Senaste kommentarerna i forumet

Tycker jag du verkar vara som till och med tagit hjälp hos beroendecentrum. Har själv varit för feg för det, men hoppas att jag ska kunna räta ut det ändå. Med hjälp av en rejäl portion envishet, och fokus, day by day.
Så blir det nästan av sig själv att handen inte räcker till att räkna dagarna med :-)
Håll ut, kämpa på!

När jag idag på morgonen läst din tråd verkar det verkligen som att du är på helt rätt spår. Verkar som du verkligen börjar se - och verkligen känner fördelar i nykterheten. Tycker i alla fall när jag läser att det verkar väldigt lovande :-)
Din upplevelse hur det var på tjejkvällen har jag nog tyvärr ännu aldrig fått uppleva, men när jag läser det känns det lite som att vara ett dubbelt UFO. Först när det börjar till middagen, kan eller får man inte vara med i njutningen. När berusningsgraden tilltar och alla blir mer eller mindre påverkade känner man sig utanför för att alla tjattrar som en skock apor, och man förmodligen ser tydligt hur det hänger ihop. Ska bli en intressant upplevelse, om och när jag kommer dit :-)

Men ganska tydligt hur belönad du kände dig morgonen efter...

Grattis till det!

Hej

Läst igenom dina tankar du haft under dom tre kvartal som gått sedan du började skriva om din resa och kampen mot ett nyktert liv. Känner igen mycket LillPer och vill bara skicka dig uppmuntran för jag tycker det är starkt att du fortsatt skriva, även när du åkt av vägen. Själv har jag valt att logga ut för att inte logga in igen, och månader har blivit till år. Kanske på grund av skammen mot mig själv, att vara så svag? Men även att det har känts skamligt mot de som tidigare skickade positiv energi till mig här på forumet. Vet att det kan gå, försöker tänka på citatet från din dotter. Vi är åtminstone här, och du har vågat skriva om det, sätta ord på det. Det borde ju vara början. Vi är ute ur förnekelsen åtminstone och funderar inte längre på OM vi har ett problem. Det finns nog en och annan som läst din tråd som fortfarande funderar på det, och i den bemärkelsen har du ju gjort skillnad genom att dela med dig här. För dig själv. För andra.

Även jag har under den första veckan varit inne och läst ganska mycket. Känns bra, och rent tidsmässigt som ett mycket vettigt alternativ att använda tiden till när man inte mår skit på morgonen ;-)

Det är bara för oss att hålla den positiva energin uppe, och köra på!
Lycka till!

Har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv!
Är det vädret?
Sov inget vidare inatt. Kudden var knölig, täcket för varmt, månen lyste in genom fönstret och rakt in i ögonen.
Skulle kunna gå och lägga mig nu en stund, men jag är förmycket uppe i varv.
Rastlös.
Men jag tänker inte så mycket på alkohol.
Kom precis hem från beroendecentrum, där jag finner ett enormt stöd och där jag kan prata av mig.
Dom förstår precis, och vi kan skratta tillsammans om min kidnappade hjärna.
Allt känns så normalt att gå dit.
Jag drack en mugg med antabus och kände mig allmänt nöjd med livet.

Men den här tröttheten?
Kommer bakfyllan retroaktivt?
Nej jag är inte bakis idag, inte igår eller förrgår heller.
Jag ser allt på ett klarare sätt nu.
Kanske jag tillochmed ska slita röka?
Det smakar ju verkligen skit.

Kram på er och ha en fantastisk nykter dag!

Blir glad när man kan göra någon på lite bättee humör.
Och när man läser runt här bland trådarna så andas det så mycket positivitet och framåtanda.

Jag har blivit indragen i en whiskyprovning lite på ett bananskal.
Men ser inte det som något problemen.
Bara man spottar och sköljer ordentligt så hoppas jag stå pall.
Det om något blir en prövning, men jag ser med hoppfull framförsikt fram emot provningen.

Idag skall jag bara vara, äppelpaj är gott. Hela familjen åt frugans bästa igår.
Inte bra för min tomtekropp men gott, med vaniljsås till.

Dagens reflektion:
-Ta det lugnt, du hinner.

Idag dricker vi inte.
/A

Hej LillPer! Javisst är du sjuk! Vi är sjuka de flesta av oss. Det otäcka med den här sjukdomen är att det i långa loppet bara finns en enda bot = du själv!

Inga mediciner (naltroxan och vad de heter), inga kryckor (AA eller Antabus), ingen terapi (läkare irl eller vänner här) kan bota dig. Men du/vi kan ta hjälp av dessa redskap. Och jag tror att du är där. Man nog för att våga erkänna för dig själv (och andra, det vet jag) att du inte klarar detta längre.

Jag ser en man som är så rolig, så empatisk, så smart, sportig och älskad av sina barn. En toppenkille! Men sen ser jag ett ledset barn som än en gång har svikit sig själv. Med världens ångest och de svåra tankarna. Och det är där din riktiga styrka ligger; I tankarna. Berra skrev så klokt till dig om att det var viktigare att ha hjärnan än benen med sig i rejset. Så sant!

Så att du skyndar långsamt är inget du ska piska dig själv för. Du har sått fröet till förändring och du har medlen. Samma tokhjärna som i ditt och mitt fall får oss att ständigt grubbla (över allt!!!) kan också bli vår styrka. Man får ta vad man har. Och när hjärnan behöver vila så får vi ta till den där ganska smarta gåvan; Motion!

Jag tror stenhårt på dig. Jag tror även på mig själv. Jag tror också på logik. Det tog oss (dig 15 ?, mig 20) att supa ner oss till denna nivån. Det säger sig självt att vi inte blir friska på ett par dagar/veckor/år. Det får ta tid. Vi kan skynda långsamt så länge vi skyndar i rätt riktning. Anli:s (?) myrsteg.

Ut med dig i naturen, snubbla på en sten. Men ge inte upp.

Kram Fia

Håller med övriga skribenter i din tråd, vill.sluta, du utstrålar både ett annat lugn och glädje nu! Skönt att läsa. Apropå pepparkaksvatten, så har jag köpt ett gott pepparkakste - mycket gott!

Grattis konstnären till dina månader (visst låter det bra - månader!). Låter gott med äppelkaka!

/m

Att erkänna för sig själv och skriva här är ett bra och viktigt första steg!

Jag är absolut ingen expert på hur du ska gå tillväga för att klara att hålla dig nykter men ett par saker tänker jag bär jag läser din text:
1. Berätta för din fru, om du tänker göra allvar av ditt försök. Att inte berätta för henne är ju att hålla en dörr öppen för att kunna dricka - tänker jag. Är du däremot inte beredd på att göra ett försök ska du nog inte säga något. Inget är ju så fördärvligt för en relation som brutna löften.
2. Dina kompisar. Själv har jag under mina nyktra veckor varit iväg med kompisar på ett par tillställningar där det druckits, i ena fallet mycket. Tyckte det var jobbigt före, men gick bra där, hade inget sug då. Jag tror att din nykterhet kan ge ringar på vattnet. Det kanske är fler än du som har funderingar hemma i kammaren?

Oavsett behöver du fundera på vad du vill och hur du når dit. Säger som många andra, läs här och begrunda, du kommer att hitta många kloka tankar och erfarenheter :-)

Lycka till!

Vad glad du låter så känner jag med just nu. Är uppe själv i denna
svarta morgon det är min stund och jag njuter i fulla drag. Ätit
gröt druckigt tre koppar kaffe, vad kan man mer önska sig.
Nu har jag varit vit 2 månader och en vecka. Trodde aldrig jag skulle
klara första veckorna. Men här stor jag nu lite vilsen med massor av
känslor som väller fram. Ska bara få min man med mig tror inte han är
mogen ännu.
Ja, idag blir en fin dag och fotboll i kväll.
Ska göra en äppelkaka till kvällen
Ha det bra
Konstnären

det är med "svamlet" man kommer fram till saker. Man skriver här för sin egen skull, sen är det en bonus om det hjälper andra. Vilket det gör. För övrigt tycker jag du skriver redigt och bra. Fördelarna du beskriver tror jag alla känner igen. Just gläden över naturen, överraskningen man känner ibland när man kommer ihåg att man alltid är körduglig. Jag blev också irriterad när jag blev "störd" på kvällarna. Fortsätt på din inslagna väg och det blir bara bättre och bättre!

Hoppas att gårdagens magnetröntgen blev bra.
Fortfarande får jag arbetsmail där jag ombeds styra upp ett och annat.
Blev ett kort svar tillbaks, jag är sjukskriven till december.
Hoppas dessa saker åtgärdas för det kan ju inte bara bero på en person........
Lös problemet.

Kommer bli en härlig dag nu, tack för tisdagshälsningen m.t.
Önskar ALLA godmorgon nu, och idag dricker vi inget.

Hahahaha, var just uppe och fixade kaffet och drack lokas vatten med pepparkakssmak.
Den är god, lite julkänsla såhär i November.
/Al

att du påminner dig. Här i din tråd. Önskar dig en fin tisdag! / mt

Det är ju en hel vecka :-) Förstår vad du menar med ludd i huvudet... Tyckte första veckan var jobbig på så sätt att tankarna virvlade runt mycket. Känner som du att vissa saker kan jag relatera till hos andra och annat inte. Jag tycker att det är bra att läsa i trådarna hos dem som varit nyktra ett tag för att ta till mig av deras tankar. Det har hjälpt mig en bit på väg, tror det är viktigt med bra förebilder, även i det här sammanhanget.
/m

på rätt väg tycker jag det känns som. En första vit vecka och ja, det går faktiskt. Det går ännu lite bättre när jag fyller tiden med något vettigt, och det är ju inte så märkligt. Trots denna lilla delframgång som en futtig vecka innebär, tycker jag mig inte känna någon större glädje för det. Det är mer som att vara omsluten av en trist likgiltighet, blandad med ludd i huvudet och en portion malande oro. En oro när man läser om alla skador som är relaterade till ett långvarigt alkoholberoende. Men det finns ju inte så mycket att göra åt det nu. Känns i alla fall som kroppen kämpar - vilket den förmodligen gör för att fortsätta att rensa upp. Jag tror vissa känner igen sig, andra kanske inte. Har när jag läst i andras trådar märkt att mycket är lika i mitt och andras beroende. Annat är för mig helt främmande, men det har jag väl redan skrivit om, som avsaknad av lust att dricka på morgonen etc. Har egentligen inte heller något större sug, det är inte det som tynger mest just nu.

Håller tummarna för alla som kämpar, och ser fram mot en "baksmällefri" tisdagsmorgon!

Läser ditt inlägg och kan bara instämma. Det känns som du har alla förutsättningar att lyckas.
Du låter väldigt motiverad och målinriktad.
Dessutom har du ju tidigare klarat av att leva ett alkoholfritt liv under 7 år.
Underlättar också att ha ett umgänge där det inte dricks så mycket.

Tråkigt med dina hundar.

Ha en fortsatt fin kväll!
Tanten

Hej
Det var ett riktigt bra inlägg du kom med där du beskrev dina tankar och bekymmer. Känner igen mig i mycket.

som många har skrivit låter du ärlig och stark när du skriver. Upp på hästen igen!

Tack för din kommentar!
Vet inte riktigt vad jag hoppas få för stöd/råd egentligen, men varje nykter dag och vecka låter fantastisk i mina öron

Lycka till du med!

Fick med mig två gamla kompisar igår eftermiddag. Jack Daniels och Jim Beam. En anhörig tog hem från Tyskland till mig. 4 burkar öl också. Jag hällde i mig ölen på rekordtiden 30 minuter och han få i mig ett glas av både Jack och Jim innan jag hällde ut det tredje glaset i vasken och gick och la mig. Helvete vad jag gick igång på den där whiskeyn! Min livslust blev enorm och jag var så glad att jag satt och log i soffan. Allt var BRA IGEN!!! Whoohoo!!! Det var ju själve fan att det inte skulle gå att hålla sig helgen ut. Jag känner mig så jävla misslyckad. Jag fattar inte varför jag inte kan hålla motivationen uppe mer än 4-5 dagar. Nu blir det en prövning när Jack och Jim finns i huset. Nu måste jag låta dem vara ifred. Jag tänker inte tillåta mig att dricka av dem om det inte är fest med gäster eller nått.

Jag är i alla fall glad att jag kunde stoppa, VILLE stoppa efter två glas. Det visar ju att man har en gräns i alla fall och inte håller på till man faller omkull.

I övrigt var helgen OK. Lite smått låg men ändå OK. Har haft lite ångestattacker på tjejen när hon gjort eller sagt nått som jag ogillade.
Upp på hästen igen cowboy!

Hoppas du mår lite bättre. Det kan nog vara vändningen för dig. Kan tala om för
dig att jag känner igen mig själv. Jag gick ner mig totalt sista återfallet jag
tog. Tror och hoppas det vardå jag fick upp mina ljusblå. Jag tror en del människor
måste gå allra längst ner i hålet. Jag kan tala om att jag vågar inte prova en gång
till för en sak har jag märkt att efter varje återfall har jag mått sämre och sämre
både psykiskt och fysiskt. Jag visste knappt och det var dag eller natt jag bara sov
drack sov, men det blir ju ingen riktig sömn. Och denna ångest du skriver om den är
värre än något annat jag varit med om.
Tänker på digoch hoppas du mår lite bättre.
Kram Konstnären
Inget vin för mig i kväll. Jag tar bara en dag i sänder. Drygt två månader nu och
det är jag stolt över. Jag tror du kan.

Sätt inte för stora mål på en gång, det finns en lösning för dig också.
Ta en vecka i taget, om inte det funkar en dag i taget.
Om du har klarat av ett delmål så känn efter hur det känns, oftast mycket lättare än när du började eller hur?
Ta ett nytt delmål och tänk inte på aldrig mer, utan du behöver först bli fri från tvångstankarna, sen kan du fundera vidare.

Det är okey att snubbla ibland, men man planerar aldrig att snubbbla,tänk på det!

Alla kanske inte kan göra på samma sätt, din stig kanske bara är lite krokigare än andra, det är ingen tävlan.
Bättre att hjärnan är med i rejset än benen.
stanna ofta och känn efter. Bättre idag än igår?

Berra

Det finns så mycket i dina berättelser som kan hjälpa mig om jag bara tar in det jag läser och håller det kvar vid nästa prövning.
Jag är verkligen trött på mitt sjuka beteende och alla förnekelser.
Jag faller ständigt i samma fällor. Jag lär mig inte av mina misstag.
Mycket märkligt att veta vad man vill, men inte göra det?

Hur kommer det sig att jag alltid sätter upp stora mål som nästan är omöjliga att nå?
Varför måste jag hela tiden i tanken vara flera månader in i min nykterhet innan den ens har börjat på dag 2?
Kan jag inte vara nöjd med det lilla?
Varför är jag hela tiden så angelägen om att göra allt bättre? Det räcker inte med gott nog.

Konflikträdd är jag också och har svårt att stå för mina åsikter tillsammans med vissa människor.
Med andra människor kan jag säga allt vad jag tycker o tänker. Jag antar att jag känner mig trygg med dessa människor.

Jag önskar att jag var där du är nu Berra.
I min dröm och tanke kommer jag troligen dit, för det är ju det jag innerst inne vill.

Nu vill jag inte må dåligt mer.

LillPer

Kära Fia,
Tack för din omtanke och din analys. Det är nog huvudet på spiken när det gäller tänkandet.
Jag har haft en bra helg och varit kreativ. Men samtidigt en skithelg. Har druckit i tre dagar och i dag är jag så låg som bara jag kan bli.
Förtvivlad och förundrad varför jag hela tiden förstör för mig själv.

Jag vet att jag kommer bli nykter och det är mitt största mål i livet just nu.
Varför, varför, varför, varför kan jag inte tänka rätt?

Åh, vad det är tungt att vara LillPer just nu.

Jag frågar mig igen, varför?

Det här med tänkandet ska man väl klara utan att behöva bedöva sig?
Åh, jag vill bara dö just nu.

Ny dag och nytt beslut om att vara nykter.
Jag är patetisk. Jag är sjuk. Jag vill inte mer nu. Jag vill vara frisk. Jag vill inte mer nu.

LP

Saknar dig här på Forumet och hoppas innerligt att allt är bra!
Snälla, du kan väl höra av dig.
Skriv ett par rader om du har tid, lust och orkar.
Ovasett hur du mår.
Ingen fördömmer dig här om suget blev för starkt.

Varma Styrkekramar!
Tanten

Visst blir det enklare för varje gång, för varje delmål jag klarat av.

Idag ska jag inte heller dricka.

Ha en fin dag!
Tanten

Hej..
Jag vet inte riktigt var jag ska vända mig faktiskt. Men hoppas väl mest på att ni här kanske har en slags gemenskap..
Jag är född 91, bor ensam, har flickvän (är gay), har vänner osv.
Jag har druckit nu i tre månader i sträck och håller på att förlora mitt jobb samt min lägenhet.
Jag har varit nykter sen i Fredags och börjar känna suget..
Vad kan jag göra? Är jag en hemsk jävla människa som känner såhär?..

Kram