Senaste kommentarerna i forumet

Hej Pontus!
Har du provat AA? Mötet med andra i liknande sitution kan vara väldigt läkande och inspirerande. Har själv ett jojo - självförtroende/självkänsla. Ibland tycker jag att jag är fantastisk och ibland inte vatten värd, mycket känslig för vad omgivningen tycker och säger och ibland hård som flinta - couldnt´care less. Försöker få ihop detta i något så enkelt som att "det är som det är oavsett hur det är" och att jag som människa duger som jag är så länge jag som människa gör vad jag kan alltså inte vad jag borde kunna. Det är därför jag kallat min tråd för "Jag duger" för att påminna mig om detta och om att det räcker och blir över. Har gärna använt alkoholen för att på kemisk väg blåsa upp min självbild inför mig själv. Det funkar en stund men det som kommer sedan holkar ur både självrespekt och självkänsla å det grövsta.

Att vara nykter är enligt mig en bragd när man har dom problem som jag har, men jag vet att det inte är alla som ser det så. Försöker så gott jag kan träna på att ställa mig på min sida och göra det som är bra för mig - det är som jag ser det en själv-(med)känsla som i förlängningen ger självförtroende.

Vet intre om u får ut nåt av detta men ivart fall -ha det

Grodan

Nu i dagarna har jag hållit mig ifrån alkoholen i 31 månader. Det går att byta livsstil om man bara ger sig fasen på det.
Det har inte varit enkelt, nädå. Och det är inte heller enkelt. Men det går.

Ville mest skriva det, ifall det är någon som tvivlar. Kunde jag kan du.

Ta hand om er i försommartiden. Stanna upp och ta vara på allt det vackra naturen ger nu.

Maj månadhar i stora hela varit väldigt givande men kört huvudet ner i sanden o
tappat kontroll. Länge sedan ja skrev här men varit in o läst lite då o då.
Någon som vet av nått bra sidor mm att hjälpa mig jobba på min självkänsla?
Gärna ljudbok mm.

Den andra låten jag kan komma ihåg är sjuttiotalsdängan...
Ge mig fyra minuter och tjugo ampere, som sjöngs av någon unge...

Solen skiner, fåglarna kvittrar och det är grönt i gräs,buskar och träd så att det nästan gör ont ute.
Pollen har färgat utemöblerna helt gula och det "dammar" till vid minsta lilla vindpust i granarna.
Det kommer små ?kaveldun? farandes genom luften och sveper långsamt förbi mig.
Huset är invaderat av små svartmyror som letar något sött att smaska på,
ute i trädården kravlar det runt stora vinbärssnäckor som knastrar under fötterna om man är oförsiktigt.

Kaffebryggaren har frustat klart i köket, nu ska jag sätta mig mitt i juninaturen med min frukost av jordgubbsfil och kaffe,
Och jag ska bara njuta av att få finnas här och nu, hade jag druckigt igår hade jag omedveten om allt detta fortfarande sovit kvar i sängen.

Har jag tur kanske jag får se och höra fiskljusens höga skrik iiiik iiiik däruppe bland molntussarna, majestätiskt seglandes utan att ta ett enda vingslag.

Det finns massor av måsten här i livet, men det mest prioriterade är att få bara vara just nu, insupa sådant som gör det värt att orka leva fem dagar till.
Den som glömmer det får det svårt att ta sig igenom veckan, därför är det viktigt att hinna med att ladda sina batterier...

Juni är en fantastiskt årstid, men man behöver gå ut för att kunna uppleva den, och vara I den, inte vid sidan av den.

/Berra

... underbart e kort:) Var det inte så Uggls sjöng:)))
Oberoende - livet är gott. Ha det / mt

Hej Adde. Tänker på dig o hoppas allt går bra för dig! Du har gätt mig o så många kraft på forumet. Ha en underbar dag kram.

..nytt rekord Mulletant?

Ha det bra själv, det är rätt åt dig.

Mors Berra

fint Berra... att kunna vara ensam (med sig själv) - det är starkt. Ha det / mt

Spännande och fritt, allt på en gång...

Familjen har denna helg helt olika planer,och jag blev ensam kvar, hemma, inte ens en bil lämnad till övers för mig.
Vad ska JAG göra då, sitta där hemma med tvätt och städning?, lite trädgårdsarbete kanske?

Nä f-n heller, jag ska väl också göra någonting!

Såg möjligheterna inte omöjligheterna, ringde min bästa kompis och frågade....vad gör du i helgen?
Killen som är ensamstående med vuxen dotter som annars brukar vara som en igel på mig under helgerna blev mäkta förvånad.
Vet du vad?, vi tar hojarna till stugan och tar en grabbhelg, vad säger du om det?
Men men men, det ska ju bli skitväder, jo svarade jag, men det blir det ju hemma också, varför kan vi inte sitta i stugan och ha skitväder likaväl som hemma?
Visst, men hur gör vi med maten, äh svarade jag, vi tjackar så mycket som ryms i våra bjutyboxes som vi har på pakethållaren,
En tar ölen och en tar käket, deal?

Öh öh..., förslaget kom alldeles för snabbt hörde jag...

Vi gör så här, funta på saken sa jag, jag drar om en timme ska bara packa ner ett par kallingar och ett par strumpor,
Så har du den tiden på att fundera klart, OK!
45 min senare ringde, "...jag är på!"
Shysst svarade jag vi syns på donken sista staden innan urskogen tar vid om två timmar, så bunkrar vi där.
Polaren som skulle iväg på party på lördagskvällen gör mig sällis i ett knappt dygn i alla fall, vi käkar snacks och godis framför TV'n och fiser ikapp som bara grabbar gör när vi är ensamma, skratten och mysfaktorn var hög när vi kollade igenom ena rullen efter den andra.
Han drack 3,5'or och jag nollbira, fågelkvittret hade hunnit börja innan vi gick och lade oss i våra sängar.

På lördagen drar han iväg på eftermiddagen och lämnar mig ensam i pissregnet, åskan har börjat mullra samtidigt som de mörka molnen rullar fram över horisonten.
Jaha!, vad gör man nu tänkte jag...?
Diskar en stund och sätter sedan på bastun, låter svettpärlorna ge laven mörka fläckar, ite behöver man någon bastubärs här slog det mig.
Sitter nu nyduschad och fräsch med nytvättade myskläder framför tv'n och tittar ut över havet som ser ut att vara begjuten med flytande silver på ytan,
Den grå himlen och de fagra vattendropparna ifrån träden säger mig att här är du underordnad naturens lagar...
Borde jag vara rädd?, åh nej inte alls, nu har jag verkligen chansen att få umgås med mig själv på mina villkor, så passa på och njut Berra.
Det här är precis ett sådant tillfälle du kommer att i framtiden tänka tillbaka på, ensam i en liten röd stuga någonstans mitt i skärgården.
Inte ens alkoholen och dess berusning ska få ta den ifrån mig, det är mitt löfte till mig själv...
Att vara stark nog för att inte behöva bjuda in känsloförstöraren alkohol, det kräver lite mer än att bara låta det bero...

Ensam är stark?, kanske

/Berra

Jag vet att jag är tjatigt präktig osv men jag kan inte undgå att se att du är precis där jag var för ett år sedan. Ja med undantag för att du har ett försprång eftersom du redan klarat ett bra tag utan vin. Förra året kände jag att det var ett vägskäl, göra nåt eller gå ner mej i missbruk och skam. Jag vägde drygt 20 kg för mycket och ville bara gömma mej, vilket gjorde att jag drack för att stå ut. Men så valde jag livet och redan efter första helgen gick det lättare. Lchf har jag predikat för eftersom det passade bra för mej. På 10 veckor gick jag ner 10 kg i vikt vilket gav mitt självförtroende en rejäl kick och genom det blev det allt svårare att gå tillbaka till gamla vanor och förstöra allt. Nu möter jag sommaren 18 kg lättare. Fuskat lite med glass och godis annars hade jag fått bort allt men några kilo kvar gör inte så mycket. Det tar jag bort i sommar. Med detta vill jag bara säga att du kan välja att i höst vara i god form. Det är värt lite ansträngning. Jag har inte mått såhär bra på många år.

Vet inte det jag. Vi har alla våra olika hjälpmedel, vi som klarat oss. Du gör ett fantastiskt jobb, ge dej själv beröm för det! Det finns dom som går på AAmöten alla dagar i flera månader. Det är en sak som inte passar mej men funkar för andra. Alla sätt är bra som funkar. Stressa inte med att sluta med ditt antabus, fortsätt. En dag klarar du dej utan, jag lovar. Tar det ett år so what! Att bli sugen på alkohol är inte farligt. Det får vi leva med. För mej är det vissa situationer som triggar igång suget. Med tiden kommer det alltmer sällan och går snabbt om. Kan återkomma oftare vissa perioder, t.ex tycks sommar och sol väcka tankar på vin. Men en viktig sak måste du komma ihåg: vi behöver inte agera på det. Sug försvinner. Känn efter, rid på vågen som nån sa och det går om. Du är så bra på gång, jag är stolt över dej och din kamp. Du har rätt inställning. NU är rätt tid. Om du är på Facebook får du gärna kontakta mej, sök på Santo Blond. Om du vill förstås :)

Vet inte om jag tycker att det är att fly att se hur svag man faktiskt är för alkhohol. Att tala om för sig själv vad man BORDE klara tänker jag kan vara att fly istället för att vara ärlig mot sig själv kring vad man faktiskt i nuläget klarar. Vad är det du riskerar när du ställer upp krav på vad du borde klara? Själv skulle jag i nuläget (23 dagars nykterhet) under inga omständigheter klara en charterresa utan att ta Antabus - klarar inte ens av vardagen utan det. I så fall hade jag fått sitta inloggad på det här forumet 24/7 och då spelar det ju inte någon roll var man är - i en solstol eller på en alptopp. Förmodligen hade inte heller det varit tillräckligt eftersom det för närvarande är relativt dött här.

Varför inte unna dig en hälsoresa till något SPA eller något liknande som ett startskott på hanteringen av dina viktproblem? Det kanske vore någonting nytt och annorlunda?

Grodan

Det är nog sant Santorini, jag tycker nog att det är svagt av mig att jag inte kan göra det här utan hjälpmedel - andra kan ju. Det gör mig också rädd - kommer jag någonsin att kunna det?

Har verkligen svårt för det här med att stå på min egen sida - ställer mig gärna på de (inbillade) andras sida och dömer mig själv därifrån. På min sida är det så här och därför måste jag göra som jag gör om jag överhuvudtaget ska ha en chans. Tack Santorini.

Har fått sova och idag känns allting mycket bättre. NU är det bästa tillfället att bli nykter på och jag ser återigen fram mot att fortsätta vara närvarande denna sommar. Det braiga med mina dippar som jag hade igår och i förrgår är väl bland annat jag fick en hint om hur jag kan träna upp min motståndskraft. Dessutom blev det tydligt att det bara var tankar som hände mig- man kan låta tankar komma och gå utan att agera på dom - jag dog ju liksom inte.

Kramar till alla

Grodan i meditationsställning

Funderar på att sälja flygbiljetterna till Grekland i sommar för att resa till en annan miljö som inte är så förknippad med kall öl och charter-beteende. Tyckte för någon timme sedan att det var det enda rätta. En annan miljö som gör att jag inte blir sugen på att dricka. Undrar om inte det är att fly, att ta den lätta vägen ut och att sugen kommer vare sig jag ligger i en solstol eller står på en alptopp. Tror inte att jag kommer undan så lätt. Måste nog möte den här sommaren och semestern som den är, hur jobbigt det än är.

Har funderat så mycket senaste veckan. Ska jag verkligen inte dricka? Varför blev det så här? Hur ska den här sommaren bli? Har grubblat och grubblat och grubblat..... Har kommit fram till att jag är vid ett nytt vägskäl. Vintern har jag klarat av med glass och godis i mängder. Går nu och bär på 15 kilos övervikt då jag bytt ut A mot sötsaker. Nu när sommaren är här känns det som om jag har två vägar att gå. Tillbaka till A och bli ännu tjockare, plufsigare och troligtvis även skild. Eller fortsätta den nyktra vägen men gå den med stolta, bestämda steg och göra lite mer av den är sommaren. Ta tag i vikten, försöka göra saker och ting lite annorlunda mot förr. Tror inte det går att fortsätta leva som jag alltid gjort, men med ett hål i livsinnehållet. Måste ändra om i mitt liv och göra saker annorlunda. Tänker boka om solresan i sommar till en stuga i bergen.

att du tar antabus som hjälpmedel är ju fantastiskt bra eftersom det fungerar. Det verkar som att du tycker det är svagt eller fel men det visar på styrka att verkligen ta till alla medel. Så småningom är du stark nog ändå men stressa inte med det. Du jobbar jättebra. Skjut inte upp det här nu så kommer du att få uppleva en underbar sommar, uppleva med alla sinnen.

Jobbade mycket igår och på väg hem i bilen kom ett ordentligt belöningssug. Hade ett litet samtal med mig själv:
Jag:Du tycker att det skulle vara mimla gott med några öl när du kommer hem va?
A: Ja, absolut.
Jag: Det är bara för att du ätit medicin som du inte kommer att åka förbi bolaget?
A: Ja.
Jag: Så om du hade kunnat hade du druckit?
A: Ja.
Jag: Men du blir inte irriterad eller sur över att du inte kan dricka?
A: Nej, det är som det är, men hade jag kunnat så hade jag gjort det.

Så mycket för alla filmer som ska spelas, alla kloka tankar som kan och ska tänkas - var var dom igår när jag behövde dom? Borta! Puts väck! Därför vågar jag inte göra detta bara av egen kraft. Hade det bara varit på egen kraft så hade jag druckit igår - litar inte ett uns på min egen styrka i förhållande till A.

Idag kom det nya sug och vis av gårdagen försökte jag spela filmer till slut m.m. Inser att jag egentligen inte är så himla sugen, bara trött av för litet sömn och mycket arbete. Det går upp och ned. Stundtals blir jag äcklad av tanken på alkohol. Stundtals tänker jag att jag kanske ska vänta med den här nykterhetsresan till efter sommaren - himla dumt valt tillfälle.

Ja,ja - nu ska jag strax gå och lägga mig (nykter ) och imorgon när jag är litet mer utsövd kanske det inte är lika upp och ned.

En vinglig Groda

i Medelhavet skulle jag gärna göra men annars byter jag inte bort platsen just nu. Underbart! Stressat hela veckan och särskilt idag, då kommer suget efter att dra i sej vin och slappna av. Men jag gör bara inte det. Istället frossade jag på glass och jordgubbar. Ja suget varade bara några minuter, som en tanke bara som drog förbi. Tacksam att jag kommit s långt. Ta hand om dej Dompa. Jag tror du kommit för långt för att grisa ner dej i juli:)

Det ska jag- simma lugnt-, ligger liksom lite i min natur." That boy moves ever so slow" brukade min goa mamma säga. Sant? Kanske, liksom...

Men vi måste också få existera tänker jag...vi som är en smula efter./R

lugnt Dompa! / mt

Så sista arbetsdagen idag på drygt två månader. Skönt tänker jag, är detta skönt...jo! Nu väntar en månads semester med familjen och det lär jag klara bra. Sen kommer Juli (en månad i ensamhet när jag kan spåra ut hur mkt jag vill). Det skrämmer lite, kommer antagligen att vara inloggad dygnet runt här...eller ligga i mitt eget träck. Så jag hoppas ju för min egen skull (och andras, men jag är ju närmast mig själv) att Forum är uppe och fungerar i Juli. Fullt ut... Var det Fenix som skrev ngt liknande detta; så lite pengar för så mkt?

Nåja, Juli är inte här än utan först ska jag beta av Juni. Antagligen i cybertystnad...men då vet ni som bryr er att jag har inte drattat i flaskan. Snarare bara i medelhavet - Den snuskiga dypölen. Drick med förtstånd./R

barn !! Välkommet tillskott tycker jag !

http://www.drugsmart.com/artikel/nu-ar-alkopedia-har

släpper Marie ett nyhetsbrev som heter duga :- ))

http://www.klarblacoaching.se/personlig-utveckling/varje-forandring-bor…

Och detta som inleder hennes nyhetsbrev :

maj 2013

vad jag upptäckte när jag skapade en morgonrutin

Klockan ringer och utan att jag överväger möjligheten till ”bara tio minuter till” går jag upp, drar på mig mina mysbyxor och sömndrucken landar jag på yogamattan i barnets position. Hon är fem och inte ens tuppen är vaken. Den tolv minuter långa yogasekvensen med de efterföljande tolv minuternas meditation tillhör den nya ordningen i mitt liv. En morgonrutin som jag beslutade mig för att införa som en följd av ledarskapskursen på Strozzi Institute i mars. Kursen som har fått mig att inse att det är nödvändigt att kropp, knopp och själ samspelar för att mitt liv ska bli fullödigt.

För att inte framstå som ett under av disciplin och självbehärskning erkänner jag att det har tagit åtskilliga veckor att få rutinen på plats men nu sitter den. Och det är också nu som jag kan skörda de underbara och oväntade frukterna. Låt mig berätta för dig vad jag, till min förvåning, har upptäckt:

•genom att starta min morgon med både lugn och styrka sätter jag tonen för dagen. Jag har märkt att jag inte stressar upp mig lika lätt som tidigare och att jag ändå få mer gjort.
• genom att hålla mitt löfte till mig själv har jag byggt upp min självtillit. Att inför mig själv vara en person som det går att lita får mig att må gott i själen. Jag har märkt att jag är mindre självkritisk och går med rakare ryggrad.
• genom att göra rutinen så gott som dagligen har den blivit en vana som jag längtar efter. Att gå upp i ottan, göra märkliga rörelser och sedan sitta som buddha är inte längre inlindat i tvång utan omsvept av självklarhet.

När jag upptäckte värdet av att ha en morgonrutin införde jag ytterligare en - min skrivrutin. Efter meditation och frukost sitter jag ner och skriver en timme. Ibland mer om tiden tillåter. Och äntligen har jag kommit igång med att skriva på en regelbunden basis. Något som jag har försökt och även misslyckats med tidigare.

"Brisen vid gryningen har hemligheter att berätta.
Somna inte om."
Rumi

Att skapa dagliga vanor är inte lätt men det blir enklare om vi gör dem i anslutning till att vi rutinmässigt gör något annat. Som till exempel att gå upp på morgonen. Alarmet har blivit min ”trigger” för min yogastund och den har i sin tur blivit en ”trigger” för min skrivrutin. Det är också lättare om vi sänker ribban till en nivå som möjliggör framgång. 12 minuters yoga och 12 minuters stillhet kan tyckas lite men det är inte mängden utan kontinuiteten som är nyckeln till framgång i det här fallet.

Och du? Ser din morgon ut på det sätt du önskar?
Vad fungerar och vad skulle kunna bli bättre?

Du har ju rätt där...som vanligt ;-)(utan att vara elak). Hade det funnits en klunk Whisky i påsen så är är chansen stor att jag INTE hade spottat ut. Men tanken kom...och finns fortfarande där; Jag bestämmer och passar det inte så kan jag spotta ut! Oki...inte så trevligt.för omgivning, men kanske nödvädigt för mig? Man ka alltid spotta i en servett. Så jag tror att min tanke kanske inte var helt fel. När det liksom inte passar...så spotta ut. Städar kontoret idag för flytt. I mina lådor
hittar jag oroväckande många Läkerol och tugummiaskar. Inser att detta är ett missbruksbeteende; Att alltid ha frisk andefläkt. Men shit tänker jag; Jag behöver ju inte dessa hjälpmedel längre. Men det är svårt att tänka om, svårt att lära gamla hundar att sitta . Då får vi spotta även om omgivning finner det en smula äckligt tänker jag. /R

till dina tre veckor! Jag har passerat två veckor och lufsar dig i hälarna. Var sista gången hos en psykolog i går som jag gått hos några gånger på arbetsgivarens bekostnad. Kändes så bra att vara glad och stark för en gångs skull. Har dessvärre de flesta gånger varit bakfull i olika varianter. Vi drog upp strategier för hur jag ska hantera kända risksituationer framöver, och han har gett mig bra hjälp med att se alternativ som jag inte tänkt på så mkt innan. Mina risktillfällen brukar infalla när jag blir ensam hemma mer än en dag, och nu utarbetar jag en handlingsplan exakt hur jag ska förebygga återfall när det inträffar. Känns bra.
Solig Fenix