Senaste kommentarerna i forumet

Men för tillfället tar jag nog fasta på ditt råd om varannan helg.
Om inte mer sällan......
Jag anser att föredömmen som Adde, Berra, Santori m.t och många fler Stigsdotter , Maria.markatta ja listan kan göras lååååååång.
All denna kunskap som forumet givit, och ger är SÅ värdefull.
Jag kommer nog hänga kvar en del bara för att påminna mig själv att inte komma fel.
Lika som om man väljer atr bli nykter så får man inte glömma varför.

/A

kort tid nu så har frågan om att förändra någon annan och relationer i nyktra familjer dykt upp. Alla är överens om att det inte går att förändra någon annan utan man kan bara visa vägen och så måste den andra gå den själv. Men samtidigt kan det vara oerhört frustrerande för en nykter alkoholist som ser sin partner stanna kvar i det gamla, medberoende, livet. De äktenskap som lyckas i det långa loppet är väldigt få och oftast spricker de redan inom ett år eftersom de ena stannar kvar i det gamla medan den andra förändras helt.

Många är de alkisar som förtvivlas över att relationen spricker nu när de äntligen har lyckats komma till insikt själva och slutat med det destruktiva livet och återfallet är nära. Jag hade en behandlingskompis som fick skilmässopapprena under behandlingen och hans förtvivlan blev ju avgrundsdjup och det i ett läge då han verkligen behövde all kraft till sitt eget tillfrisknade. Jag vet inte alls hans bakgrund utan kunde bara dela hans djupa förtvivlan och vara till hands tillsammans med resten av behandlingsgänget. Hade han inte varit på behandling hade han inte överlevt den smällen.

Man är ju rekommenderad att inte ingå några nya relationer det första året och verkligen se till att hålla byxorna på och det finns ju god erfarenhet till det rådet. Att förändra mig själv till ett bra nyktert liv krävde (kräver) jobb med mig själv, det är inget som jag kunde forcera fram. Allt fokus var jag tvungen att lägga på mig själv och bli en riktigt egoist. Min nykterhet måste få gå före precis allting annat. Jag har gått igenom det en gång på min väg till nykterhet och jag går nu igenom samma sak fast på andra grunder. Och jag är evigt tacksam för den erfarenhet jag har.

Jag kan se på många av mina föredömen i den nyktra världen att relationer är sköra och vårdas ömt. Många är de som lever i en ny relation men som föredrar att vara särbos för att få ha sitt svängrum ifred och det fungerar helt utomordentligt för dem. De använder och verkligen nyttjar de fördelar detta för med sig och kan njuta av den nya kärleken fullt ut utan att vardagsbekymmer klämmer sig emellan. Det finns faktiskt ett ord för det : "Självbo" :-))

Jag önskar verkligen att medberoendet får en större plats i sjukvården och hos de som är satta att hjälpa oss när vi väl söker hjälp.

Lycka till?

För min del med de referensramar jag numera har, så är ett normalt drickande det som min svärfar och svägerska gör. De kan dela en flaska vin på en lördagskväll, men inte var enda helg. Att vinet är en form av highlight försvinner ju om man använder det för ofta. Så om jag vore du, skulle jag satsa på max varannan helg. Livet går ju inte i stöpet om man inte dricker så ofta, annars hade nog många som är normaldrickare enligt modellen ovan tagit livet av sej.
Kram till dej!/MB

Kanske först att jag skall rätta mig själv.
Inte"hänger att den jag most let down"

Det ska stå "KÄNNER att den jag most let down."

Men nog om det, jag HAR förändrst mitt sätt att dricka.
Och inser att jag själv inte vill sluta dricka.
Inte det att jag inte kan, utan mer att jag inte vill.

Och till alla som ofta får höra detta med
att sluta. Ingen kan sluta åt en, man kan inte tvinga någon att bli nykterist.
Och som livet är nu, så vill jag inte sluta.
Vill absolut INTE vara där jag var för ca ett år sedan.

Men den dörren känns rätt stängd..........

Lite som man tror man vet hur det skall vara, nej.
Det är så beprövat, och många tusen har gått samma väg för mig utan att lyckas.

Jag vet att det är att gå emot alla givna regler om alkolism.
Men jag vill inte sluta, kanske att jag inte kan.
Men på samma sätt som man har allt att vinna om man slutar, så förlorat man en bit av sig själv om man slutar.

Kanske som Kerran skrev, jag har problem men vill inte kännas vid dem.
Mitt liv har varit som en djävla berg & dalbana, hahahaha många gånger så ÄR det det oxå.

Och som Markatta skrev, är jag ärlig mot mig själv nu?
-Ja, det känns så.
Många gånger har jag pendlat hit och dit.
Men nu är mitt val och beslut att inte köra kritvitt, utan tillåta mig att dricka.
Inga vita knogar här inte vilket det säkert hade blivit annars.
Skall träna idag, ytterligare en sak som gör att jag håller drickat i schakt.

Men även en sak som gör att man kan dela en flaska vin med frun till helgen.
Även om övervägande alla, nästan här inne inte ser charmen med att dela en flaska vin för det slutar inte där.
Jo, jag hopas det.
Förlåt alla som tar illa vid sig över mina tjoanden.
Vem vet jag kanske kommer hit med mitt misslyckande och då
får jag ta konsekvenserna då.
Men känslan och viljan av att misslyckande inte finns på världsbilden.
Och jag vet att jag inte är först med att tycka så, många andra har gått före mig utan att lyckas.

Kommer jag bli den första?

Stay tuned, I let you know.

Sova lite mer va?
Utan tjo, hoppas ni oxå får en underbar morgon.

Träna senare idag.
/A

du överdriver inte.
Och jag kan också hålla med om att det gör ont att slitas "mellan hopp och modlöshet " och det trots att jag själv är alkis. Jag ser ju hur det är ställt och ser att jag inte på nåt sätt kan hjälpa förrän den egna önskan om en förändring har mognat fram. Finns inte den önskan så är det bara att släppa personen ifråga.

att jag ibland blir lite provocerad av dina inlägg... jag tycker att du ibland känner dig som en alkoholist som gärna vill sluta (snart) och ibland som en helt normal person som gillar att dricka lite (fina) drycker och njuta lite... Är medveten om att jag projicerar - min respektive (eller rättare sagt före detta tyvärr) är rätt lik dig i sina funderingar över alkohol och där är jag rätt känslig. Kan ju hända att ni har allt under kontroll, men när man står vid sidan av ser det annorlunda ut... Då önskar man sig ett beslut och en linje som håller över en längre tid... Som medberoende är det grymt svårt att tro på ett "normalt" supande, efter allt man sett och varit med om. Och det gör ont att slitas mellan hopp och modlöshet - för så är det när ni inte längre känns vid era "problem" och man känner sig som en jävla tjatkäring som överdriver. Men gör vi verkligen det?

Jag har svårt att förstå vad det är du vill ha hjälp med. Många är gångerna du skriver att du måste sluta dricka, dina dag 1 o.s.v. men vad är det du vill innerst, innerst inne?

Med risk för att trampa dig på tårna så tror jag inte du är riktigt ärlig mot dig själv i och med detta hoppande fram och tillbaka, att ena stunden skriva om att du svikit dig själv och dina närmaste, barn som är oroliga för sin pappa för att sedan skriva att familjen har det bäst och att dina närmsta inte alls blir drabbade, ena dagen antabus, beroendemottagning, helvitt och "nu kör vi", den andra så älskar du alkohol och dricker med "förstånd". Och svängarna är snabba. Vad händer däremellan?

Visst, alla som söker sig till alkoholhjälpen hittar sina egna vägar. Somliga vill minska sitt drickande, sätta stopp innan det gått för långt, andra vill sluta helt. Det viktigaste är ju att man är ärlig med sig själv med vad man behöver för att må bra. Du skrev att du var ärlig mot alkoholterapeuten och att du/ni kommit fram till att om du inte klarade att sluta dricka så skulle du gå dit regelbundet och få antabus. Jag har svårt att tro att du skulle "fått för dig" att du behöver hjälp. Senast den 19:e skrev du att du har "grava problem" med dina dag 1. Vad har hänt sedan dess som gjort att du ändrat dig?

Jag förstår inte alls vad du menar med "Hänger att den jag "most let down" är dig och underbara mulletant". Det är väl inte för vår skull, två anonyma personer, du så många gånger skrivit att du vill sluta dricka? När du har skrivit så så har jag tolkat det som att du vill ha hjälp med det men det är svårt att hjälpa när man inte vet vad det är du vill ha hjälp med. Kanske vet du inte det själv och det är såklart ok men den bästa hjälpen får du nog om du bollar processen här också. Du tittar in lite som gubben i lådan som ibland skriker "tjoho, nu är jag nykter och kommer aldrig röra skiten mer!" och ibland "tjoho, jag misslyckades, det är svårt, hjälp!" eller "tjoho, jag dricker med förstånd". Vill du ha hjälp och stöd så behöver du nog åtminstone försöka förklara vad som händer däremellan, hur du tänker och känner.

Lycka till, med träningen och allt. Jag vet hur betydelsefullt det kan vara med fysisk träning, hur gott det gör för både kropp och psyke. Själv tränar jag ca 5 dagar i veckan, styrka, kondition och teknik inom den sport jag utövar. Utan det, och så mycket mer, hade jag inte mått så bra som jag gör idag.

Ta hand om dig.

Tack Dompa! Du ska bara veta vad du betydde för mig då när det var som besvärligast. Jag ser dig fortfarande som en muskulös norrländsk skogshuggare ;-)

Har precis efter att ha haft min semester återigen
börjat satsa på träningen.
Du tränar en hel del har jag förstått.
-vad?
Själv gymmar jag och kör rätt mycket kardio.
Men under vintern brukar det bli en del spinningpass ...... Du vet lite"mys".

Hänger att den jag "most let down" är dig och underbara mulletant.

Men efter mycket väga hit och dit så kom jag fram till detta.

Men jag kommer väl likt en dåre hängs kvar här.......

Men jag har gärna vidare kontakt med flertalet av oss härinne.
Tar tacksamt emot kommentarwr och så.
Säger som kära Dompa sade, drick med förstånd.

Over and out!
/A

Sitter och funderar och försöker sammanställa det gångna året.
Och det har varit MYCKET berg & dalbana.
Men har jag dess problem, är jag i stort behov av yttre hjälp?

Jag vet faktisk inte.

Visst jag dricker en del, men det gör vart och varannan person, faktiskt.
Blir mina närmsta drabbade, nej inte det heller.

Kanske det är jag som fått för mig att jag behöver hjälp.

-Ja.......

Visst jag har ett beteende som kanske inte stämmer in på den perfekta.
Men jag är mångt mycket bättre, närvarande med mina barn, fru kompisar what ever?
Kommer nog reta en del med detta inlägg, men så ser verkligheten ut för mig.

Omnämner en otrolig samhörighet här med många.
Men för tillfället flyter allt mer än bra.
Har fått utökade privilegier på jobbet.

Frun jobbar barnen har det bara bäst.
Jag har inte dåligt samvete för att jag tar en öl.
Jag har förändrat mitt drickande.
Inte så destruktivt mer, inte helvitt.
Men jag är närvarande och jag är med, överallt.

Jag arbetat 18 timmar i veckan, arbetar 4 dagar av fem.
Trots all tid har jag inget till övers, som en pensionär........

Denna"bomb" har jag burit på hela sommaren.
Jag är inte fejk, jag är som vem som hellst.
Jag älskar alkohol, men stänger inte in mig......
Så ärlig och framåt, som vem som hellst!
Thats me.
/A

Det låter som en bra idé, att bjuda sig själv på restaurang, för som du sa, tänk så mycket pengar man lagt ner på alkohol och kan ha trevligare för. (Bara man inte faller i fällan att inta måltiden med "ngt starkt", men det är klart att du fixar det:) Vad blev det för gott att äta?

Själv har jag haft en bra dag, varit på jobbintervju, som iaf kändes bra, får se om det utmynnar i något...

Sen har jag varit på en jätteintressant föreläsning på beroendeenheten, där man idag belyste "Triggers", alltså riskfaktorer som utlöser drickandet. Det blev mycket vettiga diskussioner i gruppen, och jag är så glad att få möjlighet till detta. Och är så glad över att ha fått kontakt med en fantastisk person i den alkoholterapeut jag börjat träffa.
Nästa veckas ämne är "Leva nyktert", tydligen ska Ma Oftedahl hålla den föreläsningen.

Nu, såhär på min 10:e dag, känner jag mig piggare, gladare än på mycket länge. Är dock medveten om att alla dagar inte kan vara toppen jämt, men det får man ta...

Kram till er alla här på forumet.
//Cookie

Har suttit här en stund och kämpat med ett envist sug tills jag kom på att jag är ju för sjutton hungrig. För dom pengar som jag vanligen brukar lägga ned på alkohol tänker jag nu bjuda ut mig själv på restaurang tillsammans med en god bok. När jag kom på att det är hungrig jag är släppte suget helt. Jag vill verkligen inte må så pyton som jag gjort sista tiden, både fysiskt och psykiskt. det är på inget sätt värt det. En kort stund av glädje och dagar av dåligt mående. Min hjärna är på alla sätt kidnappad.

Grodan på sin sjätte dag.

om dina alkoholproblem? I ditt första inlägg verkade det som att hon fått dra ett stort lass och agerade som en typisk medberoende och tog hand om dig och "skyddade" dig inför barnen. Du kanske kan be henne om att inte heller köpa hem alkohol till sig, om hon nu gör det. Som jag har förstått så är det mycket svårt för många att sluta dricka när det finns alkohol hemma och det verkar det göra hos dig hela tiden. Frun blir säkert bara glad om du helhjärtat vill sluta, pratar med henne och att ni gemensamt ser till att inte ha alkohol hemma. Vad är hennes egna relation till alkohol?

Vet hon om att du har haft kontakt med beroendecentrum? Före din semester skrev du att du kommit till insikt om att du inte skulle klara av att sluta dricka själv, att du ville ha antabus och stöd från beroendecentrum. Vad hände med den kontakten? Är det något du kan plocka upp igen?
Många beroendemottagningar har också anhörigstöd.

Ibland måste man våga, inte bara att be om hjälpen men också ta emot den hjälp som kommer.

inte så illa om dej själv, du har ju nu börjat göra om dej. Det är den tanten som satt och pimplade vin så att hon blev av med körkortet som du bör titta snett på.

Jag hade bara tur som inte blev av med både jobb och körkort, en jädra tur att det inte hände något, en mardröm att köra ihjäl någon på (bak)fyllan...
/MB

Jag vet med mig art du fixar detta!
/A

Så var dag fem till ända. Har varit på arbetsplatsträff med vin till maten. Tror jag var den enda av drygt 20 personer som bad om ramlösa istället för vin men det var helt okej eftersom ingen frågade varför jag inte valde vin. Hade någon frågat tänkte jag att min kommentar skulle bli att - jag känner inte för det, vilket var helt sant. Det är mycket vin som slunkit ned bara för att det serverats. Det är som med rökning. Det var när jag rökte långtifrån alla cigaretter som var så där livsnödvändiga. och idag har jag nästan inte haft något sug efter alkohol.

Dag fem är till ända och jag känner mig fortfarande dödstrött, men förr eller senare kommer det att vända.

Grodan.

Tack, hittade forumet med din hjälp :).

Håller med om att det är lite svår-navigerat. https://www.alkoholhjalpen.se/ klicka sen på forumet till höger. Ser inte ut som en länk utan som en överskrift. Hb

En vecka har gått och det känns i magen varje morgon jag vaknar...jobbigt men precis som ni säger så var det nog tur att det hände! Har druckit alldeles för mycket lääänge nu och detta gjorde att jag fick mig en rejäl tankeställare. En jobbig men bra för mig. Har nog druckit vin varje kväll i flera år - ibland ett glas ibland 4 glas. Alkoholproblem? ja visst det inser jag att jag har och nu ska det bli ändring på detta! Jag fick mail av en tjej på transportstyrelsen (efter att jag mailat och frågat) och hon säger att det blir ett år. ETT ÅR herrejösses! ja visst kan jag söka om alkolås men så mycket behöver jag inte min bil. usch jag tycker så illa om mig själv just nu! tror jag ska böra skriva av mig här känns som ett bra forum. tack igen si snälla som svarat!
Kram <3

Allt jag kan se är bara förstasidan på alkoholhjälpen. Jag ser inga länkar till något forum eller trådar nånstans! Hittade länken till denna fråga via en träff på google.

En numera nykter alkoholist med beroendesjukdomen. Jag har inte haft problem att få kvinnor, men det jag har haft svårt med istället är att inte låta beroendet styra relationerna. Jag får upp kontakten med dem lätt, men när känslor börjar komma in i bilden känner jag som med alkoholen att jag bara vill ha mer och mer. Och snabbt ska det gå annars får de va. Jag upplevs som en gentleman med många goda kvalitéer men jag låter beroendet styra relationerna innan de ens hunnit bli mer seriösa. Jag har inte hittat min off knapp där ännu. Jag lever sunt i mångt och mycket men jag måste va känslomässigt störd för jag har svårt att uppleva känslor som något naturligt och vill bara fly genom alkoholen när de kommer upp. Blir god vän med många kvinnor iaf, även om jag gärna skulle hitta en livskamrat och jag vet ju några som vill ha mig. Men så tänker jag att nej, jag vågar inte säga sanningen när frågan väl ställs om jag tycker om dem mer än som vän. För jag känner att beroendet dyker upp till ytan direkt som att trycka på en knapp. Och jag förblir istället bara vän med dem jag dejtar.

med beach 2014 vill.sluta. Jag menar det verkligen. För din egen skull och för dina närmaste.

Jag har läst raden "Inte för att jag gjort bort mig mer än att jag sviker mig själv och de närmaste." flera gånger och varje gång får jag hjärtklappning och blir uppfylld av starka känslor. Vem kan det vara värre att svika än sig själv och sina närmaste?

Än en gång Lycka till! Ta makten över ditt liv! Det är bara du och ingen annan än du som kan göra det! / mt

är en väldigt bra början, jag önskar dig lycka till. Det är absolut värt ett eller flera försök, man har inget att förlora. Jag har också tänkt att om jag inte nu klarar av att sluta på egen hand så får det lov att blir någon medicin som hjälpmedel. Det är verkligen bra med ett forum som detta. Många har kämpat sig ur sitt missbruk och är på god väg till ett bättre liv. Visst är det hemskt att det kan gå så fort. Huh, jag vet hur ångesten känns när man inte kan ta sig till jobbet eller när minnesluckorna är många. Det tar många dagar att återhämta sig psykiskt. Jag är också mest rädd för helgerna även om jag på senare tid kunnat ta en veckodag också. Jag har dock aldrig tagit en återställare men vem vet den kanske är närmare än man tror. Skriv gärna och berätta hur det går för dig.
/ansa

Man behöver nog rensa sin "garderob", den är ganska full av allt möjligt. Jag har med åren blivit en mussla. Jag har lärt mig att det är svårt att lita på någon vän fullständigt. Jag har väldigt lätt för att tänka negativa tankar om mig själv och vad någon annan eventuellt tänker och säger om mig. Alkoholen gör verkligen inte självkänslan bättre. Det här kan jag inte prata med någon annan än min sambo men ibland behöver man prata eller skriva av sig till någon annan och det är skönt med detta forum att få lite kommentarer från någon som kan ha en liten aning om hur man känner.

Jag har nog insett mitt problem för ett tag sen men det känns lite som när jag tog beslutet att sluta röka (slutat för ca 8 år sen), man behöver tid att förbereda sig. Jag tror att jag har sagt till mig själv efter varje helg sen 1 januari i år att jag ska sluta dricka. Det kanske är därför jag har misslyckats tidigare för jag säger alltid att jag ska aldrig mer dricka:-) Jag måste nog helt enkelt ta en dag i taget. Det är som du Adde säger, man kan inte rå över idag vad som händer imorgon. Imorgon är det en ny dag.

/ansa

Jag är också ny här. Jag läste din berättelse och jag kan säga att jag har precis samma problem som du. Från att bara ha druckit fredagar och enstaka lördagar, så har det på sista tiden eskalerat till att bi fredag, lördag och även söndagar. lördagarna och söndagarna har jag oftast startat med en återställare direkt på morgonen. Det här har gått fort, mycket fort och det skrämmer mig. Jobbet har också blivit lidandes så klart. Sjukskriven en måndag för att man varit för full när man vaknat skapar ångest. Stor ångest - speciellt när man inte kommer ihåg vad man gjort de tre senaste dagarna.

Jag är nu inne på min 8:e nyktra dag med antabus. Jag känner att det är värt ett försök. Vardagarna går bra, men helgerna, det är där som det skiter sig big time för mig. Kan antabusen hjälpa mig att inte ta den där ölen på fredagskvällen så fort man kommit hem, ja då är mycket vunnet tror jag.

Rätt eller fel?Det får tiden utvisa.

Lycka till nu!

Det går att göra någonting åt sina alkoholproblem. Det är det här forumet det bästa beviset på!