är. Dom har säkert vetat att jag dricker "lite för mycket", och även tagit upp detta till och från. Men jag tror inte att dom faktiskt har sett hur illa det är. Det känns som om jag längtar efter den personlighet jag var, och som gradvis blivit en annan. Nu efter 6 dagar är jag i och för sig nöjd med vad jag går igenom, och hur det går, men jag skulle önska mig att jag kunde vara en annan....

Fokuserar på att göra nytta ute, gärna kroppsarbete. Känns bra för tankarna.

Hoppas på snar bättring med humöret!

Lördagshälsning från BubbelvattenP

Länge sedan jag var här. Saknar inte a i mitt liv, men drömmer väldigt ofta mardrömmar, vaknar med ångest och rädsla innan jag förstår att det bara var en dröm. Alltid samma tema i drömmen, jag är onykter och kan inte minnas var jag är eller vad jag har sagt och gjort. Känns som att jag lever med en skugga som hela tiden följer mig. Hur länge ska jag känna mig jagad?

Efter ett antal veckor utan alkohol har jag brutit denna form av fasta. Det är Inte så att jag avbröt uppehållet på grund av ett oemotståndligt behov utan helt och hållet på yttre omständigheter. Det finns kulturer, tillfällen och omständigheter som gör det omöjligt att avstå den i många sociala sammanhang obligatoriska gruppmarkören.

Det som gör ovanstående orsakssammanhang intressant är att på grund av att jag drack alkohol av konvention inte på grund av behov upplever jag inget som helst sug eller längtan efter alkohol. Det är som om detta tillfälle bara var något som skulle göras precis som allt annat arbetsrelaterat.

Jag har inga avsikter att avsluta den inslagna linjen med ett alkoholfritt liv. Jag har ju en strategi och handlingsplan och så långt tycks den fungera inte bara i teorin utan och också som en benchmark i verkligheten.

Förutom allting annat positivt med en alkoholfri vardag är att jag mår mycket bättre. Tillsammans med all motion och en lätt korrigering av kosten har jag redan tappat några kilon och dessutom har konditionen blivit mycket bättre.

När jag surfar runt på forumet tycker jag mig numera kunna förutsäga när någon några dagar senare skall meddela oss andra att vederbörande har fallit för frestelsen. När jag läser texterna tolkar jag dem som ett sätt att få sanktion, av forumet eller sig själv, att det är ok att falla för frestelsen. Lite av en självuppfyllande profetia. Det finns en gemensam nämnare i uttryckssättet som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag gissar dock att Magnus och beroendecentrum har ett hum om vad detta står för. Observera att jag inte värderar eller kritiserar utan bara konstaterar vad jag tolkar. Men det är kanske trots allt något att fundera på.

Jag vill inte framstå som kaxig i mitt eget agerande mot alkoholen eller värderande mot andras kamp. Min egen regel för att skriva här är att vara ärlig och rak utan bli förolämpande samt att delge mina tankar och idéer i den gemensamma kampen mot en gemensam fiende. Jag hoppas att jag framstår som sådan också.

May the force be with you

Underbart att läsa din berättelse. Igenkänningsfaktorn är hög! :) Jag började dricka när jag separerade. Mest som ett "sällskap" för att fylla ut tomrummet som barnen lämnade varannan vecka. Sen träffade jag en man och då drack jag för att våga och orka. På slutet var det så illa att jag drack för att orka vara, leva, existera. Det var på vippen att jag drack på jobbet, men det gjorde jag aldrig. Jag fick nog en dag, berättade för mina närmaste och slutade tvärt. Livet pågick med barn, jobb, vardag men ångesten pockade på och var sju resor värre än vad jag trott. 8 dagar senare hällde jag i mig sprit, blev riktigt full (vilket jag sällan blivit förrut) och lika ångerfull. Det var 6 dagar sen. 6 nyktra dagar. En dag i taget. Samla nyktra dagar. Surfa på suget. Var inte rädd. Var ärlig mot dig själv och sedan andra. Idag är det jobbigt, men jag blir lika lycklig varje dag jag vaknar med gott samvete. Imorgon ska jag vakna och ge mig själv en klapp på axeln för första nyktra veckan. Gör det du också, varje dag. Var stolt! Du är så långt från ensam i detta. Varje dag ska jag göra ett aktivt val, kvitt eller dubbelt. Det innebär att imorgon när jag varit nykter en vecka så blir mitt nästa mål 2 veckor. För kvitt finns inte, då kan jag lika gärna checka ut.

Ha en toppenfin kväll!
#Saga

att skriva några rader i din tråd Berra.

Har nu läst denna tråd i några veckor och kommit lite mer än halvvägs.
Dina tankar och resonemang kring din egen (och andras) nykterhet har hjälpt till att få saker och ting att falla på plats i min egen marinerade hjärna. För detta är jag dig stort tack skyldig. Tack!

Jag har haft ett eskalerande risk/miss-bruk under snart 20 år. Jag har lyckats "hålla" mig från alkohol i längre perioder, men alltid startat upp igen. Varför? Jo jag har alltid satt en "gräns" för hur länge nykterheten ska vara och sedan "provat" igen... Så tänker jag inte den här gången, tänker bara varje morgon på hur skönt det är att ha sluppit att dricka igår. Ett helt annat mindset efter att läst hur du tänker.

Har nu sluppit detta i lite mer än två veckor och upplevde trots detta ett riktigt "rus" igår! Jag bara gick omkring och mös över hur skönt det var att ta en stilla promenad i stället för att som vanligt ha jäktat iväg till Bolaget och snabbt hem igen för att "belöna" mig ordentligt efter den jobbiga arbetsveckan.
Vardagarna är naturligtvis också en helt annan sak när man kan hoppa upp ur sängen på morgonen utan att vara "halvbakis" efter några snabba shots på kvällen.

Mitt tankesätt kring livet har också förändrats, tänker inte längre på allt som (eventuellt) kan gå fel, utan försöker ta dán som den kommer.
Fast jag en lång tid har känt till och använt sinnesrobönen är det först efter läsning i den här tråden som min hjärna äntligen kopplat vad den betyder. Underbart!

Har också några stycken riktiga energitjuvar på jobbet. På något konstigt vis (detta måste jag reda ut) har jag dragits till dom och låtit dom lasta över sin skit på mig? Varför? Inte en aning!
Men nu är det slut på besök hos dom! Kommer naturligtvis att hälsa, men det får räcka med det. Känner mig uppåt bara av att ha tagit det beslutet, så det måste vara rätt.

Jag är mycket medveten om att den kick jag nu känner troligen kommer att mattas av, men känner mig rustad på ett helt annat sätt nu.

Ville bara dela med mig av mitt lyckorus och tacka dig Berra för alla klokskaper du delat med dig av, tror det har hjälpt fler än mig.