Senaste kommentarerna i forumet

kärlek och när man vill slippa dricka är alla medel tillåtna! ;-)
Ha en trevlig fredagskväll och en ännu trevligare lördagsmorgon!

Kram!
/MB

där! Jag har bunkrat med ostbågar. Vi härdar ut och vaknar pigga i morgon och sååå nöjda med oss själva!

och gick förbi affären på vägen hem.
Inhandlade läsk, smågodis och choklad eftersom arbetsdagen varit usel.
Jag ska frossa, kanske inte i nyttigheter men någonting som är bättre än tröstevinet.
Hade säkert blivit det övriga ändå om vinet varit förstahandsvalet.
Efter en riktigt tuff dag på arbetet så ska kvällen bli bättre och morgondagen ska börjas med klart huvud.
Det ska gå!!

Tänk så skönt att slippa det där! Det var lika för mej. Just risken att man skulle bli ombedd att skjutsa nån eller annars tvungen att ta bilen. Jag ville inte åka på nån träff eller fest på lördagskvällen heller för då måste jag ju vara nykter hela dan. Hemska öde! Och allt smusslande som MB beskriver. Gömma i garderoben och fylla på därifrån medan maken är ute så det inte minskar för fort i den "riktiga" flaskan eller boxen. Ja nog blev vi uppfinningsrika alltid!

Så skönt med detta forum för om jag inte hittat det så hade jag aldrig kunnat tro att nån annan var lika knäpp som jag. Jag tänkte häromdagen att mina forumvänner har hjälpt mej mycket mer än jag först förstod. Just känslan av att jag inte är annorlunda än andra missbrukare, att just de saker jag gjort har jag gemensamt med andra. Detta faktum har fått mej att inse och acceptera att jag aldrig kan dricka alkohol igen och just det är avgörande för livslång nykterhet tror jag. Att inte nånstans längst inne tro att man ska kunna dricka "normalt" nångång igen.

Jag delar MBs åsikter till stor del. Jag drack för rusets skull så alkoholfritt kunde kvitta. Var rädd att det skulle trigga suget. Dessutom är det nästan omöjligt att hitta nåt alkoholFRITT, det mesta har lite procent. Så jag undvek det hela det första nyktra året. Men nu i sommar köpte jag några flaskor cider 0,5% alkohol. Engelsk torr, riktigt god. Väckte inget begär efter nåt starkare. Gav mej en bra känsla av att jag också kan få nåt annat än bubbelvatten nån gång. Sen köpte jag också rött vin, Torres 0,5% det också. Förvånansvärt gott! Drack det när jag hade vänner på middag. Det kändes bra på nåt sätt att kunna vara som andra och det smakade bra. Jag sa helt kort att jag inte dricker alkohol längre utan har annan sort.

Det här har jag kommit till. Liksom MB säger jag att det här är jag. Nu efter ett år drygt när jag känner mej trygg och säker på min nykterhet. Skillnaden nu för mej är kanske att jag inte saknar alkoholen. Det är inte den jag vill ersätta utan jag vill våga mej på nån annan måltidsdryck ibland. Lite variation som inte väcker begäret och det har det inte gjort. Om jag var ny-nykter och kämpar mot sug så skulle jag inte vågat men det kanske skulle gått bra det också. 0,5% väcker inte alkoholbegäret. Starkare dryck än så kommer jag däremot inte att smaka. Kanske du vågar prova om det funkar för dej?

vin och öl, så är det nog olika hur man ser på det. För min egen del har jag hoppat över det. Jag resonerar som så att jag vill bara ta bort vin sprit och öl, det är det som har sabbat mitt liv, därför har jag även ratat dåliga kopior, det är ju bara ruset jag är ute efter, blir inget rus av alkoholfritt vin, så det går lika bra med vatten.

Men det är jag.
Kram på dej!/MB

blir det när man läser era kommentarer. Ni som har varit här länge - ni vet nog inte vilken betydelse ni har för sådana som jag: Väldigt rädd som inte skaffade eget inlogg förut, utan jag var bara inne som gäst och läste, läste och läste det ni skrivit. Ni påverkade mig och fick mig att dricka mindre bara genom känslan av att höra att ni känner likadant, gör likadant och att ni har samma problem som jag. Tack för alla era ord.

Inser att jag måste nog skriva av mig lite för att själv kunna reflektera över mitt beroende och hur jag handlar därefter. Idag läste jag Mammy Blues reflekterande från förr i tiden. Det var som jag skrivit det själv. Att bli på dåligt humör om jag skulle på ett ärende. Så mycket kraft och tid det här tar från mitt liv som jag vill leva fullt ut. Kommer att klara de känslor som kommer fram om jag inte dricker. Behöver inte bedöva mig med alkoholen, det är mänskligt att känna sig nere och uppe, livets svängningar - det tar inte livet av mig. Jag måste kunna känna smärta, besvikelse, leda m m utan att hoppa in i ett rus. De dåliga tankarna går ju över. Vänta lite, så försvinner de.

Har fått en stund för mig själv. Har ett glas flädersaft med mineralvatten i, bara detta är en stor skillnad, normalt sett skulle jag passat på med en öl - helst 7,2 för att bli så påverkad som möjligt.
Har inte kunnat låta bli A helt och hållet, men minskat drastiskt. Svårt med sommarens ute-verksamhet med grill och prat långt in på kvällen. Får mig att skämmas, en sen den andra sidan av mig hejar på och tycker jag ändrar riktningen i alla fall. Ska lyssna på henne istället för "skämset".

Är alkoholfritt vin/alkoholfri öl ett alternativ eller triggar det bara igång suget? Är det kanske bäst att avstå helt och hålla sig till flädersaften?

du beskriver min vardag precis :-)) Förutom att jag höll på hela veckan de sista åren och att jag inte hade nån alert arbetsgivare med koll :-)) Kommer ihåg när ungarna var små och jag var tvungen att skjutsa till aktiviteter på fredagseftermiddagen.........vilken sanslös pina innan jag var hemma igen !!

Och denna enorma planering så det fanns tillräckligt hemma....brrrrr !!!

Tack för att du påminner mig Mammy Blue och jag delar din glädje idag !

Kram !

så glad idag? Det funderade jag på en stund. Jag vill tro att jag fortfarande är glad över att slippa dricka...

En helg som denna när jag är ledig fredag, lördag, söndag, hade börjat redan på lunchen på jobbet när jag börjar planera hur mycket jag ska köpa, vilket bolag jag ska gå till, vilka sorter (för att inte framstå som alkis kan man ju inte köpa det som ger mest fylla för minst pengar) och inte minst hur mycket får plats i ryggsäcken. Stark likör, whisky, rom, gin, var det mest det sista året, mest lättburet, en BIB är tung och räckte inte mer än två dagar.

Torsdag eftermiddag när jag kom hem från jobbet hann jag knappt innanför ytterdörren, än mindre äta, innan det första var drucket. Gömde det jag hade, och inväntade resten av familjen. Väntade så länge som möjligt med att äta, man blir ju fullare om man inte äter.

Underhöll den fyllan till läggdags, på fredagen var jag oftast ensam hela dagen, barnen i skolan, sambon på jobbet, började oftast vid ett, två på eftermiddagen, hade då också grundligt kollat upp om jag skulle vara tvungen att - ve och fasa!- köra bil på eftermiddagen, då fick jag skjuta upp drickandet och var sur och grinig för det. Kollade givetvis upp hur mycket som gick åt på torsdagen, pratade med sambon och han kom ju givetvus också hem med två kassar öl. Dem hade jag som alibi, öppnade den första omedelbart när sambon komhem, för sedan var det ju inte konstigt om jag luktade alkohol. Den tilldelning av fem burkar öl per man per kväll räckte ju inte för mej, så jag skåpsöp också.
Lördagen likadant, började med mitt gömda vid ett, två, högg in på ölen så fort det gick för att dölja.

Söndagen, ett eget kapitel. Dag före arbetsdag. Risk för nykterhetskontroll på jobbet. Räkna, räkna, räkna. Hur mycket kunde jag dricka för att definitivt vara ren på morgonen? In med hela den mängden på så kort tid som möjligt för så stor effekt som möjligt...

Fan vad jag slet, det fanns inte mycket annat i huvudet på mej då. Är oerhört tacksam att jag slipper det! En tacksam tanke till Respons och dr D. En ännu större tacksamhet för att jag hittade forumet med alla sina vardagshjältar.

En ros till alla! <3

på din fortsatta färd Dompa!!
Blir så glad för din skull, och jag ser fram emot att skriva ett lika bra avsked från kamratgänget en gång.
Stammisar som Fenix, ja jag tar det positivt på ett sätt, men det är ju oerhört hemskt på ett annat sätt. Jag vill inte vara stammis här egentligen, jag vill inte vara stammis på den lokala pizzerian, jag vill inte vara stammis på systemen här i stan, jag vill inte vara stammis hos min ågren på morgonen, inte stammis hos mina gömda burkar på kvällarna, inte stammis hos mitt självföraktsfik på dagarna. Tack för att du skrev stammis Dompa, det vred ordentligt tag i mig kan jag säga.
Ha ett bra liv,
Fenix

Idag är en bra dag, och jag ska fortsätta hålla det i åtanke.

Önskar alla er där ute det samma .
/F

Känner stor respekt för dig, hur du vågat ta stora kliv, förändra liv och tankebanor. Självklart kommer jag också sakna det du skriver, få här på forum har fått mig att skratta högt som du, men du är ju såklart inte här för min underhållnings skull. Säger bara att jag uppskattat din smarta humor.

Kramar

vi är! Välkommen Sissan.
Slutade också röka för tio år sedan efter att ha varit nikotinslav i 35 år. Är ju så djävla arg på att jag inte kan sluta med den här skiten för gott också eftersom det bara är nackdelar. Håller på att bli tokig. Och ledsen och förtvivlad. För vad, jag vet ju att jag mår hur bra som helst dag 2 och 3 bara jag slutar.
Nu måste vi ta oss ut ur det här!
Fenix

MB för ditt inlägg. Kanske är det " fånigt" men bara vetskapen att det finns någon där ute som har kämpar/kämpar för samma mål som jag värmer och hjälper.
Önskar dig (och alla andra) allt gott!
/F

och reda med den läkaren!
:-)

Ha det bäst!
MB

Tack för din omtanke. Förmodligen har du helt rätt när det gäller medicinen. Min läkare ringde idag på eftermiddagen. Hon meddelade att min leverstatus var ganska OK. Det var endast ett levervärde som var förhöjt. Att det inte var värre än så är för mig en gåta.

Nåväl, hon meddelade vidare att jag hade brist på B12 samt folsyra. Nu ville hon att jag snarast möjligt skulle börja ta nya tabletter för att öka på mitt B12 samt folsyra. Så fort jag hämtat ut dessa tabletter skulle jag sluta med de andra starka B-vitaminerna. Jag skulle fortsätta med mitt antabus. Tog mina tabletter vid tvåtiden i eftermiddags och efter ett par timmar blir jag rätt sänkt. Lite illamående, lite ont i magen och en känsla av kraftlöshet. Kanske inte så konstigt, antar jag. Kroppen reagerar väl på det nya giftet och nu är det ju tredje dagen med hög dos. Nästa tablettomgång blir på lördag.

Jag ska tillbaka till vårdcentralen om två veckor för att ta nya blodvärden för att checka hur levern reagerar på antabus.

Ta hand om er och försök att inte hamna i min situation utan inse allvaret med alkoholens alla negativa effekter tidigare.

Tjalle

är bra. Förhoppningsvis kommer du fram till vad det var du försökte lösa med hjälp av alkohol, och kan i samma tanke bara konstatera att "quickfix a la al alkohol" inte funkar.

Du verkar lägga en del tid på att fundera, och det är bra. Jag tror att en av anledningarna till att jag har klarat mej är funderingar. Try, error och utvärdering. Vad gick fel? Varför? Hur kommer jag ifrån det problemet?

Nya dagar, nya tankar.

Kram!
/MB

sex vitamintabletter ska du trycka i dej, normaldosen enligt fass.se är 1-3 per dag. Kanske inte konstigt om kroppen reagerar.
Kram igen dårå!
/MB

strålande!
Tänkte på dina biverkningar, var inne på fass.se och ögnade igenom Oralovites bipacksedel. Hudrodnad ingick. Läs båda bipacksedlarna och kolla. Det verkar faktiskt som att vitamintabletterna inte är så oskyldiga som man kan tro...

Kram!
/MB

...namn på min tråd. Känner att jag egentligen vet hur man gör, ja i stort, det är att låta bli och ingenting annat. Redskapen får jag finna ut på vägen liksom visdomar, insikter, fallgropar (vilket jag hoppas blir få)
Stötte på tråden "att ha en vän" när jag satt och letade runt. Handlar om ifall någon har kommenterat ens drickande. Ingen har kommenterat mitt (förutom jag själv) men minns den gången jag som 12åring konfronterade min mor med hennes när vi stod i tvättstugan. Efter det blev saker och ting bara värre. Det är inte en bisak i sig men en bisak i det jag vill komma till: Jag har fått ytterligare en del i mitt pussel och även om ingen konfronterat mig så sitter jag har nykter dag 2 omgång 2 och är så tacksam för det.

/F

Glaset!

Häng kvar här och läs och skriv.
Håller på dig, way to go!
/A

Idag oxå!! Tack för peppord, de behövs! Läser o tar in. Läser via mobilen o är kass på att skriva på den. Askan: ja häng på!! Skriver mer då jag sitter vid en dator. Jag är iaf spiknykter o inte bakfull. Dag 2. Mitt mål för dagen är att inte ta första glaset!

Fjärde dagen nykter och tredje dagen med antabus för första gången i mitt liv. Tycker att jag känner av lite biverkningar. Het i ansiktet, lite svullna läppar, orkeslös och lite ont i magen. Jag äter ju ganska starka B-vitaminer också, så det kan ju också vara orsaken samt psyket förstås.

Sitter och väntar på att läkaren ska ringa och meddela provresultat. Sedan jag var lite grabb har jag alltid tyckt att det varit fruktansvärt jobbigt att gå till läkaren eller sjukhuset. Jag har svårt för auktoriteter. Målar givetvis upp den värsta bilden där läkaren ringer tillbaka och säger att det är "kört" för min del. Jag vet ju att jag har mig själv att skylla men jag hade så gärna vilja ha den här chansen att äntligen uppnå stabil nykterhet.

Normalt sett, brukar jag vara någorlunda återställd dag 4, men den här gången är jag mycket mer stirrig än vanligt, enorm rastlöshet, vankar av och an utan att uträtta något och en lite molande värk i magen. Just nu är det inte en dag i taget som gäller för mig utan snarare en timme i taget. Ska få besök senare idag. Egentligen känner jag bara för att dra täcket över huvudet och slippa "synas". Orkar inte vara mitt vanliga "käcka" jag som lägger upp planer för allehanda aktiviteter, ser till att det blir trerätters (tillsammans med min fru) och att det alltid finns välfyllda glas. Alltid denna känsla att man själv måste styra upp allting och ingenting får lämas åt slumpen eller vara oplanerat. Fruktansvärt jobbigt för mig och säkert minst lika jobbigt för min omgivning.

Nåväl, nu känner besöket till mina problem så jag slipper åtminstone att komma med förklaringar om alkohol.

Må så gott denna vackra sommardag/tjalle

då hänger jag på dig! Skrev senast i vintras och nu är det dags för dag ett för mig igen.
Jag har också kommit fram till att jag bara inte klarar det utan att skriva här, på egen hand förlorar jag.

Förstår att det kan bli trångt på tårtan i framtiden. Men är det inte så att i början av nykterheten så räknar man timmar sen dagar månader och förhoppningsvis sedan år. Grattis än en gång! Ser fram mot fler princesstårtor syndigt gott! Kram