Senaste kommentarerna i forumet

Starkt jobbat. Du är väldigt duktig.

Önskar dig en fin dag och framförallt en fin morgondag.
Ovasett hur du gör med tjejträffen, så hoppas jag verkligen att du vaknar nöjd och pigg på lördagsmorgonen.

Tanten

Nu har du klarat 4 dygn!
Grattis, grattis!

Att du lyckades hälla ut det där vinet bevisar också att du är ordentligt motiverad!
Är mycket imponerad.

Önskar dig en fin dag!
Tanten

Vill också hälsa dig välkommen hit till Forumet!
Ett första steg mot ett nyktrare liv.
Läs trådarna. Här finns mycket klokhet.
Skriv själv och få respons på dina tankar och ditt handlande.

Önskar Dig en riktigt fin dag!
Tanten

Du ska veta att jag tänker mycket på dig.
Önskar dig allt gott och hoppas verkligen att gårdagens möte gick bra och att alla andra möten också kommer att göra detta.
Att ditt liv ska kunna bli som vanligt igen, med "varannan" vecka.

Är glad att du vill fortsätta att skriva och läsa här!

På något sätt ska vi besegra alkoholmonstret, även om det är förbaskat svårt.
Det SKA gå. Det MÅSTE gå.
När det känns extra tungt får vi tänka:
Även myrstegen fungerar om de tas i rätt riktning!

Såg att m-m tagit upp en ev. läkarkontakt, samtalskontakt.
Det hjälpte mig enormt mycket i samband med att jag blev änka. Hade tur och gick hos en psykolog och psykiatriker under 9 års tid.

Vi fortsätter vår kamp mot alkoholen!
Vi har allt att vinna på detta och ingenting att förlora.

Varma Styrkekramar till Dig!
Tanten

Till dina goda nyheter, låter spännande, blir glad för din skull.

Tycker fortfarande att du är stark Fia. Det krävs styrka för att kunna gråta.

Önskar dig en fin dag!
Kram
Tanten

Känner igen tankesättet. Ringde en väninna till mig i lördags.
Hon var långt ifrån nykter. Jag blev både arg och stressad, den
där stressen som kommer när man tänker på alkohol. Men jag vann
över alkoholdjävulen. Vill inte sabba mina 8 veckor skulle bli
så besviken på mig själv. Om du kan försök att tänka i andra banor.
Jag tar alltid fram det negativa, stressen, inköp, veta att man har
dagen efter, kostnaden, ångesten, dålig sömn, aptitlöshet.
Vill jag verkligen ha det tillbaka. Nej. Och nu sist den 10 sep.
kramper i hela kroppen aldrig haft tidigare. Trodde jag skulle dö.
Nej nu lägger jag märke till små saker i vardagen som jag inte såg
innan. Men visst man har sina downs and ups.
Morronhälsning till dig
Konstnären

Jaha, min "romans" med Sean är definitivt över. Klarade inte av filmen igår kväll. Nu visste jag ju att det var en dålig film. Hade ju sett den förut men antagligen på fyllan eftersom jag inte minde HUR dålig den var. Dessutom hade Sean bruna tänder. Så det fick bli bokdeckare och kattkärlek istället. Jag som alltid har varit så emot att skaffa djur frodas i detta katthem. Jag som hånade kattanter med hennafärgat hår har blivit en av dom. Fullkomligt betuttad! Ja inte med hennafärgat hår ännu men det är väl bara en tidsfråga?

Regn ute. Så trist. Men det kan jag inte ändra på. Det/den enda jag kan förändra är mig själv. Nu blir det min doktor och sedan får jag väl bara krypa ner i sängen igen. Jag inser att i mångas ögon så lever jag ett priviligerat liv. Jag har inga direkta måsten förutom arbetet. Jag har ett nätverk/mannen som ser till att jag inte behöver riskera att landa på gatan. Jag ser - nu efter ett dygn, när jag har fått smälta det - till viss syn Maligns point.

Fia

Hej Fia!
Jag ler för mig själv när jag läser, härligt med goda nyheter. Glädjs med dig.
Kram

Hoppas det gått bra för dig. Tänker på dig.
Konstnären

Hej m! Den kloka Victoria skrev om det där. När man börjar laborera med tanken att ; Kanske kan jag ta ett glas. Det kan vara en ganska lång process och abslout inte glasklar för en själv även om omgivningen (läs gamla forumrävar) läser av den direkt.

Så jag kommer att vara obehagligt ärlig nu. Att jag är det betyder inte att jag inte bryr mig utan tvärtom. Jag tycker du ska strunta i tjejfesten imorgon. Om du ändå inte vill dricka så tänk dig scenariot. De ligger apraka över middagsbordet och gapskrattar över något gemensamt minne. Men du kan inte ta in humorn. Så kul var det väl ändå inte? Eller scenario två; Du skrattar högst och på lördagsmorgon/natten vaknar du allt för tidigt med ångest och hjärtklappning som du vet precis hur du ska bota. Ett glas.

Mitt förslag är att du tar bilen -må så vara 50 meter - eller bara backar ur. Hur som haver så önskar jag dig styrka inför morgonkvällen.

Fia

Välkommen Robbangbg! Bra idé att skriva här och säkert kan din historia/text hjälpa en eller två. Men det är inte det viktigaste. Utan nu ska du försöka fokusera på ditt eget mående och få dig att må bra. Att köra bil och dricka vin samtidigt är ju ett allvarligt tecken på att något är fel. Nu leker du inte längre bara med ditt eget liv! Vill inte skuldbelägga för det tror jag du kan själv. Men jag reagerar. Välkommen hit och hoppas du hänger kvar.

Fia

Jag känner igen en hel del av din situation. Jag smygdricker och gömmer tomma ölburkar för att min sambo inte ska veta. Jag dricker inte varje dag. Starköl 1 gång veckan kanske och folköl i smyg 1-2 ggr. Jag mår bra den korta stund jag dricker men så fort alkoholen går ur mår jag piss.

Jag blir pappa i början av nästa år och jag vill inte att barnen ska ha en alkad farsa i framtiden.

Vi får ta stöd av varandra och tillsammans hitta motivationen.

Godmorgon,

Han/hon skrev korta inlägg hos flera här som sen togs bort. Verkligen inget att bry sig om eller tänka mer på.
Heja dig, låter som det går bra nu :). Äntligen kanske vi börjar komma dit vi vill :)

Ha en jättebra dag!

till de goda nyheterna vad de nu än må vara! Man blir ju lite nyfiken, jag hoppas på lottovinst :)!

Mozartkulor och film låter som ett jättebra sätt att fira.

Ha en bra dag!

Tvära kast i mitt liv. Ena sekunden hulkar jag snorig mot mannens tröja. Nästa sekund ( överdriver här, det var några timmar) får jag så goda besked att jag bara vill fira. Det är här knepigheterna sätter in. Hur ska jag fira? På samma sätt som jag undrade hur ska jag sörja? Jag är så betingad vid att alltid få ett glas vin eller annat vid minsta med-och/eller-motgång. Nu med antabus i magen och en ny vilja blir jag lite förvirrad. Så hur ska jag fira? Tänker mig Sean Connery. Får bli en film med en riktigt vacker man. Usel film, usel skådis men vacker. Som att betrakta en tavla. När jag var yngre så var en av mina drömmar om att som pensionär vakna upp med en man som Sean Connery, sen såg jag en dokumentär om honom och insåg att karln är en idiot när det gäller tankeprocessen. Men man/jag ska inte vara petig. Vem är inte dum ibland? Så nu ska jag krypa upp i soffan, äta mozartkulor och bara vara nöjd. Önskar så jag kunde dela mitt glada besked med er men då skulle nog anonymiten kunna vara borta och den biten tror jag inte att jag klarar ännu. Men jag är nöjd, jag är glad, jag är lika förvirrad varje gång jag verkligen KÄNNER känslor. Det är en spännande resa att bli sig själv.

Fia

Och först nu slår det.

Har cancern skrivit något till mig, vad?

Var det riktat direkt till mig?
Jaja.....
/ A

Jag har läst lite på forumet nu och jag vill inte verka oseriös eller nått, skulle kunna förklara min livs situation men det skulle ta mig en hel dag att skriva, ni får ha lite tålamod med mig helt enkelt.

Skämdes lite efter mitt inlägg att jag inte lagt min själ på att förklara min situation tillräckligt noggrant då flera av er har öppnat er och verkligen ställer upp och ger tröst till alla.

Jag ska göra mitt bästa.

Jag separerade för drygt 4 år sedan, tror jag. Jag drack måttligt under vårt förhållande som höll otroliga 8 år faktist. Vi lyckades få två helt underbara töser under den tiden. Jag lämnade mitt förra drogrelaterade liv och musikkarriär för att ägna mitt liv åt familjen.
Det fungerade skit bra i början, men mot slutet blev det svårare och svårare, jag sökte mig bort ifrån allt och försökte få lite tid för mig själv helt enkelt.
Jag drack mer, men var absolut inte tillbaka i gamla fotspår, utan jag höll mig på stadig kant.

Vi hade lite fester ibland, vi snackar 3-4 gånger per år, då jag ballade ur ett par gånger. Jag har en tendens att dricka 3-4 öl för mycket och skölja ner det med att par whiskey. Jag får minnesluckor och typ brukar säga åt alla att dra åt helvete.

Mitt ex, som har alkoholister i släkten, tröttnade i alla fall tillslut, och slängde ut mig.

Vi hade villa och god ekonomi, vi bytte det till varsin lägenhet och vårdnad varannan vecka.
Jag blev arbetslös ett par veckor efter stormen, och jag var tillbaka i samma mönster igen, för jag brydde mig inte längre. Mina gamla kompisar hade jag lämnat bakom mig, mina föräldrar bor 30 mil härifrån.

Jag har dock lyckats klättra mig sakta tillbaka, drickat har funnits där som en tröst genom dom senaste 4-5 åren, och jag har haft mitt sportintresse kvar. Vilket förmodligen har räddat mig. Jag har spelat Innebandy på elitnivå en gång i tiden, nu på äldre dagar har jag bytt ut det emot golf, och det hjälper mig att fokusera på annat.
Drickat däremot har ökat kraftigt det senaste året, vet inte varför faktist. Det har bara blivit så.
Ofta har jag testat mig själv, genom att köpa 10 öl en kväll och se om jag klarar av att spara några till dagen efter. Men efter 4 så är det kört, jag dricker upp allt eller så mycket tills det börjar snurra i skallen och så vinglar jag in och slänger mig i sängen, sjukskriver mig dagen efter och åker till bolaget för en återställare.

Jag är trött på allt nu, och jag ska försöka komma tillbaka till mitt tränande istället, för jag vet att man kan bli hög av träningen och det är fan mycket bättre att vara hög av endorfiner än att vara låg på alkohol.

Jag ska skriva mer, sen. Måste upp tidigt och jobba.

Cancern.
Vet att hens namn inte betyder cancer, men likt cancern skall hen bort.
Tack för observationen Fia.
Jo det funkar.
Önskar alla trevlig kväll nu, själv blir det att ordna skjuts åt barn till aktiviteter, och sedan få livet att gå ihop.
Alles//A

Hoppas dina möten går bra. Förstår din hopplöshetskänsla, och att det är svårt att klara att sig att hålla sig ifrån vinet. Tror som de andra att det är bra om du fortsätter att skriva och läsa. Har du någon läkarkontakt? Kanske kan vara ett alternativ att få en insomningstablett, för att kunna sova utan vin. Har du fått hjälp med bra samtalskontakter via soc? Eftersom du sitter i den sitsen du gör är det ju viktigt att de kan hjälpa dig att lyckas både för dina barn och för din skull. Får dina barn någon samtalshjälp? Många frågor och du behöver inte svara om du inte vill....

/m

i känslorna... Idag känns det inte lika bra. Blivit bjuden på middag på fredag (inkl vin) hos en kompis. Bara tjejer, och jag vet att det kommer att bli svårt att stå emot. Är inte heller läge att köra, vi bor nästan grannar, svårt att ha bilen att skylla på då. Inte för att jag behöver skylla på något egentligen, men för min egen del känns det rätt så bra att ha bilen med, då finns det liksom inte någon återvändo, går inte att ändra sig då. Som en Antabus... Litar alltså inte helt på mig själv i situationen som blir. Men har ingen tanke på att ändra mitt beslut i förväg, har ingen lust nu att dricka på fredag.
Vet också att en av tjejerna är väldigt "på" när det gäller att dricka, och kommer inte att ta ett nej för ett nej så där på en gång. Men, men situationen skulle ju komma att uppstå förr eller senare ändå, och det kanske är lika bra att ta tjuren vid hornen på en gång.
Känns lite jobbigt just nu, men har ändå inte lust att tacka nej, vilket jag ju kunde gjort. Har nog också lust att testa mig själv och utsätta mig för situationen. Drömde i natt att jag glömt bort att jag slutat att dricka och tackade ja och drack ett glas vin innan jag kom på att jag inte skulle ha. Det är ju verkligen en vana som ska brytas, och det är väl det som är en av utmaningarna.

/m

Tack Dompa! Du är bäst! Jag skulle kunna utveckla det och skriva en bok. Men det får räcka så; Du är bäst!

Fia

Hej igen surfina! Jag är lättad över att admi/Magnus hann radera innan du läste. Men vad som slår mig är att du borde läsa Anlis tråd. Hon är också en mamma och hon är väldigt klok. Jag tror att det skulle kunna ge dig något. Men beslutet är alltid dtt. Hoppas möten idag och imorgon ger dig kraft och inte bara stjäl energi. Myndigheter kan vara trixiga. Jag personligen har en 80 procents tjänst vilket innebär att jag måste fightas med A-kassa och Arbetsförmedling. Inte riktigt samma sak som att riskera att förlora sina barn. Det förstår jag utan jag ville mer peka på tröstlöstheten som intar när myndigheter/sociala lägger sig i. Som om du inte hade fullt upp ändå?

Fia

Tack Tanten och Anli för att jag får ta del av era tankar. Det betyder mycket för mig. Dels vad ni skriver om men också de där andra ögonen på mig Fia. Ögon som kanske inte alltid ser det jag ser. Stark skrev Tanten. Knappast!

Idag ar det varit en jobbig dag. Först att mötas av Maligns påhopp där jag var tvungen att tänka till. För det gjorde jag, trots att jag inser att M är en djupt skadad människa. Hen (jag tror hon) skrev att mina problem var Ilandsproblem. Ja på sätt och vis sant. Men jag som läser mycket har insett att även i många Uländer är det lika illa. Då talar jag alkohol, inte om att eventuellt resa på solsemester vilket verkade vara det som M retade upp sig på. Att jag kan, men har mage att tacka nej. Nu har Magnus raderat allt och kanske var det lika bra, kanske inte?

Men nu handlar det om mig och min trassliga resa. Går hem till min forna (?) bostad (När mannen inte är hemma. Lättas så )för att plocka på mig vinterkläder. Hittar mig själv gråtandes mot hans hemmatröja som hänger så ensam på ett dörrhandtag. Snörvlar, luktar, gråter. Saknar. Blir konstig i huvudet, tänker tankar som "Hur ska han klara sig utan sin Fia?". Än en gång inser jag att jag är medberoende. En vuxen karl? Med ett bra intellekt? Ett välbetalt jobb? Klart att han klarar sig. Klart att han överlever.

Samlar ihop mina vinterkläder och skäms igen. För allt detta har mannen betalat. Varför kan jag bara inte sitta still och avtrubbad i båten? Varför kan jag inte bara foga mig? Men precis som i du beskriver Anli så blev vardagsdrickandet mitt fall. Jag stod ut med att se på tv, jag stod ut med att bara behöva vara gullig, jag stod inte ut med att jag inte hade nått mina drömmar. Så en semesterresa var inte farlig, precis som du drack jag mindre då.

Men idag är läget annorlunda. Jag tror att jag inte har styrka nog att stå emot en Piña Colada (eller 10). Jag tror att jag skulle falla tillbaka på min bottennivå. Jag vågar inte chansa. Så när ni skriver stark så fattar jag inte riktigt. Jag är feg på många sätt. Demonerna vill jag inte handskas med när jag är nykter men inte heller när jag är full. Förnuftet - det lilla jag har- säger att jag är chanslös under berusning. Det får bli så här. Så länge.

Jag har inte mycket kvar men jag har en rät rygg. En rät grundstomme. Kanske något att bygga på?

Fia

Hej Perran2013 !

Bra att du tagit kontakt med beroendeenheten igen, för du behöver hjälp ! Be om anatbus, för då får kroppen ett bryt med drickandet. Och det allra bästa är om du får komma till mottagningen och få anatabusen, inte ha ansvaret själv att ta den, för det funkar väldigt sällan. Då samtalen inte funkade så bör du nog fundera ett steg längre - behandling kanske, eller kontakta AA ? Jag tar antabus själv på mottagning 3 ggr/vecka samt går på AA 1 gång/vecka och det funkar jättebra för mig. Enbart samtal funkade inte för mig heller, förnekade precis som du i början att jag behövde något mer. Tog flera återfall innan polletten ramlade ner, då insåg jag att jag behövde gå ett par steg längre för att förbli nykter.

Nu har du tagit ett återfall. Sånt händer faktiskt ofta då man har alkoholproblem/är alkoholist, det är en del av sjukdomen. Man kör i diket, och det är tråkigt/jobbigt för alla. För en själv och de i ens närhet. Se till att styra upp på vägen igen, och ta en dag i taget.

Detta forum kan vara bra att använda då man behöver ventilera sig med likasinnade eller har frågor. Nu har du ju tagit dig hit, det är ett steg. Ta nu nästa med beroendeenheten.

Vi finns här !

Kram

Hulda

Svikit mig själv och alla andra, förstört mig själv, mitt liv och andra dras med ner. Satt på toa för ett tag sedan, kände och känner mig fortfarande helt borta i skallen... stirrade på tvättmaskinen i typ 15 minuter... Now what?