Senaste kommentarerna i forumet

Du är en smart tjej med barn och allt, snälla dok hjälp och få någonting mot suget och så att du inte KAN dricka.
Du hade åtta dagar I bagaget, om du håller upp fem dagar till så har du endast druckit 1 dag på två veckor.
Och när skedde det sist?
Du fixar detta, jag tror på dig!
Du har allt att vinna på att skippa spriten.

Även om mam känner sig liten och ensam så är du såååå viktig för många.
I synnerhet dina barn, dom har bara en mamma.
Och för dom är du den viktigaste I världen!

Lova att du loggar in I morgon och lämnar en uppdatering, oavsett hur det gått.
Det viktigaste är att du hänger kvar.
Detta är starten för en fantastisk fortsättning på resten av DITT liv.

Du kan, du vill och du SKA!
VISSA AV OSS MEDLEMMAR HAR HÄNGT HÄR LÄNGE, så känn ingen stress kolla bara på mig.
Snacka lååååååång startsträcka, men nu åker vi.
Och snart har du två veckor sånär som någon dag hit eller dit.
/A

Det knyter sig I magen på mig när jag läser om att du druckit och tagit tabletter!
Detta är förenat med absolut livsfara!
Vet inte hur du lever eller din livssituation ser ut, men om ingen annan bryr sig så gör JAG det.
Du är på tok för värdefull för att som du själv trodde, att du skulle somna in.
Hoppas verkligen att allt är så pass bra nu så du har vett att INTE laborera med sprit och tabletter.

Lova mig det snälla!
Stanna här och läs bland trådarna, pröva att du kan få hjälp mot beroendet.
Här är du anonym, jag hoppas och vill tro på dig.

Lova att du ringer en jour, kramar!
/A

Jag hoppas att det är ok att jag lånar din tråd vill.sluta för att svara Saga.

Som jag har skrivit någon annanstans är det just här du kan vara absolut ärlig och självutlämnande. Inte nog med att du är fullständigt anonym dessutom umgås du här med fullblodsproffs inom ämnet alkohol och beroende. Det finns inget som inte har behandlats här och vad du än känner eller råkar ut för så här det hänt här tidigare. Här är vi sällan unika med våra tillkortakommande.

I detta forum det finns många som gärna hjälper dig så gott det går. Dina problem är viktiga för dig och du är viktig för oss som finns här eftersom du har tagit första steget till ditt tillfriskande. Du har varit här och lämnat ett avtryck för att du vill få en lösning och hjälp. Bra jobbat!

Jag är riktigt under isen nu... Jag måste nog inse att jag inte klarar detta på egen hand. Vet bara inte var jag ska börja. Jag kan inte söka vård inom landstinget av flera skäl, men ska försöka hitta en kommunalanställd alkoholterapeut kanske. Igår tog jag mer tabletter och drack sprit. Jag har legat vaken hela natten med både syn- och hörselhallucinationer. Jag vågade inte somna för jag trodde jag skulle sluta andas i sömnen. Det är kanske inte rätt att skriva här bland er som är så starka och kämpar mot ett mål. Jag vet inte heller riktigt varför jag skriver, det känns lite bättre helt enkelt. Imorgon ska jag ringa för att få hjälp. Fy vad man känner sig liten i detta.

Hej palle
Jag tror du är på rätt väg i alla fall. Själv tror jag att jag lärde
mig någonting efter ett återfall, och det har nog varit ett tiotal.
Blev lite räddare och räddare för varje gång. Tänkte i alla fall efter
innan jag lyfte glaset. Själv tror jag och hoppas på att jag nådde botten
den 10 september. Så nu på tisdag blir det 9 veckor, men jag känner inte
mig säker kommer nog aldrig att göra det. Det enda jag vet just nu är
att om jag lyfter första glaset nu så är det kört för mig.
Som någon skrev här jag kan inte tänka att jag aldrig mer får dricka, det
blir för tungt.
Vi tar en dag i taget
Må bra
Konstnären

Hej Steven! Jag tror att Hulda har rätt om dina relationstvångstankar. Att du måste ta tag i dem. Kanske med en terapeut. För din skull och för hennes skull. Innan ni gör något så tokigt som att gifta er, eller börja ta en massa lån tillsammans - bara för att det är "så man gör". För då är ni verkligen intrasslade i varandras liv på gott-och-ont.

Så försök reda ut om det är så att du känner dig snärjd. Eller kanske så enkelt som att du inte längre känner dig fysiskt attraherad av sambon. Jag tror att det inte är för ovanligt att man ändrar synsätt på sin livskamrat. Har också förstått att en del män faktiskt blir avtända av en gravid kvinna.

Så för relationens och framtidens skull. Ge dig själv lite mer kredit. Mindre kvällsnöjen framför dator och musik och mera tankeprocess. Jag säger inte att det kommer att bli bra, men det kan vara värt ett försök då det faktiskt handlar om en eventuellt lång framtid. När det gäller sambons utseende så kommer det mig att tänka på något som en klok person (minns ej vem) myntat. "Att det är skönhet som fångar ens uppmärksamhet, men personlighet som fångar ens hjärta". Vad har sambon fångat hos dig?

Fia

God morgon! Kan inte minnas när jag vaknade glad en söndag, det är ju nästan hemskt..Kvällen gick bra och jag drack ngr alkoholfria öl och njöt av god middag med bästa vännerna. När vi satt där på restaurangen kunde jag inte låta bli att låta blicken vandra runt på alla andra okända människor som satt där och drack. Ju längre kvällen gick ju mer ljudliga, skräniga och klumpiga blev många av dom. Minst två glas spilldes ut och en kvinna snubblade förbi oss påväg till toaletten. Det är inte att jag stör mig, men jag ser plötsligt hur det blir med alkohol i kroppen. Stoltast var jag dock när vi hoppade in i bilen halv tolv inatt och JAG KÖRDE! Det har inte hänt sedan jag var gravid 2009.

Idag har jag min bästa morgon sedan jag bestämde mig för att nu får det vara nog! Ha en skön söndag! Kram mia

köpte den ide'n från första början för då blev allt mer lätthanterligt för mig.
Att säga "Aldrig mer" blev alldeles för tungt och för sorgfyllt och ett begrepp jag inte kunde behärska eller förstå. Att ta mitt beslut om att inte dricka just idag och göra bra saker för min egen skull blev viktigt för mig. Och på det sättet blev också hela min livsstilsförändring förhållandevis enkel när jag "bara" behövde hålla mig till dagen i dag. Men med flera små hanterbara dagar så ramlade tiden iväg och jag fick ett bättre och bättre mående.

Fortfarande gör jag så att jag föröker låta bli att sätta för stora mål utan jag håller mig till mindre delmål i livet som jag känner att jag klarar av med lagom arbete. Att reflektera över dagen som är just idag hjälper mig mer än jag kunde ana när jag väl började med det tankesättet.

Ja, jag kanske borde prata med nån. Får fundera. Ikväll känner jag mig så fruktansvärt uttråkad och rastlös. Ingenting känns kul. Allt är bara så grått och trist som novembervädret. Inget dopamin alls kvar i huvet. Jag var ju så nöjd med att vara nykter igår.

Jag är ingen terapeut, men det som slår mig är att du får dessa tankar nu när ni bor i hop och ska ha barn, att det är nån sorts "way out" om du förstår vad jag menar. Du kanske känner dig snärjd, fångad.

Jag vet inte hur du ska få bukt med tankarna, tror nog att du faktiskt behöver proffessionell hjälp. Och då måste du nog ta upp det med en terapeut. Din rädsla att få höra att du inte är tillräckligt kär eller att hon är fel för dig behöver du inte känna. För DU vet ju att det inte är så, eller hur ? Du vågar "outa" dig här, det är ett steg. Försök nu ta ett till, och gör det innan du gräver för djupt ner i tvångstanketräsket. Jag tror inte är svårt att komma ur det.

Kram

Hulda

Tack för de vänliga och peppande orden Tusculanum och FylleFia!

Känns som detta återfall jag tog ändå var nyttigt för mig, har fått en liten djupare insikt i hur jag fungerar.

Nu vill jag bara att huvudvärken ska släppa så jag kan börja leva igen.
Jag är rätt nöjd att jag sitter nykter här ikväll, hoppas alla får en trevlig kväll!

Tack Markatta och mt! Visst var det den. Predikaren. Det får bli en tröst för mig i fortsättningen när jag blir lite otålig. Vinet hjälpte mig faktiskt att varva ner. Jag kunde sitta ner och bara dröna/drömma bort tillvaron. Nu är det nästan omöjligt. Jag vill hela tiden ha stimulans. Men en tid för allting ska jag väl kunna ta till mig. Nu är det tid för att sitta lugn i båten/läka. Famntag får kanske komma senare.

När det gäller flashback så hamnade jag där först när jag började söka på min alkoholism för drygt ett år sedan. Insåg ganska omgående att de individer som skrev där hade även bra många andra problem. De flesta verkade faktiskt helsnurriga. Blev så glad när jag hittade hit. Jag trivs här och jag utvecklas varje dag när jag läser om olika öden och tillvägasätt.

Fia

Ett tips, ta en dag i taget och är det jobbigt så ta det timme för timme.

Skönt att gubben din är med, men utan att verka för entusiastisk....
Du fixar detta! plättlätt blir det nog inte, men det går.
/A

Jag är vad?

Jag tycker nog att du kan känna dig väldigt stolt. Det är inte många som skulle hälla ut hälften. Jag och antagligen många fler skulle nog resonera som att jag slutar efter att jag har druckit upp allt! MBs råd om trådläsning vid oro/ångest/uttråkning är bra. Jag har spenderat många ensamma timmar på det. Dels känner man sig lite mindre ensam, men framför allt lär man sig så mycket om sig själv och sin sjukdom. Man lär sig också att läsa av vilka som har en liiite större chans att klara av att förändra. Jag tror på dig. Ärlighet mot sig själv tycks vara en bra grundsten.

Fia

Du är

för inbjudan till denna tråd. 8 nyktra, hemska, underbara, glädjefyllda, ångestladdade dagar passerade. Och så blev det fredag. Alla barn hade åkt och reptilhjärnan spelade mig ett spratt. Ångesten tog över. Kroppen gick på högvarv. Hade tänkt att inte vara hemma denna kväll, utan göra något med min man så jag kunde distrahera tankarna. Dock hindrade min förkylning och vi blev hemma. Vi satt länge och pratade om hur det varit och att jag inte ska dricka mer. Toppen, verkligen. Inte alla som har sånt stöd och förståelse. Han accepterar inte en droppe till och det hjälper mig förstås mycket i mitt velande. Så vad gör jag när jag vill klättra på väggen men inser att jag inte är Spindelmannen? Pratar jag med min man om det? Tar vi en biltur eller lång promenad? Nej jag trycker i mig 4 citodon och känner mig genast lugnare. Shit!! Vad håller jag på med?? För några år sen var jag mycket måttlig med alkohol, aldrig hållt på med droger. Jag är en driftig, självständig, högutbildad tjej med massa barn och stort socialt nätverk. Jag har uppnått de mål jag satte upp för några år sedan. Men vad spelar det för roll när man bara är människa? Jag är alkoholist. Jag inser det. Och jag har delat det med några utvalda. Men inte faan ska jag byta ett beroende till ett annat!

Jag är den typ av person som alltid sätter andras behov framför mina egna. Jag vill gärna kunna hjälpa, stötta råda er andra här inne. Men nu är jag så skör och behöver ert fantastiska stöd.

Jag vill komma ur detta, men vet inte hur.

Saga

Du låter så befriande ärlig i dina beskrivningar om dig själv och din kamp. Enligt min mening är detta det största framsteget i en rehabilitering. Att erkänna för sig själv att det håller på att gå åt helvete är stort. Den andra delen till ett oberoende är en praktikalitet som kan vara kämpig, obehaglig och krävande men den kan du ta kontroll över. När det känns som väldigt mycket uppförsbacke finns ju råd och stöd att få här.

Så har ännu en alkoholfri vecka förflutit utan några större problem. Jag börjar bli lite misstänksam på hur lätt detta går samtidigt som jag oroar mig för när det stora suget skall komma. Har jag klarat detta bara för att behovet inte ställer några större krav på mig? Nåja, det är inte lönt att leta problem och om de finns så letar de upp mig ändå.

Min alldeles egna behandlingsmetod tar fasta på talesättet ”ett sysslolöst sinne är djävulens lekplats”. Det gäller att inte ge plats för tankar runt alkohol men jag tror inte att vi överkompenserar Fia. Om vi tar hänsyn till all den tid vi har lagt ner på alkoholen så tror jag att det skall mycket till innan vi ens kommer upp till samma tidskonsumtion. En fördel med behandlingsmetoden förutom det uppenbara är att det blir väldigt mycket gjort.

Motion och framförallt viktnedgång är numera den officiella orsaken till att jag inte dricker alkohol längre. Båda skälen ligger ju i tiden så det är ingen som ens höjer på ögonbrynen när det kommer på tal.

Det är både glädjande och sorligt att läsa inläggen här på forumet. Jag gläds åt alla som gör framsteg och lider med er som kämpar mot alkoholen. En del har inte bara alkoholen att kämpa emot utan strider samtidigt på många olika fronter. Jag beundrar ert mod och er beslutsamhet. Det enda råd jag kommer på att ge när det känns som djävligast är att tänka på att det finns många här på forumet som har lyckats mot alla odds. Du kan bli en av dem.

May the force be with you

... Nu är det nog. vi får vara lika modiga som Frodo, och envisa :) Jag har min tanke också att detta är ett tillstånd jag själv kan bota. Det hade varit värre om jag behövt vänta på operationstid eller varit tvungen att ta cellgifter osv. Detta är mitt eget val - vilket gör det både mer ångestladdat och skönt, beroende vilken tid på dygnet och veckodag vi pratar om :/
Lycka till idag!
/m

en delseger att kunna låta flaskorna stå igår kväll. Själv har jag vin hemma, en flaska står framme i ett vinställ. Idag fick jag damma av den, har aldrig hänt tidigare, att en flaska fått stå så länge att den dammat igen :/ en ny upplevelse.

Tror också att det är bra att sätta upp delmål. I början är det nog svårt att bestämma aldrig mer, bättre kanske att sätta upp mål en kortare bit framåt, sedan utvärdera och gå vidare, även om baktanken kan vara aldrig mer. Jag har svårt för min egen del att uttala orden, eller tänka så, att aldrig mer dricka något med alkohol i, samtidigt som jag inte känner att jag vill det nu. Låter motsägelsefullt, men så känns det.

Jag slutade röka för drygt 10 år sedan. Feströkte vid tillfällen då och då efter det, men såg alltid till att aldrig ta med mig cigaretterna hem efteråt, var jag hemma slängde jag dem innan jag gick och la mig. Detta höll på kanske 3 år, men mer och mer sällan. Nu är det åratal sedan jag tog ett bloss och kan inte tänka mig att göra det. Men jag har aldrig, inte för 10 år sedan eller någon annan gång sagt eller bestämt mig för att aldrig mer. Däremot har viljan att röka helt försvunnit. Jag behöver inte säga aldrig mer, eftersom jag inte vill. Dit hoppas jag att komma och att det blir så även med alkoholen.

Jaja, en dag och en kväll i taget, och idag är det lördag!
Lycka till,
/m

Ett stort steg att prata med mannen! Bra att kunna få stöd och stöttning därifrån.
Lycka till ikväll!
/m

Känns verkligen jätteskönt, som en seger, att klarat av detta.

Hade verkligen blandade känslor under em och kvällen. Det jobbigaste var innan. När jag väl var på plats och drack sprite till maten så var det inte jobbigt att låta bli. Suget fanns före, och det känns skönt att inse. Fick istället nästan avsmak när jag såg hur de fyllde på glas efter glas. Nu är det så att det är det gänget i mitt umgänge som dricker mest. Andra kompisar/syskon jag/vi (maken och jag)träffar är mera måttliga drinkare. Igår kväll hade nog (ärligt) inte jag legat i täten med drickandet. Det får mig att tänka att det är fler än jag som har problem.
En av tjejerna sa, framåt kvällen, när hon druckit en hel del, samtidigt som hon tömde en cider, att det ofta blir för mycket att dricka, och att nästa gång vi träffas så får det bli mindre... Tror jag på det? Kanske, jag vet att hon reagerade på att jag inte drack något. Fick frågan ett par ggr varför, och några kommentarer om att jag minsann inte brukar vara så ordentlig... Nej, det brukar jag ju heller inte. Samtidigt brukar jag inte balla ur på fester, jag dricker sällan så jag blir uppenbart full, utan håller mig mer på en konstant nivå, där det känns behagligt (för stunden), men tillräckligt för att jag ska stupa i säng och vakna vid 4 med hjärtklappning och ångest och inte kunna somna om.
Min ursäkt, eller förklaring, till att jag avstod var sömnen. Sa att jag har saker jag behöver fixa idag och att jag sover så dåligt om jag dricker och att det inte känns värt det. Nästa gång kanske jag säger att det känns så bra, att jag bestämt mig för att göra ett längre uppehåll. Jag vet inte, jag har just nu inget behov av att ge några mer ingående förklaringar, eller ursäkta mig. Har inte heller lust att säga så mycket att det blir följdfrågor eller ifrågasättanden. Kanske gör det enkelt för mig, men jag vill gärna göra det enkelt för mig nu.

Känslan idag är såklart jätteskön. Har fixat en hel del hemma nu, och ska strax iväg och träna. Bara det...

/m

Man mår som man förtjänar.

Känner mig inte så bra idag, men ja kunde ha mått ännu sämre. Av mina tre flaskor så drack jag bara 1,5 resten åkte i vasken.

Viljan finns, men räckte inte hela vägen igår.
Normalt sett hade jag vid denna tid hunnit tagit mig några glas för att "komma på banan".

Hej!
jag kämpar med dig, jag är på dag 2 idag! Häng med mig! kram Mia