Senaste kommentarerna i forumet

Riktigt högt blodtryck bara, 206/169 så det blir till att ta det lugnt nu.
Sjukskrev mig själv till att börja med.
Skall ta kontakt med neurologen på DS och höra om man kan göra en ? "eeg" dvs om dom kan se så jag inte haft ett epleptiskt anfall.
Och har jag haft det får jag inte köra bil på 6 månader.
Knepigt då jag åker 4 mil enkel resa för att komma till mitt nattarbete.

Jaja, de problemen får vi ta när de kommer.

Om det är alkoholrelaterat vet jag inte men att det är tokhögt innebär att pumpen flåt jobba extremt mycket, och jag tror det hänger ihop.......
Kramar/A

Helgen passerade.. Det var väldigt annorlunda att ha en ensam helg med Mannen borta och Dottern hos sin Papi. Men, jag tyckte att jag hanterade det okej. Kan alltid bli bättre men jag hade lite överlevnadsverktyg, lista på ToDo-grejsisar…. Det mesta avverkades redan under lördagen, jag hann ju tillochmed lite tårar i solnedgången som en riktigt sån 80tals-solfjäder man köpte på marknaden i lite mystiskt lila-rött och en flicka som fäller en tår i solnedgången. Vart tog de fjädrarna vägen förresten? En sån kanske man skulle ha… Hmm, tåls att tänkas vidare på. Eller inte tror jag.

Jag toklängtade efter måndagen, hade väldigt svårt att somna från söndagen till måndagen. De där 32-åriga klimakterievallningarna kom tillbaka igen och när jag tillslut vridit runt mig så jag bokstavligt fastnade i lakanet på något vis mellan valkarna så gav jag upp. Jag satte mig i soffan och resolut petade i mig några sorgliga chips som jag lämnat i en skål på soffbordet. Vid halv två på natten lade jag mig och sen sade bara poff pling plong så ringde klockan igen och det var måndag. Trött som aset var jag - MEN det var ju måndag och jag hade klarat det. Wiiiiiiiiii *hurrar med applåder och Macarena dans*

Måndagen flög förbi.. hade bokat in mig på ett träningspass men glömde väskan hemma så det blidde inget med det (jag bor ca 5 mil från jobbet och där jag tränar). Detta gjorde att det slint i huvudet på mig. Min plan för måndagen försvann, hade ingen backup och när jag satt på bussen hem så var jag lost. Vad sjutton skulle jag göra? Kom på att jag nog vill ha en hund och skickade sms till mannen men fick inget svar. Jag kände att tristess tankarna började komma och att hade det varit för några veckor sedan hade jag varit på väg hem glad i hågen med en box i väskan. Jag hade inte gjort någon mat. Jag kom på efter ett tag när jag hamnat längre ned i det mer intensiva drickandet att det var ganska positivt att inte göra maten innan jag började dricka, för när jag druckit ett tag så försvann hungern. Detta ledde till att jag ibland kunde komma på när det började närma sig torsdag och jag skulle börja skärpa till mig för att Mannen kom hem från veckopendlingen på fredagen, att jag ju inte ätit något av vikt under veckan. Det jag alltid petade i mig var te och knäckebröd på jobbet till morgonfikat. Ingen frukost. Lunch köpte jag ofta men tappade oftast matlusten när jag tagit några tuggor. Jag kunde/kan liksom tugga några gånger och tillslut kommer det kväljreflex för att jag kände att jag hade mat i munnen. Knepigt och lätt vridet , men så var det. Det här ledde ju till att den sista tiden (ca ett halvår) har jag rasat i vikt. När vi skulle ses på jobbet efter sommaren och semester på vår kickoff så kände inte en del av mina kollegor igen mig.
En del frågade “Ahhh Cyanthiina, kan vi få receptet på din viktminskning?”
Jag svarade: “Ja men Guuuuu absoluuuuut. Gör så här: på måndagen går du till bolaget, ät ingenting. Se till att få i dig iallafall minst 3 flaskor rött, möjligtvis lite pepparchips för att hetta till det lite, för den där extra krispiga elementet. Sen kör du vidare så mån-torsd gärna sent inpå nätterna och var hemma från jobbet lite då och då för att få dig lite extra på dagarna i ungefär 1-3 år så ska du se att lilla bullmagen försvinner i ett kick!”

Nej.. nu sa jag ju inte så… Däremot blev det en sjukvridning till att jag fick en positiv återkoppling till mig själv...men det de egentligen återkopplade på var ju förbannat negativt leverne. Men så kopplade nog inte jag…. Att de återkopplade på min viktinskning som ju var en direkt effekt av att jag missbrukat. (Huuuhh... det här var faktiskt första gången jag skrev det här... Missbrukat. Jag. Puhh. Det var tungt!)

Vad skulle jag komma till med det här nu då…? jo.. Att en svår sak under de här dagarna hittills har varit att komma på att laga mat på dagarna. Jag måste ju äta, mitt barn måste äta när hon är här.Det är faktiskt en banal men viktigt utmaning för mig.

När måndag kväll kom - för det var ju det jag skrev om egentligen… så var jag så trött. Jag hade slutat min kväll på en affär, ganska nära bolaget men förbaskat annorlunda. Stadens garnaffär nämligen. Jag köpte på mig garn och så började jag sticka en mössa. Ja… Ytterligheter jag vet… Från några flarror rött till en linnefärgad garnsvamp på huvudet. Men, jag tog ett beslut, och jag gjorde faktiskt nåt. Jag gjorde nåt! Fungerar gör den också för det är rätt varmt på knoppen just nu.

Jag sov som ett litet barn natten till idag… Det första jag sa när klockan ringde imorse efter att jag mornat mig lite, var… Löööövly (översättning för er ickevärmlänningar är: Lovely). Jag hade sovit en hel natt - inga svettningar - bara skön susse natta sömn.

Jag hoppas på detsamma idag.

Var rädd om er, jag har tänkt på er idag, hur knepigt det kan vara att jag framför den här väldigt ljusa skärmen och vita datamaskinsmackapären kan känna en gemenskap och värme med, för och till er.

//Cyanthiina med HufvudSchvampMössa

...men ofta är det kö på över 30 minuter och så stänger dom innan jag slutat jobba. Tänkte bara om det var någon visste...men jag ska försöka ringa igen.

vänner som fått kortet indraget så har alla prover bekostats av den sökande själv utan några rabatter. Proverna har de tagit på sin vårdcentral.

Det där med körkortstillstånd är väl enklast att du ringer Transportstyrelsen ? Eller googla.....http://www.korkort.se/korkortstillstand/

Så sjukskriven en vecka till att börja med..

Skall även träffa folk från neurologen för atr utröna om jag hade ett epleptiskt anfall i onsdags.
Så nu är det bara lugn och ro som gäller.
Kramar till alla som vill och behöver
Vaknat just, upp och duscha innan cirkusen är igång.
/A

Oj, det låter inte så bra? Var det alkoholrelaterat eller kom det bara i alla fall? Hur som helst - bra att du kommer iväg till läkare.

Sov gott

Grodan.

Dom har märkt. Även om dom är fina i kanten. Redan nu känner jag mig mycket lugnare. Den stress som ofta funnits i mitt liv har ju i hög grad handlat om allt planerande och försöka få ihop allt och hinna dricka så mycket som möjligt. Nu är verksamheten nedlagd. Firman stängd och ett lugn sprider sig. Underbart.

Det är bra VS, vi är bra! - så lägger vi två vingelpettrar ännu en nykter dag på kudden och vaknar med tindrande ögon imorgon. Trygga i att vi vet hur vi somnade, vad som sades och gjordes. Ingen skam. Inga bortförklaringar.

Det känns nästan som om man skulle kunna leva så här, till och med tycka att det vore fantastiskt.

En Groda i väntan på ett yngel som kommer när som helst.

Hej
Hoppas din helg gick bra. Det som jag är mest rädd för
är denna förfärliga ångest jag får av skiten. Nu får
det vara nog. Mådde dåligt ca 10 dagar efter sista
perioden, ingen aptit sov dåligt, men nu sover jag so
en stock 5 veckor i morgon och jag mår som en prinsessa.
Men visst min sinnesstämning pendlrar fram och tillbaka
jätteglad iblan sorgsen ibland tom ibland, men jag
tror det hör till. Tar tid för kroppen att hämta sig
efter flera månader. Men i kväll ska jag inte dricka
vad som än händer.
Tänker på dig
Konstnären

Hoppas det blir en bra måndagskväll rör dig nu.
Tidig säng för mig, nykter då klockan ringer 02;25 ......
Offer to work, sedan har jag bokat tid till husläkaren då jag tror jag fick ett ep-anfall förra veckan.
Jag måste slagit i huvudet när jag tjongade i backen sedan beta jag sönder hela högerkinden när jag krampade.
Läskigt, särskillt med min bakgrund........
Ha en härlig kväll nu!
Kramar/A

Vad glada dina döttrar kommer bli när dom märker vilken skillnad det har blivit på morsan deras.
Även om du tror dom inte märkt ngt så har dom med all säkerhet gjort det.
Du är duktig du, jag kommer tätt efter.
Kramar/A

Har en Stoneslåt i huvudet. Tiiiime, is on my side, oh yes it is, tiiiiime, is on my side.....

Tiden, bara låta tiden gå så kommer allt tråkigt, ovant, knörvligt att ge med sig.

la,la, la, la....

The singing frog.

Jag hoppar på, så att säga. Dag tio och fler ska det bli.Mår bra idag. Tog enliten eftermiddagsnap och nu är det städning som gäller så att jag kan ägna tiden åt min dotter när hon kommer, sent i kväll och kommande dagar. Ser så fram emot att få träffa henne. Hon kommer att vara hemma i c.a två veckor och det ska inte bli något smygande eller klunkande är hon gått och lagt sig. När hon har åkt kommer den andra dottern hem efter ytterligare två veckor och blir hemma, tror jag, åtminstone ett tag. Så vare dom vill det eller inte så kommer dom att vara ett fint stöd för mig till ett bättre liv.

Det låter som att du också tuffar på VS - tillsammans vi gå.

Grodis

Denna dag kommer bli en bra dag!
/A

Jädrans vilken duktig skribent du är.
Läser dina texter med stor glädje.
Fortsätt samma väg!
/A

till måndagen och ny, nykter, dag :-) Och jag säger som MB att jag gärna hjälper till med pukor och trumpeter !

Är det jämna hopp längs med vägen.
Ny vecka och oavsett hur förra gick för samtliga så blickar vi framåt.
Hand i hand vi gå.
/A

Det är förbaskat roligt att läsa dina betraktelser! Ett kul språk och vettigt innehåll därtill gör det mycket underhållande. Dessutom kan jag gärna vifta med lite flaggor åt dej, tuta i en vuvuzela eller nåt, för det är du värd!

/MB

(Dag 14 att skriva av mig men döper härmed om till antal vinfria dagar a.k.a 17)

Nu har snart eldprovshelgen passerat. Jag saknar pompom flickor, saknar trumpeter och en stoooor lång parad med en översminkad prinsessa som IQ-befriat vinkar till folkmassan för att fira Den Stora Cyanthiinas sista självande timmar. *Dämpad sportkommentators röst talar*

- Pressen är stor - mannens whiskyflaskor står i hyllan, fortarande intakta. Cyanthiina fångade och stoppade en flyktig och dumdristig tanke i duschen dvs skulle hon ta sig ett glas whisky? Hon som aldrig i sitt liv gjort detta tidigare TROTS att vinet kunde tagit slut. Whiskyn har aldrig lockat. Cyanthiina hånskrattade åt det befängda försöket att locka bort henne. Ja ta mig sjuttsiken och dra mig baklänges och skåda det norra ögat --- Det ser fanimij ut som tösabeten klara´rt!

Ja… jag borde fasiken skaffa mig pompoms. Eller en sån där “heja på vasaloppsåkarnapingla”, den är lite trevlig. Varje gång jag gör nåt bra framöver så har jag pompoms i väskan eller en pingla. Jag tror det kan göra andra glada också. För den här helgen var bajsjobbig. Puhh, jag är glad att det är måndag snart och med det innebär att det snart är fredag och denna helg kommer mannen hem. Jag hade kunnat följa honom till Norrland men en del av mig ville prova på det här ganska snart. Få det överstökat liksom. Vara ensam en helg, en sådan helg som jag tidigare bokstavligt talat vinat bort från morgon till kväll och morgon till kväll igen.

Igår kväll, i lördags, kände jag mig så otroligt ensam. Jag virade in mig i en filt, satte mig på veranda trappen och kikade ut över sjön som var så oförskämt vacker. Jag önskar jag kunde lägga ut en bild så ni såg friden… Det var vackert så det gjorde ont i örsnibbarna nästan. Tårarna började rinna på mina kinder och jag såg solen som var höstcitrongul gå ned och så hörde jag ett litet - “hej”. Då stod min svärfar tillika vår granne bredvid mig. “Ja, här sittter jag och tycker lite synd om mig själv” sade jag. “Du, jag tyckte också synd om dig, jag såg dig och du såg så ensam ut. Vill du komma och äta mat med oss ikväll?” “Daaaaa, sover Dolly Parton på mage?? Klart jag vill… Allt jag ville just då var att vara tillsammans med människor, fick jag då till och med vara med människor jag älskar så var det ju icing on the kaka”.

Jag tänkte i den stunden, innan svärfar kom, att jag försakat så många vänner och situationer. Men då, när jag tog min kofta och gick ned till dem så kändes det, inte lika jobbigt. Jag tog det timme för timme, och det gick bra.

Idag däremot, piuhhhh. I min värld så har jag en bild av hur det går till på ett behandlingshem för beroende. Ett planlöst vankade fram och tillbaka, skakande händer, kanske lite irrande frånvarande blickar här och där. Ungefär så har jag känt mig idag. Jag har visserligen höstat lite på gården, tog hand om poolen, virade vattenslangar. Det var rätt duktigt gjort kom jag på nu. *Viftar med pompomsen* Okej, parantes… Jag måste ha något att göra!!! Har gjort tre armband, städat garderoben, visserligen inte vikt all tvätt.. men det är ju rätt tråkigt!!!

Nu pendlar jag mellan att titta på Lars Troells Utvandrarna som jag köpte på maxi i fredags som helgmys (vet inte riktigt hur jag tänkte där...hmmm) eller läsa Lisa Marklunds nya deckare med risk för att aldrig somna då jag förmodligen kommer att tro att någon hoppar in genom fönstret med en yxa och mördar mig. Hade jag druckit vin hade jag iallafall inte märkt att han kom in…;-) SKÄMT åsido…

Nej timme för timme. Nu 22.51 blir det te, riskaka och en ickehjärnaktivitetskrävande slentrianamerikansk producerat tvserie på reklamkanal tills jag tröttnar.

Fridens!

Välkommen!
Jag tror att stå ut med det tråkiga och inte ta til vin eller öl utan istället vänta in det andra livet utan att stressa är en del av "jobbet", men vad vet jag. Nu blir det Morden i midsummer och sedan blir det. Bron och se....

Varma kramar

Grodan

Välkommen i gänget Cyanthiina. Och jag hoppas och (tror) att du har rätt Viktoria. Just nu gör det inte så mycket men snart har alla deckare tagit slut. Å andra sidan imorgon kommer dottern och hon är en riktig pratmaja så då kommer jag väl ibland behöva kämpa för litet egen tid.

Ikväll somnar Grodan nykter

Humor är en del av mig. Jag kan inte och vill framförallt inte tackla livet i NÅGON bemärkelse på något annat sätt än med mig själv ärligt och sant. Jag skrev det tidigare tror jag att när jag gömde att jag drack så blev det inte ärligt, även om jag skrattade, blajade så var det en clown med en tår på kinden bakom sminket som gjorde det. Det blir inte sant och ärligt och hur sjuttsiken ska jag då kunna ta tag i problemet på riktigt? Nej.. Jag sade det till min chef, mina kollegor och även företagshälsovården och kontakterna där att de inte får tro eller känna att jag förringar problemet eller min situation för att jag skämtar, skrattar och berättar toksaker. DET är jag! Jag kan inte tackla det här om jag inte får göra det som jag vill! med skratt, med gråt, med sol, med moln och med mig själv helt enkelt.
Haha.. precis när jag skrev detta så kom en bild upp i mitt huvud av en gammal jympalärare jag hade i högstadiet när jag bodde i en liten ort i Dalarna. Hon var urtypen gympalärare med lite halvsliten ganska tajt adidas-overall med vita kontrastband på sidorna och en välanvänd visselpipa runt halsen. Byxorna var sådär en aningen för små och förkorta också. Hon hade en ramsa som vi alltid skulle göra som var lite "piffig"; Vi stod i en ring tillsammans (-coola 13-15åringar) och så Sträckte vi ut armarna framför kroppen sedan uppåt i luften och sista frasen så skakade vi som en twist på rumporna. Ramsan gick så här;

"Kunskap - Glädje - Och så lite tango"

Ja, kan inte du också göra det?
Kunskap - glädje och så lite tango! Jag lovar... du kommer att le, det gör jag nu! Liiite humor och skratt får vi ha allt! Tänk så det kan bli när jag tog timme för timme och dag för dag.

att du har humor och distans så du kan se saker och ting från en positiv sida, Det är en stor hjälp.

När jag var aktiv och skulle "lägga av" så hade jag huvudet helt inriktat på alkohol och dess verkningar, jag var inte förmögen att hålla fokus på nåt annat. Jag mådde fysiskt illa av att inte dricka och mycket riktigt så höll det inte några längre stunder. De gånger jag sökte hjälp, tafatt för att inte säga usel sådan, så hade jag inte riktigt den känslan. På nåt sätt var det annorlunda då, jag vet inte hur. Men eftersom spriten är listig, falsk och stark så jobbade den undermedvetet på mig så när jag slutade ta emot hjälp så barkade det åt helvete igen.

MEN....när jag kom till vägs ände och gjorde mitt livs bästa val så rasade all murar och jag mådde så gudomligt bra. Jag sov som en gris en bra bit in i det första året och hade inga som helst tankar på alkohol förutom 2 gånger. När kroppen slipper giftet varje dag så blir den överlycklig och börjar städa, mardrömmar i början är inte konstigt för det finns mycket att bearbeta mentalt. Att prata/skriva av sig är en fantastisk fin hjälp för att bli av med trollen som byggt bo i skallen och gör tillfrisknandet lättare. Känn av din kropp men bekymra dig inte så mycket...den gör sitt jobb och det gör den väldigt bra om den får jobba ifred. Jag är själv så förundrad över hur min kropp har klarat all alkohol jag har hinkat i mig och att jag inte fått värre skador än en förstörd övre magmun.

För att förändra mitt sätt att vara gjorde jag allting annorlunda i början, läsa tidning från andra hållet, bytte soffplats, "fel" stol vid frukostbordet, körde andra vägar än normalt, knäppte händer "fel", försökte duscha annorlunda mm mm allt för att få mig att fundera i andra banor. Helt enkelt (!!) en genomgripande förändring av mitt liv.

Ha en bra kväll nu och lägg dig inte för tidigt :-))

Kära Mulletant och Adde,

Jag bli så tagen av era svar, det känns framför allt väldigt skönt att jag tog just detta beslut att skriva här och kanske etablera en kontakt med er för att få en gemenskap mitt i tomheten, om ni förstår hur jag menar.

Att jag var och numer i denn astund är helt ärlig ser som jag ren självbevarelsedrift. Att välja att dricka vin är inte ett alternativ. Det finns inte. Om jag skullel göra det har jag sumpat allt, det kommer inte att gå att dölja eftersom det kommer att göras slumpvisa tester på företagshälsovården; för min skull.

Trots att det inte är ett alternativ så försvinner ju inte vanan, tankarna och det som kommer istället.

Min alkoholterapeut som jag träffade för första gången igår frågade mig om abstinens och jag har ingen aning. Jag sitter inte med darrande händer uppkrupet i ett hörn med svettningar (min egen stereotypiska bild av abstinens...).

Däremot igår kväll hade jag superdupersvårt att somna! Vaknade till efter vad som visade sig vara en halvtimme och jag hade svettats så lakanet var "klassblött" som vi säger på dialekt här...Har inte druckit på 17 dagar. Så jag antar att detta är abstinens, eller så kanske jag är 35-40 år för tidigt in i klimakteriet. DET känns upplyftande mitt i allt detta. ;-)

till din omstart och nystart vill.sluta och tack för hälsningen i min tråd.
Ha en fin höstdag, hoppas solen lyser på dig :) / mt

Cyanthiina! Har läst din berättelse och är djupt berörd över din ärlighet och ditt mod. Hoppas få följa dig här längs din resa. Du kommer att känna igen dig i många berättelser här och se att forumet är en fantastisk källa till stöd och hopp.
Allt gott / mt