Senaste kommentarerna i forumet

Fy vad jobbigt det är nu... Det är ju ganska lätt att "glömma" varför man ska sluta dricka.

Jag hatar stunden innan man ska åka på fest eller ut och spela på klubb eller allmänt innan det ska hända något! Som nu... sitter och räknar ner klockan till 16:30 när vi ska åka på kräftskiva, varje sekund brottas jag med tanken på om jag ska dricka ikväll eller inte, fast jag vet vad det innebär att dricka så är jag inte helt 100%.

Skulle vilja isolera mig! Bara gömma mig bakom arbete i ett par månader så man slipper tänka.

Ja det kan stämma rätt bra den känslan. Samma för mej med LCHF också i kombination. Det gäller bara att behärska sej så man inte försöker frälsa alla för alla vill inte bli frälsta.

Jag har funderat på vad det är som skiljer tidigare försök att sluta mot detta slutliga. Förutom känslan förstås och att jag verkligen nådde min botten, sluta eller gå under. En viktig sak nu är min inställning. Jag funderar inte längre på vad jag ska hitta för ursäkt till att jag inte dricker alkohol. Det gjorde jag mycket förut, tänkte ut undanflykter. Nu bryr jag mej inte. Jag låter andra dricka sitt och jag dricker mitt. Jag säger bara att jag håller en noll-linje, that's it. Ingen bryr sej, åtminstone inte så jag hör. Kanske nån tror att jag har alkoholproblem. Haha! Just det. Varsågoda, fråga så svara jag men annars säger jag inget.

Sen förstås är det lättare i min ålder (närmare sextio...) än när man är yngre. Men förbannat skönt är det att slippa alkoholen och att jag verkligen menar det! Ändå idag, fredag, var jag in på systemet bland alla andra fredagshandlare och köpte några flaskor alkoholfritt vin och cider. Och kände mej stolt över det. Kassörskan påpekade att det är lite alkohol i och jag sa att det är bara 0,5% och det går bra! Sen en annan sak är att jag inte köper hem nåt med alkohol i. Min man får skaffa sitt. Det är också ett framsteg, att strunta i det. Om jag/vi ska ha gäster då kan jag handla förstås men inte åt honom.

Jag önskar er alla en trevlig, nykter helg!

1 kväll nykter, ikväll är det kräftskiva vilket inte någonsin varit ett bra tecken.

Hela dagen igår funderade jag på alkohol, det är underligt hur mycket tid man lägger på att planera och komma med undanflykter för att kunna dricka.

Att bromsa sig är ju precis vad det handlar om, man får inte släppa taget om viljan en sekund för då är man där igen. Har märkt att jag blivit väldigt retlig på bara ett dygn nykterhet, vilket för mig är ett tecken på att jag är mer beroende än vad jag velat erkänna tidigare.

att man kan bli gladare, lugnare, tryggare och mycket mer närvarande, bara genom att sluta "fylla på". Har alltid varit en kvällsmänniska. Kan sitta uppe långt efter att resten av familjen, ja alla andra, har gått och lagt sig. Detta gillar jag fortfarande, men nu känner jag även en nyfikenhet på vad dagen kommer att föra med sig på morgnarna! Istället för den ogreppbara oro och rastlöshet som präglat mitt liv så länge jag kan minnas. Vi vet inte hur många dagar som ligger framför oss, men jag vill kunna hälsa varje dag som en ny möjlighet att få göra det jag tycker är viktigt, intressant och roligt och, ja, dit räknar jag faktiskt även mitt arbete. Hoppas detta inte låter alltför nyfrälst och präktigt, för det är faktiskt så jag upplever mitt liv just nu. KRAMAS!/NM

Adde
När det gäller kroppsfunktionerna förstår jag vad du menar, jag börjar känna mig och se piggare ut trots max 5 timmars sömn per natt. Tyvärr har min arbetssituation varit dubbla arbetspass några dagar men i morgon då skall det vilas.

För att belöna kroppen dricker jag färskpressad limejos och ingefära, kan rekommenderas.

Ben/på väg till jobbet

Mama blue, ligger och har en lillgris imellan min och världen bästa.
Ligger och hör på deras snusningar zzzzzzz
Och ligger och läser.
Skrattar åt mamas härliga och upplyftande kommentarer.
Läser på anhörigdelen och tänker och förstår. Måste bli bättre på att formulera mig för att andra, läsarna eller de som lyssnar skall förstå.

Saknat forumet när det varit nere, och när det fungerat har jag mest bara läst.
Men jag kommer finnas i bakgrunden fortsättningsvis.
Jag! Behöver det här.
Jag är i behov av att läsa och få förklarat processerna.

För att inte glömma.

Over and out!
/A

P.s Candy crush har något magiskt över sig, jag är fast. Och igår klarade jag ett level som jag suttit fast på i 4poäng veckor.
D.S.

att man gör saker på autopilot! Det stämmer ju att väldigt mycket går på rutin och av gammal vana. Inkörda spår i hjärnan. Jag har inte tänkt på det i samband med alkoholen men visst är det så. Suget kommer i vissa situationer där man brukat dricka. Och det blev ju väldigt många såna på slutet...

Jag är oerhört glad att jag fått bort alla spår i vardagen. Dom hann nog inte bli så djupa. De är väldigt få situationer som triggar nu, t.ex en solig dag på altanen då rosevin passar utmärkt.

Jag läste mulletants fina berättelse. Jag vågade mej också på att prova 0,5% vin i sommar. Man har väl den itutade skräcken att man ska få sug igen om man tar nåt med alkohol i men det kändes ingenting sånt. Gav mej istället en känsla av att vara delaktig, kunna dricka vin på samma sätt som andra gör med alkohol i. Då nöjer jag mej med ett, två glas också och föreställer mej att det är så som "normala" människor känner när dom dricker. Inte har jag gjort det många gånger men nu vet jag att det går och det röda särskilt smakade riktigt bra. Torres, Natureo hette det. Jag har också druckit torr engelsk cider. Men i begränsad mängd för jag försöker ju också utesluta socker.

Jag mår oförskämt bra utan alkoholen kan jag säga, är lyckligare än på många år. Inte hela tiden men det går nog inte en dag utan att jag känner tacksamhet och glädje över att jag slipper dricka. Slipper sug. Jag har funnit mej själv, kan jag klyschigt säga, när jag lät dimman lätta. Och jag gillar de möjligheter jag har.

utlösningsmekanismerna är många och långvariga. Första tanken när man blir glad för något och vill fira är ju givetvis alkohol. Men det är samma typ av minne som får mej att vilja slänga sopor i skåpet under diskbänken hemma då och då, trots att vi aldrig haft sophinken där under de femton år vi bott här... Nu när jag läst mej till att detta beteende är en sak som hjärnan gör för att hjälpa till med vardagssysslorna, automatisera tänket så att man gör saker utan att tänka, så blir jag bara lite full i skratt över att min hjärna fortfarande inte har lärt sej att vi bara har återvinningssaker i det skåper, inga sopor.
Jag kommer nog få stå ut med att min reptilhjärna kommer vilja fira med en öl de närmaste åren. Tur att jag har en hjärna till, hihi!

Ha det gott och sköt om dej!
Kram!/MB

tröttheten beror på just det.
Hoppas verkligen att det är så, för såhär dåsig vill man ju inte känna sig.

Laddar mentalt upp nu för att i nästa vecka börja träna lite lätt, till att börja med långpromenader varje dag, sen får jag se vad jag hittar på i träningsväg. Alkoholen innehåller ju många kolhydrater som satt sig, men det orkade jag inte bry mig om, men nu börjar jag se det i ett annat ljus.

Tack för ditt svar, känns så bra att kunna bolla med nån som vet :) och ni är många.

God natt från mig.

Hej Cookie och ni andra. Igår hade jag en månads nykterhet. Det känns bra. Jag har tagit min antabus i nästan en månad men visst har också jag biverkningar. Jag blir vek, trött och lite illamående. Jag fick en ganska hög dos att börja med, som jag har förstått det och efter ett par veckors användning beslöt jag mig, på eget bevåg, att halvera dosen. Jag tycker nog att biverkningarna blivit mindre. I mitt fall spelar det inte så stor roll om jag tar en tablett eller två. Bara vetskapen om att jag blir dålig om jag dricker har en avskräckande effekt. Dock känner jag att antabus inte är någon långsiktig lösning för mig. Måste hitta den bestående, varaktiga nykterheten utan att "peta i mig andra gifter". I en uppstartsfas tror jag dock att det kan vara bra.

Hur mår jag då efter en månads nykterhet?? Min läkare ringde mig idag efter att jag återigen tagit leverprover. Hon sa att mina levervärden var riktigt fina. Klart jag blev glad även om den första tanken som slog mig var att jag kunde unna mig en kall öl eller liknande. Undrar om dessa tankar någonsin kommer att försvinna. Jag kan inte säga att jag går på några "rosa moln" som vissa nynyktra gör men jag kan helt klart se en väldig massa fördelar. Vakna nykter och vara sugen på frukost, komma ihåg allt som hände dagen innan, ångestfri, slippa oroa sig att man inte har alkohol nog för nästa dag etc, etc. Min läkare nämnde också att min B12-brist och folsyrabrist var ganska kraftig. Hon sa att det kunde bero på mina många års drickande men det kunde också vara genetiskt. Hursomhelst var det inget att oroa sig för annat än att jag måste ta detta vitamintillskott under en förmodligen lång tid.

Vad som slår mig efter en månads nykterhet är vilket sorgearbete man går igenom första tiden. Alkoholen har varit lösningen på i stort sett allt och att helt plötsligt ersätta det med andra ting gör man inte i en handvändning. Jag kan under vissa stunder känna mig smått apatisk och undra vad jag ska göra med all tid.....Det är också väldigt många andra saker man "duckat för" under sina dryckesår och verkligheten kommer ikapp. Jag tror ändå att jag måste skynda långsamt och inte förhäva mig. För mig, just nu, är prio ett att fortsätta hålla mig nykter. Det är så oerhört lätt att falla in i sitt gamla beteende, ett ögonblicks verk.

Sköt om er.
Tjalle

Eftersom jag inte vet så mycket om dej kan min gissning vara helt åt pipsvängen, men jag gissar att du är trött och känner dej frånvarande för att du inte har druckit. Det är väldigt vanlig med trötthet när man slutar dricka.

Ha det gott!
Och Tjalle, du får gärna peta ner en rad, vill gärna veta hur du har det.

Kramar till den som behöver!
/MB

svar igår. Är ju novis här än, så jag scrollade inte tillräckligt varken igår eller innan ikväll, då jag var inne o läste lite.
Ja, du har nog helt rätt och har ju varit med ett tag, så du vet vad det handlar om.

Ja visst, mästare i manipulation, så är det, men lite knepigt känns det, då det är JAG själv som tagit iniativet, som min man är oerhört glad över, att gå dit 3 ggr/vecka och dessutom måste jag erkänna att lite skämmig kände jag mig, då jag först skulle blåsa och sen få min dos, inför flera andra i väntrummet, ingen privacy där inte - men sen insåg jag att de andra var där av samma orsak, då kändes det mindre pinsamt.

Tack för att du välkomnade mig till forumet,känns skönt att bli "ombrydd", redan nu så har jag hittat många igenkänningsfaktorer, så jag kommer definitivt att hänga kvar, en kanonsite verkligen, speciellt idag, 3:e dagen nykter och suget pockade på lite smått i e.m. (tur att jag har Antabus i kroppen :)

En vacker dag kanske jag skapar en egen tråd, när jag blivit tillräckligt modig o lite starkare.

Ha de gott alla!

Hittade detta forumet igår, där jag skrev om att jag igår började med Antabus, men då jag var helt ny, så hamnade mitt inlägg på fel ställe, tror jag. Iaf, så hittade jag idag din tråd och undrar nu hur det har gått för dig och hur det har funkat med Antabusen?

Själv känner jag mig lite dåsig, lite trist när man nu är nykter (ja, bara sen tre dagar tillbaka) att behöva känna sig nästan lite frånvarande:(

Är lite nyfiken om du fortsatt att ta dem, och hur mår du nu, biverkningar?? Ja, och hur mår du överhuvudtaget?

Hoppas allt väl!
//Cookie

Är glad att jag fick turen att springa på er, virtuellt visst. Men ändå.
Glad för er skull, ta rygg på er är nog det bästa rådet jag kan ge till alla vilsna själar som tittar in p å forumet

Allt väl!
/A

Med noll-linje behöver det aldrig bli någon fundering om att dricka "lite"' , noll är noll. Det är så skönt att slippa alla tankar kring alkoholen.

är vi i vår sjukdom mästare i.

Det tog väl några månaders nykterhet innan jag helt och fullt insett hur mycket och ofta jag ljugit och manipulerat, inte minst mej själv. Kan komma på mej själv fortfarande med att frisera sanningen, både för mej och för omgivningen, men numera är jag medveten om det, tack och lov, så jag kan bromsa mej.

Välkommen!
/MB

verkligen tvära kast.

Ja att dricka med förstånd innebär olika för olika personer, själv har jag insett att den enklaste vägen för mej är att inte dricka alls, jag behöver på det sättet inte föra några debatter med fågelskrället på axeln. Gott att slippa det.

Sommaren är kort, men det kommer en ny nästa år som jag kan njuta av helt och fullt. Nyktert förstås!

Sköt om dej!
Kram!/MB

Tack :)

JA ångesten ja... fy fan, vågar inte öppna den burken än känner jag :/

Fan vad man ljuger för sig själv och andra hela tiden... usch!

hit och häng kvar och skriv av dig ångesten så har du kommit en bra bit på väg !

Helt otroligt vad den här sjukdomen följer samma mönster! "Moderat drickande" tror nog jag försökt med det minst 4 gånger nu och det fungerar ju typ inte alls!

Men även en hel drös med gamla som sladdade förbi och stannade till.
Sista semesterveckan nu, begravning på fredag, bröllop på lördag. Tvära kast mellan lycka och sorg.

Jag håller mig på rätt köl.

Livet rullar på ett vansinnigt sätt imellanåt.

Säger som Dompa brukade avsluta sina meningar.
Drick med förstånd.
/A

nog det mest vanliga att man får gå och ta Antabus på mottagningen och det ska vi nog vara tacksamma för. Det händer en hel del i kropp och knopp när vi bryter fyllan så det är en fördel att de tar allvarligt på saken och vill ha lite koll på dig. Det är en sida av saken !
Den andra sidan av saken är att vi är mästare på att manipulera och tas det hemma i början så är det inte helt ovanligt att många micklar med dosen så att den hamnar nån annanstans än i magen :-)) Även fast de gått ditt för egen maskin men kanske pushade av anhöriga, man har ju gjort momenten och det lugnar ner sig ett tag.

jag har varit med om båda sätten. Först knalla och få dosen under ca en månad och sen sparkade de ut mig med ett recept i handen och det gick ju som det gick då. Några år senare var jag hos en distriktare och fick ett recept av honom och vad jag minns så hämtade jag inte ens ut det receptet. Den läkaren kunde inget om beroende utan blev bara generad och uppföljning var således noll.

Men välkommen hit och häng kvar ! Det hjälper mer än vad man kan tro !

det som är tröttsamt handlar om allt spam som ramlar in.... är 99,999% övertygad om att Berra påtalade detsamma.
Kämpa på mot alkoholen! heja, heja! / mt

Har efter många års för mycket drickande, ÄN EN GÅNG bestämt mig för att ta tag i det, vilket jag gjorde i förrgår.
Sist höll det i 24 dagar, men sen, "bara för att" jag fick bra besked av min vårdcentral att de leverprover jag bett dem ta, (där jag också helt öppet berättade att jag druckit alldeles för mycket, särskilt det sista halvåret och var rädd att min lever tagit stryk)var helt normala, så höll min nykterhet bara till dagen efter beskedet!

Ja, så blev det Bolaget igen! Så sen drack jag i två veckor, visserligen inte varje dag, men alldeles för mycket. Så i måndags, efter att ha druckit en hel flaska vin, redan till lunch, bestämde jag mig för att söka upp Beroendeenhetens akut, för att be om att få Antabus utskrivet. (Brukar inte dricka på f.m., och nu kände jag att botten var nådd.)

Där blev jag inlagd över natten, för att sen skrivas ut dagen efter, alltså igår. Men tyvärr fick jag inte med mig nåt recept på Antabus, utan måste gå dit 3 ggr/vecka och inta det där. Liite irriterande kändes det, då jag själv tagit initsiativ till detta, för jag vill verkligen inte dricka mer! (Eller jo, egentligen önskar jag att kunna ta en öl eller två till pizzan på fredag kväll, eller ta några glas vin till maten en lördag, men jag inser att det inte går! För jag vill ju alltid ha mer!)

Har nu varit iväg och fått min dos Antabus idag, kändes lite konstigt/skämmigt att inta den i väntrummet bland andra människor, men det visade sig att även de skulle få sin dos.

Nu undrar jag om någon av er har erfarenhet av att gå på mottagning och få Antabus, eller har ni fått ett recept som ni själv hanterar hemma?
Jag sa till läkaren att min man kan ju övervaka mig, så att jag tar det, för ingen har blivit gladare än han att jag tagit det här steget. Men läkaren sa att "vi vill gärna ha lite koll på dig", vaddå? Det var ju jag som gick dit av egen fri vilja för att få Antabus. OK, jag fick veta att man behöver ta leverprover var 3:e vecka, för att se att inte levern blir påverkad av Antabusen, för 1 av 1000 kan få svåra biverkningar av det, men det hade väl räckt att jag går dit var 3:e vecka och tar proverna, eller?

Oj, det blev en lång kommentar, men behövde skriva av mig lite, tydligen...

Kram från en som är glad att äntligen på riktigt tagit steget.

Heter Ny Man. Bara så ni vet om ni vill "adda" mig där....

Ha de gött!/NM