Senaste kommentarerna i forumet

Var ett tag sedan jag plitade ner någon text här...

Kanske tiden är mogen för den här?...

Allt vi har

Se mig nu och här i all min nakna enkelhet
Se mitt mod, och om du vågar, se mitt blod och det jag vet
För jag längtar efter något mer
som sveper in de frågor som du ger
i en hinna av mänsklighet - Mm Mm Mmm...

Glöm din tid, glöm allt som du har fått av hybrisen
Glöm din törst, och om du vågar, glöm din väg till mig igen
men jag vägrar faktiskt att tro
att du kan finna någon sinnesro
om du stöter bort kärleken - Mm Mm Mmm...

Ref:
Låt jorden vrida sitt ändliga varv
Ta med dig din längtan och var sann mot ditt arv
Att leda varandra mot hållbara svar
Det är allt vi har - Det är allt vi har

Lyft ett moln åt mig, så jag har råd att falla ner
Tänd din sol, och genom molnet färgar den allting som vi ser
Och som ett nytänt himlafenomen
så lever vi för evigt i dess sken
och är aldrig rädda mer - Mm Mm Mmm...

Ref:
Släpp längtan och tilliten ut i sin dans
då kan kanske tanke och dröm få en chans
att vårda passionen som ännu finns kvar (för)
Den är allt vi har - Den är allt vi har

En text gjord och bearbetad med gemenskap och mänsklighet som grund. Vad säger du, Fia? O.k. eller?/NM

Hej m! Jag tror också att du klarar det ikväll och till helgen får du försöka lägga upp planer som kanske inkluderar bilen? Eller något liknande. Din känsla om det öppna bolaget kan jag verkligen relatera till. Jag kan trots när jag äter antabus känna ett stort lugn när de slår igen portarna för dagen. Att veta att det tåget har gått. Det tuffa för min del var att jag brukade bo ca 10-15 meter ifrån bolaget. Kunde liksom inte parkera någon annanstans. Nu är det lite bättre, men jag passerar fortfarande två systembolag på väg hem från jobbet. Tur att det inte säljs i livsmedelsbutikerna. Skulle kanske klara av det. Att ha vin hemma. Men jag vågar inte riktigt chansa för vad händer när något händer? Glatt, ledset, frustrerat, min tanke går alltid till att unna mig ett glas.

Fia

Enda skillnaden är att jag inte druckit konstant mer än nästan varje kväll.
Jag fick mitt krampanfall mitt på dagen.
Nu är jag satt på utredning och skall göra skigtröntgen och eer scan av hjårnan. Och innan jag får köra bil ska eplepsi uteslutas och jag får inte köra bil.
Är så sjukt taggad att fixa detta nu.
Och slår gärna följt med dig!

Nu drar vi.
/A

Hej Konstnären! Har redan läst i din andra tråd och tycker att det var bra att flyttade hit där du kan nå flera. Så fruktansvärt med den där vindieten. Min man som ibland kan vara en riktig idiot kallar det för att vinbanta. Jag är nämligen exakt likadan när jag kommer igång med drickandet. Får bokstavligen tvinga mig själv att ta en ostskiva per dag. Men ändå stod magen ut på mig eftersom jag när vinet sinade även svepte makens öl. Jag har aldrig däckat så där som du, men jag har trott att jag ska göra det. Och bara det är en obehaglig känsla. Jag förde även protokoll på de dagar jag inte drack en droppe. 18 dagar 2010. 18 dagar 2011, 2012 var ett bra år då jag fick ihop 22 dagar. Det är inget normalt drickande längre. I år har jag 147 idag. Inte heller strålande men en klar förbättring. Men jag kommer att få flera för jag inser att även jag vill, kan och måste. Tack för att ville dela din skräckupplevelse. Jag hoppas nämligen att jag ska kunna lära av andra och inte behöva testa allt själv.

Fia

Så kan jag bara säga, jag vet! Spola skiten!
Från att ÅTERIGEN varit en verklig svajande bushs i en storm så fick jag en spark i magen (bildligt talat)
Av Markatta. Även om det mer var menat som ett "hallå Pucko, hur menar du?"
Så fick hon mig på banan igen.
Med risk för att skapa dålig stämning här om jag inte drar mig undan.
Så hejar jag på i skuggan.
Kommer flika in imellanåt.
Du fixar detta skall du se.
Får du sug ikväll, kom hit och läsa läs och skriv och berätta om det.
Du är aldrig ensam!
Kramar/A

Det var jag som nämnde, eller benämnde att om man duckade för viss sorts kretik så blir det lite av en klubb för inbördes beundran. Och om det är possetivt för dig så är det jättebra. Men jag menade det i ett negativt syfte. Skit samma, dey är mig du syftar på när du påtalar att"någon"hänvisar till gamla oförätter och sjukdomstillstånd.
Och jag har inget svar på det, vill dig inget illa. Vi har ett tufft förflutet men trots allt har du gjort en anmärkningsvärd djävla resa och du har vuxit nåt kolosalt!
Trots att jag viftar med den berömda sleven så står du upp och försvarade mig mot malign. Och det tackar jag för dig för!
Men vi skall akta oss för att krocka i forumets korridor.
Lägg ner, dra inte igång något nu.
Flytta inte fokus från det viktiga, jag bey dig snällt!
Jag tänker inte börja gräva i sandlådan. Jag är så sjukt taggad att NU äntligen fixa att spola s kiten.

Så jag vill inte flytta mitt fokus.

Vi säger så, ibland bara Fia, imellanåt trissta Fia, men nu på sista tiden unfucking beliveble Fia.

Hon klarar allt!

Med det menar jag att du tagit plats och blivit en frontfigurer här och det är bra för du gör nytta/A

Tycker det var bra skrivet, Fia!
Jag vill också stanna i den här s.k. klubben för inbördes beundran.
Ser det inte alls som något negativt, tvärtom.
Det är skönt att kunna skriva om problemen. De man mörkar för sina vänner.

Kram

Hej min vän! Jag ska inte tjata eller predika. Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig väldigt ofta. Önskar dig allt väl.

Kram från Fia

Välkommen hit Tusculanum. Den där stora tröttheten känner jag igen. När man inte orkar med det där lilla extra utan bara är tacksam för att man lyckades ta sig till arbetet och lyckades mörka för omvärlden ännu en dag. Så då är det väl bara naturligt att man ska få en liten "belöning" vid hemkomsten? I mitt fall var det nog ännu värre. På slutet kunde jag inte ens sköta mitt jobb utan fick gå. Men vad gjorde det? Min man tjänar ju liksom du bra. Ibland kan den där goda ekonomin vara en förbannelse i sig själv. Att ha råd med mer och mer och mer. Bli tröttare och tröttare. Innan jag verkligen fattade beslutet att försöka sluta så orkade jag ingenting. Med ett undantag. Började vindunken kännas lite för lätt så fick jag energi nog att duscha, måla mig och sätta på mig mina bästa kläder. För det gällde att inte se ut som sin sjukdom på Systembolaget. Fint utåt. Så jag förstår när du skriver om trötthet. Att alltid behöva visa upp en lögn tar enorm energi.

Några stalltips har inte men håller med de andra. Skriv och läs här, det hjälper och kanske hittar du ditt sätt till slut. Din motivation. Är i alla fall värt ett försök.

Fia

dagar utan alkohol idag. Känns skönt, men nu är sötebrödsdagarna för den här veckan över... Även de veckor tidigare, när jag druckit vin, har sö-tis kväll varit de som varit lättast att avstå. Ikväll är det ju onsdag, då vet ju alla att det är ok att ta ett glas vin hemma, eller ute... sedan är det ju torsdag och då är det ju ingen mening att låta bli, när man ändå tänker dricka fre-lö. Eller hur?? Så låter min vindrickarlogik. Ikväll ska jag iväg en sväng på ett evenemang nere på stan (bolaget har fortf öppet). Hade det varit tidigare hade jag gått in och köpt något till ikväll, när jag kommer hem. Sedan hade jag gått hem så att jag säkert hinner ta ett par glas innan det blir för sent och tänkt att det är tur att jag ska börja jobba senare imorgon så att jag inte kommer att vara så trött, eftersom jag inte kan sova när jag druckit.

Men... ikväll tänker jag parkera bilen så långt från bolaget som möjligt, så jag slipper se skyltarna och förhoppningsvis har alla som handlat hunnit glesa ut sig lite, så jag inte behöver se alla som har lila kassar.

Kommer säkert att klara det, för jag vill inte dricka något, men det kommer att ta på krafterna och krävas motivation. Samma imorgon, fredag och lördag. Men, vem har sagt att livet ska vara lätt... och jag kan ju som sagt bota detta själv. Tjoho... :/

/m

att det var synd om du inte är kvar och skriver. Blir inspirerad av att läsa att det går bra för dig och det arbete du gjort. Men valet är såklart ditt, man ska inte stanna kvar i något som man känner tar energi av sig själv. Respekterar hur du än gör, men ville framföra detta.
/m

Bra skrivet Fia. Håller med.
Långpromenader är bra för tankeverksamheten :)
/m

Någon kallade forum en klubb för inbördes beundran. Jag kan i viss mån hålla med, men jag ser det inte nödvändigtvis som negativt. Varför skulle vi inte få klappa varandra på axeln? Varför inte få någon veta att hen gör ett bra jobb? Många av oss försöker i olika mån mörka denna sjukdom IRL. Därför känner jag att det är jätteviktigt att när vi kritiserar och ifrågasätter varandra här så måste det vara konstruktiv kritik. Inte bara att någon är dum eller sorglig för att åsikter går isär. Inte dra på sig offerkoftan och börja rabbla gamla bedrifter och olyckstillstånd direkt man blir ifrågasatt. Jag försöker fokusera på frågorna jag får. Att börja svamla om annat ser jag som respektlös mot den individ som bryr sig tillräckligt mycket för att fråga. Så känner jag inför forum. Vissa stunder stärker det mig att hänga här. Ibland skrattar jag bara medans en del historier griper så tag i mitt hjärta att jag mest vill gråta. Det sista gäller framför allt anhörigdelen. Men nästan varje dag lär jag mig något nytt och det får mig att växa. Så jag ska förbli här. Inte bry mig om det jag inte kan förändra. Inte vara rädd för trollen. Vare sig de skriver om swatchklockor eller mitt misslyckade äktenskap. Jag vill stanna i klubben för inbördes beundran. Och jag tycker att många här är jätteduktiga. Det var väl ungefär vad jag kom fram till under min långpromenad.

Fia

Hej m-m!
Jag håller med dig om att det är eftermiddagarna och tidiga kvällarna som är jobbigast (då har dessutom bolaget öppet fortfarande). Jag har rensat ut all alkohol ur hemmet och ska göra allt jag kan för att det ska förbli så.
Jo det stämmer att jag är ensam med mina barn som bor hos mig på halvtid. Fast just nu har de inte varit hos mig på sex veckor och kan lova att hjärtat blöder av saknad efter dem.
Det har till stor del varit saknaden av barnen varannan vecka som fått mig så låg och så har jag tröstat mig själv med vin för att inte tänka så mycket och försöka koppla av.
Har varit separerad i nio år så jag har haft gott om tid på mig att bygga upp detta även om det blivit ännu värre nu senaste året.
Jag är så otroligt dålig på att ta hand om mig själv och unna mig något bra, har hela tiden levt för barnen och gjort allt för dem i stället. Men nu blev det en ond cirkel som slutade med en käftsmäll som heter duga.
Jag har systrar som jag pratar med men de känner inte till hela omfattningen. Det är också lite svårt för dem att förstå. Tror att har man aldrig själv känt alkoholens makt så är det lite svårt att tänka sig in i situationen. Därför känns det också så bra att ventilera här.
Jag har förhoppningar om att detta ska lösa sig och på sätt och vis så är det bra att vi nu ska ha möte och försöka komma vidare. Jag gör vad de än ber mig att göra, jag ska vinna tillbaka mina barns tillit och förtroende...så är det bara.
Kram

Fick ett ep-anfall som resulterade i en söndertyggad kind.
Har ett blodtryck som är skyhigh.
Men påväg ner med hjälp av blodtryckssäkande medicin.
Samt att jag rör på mig.
För mycket står på spel.
Kan varit min botten, för inte kör på tre veckor in i november.
Folk hörde av sig och var uppriktigt oroliga.
Har varit så nära döden ett ex antal gånger nu då att släppa alkoholen känns mest naturligt.
Väldigt skönt, ALDRIG att jag ångrar en fylla som inte blev av.
Eller det är ju det ma pga saker man sagt och gjort så ångrar en fyllan.
/A

Välkommen... Hoppas du kan hitta lite stöd härifrån. Tycker själv att det är lite enklare att skriva här än vad det skulle vara att gå på något slags möte. Jag skulle ha jättesvårt för det. Skönt att ha tangentbordet som ett filter... Går att radera och redigera på ett annat sätt än när man ska prata om det "på riktigt". Skulle ha svårt att öppna mig för främmande människor i den situationen tror jag.
Lycka till med ditt beslut.
/m

Ja, det är viktigt tror jag, åtminstone till en början att hitta andra saker att göra på kvällarna. För min del kan jag tycka att suget kommer på em/tidig kväll, när jag tänker kvällen framför mig. Den känns så lång då. Om jag hittar på något, vad som helst, så klockan drar sig framåt 7-tiden så känns det lättare igen. Det är säkert olika vilka tidpunkter och triggers man har. Jag tror att det är viktigt att identifiera dem.
Jag började med självhjälpsprogrammet som finns på sidan här i början på sommaren. Klarade inte att fullfölja mina mål men lärde mig att identifiera vilka situationer som triggar igång mitt sug och vilka strategier jag kan använda mig av för att klara av att motstå.
När jag nu gör ett allvarligt försök att sluta så försöker jag att tänka på dem.

Som jag förstår när jag läser är du ensam med dina barn, har du någon annan som stöttar dig i omgivningen? Låter tufft med socialtjänsten men hoppas att det ändå kan leda till något bra i slutänden... :/

/m

Ville bara berätta för dig att du är en högeligen respekterad och aktad vän i mina ögon. Någon man kan lita på. Någon som är ärlig, klok, empatisk och välartikuklerad. Någon som jag gärna skulle suttit och språkat med länge även utanför cybervärlden.

Du är helt enkelt en av mina människor härinne. Jag vill absolut att du ska veta och känna det ända in i märgen.

STOR KRAM!/NM

Tack Fia för att du önskar mig styrka. Den behövs under resans gång, det blir ingen lätt resa, men det ska gå!
Härligt att du lärt dig att plocka upp guldkornen i ditt nya nyktra liv. Du är jätteduktig!

Vill sluta: Tycker också att den är bra. Det att man aldrig ångrar en nykter dag. Det är alla de andra dagarna man skäms och känner skuld över.

Surfina: Är väldigt glad över att jag hittade dig, att vi står på samma ruta och kan stötta och peppa varandra när det blir tufft.
Nu kör vi som sagt på och tillsammans räknar vi dagarna framåt.

Kramar till er!

Du får hänga på mig och gammeltanten, vi börjar idag och bestämmer att IDAG dricker vi inget.
Sen räknar vi dagarna framåt tillsammans. Tror det är ett bra sätt att peppa varandra.
Finns massa bra och insiktsfulla trådar här och det är bara att läsa läsa läsa. Jag har i alla fall blivit väldigt inspirerad att äntligen ta tag i eländet och förändra mitt liv från och med nu idag.
Kram

Nu finns ingen återvändo.
Bara att börja räkna alla nyktra dagar.

Kram

Du har tagit ditt första steg genom att konstatera att du är missbrukare och du tog ditt andra steg mot ett hälsosammare liv genom att komma hit.
Läs runt på trådarna här på Forumet. Här finns många kloka människor som hittat en väg bort ur missbruket.

Styrkekramar

Nu du Gammeltanten, nu kör vi.
Härligt att ha någon som är i exakt samma läge tidsmässigt.
Vår första nyktra dag på länge ska vara just idag. Sen räknar vi dagarna framåt tillsammans.
Vi hjälper varandra när det behövs.
Kram på dig

låter bli att lura dej själv, så kan det funka. Inse att man ljuger värre än en häst travar när man är alkis. Rannsaka ditt eget sätt att tänka. Vilket är ljug framkallat av alkoholberoendet? Vilket är tankar som tänks av en kropp och hjärna som lider av alkoholen och verkligen vill slippa den?

Kram!
/MB

Nu kör vi, och jag är en jävel på att räkna så nu finns det ingen återvändo ;-)
Som sagt, vi kommer aldrig att ångra att vi inte dricker.
Blir mycket läsa här och det ger så mycket positiva tankar och det behöver vi bomba oss själva med nu.
Kram