Senaste kommentarerna i forumet

Har en Stoneslåt i huvudet. Tiiiime, is on my side, oh yes it is, tiiiiime, is on my side.....

Tiden, bara låta tiden gå så kommer allt tråkigt, ovant, knörvligt att ge med sig.

la,la, la, la....

The singing frog.

Jag hoppar på, så att säga. Dag tio och fler ska det bli.Mår bra idag. Tog enliten eftermiddagsnap och nu är det städning som gäller så att jag kan ägna tiden åt min dotter när hon kommer, sent i kväll och kommande dagar. Ser så fram emot att få träffa henne. Hon kommer att vara hemma i c.a två veckor och det ska inte bli något smygande eller klunkande är hon gått och lagt sig. När hon har åkt kommer den andra dottern hem efter ytterligare två veckor och blir hemma, tror jag, åtminstone ett tag. Så vare dom vill det eller inte så kommer dom att vara ett fint stöd för mig till ett bättre liv.

Det låter som att du också tuffar på VS - tillsammans vi gå.

Grodis

Denna dag kommer bli en bra dag!
/A

Jädrans vilken duktig skribent du är.
Läser dina texter med stor glädje.
Fortsätt samma väg!
/A

till måndagen och ny, nykter, dag :-) Och jag säger som MB att jag gärna hjälper till med pukor och trumpeter !

Är det jämna hopp längs med vägen.
Ny vecka och oavsett hur förra gick för samtliga så blickar vi framåt.
Hand i hand vi gå.
/A

Det är förbaskat roligt att läsa dina betraktelser! Ett kul språk och vettigt innehåll därtill gör det mycket underhållande. Dessutom kan jag gärna vifta med lite flaggor åt dej, tuta i en vuvuzela eller nåt, för det är du värd!

/MB

(Dag 14 att skriva av mig men döper härmed om till antal vinfria dagar a.k.a 17)

Nu har snart eldprovshelgen passerat. Jag saknar pompom flickor, saknar trumpeter och en stoooor lång parad med en översminkad prinsessa som IQ-befriat vinkar till folkmassan för att fira Den Stora Cyanthiinas sista självande timmar. *Dämpad sportkommentators röst talar*

- Pressen är stor - mannens whiskyflaskor står i hyllan, fortarande intakta. Cyanthiina fångade och stoppade en flyktig och dumdristig tanke i duschen dvs skulle hon ta sig ett glas whisky? Hon som aldrig i sitt liv gjort detta tidigare TROTS att vinet kunde tagit slut. Whiskyn har aldrig lockat. Cyanthiina hånskrattade åt det befängda försöket att locka bort henne. Ja ta mig sjuttsiken och dra mig baklänges och skåda det norra ögat --- Det ser fanimij ut som tösabeten klara´rt!

Ja… jag borde fasiken skaffa mig pompoms. Eller en sån där “heja på vasaloppsåkarnapingla”, den är lite trevlig. Varje gång jag gör nåt bra framöver så har jag pompoms i väskan eller en pingla. Jag tror det kan göra andra glada också. För den här helgen var bajsjobbig. Puhh, jag är glad att det är måndag snart och med det innebär att det snart är fredag och denna helg kommer mannen hem. Jag hade kunnat följa honom till Norrland men en del av mig ville prova på det här ganska snart. Få det överstökat liksom. Vara ensam en helg, en sådan helg som jag tidigare bokstavligt talat vinat bort från morgon till kväll och morgon till kväll igen.

Igår kväll, i lördags, kände jag mig så otroligt ensam. Jag virade in mig i en filt, satte mig på veranda trappen och kikade ut över sjön som var så oförskämt vacker. Jag önskar jag kunde lägga ut en bild så ni såg friden… Det var vackert så det gjorde ont i örsnibbarna nästan. Tårarna började rinna på mina kinder och jag såg solen som var höstcitrongul gå ned och så hörde jag ett litet - “hej”. Då stod min svärfar tillika vår granne bredvid mig. “Ja, här sittter jag och tycker lite synd om mig själv” sade jag. “Du, jag tyckte också synd om dig, jag såg dig och du såg så ensam ut. Vill du komma och äta mat med oss ikväll?” “Daaaaa, sover Dolly Parton på mage?? Klart jag vill… Allt jag ville just då var att vara tillsammans med människor, fick jag då till och med vara med människor jag älskar så var det ju icing on the kaka”.

Jag tänkte i den stunden, innan svärfar kom, att jag försakat så många vänner och situationer. Men då, när jag tog min kofta och gick ned till dem så kändes det, inte lika jobbigt. Jag tog det timme för timme, och det gick bra.

Idag däremot, piuhhhh. I min värld så har jag en bild av hur det går till på ett behandlingshem för beroende. Ett planlöst vankade fram och tillbaka, skakande händer, kanske lite irrande frånvarande blickar här och där. Ungefär så har jag känt mig idag. Jag har visserligen höstat lite på gården, tog hand om poolen, virade vattenslangar. Det var rätt duktigt gjort kom jag på nu. *Viftar med pompomsen* Okej, parantes… Jag måste ha något att göra!!! Har gjort tre armband, städat garderoben, visserligen inte vikt all tvätt.. men det är ju rätt tråkigt!!!

Nu pendlar jag mellan att titta på Lars Troells Utvandrarna som jag köpte på maxi i fredags som helgmys (vet inte riktigt hur jag tänkte där...hmmm) eller läsa Lisa Marklunds nya deckare med risk för att aldrig somna då jag förmodligen kommer att tro att någon hoppar in genom fönstret med en yxa och mördar mig. Hade jag druckit vin hade jag iallafall inte märkt att han kom in…;-) SKÄMT åsido…

Nej timme för timme. Nu 22.51 blir det te, riskaka och en ickehjärnaktivitetskrävande slentrianamerikansk producerat tvserie på reklamkanal tills jag tröttnar.

Fridens!

Välkommen!
Jag tror att stå ut med det tråkiga och inte ta til vin eller öl utan istället vänta in det andra livet utan att stressa är en del av "jobbet", men vad vet jag. Nu blir det Morden i midsummer och sedan blir det. Bron och se....

Varma kramar

Grodan

Välkommen i gänget Cyanthiina. Och jag hoppas och (tror) att du har rätt Viktoria. Just nu gör det inte så mycket men snart har alla deckare tagit slut. Å andra sidan imorgon kommer dottern och hon är en riktig pratmaja så då kommer jag väl ibland behöva kämpa för litet egen tid.

Ikväll somnar Grodan nykter

Humor är en del av mig. Jag kan inte och vill framförallt inte tackla livet i NÅGON bemärkelse på något annat sätt än med mig själv ärligt och sant. Jag skrev det tidigare tror jag att när jag gömde att jag drack så blev det inte ärligt, även om jag skrattade, blajade så var det en clown med en tår på kinden bakom sminket som gjorde det. Det blir inte sant och ärligt och hur sjuttsiken ska jag då kunna ta tag i problemet på riktigt? Nej.. Jag sade det till min chef, mina kollegor och även företagshälsovården och kontakterna där att de inte får tro eller känna att jag förringar problemet eller min situation för att jag skämtar, skrattar och berättar toksaker. DET är jag! Jag kan inte tackla det här om jag inte får göra det som jag vill! med skratt, med gråt, med sol, med moln och med mig själv helt enkelt.
Haha.. precis när jag skrev detta så kom en bild upp i mitt huvud av en gammal jympalärare jag hade i högstadiet när jag bodde i en liten ort i Dalarna. Hon var urtypen gympalärare med lite halvsliten ganska tajt adidas-overall med vita kontrastband på sidorna och en välanvänd visselpipa runt halsen. Byxorna var sådär en aningen för små och förkorta också. Hon hade en ramsa som vi alltid skulle göra som var lite "piffig"; Vi stod i en ring tillsammans (-coola 13-15åringar) och så Sträckte vi ut armarna framför kroppen sedan uppåt i luften och sista frasen så skakade vi som en twist på rumporna. Ramsan gick så här;

"Kunskap - Glädje - Och så lite tango"

Ja, kan inte du också göra det?
Kunskap - glädje och så lite tango! Jag lovar... du kommer att le, det gör jag nu! Liiite humor och skratt får vi ha allt! Tänk så det kan bli när jag tog timme för timme och dag för dag.

att du har humor och distans så du kan se saker och ting från en positiv sida, Det är en stor hjälp.

När jag var aktiv och skulle "lägga av" så hade jag huvudet helt inriktat på alkohol och dess verkningar, jag var inte förmögen att hålla fokus på nåt annat. Jag mådde fysiskt illa av att inte dricka och mycket riktigt så höll det inte några längre stunder. De gånger jag sökte hjälp, tafatt för att inte säga usel sådan, så hade jag inte riktigt den känslan. På nåt sätt var det annorlunda då, jag vet inte hur. Men eftersom spriten är listig, falsk och stark så jobbade den undermedvetet på mig så när jag slutade ta emot hjälp så barkade det åt helvete igen.

MEN....när jag kom till vägs ände och gjorde mitt livs bästa val så rasade all murar och jag mådde så gudomligt bra. Jag sov som en gris en bra bit in i det första året och hade inga som helst tankar på alkohol förutom 2 gånger. När kroppen slipper giftet varje dag så blir den överlycklig och börjar städa, mardrömmar i början är inte konstigt för det finns mycket att bearbeta mentalt. Att prata/skriva av sig är en fantastisk fin hjälp för att bli av med trollen som byggt bo i skallen och gör tillfrisknandet lättare. Känn av din kropp men bekymra dig inte så mycket...den gör sitt jobb och det gör den väldigt bra om den får jobba ifred. Jag är själv så förundrad över hur min kropp har klarat all alkohol jag har hinkat i mig och att jag inte fått värre skador än en förstörd övre magmun.

För att förändra mitt sätt att vara gjorde jag allting annorlunda i början, läsa tidning från andra hållet, bytte soffplats, "fel" stol vid frukostbordet, körde andra vägar än normalt, knäppte händer "fel", försökte duscha annorlunda mm mm allt för att få mig att fundera i andra banor. Helt enkelt (!!) en genomgripande förändring av mitt liv.

Ha en bra kväll nu och lägg dig inte för tidigt :-))

Kära Mulletant och Adde,

Jag bli så tagen av era svar, det känns framför allt väldigt skönt att jag tog just detta beslut att skriva här och kanske etablera en kontakt med er för att få en gemenskap mitt i tomheten, om ni förstår hur jag menar.

Att jag var och numer i denn astund är helt ärlig ser som jag ren självbevarelsedrift. Att välja att dricka vin är inte ett alternativ. Det finns inte. Om jag skullel göra det har jag sumpat allt, det kommer inte att gå att dölja eftersom det kommer att göras slumpvisa tester på företagshälsovården; för min skull.

Trots att det inte är ett alternativ så försvinner ju inte vanan, tankarna och det som kommer istället.

Min alkoholterapeut som jag träffade för första gången igår frågade mig om abstinens och jag har ingen aning. Jag sitter inte med darrande händer uppkrupet i ett hörn med svettningar (min egen stereotypiska bild av abstinens...).

Däremot igår kväll hade jag superdupersvårt att somna! Vaknade till efter vad som visade sig vara en halvtimme och jag hade svettats så lakanet var "klassblött" som vi säger på dialekt här...Har inte druckit på 17 dagar. Så jag antar att detta är abstinens, eller så kanske jag är 35-40 år för tidigt in i klimakteriet. DET känns upplyftande mitt i allt detta. ;-)

till din omstart och nystart vill.sluta och tack för hälsningen i min tråd.
Ha en fin höstdag, hoppas solen lyser på dig :) / mt

Cyanthiina! Har läst din berättelse och är djupt berörd över din ärlighet och ditt mod. Hoppas få följa dig här längs din resa. Du kommer att känna igen dig i många berättelser här och se att forumet är en fantastisk källa till stöd och hopp.
Allt gott / mt

för din delning och välkommen till forumet Cyanthiina !!

Vilken fin start du gjort i din förändring av ditt liv, strongt gjort att vara öppen med din sjukdom !
Så många frågor har du :-) Svaren kommer i den takt du orkar och hur mogen du är att ta emot dem. Klargörande va ?!

Att vara ensam när man är aktiv är nog en grundbult för att vi ska kunna hålla på som vi gör, allt som stör vårt drickande prioriteras bort. Just nu kan det vara bra för dig för du behöver all kraft du kan uppbringa för att göra din livsnödvändiga förändringen i ditt liv. Det händer massor av grejer i din kropp och knopp det första året i nykterhet, det är en lagningsprocess som inte går att skynda på. Njut istället av allt det nya fina du upptäcker hos dig själv.

Som terapeuten säger....ta ett beslut varje morgon innan du går ur sängen om att just idag så ska du inte dricka oavsett vad som än händer så lägger du dag till dag som blir till veckor som blir.....ja, du fattar :-))
Gärdagen är borta, den kan du inte göra nåt åt. Morgondagen har du inte en aning om vad den bär med sig. Du kan bara påverka dagen idag. Om du står med ett ben i gårdagen och ett i morgondagen innebär det att du pissar på dagen idag....Och det känns inte så fint !

Varför inte ta steget till AA nu när du i alla fall är på språng ? Skaffa personliga kontakter, nån att ringa när det känns djävligt och få ett personligt skyddsnät som kan fånga dig när det behövs.

Fortsätt skriv här för det hjälper mycket mer än man kan tro, både för dig själv och för andra som är på väg att ta samma beslut som du.

Kram !!

Tack Viktoria,

Jag kände att när jag lät det falla så kändes det som att det var ingen idé att hålla tillbaka. Bestämde mig för att köra All in... Än så länge (14 små dagar) har det gått bra. Men idag var en tung dag... kände mig ensam när jag insåg att jag inte visste vad jag skulle göra en lördagkväll när jag gjort klart min att göra lista redan vid 15 snåret.

Tack för peppen!
Jag har faktiskt fått kontakt med en som faktiskt redan går. Känns SÅ mycket enklare. Vi bollar lite tankar nu.
Och så går jag ju in här och ser vad ni skriver om.
Må detta gå min väg nu.

Tack Cyanthiina för att jag fick ta del av din historia! Så himla strongt att berätta på jobbet. Här är en alldeles förträfflig plats att vara på, skriva och läsa om andra. Igenkänningen är stor. Ensam är inte stark, här finns flera i samma båt. Så välkommen vännen.

Hej Grodan,

Jag är helt grön här på detta forum, faktiskt det enda forumet jag skrivit på om detta någon gång. Jag har läst igenom dina inlägg och tänker på dig här ikväll. Jag har skrivit så mycket just nu den sista timmen så mina ord är nästan slut förutom några stycken; värme, kärlek och hopp till dig lilla Groda!

Varma tankar
Cyanthiina

Åh grodan, jag känner så väl igen den känslan, att det inte alltid är någon drömtillvaro att plötsligt vara nykter på heltid. Vad tusan gör människor som inte är på pickalurven så fort det vankas ledighet, tänkte jag?? Har dom så här tråkigt verkligen?? Jag gick och lade mig vid 21 fredag, lördag den första tiden, bara för att det helt enkelt skulle bli en ny dag fortare. Kändes knappt värt att vara vaken en fredagkväll ens. Men våga lita på att det ger sig, för det gör det ju. Allt liksom återgår ju till någon form av normaltillstånd efter en längre nykter tid, alltså normalt som i hur vi faktiskt upplevt tillvaron för alkoholens inträde i våra liv. Då var mycket annat lustfyllt och njutbart och roligt.
Man måste bara hålla ut helt enkelt. Bita ihop och låta dagarna gå. Tid - det är det som är i alla fall den första nykeln tror jag. Sen är det bara resten kvar;-)
Tycker du är en väldigt duktig Groda! Kram på dig/Victoria

Skönt att höra att du är så bestämd. Du kanske skulle byta nick till ska.inte? Samtidigt är det skönt att höra att jag inte är ensam om att vara så vinglig som jag är även om det är sorgligt på samma gång. Avundas dem som uppnått stabilitet i sina beslut. Men, men en dag i taget så kanske jag också blir en av dem. Vad som känns underbart denna gång är att jag aldrig mer behöver känna mig präktig, det har jag bevisat att jag inte är. Ett konstigt problem kanske, men som äldst i syskon skaran till en dubbel uppsättning alkoholgener har inte så litet syster duktig spökat i mitt liv. För mig är det helt ovant och helt nytt att jag är kvar här trots att jag visat mig så svag.

Folk får tänka vad dom vill, det här är faktiskt den här jag är. Att börja visa sig på en anonym site inför människor som är likaledes anonyma är kanske ingenting, men för mig är det en viktig början på något annat- tror jag.

Kramar

Grodan

Tack..ensamheten är annars så hemsk..

Allt väl denna dag åtta. Dottern kommer på måndag. Jag kommer att vara nykter fram till dess. Det känns bara bra. Men, är det inte knäppt jag har plötsligt fått en vansinnig längtan att ta en charterresa till solen. Vet precis vad det handlar om. Trollet fick mig till och med att börja surfa på sådana resor. Det blir dock ingen sådan resa förrän jag är med och hunnit tänka igenom det noga.

Är för närvarande fullt nedgrävd i ett arbete som måste vara slutfört inom ett par veckor. Normal brukar jag för att överhuvudtaget kunna slappna av dricka ett gäng med öl, vilket naturligtvis påverkade min arbetskapacitet nästa dag. Nu har jag låtit bli ölen i åtta dagar och istället för öl har jag konsumerat enorma mängder av deckare och olika kriminalserien via web-tv. Detta är inte det liv jag drömmer om, men just nu är det det bästa som går att få. När den här perioden är över kommer jag nog att vara deckarvaccinerad för alltid.

Cyberkramar till er alla

Grodan på spåret

Hej
Det gick riktigt bra med ramlösa och lite TV. Samma blir det i kväll.
Tack för dina fina ord värmer så. Man känner sig inte så ensam när
man har er. Mår ju toppen nu så det finns ingen anledning att dricka
och hamna i elendet igen. Sedan har jag bara vänner som dricker, känner
mig inte mogen att träffa dom, man skulle ju ha nyktra vänner då
vore det mycket enklare. Min man har också lagt ner alkoholen det
går inte längre. Vi har ju triggat varandra. Inte bra.
Önskar dig en skön lördagkväll
Konstnären