Senaste kommentarerna i forumet

Det är på alla sätt stärkande att höra din berättelse. Jag har svårt att tänka på mig själv i termer av nykter alkoholist eller nykterist. Däremot kan jag precis som du tänka mig att bli/vara en person som helt enkelt inte dricker alkohol. Har precis avslutat en konferensmiddag. Avstod från vinet utan några svårigheter. Skönt. Kommer att vakna fräsch imorgon.

All lycka till er alla

Grodan

du är ingen "dålig människa", du är ett praktexemplar värt att ta efter! Det är människor som tar tag i sin situation och vill förändra som är värda att se upp till, och det är ju precis det du gör! Du har varit smart nog att inse att du inte kan fortsätta som du gör. Upp med hakan, sträck på dej och var stolt! Du håller på att fixa något som många inte klarar, läs de senaste inläggen i Addes tråd, så förstår du vad jag menar.

Sträck på dej!
Kramar!!!
/MB

du är en lysande stjärna på alkoholhimmelen! Lyser stadigt för oss alla som är irrande bloss. Men jag dras mot dig och din raka och klara berättelse om ditt år som nykter är oerhört inspirerande och viktig.
Tack för det och grattis till ditt år. Ska nu på en veckas semester och det blir en utmaning.
Kram
Fenix

att kunna se en film och minnas hur den slutade. Att läsa sin bok och inte vara tvungen att läsa om de senaste fyra sidorna för att man inte minns vad man läst trots att bokmärket visar var man slutat. Att inte behöva kolla telefonen på morronen för att se om jag talat med nån och glömt eller om jag messat nån i fyllan. Pinsamt på vardagskvällar i alla fall. När man ser att man talat 20 minuter med syrran och inte ens minns att hon ringt. Somnat och vaknat mitt i natten med kläderna på och arbetsdag imorron. Undra om man kom ihåg att gömma tomflaskan eller om den står på bänken när maken kommer hem. Ja herregud så skönt att slippa allt detta! Aldrig mer!

sen jag tog beslutet att bli nykter. För sista gången. Jag minns inte vilken incident som var avgörande, det var nog en process under våren 2012 då konsekvenserna av mitt drickande började bli svåra att döva och dölja. Min man började få nog och mitt självförtroende var så lågt det kan bli. Jag tänkte att jag skulle kunna använda min lediga sommar till en förändring. Förändras eller gå under, faktiskt. Make a difference skrev jag i min anteckningsbok. Och det gjorde jag som vi vet. Första fredagen var min man bortrest och jag hade ärende in till staden. Lekte med tanken på att köpa en flaska vin "en sista gång" och slänga tomflaskan, han skulle inte märka det. Men det skulle jag. For runt systemet men stannade inte. Efter den dagen har jag faktiskt inte övervägt att dricka alkohol. Haft sug, visst, men jag har vetat att mitt beslut står fast. Väl förankrat. Jag kan säga att detta år har varit mitt lyckligaste på många år. Mitt självförtroende har kommit tillbaka. folk säger att jag ser 10 år yngre ut. Mycket beror på min utstrålning, jag är nöjd och stolt över mej själv och det syns. Förutom naturligtvis att vinplufsigheten är borta. Detta är ett äckligt präktigt inlägg igen, jag vet:). Men samtidigt kanske det kan ge hopp åt er som ännu är i början och kämpar. Det blir bättre undan för undan. Det känns inte tråkigt att inte få dricka, jag vill inte dricka alkohol längre. Det som kändes trist och tråkigt i början, lite leda, den känslan är borta. Jag har så mycket annat att göra som varit försummat. Jag är inte nykter alkoholist. Jag är inte heller nykterist. Jag är en person som inte dricker alkohol helt enkelt för att den inte har nån plats i min nya livsstil. Jag har valt att inte dricka alkohol, kan jag säga nu (även om jag nog är medveten om att jag INTE kan välja att dricka igen). Jag tror inte att jag nånsin kan dricka alkohol utan att trilla dit igen och jag är fullkomligt tillfreds med det. Tänk, det var helt otroligt för ett år sedan! Nu tänker jag inte räkna dagar längre. Ett år, nu är det resten av livet. En dag i taget är inget för mej. Lycka till ni som kämpar, jag ser så många som är på god väg, fortsätt så blir det snart lättare.

man kan inte få allt. Vi får inte vin helt enkelt och livet är bra ändå. Jag hoppas du begärde nåt alkoholfritt, det är inget att skämmas för. Jag börjar tvärtom känna mej riktigt stolt över att inte dricka alkohol.

Fina, starka Fia! Kom tillbaka, du är så stark o inspirerande! Och din humor.. Härligt! Kram!!!

Tack mammy b för dina ord! Du är så klok och har så rätt. Känner bara att jag är en "dålig" människa, det är det som är problemet. Har fått tid till vårdcentralen på onsdag. Hör av mig och berättar om jag vågade berätta! Massor m kramar

Sitter här en timme innan kvällens middag, där det naturligtvis kommer att serveras vin. Håller på och diskuterar med mig själv kring hur jag ska hantera detta. Ska jag låta dom hälla upp vin i mitt glas och sedan smutta mig igenom middagen. Har ju tagit antabus så någon fylla lär det ju inte bli. Verkar samtidigt onödigt att dricka av det där vinet överhuvudtaget av flera skäl. 1. Det kommer förmodligen dra igång mitt sug efter att få dricka mig berusad. 2. Det är inte bra för kroppen eftersom jag medicinerar. Så varför ska jag smutta? Tror det är mitt sug som ligger och lurar i vassen. Suget gnatar omyatt det är väl skönt att få vara normal - men inte är det väl någon som kommer att bry sig om vad jag har i glaset? Det är gott med vin? Jo, det är sant - men man kan inte få allt här i livet och det är väl egentligen en väldigt liten sak att avstå med tanke på vad det är jag riskerar. Det får bli vatten- och om jag törs ska jag fråga kyparen om dom har ett alkoholfritt alternativ.

Grodan

Bra jobbat m 6 dgr! För varje dag går det lite bättre.

Jag höll också upp efter nyår, 3 v blev det. Mådde bra och trodde nog att jag skulle klara det längre. Men sen trodde jag väl (som så många andra) att jag hade kontroll, att problemet troligen inte var så stort och drack en kväll. När jag väl halka dit igen kunde jag dricka hyfsat måttligt en period, men sen blev det mer och mer för att nu vara riktigt illa. Så nu har jag faktiskt fått nog (visserligen inte första ggn...). Trött på att låtsas, gömma, planera och skämmas.. I sommar ska jag "uthärda" dom sociala saker jag har inbokat och stå emot frestelsen, men resten av tiden ska jag sova, bada, läsa! Längtar efter att läsa bra böcker, lite svårt att komma in i handlingen när man somnar som en klubbad säl efter vin varenda kväll.... Men nu får det bli sommarnöjet. Kommer bli tufft att stå emot vin på grillkvällar etc, men MÅSTE tänka på vad de glasen sedan leder till....MER vin! Mkt mer vin!

Nu kör vi! En vit sommar....klarar vi det klarar vi allt :)

Så rätt, så rätt. När ska man lära sig. Lyckades med en vit månad efter jul sedan har det varit från och till med drickandet. Nu inne på min sjätte nyktra dag. Återhämtningsperioderna blir allt längre och alkoholen är mer och mer förknippat med enbart ångest. Även vid de tillfällen jag tar några glas mår jag inte helt bra för jag vet ju innerst inne att jag borde låta bli. Ständig det dåliga samvetet och ångesten. Sommaren är kanske den tuffaste tiden att lägga av på men kanske desto större anledning att göra det just då. Vi får hjälpas åt.

Tjalle

Nu börjar jag om!

Hela sommaren är en ända lång ursäkt att skjuta fram beslutet om noll intag. Funkar inte! Nu får det vara nog!

Jag lovar härmed mig själv att göra allt för att leva nyktert denna sommar! Inget mer smusslande, inget mer gömmande! Jag får tycka hur synd om mig själv som helst när jag ser alla människor sitta på uteserveringar, höra kompisar prata om picknick med rosevin, höra folk skåla på midsommar! men sanningen är att dessa människor skiljer sig från mig, jag är inte som dem! De smyger inte in i garderoben och huttar en tisdagkväll, de kollar inte oroligt nivån på flaskorna i spritskåpet så ingen ska märka att de nallat en onsdageftermiddag, de vaknar inte med ångest varje natt och tänker aldrig mer! De tänker inte på alkohol dygnet runt och KAN smutta på sitt rosevin ngn enstaka gång. Jag kan det inte, och det måste jag påminna mig om vid alla dessa tillfällen framöver.

Nog nu!

Kram

Så härligt! Det är du värd.

Så härligt! Det är du värd.

Så härligt! Det är du värd.

Så härligt! Det är du värd.

Just nu, i denna stund känner jag mig nästan lycklig, lugn och trygg av tusen skäl.

Ville bara säga det.

Grodan

så är det. Jag har en släkting vars pappa är aktiv missbrukare och hon följer schemat för vuxnabarn till punkt och pricka. Och hon är framförallt den duktiga som ska sköta allt, helst själv utan att be om hjälp. Allt ska vara perfekt in i minsta detalj och när nån, läs jag, försöker visa att det finns hjälp att få så bryts kontakten helt. Och jag har inte på något sätt varit påstridig då.
Hon fortsätter med sin rasande jakt på ett perfekt liv och allt som är skämsigt göms undan. Trycks ner.

Och jag är glad att du bett om hjälp Markatta !

Kram !!

Ja vad händer med den medberoende då alkisen är borta? Jag kan ju bara tala för mig själv men har ju också sett liknande mönster bland min omgivning. När jag då för många år sedan lämnade min alkispappa så lämnade jag bara en person åt sitt öde. Det betydde på inget sätt att jag själv ändrade på något annat i mitt beteende. Jag kunde fortfarande upprätthålla mitt medberoendebeteende i den relation jag då levde i, utan att det fanns någon alkoholproblematik, genom kontroll, misstro och känsloutbrott och jakten efter att i det övriga livet framstå som perfekt. En mask jag kanske kunde hålla i offentligheten men som briserade inför mina närmsta. En glad, trevlig och duktig medarbetare men med skärsår på armarna som bara sambon visste om. Några år efter det att den unga relationen jag då hade tog slut så gick jag in i en ny relation med en missbrukare.

Summan av kardemumman är att en medberoende förmodligen kommer att fortsätta vara en medberoende fram tills dess man själv inser att man är just det och förmår att söka hjälp.

Kram

har tidigare skrivit om en nästangranne som sjunker djupare och djupare ner i missbruket. Han skyller på alla möjliga kroppsliga, fysiska, krämpor för att förklara sin "smärta" och sin vingliga gång. Han är alltid noga med att undvika mig för han vet så väl att han inte kan ljuga för mig. Nu börjar det bli lite oroligt runt honom och hans närboende grannar för han pysslar med en del grejer som för en vanlig, frisk, människa inte innebär problem men som för en synnerligen aktiv beroende kan vara/är direkt livsfarligt. En annan granne släckte för ett tag sedan en brand i hans trädgård som han glömt att släcka innan fyllan tog över helt. Han lullar omkring så påverkad så det är en omöjlighet att kontakta honom genom dimmorna. Ett antal ambulanstransporter har skett pga ep-anfall och att hans kropp nu börjar ge upp.....men att det skulle bero på drogerna eller alkoholen ???? Aldrig !!

Jag bryr mig inte längre om honom och jag bor inte i den direkta riskzonen men.....hans fru !!

Jag mötte henne igår och hon var tvungen att hälsa men hon undviker mig om det är möjligt. Till andra säger hon att de ska polisanmäla när han lullar omkring för hon får inte heller kontakt med honom. Och hon säger själv att hon inte kommer att ringa ambulansen fler gånger och det på hans egen begäran. Och självklart vill inte han åka in till akuten och få beskedet att hans tillstånd beror på droger och alkohol. Hans tillstånd beror ju på allt annat än det. Och på alla andra som är dumma mot honom.

Men varför i helvete stannar hans fru kvar ???????? Ja !! Jag kan och vet hur medberoendet fungerar men det här är det absolut värsta jag varit med om. Hon har flyttat ifrån honom 2 ggr tidigare och nu säger hon att inte vill flytta mer. Jag må vara cynisk men hennes chans till ett bra arv kommer närmre och närmre och girigheten kan driva folk i fördärvet. Hon vet så väl att hon inte kan påverka hans beroende men att stanna och förstöra sig själv.....det vill hon inte inse.

Jag har en väninna som målmedvetet super sig själv till döds men i hennes nyktra perioder vill hon så gärna, ärligt, slippa missbrukarlivet. Hon har en önskan att bli nykter men alkoholen vinner efter ett tag och misären tar över. På hennes begravning kommer jag att gråta.

I min grannes fall finns ingen som helst önskan att tillfriskna och när han dör kommer sinnesron att sprida sig hos alla berörda. Men jag tycker uppriktigt synd om hans släkt som så tappert skyddar honom och så perfekt följer medberoendeschemat att jag undrar hur det går för dem när deras fokus helt plötsligt är borta ? På vem ska de då lägga all sin energi ?? Hur ska de kunna gå vidare utan denna viktiga sammanhållande kugge som funnits i 30-35 år ?? Vem ska nu få ansvaret för alla "fel" som uppstår i deras liv ??

Jag kommer inte att gå på hans begravning.

.

som helst inte vill synas, jag funderade både en och två gånger innan jag skickade mailet. Å ena sidan - den samhällsvinst man kan räkna in på färre sjukdagar, a-kassa och färre för tidigt döda är nog inte att leka med. Men å andra sidan, om man har aktier i alkoholbranchen är ju den här sortens forum ett hot.

Trevlig lördagskväll!/MB

...att nya Alkoholhjälpen aldrig kommer upp. Har läst dina inlägg om det till Alkoholhjälpen. Bra! Hoppas det hjälper? Jag kan inte fatta hur en väl fungerande och billig tjänst kan få dö sotdöden...

...att nya Alkoholhjälpen aldrig kommer upp. Har läst dina inlägg om det till Alkoholhjälpen. Bra! Hoppas det hjälper? Jag kan inte fatta hur en väl fungerande och billig tjänst kan få dö sotdöden...

...att nya Alkoholhjälpen aldrig kommer upp. Har läst dina inlägg om det till Alkoholhjälpen. Bra! Hoppas det hjälper? Jag kan inte fatta hur en väl fungerande och billig tjänst kan få dö sotdöden...