Senaste kommentarerna i forumet

att du påminner dig. Här i din tråd. Önskar dig en fin tisdag! / mt

Det är ju en hel vecka :-) Förstår vad du menar med ludd i huvudet... Tyckte första veckan var jobbig på så sätt att tankarna virvlade runt mycket. Känner som du att vissa saker kan jag relatera till hos andra och annat inte. Jag tycker att det är bra att läsa i trådarna hos dem som varit nyktra ett tag för att ta till mig av deras tankar. Det har hjälpt mig en bit på väg, tror det är viktigt med bra förebilder, även i det här sammanhanget.
/m

på rätt väg tycker jag det känns som. En första vit vecka och ja, det går faktiskt. Det går ännu lite bättre när jag fyller tiden med något vettigt, och det är ju inte så märkligt. Trots denna lilla delframgång som en futtig vecka innebär, tycker jag mig inte känna någon större glädje för det. Det är mer som att vara omsluten av en trist likgiltighet, blandad med ludd i huvudet och en portion malande oro. En oro när man läser om alla skador som är relaterade till ett långvarigt alkoholberoende. Men det finns ju inte så mycket att göra åt det nu. Känns i alla fall som kroppen kämpar - vilket den förmodligen gör för att fortsätta att rensa upp. Jag tror vissa känner igen sig, andra kanske inte. Har när jag läst i andras trådar märkt att mycket är lika i mitt och andras beroende. Annat är för mig helt främmande, men det har jag väl redan skrivit om, som avsaknad av lust att dricka på morgonen etc. Har egentligen inte heller något större sug, det är inte det som tynger mest just nu.

Håller tummarna för alla som kämpar, och ser fram mot en "baksmällefri" tisdagsmorgon!

Läser ditt inlägg och kan bara instämma. Det känns som du har alla förutsättningar att lyckas.
Du låter väldigt motiverad och målinriktad.
Dessutom har du ju tidigare klarat av att leva ett alkoholfritt liv under 7 år.
Underlättar också att ha ett umgänge där det inte dricks så mycket.

Tråkigt med dina hundar.

Ha en fortsatt fin kväll!
Tanten

Hej
Det var ett riktigt bra inlägg du kom med där du beskrev dina tankar och bekymmer. Känner igen mig i mycket.

som många har skrivit låter du ärlig och stark när du skriver. Upp på hästen igen!

Tack för din kommentar!
Vet inte riktigt vad jag hoppas få för stöd/råd egentligen, men varje nykter dag och vecka låter fantastisk i mina öron

Lycka till du med!

Fick med mig två gamla kompisar igår eftermiddag. Jack Daniels och Jim Beam. En anhörig tog hem från Tyskland till mig. 4 burkar öl också. Jag hällde i mig ölen på rekordtiden 30 minuter och han få i mig ett glas av både Jack och Jim innan jag hällde ut det tredje glaset i vasken och gick och la mig. Helvete vad jag gick igång på den där whiskeyn! Min livslust blev enorm och jag var så glad att jag satt och log i soffan. Allt var BRA IGEN!!! Whoohoo!!! Det var ju själve fan att det inte skulle gå att hålla sig helgen ut. Jag känner mig så jävla misslyckad. Jag fattar inte varför jag inte kan hålla motivationen uppe mer än 4-5 dagar. Nu blir det en prövning när Jack och Jim finns i huset. Nu måste jag låta dem vara ifred. Jag tänker inte tillåta mig att dricka av dem om det inte är fest med gäster eller nått.

Jag är i alla fall glad att jag kunde stoppa, VILLE stoppa efter två glas. Det visar ju att man har en gräns i alla fall och inte håller på till man faller omkull.

I övrigt var helgen OK. Lite smått låg men ändå OK. Har haft lite ångestattacker på tjejen när hon gjort eller sagt nått som jag ogillade.
Upp på hästen igen cowboy!

Hoppas du mår lite bättre. Det kan nog vara vändningen för dig. Kan tala om för
dig att jag känner igen mig själv. Jag gick ner mig totalt sista återfallet jag
tog. Tror och hoppas det vardå jag fick upp mina ljusblå. Jag tror en del människor
måste gå allra längst ner i hålet. Jag kan tala om att jag vågar inte prova en gång
till för en sak har jag märkt att efter varje återfall har jag mått sämre och sämre
både psykiskt och fysiskt. Jag visste knappt och det var dag eller natt jag bara sov
drack sov, men det blir ju ingen riktig sömn. Och denna ångest du skriver om den är
värre än något annat jag varit med om.
Tänker på digoch hoppas du mår lite bättre.
Kram Konstnären
Inget vin för mig i kväll. Jag tar bara en dag i sänder. Drygt två månader nu och
det är jag stolt över. Jag tror du kan.

Sätt inte för stora mål på en gång, det finns en lösning för dig också.
Ta en vecka i taget, om inte det funkar en dag i taget.
Om du har klarat av ett delmål så känn efter hur det känns, oftast mycket lättare än när du började eller hur?
Ta ett nytt delmål och tänk inte på aldrig mer, utan du behöver först bli fri från tvångstankarna, sen kan du fundera vidare.

Det är okey att snubbla ibland, men man planerar aldrig att snubbbla,tänk på det!

Alla kanske inte kan göra på samma sätt, din stig kanske bara är lite krokigare än andra, det är ingen tävlan.
Bättre att hjärnan är med i rejset än benen.
stanna ofta och känn efter. Bättre idag än igår?

Berra

Det finns så mycket i dina berättelser som kan hjälpa mig om jag bara tar in det jag läser och håller det kvar vid nästa prövning.
Jag är verkligen trött på mitt sjuka beteende och alla förnekelser.
Jag faller ständigt i samma fällor. Jag lär mig inte av mina misstag.
Mycket märkligt att veta vad man vill, men inte göra det?

Hur kommer det sig att jag alltid sätter upp stora mål som nästan är omöjliga att nå?
Varför måste jag hela tiden i tanken vara flera månader in i min nykterhet innan den ens har börjat på dag 2?
Kan jag inte vara nöjd med det lilla?
Varför är jag hela tiden så angelägen om att göra allt bättre? Det räcker inte med gott nog.

Konflikträdd är jag också och har svårt att stå för mina åsikter tillsammans med vissa människor.
Med andra människor kan jag säga allt vad jag tycker o tänker. Jag antar att jag känner mig trygg med dessa människor.

Jag önskar att jag var där du är nu Berra.
I min dröm och tanke kommer jag troligen dit, för det är ju det jag innerst inne vill.

Nu vill jag inte må dåligt mer.

LillPer

Kära Fia,
Tack för din omtanke och din analys. Det är nog huvudet på spiken när det gäller tänkandet.
Jag har haft en bra helg och varit kreativ. Men samtidigt en skithelg. Har druckit i tre dagar och i dag är jag så låg som bara jag kan bli.
Förtvivlad och förundrad varför jag hela tiden förstör för mig själv.

Jag vet att jag kommer bli nykter och det är mitt största mål i livet just nu.
Varför, varför, varför, varför kan jag inte tänka rätt?

Åh, vad det är tungt att vara LillPer just nu.

Jag frågar mig igen, varför?

Det här med tänkandet ska man väl klara utan att behöva bedöva sig?
Åh, jag vill bara dö just nu.

Ny dag och nytt beslut om att vara nykter.
Jag är patetisk. Jag är sjuk. Jag vill inte mer nu. Jag vill vara frisk. Jag vill inte mer nu.

LP

Saknar dig här på Forumet och hoppas innerligt att allt är bra!
Snälla, du kan väl höra av dig.
Skriv ett par rader om du har tid, lust och orkar.
Ovasett hur du mår.
Ingen fördömmer dig här om suget blev för starkt.

Varma Styrkekramar!
Tanten

Visst blir det enklare för varje gång, för varje delmål jag klarat av.

Idag ska jag inte heller dricka.

Ha en fin dag!
Tanten

Hej..
Jag vet inte riktigt var jag ska vända mig faktiskt. Men hoppas väl mest på att ni här kanske har en slags gemenskap..
Jag är född 91, bor ensam, har flickvän (är gay), har vänner osv.
Jag har druckit nu i tre månader i sträck och håller på att förlora mitt jobb samt min lägenhet.
Jag har varit nykter sen i Fredags och börjar känna suget..
Vad kan jag göra? Är jag en hemsk jävla människa som känner såhär?..

Kram

Ja, förstår att det ser olika ut för många. Kände väl lite desperation och ville delta i forumet snarare än sitta själv med ångesten. För mig handlar det snarast om att ställa till det för sig när jag dricker. Kan väl säga att jag inte har några problem med att inte dricka i veckorna, men att jag gjort bort mig så fruktansvärt genom åren att jag faktiskt förlorat en del jag hellre skulle vilja ha kvar i livet. När jag skriver det så inser jag att det i nuläget antagligen inte funkar att dricka alls.

Mitt problem är väl att jag blir uttråkad och... ja... går ut på krogen. Tror att jag är aningen rastlös som person. Någon kanske känner igen sig i just rastlösheten, det är nog det jag själv ser som det största problemet utöver det här med att man inte kan ta del av en del sociala sammankomster.

Helgen kom och gick.
Idag är det 4:e dagen och jag har fortfarande inte druckit en droppe.
Suget var fruktansvärt i fredags och lördags,
Men jag försökte hålla mig mätt, och då gick det bättre.
Igår var det lättare.
Sambon tog några folköl, och jag kände mig nästan äcklad när jag såg honom dricka.
Samtidigt var jag himla sugen att ta en kall, men tog ett glas tranbärsjuice istället.

Min trigger är när jag är ensam.
Bara hinna dricka liiite vin till innan han kommer hem... Han märker nog inte...
Känns skönt att jag tog det här beslutet i fredags, för då hade jag inte en chans att dricka under helgen då sambon var hemma.

Hjärnan känns klarare idag.
Men jag tänker mycket på alkohol.
Kanske jag ska köpa en flarra tills ikväll.
Göra lite god mat och njuta lite vin.

Nej Urch!
Tror jag ska köpa mig en soda stream istället.
Och Lyxa till det med lite bubbel!

Ha en fin nykter dag alla! <3
För det ska jag ha.

God morgon
Kan bara svara dig att för mig finns inget lagom, fast jag önskar det.
Men det är så klart olika. Har man som Pellepennan skriver missbrukat i
åratal tror jag blir svårt att dricka med måtta.
Själv har jag inte rört alkohol sedan 10 september, och det har varit en resa
kan jag säga. Skitsvårt ibland det har gått upp och ner, fruktans värt svårt
många gånger. Men hoppas och tror jag är på rätt väg. Mitt tänkande har för-
ändrats med tiden och mycket arbete bakom. Jag vet ju så väl att efter första
glaset vill jag bara ha mer.
Hoppas det går bra fördig.
Idag inget första glas för mig.
Konstnären

Hej och välkommen hit. Här kommer du att kunna läsa mycket tänkvärt, och det finns många som kan hjälpa dig på resan. Antingen genom att du kan få konkreta råd, eller bara läsa i någon annans tråd. Själv tror jag det är väldigt individuellt, och resan genom missbruket ser för alla lite olika ut. Det andra är naturligtvis hur långt man kom på resan. Jag tror att du kommer att få en tydlig bild av var du befinner dig när du läst mer här, och med handen på hjärtat vet man ju ofta hur det ser ut. Jag personligen tror att det är olika scenarier för någon som under år missbrukat alkohol och där tankarna kretsar mycket kring detta, eller exempelvis någon som helt enkelt dricker på tok för mycket på helgen och ställer till det för sig. Ingen av dom två klarar att hantera drickandet, och det är skadligt på olika sätt, men jag inbillar mig att prognosen till att få en normal relation till alkohol ser olika ut. Du kommer säkert få många fina tips från andra.

Stort Lycka till!

Uppe med tuppen och fixa frukost till killarna och förbereda dem inför skoldagen.
Skall på MR-röntgen idag sedan skall svaren på analys och utvärdering i början av december.

Tiden fram till dess skall tomten ut ur min kropp.

Och där finns inte utrymme före något så energitätt som alkohol.
Idag dricker vi inte!
Gäller att man, jag, kommer ihåg det.........
/A

Godmorgon LillPer! Det är din vän raketforskaren som undrar hur du har det? Nu när en ny helg har passerat? Gick det bra? Gick det mindre bra? Jag tror att en av anledningarna till att en del av oss har gått ner i missbruket så djupt har just med det där ständiga tänkandet att göra. Att dricka blir ett sätt att stänga av processerna för en stund. När tanken inte "behöver" utvecklas mer än till nästa glas så kan det kännas lättare för stunden. Jag kan ha helt fel, men jag misstänker att jag inte har det. För jag har ju tänkt mycket på detta! Haha.

Kram på dig och välkommen till en ny vecka!

Fia

Kan ju tillägga att jag dricker för mycket när jag dricker, men att jag inte smådricker annars. Antingen-eller, liksom.

Tack m-m och santorini för era tankar och kommentarer angående mitt ”snedsprång” i absolutismens namn. De är väl värda att fundera på och ta till sig. Självbedrägeri är ju inte precis någon större hjälp för oss som tycker att detta forum är en hjälp. Personligen är jag för gammal för självbedrägerier. Din, min och alla andras närvaro här är ju ett tecken på att självbedrägeriet är avslöjat för länge sedan.

I min värld, den arbetsrelaterade, finns det dock tillfällen där det inte finns något utrymme för den personliga integriteten utan man förväntas ta seden ditt man kommer. Alkoholen i sig är inte en hedersbetygelse utan att du deltar i en hedersbetygelse där alkohol ingår. Det är inte alltid som vår svenska övertygelse om individens självbestämmanderätt fungerar i andra kulturer. Men vi behöver inte argumentera om mina arbetsrelaterade krav och beslut utan det finns för varje individ här viktigare saker att argumentera om. Att det finns betydligt viktigare kollektiv händelser och situationer i världen att diskutera är ju uppenbart men först med en egen stark plattform är det möjligt att ta till sig andras lidande.

May the force be with you

Jag uppskattar ditt ärliga inlägg och har inga synpunkter på ditt handlande. Men jag vill kommentera samma sak som m-m tar upp. Jag reagerade precis likadant, det KAN bara inte finnas tillfällen då man är TVUNGEN att dricka alkohol. No way. För jag kommer inte att dricka alkohol av "tvång" någonsin. Nattvarden, hmm, om jag tog den, vilket jag inte gör, så skulle jag bara knipa fast och låtsas ta en klunk. Vad kan det annars finnas för tillfällen? Att skåla i champagne? Jag hamnade i ett sånt tillfälle nyligen, champagne hälldes upp. Då sa jag bara att jag dricker inte alkohol alls och såg till att jag fick bubbelvatten som också fanns. Man kan skåla i annat. Men det här är en fråga om hur redo man själv är. Kanske också i vilken ålder man är och vad man rör sej i för sammanhang. Det är lätt att stå för sin nykterhet när den kommer av inre övertygelse. Svårare om man ännu kämpar och tycker lite synd om sej själv för att man måste avstå. Observera nu att detta är personliga reflektioner och inte riktat mot dej fast jag svarar på ditt inlägg.

Jag är dock liite inne på samma som m-m skriver, att man ska vara uppmärksam på sina tankar så det inte blir en form av självbedrägeri. Jag hade själv funderingar förra hösten, med fem månaders nykterhet i ryggen, att jag skulle kunna ta lite Fernet Branca i förebyggande syfte mot maagbesvär då jag skulle resa till Egypten. Det smakar ju för jävligt och jag skulle ta det som medicin, det skulle inte trigga nåt. Jag ställde frågan här på forum och fick ett mycket tydligt svar av nån, minns tyvärr inte av vem. Svaret var att detta var ett sätt att lura mej själv för att få dricka och att det fanns annat att ta istället. Jag kände mej lite stött först, så hade jag inte alls tänkt, men vid närmare eftertanke insåg jag att det fanns en poäng där. Jag lydde rådet att avstå, köpte probiotika istället och fick ingen magsjuka. Riskerade heller inte min nykterhet.

Jag önskar dej också lycka till och hoppas att detta tillfälle inte triggar igång begäret.

Önskar att jag också hade förmåga att kunna uttrycka mig i text på ett sammanhängande sätt, för jag tror stenhårt på att det hjälper att "skriva av sig".Men det känns som om mina tankar bara fladdrar hit & dit.
En tanke eller en formulering ploppar upp i huvudet och försvinner lika fort. Jag antar att också det kan vara verkningar av att ha dränkt de små grå alltför ofta och länge.
Det är väl också det som har varit min mening med att dricka, att få känna det där första välbefinnandet komma krypande i kroppen och samtidigt känna hur problemen man upplevt bara krymper till skitsaker.
Att Egot också får en skjuts uppåt och man får en "aning" högre uppfattning om sig själv i ruset är nog också något som har triggat. Tråkigt att man inte insett hur patetisk man blir egentligen.

Jag känner också en kille som alltid var "jätterolig" på alla fester och höll igång alla i timtal, fullt ös och han verkade outslitlig.
Själv blir jag på sin höjd gladare och mer talför, och när det gått överstyr tyst och riktigt grinig.
Men min bekant är efter många års konsumtion inte längre festens medelpunkt vad gäller rolighet. Konsumtionen har satt sina spår och numera spårar det ur ganska tidigt och blir till något som folk tittar snett på och talar om veckan efter.
Energislukarna får massor av föda av sådant, de pratar och skvallrar och vältrar sig som grisar i andras problem, vedervärdigt!

Angående mitt regelbundna umgänge med energislukare så förstår jag inte varför i hela h_lvete jag accepterat att lyssna på andras enorma problem för att i nästa stund inte bli lyssnad på när jag försöker få ett råd om något eget trubbel? Har faktiskt fått kommentaren -Det är väl ditt eget fel! Varvid personen fortsätter att älta på om sitt som om jag inte hade sagt något alls?

Har också på senare tid "huggit tillbaka" ganska rejält när någon som brukar kritisera sätter igång.
Det har då och då faktiskt blivit otrevlig stämning med ännu mera försök att förminska, det känns som att man tycker att jag inte har "rätten" att säga ifrån!
Antagligen för att jag alltid varit tyst och bara tagit emot skiten som man lastar av? Men det är slut på det nu, jag har fått nog och det får man vänja sig vid eller sluta umgås.

Men, det ljusnar i alla fall sakta, sakta:

- Jag har en MYCKET gladare fru.
- Har så smått tagit upp en hobby som jag älskar och som har fått stryka på foten när "annat" varit första prioritet.
- Jag blir lika överraskad varje gång när jag kommer på att jag faktiskt KAN köra bil på förmiddagen! Sjukt va?
- Jag är otroligt trött, men på ett bra sätt som jag omfamnar med glädje. Antar att det beror på att den stackars kroppen passar på att reparera sig.
- Jag blir glad istället för irriterad när jag får besök. Förut var det ett jobbigt hinder, för då kunde jag ju inte dricka, det försenade mitt tänkta inträde i dimman.
- Gick ut i morse och fastnade på gräsmattan, andades in den klara luften, tittade på den blå himlen, kände den svaga vinden och slog ner blicken och bara tog in hur gräset sakta rörde sig. Låter helflummigt, jag vet, men det var så jag kände och det kändes så otroligt bra den korta minuten!

Det blev mycket ostrukturerat svammel detta, men det känns skönt att få ur sig.
Fortsätter att läsa denna tråd i kväll från sidan 56, nästan som när man hittar en bra bok, man vill inte att den ska ta slut. :)

Buzzz

Hej Tusculanum! Läst och funderat på ditt inlägg. Beslutet om att bryta alkoholuppehållet är ditt, och jag lägger ingen som helst värdering i det, vi fattar våra egna beslut i våra egna liv och gör förhoppningsvis det som vi tror är klokast för oss. Det jag reagerar på är att du skriver att det finns tillfällen (kulturer och sammanhang) då det är omöjligt att avstå från alkohol, och att du drack för att situationen krävde det och inte pga sug. Min känsla är att detta är en form av självbedrägeri. Jag tror faktiskt att man kan avstå alkohol i alla situationer, utan att det behöver framstå som konstigt. Inte minst efter att läst de som numera är alkoholfrias inlägg här på forumet. Jag tror att det är få som inte respekterar eller förstår att man avstår av olika skäl (hälsa, principbeslut mm). Jag tror att du bör vara uppmärksam på ditt eget resonemang för att inte trilla tillbaka i vardagsdrickande - när är de här omöjliga tillfällena, hur hanterar du om du känner ett behov, sug, vid ett sådant här tillfälle? Som sagt jag lägger inga värderingar i huruvida man vill vara helt alkoholfri eller en måttlig drickare, men jag tror att man tjänar på att vara ärlig inför sig själv.

Tänker också på det du skriver om att förutse när någon faller tillbaka, ibland tycker jag också att det kan vara tydligt. För min egen del tänker jag att jag vill pränta ner både positiva och negativa känslor, för att bl.a. kunna se om och när tvivlet kommer på hur tankarna gått innan. Skulle jag falla tillbaka vill jag kunna gå tillbaka för att se om jag kan utläsa något av vad jag tänkt och skrivit. Ser forumskrivandet som en form av försäkring, eller sparande inför ev svårigheter i framtiden.

Önskar dig lycka till med ditt projekt och kul att det går framåt med motionerandet. Själv ska jag iväg till Friskis o Svettis om en stund :-)

/m