Senaste kommentarerna i forumet

@Jempa123 man kan verkligen känna sig som ensammast i världen! Idag pratade de på ”fredag” och vin. Hem och korka upp. Så gott.
Mm sa jag bara. Inget vin här

@Vitvargen tack för peppen, egentligen vet jag inte varför var inget speciellt så då drack ej i vredesmod eller ångest utan mer en släng av jag vill se om jag kan vara som alla andra och det som sätter galler i huvudet på mig är hur det var så odramatiskt. Sedan tillbaka till avhållsamhet sedan hände en hel del andra privata grejer som var tråkigt men ej hanterades med alkohol utan med nykterhet och reflektion. mina energinivåer dippade till följd av det därav min frånvaro från forumet samt att jag kände något form av skam. Av allt ovan. Jag mår bäst utan alkohol såklart som alla människor och nu är det utan tillsvidare. Det är både på gott och ont en resa av den inslagna vägen kan verka. Speciellt en odramatisk för resultatet blir förvirrande. Hursomhelst blir det nyktert framöver en dag i taget. Ta mig ur min sjukskrivning och må bra är min prio där finns inget plats för någon alkohol i den ekvationen. Ja att ljuga på ett anonymt forum där vi hjälper varandra skulle kännas tämligen meningslöst och den ända man ljuger för är sig själv.

Ja det finns väldigt mycket att lära av flera tusenår av kunskap det som byggt det vi idag ser till demokrati, medmänsklighet osv. Som vi diskuterat tidigare det var inga barbarer som sprang rundor utan kloka människor med stor medkänsla som byggt välfungerande samhällen men likt idag krävs det bara ett par galningar i ledande positioner för att kasta runt hela världsordningen och skapa oro. Det är främst detta som finns nedskrivet i historieböckerna för krig och elände intresserar men ger man sig in i mer facklitteratur och studerar hur forntida samhällen fungerar och ser föremålen de har skapat så förstår man att det finns så mycket mer att lära.

Jag har precis som du beskriver en del i systemet att löda ihop samt förstå hur det ena påverkar det andra och vad som sätter igång vad. Det går troll i frekvensstyrningen är ju helt klart eller har gjort iaf.

Verkligen intressant att läsa dina texter, och reflektioner!

Skriver alltid på telefonen tyvärr så tappar ibland bort mig i svaren och kommer på sen att jag skulle skrivit annorlunda där eller utvecklat mig mer osv men försöker svara på allt så gott det går!

@Silvertärnan Vilken bra kommentar, så mycket man kan ta med sig av den, konsten att inte sörja att man inte kan dricka är inte så svår när man tänker efter, vem vill hitta glädjen i endast ett par flaskor vin!

Läste i något av dina inlägg om att livet känns "grått" utan alkoholen (ungefär så). Min tanke, innan jag slutade i maj, var lite samma, hur ska jag känna glädje, dämpa stress, "unna mig" efter arbetsveckan osv. Men det är precis det som lurar oss tillbaka till samma hopplösa utgångsläge med mental trötthet, vi orkar inte förändra något, hopplösheten i det. Min mentala bild där i maj var att se mig själv om fem år om jag fortsatte på samma sätt - trött, orkeslös, krämpor, ångest. Ett tråkigt liv där den enda glädjen skulle finnas i ett par flaskor vin. Det livet är ju glädjelöst om något. Jag sörjer inte att jag inte kan dricka, jag är otroligt glad över att jag hann stoppa den nedåtgående spiralen i tid så jag har möjlighet att göra något åt det. Kram på dig!

@spoix90, nej du ska inte klanka ner på dig för val du gjort. Du trampar inte oreflekterat vidare eller stoppar huvudet i sanden och ger upp, utan funderar på varför det blev som det blev: fanns det några triggers, vilka var dessa, kan du undvika dessa triggers eller träna dig att reagera på annat sätt. Du har all anledning att vara stolt över dig själv och vad du uppnått hittills på din resa, inklusive att vara ett stöd för andra!

Du får se detta som en upptäcktsfärd där du nyfiket ställer frågor till dig själv och tar hjälp av andra att förstå diverse mekanismer, du har ett mål i sikte att bli alkoholfri och vägen dit kommer att se olika ut för oss alla även om vissa gemensamma drag kan finnas hos de som lyckats med sina föresatser. Ett av de viktigare gemensamma dragen är att vara sann och uppriktig, det vore meningslöst för tex mig att försöka dölja att det blev några glas vin här runt jul-nyår.

Den där stoiska grundfilosofin jag skrev om för ett tag sedan; även om själva filosofin och bakomliggande filosofers verk var nya för mig så rimmar det mycket bra med hur jag och många av er ser på er själva, vår sociala tillvaro och hur man kan förhålla sig till tex alkohol och alkoholberoende medmänniskor. Det är bra att finslipa dessa sidor med hjälp av dessa kloka tankar som formulerades för tusentals år sedan av grekiska filosofer, för att inte tala om all den djupa kunskap som finns i naturfolkens ca 40-tusenåriga historia av läkekonst, medicin, psykologi, ekologi som den manifesteras i olika former av shamanism.

Vi ser även många likheter med tankesätt inom moderna rörelser som tex AA, vet att många kämpar med innebörden av "erkänna sig maktlös inför alkoholen", "tron på att en kraft större än oss själva kan återställa vårt förstånd", självrannsakan, gottgörelse. Detta hjälper uppenbarligen många, detta 12-stegsprogram, och jag skulle säga att väldigt mycket av detta genomsyrar vad vi gör tillsammans här på forumet även om formerna och en del formuleringar skiljer. Ett fysiskt möte där man sitter tillsammans ungefär som runt en lägereld och arbetar med viktiga frågor i dialog med andra, ser varandras ögon och kroppsspråk, ska absolut inte underskattas och det kan vi inte återskapa fullt ut på ett forum.

Oavsett hur vi väljer att arbeta, en nyckelfråga är vad vi menar med "jag", själva huvudagenten i denna världsbild. Enligt min uppfattning är jaget en abstraktion för en upplevt personlig beslutsmyndighet i ett nätverk av otaliga andra agenter, kemiska substanser med vissa inneboende egenskaper, biokemiska mekanismer i nervsystemet, sociala och kulturella mönster, spirituella dimensioner som interagerar med varandra på komplicerade sätt.

Jag kan hålla med om att "jag" är maktlös inför alkoholen om jag inte har kontakt med alla övriga agenter som inverkar på hur min hjärna och min kropp fungerar i den fysiska och sociala miljön. Odlar jag dessa kontakter, kallar på hjälp från de som kan bistå, ökar min kunskap om diverse substanser, mekanismer och kända samband/loopar så står "jag" inte maktlös längre.

@Vitvargen Vilken bra genomgång och summering, du är verkligen strukturerad och analytisk och har dessutom förmågan att beskriva saker så man verkligen ser helheten i alla detaljer!

Jag förstår din situation med lite olika målbilder för dig och din partner och att det ingår i ekvationen. Det synes mig som att du är en person som verkligen har kapacitet för att dricka kontrollerat, och att det då tar udden av vad som annars skulle skapat spänningar mellan er i synen på alkohol. I ditt fall är det enklare att dricka kontrollerat än att avstå helt, och det har jag full respekt för, så länge du mår bra av det. Du kan säkert sätta vettiga och hälsomässigt sunda gränser för din konsumtion per vecka och gång, och jag är också övertygad om att du har mekanismer på plats för att hantera om du skulle börja närma dig riskzonen.

Jag är intresserad av alla avdelningar i forumet, tycker min resa till olika delar har plats i de flesta, även om jag aldrig lyckats dricka måttligt. Jag valde Vara alkoholfri för det beskriver min status just nu på bästa sätt. Om ett år siktar jag på att starta en ny tråd i Det vidare livet. Alkohol och dess utmaningar har många gemensamma nämnare oavsett om man är mitt i beroendet, börjat bli alkoholfri, är anhörig eller firar år som nykter. Det finns så mycket klokheter och erfarenhet i forumet och jag läser med glädje trådar från hela.

@Andrahalvlek Jag har också gjort valet att vara helt alkoholfri istället för att försöka dricka kontrollerat, men det är ju ett enklare val när man som jag har ett antal misslyckanden att titta tillbaka på och rätt enkelt kan konstatera att jag inte kan kontrollera vare sig när jag dricker eller hur mycket...

Jag tror på att det finns de som trots riskbruk av olika grad inte druckit sig förbi "point of no return" och därmed har en chans att lära sig dricka kontrollerat istället för destruktivt. Men det krävs nog hårt jobb, tydliga metoder och skarpa gränser. Kanske kan man inspireras av gränserna för riskbruk och se till att med marginal hålla sig under dem.

Visst översköljs vi av alkoholromantik och många har den inställningen att fest och firande är lika med alkohol. Jag har skjutit ut mig från det på obestämd tid, men skulle inte beskriva mig som en anti-alkoholperson. Jag ser att det finns njutning och glädje att hämta i alkohol, för de som kan kontrollera det. Därför ser jag inga problem med att köpa hem alkohol när det vankas fest, men givetvis ser jag också till att det finns gott om goda alkoholfria alternativ av olika slag. Jag fyller gärna på vin och öl, och champagne att skåla i, men om jag ser att någon verkar dricka för snabbt eller för mycket skulle jag numera ta den personen avsides och prata lite lugnt om alkohol och risk.

Under mina nyktra perioder har jag alltid varit noga med att låta omgivningen veta att jag inte har något problem med andra som dricker. Kanske har jag haft en rädsla för att dra ned humöret på andra eller framstå som en kuf som vill påverka alla andra. Men först och främst tror jag mitt resonemang grundar sig i att jag verkligen tycker alla får göra som de vill med alkohol så länge det inte skadar eller påverkar andra negativt. Det jag framöver kommer komplettera med är att våga prata med den som jag märker påverkar sig själv negativt med alkohol. Genom sig själv känner man andra heter det ju.

@mtb-cyklist ja verkligen! Vi är inte ensamma även om det kan kännas så.

PS. Googla på Annie Grace och moderation, moderate. Hon har pratat/skrivit mycket om detta. Som exempel nämner hon att du tex har bestämt att på fredag på kompisens fest; då ska du dricka! Sen bli festen inställd, kompisen blir sjuk. Tillfället att dricka försvann plötsligt. Om du bara rycker på axlarna åt det, skit samma typ, då kan måttligt vara en möjlig väg.

@Vitvargen Det man behöver vara vaksam på vid måttligt drickande är att inte mängden och frekvensen ökar över tid. En gång varannan månad kanske är en lämplig frekvens? För mig går det bort just för att ”lite vin” väcker mersug hos mig. Jag hade inte gått bananas om jag drack några glas vin vid väl valt tillfälle, men det hade kanske väckt mersuget. Förhandlandet hade kanske börjat i min skalle. ”När, hur, hur mycket får jag dricka nästa gång?” Så för mig är det inte värt risken helt enkelt.

Med tiden (snart 6 år) så har jag blivit en anti-alkoholperson. Jag ifrågasätter alkoholromantiken så ofta jag får chansen: och jag vill visa både mig själv och andra att mitt liv har blivit tusen gånger bättre utan alkohol. Varje dag. Mer ärligt. Mer grundat. Mer tacksamhet. Mer vardagsglädje. Jag blir på riktigt ledsen när folk i min omgivning tror att alkohol är det enda sättet att ha roligt. Så jag föreslår nyktra aktiviteter istället! Jag vägrar att handla på bolaget: den som vill ha alkohol får ta med sig egen sådan.

Och slutligen: det är tusen gånger lättare att avstå helt än att ”dricka lite”. Just för att förhandlandet kan börja mala i skallen. Så jag har spikat igen den trälådan i min skalle. Inuti lådan ligger alkoholdjävulen. Hen är inte död, men typ medvetslös: och ska så förbli.

Om du tvekar mellan Alkoholfri och Måttlig så är det under Förändra din tråd hör hemma tycker jag. Och på sikt kan du starta en ny tråd i Det vidare livet. Där avhandlar vi allt som följer i spåren av nykterheten: högt och lågt.

Kram 🐘

@Vitvargen vad bra du skriver och beskriver eran resa och process att nå erat mål! Förstår helt tanken och varför ni väljer att ej se det som ett misslyckande något jag själv såg det som under helgerna när jag gjorde samma. Även fast det inte var i några skrämmande mängder så grävde jag ner mig och tänkte i dåliga banor. Men precis som du säger så kanske det behövdes för att komma vidare och på något vis avdramatisera en bild av det. Jag svamlar lite. Min målbild var att vara helt alkoholfri och jag la alla ägg i en korg men i mitt eget fall har jag förstått att det är mer än så som måste till för att balansera upp livet. Hur som helst har jag insett att processen pågår och sålänge allting tar mig framåt mot ett hälsosammare liv där alkoholen inte spelar någon avrande roll så är det en vinst för mig. Är väll vad jag någonstans vill komma fram till.

En nyfiken fråga har du fortsatt med stoicismen och aurelius?

God fortsättning!

@mtb-cyklist menade med detta hjärta att vi är många här som kan ge stöd och att det känns skönt att få läsa andras historier och att man inte är ensam.

@Jempa123 ♥️

@Thompa_68 ja men jag känner detsamma men i och med att jag känner mig så beslutsam denna gången så ger det mig extra kraft i att vara öppen och äga det tror jag. Ja jag håller med text är så mycket lättare än prat 😅 fick ivf svar från min man; han är på jobbet o skrev att han inte kan svara nu men älskar mig o stöttar mig så det känns ju fint 😇

En liten rapport efter jul- och nyår är överstökat. Jag skrev i en annan tråd att jag tycker storhelger är utmanande och dessa var de första sedan vårt alkoholstopp för fyra månader sedan. Inte skrivit mycket annat på sistone men läst, reflekterat och funderat en hel del. Varför tycker jag storhelger är utmanande, på vilket sätt, vad gör jag åt detta egentligen?

Vi kan börja med en sak: vem är jag, vad vill jag uppnå, vilket delforum ska/bör jag skriva i. Det var det första jag fick fundera på när jag kom hit i augusti. Mitt svar ges av vad jag gjort hittills; bevisligen har jag skrivit i de flesta av delforumen här - jag är många saker, överlappande och parallellt, har olika roller/modaliteter.

- Dricker jag för mycket: ja det gjorde jag, jag vet hur jag kom fram till det och kan ha litet tips till folk som undrar. Generellt, söker man sig till AH, skapar en användare och skriver i delforumet så vet man innerst inne att man dricker för mycket, vill väl bara ha en bekräftelse på att misstankarna är befogade som steg ett.

- Förändra sitt drickande: detta var vad jag kom fram till att jag ville göra och det är i detta delforum denna tråd finns. Den kan vara kvar här, även om det är radikala förändringar jag diskuterar.

- Vara måttlig: i likhet med väldigt många andra så var detta ett mål för mig i början, "kunna dricka som folk", "vara normal" etc. Jag släppte denna idealbild efter en tid men den lever kvar i viss mån hos min bättre hälft, vi gick in i detta som ett par och ska fixa detta som ett par även om våra idealbilder inte är identiska - åtminstone inte nu i början.

- Forum för anhöriga: jag är även nära anhörig till en människa jag älskar djupt, vi har varit tillsammans över halva mitt liv och det har varit helt fantastiskt på alla plan. Vi utvecklade dock ett gemensamt problem med "slentriandrickande", detta bestämde vi oss för att åtgärda tillsammans. Begreppet "medberoende" ser jag på så vis som mycket beskrivande för oss båda, vi triggade varandras drickande och nu ska vi hitta vägen ur detta. Förmodligen naturligt att en av oss får "ta lead", eller att vi turas om - det var hon som var drivande i början, sedan har jag drivit i långa perioder. En lärdom som jag tar med mig i denna roll är att jag inte kan påverka annat än mina egna beslut och känslor, en mycket värdefull grundfilosofi från de gamla stoikerna. Det hindrar givetvis inte att jag kan motivera andra att göra bra saker, kanske genom att föregå med gott exempel.

- Vara alkoholfri: detta blev med tiden det jag identifierar mig som idag, normaltillståndet jag vill ligga i för att må bra. Det vidare livet: rent tekniskt kvalificerar jag mig inte att skriva i detta delforum, kanske aldrig, men läser mycket om funderingar om livet etc hos de som varit alkoholfria i åratal - bra för mig att inspireras av.

Så hur gick det nu dessa storhelger? Kort sagt blev det exakt som jag planerat. Jag visste att det kunde bli aktuellt med några glas vin och så blev det. En forummedlem (Gåbert) sammanfattade min inställning perfekt: jag vill inte bli berusad av alkohol igen, och därför är det enklaste sättet att nå detta att helt enkelt inte dricka något alls.

Nu drack jag några glas vin, av komplicerade skäl, men så ytterst långsamt att alkoholen förbrändes i samma takt som den intogs. Jag verifierade med alkometer innan sängdags att det jag kände i kroppen och att beräkningarna var korrekta: 0,0 promille. Jag gjorde detta i smyg, vill inte överdramatisera och jag tror hon skulle bli ledsen av att se det.

Jag rekommenderar inte någon av er att utmana er nyvunna kontroll på detta sätt, riskerna är stora. Men jag vet exakt varför jag gjorde detta: för att utforska vad det var för "normalt drickande" som min älskade ville prova, noga lägga märke till vad som sker i hjärnan och kroppen när man tar några glas vin, för att kunna vara ett ännu bättre stöd framöver i vårt gemensamma projekt.

Vi måste vara på det klara med att vi alla är olika. Vissa skulle se detta som ett misslyckande, att jag/vi nu bröt den fina sviten av fyra a-fria månader. Som ni förstår så ser jag inte detta som ett misslyckande alls för egen del, inte ens ett avsteg. Det var ett nödvändigt taktiskt drag i just denna situationen. Det var inte heller något misslyckande för min kära fru, hon ville kunna dricka "normalt" vid vissa väl valda tillfällen och det bevisade hon att hon kunde utan några problem. Kanske gav det även henne en trygghet när hon såg att alkoholjävulen inte flög i mig efter ett par glas vin, vem vet.

Självklart släpper jag inte garden, det finns hur många exempel som helst på forumet där medlemmar berättar att de återgått till tidigare osunda vanor efter några månader eller till och med år av att avstå alkohol. Där ska vi inte hamna.

Så är läget, och jag ser fram emot ett fantastiskt 2026 för oss båda och er alla!

@Jempa123 För mig har det förvisso varit en utmaning att berätta om alkoholfrihet, men det absolut värsta har varit att möte en närstående efter att jag misslyckats med nykterheten och påkommits med att dricka alkohol igen. Det är ett tveeggat svärd, berättar man skänker det för mig avdramatisering och skapar också ett tryck på mig att hålla i, men när jag misslyckats har det verkligen känts som pest och pina.

Men nu när jag på riktigt känner att alkoholfriheten är varaktig och uthållig så har jag börjat meddela mina närmaste om läget, med förhoppningen att det denna gång endast ska fungera som piska och morot för mig, och inte att jag ska få möta besvikna blickar framöver.

Jag är som person betydligt bättre på att kommunicera skriftligt än verbalt, kanske finns det någon "feghet" i det, men jag tycker nog att vi ska ge oss själva en duktig klapp på axeln när vi berättar om vår förändring, oavsett form. Det är ingen lätt sak att göra, vi gläntar till vårt innersta, där mycket skam och sorg finns gömt. Så skriv du till vänner, det är hur som helst mycket bättre att förbereda marken än att försöka få till en diskussion när förväntningarna och alkoholen börjar flöda.

@Thompa_68 ja verkligen!

Min man jobbar idag och jag är ledig. Feg som jag är drog jag iväg ett meddelande på messenger där jag deklarerade att jag inte ska dricka mer.

Tycker nästan detta är det jobbigaste, att berätta. Fick meddelande från en annan vän med en bild på ett långt kvitto från bordershoppen där de varit och tänkt att detta ska vi ha under våra husbilshelger i vår…kanske bara ska dra av det plåstret med och skriva nåt…

@Jempa123 Håller med, alkohol stressar kroppen och hjärnan mest hela tiden, och gör återhämtningen mycket långsammare. Jag känner mig mer utsövd trots färre sömntimmar, men det behöver bli bättre. Tror också att det tar tid för kroppen att ställa om, har man druckit destruktivt under många år är det väl naivt att tro att allt ska återställas snabbt. Ser att flera i forumet och också en del medicinsk expertis pekar på 3-6 månader som en tidrymd där i princip det mesta ska ha kunnat återställa sig efter ett alkoholstopp. Så det är bara att hänga i och samla dagar, en dag i taget.

@Thompa_68 ja jag försöker tänka så här, jag sover dåligt när jag dricker men somnar lättare, nu har jag svårare att somna men vaknar ivf inte bakis 😅 tar väl tid för kroppen att ställa om? Jag har druckit så mycket så länge att den aldrig fått vila ordentligt…

@Jempa123 Sömnen har varit, och är fortsatt en utmaning för mig. Vissa dagar har jag sovit mycket, men oftast blir det avbrott flera gånger och svårigheter att somna om. Det känns som hjärnan går på högvarv och drömfabriken kör treskift. Det är hanterbart ännu så länge och jag ser det som ett utslag av att hjärnan dras med i förändringen. Det är ju positivt i grunden, men nervbanorna förändras inte utan motstånd vilket ger en del negativ effekter. Den sömn jag får och känslan när jag går upp är av betydligt bättre kvalitet än när alkoholen blåste sömn i mig.

Jag önskar dig en riktigt bra dag, med lätthet i stegen! :-)

God morgon dag 5! Så här länge har jag inte varit nykter på 2 år (vilket är helt galet) drog av 11 h sömn 😅 och drömde en massa! Det har jag inte gjort på väldigt länge. Är det nåt ni andra känner igen?

Idag är jag fortsatt ledig så ska tvätta undan tvättberget och sen är det spinning bokat ikväll. Ska se om jag får till en promenad oxå för solen skiner och snön glittrar så hade velat komma ut.

Denna morgon känns det lättare i kroppen ❤️ jag hoppas det får hålla i sig 🙌

@Thompa_68 och ska bli intressant och se hur min relation till min
Man utvecklas, den är inte på topp nu men jag väljer att ta det som det kommer och vara i processen så gott det går 🌟

@Tjej82 jag tyckte det kändes befriade på nåt sätt när poletten trillade ner härom dagen att jag aldrig kommer kunna dricka på ett sånt kontrollerat sätt och därför får jag lägga det helt på hyllan. Vägen kommer inte vara lätt men det ska gå fr jag vill leva inte bara överleva om du förstår hur jag menar ❤️

@Thompa_68 tack för att du delar med dig. Jag lägger mig nykter och faktiskt med en ganska bra känsla. Kände att jag kunde vara i nuet små korta stunder ikväll på ett sätt jag inte känt på länge ❤️

@Majaella Du slår huvudet på spiken för min del, att våga möta känslor är svårt, betydligt enklare att bedöva dem, men alkohol är som ett sjusärdeles bredspektrumpenicillin, självmedicinerar man med det slår man ut även mycket av det goda i kropp och själ som man behöver. Vägen till ett bättre liv har för mig varit att äntligen ta tag i mina utmaningar och känslor samtidigt som jag är nykter. Det gör att min nuvarande, och förhoppningsvis sista nykterhet, känns uthållig och varaktig.