Senaste kommentarerna i forumet

Du är på rätt väg - bara att inse att man har problem och erkänna det för sej själv är ett stort steg, man försöker ju i det längsta att försvara sin "rätt" att dricka.

Fortsätt läsa, tänk medan du läser hur det känns för dej, vilka likheter som finns, och att du inte är ensam om ditt problem - vi är många här.

Starta sedan gärna en egen tråd här, att skriva ner sina känslor och upplevelser, kunna bolla dem med andra i samma situation är jättebra, det är det här med skrivandet och tänkandet som gjort att jag nu har varit fri i drygt åtta månader.

Välkommen!
/MB

att du börjar se ljuset i tunnel igen. Det finns där bara man kämpar på. Nu nalkas det helg igen och precis som du så är det där jag brukar förlora varje gång. Nu har jag tagit min antabus - så i alla fall den här helgen kommer det att blir lugnt. Hoppas den blir det för dig också.

På måndag vaknar vi starka och fortsätter kämpa!

Det är bättre o bättre.
Ingen tvekan om det, riktigt bra faktiskt.
Kul att vi har samma antal dagar i ryggsäcken!
Fortsätt kämpa Spes! Jag gör det tillsammans med dig.
LillPer

Jag utrykte mig fel. Jag menade att här har alla gjort samma resa. Här är vi alla lika men med olika berättelser. Här kan jag säga att jag dricker för mycket, känns så jävla skönt.// pixie

Jag har nog väntat på slutet av berättelsen, den kapades lite snopet. Du kanske kan fortsätta berättelsen?
/MB

Vill bara skriva under på att INGEN på det här forumet ser ner på dig. Det skulle jag kunna ta gift på. Ja, annat gift än alkohol så klart ;-)
Sköt om dig!

Ta det lugnt ett par dagar till att fundera och Låt ångest stormen pasera tills du börjar känna dig mer sammlad.
Jag är på samma elände. 4d nykter. Skriv upp tankar, bra dåligt så kanske du lättare kan se brister och vägar. Så försöker jag göra. Lättare sagt än gjort men man tänker inte klart när det är som värst.
Att du inte blir full, lite som jag senaste år. Något har nog börjat om programmera i oss. Vi kan nog inte njuta av alk nått mer!? Vilket är positivt i de dåliga.
2mån är jätte bra kämpat, nya tag nu. Vi ska hitta ro o glädje. Kram!

Jag tycker om att läsa det du skriver. Men jag ska dela med mig nån gång av mi resa som har varit jävligt tuff från födelsen och framåt. Ja känner att Spec och är på samma nivå ingen som ser ner.på oss och att vi börjar våran resa. Ocj att vi kan stötta varandra på olika sätt. Jag skulle kunna sitta här hela dan men är det dags att lppa sista solen strålar.//pixie

Ulrika grattis till din vecka! Vad fantastiskt bra jobbat, heja dig!
Du undrar över om det är lika svårt hela tiden eller om det blir lättare. Min upplevelse är att det absolut blir lättare. Men den första tiden är det upp och ner, kan vara med ganska kraftiga svängningar. Det är då det gäller att ta fram det där jävlar anamma och ta till allt vad som behövs! I mitt fall hade jag god hjälp av tips jag fick från vänner här på forumet som kommit lite längre på den nyktra vägen än jag. Här kommer några tips från mig:

I mitt fall tröstade/belönade jag mig med godis, en liten present eller annat som pepp. Visst kan man ju se det skeva i tröst/belöning, precis samma mönster som då jag druckit, men i en övergångsperiod var jag tvungen att ta till alla medel för att hålla alkoholmonstret borta. Kalorier finns ju även i alkohol i mängder, så det fanns ju lite utrymme för utsvävningar tänkte jag ;-)

Se upp tör HALT! dvs Hungrig, Arg, Ledsen, Trött. Dessa känslor triggar vårt alkoholsug.

Analysera och lista de situationer och personer som kan utgöra en risk för att du bryter ditt nykterhetslöfte mot dig själv. Tex: i mitt fall fick jag lov att undvika att tillbringa kvällstid med den väninna jag oftast druckit vin med. Jag tackade nej till många tillställningar. Jag gick inte på krogen osv. Däremot är det viktigt att fylla det tomrum jag upplevde. "Ska livet aldrig bli roligt igen nu då?". Jag började göra lite nya saker pö om pö. Fick ju tvinga mig till mycket, eftersom att jag kände att inget ändå var kul utan vin, men gjorde det ändå. Gick på bio, teater, någon föreläsning det annonserats om. Egentligen handlade det om att fylla ut de tillfällen i veckan som jag identifierat som risk-tillfällen. I en akut situation bokade jag frissatid en sen fredagkväll, haha:D

Skriv och läs här! Då jag hade riktigt jävliga kvällar sökte jag mig hit och kunde hänga här en hel fredagkväll. Ibland var det stiltje här (fast det var oftast då en pågående aktivitet)och då läste jag gamla trådar och lät mig lugnas lite av igenkänning och det hoppingivande i att andra faktiskt gjort det här, varför skulle inte jag klara detsamma?!

Det ni gör nu, du och Spec får mig att känna stor glädje och gott hopp! Precis detta hjälpte mig så ofantligt. Att förutom att ta rygg på de här som hade längre erfarenhet, också hitta en vän/vänner att hålla i hand, att gå tillsammans med. Någon som är där du är, i fas så att säga. Någon av mina vänner här har jag idag flitig kontakt med utanför forumet och det är en verklig livsgåva att ha någon som gör/har gjort samma resa.

NÄR blir det då lättare kanske du undrar?? Det är med all säkerhet väldigt individuellt, efter min första nyktre vecka kände jag mig väldigt taggad att "banne mig ta" en till osv. I perioder, särskilt i början tyckte jag det var lättare att bestämma mig för en lite längre vit period i taget. Att tänka "aldrig mer" skrämde slag på mig! Jag började med målet på en månad. När den var över beslutade jag för att klara tre månader osv. Andra tycker tänket en dag i taget är det bästa. Då det varit riktigt riktigt illa med suget har jag fått bryta ner mitt mål och riktigt djupandas och bara fokusera på att Idag/ikväll blir det ingen alkohol, bara just idag - imorgon vet jag inget om än. Precis så, en dag i taget då det känns för stort med allt annat, en vecka eller månad om jag kännt mig stabil och trygg i det beslutet. Alla medel är tillåtna, allt utan att dricka det där första glaset!
Efter tre-fyra månaders uppehåll mellan november 2009 och februari 2010 tog jag ett återfall. Konstig känsla, men efter det var det som att poletten trillade ner. Jag bara gav upp, helt och hållet kapitulerade inför att jag KAN INTE dricka. Luften gick liksom ur mig, på ett bra sätt. Jag kunde med det sluta älta om "kanske ändå?...när?...hur?...osv" jag ev skulle kunna dricka igen. Jag gav mig där! Och efter det var jag färdig med alkoholen. Jag säger inte att det inte kommer sug ibland. Men det är flyktiga tankar och känslor idag, de fladdrar förbi och det är inte svårt längre. Snarare en befrielse, ett lugn inför faktumet och en enorm tillfredställelse över att leva och inte bara överleva utan alkohol.

Detta är något av vad som hjälpt mig, förlåt att det blev långt, andra här har andra erfarenheter. AA, Antabus, KBT osv
Jag tror på er Ulrika och Spec, något säger mig att ni fixar det här! Varm Kram

Du har inte ställt till det, men nu tänker jag god mat och 2 glas vin, själva grejen är stoppar jag där. Jag tsr en dsg i taget inget i dsg heller.jag röker äver helgen sen är det ochså stopp. Va fan jag har lyckats att gå ner 12 kilo är på perfekt vikt slutat röka. (Förutom nu).så vinet kan inte va värre bara man vill. ...
Är dina barn små.// Ulrika

Jag har också dag 5 i dag och mår bättre och bättre,
hoppas du också kommer att göra det // Spes

Hur känns det. Jag tyckte att det vsr jobbigt igår. //pixie

Var stolt över din vecka. Jag har dag 5 i dag och det går nästan för lätt för mig. Trots lite tjafs hemma så har jag inte fått något sug, tvärtom, jag vill ta tag i mina problem nu och se på dem med klara ögon. Eftersom jag lagt på mig en vin och chips mage så hjälper dieten mig att vara motiverad. Jag ska fasta måndagar och sedan onsdag eller torsdag. Den här veckan fastade jag måndag och onsdag och det gick bra. På helgerna har jag rätt att unna mig godsaker, hur det blir med vinet i helgen har jag inte bestämt ännu. Men om det blir något så blir det kontrollerat. Hoppas inte jag ställde till det så att ditt mål inte längre är 90 dagar. Det är jag som är för vek för att ha sådant mål, du klarar det säkert bättre. // Spes

Nu har de gått en vecka, känns bra. Ni som har slutat är det jobbigt hela tiden eller blir det lättare och lättare. Är det nån som varit på Riddargatan 1. Jag har aldrig varit aktiv på någonn sida förrut är de första sidorna nyast?// pixie

Åh vad härligt med någon som seriöst undrar hur det är! Jag vet att ni är många. Jag undrar också mycket.
Jag har återhämtat mig och talat med vännerna från helgen som såg hur illa jag hade det. Sedan kom en massa tankar, då jag gråtit öppet flera gånger, att jag var en looser och mes som inte kan tygla känslorna. Men jag var tankad, är känslomänniska, speedad och samtidigt på nåt vis lycklig. Men jag går igång på sånt jag brinner för och har svårt att släppa sånt jag inte kan påverka eller förändra. Tar alltid på mig skulden för saker som är helt utanför mitt ansvar.
Besvärad i mitt sinne nu att vännerna inte förstår eller blev chockade, men de var egentligen helt underbara och förstående även om det bara vara mig det handlade om hela tiden, nästan.
Jag kan inte släppa att det brast för mig.

Kom idag på att jag levt snabbt och pressat senaste åren. Mest press från mig själv. Nästan ingen vila, inte ens på nätterna då jag ALLTID sovit sjukt dåligt och lite. Men jag orkar kopiöst mycket. Ibland ramlar jag i och för sig ner i min grop och orkar då väldigt lite mentalt, framförallt. Senare tid har kroppen sagt ifrån också, eller senare tid föressten, den har alltid varit skadad, ont, stram eller frakturerad på grund av mitt eviga tränande för att må bra och koppla av. Först prestation, sedan eventuellt vila!

Jag upplever trots allt ett uppvaknande efter helgen. Jag kunde sätta ord på min mentala kollaps och det känns skönt. Nu vill jag sakta ner tempot och försöka duga utan den ständiga strävan och bekräftelsen, som jag ändå inte tror på eller tar till mig om någon berömmer. Det gör människor ofta till mig, men det räcker aldrig riktigt ändå. Fast det värmer ändå mitt hjärta.

Nå, nu är fjärde dagen gjord och femte knackar på dörren. Upplever inga problem att stå emot just nu, trots en stor kundmiddag ute i morgon kväll. Känner mig motiverad, men min akilleshäl är som alla vet vid det här laget helgspöket.
Känner även där att denna helg kommer jag klara det.
Kanske man ska ta en dag i taget och inte alltid vara så långt fram i tanken som jag ofta är?

Sov gott och ha en härlig torsdag så hörs vi!

LP

Jag har varit sur hela kvällen och ångest. Min man fick en släng av min ångest. Fan.Kommer inte kunna sova ta nog sov tablett brukar intre det men efter den här kväll . Jag gav han massage på slutet plåst på såret. Drack iinge vin iallafall. Sur ä ångest och godis och cigg fast jag slutat får mer ångest avdet. Den här dan ialla fall det går verkligen upp och ner.imorgon 1vecka.// Ulrika

ska man säga? Att vår kidnappade hjärna är lömsk som tusan? Det räcker att slappa lite i vaksamheten så sitter man där, i fyllediket, igen. Men jag tror att du lyckas bena upp vad det var som hände, varför det blev som det blev, och då gör du inte om det misstaget. Jag höll på i flera månader att leta upp alla grynnor och förrädiska undervattensstenar på mitt nykterhetens hav, tog ett tag innan jag kunde navigera utan att köra på grund. Trägen vinner!
/MB

Härliga ord och visdomar NM!
Jag är imponerad av din resa.
Själv är jag på nytt inne på dag 4 och möter dag 5 med glädje.
Vet vad jag vill, då borde det gå lätt?
Känner en kraft i det du skriver, det ger mening och värde till oss alla som tuffar på.

LP

Har väldigt sällan något större sug och om jag någon gång har det, så går det över rätt fort. Blir aldrig skärrad av sug och väntar bara ut det utan att störas så särdeles mycket. Att leva det här alkoholfria livet känns mestadels naturligt och jag pratar med de människor runtomkring mig som visar någon typ av genuint intresse för det, om mitt beslut att leva så här. Jag aktar jag mig för att måla upp alltför groteska bilder av hur alkoholmonstret ser ut i verkligheten, det förstår nog inte så många som inte har varit nere på botten av hålet. Men jag har inga problem med att förtälja människor som jag bryr mig om och som jag tycker att jag har en nära relation till att; jag mår bättre så här - alkoholfritt. För mig känns det viktigt; Om de visar en medmänsklig vilja att förstå, kan jag försöka förklara hur jag resonerar. Om de sedan har svårt att acceptera hur läget är, tycker jag det är deras problem. Jag har bestämt mig för att inte hamna i situationer av förvirring och missförstånd. Smyget och ljuget finns inte på menyn längre. Risken finns ju givetvis att man hamnar rätt långt ner på prioriteringslistan när det ska ställas till fest, fast då vet jag inte riktigt om jag vill gå på den ändå. Även om jag fortfarande tycker det är jävligt trevligt och kul med en bra fest fortfarande. Om folk tycker att jag måste dricka alkohol för att jag ska ha kul/vara kul att ha med på fest, får de klara sig utan mig och det tror jag de gör också. Tycker bara lite synd om de som resonerar så.. Jag anser nämligen inte att jag behöver det smörjmedlet-klarar av att ta plats och finnas med mitt i smeten utan A.

Det börjar närma sig årsdagen av när jag började skriva här på Forumet och det känns som om det har varit ett år fyllt av personlig utveckling och definition av vem jag egentligen är, givetvis uppblandat med en kort, men ack så intensiv, period av kaos, mörker och ångest. Mestadels har dock det här året varit ett år då jag har upptäckt en styrka och ett mod som jag absolut inte trodde att jag var ägare till. Men så är det: Jag tycker att det är jävligt modigt att försöka leva sida vid sida med ett monster som kan försöka förgöra, inte bara mig själv utan även alla runtom mig som jag älskar och bryr mig om. Just nu befinner sig monstret utslängt ur kroppen min och så är mitt absoluta mål att det ska förbli. Jag möter i princip varje dag med samma ambition, att med en lugn nyfikenhet och med ödmjuk tillförsikt se vilken riktning resan tar i nästa vägskäl. Ingen ånger, ingen bitterhet, inga illusioner om att livet ska levas enkelt och smärtfritt. Närvarande och orädd. Vi vet inte hur många dagar vi har, men vi har ansvar att fylla de vi får med drömmar,mening och kärlek. Då finns alla chanser till att det blir smått fantastiskt!

Hörs senare, alla goa' vänner!/NM

Har inte varit inloggad på en, för mig, lång tid.
Har varit nykter sedan sista inlogg vilket gav 2 mån.
Under tiden har det hänt så mycket och i kväll, helt utan anledning så trillade jag dit.
Jag vet inte hur jag ska tänka.
Till saken hör att jag blev i milda omskrivningar "överfallen" på krogen i mitten av augusti. Jag har sökt och fått hjälp. Nu är jag mitt emellan utskrivning och remittering.
Mitt liv, har (förutom i detta, varit väldigt bra. Jag har fått hyfsat med ensam tid (mer än vad en ensamstående utan någon form av nätverk kan räkna med), har sänkt kraven på mig själv, börjat träna för att bygga upp och förhindra depression... ändå....
Så kommer detta som ur en klarblå himmel och jag förstår inte varför?
Varför väljer jag att dricka en flaska vin? Varför känner jag mig inte full? Varför tar jag inte mig själv, min son, min träning och resten av mitt liv på allvar?
Någon so har gått vägen och har goda tankar eller någon som har andra kreativa användbara tankar som jag kan använda för att komma vidare, förstå mig själv?
Stor lycka till er alla där ute! Kämpa! de små ljusglimtarna gör så mycket.
Någon gång kommer lågan vara stabil och lysa för oss alla
//F

Ätit gott men inge vin men va bra sugen. Rökte istället fast jag har slutat, men 6 dagar är en bra början. Har läst hela dan på forumet. Tänkte 90dagar förts men tar en dag i taget istället. Fisn det nån direkt chatt// pixi

Har läst många av era andras inlägg. Läste även råd för att sluta dricka.
Problemet är att jag inte verkar kunna sluta.
Försöker dämpa ångesten med alkohol, probemet e att jag får mer åmgest av att dricka vilket leder till mer alkohol. Har tom en öl bredvid sängen som jag dricker när jag vaknar på natten. På det sättet somnar jag om lättare.
När jah kommer hem är nåt av det första jag gör att ta en öl eller nåt annat alkoholaktigt. Min sambo reser mycket, men när han e hemma smyger jag med det.
Börjar bli rädd och orolig nu.
Därfär ber jag om någon har tips eller råd?
/Josse

HejJag tycker det känns så mycket lättare nu när jag får skriva av mig. Kanske dumt att tänka 90 dagar men som du en dag i taget är väl bra. När du kör 5:2 fastar du 2 dagar i stäck. Kör du låg kalori kost samtidigt.Jag har läst jätte mycket här på forumet och känner att det här passar nog mig bra, funderar också på att komma till Riddargatan 1, tänker höra med min kurator, mitt liv har också varit trassligt ända sen jag föddes.// Pixie

Jag törs inte tänka 90 dagar men borde nog göra det. Just nu tar jag en dag i taget. Även om jag inte gjort dumma saker på fyllan och blir bakis så har jag ändå ångest. Jag har ofta ont i levern, orkar inte göra något när jag kommer hem ifrån jobbet, försummar min familj och mår dåligt både fysiskt och psykiskt. Jag dricker för att orka med vardagen, det hjälpte i början men nu blir jag mest trött och orkar ändå mindre.
Jag både studerar och jobbar och har haft det lite trassligt privat och då har alkoholen varit en tröst. En sak vet jag dock och det är att i dag kommer jag inte att dricka. Pepp på dig och dina 90 dagar i alla fall. 5:2 metoden har fått mig motiverad. Den känns bra!

Hur är det idag? Kan du knacka ner en liten lägesbeskrivning, good or bad or both, så hade det varit tacknämligt. Vi finns här inne för dig, det ser du hoppas jag.

Det gäller att härda ut den första tiden, som jag tror du vet och känner, och är det vad du orkar med; att härda ut, är det vad du får lägga din fokus och energi på just nu. Du kommer att få mer livskraft till annat med tiden, men just nu ska du koncentrera dig på att hålla dig nykter - That's it! Kan du dessutom äta och dricka lite (ofarlig vätska!)och röra på dig utan att försöka springa dig trött bortom all vett och sans, så hjälper det mycket. I alla fall för mig.
Jag ser fram emot att få höra ifrån dig! BAMSEKRAM!/NM