Senaste kommentarerna i forumet

har ingen som helst känsla av att "sticka ut" bara för att jag dricker vatten, cola, kaffe eller the'.
Jag trodde att "alla" drack när jag var aktiv men ser ju nu att så inte är fallet.
Och jag har aldrig haft behov av att flasha med en dyr drink, det är ju fyllan jag vill åt.

Precis, exakt.
/A

..på taskiga erfarenheter av med alkoholen, det är en bra början tycker jag...
Hur mådde jag innan jag började, blev fyllan bättre än den förväntade reaktionen?
Vad blev dåligt, raglade du, pratade en massa svammel, spillde ut något, sa något du kanske ångrade, raggade osv...

Jag brukade "spara" på små minnen och blev min egna observatör, såg lite på distans hur jag betedde mig, varför gjorde jag så, är detta normalt, gör jag så här varje gång jag hamnar i den här situationen?
Jag såg ofta mitt beteende upprepa sig och kunde snart förutse hur kvällen skulle te' sig, lite patetiskt, jag var förutsägbar nästan varje gång.
Så det blev någon sorts ekorrhjul och liknande en skiva som hoppade i och ur samma spår hela tiden, jag ville ju att det skulle hända något nytt!
Så inte bara vanan blev en vana, utan själva innehållet av en berusning blev en vana i sig självt, så vad förblev nytt då, ingenting..
Jo självaste fyllan kan bli tråkig den också, och man drack ju under förutsättningen att man skulle få det roligare, men blev den det?

Det kan låt trist att man ska behöva rannsaka sig hela tiden, men det kan vara bra att veta varför man beter sig på samma sätt.
En del i utvecklingen är att vilja och våga förändras, annars så står ju allting bara helt stilla, men människan är ett vanedjur med rutiner..

En grej för mig blev att försöka bryta alla gamla inrutade grejor jag hade för mig, handlade t.ex alltid samma mängd mjölk, av samma märke, fetthalt, i samma butik och staplade dem på samma sätt i kassen varje gång, varför??
Samma sak med ost, bröd osv, blev förbannad när inte "mina" varor fanns i butiken, varför?

Sedan åkte jag inte längre till den närmaste butiken, köpte mjölk i fel "färg" och av annat tillverkare, osten blev alltid en ny sort varje gång,
och jag tvingade mig att köra igenom hela sortimentet av "äckliga" mörka bröd i brödhyllan.

Varför?

Jo jag ville bryta mina gamla inkörda traditioner, tvingade mig att uppleva nya ställen, prova på nya smaker och allt var inte gott,
men jag fick erfarenhet och en bättre vidgad vy när t.ex vissa brödsorter passade bättre till frukost men inte till middagen t.ex.
Det visste jag inte tidigare och jag fick lite mer erfarenhet med lite mer intressen, det hade jag inte tidigare, och det ökade på min nyfikenhet.

Såg väldiga likheter med mitt drickande, köpte alltid samma antal starköl på samma butik, samma veckodag i veckan, drack dem vid samma tillfällen, satt på samma plats i soffan och gjorde samma sak, blängde på TV'n, vilket jäkla röjigt liv man levde, ha!

På fester var det helt annat, då slog tokfan i mig istället, och då frodades ångesten i tiofalt dagen efter.
Så antingen gjorde jag ingenting och drack, så hände det heller inte lika mycket med ångesten..
Eller så gjorde jag någonting, och då hände det mycket mycket mer med ångesten..
Så det jag ville göra, gjorde mera ont, men jag drack i alla fall och gömde mig på kammaren för att inte utsätta mig för fler prövningar,
men hallå!, vilket jävla liv, och i båda lägena så drack jag i vilket fall.
Det här var inget glamouröst liv, trots att man hävdade motsatsen när man hade varit på fest...
Man pratar aldrig om det som gör ont, ångesten och bakfyllan, det är som att svära i kyrkan, ve och fasa!

Allt detta kändes så himla falskt, jag hängde på i floskerna om hur jäkla ballt det var att vara på fest, när dagen efter var pest, egentligen.
Jag led och detta var stort, väldigt jobbigt för mitt psyke, nedbrytande..
Jag drack egentligen fast jag inte ville, det var ett drogberoende, ville bort i berusningen för att skyla alla jobbiga tankar.
Om man kunde smaka på situationen så skulle den ha smakat hemskt beskt, kväljande, och fängslande på samma gång..
Ju mer man drack, desto mer var man tvungen att dricka för att orka glömma, men vad var det jag försökte glömma?

Alltihopa hade blivit självdrivande, jag drack för att jag hade ett dåligt liv, det dåliga livet berodde på att jag drack..
Allt det roliga och stimulerande i livet hade förträngts av alkoholen, allt var bortsvept och jag var trots gott sällskap den ensammaste i hela världen, ingenting dög åt mig längre för ingenting var roligt nog....utan alkoholen..

Ser ni den gemensamma tråden nu, jag satt som i en rävsax, men oförmögen att förstå hur jag lossade på dess käftar..
Och när man börjar ge upp livet, DÅ börjar det bli farligt, deprimerad och hålögd utan en minsta ork för någonting längre..

Jag hade nått min personliga botten, det var i stort sett två vägar kvar för mig, ta livet av mig eller påbörja en förändring.

Här sitter jag idag, och min förändring fortskrider fortfarande, en mental träning på att inget är för evigt..(förändring är bra).
Och antingen kan jag sitta slött och se livet passera utan att röra en fena, eller så gör jag någonting åt det..

Det första och bästa var att sluta dricka alkoholen, man kunde lika gärna ha suttit och låta liemannen äta med sked direkt ur skallen.
När strypsnaran från alkoholen hade börjat lossna så var villrådigheten stor hos mig, vart ska jag gå?
Och då började helomvändingen inom mig, vad håller jag på med, och vart vill jag?, samt en liten fråga till....VARFÖR?

Har inte fått svar på alla frågor, men jag är för rastlös för att sitta stilla, och sitter jag?, ja då ska jag fanimig njuta också.

Jag har lärt mig att jag ÄR en beroendepersonlighet på alla plan, och att jag får passa mig så att jag inte snöar in för mycket på en enda sak.
Alkoholen är ingenting för mig längre, jag kan inte njuta av den utan att missbruka den, alltså undviker jag den.
Om andra vill dricka så är det deras egna ansvar, jag ansvarar bara för mitt egna beteende...

Jag försöker skapa luckor för att utveckla min intressen, och ger mig lite lyx ibland för att det ska vara härligt att njuta av något...

Det är inte förbjudet att njuta emellanåt, men att frossa kan vara en överdrift...

Idag har jag makten över hur jag ska må under morgondagen, den klär jag bäst i att inte dricka något med alkohol idag..

/Berra

Vill bara titta i och säga att allt är bra, tänkt att göra det rätt länge men tiden räcker inte riktigt till ibland.
Blev så glad när det gått bra för så många av oss, ni skall veta att tack vare er klarade jag det. Så ni har en riktigt stor plats i mitt hjärta ingen nämnd och ingen glömd.
Många kramar till er alla, nu tar vi ett steg till

Om man säger såhär, det är bättre med en alkoholfri öl I glaset då man inte skjiljer sig så mycket från mängden.
Det är samma sak med alkoholfritt vin och smakar gott, ocj man sticker inte ut så värst.

Det är rätt häftigt at beställda en grym drink för en hundralapp, men sen är den alkoholfi.
Smakar bra, och du kan ta bilen hem.

Men om man är I början ac sin nykterhet så kanske det kan bara vanskligt med olika triggers.
Valet är bara ditt.
/A

Som du själv sade, låt det ta tid.
Själv hittade jag hit I oktober I fjol och ännu är jag dessvärre inte I hamn.
Men jag vet vad som krävs och vad jag igentligen vill.
Jag önskar dig all världens djävla lycka till.
/A

Att inte hålla med om allt vore att ljuga. Så speciellt när du säger skynda långsamt, då tar jag det som ett OK att inte lägga av ännu. Det är den första flyktiga tanken. Sedan så är det befriande att inte lägga en sån stor press på sig själv och bara slappna av i det du säger. Gör man det till ett tvång så funkar det inte!

Att ställa den enkla frågan om man inte tycker det är värt att hoppa över till nästa gång är fin.
Samtidigt fråga sig själv om man blir lyckligare av att öppna flaskan just nu?
Svaret är sällan ja på den frågan. Mycket kort lycka i såna fall.

Ja, det börjar mogna i mig så sakteliga, det är utan tvekan så.
Tack för hjälpen Berra, jag behöver den och göder den med dina kloka ord.

Börjar bygga upp en fylleplan för helgen, men det ska jag med ro avstyra i tid, och troligen lyckas med, det är mitt mål för denna helgen.
Det räcker väl så, tycker jag.

LP

jo jag kände att det inte håller måttet och ville väl bara ha lite "medlidande".
tack för snabbt svar Adde :D

egen åsikt är ju att allt som kan få tillbaka mig i gamla vanor är helt förkastligt för mig. Jag har ju gjort valet att sluta dricka och då vill jag inte ha nåt som kan dra igång mitt gamla system. Jag har flera vänner som har fått problem efter att ha varit på nåt som dragit igång det gamla och jag törs inte chansa.

Är det ok att ta en ciggar istället för cigarett när du försöker sluta röka ?

Precis så är det, jag kan skriva under alla fördelar du beskriver och många fler. Och aldrig har jag ångrat mej dagen efter att jag inte drack:)

...ska man säga! Berra for president. Mycket bra skrivet! :)

Fruktansvärt klargörande beskrivning.
Det är Berra ut till sista stavelsen.
Har sagt det förut, säger det igen

-TACK!

Dröjer innan jag kommer gräma mig över priserna.
Tråkigt att se, och veta att man själv, klagat på ungarnas vilja att köpa "dyra" saker i affären.

När mamma eller pappa köpt vin och sprit för tusenlappar.

Jobba nu, god bra och
En nykter härlig morgon!

/A

Man får skynda långsamt, är själv en personlighet med kort tålamod, funkar det inte direkt så ger jag oftast upp, varför ladda på ett dött lopp?

Men med min nykterhet så fick det växa fram först, medvetandet först, och sedan det abrupta beslutet, jag var motiverad redan innan jag slutade,
beslutet var inte taget ur luften, utan kanske år av velande och halvtappra försök...
Jo jag berättar inte om åren innan då jag trodde jag skulle kunna trappa ner, men då fanns inte forumet på samma sätt.
Det var ett dött lopp för mig, jag hade inte vänt ut och in på alla eventualiteter som jag kunde konfronteras med.

Men sen...då var jag motiverad, jag hade inget annat att skylla på än mig själv, inte bara den här gången ska jag dricka, utan börja sluta nästa gång..
Inte skjuta upp och leta anledningar, det kan man ju inte göra med räkningarna t.ex, men det går ju bra med städningen av någon sorts anledning!
Man vet vad som går att tänja på, man vet det bara...

Om man har haft sönder något på en fest och ingen såg det, så kan man ju gömma undan det och hoppas att ingen upptäcker det föränn dagen efter och då är det svårt att få tag på den skyldige, man skäms och vet att det enda rätta vore att gå rakryggad fram och erkänna sin klumpighet och erbjuda sig att ersätta det trasiga.
Ändå gör man det för det finns en chans att man inte upptäcks, man fegar helt enkelt ur, på samma sätt ljuger man lite inför sig själv med sin egna konsumtion.

Visst ibland går vinglaset i golvet med ett ljudligt kras, och det finns inte en chans att slingra sig ur det, man kan försöka ljuga och säga att någon knuffade dig,
Men ibland är det alldeles uppenbart, du är den skyldige och man har svårt att ta smällen så där offentligt, man skäms och det visar på en svaghet.

Att vända på det hela och plötsligt bli den som får uppmärksamheten därför att man INTE dricker är också jobbigt, att ständigt behöva försvara sitt val...
I mångt och mycket så händer det att man avslöjar andras dryckesvanor genom att våga vara nykter, och då går de i försvarsställning,
allra helst i grupp men knappast i enskildhet...

Om det bara handlar om "smaken" så finns det inga bra ursäkter, dagens nollbira och vita viner är helt ok, groggar går att göra lika fina och välsmakande utan spritsmaken, man behöver inte dricka ur ett mjölkglas bara för att man dricker det alkoholfria alternativet, och en annan sak har jag upptäckt...
Det alkoholfria alternativet får aldrig kosta något, man köper glatt en flaska vin för en hundring, men aldrig en läsksort för samma pengar!
Därför har jag bestämt mig innan, vill jag gå på fest så köper jag bara det allra bästa, och det brukar vara många nyfikna smaker som gör mig sällskap bland de andra gästerna, vad dricker du för något?, får man testa, men det var ju gott ju...är rätt vanliga reaktioner...

Det handlar alltså nästan alltid om berusningen i alla fall, man kan inte skylla på så mycket annat, man vill bli berusad, och det var det jag inte ville.
Så från tanke till handling var det egentligen fråga om år för mig, men när jag väl hade börjat sluta ville jag inte sluta sluta, det hade blivit ett nederlag.
Envisheten hjälpte mig, och de som inte kunde hantera mitt nya drickande finns inte kvar i min bekantskapskrets, de var ju helt enkelt ett fel sällskap,
Om man inte kan umgås utan alkohol, så är det ett felaktigt umgänge, det är byggt på felaktiga grundstenar, bara fylla..

Så man får gå lite stolt och tjuraktigt igenom denna fas, och vara beredd på mothugg och ifrågasättande, det är inte lätt...
Du kan trösta dig med att folk som frågar dig mycket om varför du slutade dricka, är oftast de som står i tur att sluta dricka och de behöver mer inputs för att motivera sin stora förändring, så ni är på olika sidor om gränslinjen, men ändå väldigt nära varandra...

Så ta det lugnt med ditt tillnyktrande, allt har sin tid, och motivationen måste vara på topp innan du går in för det, beslutet är taget för dagen, veckan, månaden framöver tills det inte längre känns som om det är besvärande alls, om man tänker att jag kommer aldrig mer få känna berusningen så är målet ouppnåeligt på en gång.
Det går alltid att ångra ditt beslut när som helst, frågan du måste ställa dig varje gång är om det är värt det, hoppa över fyllan den här gången du kan alltid ta igen den vid ett senare tillfälle, och så tänker du så nästa gång också, så har dagar blivit till veckor, som blivit månader och till slut år..
Sedan är det inget problem längre utan mera en självklarhet, because you're worth it..
Ingen är värd en bakfylla med ångest, inte ens den enkla tröttheten som kommer när man för en gångs skull drack måttligt, för man vet att dricka måttligt tillhör ovanligheterna när man är någon som inte vill kalla sig för en alkoholist, men har alla beteende som kan liknas vid dem...

Hur länge ska man orka ljuga inför sig själv?

Jag orkade inte längre, livet blir inte sådär underbart som man kanske hade hoppats på, men det är ärligare, sannare och verkligare.
Framförallt så behöver jag inte umgås med lögnare hela tiden, den där andra sidan av mig själv, och bara det känns bättre.

Jag sover bättre, mår bättre och har mer pengar kvar på kontot, slipper stressen med att se till att ha något drickbart hemma hela tiden osv...
Listan kan göras hur lång som helst, och vissa ser andra fördelar större än andra, och det bästa sättet att uppleva det är att testa det själv.
Man kan alltid ångra sig, men varför skulle man vilja det, så fantastisk är inte en stund av berusningen...

/Berra

Berra, du skriver så bra och det är så rätt. Metaforen med badrummet, spackel, reglar och fundament är riktigt mitt i prick.

Jag själv önskar jag var i din nykterhet just nu, Men den kommer så småningom med många dagar och månader till slut.
Mitt problem är att jag vill ha mycket tid på kontot snabbt. Vrida fram klockan liksom, men det går ju inte, och tur är väl det. En dag och en sak i taget.
Det bli lätt lite stressande att tänka som jag gör.

Tack för din knivskarpa insikt och analys!

LillPer

Jag är glad över ALLA i våran lilla familj.
Men mest besviken på mig själv, fast jag inte skall vara det.
Men sent skall syndaren vakna.
Men jag ropar inte hej, med risk för att hamna i bäcken.
Det är lång väg att vandra.
/A

det finns inget annat sätt än att fortsätta. Det är som ett jobb, man måste kämpa på varje dag om man ska få någon lön. Och vår lön blir ju ett värdigt liv, så det finns all anledning att vi går vidare, dag för dag, eller som i ditt fall kanske vecka för vecka. Nu ser jag framför mig månad för månad, och det är inte dumt det heller.
Keep on,
Fenix

Det måste vara ens eget beslut och eget val. Sen kanske omgivningen ger såna ultimatum att det blir ens eget beslut. Jag vet att det inte varit lönt för nån att försöka tala med mej, berätta att jag dricker för mycket och borde dra ner. Ha! Som om jag inte visste det! Måste bara komma till skott. Ett eget beslut som sagt men i mitt fall med vetskapen om att det inte skulle gå att hålla uppe fasaden mycket längre. Men tidpunkten valde jag. Nu är jag nykter helt för min egen skull men till omgivningens glädje är det nog.
Adde säger det så bra, som den finaste gåvan till sej själv!

Berra han är en klippa.
Och är det nåt vi alkisar är världsbäst på så är det lögner och framförallt självbedrägeri. Du är välkommen upp i skutan, den tuffar vidare på nykterhetens böljande vågor.

Kram!

för den Mammy Blue :-)) Att vara nykter för min egen skull är den finaste gåva jag kan ge till mig själv !

är det kanske ingen bra ide att hänga upp sin nykterhet på andra. I synnerhet inte på barnen. Nej sluta kan bara man själv göra, trivs man med hurra- rop, så kan anhöriga och vänner vifta med flaggor och jubla längs vägen, men det är bara ens eget race, det kan ingen annan göra åt en.

Med hopp om en lika trevlig resa som jag själv haft!
/MB

Detta är nog inget som fixar sig självt.
Men ju mer vi är tillsammans .... :-)
/A

för era svar. Jag får vänta ut att dåsigheten försvinner, helt enkelt.

Vet ni, jag fortsätter att vara glad, i f.m. har jag varit på ultraljud av min lever, på egen begäran. Bokade in en tid 26/7 på vårdcentralen, för att få blodprover tagna, främst leverprover, för att jag var så orolig över att jag sabbat den fullständigt (hade en slags "tryckkänsla över den regionen, och då hade jag ändå varit tillfälligt nykter i 24 dagar.)
Läkaren kände på min lever och sa att allt kändes bra, men jag insisterade på att få remiss till ultraljud iaf, vilket han skrev.
Ja, först fick jag ju veta att alla värden var OK, även bukspottkörteln, och då jag fått veta det, dagen efter drack jag igen för att "allt var OK".
Sen blev det ju tack o lov ett stopp och jag begärde Antabus, så jag har nu varit nykter i 14 dagar. Ja, för att återgå till ultraljudet, så var allt OK med det också, ingen förstoring, ingen förkrympning (cirros alltså). Himmel, vilken lättnad! Jag har varit så orolig.
Visserligen var läkaren inte särskilt trevlig, han hade klart läst i remissen typ: "Kvinnlig etyliker, orolig för leverskada..." Han såg ju bara en 2:a klassens medborgare som satt där.
Han presenterade sig inte, tog inte i hand, tittade mig inte i ögonen, var allmänt nonchalant och sen när han var klar, så kastade han en pappershandduk på min mage, utan att säga nåt, för att jag skulle torka av mig gelen.
Jag hade sagt till honom innan undersökningen varför jag var där, så han sa iaf att jag kunde vara lugn, allt såg bra ut, inga konstigheter.

Så nu kan jag andas ut, gällande detta. Givetvis vet jag att det är mer än hälsan man skadar med drickandet, det sociala livet och allt blir ju nedprioriterat, men jag håller sakta men säkert att ta tag i livet.

Ja, nu var det himla mycket om min lever idag, men jag är så oerhört lättad över beskedet, så jag behövde bara skriva av mig, fast vi inte känner varandra.

Massor av kramisar!!!
//Cookie

Som vanligt känner man igen sig själv i många berättelser, jag ser mig själv i din.
Jag har aldrig problem att vara utan på veckodagarna, men som jag berättat tidigare så bygger jag under veckan upp en längtan och ett sug inför helgen, sen kör jag järnet i två dagar och har sjuk ångest söndag, måndag. Så där har det hållit på. Jag har kunnat upprätthålla denna kultur eftersom jag är väldigt mycket hemifrån. Fast jag har kört på hemma också, men mer i smyg med gömda burkar i garaget.
Jag är uppriktigt så jävla trött på detta beteende så för en gångs skull tror jag verkligen att jag menar det.
Jag har sagt det så många gånger förut, och faktiskt "lyckats" vara vit i några månader titt som tätt.
Nu känner jag mest hopplöshet och förtvivlan när jag tänker på första ölen. Det blir som du beskrev aldrig så att det räcker med en.
Nä, jag har banne mig gett upp nu.

Nu är jag dålig på att ta en dag i taget, jag är redan på fredag i mina tankar och planerar hur jag ska göra då för att klara mig.
Jag har en liten plan som börjar ta form. Huvudsaken är att jag klarar det. Det gör jag.

Återigen, lycka till! Tillsammans fixar vi detta!

LillPer

Lycka till. Vill gärna följa med på resan....

Mår lite....för dåligt just nu bara....

Efter att ha läst Berras meningar har jag fått mig en tankeställare...........
Nu! Får det vara nog, för min del känns det som.

Ååååååhhhh det kommer över mig en massa skuld, en känsla som inte känns angenäm.

Tror den uppkom när jag läste vad fantastiska Fia skrev.

Men även när jag läste vad Adde skrivit till Kerran.

Nu skall jag inte ha något skyltfönster med att jag tränar jag dricker inte, så mycket

Jo i förnekelsens tecken, jo jag dricker.
För mycket , för ofta.......... ..

Men nu, 26 augusti.
Låt detta bli min dag!

26 augusti 2013

Tack ALLA från en Hatte & Fnatte.
Vilken kraft i forumet!
/A