Senaste kommentarerna i forumet

Tjoho! Treveckorsvallen är sprängd!!! Grodan hjular enhands i morgongräset!

Första förväntade puckeln är alltså passerad. Förutom dom dagliga småpucklarna (och småpuckona) så är nästa större hinder femveckorsvallen. Har inte varit nykter fem veckor i rad på de senaste 20 åren. Att lyckas med det vore stort liksom att uppleva en dimfri sommar direkt och på huden.

Alau - var stolt! 42 dagar är för sjutton sju veckor. Bara det berättar för mig att du har bestämt dig för vad det är du vill och att du har förmåga och kraft att styra din båt. Du ska vara otroligt stolt eftersom det här är en alldeles särskild kamp som var och en av oss hur mycket stöttning vi än får ändå måste ta med oss själva. Att bara ge sig in i en sådan fight kräver MOD eftersom grundkravet är ÄRLIGHET mot sig själv. Att sedan fortsätta vara ärlig och realistisk är inte något som bara händer - det kräver en enorm ansträngning och vilja - en spark framåt Alau - jag tar rygg!

Cyklisk psykos - den var ny. Absolut tror jag att PMS kan ha inverkan på alkoholsug. Jag vet att jag dagarna innan mens alltid har druckit (mer) och dessutom ätit en massa godis. Detta är inget hittepå. Självklart finns det ju då risk att jag var tredje vecka kommer att ha ett större alkoholsug än vanligt. Men liksom du Markatta vill jag inte ständigt vara sinnesförändrad för att hantera det om det går. Vi får se. Är samtidigt glad att min läkare uppmärksammar detta. Om jag inte fixar det den här gången har jag dock sagt till honom att jag ska prova SSRI.

En sambadansande Groda.

Pms kan verkligen ställa till det mycket för vissa. Jag har själv problem med detta. Förr blev konsekvenserna enorma, då jag hade problem med självskadebeteende. Tillsammans med läkare så spårade vi ett mönster som följde mens-cykeln. Fördelen blir ju då att man på förhand kan gardera sig, det handlar ju om några få dagar i månaden som man blir mentalt förändrad.

SSRI har jag provat utan framgång. Tycker det känns orimligt att man ska behöva vara avskärmad ständigt när man egentligen bara mår som värst under några dagar då man har pms. Likaså p-piller och hormoner som jag tycker också förändrade min personlighet.

Det bästa jag provat har faktiskt varit, att klar i skallen, vara medveten om de mönster som mitt mående följt. Skriv i en tydlig kalender. Det blir lättare att hantera om man kan, när allt känns nattsvart och man saknar energi, påminna sig själv om att det är "bara pms" och enligt min cykel så kommer detta att passera inom x många dagar.

För mig är det superviktigt att under dessa dagar äta bra och regelbundet, extravitaminer i kosten, regelbunden sömn och att träna, även om jag inte känner för det. Lägg in några riktigt tunga pass dessa dagar, det flyttar dels fokus från svåra tankar och man hjälper också kroppen att producera egna "må-bra-hormon".

Tur ändå att du träffat en läkare som tar pms-problemen på allvar. Det ser så olika ut för alla och för många kvinnor är det ett jättestort problem som sopas under mattan med ett "men mens är ju bara naturligt". Det finns så mycket okunskap om de flesta besvär och sjukdomar som är bara "kvinnliga". Jag har kämpat med detta sedan jag var 12 år gammal och fått höra allt ifrån att jag måste ha cyklisk psykos till att jag ljuger och överdriver om mina besvär.

Kram

använda sinnesförändrande medel är ju precis vad jag gör när jag använder alkoholen. Att byta alkoholen mot ett piller kan aldrig vara en lösning, jag skjuter ju bara upp min nödvändiga kontakt med mitt känsloliv. Om som du säger så blir användarna "...."flacka" i sin personlighet på något sätt och mindre empatiska". Det är väl kontakten med känslorna och bli en levande människa som är målet ?

Och jag gratulerar dig alau till att ha hittat din väg :-)

jag blir peppad av att läsa dina dagliga inlägg. Tjohoo vad du är duktig!

Jag ligger för närvarande på dag 42 och börjar tillåta mig själv att faktiskt känna mig stolt. Jag har försökt sluta dricka i drygt ett år med varierande resultat. Denna gången om VILL jag verkligen. Något alternativ finns inte. Dessutom har jag börjat inse att det faktiskt är JAG som måste bestämma mig. Det räcker inte att bara visa sig på AA möten och tro att någon/något ska komma med en lösning. Det är JAG som måste göra jobbet. Har de senaste 42 dagarna gått på mötet varje dag. Har träffat massa nya människor. Jag försöker ta till mig så mycket som möjligt. Pratar och delar med mig (vilket verkligen inte är min starka sida).

En dag i taget. Idag är jag nykter!

det är just detta gemensamma drag vi har som talar om för oss att vi verkligen har ett MISSbruk. Att vi kan fantisera om ett glas hit och dit men vi vet att vi nöjer oss inte med ett glas. Det är lite samma för mej med choklad också, jag vill ha hela kakan. Men där har jag lärt mej snåla lite, köper 86% mörk choklad och då kan man inte äta så mycket. Man behöver nog jobba på att inte ersätta ett missbruk med nåt annat men var sak har sin tid. Första prioritet för oss är att bli nykter, sen får man ta resten när man orkar. Fast jag tycker ju att det var en jäkla bra kombination att börja med LCHF samtidigt, då fick jag fullt upp med det :) Bra jobbat tjejer, jag är övertygad om att ni grejar detta nu!

nog blir det svårt med vin att spotta ut! Slinker lätt ner i misstag. Den risken skulle jag inte ta.

Precis som du är jag inte intresserad av Ett glas vin eller öl - jag dricker för berusningen. men den är så dyr i form av skam, pengar, hälsa så jag har inte råd längre.

Kram

Grodan

Vet inte vem som skrev det, men att om man har fattat beslutet att sluta dricka så finns det en anledning till detta och då är det ingen idé att ifrågasätta det beslutet.

Jobbig tid nu när vår och sommar är här. Är rädd att jag utan att tänka efter ska tacka ja när det bjuds. Måste tänka på hur det brukade sluta. Pratar med min sambo om hur härligt det skulle vara med ett glas vin till grillmiddagen. Men sanningen är ju den att jag faktiskt inte är intresserad av ETT glas vin, jag vill ha fler och fler och fler, tills jag äntligen "försvinner" från tråkig vardag, övervikt, ansvar på jobbet osv osv osv

För att vara helt ärlig vilket såklart är fyllt av skam så är det ruset jag saknar. Men de senaste åren så tog jakten över ruset. Istället för att jag vid första och andra glaset kände mig lugn och nöjd så väckte det bara en lust efter mer och mer. Sista kvällen jag började precis så och jag minns inte slutet.

Inser att jag dessa månader bytt ut A mot godis och glass och väger nu som allra mest. Känner att det är nästa steg jag ska ta - vikten. Samma beteende men annan drog. Jag behöver komma ifrån även det missbruket för att vara fri.

Inte så enkelt som det låter, men en tanke föddes i mig. Min syster hade skickat ett ton (? Överdriver!) svenskt smågodis till ongar. Så jag och den yngste går hem från posten...tullar lite på varorna. Min son grabbar tag i mig och säger; Men du har ju spottat ut allt. Sant...nästan, vingummit svalde jag. Vi har alltid det valet...att spotta ut. Nu låter det ju jävla klämkäckt på ett alokoholforum, men jag tror jag hittade ngt där. Vi kan svälja, men det finns inga regler...vi kan lika gärna spotta ut. Flummigt? Always. /R

Härligt Fenix att också du är på G. Och ja Adde just nu tror jag på ett beslut i taget, en dag i taget.

Var hos min läkare idag, tycker han är mycket bra. Han är inne på att mina ständiga återfall efter tre veckor kan ha med PMS att göra (kan även gälla män). Om jag inte lyckas den här gången har jag gått med på att prova ett SSRI-preparat. Vill dock helst inte eftersom jag har vänner som äter sådana. Tycker att de blir "flacka" i sin personlighet på något sätt och mindre empatiska. För mig innebär därför ätandet av SSRI-preparat en stor risk att jag förlorar min personlighet (vilket jag naturligtvis också gör om jag dricker) men för mig blir det som att välja mellan två onda ting - pest eller kolera? Kämpar därför på med min antabus och skriver dag 20 i almanackan. Snart spräcker jag den magiska treveckorsgränsen och hitills har jag inte haft något överdjävligt sug. Enligt läkaren finns det viss evidens för att antabus också har viss effekt på suget. Kan det vara så i mitt fall? Kanske. Min risk uppstår när jag börjar manipulera med min medicin vilket hittills inte skett. Upplever inte heller några "vita knogar" vilket antabusnykterhet ibland beskrivs som. Det kan säkert bli så om medicinintaget känns påtvingat och inte är kopplat till en ärlig önskan om att komma tillrätta med ett problem. För mig är det inte så, jag vill komma till rätta med mitt alkoholproblem till den grad är beredd att sluta med alkohol helt. Jag vet att jag inte kan dricka - det leder alltid till elände. Istället känner jag mig nyfiken på mig själv och hur jag kommer att må efter en längre tids nykterhet.

Att dricka är för mig som att äta jordgubbar fast man vet att man är superallergisk - de flesta brukar avstå i ett sådant läge.Det tänker jag också göra.

En bestämd Groda

det är kusligt att se hur lika vi verkar vara. I morse vaknade jag också nykter och låg kvar en lång stund i sängen och funderade igenom mitt liv, nykterheten och mycket annat. Öppnade fönstret och lät den svala morgonluften strömma in i rummet. Åt också en massa onyttigt godis i helgen, men nu är jag igång med viktresan igen. Har ont i huvet i dag, det brukar jag inte ha så ofta, men det är nog allt djävla socker jag slök i mig som en alkis som inte kan sluta:-)
Men som du säger Grodan, prio 1 är alkoholen.
Simma lugnt,
Fenix

att läsa om din fina start på dagen med att softa i sängen och fundera (kanske rentav meditera lite :-)) ) över dagen i dag. Kanske ta ett litet beslut också ?

Jag slutade snusa ca 2.5 år in i nykterheten, då var jag less på att alltid behöva släpa med mig dosan, det kändes som samma planering som med spriten : Alltid tillgång. Jag behövde den tiden för att liksom "mogna" fram ett beslut, då när jag var beredd så gick det att sluta.

En dag i taget :-))

Vaknar nykter och ligger kvar en lång stund i sängen och njuter och funderar över dagen och resten av mitt liv. Det är som att en ny liten vana håller på att forma sig själv - min modeshjang av meditation.

Idag är det min 19:e nyktra dag och det har inte varit svårt, inte svårt alls att komma hit. Det gör mig litet orolig. Har under de senaste dagarna inte ens tänkt särskilt mycket på alkohol. Hög risk att jag kan få för mig att jag inte har några problem - där är jag dock inte nu. Sista tiden innan jag tog mitt beslut finns fortfarande färsk i mitt minne. Får äckelkänslor över den helt meningslösa sysselsättningen att dag ut och dag in dricka sig berusad och vakna bakis med skam över dumma telefonsamtal m.m.. Inte åka till jobbet eftersom jag egentligen inte är nykter osv. Anledningen till att jag inte har så mycket diskussioner i huvudet kan vara att jag äter antabus. Där är jag stenhård - jag diskuterar inte med mitt medicinintag (vilket jag ofta gjort tidigare). Eftersom dricka inte finns på kartan kan jag liksom slappna av och äntligen fokusera på annat. Behöver inte heller fundera kring om jag ska fortsätta med medicinen eftersom jag har bestämt mig för att jag ska äta den under lång tid framöver - kanske så länge som ett år. Imorgon ska jag träffa min alkoholläkare. Det ska bli roligt att berätta att jag nästan har tre veckors nykterhet bakom mig.

Äter för närvarande alldeles för onyttigt (massor med godis) och borde egentligen sluta snusa och börja träna, men jag ska inte göra som tidigare - allt på en gång - då blir nykterheten ett fängelse och livet bara till en lång räcka måsten. Nummer ett nu är min nykterhet och när den känns självklar och stabil ska jag ta nästa steg.

Så här i slutet av maj och början av juni är det ett gäng avslutningsmiddagar och luncher på ingång. Ser nästan fram emot dem och hur jag ska hantera det sociala trycket. Då ska jag stå på min sida.

Lugna Grodan.

Bra text som alltid. Oj, tänk om jag en dag knäpper på radion och får höra en låt med text som jag känner igen? Nu är väl den chansen näst intill obefintlig i Perth...men det vore stort. Glad att du har det bra NyaMannen...och att du håller dig skärpt och kan skriva. Allt gott med pojken med hoppas jag? Ja, båda pågarna men du vet vad jag menar!

Jag tror nog att vi är fler än mt och jag som saknar dig. Men så är ju livet...vi går vidare och det är bra. Instämmer med dina tankar om forums öppnande. Snälla, öppna upp bara. Det måste inte vara ett perfekt forum, men det bör vara ett tillgängligt dito. Kan rädda om inte liv så iaf. familjer och en och annan nykterhet.

Själv börjar jag gå över i summermode. Längre kvällar. Annars brukar mina ongar skratta vid 21-tiden och säga att nu är det väl ändå dags för farsan att lägga sig? Kram mannen! /R

- jodå, vi är fler som läser :) Det är alltid mer rörelse här än vad som visar sig i avtryck.
Så härligt att du är kvar på livets väg. Allt gott :) / mt

Adde skriver två viktiga saker, ja såklart flera men dessa två är superviktiga, nämligen att sluta kämpa & acceptera samt att be om (och ta emot!!) hjälpen där den gavs. Att "lämna över" och lyssna på dem som har erfarenhet av detta hjälper mig. Det är helt otroligt men just nu är jag faktiskt i stadiet "vill inte dricka". Dit trodde jag aldrig att jag skulle komma!

Jag är inte så mycket på forumet längre men råkade ramla in idag och såg ditt inlägg i min tråd! Du får gärna skriva till mig på FB där jag finns under namnet Stigsdotter von A-hjälpen. Cyberkramar.

Vet inte om någon läser i min tråd någon gång, men jag knattrar ner några rader i alla fall. Dompa har ju satt några fotavtryck här i min kupé åtminstone och de blev jag hjärtinnerligt glad för!

Det verkar vara ett ganska lugnt tempo på forumet och en lågmäld ton. Hoppas de öppnar upp för nya själar snart, eftersom jag tror att det står en lång kö av människor som är i ett liknande läge som jag var i början av hösten. Forumet hjälpte till att förändra mitt drickande och synen på mig själv och i det läget var det absolut livsnödvändigt!
Är inne och läser då och då och jag beundrar alla Er människor i kamp för ett värdigt liv. Kramar till Er allihop!
Mitt låtknåpande är fortfarande igång med nyvunnen kreativitet och är i förberedelser för en studiovistelse, får se vad som blir slutprodukt. Spännande, tycker jag. Var ett tag sedan jag sist gjorde några inspelningar.

Ny låt för dagen:

Tillbaks Till

Am
Molnen trycks upp över åsen
C
Och regnet det hänger i skyn
G
Har lärt mig att lita på lugnet
Dsus D
Har själv krupit bort ifrån dyn
Am
Jag lever i en annan tid nu
C
Där finns ingen plats för nåt svek
G
Att spela med livet som insats
Dsus D
Är alltid en allvarsam lek

C G D
Men just nu är jag fri-iii-iii
C G D
Har kommit förbi-iii-iii
C G D
Jag börjar förstå-åååh-åååh
C Em D
Ser vart jag ska gå-åååh-åååh
Am
Tillbaks till mig själv igen…

Min far han har blivit förlamad
Fick aldrig nån tid för sitt jag
Han skriker i vånda och vemod
Av fruktan för varje ny dag
Jag tror att jag vet vad som rör sig
I gråmassans vindlingar nu
Hur allting är låst och förlorat
Hur allting har slagits itu

Men just nu är jag fri-iii-iii
Har kommit förbi-iii-iii
Jag börjar förstå-åååh-åååh
Ser vart jag ska gå-åååh-åååh
Tillbaks till mig själv igen…

Gick runt i en dimma av lögner
En gråspräcklig de-ja-vú
Men nu kan jag se solen födas
Ur åsen när dagen blir ny
Tror inte längre jag vet allt
Men jag är lika stark som du
Vi vet att vi inte kan vänta
Att livet det levs här och nu

Så jag är fri…

Hoppas livet far varligt fram med Er allesammans och ge aldrig upp kampen! Björnkrammar i massor!/NM

bjussar jag på Fenix. Men jag vill inte ha något i retur, det var gratis.
Jag sätter mig raskt i samma kupé och tror vi kunde snacka oavbrutet under en lång resa.

Tror att jag var rätt illa ute i natt. Mådde skitdåligt på ett väldigt skrämmande vis då jag skulle krascha i bädden. Det gör mig ännu mer bestämd om att kampen är över.
Den är fanimej över för gott.

LP

är verkligen vad det handlar om! Börjar du känna hopp är det bara att slänga sig på tåget och åka vidare på den vita resan. Vi kan sätta oss i samma kupé, har nog en hel del att prata om. Tack för att du tog återfallet åt mig!
Fenix

Jag ska läsa din reflektion med glädje. Börjar känna lite hopp så här på kvällskvisten.
LP

Då har du nått din personliga botten! Den man måste nå innan man kan sluta. Om du orkar så läs min reflektion om boken jag nyligen läst i min tråd.

Hårt och skoningslöst.
Jag vet vad som är rätt. Det svåraste är gjort som du säger. Så himla bra!

Jag funderade förut om jag verkligen förtjänade att leva mer. Kom fram till att det inte gjorde nåt om jag dog.
Nu vet jag bättre och kan tänka lite mer positivt. Jag vet hur härligt det är utan Alkohol och jag har stor livslust i normala fall.
Ja, jag slog i botten i natt.

Tack för ert stöd och stor kram till er från mig.
Jag kämpar vidare.

om jag får säga vad jag tycker. Jag har själv en parallellbild av mej själv som nedsupen alkismormor som jag plockar fram när jag börjar fundera på att kunna dricka igen. Det är inte så jag vill sluta mitt liv, i spyor och blod, så det är bara att välja.

Självbilden framåt, det är den som håller en på den vita stigen, egotrippad måste man vara, vi tål inte alkohol, det får andra acceptera annars kan de dra. Det gäller MITT liv, då måste JAG tänka på MEJ.
Prosit!/ MB

borde man ha hemma i skafferiet.
Jag tror jag ska lägga in lite skäms i frysen, det kan jag ta ut och titta på när jag får för mej att jag kan dricka.

Paket ett: när jag stal en liter vodka av svärfar
paket två: en midsommarafton när jag började festa redan på förmiddagen, i smyg givetvis, och blev tvingad av sambon att köra en av två bilar som skulle ut till sommarstugan. Full som ett ägg, kör bil nästan två mil... Med båda barnen i...
Paket tre: någon av alla de gånger jag halsat sprit och likör ur de flaskor svärisarna haft med sej till våra födelsedagskalas.

Sådär, det ska väl räcka en bit i alla fall.

Du ser långsiktigt på din antabus användning - det var det jag undrade över egentligen. Jag tänker att jag själv kommer att ta antabus i över ett år om det behövs - som min läkare säger så det finns dem som använder antabus livet ut för att leva ett bra liv. Vi får se hur det är med mig. Det ät klokt det där kring idrottspsykologin så jag började fundera kring vilken bild det är jag målar upp av mig själv där framme. En viktig bild som jag har rör mina ännu inte existerande men förhoppningsvis kommande barnbarn. Jag ser mig själv pysslande och pratande med dem på olika sätt och i den bilden ingår inte någon form av alkohol. Jag vill vara en närvarande mormor när den dagen kommer. En mer otydlig bild som håller på att klarna är vem jag är/vill vara i glada vänners lag. De första dagarna gick jag på fest med en flaska alkoholfritt, egentligen helt otänkbart, men det handlade faktiskt om mig eller dom. Om jag är på det enkla sättet, följer normen, dricker för att inte krångla till det för andra - vem är jag då - och framförallt vem blir jag. Det var inte alls så svårt som jag trott att vara nykter vid ett festligt tillfälle och dom andra får faktiskt tro vad dom vill om mig, det känns skönt att ha stått upp för mig själv. Så den bild av mig själv där framme som börjar ta form är konturerna av en människa som står på min sida - någon som är rädd om mig och verkligen vill mig väl.

Snurrigt?

Ha en bra dag

Grodan