Senaste kommentarerna i forumet

Fia :-))

Gillar det där med "rehablight" så jag stjäl nog det ordet :-)

Jag har faktiskt inte hört talas tidigare om en sån guldklimp till läkare som du hittat! Underbart!! Har du frågat om han har egen erfarenhet av alkoholen ? Ofta är det så att när man hittar en som funkar så spelar vi på samma planhalva. Egentligen ingen viktig fråga utan det är bara ren skär nyfikenhet av mig :-)

Och jag kan förstå att om man kommer från östblocket då kan våra drinkvanor se lite småttiga ut men nu jobbar hon i Sverige och ska anpassa sig till våra vanor. Vi har flera socionomer (svenska) som resonerar på samma sätt och sparkar ut folk i den riktiga kylan när de väl söker hjälp. Jag tvekar inte att säga att de hjälper till att döda dem. Jag har själv blivit bemött med orden " du kan inte vara alkoholist ! Du har ju både familj, jobb och rena kläder". Och enhetschefen på beroendeenheten tyckte att jag hade "familjeproblem" och att jag/vi skulle söka hjälp hos en familjerådgivare. Och den djävla kärringen hade inte förstånd om att be om ursäkt när jag ringde henne och talade om att jag fixat behandling själv på Nämndemansgården när jag kom hem därifrån.

Där har du lite till av min ilska mot dem som är satta att hjälpa oss. Men, som sagt, jag vet idag att det rör på sig ute i landet och jag hejar ivrigt på !!

Haha! Jag gillar metaforen med backen. Och tanken på att där står vi du och jag MB. Ser den ena för den andra kana ner. Hoppet väcks, men nej! Inte heller denna gång var det någon av våra gubbar. Men det är inte hela världen för vi håller varandra i handen och glädjs över de som kanat ner. Du är en god vän. Samma gäller för Fenix som jag tycker vara en riktigt vettig människa för att vara man. Nåja, vi får alla våra ok att bära

Fia

jag tänker på dej och undrar hur du har det.
Varma kramar!
/MB

lite försynt för att kolla läget.

Allt bra?
Kram!/MB

Hej Adde! Väljer att skriva här eftersom det är till dig mina ord riktar sig. Jag är glad för att du inte tog illa upp - trots att det var just dig jag utpekade. Och jag är glad för att du kan ta en dialog. Det är just dialoger jag är ute efter när jag famlar på forum med mina nyläkta kalvben. Du kan ha helt rätt. Kanske läste jag fel. Kanske var det inte vården utan "myndigheter" i det stora hela som du förfärades över. I din kommun. Att tvingas emigrera? Och jag känner igen detta med soc. Vände mig nämligen dit i våras och berättade om hur det var. Att jag var en alkis som ville tillnyktra. Att jag inte hade någon inkomst för närvarande. Att jag inte klarade av att leva med min man för tillfället. Att jag ville LÅNA pengar till en tillfällig lägenhet. Och svaret blev; Goddag Yxskaft. Du sambeskattas med din man. Det sved, trodde kanske att soc var till för att hjälpafö. Nåja, i slutändan så ordnade det sig. Fick - som vanligt - sträcka ut handen till maken. Men det sved! Jag ville ju klara mig själv. Så kanske var mitt hurtfriska rop om att söka hjälp just hurtfriskt? Med läkaren hade jag tur, men alla kanske inte har det. Minns min beroendeläkare som kom från gamla östblocket, hur hon tittade på mig och jag såg riktigt hennes tankar. "Här sitter du med dina lyxproblem". Noll empati. Så visst finns dom där, människorna som inte kan eller bryr sig. Jag är nu en relativt stark människa så jag sa som det var till husläkaren. Sa att jag aldrig kommer att gå tillbaka till rehabdoktorn. Och han förstod. Alla passar inte varandra. Så nu kör han och jag rehablight. Ses de flesta mornar men när det inte går så rings vi. Vart ville jag komma? Ingen aning! Bara att hjälp finns. Även här på forum och du hjälper många, bara så du vet.

Fia

mycket välformulerat och klokt. Att tänka till och ta bort känsloyttringar. Ja, Flygcert är en klok tjej.

Kram!

testa att dricka på antabus är vanskligt. Man vet ju inte på förhand vilket utfallet blir. Risken finns ju att man är en av dem som riskerar att dö om man testar.
Det "lotteriet" har jag ingen lust att köpa lott i.
Jag vårdar min burk med antabus ömt...

Kramar till er, antabusister! ;-)
/MB

nu är jag "glad i hela ansiktet"!

En hårt kämpande Frenetisk Fia går från klarhet till klarhet!

Dessutom fick jag en stor, stor aha- upplevelse av att läsa Victorias inlägg. Har inte tänkt på det så som hon beskrev, att båda håller på med riskdrickande och den ena glider över till alkoholism och får därefter vänta ut den andre som så småningom kommer glidande nedför i rutchkanan...
Jaha, här står vi då Fia, nedanför utförsbacken och väntar på våra respektive. Man kan ju hoppas att någon av dem inser vad som ligger framför dem och tar hissen i stället...

Kram, kram! Och tack Victoria!
/MB

kul att läsa om att det går bra för dig! (Kul också att se att Viktoria med c hörde av sig!). Jag och min fru har det nu så bra att ingen av oss dricker, dvs hon dricker när hon vill, men hon gör det inte hemma med mig. Det passar även henne, eftersom hon tyckte vid drack för mycket stundtals, även om hon aldrig insåg hur mycket jag drack vid sidan om. För min del känns det väldigt bekvämt med att vara nykter, tänker aldrig på att vilja dricka, och jag är så glad om det får förbli så. Som många andra här vittnat om som lyckats sluta, så är varje morgon något att fira och att glädja åt då man stiger upp och känner sig nöjd med livet. Nu har jag tom börjat med den populära 5:2 dieten, så det blir ännu en sporre mot ett sundare liv.
Kram alla,
Fenix

ok Fia :-)))

Jag drar inte riktigt alla över en kam och det tror jag att jag skrivit också någon gång :-)

Jag vet också idag att vissa regioner i Sverige har det rejält förspänt med beroendevården och där sjukvårdspersonal är kunnig och kan hjälpa till på rätt sätt. Jag är mäkta imponerad över Stockholm och många kommuner i Skåne och västkusten som är helt outstanding på beroendesjukdomar och mycket beror på intresse OCH hur ledningen agerar och stöttar. Och nu är det framförallt sjukvårdspersonal jag har förtroende för på dessa ställen medan soc-folket fortfarande befinner sig i källaren. I min hemkommun är situationen katastrofalt dålig på alla nivåer och alla inrättningar medan grannkommunen lyser med sitt kunnande. Det finns folk som "emigrerat" dit och fått hjälp !!!

Jag har, som vanlig patient, ställt lite undrande frågor till personalen på min vårdcentral och fått "goddag yxskaft" till svar. När jag då försökt glida in lite på det svåra samtalet så har de elegant glidit iväg till nåt helt annat för att slippa ge sig in i nåt de inte kan. Tyvärr !! Min stora önskan är att det gamla Riskbruksprojektet ska återuppstå så all personal får chansen att få en bra utbildning och kan ställa frågorna. Tanken (vad jag förstod) vid avslutet på projektet var att utbildningen skulle fortgå i egen regi ute på alla enheter men finns där ingen eldsjäl så självdör det efter ett tag eftersom det inte finns några riktiga krav på en fortsättning.

Men absolut att det finns mycket bra människor ute i livet som kan ta stunds fint samtal med en behövande så njut för att du hittat en sån Fia :-)

Nu vill jag skriva om min läkare. En helt vanlig snubbe på en helt vanlig husläkarmottagning. Han är bra. Mer än bra. När jag kom ut med min sjukdom - som han säkert hade anat - så var han inget annat än stödjande och krävande. Han sa att jag vill att du poppar upp varje morgon Fia. Före mottagningen och så pratar vi lite. Inte en krona ville han ha för det. Och så blev det. Efter ett återfall när jag var som lägst slängde jag ur mig - Jag är galen, jag vill ta livet av mig! Han svarade att galen det är först när man vill ta livet av någon annan. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg här men jag tror att jag vill visa/peka på att det finns änglar i vården. Läser så ofta om ilskan som riktas dit av andra forummedlemmar (Sorry Adde, har inget emot dig) så jag vill peka med hela handen att man kan få hjälp. Bra hjälp. Så ni som tvekar, dra er inte för att kontakta vården. Dra er inte heller för att söka igen om bemötandet kanske inte blev det ni hoppades. Dom finns där - änglarna!

Fia

LillPer; jag tror det är väl värt ett försök med Antabus.
Min enda "biverkning" är att jag känner mig jäkligt trött emellanåt, men det kan också vara positivt. Själv har jag varit lite "rädd" att jag inte skulle kunna somna utan alkohol(löjligt, jag vet) men nu somnar man på ett par minuter om kvällarna.Skönt!
En annan fördel är att när man väl tar medecinen så tar man på något sätt samtidigt ett beslut att inte ta det första glaset.
För när man väl är igång med Antabusen så tar det minst en vecka innan det är ur kroppen. Och ja, jag har provat att dricka på Antabus men det var ingen höjdare; jag blev högröd i ansiktet och ögonen blev blodsprängda och jag mådde skit i allmänhet. På EN öl.
Lycka Till!

Hej Victoria med c. Självklart minns jag dig. Och jag har även betat av din tråd. Ja, din senaste tråd. Med barnafödande i "mogen" ålder och resten. Blev glad att höra av dig. Riktigt glad. "Glad i hela ansiktet" som MB kanske hade uttryckt det. Dina ord om din man påverkade mig starkt. Du väntade i tre år. Jag tror att jag kanske också kan göra det. För ska sanningen fram så vill jag inte ha en annan man. Ibland smygtittar jag på honom och han är så vacker! Men jag är inte blind, jag ser vad drickandet gör med honom. Det gör honom korkad. Och fulare. Rå i tonen. Men jag försöker låta det passera för om det är något som jag har lärt mig under min forumtid så är det att besluten måste komma från en själv. Så jag väntar. Jag har blivit lugnare. Förut skulle allt ske nu. Så nu nosar jag försiktigt på vardagen. Känner en glädje i att åka tunnelbanan till jobbet varje dag och "känna igen" de som kliver på. Vanliga pendlare. Grått skulle man kanske tycka. Men nu är jag en del i den gråa massan och för mig känns den som en regnbåge. Haha, undrar vad jag kommer att tänka i höst när hela Stockholm klär om till svart? Tack för dina ord V, jag kommer att suga på dom länge. Det finns hopp!

Fia

Tjalle att ringa vårdcentralen själv...det fixade inte jag.men min bror gjorde och vi var där igår så ikväll tar jag min första antabus...och det är blandade känslor...men mest positiva...är så förbannat trött på all ångest o misär spriten utsätter mig o mina kära för...hoppas det går bra för dig! Kramar

Hej Fia, jag hoppas det är okej att jag hoppar in i din tråd så här? Det är så länge sedan jag skrev något här på forumet (kanske kommer du ihåg att vi möttes som hastigast här), men jag läser då och då, och ikväll har jag ägnat mig åt att läsa din tråd från start. Jag tycker du gjort/gör ett fantastiskt jobb! Jag känner igen mycket av det du beskriver. Även i vårt hem var vi två som legitimerade drickandet för varandra. Jag var den som föll från vårt riskbruk in i missbruk. Och jag var den som bestämde mig för att sluta för att kunna fortsätta leva. Det tog lång tid innan vi någorlunda jobbade mot samma mål, eller ens hade samma verklighetsbild kring vårt leverne. Lång tid. Svår tid.
Jag har eg inget nytt att komma med, allt jag tänker finns redan på pränt, men vårda din egen nykterhet. Du vet själv hur den bäst bibehålls. I vårt fall kom inte makens uppriktiga önskan och löfte om nykterhet förrän jag själv hade levt nykter länge, i närmare 3 år. Bara du vet när det är dags att bryta upp, om det är det, men jag antar att jag vill ingjuta lite hopp - om du nu skulle vilja ha det - om att förändring kan ske. Kram och tack för att jag får dela dina kloka och ärliga rader/Victoria (med "c" ;-)

att oavsett vad jag tycker om era senaste inlägg, så kan det omöjligt vara så att en användare tar död på ett forum! Om man bara får lov att skriva klokheter och jämt gå framåt i sin utveckling skulle det till slut vara väldigt få som kan bidra med något här! Visst är det så att man gärna skulle vilja berätta om hur bra det går och hur man äntligen sett ljuset, men de flesta dagarna ser tyvärr inte ut så... Jag har inte skrivit mycket på ett tag och delvis är det därför. Man skäms när man dag efter dag kämpar med samma ångest som inte leder någon vart, skäms för att man vet vad man BORDE göra (eller egentligen INTE göra...) men att man är som förlamad iallafall. Ja, jag har skrivit till dig att jag känt mig provocerad av dina inlägg, men det betyder ju inte att de inte är värdefulla. Att jag blir provocerad är ju för att JAG förmodligen känner igen mig i din velighet - jag vet ju att min lycka inte går att hitta hos någon annan (och alldeles säkert inte hos min aktive alkoholistpartner!!!) men ändå kan jag inte släppa drömmen helt. Precis som du inte vill släppa drömmen om att kunna njuta normalt av dina flaskor kanske.
Det kan tyvärr bli så att två personer har en dålig dag samtidigt och därför kanske reagerar häftigt på saker skrivna men menade på ett helt annat sätt. Jag fick ett värdefullt tips av kloka flygcert en gång - att aldrig skicka iväg ett meddelande i stundens hetta utan först skala bort alla känsloyttringar i det. Det har hjälpt mig både en och två gånger!!!
Hoppas att alla inblandade fortsätter skriva...

Jag önskar alla lycka till, även du Fia.
Men ursäkten kan du glömma.
Jag gillar inte dig, nån stans.......
Men hoppas allt du tar för dig blir bättre än vad du önskar.
Vi har massa nya på intåg, jag säger bara att ni skall sträva på ocj kämpa. Det blir bättre, kanske inte direkt. Men det blir bättee.
Vi har se gamle, Berra, Adde, mfl.
Lyssna på dem....
Markatta, m.t och många fler, Anli and so on. Mama blue, världens bästa som gått från klarhet till klarhet.
Love you my big gal...... ..
Detta var alles, Fia! Ser du att jag försöker vara snäll. Jag hoppas du klarar dig framöver.
Jag gillar inte dit resonemang, men gillar dig ibland. Och ibland är du bara Fyllefia.
Alles/A

Som försöker med hjälp av antabus. Jag självmedicinerar, dvs jag bestämmer helt och hållet när jag vill ta min medicin. Det borde ju vara enkelt tycker man att bara svälja den där förbaskade tabletten så är det slutfunderat. Men hjärnan fungerar ju inte så tyvärr. Det kanske är bra om du LillPer får gå på regelbunda kontroller i början så det blir rutin av det.

Själv ska jag ta mig i kragen och börja äta min medicin igen.

Lycka till! Nu kör vi en nykter höst.

Min nya vän from i morgon...då kör vi!

Min nya vän from i morgon...då kör vi!

gjorde jag nånting som betyder väldigt mycket för mig och som ger mig en sanslös lycka!

Det var många år sedan jag var med om det sist och jag trodde inte att jag skulle få möjligheten igen men efter en del turer så var det dags igen. Det har inget med alkohol att göra annat än om jag hade fortsatt min alkisbana så hade det varit totalt omöjligt.

Märkligt är att det inte ger mig några som helst ekonomiska fördelar men kan betyda mycket för andra och jag önskar så att jag nu än mer kan sprida budskapet så fler upptäcker glädjen av att göra något bra för andra. I tider där allt räknas i pengar oavsett vad känns det extra bra och påminner om min ungdom när jag faktiskt kände på samma sätt. I medelåldern var jag ju tvungen att räkna varenda spänn då barn och liv krävde en god ordning så på nåt sätt är cirkeln sluten.

Jag är tacksam för att jag idag har möjlighet att få uppleva denna fina känsla och det tack vare att jag inte tar det första glaset !

Ja här finns många erfarenheter av våra ansträngningar för att slippa hålla på och förstöra både för oss själva och för de anhöriga. För oss som "gått för långt" finns sällan någon återvändo. Läs och skriv, dina erfarenheter som du skriver ner här kanske kan vara till hjälp för någon annan.

På återseende!
/MB

Hej igen! Jag är ledsen för att du "tvingades" ta tag i Romflaskan. Givetvis var det inte det jag ville. Jag svarade på din förundran över att det var så tyst på forum. Jag svarade med det jag trodde kunde vara sant. Du kvitterade och bevisade än en gång att jag kanske har rätt. Svaret handlade om min personliga hygien och min relation till min make. Saker som jag hade anförtrott er. Plötsligt var jag inte Fantastiska Fia längre utan FylleFia. Sanningen är att jag är en tillnyktrad alkoholist som inte har druckit på en dryg månad. Jag kämpar på. Försöker. Sen att jag bodde i en kolonistuga för att klara detta tycker jag är fult att vända emot mig. Tycker jag att du ska be om ursäkt? Nej! För det du skriver idag betyder inget imorgon. Sköt om dig och var rädd om dig själv och din familj. Fia

Nu tar vi tag i detta igen...........
/A

..nu måste jag nog stoppa fingrarna i andras syltburkar, också...

Det är med ett visst vemod jag måste få komma in med en kommentar i denna något upphettade tråd...
Mitt råd är att INTE dra igång något IGEN, den förra diskussionen skadade nog mer än vad den gjorde nytta...
Trots Magnus råd om att det får vara högt i tak i vårt allas forum, kalla mig konflikträdd om ni vill...
Jag är benägen att hålla med alla om att de visst kan ha rätt, det är så de ser på det, ur deras synvinkel, ja!
Men...

Det KAN vara så att de tidigare diskussionerna KAN fått nyanlända att drista sig att våga sig in i forumet,
likväl den tiden då forumet var låst för nya anhängare och även de dagarna då det låg helt nere, det kändes inte driftsäkert t.ex.
Och alkoholhjälpen får aldrig försvinna när man som mest behöver den, oavsett tid på dygnet när man känner sig nere och osäker.

Jag kan vara helt med på att personangrepp inte är rätt taktik, det är att söndra någon annans självförtroende,
man höjer inte sig själv genom att sänka andra, det finns ingen prestige i att försöka vara bättre än någon annan...

Däremot så TROR jag på att våga stärka andra genom att vara ärlig med sina hejarrop och positiva attityd,
men samtidigt ha sin självkännedom att våga låta bli att säga något positivt om man inte menar det,
och kunna låta bli att säga något elakt även om man menar det just för stunden.
Känner igen beteendet när man är på fyllan, man säger så mycket som man ångrar, men menade det DÅ!
Därför är det ännu mera dumt att skriva på forumet på fyllan, det finns ju kvar där bokstav för bokstav även dagen efter.
Att läsa igenom sina rader både en och två gånger innan man trycker på "spara"-knappen kan vara en bra ide',
och tänka..kan jag stå för dessa formuleringar även imorgon och en tid efter detta?
Många ordval kan göra sig bäst osagda, man kan spara dem lokalt på sin egna dator, och "smaka" på dem ett par dagar senare.

Sedan sitter alla i samma båt, vi är här av samma anledning, alkoholen...
Det är ett känsligt och delvist tabubelagt område, skrivet på forumet av känsliga individer..
Därför sitter vi alla med ett visst ansvar, vi vet om varandras "hemlighet", och så länge vi kan behålla det förtroendet och anonymiteten
så får vi ett fortsatt förtroende, den som skulle röja en annans identitet skulle snabbt ratas och tvinga den andra att behöva radera sina inlägg.
Detsamma gäller att inte köra ner något i halsen eller blottlägga/förlöjliga någon för deras förtroende i ett tidigare inlägg, gud förbjude!
Ni vet mer om mig än min egna fru, ni har ett visst ansvar att förvalta det förtroendet, missbruka inte den möjligheten!

Kan väl tycka att det är lite dumt att väcka igång en redan avdomnad källa till irritation,
man rotar inte i soporna och ta fram något som luktade illa redan när man slängde dem.

Har svårt att tänka mig att du vill.sluta skulle vara den ende som orsakade att det blev stiltje på forumet,
men jag kan också hålla med Adde att du har en förmåga att tappa fokuset ifrån självaste o-drickandet.
Att ömsom ge alkoholen lite cred för dess verkningar och sedan ta tillbaka det...
och att du i olika formuleringar är svår att läsa vad du vill få sagt, det åker lite jojo i dina meningar..
Det är gulligt av dig att ge tjejerna fina komplimanger, men hårfint att veta om det passar dem eller inte...
Du har lätt för att bli stött och jag kan tänka mig att andra till slut inte vill kommentera det i rädsla för att du ska överreagera.
Att ingen tog dig i försvar när du blev attackerad KAN bero på att andra liksom jag inte hann läsa av forumet, innan det formligen började hagla av nya inlägg, eller så kan du också ha rätt i din åsikt att stilla tiga betydde att de "andra" höll med, men det vet du ju inte...

Men att denna hetluft har skapat en massa inloggade användare samtidigt (8+12st), mer än jag någonsin har sett tidigare, kan vara din förtjänst.
Alla skriver ju inte heller, utan smyger runt i trådarna utan att sätta avtryck,
och de är som vanligt många fler än vi som har satt ett namn på oss, men stiltje är det inte med antalet besökare i alla fall.

Glöm inte bort att du har många "bästisar" på forumet också, häng med dem när du känner att de andra är dumma mot dig.
Men kanske du skulle ta dig funderare på exakt vad det är som gör att andra reagerar så starkt på dina ordval emellanåt,
jag håller mig som vanligt på neutral mark, och håller inte med någon, eller möjligen med alla, jag tar inte parti för någon utan i sådana fall skapar jag mig mitt egna parti.

Du har en självklar plats här och visst berikar du oss, men ibland får du sålla lite och inte gå på som ett ånglok.
Jo jag vet att det är svårt att med text ibland vilja säga det som munnen vill tala, det är en konst som är lika svår att skriva som att läsa,
vissa har lättare för det, andra blandar ihop det och bara missförstår det...

Jag följer din resa ord för ord på forumet precis som jag gör med alla andra flera gånger om dagen,
och jag är inte mera värd än någon annan, jag har bara lite fler dagar sedan min senaste fylla än en del andra.
Men jag har varit där du är, och vet hur jobbigt det är att orka ta tag i sin nykterhet gång på gång, det ÄR frustrerande...

Och jag bryr mig om dig, det är därför jag skrev detta inlägg...

/Berra