Senaste kommentarerna i forumet

Bra förslag att skylla på hälsoår! Dessutom är det ju sant :-) Idag har varit en bra dag för mig. Har känt mig stark för att jag avstod tjejfesten. Det var rätt beslut. Samtidigt kan jag inte förstå att det bara har gått en vecka. Känns som minst tre...Har inte haft några fysiska abstinenssymtom direkt, men det stämmer iof helt överens med min egen analys att det är det psykiska beroendet ("vanan") som är det viktigaste att bryta för min del. Det där slentrianmässiga glaset vin som man häller upp så fort matlagningen påbörjas, det där enda glaset som blir tre innan man ens satt sig till bords för att äta, som blir fyra under måltiden och fem under tiden man plockar undan. Glas nr sex unnar man sig ofta i soffan när barnen lagt sig (ofta lätt förvånad över att flaskan redan är slut)

Skälen till varför vi dricker må vara olika, omständigheterna omkring likaså men en sak är densamma för oss alla - att ha styrka nog att undvika det där första glaset.

Sov gott alla fina!

/Nossan

Tack återigen till både Pontus och nicke-lilltroll för era fina bemötanden!

Hoppas jag tillfört något för Er del och att Ni som alla förstått att jag är hyggligt påläst hur man kan hjälpa kroppen att återhämta sig till viss del rent fysiskt efter alkoholism/alkoholmissbruk.

Att jag skapade ett ämne och valde att skriva i detta forum jag följt länge , var för jag helt enkelt efterlyste tips, råd och sakliga erfarenheter hur man hanterar de psykiska abstinensen som mitt problem tycks vara. Detta har varit utan större bemötande om man inte vill ta till sig psykologsnacket många trådar handlar som konkreta aspekter i just min fråga son jag efterlyst för hantera psykiska asbinensen praktiskt utöver psykologsnacket.

Utan större respons lägger jag därför ner mitt engagemang med denna tråden och ämnet,med hopp att jag tillföra något för någon med min pålästa fakta.

Önskar Er alla väl med hopp att jag själv når lika väl som Er!

Ja, isf är du i gott sällskap härinne... Bra gjort att hälla ut spriten så att det inte finns något hemma. Fullspäckat liv - är alkoholen din avslappningsmetod? Vi är nog flera som använt alkoholen i det syftet, och det kan kännas riktigt tomt när den metoden försvinner, och det gäller då att hitta andra saker att koppla av och bort med. Tillåta sig att sätta sig ner utan ett vinglas i handen.
Angående sömnen, så är det nog olika. Jag har sovit som en prinsessa från dag 1. Kanske svårare att somna, men sedan sover jag djupt hela natten, men jag har förstått att andra känner annorlunda.

Men, håll ut även om det känns tufft i början, det blir bättre. Och läs och ta del av alla klokheter som finns i trådarna i forumet.
/m

Så skönt att första veckan gått bra och att du kommit igång med träning. Bra också att du hittat någon att berätta för! Skönt att ha första veckan avklarad :-)

Hällde ut sista spriten som jag gått på i ren desperation, rastlöshet, av att vinet var slut... nu finns inget kvar hemma och det känns tomt... tråkigt och jobbigt... kommer inte köpa hem mer imorgon, en dag i taget... men det känns tomt, låter kanske knäppt, särskilt med mitt fullspäckade liv, massor att göra... hur kan det bli tomt... hur ska jag kunna sova... DET är ett problem...

Hur lång tid tar det egentligen tills man får ordning på sömnen igen...

Ville bara tala om att det har gått hur bra som helst att vara nykter denna första vecka ,jag bestämde mig att vid nyårsklockorna så är det julmust som gäller,sedan får det helt enkelt vara bra med alkohol. jag skrev ju innan i ett inlägg om att jag har hjälp av KBT,den hjälpen är ovärderlig,.jag har även återupptagit min träning!bara det inspirerar!nu är man helt plötsligt väldigt pigg!speciellt på morgonen.

har även berättat för 2 st nära vänner,fått en helt otrolig stöttning

Men visst har jag tänkt tanken att (bara ett litet glas rött) men nä,det är inte värt det

Kanske går lättare för mig än för många andra,inte vet jag. men jag kämpar på för varje ny dag,och jag vet att imorgon så skall jag inte dricka heller.

Jag följer forumet och blir så inspirerad ,så kämpa på allihopa där ute.

Idag blev jag stoppad av polisen i en rutinkontroll när jag körde bil.
Jävlar vilken skön känsla det var att med glädje kunna blåsa i apparaten utan att vara minsta orolig för att det där "glaset vin" ( i verkligheten tre-fyra) som du drack till middagen kvällen innan kommer att ge utslag.

Den kvinnliga polisen tittade lite konstigt på mig när jag blev JÄTTEGLAD när hon ville att jag skulle blåsa. :D

Grattis Fia på "tråd-ettårsdagen". Jag har inte läst hela din tråd men tycker mig se att du är på ett bra ställe idag, jämfört med för ett år sedan och trådstarten. Fint och uppmuntrande.

Kram N

Stort grattis till dina fyra månader! Mycket starkt jobbat, imponerande! Nu njuter vi lite av att antalet tillfällen med alkohol är lite färre under ett tag - men glöm inte, håll garden uppe, slappna inte av :)
Kram m

sådär förbehållslöst, ja, hur lätt är det i alla lägen, ? Ju äldre vi blir, desto mer medvetna och fokuserade på våra brister verkar vi bli. Och om man som vi/de flesta av oss här, har missbrukat alkohol är oftast inte självkänslan och kärleken till sig själv på topp. Jag funderar mycket på det, hur man får tillbaka, eller kanske snarare FÅR den där känslan av att duga, både för sig själv och andra. Alkoholen har ju varit ett sätt att döva alla otillräcklighetskänslor, och känna sig lite lättare, och luddigare inombords, iaf för mig, men det får ju inte precis självkänslan att sprudla... Tycker att jag återfår lite varje dag som jag håller mig nykter, men till att älska mig själv sådär som ett barn gör känns det långt... men det kommer kanske?

barnfriheten är inte så intressant utan reaktionerna. Samhällets, omgivningens osv. Sättet som en kvinnas kropp och val kommenteras av alla, att det ses som en rättighet och att man måste försvara de val man gör.
Men du förstod säkert vad jag menade.

Bra att tacka nej, om du känner att frestelsen blir för stor! Bra att du sa till om vinet också, jag tror att det är bra att lägga ut en hint och att vara lite beredd i förväg för att inte känna sig trängd i "skarpt läge".
Att ha 2014 som ett hälsoår och skapa nya vanor är väl en toppenbra sak att säga - vem kan ifrågasätta det?
/m

Fia och välkommen hem (kanske inte än?)!

Jag skriver inte så mycket här men jag läser allt och jobbar på med mitt. Jag är, som du, en läsare och jag har tänkt på dig och den här boken några veckor nu så nu slänger jag bara in länken.

http://www.bokus.com/bok/9789173894470/ingens-mamma-tolv-kvinnor-om-bar…

Det är oerhört intressant det här med frivillig barnlöshet för kvinnor.
Allt gott till dig
/Askan

Välkommen hit... du är i gott sällskap här! Blev engagerad av din historia och hur du pratat med dina barn, bra och modigt gjort! Önskar dig lycka till, fortsätt att hänga här, och skriv både om det lätta och svåra - det kan ge mycket hjälp på vägen!
/m

Välkommen Trädet! Ja, jag har använt mig av samma "mantra" som du, har jag klarat att sluta röka och inget sug kvar efter det, så måste det väl vara möjligt att sluta med alkohol också! Lycka till!
/m

Fia

Ingen fara Berra! Jag menade inte att du skulle menat något illa. Men det är känsligt för mig med frivillig barnlöshet. Minst en gång i veckan får jag "försvara" mitt val. Medans jag själv bara har ställt motsatt fråga en enda gång? - Varför barn? Frågade jag min äldsta väninna när hon blev gravid i 18-års åldern. Fick inget vettigt svar då men tio år senare svarade hon att det att det var för att "Binda samman" henne och dåvarande fästmannen. I mina ögon inget bra skäl.

Det som får mig att småle är att du hade kunnat vara min ex i yngre dagar. En kärlek gjorde faktiskt slut och motiverade det med att "Du vill ju inte ha barn". Kan ha varit sant men kanske bara en "snäll" ursäkt.

Anledningen till att reagerade på dina ord trots att jag bara skrattade åt påhoppet ska du ta som en komplimang. Jag hyser respekt för dig trots eller tack vare våra olikheter. Du är en vuxen man.

Fia

Tack Pellepennan o alla andra oxå förstås! Idag har jag tvingat mig själv att tänka på vin (jag drack för två dagar sen) o stanna kvar i suget o vänja mig vid tanken o att få mig själv att förstå att jag inte kan dricka som andra! Jag kan sällan eller aldrig bara dricka ett par glas vin, det går till en gräns sen fullkommligt öser jag i mig alkoholen o tappar kontrollen o jag får minnesluckor 99 gånger av 100, det är fruktansvärt att inte ha kontroll! Jag slutade röka för 1 o 1/2 år sen så då ska jag väl för f.n klara detta! Kram på dig o tack än en gång!

kan inte låta bli att meddela att jag inte är nån kramgo typ:) (Det är däremot mullegubben - men han får tala för sig själv:)

Jag har varit på två större möten där både AA och Alanon deltagit och där har jag inte upplevt kramande av den sorten jag läser att du upplevt. Jag tror jag kommer att krama några när jag träffar dem igen - men jag vill absolut välja själv. Kram på dej / mt

PS För övrigt har jag största respekt för människors medvetna val, t ex att välja bort att skaffa barn. Alltför många barn föds av skäl som inte borde vara giltiga - när vi nu en gång fått möjligheten att välja. Jag är tacksam för valmöjligheten - tro inte annat - men det gör det inte enbart enklare att vara människa. DS

Att få höra sina barn beskriva en på fyllan är det ABSOLUT jobbigaste jag har hört i hela mitt liv! Det kändes som om någon bokstavligen kramade om mitt hjärta med en iskall hand.. Åh va jag hoppas på nykterhet! Har ingen direkt plan ännu förutom att jag inte ska dricka.. En stor varm o innerlig kram till dig o alla andra här som kämpar mot denna skitdrog (alla droger är skit)

Det var aldrig tanken att du/ni skulle vara ofrivilligt barnlösa, det var mer påhoppet från vill.sluta som fick mig att reagera.
Jag borde kanske ha läst mera bakåt i era trådar innan jag yttrade mig, men faktabakgrunden kändes just då nedprioriterad mot själva påståendet.

Det är ingen självklarhet att yngla av sig idag, man ska göra det som känns rätt och inte falla för påtryckningar.

Vi har några vänner som har gått igenom ofrivillig barnlöshet och där de i stort sett bara väntade på adoptivattesten ifrån Kina, när det slut funkade för dem.

Mammans reaktion på att prata om barn innan dess var som att dränka in sig i bensin, bara att vänta på den rätta gnistan.

Själv valde jag bort en tidig flickvän i mina sena tonår för att hon just sa aldrig barn.
Det har varit en självklarhet för mig men har förstått att det inte är så för alla.

Berra

Har tidigare läst i din tråd, och det såg ju riktigt bra ut för ett halvår sedan. Även om det varit jobbigt sedan dess, så önskar jag dig viljestyrkan nu när det är dags att gå en ny runda. Du har klarat det tidigare, och du fixar det nog igen!
Att livet är motigt gör ju inte saken lättare, men alkoholen gör ju verkligen inte att det blir bättre.
Vet av egen erfarenhet att det är ett urkasst alternativ i sorg.

Lycka till //PP

"Kärleken kräver barn" läste jag någonstans och jag har tänkt mycket på det de sista dagarna. Efter vill.slutas analys av mitt obefintliga mödraskap. Gjorde vi fel? Jag och mannen när vi beslöt att vi två räckte? När jag för tjugo år sedan gjorde abort TROTS att jag hade hittat mannen i mitt liv. TROTS att vi rent ekonomiskt hade klarat av det. TROTS att jag var lite nyfiken på vad en sammanblandning av våra gener skulle kunna ge för resultat.

Med facit i handen måste jag idag svara; Nej! Vi gjorde inte fel. Alla människor är inte föräldramaterial. Jag hatar inte barn men jag tycker inte automatiskt om varenda grönblek snorig unge som jag träffar på. Jag tror jag var runt tio när jag insåg det. Släktträffarna där mina kusiner for omkring som apor längst väggarna gav mig avsmak. Idag inser jag att de var ju tre och behövde ta plats för att utmärka sig i kullen. Men jag som ensambarn blev bara förskräckt.

Ibland känner jag att det är "fulare" i samhället att inte vilja ha barn än att vara exempelvis vara alkoholist och det vet ju "alla" att det är fult.

Jag frågade mannen - Ångrar du någonsin att vi tog bort N (arbetsnamnet på fostret)? Hade du känt dig mer hel om du kunnat vara morfar/farfar idag? Han gapskrattar och svarar - Nej Fia! Du har ju gett mig allt det där. En bortskämd egocentrisk unge. En livskamrat. Någon att vara stolt över. Jag hade aldrig velat dela med mig.

Så kan barnlöshet också se ut. Skulle helst inte posta detta, men Berras antagande om ofrivillig barnlöshet har gnagt i mig. Ibland ser jag mig omkring i omvärlden och undrar varför så många människor tror sig vara föräldraämnen? Ibland tycks man inte tänka på den tredje person som barnet faktiskt är utan bara avlar av sig och HOPPAS på det bästa medans nästa generation trasiga människor gror.

Nu var jag inte riktigt "trevlig", men jag var ärlig. Alla människor ska inte ha barn. Jag är en av dom.

Fia

Hej Nossan! Det kunde lika gärna varit jag som skrivit dina rader! Jag jobbar o gissa vad: Jo du jag dricker oxå vin i kaffe koppen men min tonårson har kommit på det trixet!Jag dricker nog mera än dig men jag somnar sent i soffan o vaknar o dricker lite till...Ska försöka att stoppa drickandet from morgondagen,ska till en psykolog o prata eftersom jag en kväll blev galet ledsen o arg på min man,tog bilen o ska nu åtalas för rattfylleri!!!Skammen o skulden är hur stor som helst ändå har jag druckit 5 gånger sen det hände i slutet av november.Det börjar bra men efter ett glas så vill jag ha ett till o så fortsätter det o man o barn blir arga o besvikna.Håller tummarna för både dig o mig,är nervös för imorgon men jag känner att jag måste vara ärlig o säga att jag dricker på helgerna men har svårt att stoppa mig själv tyvärr.

Hej Mulleman! Pellepennan skriver så sant. Vi behöver erfarna röster här. Som till exempel din "gamla" kompis Victoria som fortfarande plitar ner en rad ibland. Jag blir ju nyfiken på hur du fixade det? Själv har jag hållt mig nykter nu i ett halvår. Jo, jag tycker det trots ett återfall i höstas. Men det har skett delvis med antabus. Direkt jag får toktankar så tar jag en tablett. Skulle gärna vilja kunna sluta med det. Även AA och behandlingshem bakom mig. Men inget fungerade för mig. Kanske var jag inte redo då? Men du då? Är lite nyfiken på vad som fick din bägare att rinna över. Givetvis svarar du bara om du vill. Många svarar partnern/barnen/familjen. Jag svarar egenkärlek eller självbevarelsedrift. För trots att jag älskade/älskar min man så var jag minst lika dragen till älskaren Bib.

Nu när jag verkligen vill bli fri från kryckan antabus så skulle jag uppskatta om du kunde lämna en nyanserad bild av alternativet AA. Nu skäms jag men jag skriver rätt ut till dig. Mitt starkaste och obehagligaste minne från mina få AA-besök är en massa främmande karlar som tafsar. När Adde (som jag har full respekt för) här skriver om sina möten så verkar det också vara ett stort kramkalas. Jag känner mig inte bekväm med sådant. Nej, jag har inga problem med kroppskontakt men vill liksom välja själv om du förstår vad jag menar.

Nåja. Jag har tänkt mycket på AA. Om att ge det en chans till. Googlat mötestider där jag bor - Stockholm, så jag har lite att ta av. Och kanske löser sig hånglet av sig själv? Det är tjugo år sedan mitt senaste möte. Idag är jag femtio och kanske inte lika eftertraktad som kramobjekt. Så min ärliga och -jag medger- något underliga fråga är; Kramas ni på mötena?

Kul att ha dig här Mulleman och kram (anständig) på dig! Fia