Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen mig i mycket av vad du skriver, tävlan om att kunna lura andra i smyg får sin belöning i att du inte upptäcks, medans det verkliga resultatet är att du lurar dig själv
Blir du upptäckt så blir du en usel lögnare istället, i båda fallen är du en förlorare.
Oron du känner nu är att du inte har möjligheten att komma tillbaka till något som är känt för dig, lugnet med att alkoholen finns där för dig.
Du är på nya okända marker och du känner oro inför detta, ditt mål känns något diffust eller?
Är du aldrig orolig för att resa utomlands med nya städer och nya kontakter?
Det brukar kännas så där pirrigt oroligt men en skön känsla, så kan du känna för din nya nykterhet också
Du vet vad du har men inte vad du får.
Försök att se positivt på din kommande nykterhet. Det kommer att gå bra oavsett vad du tror kommer att hända framöver. Kom ihåg att det är du som bestämmer, inte situationen som avgör du har alltid sista mandatet att ta ditt beslut.
Om du skulle våga berätta för din närmaste?
Vad tror du skulle hända, moralpredikningar eller förståelse?
Jag tror mer på det sista alternativet.

Det är en sjukdom glöm inte det. Och man kan kräva behandling.
Din oro kan förändras till en målmedvetenhet. Tävlingsinstinkten hos dig säger att det inte finns någon förlorare på att pröva.
att ge upp promenaden redan i farstun det är att aldrig ens försöka.

Lycka till!

/Berra

kan också vara en drivkraft till att förändra livet.

Hur vet du att din läkare inte har förståelse ? Är du rädd för att han stryper recepten på benzo ? Du vet att vi alkisar är korsberoende med bla benzo ?

Du behöver ta hjälp eftersom du även har ett tablettberoende i benzot, jag har själv aldrig testat men har många vänner som gjort det. Och du behöver utomstående hjälp för att gå ur det där.

Idag är vetenskapen rätt så på det klara med att ångesten skapas av alkoholen i första hand och inte som man trodde förut att det var tvärtom. Genom att sluta dricka och ta sig igenom den första jobbiga tiden så kommer livet att se betydligt ljusare ut.

Ta hand om dig !!

Grattis till åtta månader Mammy B. Fantastiskt jobbat! Och mycket klokt med hängslen och livrem tycker jag. Varför ens utsätta sig för möjligheten?
Precis som du tyckte jag innan min första nyktra kräftskiva att det kändes - ja, kanske lite svajigt. Vad ska jag göra där, liksom?! Tafatt på något vis.
Men sen visade det sig att en ny värld öppnade sig då jag riktigt kunde njuta av att frossa i allt gott ätbart - länge och väl. Vilken njutning! För tidigare var det nog mest så för min del att jag åt till drycken, mer än drack till maten. Smaksinnet var sällan med eftersom jag grundat med lite för många glas. Blev röksugen i ett, och stressade igenom förrätten för att kunna gå ut och feströka osv osv. Jag har börjat uppskatta mat på ett helt annat sätt nu, visst åt vi tjusigt ofta även tidigare, men mest för att det skulle kännas så pinsamt genomskinligt med rödtjut till makaronerna.
Jag hoppas du får riktigt roligt på kräftskivan! Och förresten, ett riktigt bra alternativ till kräftorna är en äppel/flädermust som finns på bolaget (fanns förra året i alla fall), kommer inte ihåg märket dock.

Kära Sindy,

Mitt i allt självförakt så här nära inpå ditt återfall kan du försöka skapa en annan känsla över det som hände.
Jag vet samtidigt av egen erfarenhet att du kanske måste vänta ut allt några dagar och bara lida igenom dessa destruktiva tankar?
Du måste vara vit och utvilad för att bryta detta negativa tankemönster.
Att genom destruktiviteten dricka mer blir sju resor värre imorgon!

Ta nu en liten stund i taget och kämpa på så kommer de goda tankarna tillbaka igen.

Tänker på dig!
Kram
LillPer

Pontus,

Om du visste hur många gånger jag velat trycka på min hjärnas återställningsknapp!
Det har varit tillfällen då jag ärligt och uppriktigt velat radera ut hela min personlighet och minne, önskat att någon fann mig naken utan minne i en gränd någonstans, för att sedan börja om, bygga upp något nytt.

Men sedan börjar jag inse att det mesta i mitt liv är VÄLDIGT bra! Det tar i och för sig några dagar att komma dit, men jag kommer alltid dit. Då kommer sedan mitt stora problem och det är ju att jag inte kan behålla eller ta fram den hemska ångest jag upplever dagarna efter fylleri. Det bleknar och för en kort stund är ruset skönt, mycket kort. Sedan hinkar jag tills jag mer eller mindre slocknar.

Nu tycker jag mig se och tro att du har allt det goda i dig, Pontus. Jag vet inte vilken sorg ni blivit drabbade av, om det inte var sorgen över ditt återfall? Jag tror du är så pass öppen och ärlig att du kan finna någon du litar på att berätta och få stöd, om du inte redan gjort det? Du hade långt till AA, men att börja hos en psykolog på orten, eller utanför är en mycket bra början. Jag har gått hos flera psykologer och ångrar absolut ingenting. Jag har fått hjälp att bearbeta min knepiga, våldsamma barndom. Inte för att jag är helt sårfri i själen efter det, men det har hjälpt mig förstå och analysera bättre, och kanske mer. På gott och ont.

Det vi absolut inte ska göra är att gräva ner våra innersta tankar och demoner. De kommer nästan alltid upp till ytan igen. Öppna upp och släpp ut dem i det fria istället. Det är mycket tufft att ta det steget, men det är befriande och rofyllt att göra det.
Jag själv har dock alltid haft problemet efteråt att jag tryckt ner mig själv som svag eller mesig att inte kunna släppa all skit utan att prata om det. Skam, litenhet, tappa trovärdighet och vad andra ska tycka om mig har varit så jävla jobbigt för mig.
Nu inser jag att jag är speciell, gråter lätt, behöver tröst och stöd och någon som säger att jag är bra som jag är, och duger.
Mina känslor sitter nästan utanpå kroppen. Jag har stora muskler, är maskulin och utåtriktad, inuti är jag skör och känslig, men ändå stark på något vis. Jag upplevde mig själv som allt för öppen och sårbar ibland, men sån är jag och det har jag accepterat. Det är en tillgång, inte en belsatning!

Vi vet båda två vad som är rätt för oss. Utan alkoholen beskriver du hur kreativ och glad du varit. Jag är likadan.
Vår frihet ligger till stor del i att släppa alkoholen och be om hjälp med allt det andra som surrar i våra huvuden.

Min egen rastlöshet har alltid gjort mig nervös, men samtidigt kreativ och drivande.
Vi får lära oss leva med de sidor vi har utan alkohol.
Livet kommer snart tillbaka då.

All min glädje och hopp till dig Pontus!
Jag vet att du är på rätt väg nu!

Stor kram

LP

Ja verkligen konstigt även om man fallit så hårt och ångesten kommit över som ett tåg, men när minnet av den ångest
bleknat ligger man där igen med den vånda. Vill också vända tanken om att inte kunna dricka till den positiva frihet

Tack Mb, även om man inte kan ge svar på tal direkt så värmer även ett ord o tanke!

Tack tack tack allihop för att ni finns och stöttar! Jag upplever just nu en otrolig frihet - jag kommer aldrig mer att bli full med efterföljande ångest. Ett lätt val men det krävdes att jag drabbades av en sån fruktansvärd ångest att jag inte klarar mer. Jag har, precis som du skriver Berra, tidigare bestämt mig för att inte dricka men när minnena av ångesten bleknat trillat dit igen. Skillnaden denna gång är att jag inte sörjer att jag inte kan dricka utan att jag känner mig fri! Jag inser att denna känsla säkert kommer att förändras och att jag då kommer att behöva stöd. Därför har jag pratat med min man och förklarar att jag inte vill dricka alkohol. Sedan jag blev vuxen har jag haft ett väldigt destruktivt förhållande till alkohol. Festat varje helg och druckit mig apfull. Sedan jag fick barn dricker jag väldigt sällan men det slutar allt som oftast med minnesluckor och ångest. Jag har äntligen insett att mitt psyke inte klarar av detta längre. Jag tror faran och vad jag behöver vara uppmärksam på är att ångesten så småningom lättar och att då hålla kvar vid nykterheten. Detta har du fått mig att inse Berra, tack!!! Jag tror detta kommer bli min räddning!

gå galant!
Jag har precis varit på min första kräftskiva nykter. Jag har, liksom du, alltid förknippat kräftskivor med mycket alkohol.
Den här gången blev det några alkoholfria Carlsberg. Det var skönt att se de andra dricka och samtidigt veta att om jag druckit så hade jag, ivanlig ordning, varit den som druckit mest. Nu var det skönt att inte göra bort sig (igen?).
Stå emot och koncentrera dig på att ha kul och framförallt; det är ju faktiskt jäkligt gott med kräftor och allt annat man äter på sidan om!

jättekram får du av mej. Kanske en liten, liten tröst. Jag har varit där du är nu, det var nedbrytande, kanske måste man brytas ner innan man kan bygga upp något nytt? Ja, vad vet jag?
Du är en kämpe, kämpar ger sej inte i första taget.
Kram!/MB

Känner idag i botten en stor sorg o frustration över dom senaste fall, denna sjukdom o situation jag kört mig fast i. I mitten en rädsla Och på, ett hat över laddad att tackla ner allt i min väg. (i mitt inre:), inget sug eller demoner har kommit över. Men kommit på hur automatiskt tankar virds fel vid vissa situationer. Mitt huvud behöver omprogrameras totalt. Önskar de fanns en knapp i huvudet som i en dator att rensa allt. Vill kunna känna en glädje för varje dag oavsett lördag eller måndag. Ny dag nya tag

dags igen för hängslen och livrem. Eller nappen. Kärt barn har många namn. Ska på kräftskiva till helgen, och det finns åtminstone för mej inget som är mer ihopkopplat med alkohol i alla former (kräftor kräva dessa drycker...).
Ska ta en antabus nu ikväll och en på fredag kväll, den sista på lördag innan vi åker. Har snart varit spik nykter i åtta månader och har annars inga problem med att leva livet utan konstgjorda lustigheter. Ska väl bara ha gjort första gången så att ängslan försvinner hoppas jag...

Kram till alla er kämpar där ute!

kände jag mig rätt länge efter att jag bestämde mig för att sluta dricka med hjälp av Antabus. Jag trodde från början att det enbart berodde på Antabusens sidoeffekter, vilket jag också skrev om här i forumet.
Fick då en del svar att det tydligen är väldigt vanligt med en enorm trötthet när "giftet" ska ur kroppen och så är det nog. Kan säga att jag idag, ca. 1 månad sen jag la av med alkoholen, känner att jag fått rätt mycket mer energi den sista veckan som gått och det är en härlig känsla:)
Så, Ottilia, det är nog en "normal fas av tillnyktringen".

Ha själv en bra kväll och ni andra också.
//Cookie

Smultronet! Vad roligt att det känns bra för dig med antabus! Verkar skönt att slippa diskussionen med sig själv. Själv dricker jag inte idag- längre än så kan jag inte tänka. För tillfället har jag flera i min omgivning som har en "hälsoperiod" med mycket träning, nyttig mat alt 5:2 diet och kopplat till det även "vit månad". Då blir det lite lättare att själv vara nykter. Kommer kanske kännas annorlunda när de andra är klara med "hälsogrejen", m får ta det när det kommer. Jag fixar inte att tänka att jag inte kan dricka normalt i framtiden. Så just nu struntar jag i att tänka på det. Jag dricker inte idag, det får räcka med det.

En sak som förvånar mig är att jag är så trött. Jag har tidigare druckit ca 1,5 flaska vin om dagen och sovit 5-6 timmar - och det har funkat. ( ja, funkat och funkat, men jag har klarat av att ta mig upp på morgonen och klarat dagen). Nu är jag spik nykter, äter bra, sover ofta mer än 8 timmar (aldrig mindre än7) och tränar varje dag. Trots det är jag ofantligt trött hela tiden. Mycket tröttare än tidigare faktiskt. Hur sjutton kan det bli så? Överhuvudtaget tycker jag att kroppen är i obalans, jag har tex jättekass mage - vilket jag under normala omständigheter hade löst med en stor whisky.... Någon som vet om det här en "normal" fas av "tillnyktringen"?

Ha en bra kväll!

Om jag inte börjat med antabus så hade jag kanske fallit...det var nog det bästa jag gjort att börja med det. Jag är sugen men valet att dricka vin finns ju inte...och det är nog det jag behöver just nu...slippa att diskutera o överlägga med mig själv om att köpa den där flaskan eller inte...är inne på 10 de gagen nykter nu och det känns kanon...jac förstår det där att känna sig som en dålig mamma...men det kan bara bli bättre...om du känner att du inte klarar det själv så var inte rädd för att pröva antabus! Kan kännas drastiskt men jag rekomenderar det ...många styrkekramar!!

Flygcert :-)

Kram ♥

Läste din kommentar hos Framtidsdrömmar!
Du är rak, bra och ärlig, tack för det!!

Tack Victoria för värmande ord. Ja mkt av addes råd är nog sanna, en vis o erfaren person av mkt inlägg jag följt.
Jag har nog ca7mil till närmsta där jag vet finns möten. Så måste nog fånga mod och ringa dit. Verkligen tur att denna
sida finns. Jag har tidigare berättat om min svaghet åt min flickvän som hon vet. Jag funderar på ett samtal med henne så hon förstår utan att göra henne allt för orolig. Detta är ju min kamp o börda jag måste ta itu med.
Jag kan inte förstå hur jag kunnat låta det gå så fel gång på gång, jag är så trött på att resa mig.
Allt som skulle kunnat hända mig och andra! Fan jag skulle kunnat bränna ner huset eller skada någon oskyldig. När det ett tag var som värst önskade jag att jag skulle skada mig riktigt rejält. Usch det bara kryper i mig. Önskar denna ångest bomb kunde kliva in då tankar och sug kommer. Det förflutna kommer alltid jaga mig men nu är det dax att öppna sig mer och inse att jag kan inte sluta när jag börjat.

Tonårsmorsan, verkligen tråkigt att höra att det tagit slut med din särbo. Måste vara jätte tufft med extra börda hängande över dig. Är det pågrund av alkoholen? Du kan säkert vinna tillbaka och med förståelse.
I varje dikes körnig lär man sig oftast nått. Bara man reflekterar över de som hänt. Men de enda man egentligen behöver komma ihåg är väl att jag kan inte dricka nå mer.
Håller med att träning är bra! Har du kommit så långt att du går på möten så bestäm dig för att inte köra i diket nått mer. Vi måste vinna tillbaka våra liv!

Gullbranna delvis sjunkit in i skallen :-)

En, som jag hoppades, underbar helg ! Jag fick uppleva och vara med om saker jag inte kunde ana när jag åkte dit. Bekanta som kom dit första gången och blev helt förundrade över vad de fick vara med om och gråtfärdiga över värmen och kärleken som flödar på hela det stora området.

Lägerbålsmötet i den ljumma sensommarnatten med fina delningar och en överraskning som berörde mig mycket. En överraskning som resulterade i en tår och en varm kram i eldens sken.

Strandmötet i flödande sol och värme ! Blev solbränd både på benen och i ansiktet på den korta tid jag satt där i sanden ! Och jag tror nog att det var något av ett publikrekord i år för det var många förstagångs-deltagare.

Kramar och skratt varvat med en och annan tår men aldrig ensam, alltid en hand som räcks ut i både sorg och glädje. Varför kan det inte fungera så i det "vanliga" livet ??? Varför är vi så rädda för att sträcka ut en hand och beröra varandra (kan inte låta bli att fnissa lite åt Fia's och Victoria's delning om karlar där :-)) ) Under avslutningsmötets delningar fälls det tårar blandat med skratt och bredvid mig satt en kvinna som grät hejdlöst under en delning. Efter mötet vände jag mig mot den för mig helt okända kvinnan och vi förenades i en mycket varm, tröstande, kram. Att kunna ge lite av mig själv till en annan människa är en så stor sak att jag känner hur jag fyller på min självkänsla och mår så mycket bättre. Jag kan faktiskt inte beskriva hur hon såg ut och det har i sammanhanget ingen som helst betydelse utan där var det 2 människor som möttes en kort stund för att hjälpa varandra. För det är så fint ordnat att när hon tar emot min kram så ger hon mig ett stort fint förtroende tillbaka och jag känner mig stolt att hon väljer att göra det.

Så många fina möten mellan människor som just är människor i det sammanhanget och inte är belastade med statusar eller annan märkning utan bara är härliga underbara människor. Det finns så mycket tragedier (jag lärde mig ett nytt ord som jag inte tidigare hört men jag återberättar inte det här) och våldsamheter som följer många men efter att ha jobbat med sig själva är vi bara avklädda och utan fördomar mot varandra. Tänk om fler kunde få uppleva detta !! Behovet finns ju ute i samhället !

Under en sån här helg är jag väldigt glad för att jag är en nykter alkoholist annars hade jag inte fått uppleva detta fina som alla dessa människor delar med sig av. Det är en belöning och förmån !!

Får jag ha hälsan och livet i behåll så återvänder jag nästa år !

Hej Pontus

Bestämde mig för att helt lämna alkoholen. Bli helt befriad från sugen genom att inte dricka. Började gå på AA-möten men sen blev allt ännu värre. Jag vet inte vad som har hänt. Helt nykter några dagar sen dricker lite i smyg och sen en rejäl bläcka och det är efter den som jag nu ska jag upp på banan igen. Vill komma tillbaka till det som jag hade förra veckan, helg och mån och tis då tränade jag varje dag och fick enormt mycket gjort på jobbet. I natt gjorde min särbo slut. Han kommer eventuellt tillbaka men den stora utmaningen är att få bort alkoholdjävulen. De sägs att AA-möten hjälper mer än andra saker som terapi osv. Jag tror det också. Tyvärr kan det vara så att man åker dit några gånger innan man får ordning på sig själv. Jag har inte fått det än. Hoppas bara att jag inte ska köra i diket så många ggr. Tänker nu att denna gång är den sista.

Pontus, vad tråkigt att höra att du/ni inte mår bra. Jag tycker du ska ta Addes råd, gå på ett AA-möte (om så i grannkommunen - är det långt?)och testa hur det känns. Visst är ju forumet till hjälp, men kanske kan AA och 12stegsprogrammet vara det du behöver? Och du, det blir lättare. Jag kan lova dig det. Ta en dag i taget. Vi har nog alla här kört i diket åtskilliga gånger innan det tillslut funkade. Om någon ser att du mår dåligt får det väll vara så! Man får må dåligt vet du, och i alla fall jag tycker det skulle vara otäckare om du var så duktig på att dölja det att ingen någonsin såg, kanske inte ens du själv. Ta nu ett djupt andetag och våga lita på att det kommer att ordna sig, du behöver bara lite hjälp på vägen. Jag hoppas du kan öppna dig för flickvännen så hon har möjligheten att förstå vad du faktiskt går igenom. Varm kram/Victoria

Börjar vattnas i ögonen när jag läser tillbaka när jag kände mig stark. Tankarna snurrar och känner mig nåjig om att alla på jobbet kollar konstigt på mig säkert syns det att jag inte mår bra. Funderar nu hur jag ska
göra, vilka steg att börja med. Jag vill på banan och hitta balans igen. Jag är så jävla rädd, jag litar inte
på mig sj längre. En egoistisk skit är det enda jag känner. Nåja är glad att jag orkat till jobbet denna vecka.
Kanske det börjar lätta i mitt tunga bröst mer mot mitten av veckan och får revansch att ändra till den rätta väg.

Dina insikter och ord har stor effekt på mig och mitt sätt att förhoppningsvis förändras fullt ut. Jag är av de där helgalkisarna som kämpar mot besöket till bolaget eller inte. Jag finner mig oftast på fredagen så energisk och glad efter 5-6 dagar utan dricka så det är värsta läget att köpa med sig några kassar hem. Köper även två extra starka öl som jag gömmer i garaget för att kunna gå ut och börja dagen med. Alltid någon skruv eller bräda som måste dras åt eller sågas av.

Jag är en energisk, idrottande, aktiv person som inte riktigt förstår var det gick snett. Mitt behov av bekräftelse och är stort, det får jag ofta, men kan ändå inte ta det på allvar om någon ger beröm eller komplimang.

Jag kan känna mig euforisk då jag dricker, vilka planer jag målar upp! Nu senaste året är det enbart jobbigt för effekten jag vill uppnå innebär smyga, gömma, och söka små slattar. Glöm inte heller alla lögner.

Nu ser jag efter ganska många års kamp ett uppvaknande vara i förestående. Ja, det känns så. Jag har sagt det 1236 gånger förut. Men jag vill inte ha detta påhäng över mig längre.

Tack för alla inspirerande klokheter och sanningar, Berra.

LillPer

Hej Markatta! Känner igen mig så väl i det du beskriver. Även jag har ett förflutet som servitris. Återkommer om det. Nu ska jag bara sträcka ut min lekamen och lapa sol. Helt övertygad om att någon man kan se det som att jag är kåt ;-)!

Fia

känner igen det här problemet. Jag jobbar på krog på helgerna så då gäller det att ha skinn på näsan. Nu är ju många på krogen dessutom berusade men jag tänker att problematiken kan vara den samma, oförmågan till att läsa av subtila signaler och att respektera den personliga sfären. Väl på jobbet är det rätt lugnt, då jag är inne i min serviceroll och om de skulle gå för långt över gränsen så finns det ordningsvakter att ta hand om det. Det jobbiga är när jag ska hem efter stängning, ensam tjej är liksom signal för fritt fram. Nu är det (som tur är) inte heller alla som blir fulla på krogen, även nyktra män kan ha problem med att tolka signaler och att kunna skilja på att jag i min yrkesroll är trevlig, ler och pratar och steget att jag skulle vilja följa med dem hem efteråt.

Missförstå mig rätt. Jag är en social person och trots att jag egentligen avskyr alkohol så gillar jag mitt jobb. Jag gillar att möta människor och tycker att det är ok att vissa försöker flörta lite. Men kan de inte läsa av signalerna, t.ex. om jag tydligt markerar att jag inte vill att de rör vid mig, så blir det obehagligt. Då är jag ju dessutom i en trygg miljö med kollegor och vakter. Mindre trevlig och förstående är jag däremot om någon kommer fram när jag är på väg hem. Trots att jag suddar bort mitt serviceleende när jag lämnar lokalen så händer det ofta att någon kommer fram och liksom själv utser sig till att promenera mig hem. Som ensam tjej kan det vara väldigt obehagligt då en man inkräktar på ens integritet för det finns en maktobalans och många gånger så lyfter de fram just den obalansen genom att som du skriver kommentera ens kropp och utseende som om man skulle se ut som man gör eller ha på sig det man har bara för deras njutnings skull. Jag kan uppskatta en komplimang men var sak har sin plats, alltså inte på en tom gata mitt i natten och jag skulle heller inte uppskatta om jag låg i bikini och någon främmande kommenterade min kropp som om jag tagit av mig kläderna för männens skull.

Ibland funkar din planerade strategi tiga/ignorera för mig. Andra gånger måste jag vara mer bestämd (vissa män verkar tolka det som att man är blyg eller vill bli tjatad på) och då måste jag höja rösten och brösta upp mig som mot en främmande hund som rusar fram, göra mig stor och säga; gå härifrån/lämna mig ifred/schas/dra åt helvete.

Jag önskar dig lycka till på stranden Fia. Se till att du har din självklara rätt till att vara där, ditt utrymme, din solbränna. Reclaim the beach liksom. Mycket handlar om den mentala inställningen, att tänka "jag har rätt att vara här", är det någon som ska gå så är det de och inte du. Vissa av mina kvinnliga kollegor tar taxi hem eller blir mötta av sina pojkvänner och jag förstår dem men jag tycker det är viktigt för min egen skull att jag inte låter min värld bli mindre eller låter mäns beteende inskränka på min rörelsefrihet. Staden är ju för oss alla att dela. Träna kampsport hjälper också för den mentala biten.

Jag hatar heller inte män, däremot vissa beteendemönster som är kopplade till könsroller, något som definitivt förstärks då man dricker alkohol.

Ha det fint.