Senaste kommentarerna i forumet

Det är sant. Igår frågade en arbetskamrat mig om jag ville ta några timmer för henne (är för invecklat att förklara hur det funkar). Hade jag inte bestämt mig för att vara nykter hade jag garanterat sagt nej, för då hade jag inte kunnat åka hem efter jobbet och dricka mina öl. Så tänkte jag först när hon frågade, sen kom jag på att jag ska ju inte dricka så visst kan jag ta några extratimmar. Hon blev jätteglad (undrans vad hon tänkte göra med dom timmarna). Men, det spelar ingen roll - det gjorde mig glad att jag ens hade ett val - vilket jag inte haft förut. Att sluta dricka kan innebära en större frihet än bara alkoholfrihet. Vilket rödvin drack du - finns det någon god alkoholfri variant? har än så länge bara hittat natureos vita som jag tycker är helt ok.

Kram från

Grodan

tagit antabus men jag tycker man ska ta till alla hjälpmedel som behövs i början. Så småningom kommer det rätta tänkandet in. Vad jag inte förstår är att nån vågat dricka alkohol efter att ha tagit antabus. Jag trodde man blir jättesjuk. Det tar hur som helst bort hela idén med antabus i såna fall.

Jag var på en fest igårkväll. Eftersom det var fredag ville jag gärna åka till stugan senare men vädret var omväxlande, ibland sol sen mulet igen. Jag var Inte säker på om jag skulle åka ut sent eller stanna i stan och åka ut tidigt på lördagsmorgon. Men valet är mitt när jag är nykter. Det är inte alkoholprocenten som bestämmer när jag kan köra. Vilken frihet det betyder. Jag minns att jag en gång tyckte att det var begränsande att inte längre kunna dricka alkohol men i själva verket har min frihet blivit betydligt större. Det enda jag inte kan är dricka alkohol. Jag tog ett glas alkoholfritt rödvin till maten och det var riktigt gott och festligt. Glädjande nog så hade heller ingen av mina vänner några synpunkter på vad jag drack. Varför skulle dom det? Det är säkert svårare när man är ung och i svängen men folk bryr sej inte så mycket som man inbillar sej.

har du rätt Mammy Blue !!

I tonåren var jag ju kung och inget kunde drabba mig :-))
Men jag blir lika förbannad varje gång jag hör/ser att samhället/soc sviker barnen. Jag vet ju sen mina barn var små hur skolan/soc INTE tog tag i familjer med missbruksproblem och hur dessa barn redan i 6-9 klass var föremål för polisens uppvaktning. Alla unga missbrukare jag pratat med har dragit igång vid 12-13 års ålder. Hur är det överhuvudtaget möjligt att omgivningen, där barnen förväntas vara en stor del av dygnet, helt kan bortse från problemen ?? Hur fungerar man som vuxen då ?? Hur bra sover man ?? Hur kan man ens klara att tänka bort ett barn som inte mår bra ????

vilja på burk.
För precis som med vitaminpiller kan man leva ett tag på dem, men det bästa är en balanserad kost, för då spelar det ingen roll om man glömmer vitaminpillret. Samma med antabus - man kan leva på det, men det bästa är om man som du gör lär känna sej själv och sina tankar och leder dem åt rätt håll. Man bestämmer ju själv sina tankar.

Ha en bra nykter dag!
/MB

samma sjukdom men olika beteenden..."same same but different " !

Jag tycker mig se att vi har olika sociala beteende men även olika fysiska/psykiska beteenden.
Om jag börjar med det mest framträdande så är det deras kroppsrörelser och förmåga till, enkelt uttryckt, stillasittande. En narkoman är mycket yvig i sitt kroppsspråk och hela sin stil när h*n rör sig, hela kroppen andas rastlöshet. På möten, där jag vill ha sinnesro och kunna slappna av, så är deras ständiga gående fram och tillbaka till kaffebordet, toaletten, telefon ringer mm mm rätt så störande. Lite beroende på hur "framgångsrika" de varit på den brottsliga banan ser du på deras fabless för tunga halsskedjor och andra attribut, helst då så dyra som möjligt. Ibland så mycket så det blir som en karikatyr av en hallick.

Många kommer från gängvärlden där vanliga normala förhållningssätt till andra är helt snedvridet. Synen på kvinnan kan närmast kallas taliban-liknande, det enda som fattas är burkan. Kvinnan är en ägodel som inte får klä sig "utmanande" enl mannens synsätt eller ha kontakt med andra män, inte ens för vanligt samtal. Jag minns min första dispyt med en man som kom och avbröt ett samtal jag hade med en kvinna där han aggresivt meddelade att hon var "upptagen". Jag fattade först inte vad han menade och kvinnan vek bara bort och mannen gav mig onda ögat. Efter det höll jag mig på min plats för att inte starta onödiga konflikter men det gav mig en tankeställare om talibaner kontra vår undre värld. Skillnaden är minimal för att inte säga försumbar.

Narkomaner har mer av beroendesymptom än vi alkisar. Klassiskt är fysisk träning där en narkoman går all-in till 110 %. Extraallt av rubbet. Hela tiden tyngre, hårdare, tuffare, gärna med hela kroppen fast du tränar EN muskelgrupp. Det går igen överallt. Det finns ett otal företagsledare med droganvändning i botten som är skickliga på att driva företag tack vare detta tankesätt och det finns företag av en speciell kategori (jag tänker inte på indrivare då :-)) )som gärna anställer drogfria narkomaner pga deras 100 % fokusering på arbetet. På något sätt kan de hantera sin stress på helt annat sätt än jag som alkis som idag är väldigt stresskänslig.

På så sätt har narkomaner en längre väg att gå än vi alkisar men ränderna går aldrig ur helt. När man blivit van att se folk och deras beteenden är narkomaner lättast att identifiera, folk som använder glädjepiller kommer sen (pga deras bedövade känsloregister) medan alkisar, när de är nyktra, är svårare att sätta fingret på. Jag känner igen en "kompis" idag och då oftast för att de är en spegel av mitt gamla jag. Min dotter är mer känslig på den punkten och har lättare att se vilka som är alkisar före mig. Men generellt har vi "vanliga" alkoholister ett mer tillbakadraget förhållningssätt för vi vill inte gärna utmärka oss och få blickarna på oss. Vår egen skämskudde följer oss nästan hela livet om vi inte jobbar med oss själva och blir stolta nyktra alkoholister.

Jag generaliserar kanske en del men det är mina erfarenheter och jag vet att jag inte är ensam om dem. Och jag vill uttrycklingen återigen säga att jag INTE ser ner på narkomaner, tvärtom har jag en del fina vänner från den gruppen. Och jag vill också påpeka att när jag väl vunnit förtroende hos en narkoman är det en stor glädje för mig för deras livserfarenhet är att alla runt dem bedrar dem om det finns en chans. Drogen är alltid den starkaste vännen. Och då är det en stor ära att jag får vara en vän starkare än drogen.

Jag är idag väldigt glad över att vara en stolt nykter alkoholist.

för det förstärker ju bara min och andras uppfattning om att rock och sprit hör ihop. Har sett och förstått en del eftersom jag själv är hobbymusiker.

Vad det gäller narkotikan, så är väl ett par av problemen där att
1) unga har en tendens att se sej som oförstörbara
2) hjärnan utvecklas ända fram till 20- 25 års ålder
3) narkotika är förbjudet så det blir än mer spännande att smussla plus att man direkt måste börja ljuga och vara oärlig. Ett av problemen som finns med missbruk är ju att man ljuger för allt och alla inklusive sej själv.

Bara funderingar, har ingen egen erfarenhet av andra droger än alkohol, men har en dotter i den farliga åldern 17 år och en 14- årig aspergian- son boende i farlig närhet av Göteborg, så jag har grubblat en del.

att tänka på än att läsa här, men jag kan bara skicka med dej en tanke:
är det rätt att belöna den kropp som släpat dej runt Göteborg i 25 graders värme med ett slag på käften? För det är ju det du gör om du "belönar den" med alkohol. Drick mycket, men bara vatten och njut av Varvet!
Kram! /MB

...inga kunskaper alls i detta. Bara grundat på det lilla jag själv sett.
Jag har bara uppfattat en större stress och utåtagerande misstro bland narkomaner. Känns nyckfullare och sen har jag läst mycket eftersom jag blivit misstänksam om blandmissbruk hos min make. Men längre sträcker sig inte mina grunder. Jag har inte kunnat dra paralleller med det jag läst och min make.

Anhöriga
Uppgivenheten känns svårare hos de anhöriga jag träffat på, de verkar också mer isolerade/utanför samhället. Det uppfattar jag som att de kanske inte klarat upprätthålla arbete och andra rutiner i samma utsträckning som alkoholister. Den tanken fick jag lite bekräftat i Addes ord om åldrar och insjuknandet. Men, det är inget jag är direkt kontakt med så därför skummar jag bara på ytan.

Under min anhörigvecka var det också just den unga åldern som var utmärkande. Det kändes sorgligt att se, unga begåvade människorsom hamnat snett i skolålder, då slog mitt modershjärta extra slag. Smärtsamt!
Lite annat som jag inte kan skriva om här har jag upplevt men inget jag levt eller lever i, bara betraktat och tilldelats.

Har ju, liksom jag förmodar de flesta av oss, sett snedtända narkomaner. Min make har inte fått delirium under min tid men det ska tydligen ha hänt med hallucinationer och förföljelsemani. Just de reaktionerna känns mer vanliga hos narkomaner än hos "vanliga" alkoholister.

Adde vet säkert mycket mer än jag om detta.

Intressant det ni skriver Adde och sorgsen. Kan ni utveckla på vilket sätt det är annorlunda med alkisar/narkomaner och deras anhöriga? Hur menar du Sorgsen att läkandet är annorlunda? Adde, menar du att det skiljer mest på ett socialt plan?

Kramar!

...också skillnaden var påtaglig under anhörigveckan.
Träffade också några nya ansikten när jag hälsade på maken under hans behandling.
Handlar väl inte om att dela upp människor utan, som du säger, att problematiken och "skadorna" är annorlunda liksom läkandet.
Jag ser även skillnader på Al-anon , skillnader hos anhöriga.

Helg-kram

på ett AA-möte häromdagen, eller ja, vi var bara 3 alkisar av över 20 st. Resten var narkomaner.

Jag vill med en gång säga att jag definitivt inte har något mot narkomaner !!! Drogfria så är de lika fina människor som alla andra och i botten har vi samma sjukdom. MEN....deras beteende skiljer sig så drastiskt mot vårat, vi som "bara" är alkisar, så ett möte känns bara fel för mig. Jag har ett behov av att identifiera mig med andra alkoholister så att jag kan se att jag inte är ensam med mina sjuka saker. Man kan se samma sak här på forumet att många säger att det är så skönt att se att jag inte är ensam.

Jag har som vanlig "normal" alkoholist växt in i sjukdomen under en avsevärt lång tid, om jag inte använt andra stimulantia så är tiden för tillnyktring UNGEFÄR vid en tidpunkt runt 40 års ålder för kvinnor och 50 för män. Naturligtvis finns det varianter men det är en rätt vanlig tidsrymd för att nå sin botten. Narkomaner dundrar in i beroendet väldigt tidigt och då många gånger genom en uppväxt i en dysfunktionell familj som soc har struntat i. Första fyllan vid 12-13 års ålder är mer vanlig än man kan tro. Sen vet inte jag om det är så att den unga hjärnan snabbare anpassar sig till kicken så den fortare kräver starkare grejer. De unga jag träffat hade ett utvecklat drogberoende vid fyllda 15. Moppekort fanns liksom inte på kartan. När hela barndomen tas ifrån dem så man inte får lära sig de mest elementära sociala, ekonomiska regler eller egen kroppsvård så pratar vi inte alls samma liv och erfarenheter. Laga mat ?? Hur gör man det ??

Återigen : Jag ser INTE ner på dessa människor och jag kan än idag bli upprörd över hur vidriga förhållanden många barn får växa upp i. Tillåts växa upp i !! De har aldrig fått en rimlig chans att lära sig bädda sängen, att duscha åtminstone en gång om dan, att sköta sin egen ekonomi.Kriminalitet blir vardagsmat för att få in pengar till drogerna.

Dessa barn och ungdomar behöver träffa andra som varit med om samma sak. Vi gamla alkisar kan inte erbjuda dem det.

Jag vet att en del tunga, äldre, narkomaner tycker om AA för att det är så mycket lugnare där, mer sinnesro. Det är helt ok men när de blir i majoritet så tappar jag min identifikation.

Jag vet också att jag med flera gamla vanliga alkoholister är i klar minoritet numer, blandmissbrukarna tar över. En sorglig utveckling kan jag tycka för hur det än är så är alkoholen "lättare" att bli av med än piller eller narkotika. Att se en narkoman gå ur en drogabstinens gör att en vanlig bakfylla känns som en semesterresa. Hade jag inte tackat nej till de piller som de okunniga psykologerna en gång erbjöd mig så hade jag absolut platsat på ett NA-möte. Om jag alls hade överlevt.

Jag har ett par andra möten jag kan gå på där AA-folket är i majoritet, än så länge, men de ligger lite illa i tid för min del. Men de dög ju åt mig i början av min nykterhet så då måste de ju duga nu också :-))

inte blir jag putt :-))

Däremot blir jag ju lite avis på att du direkt fick kontakt med folk i gemenskapen och var ute på matrundor :-)) Inte alla som blir det första gången !! För mig (oss) tog det nog några gånger innan vi fick kontakt med andra så lätt som du fick det nu. Bara att gratulera !!

Hur upplevde du midnattsmötet i Domkyrkan ? Mäktigt ?

att läsa Grodan! Nu är vi på gång och hoppar vidare i livet med kraftiga skutt.
Känner mig också glad och njuter av sol och hopp om ett bättre liv utan A.
Kväk, kväk
Fenix

Mulletanten och Santorini. Känner igen mig i beskrivningen av en kidnappad sockerberoende. Läste sockerbomben för några år sedan och kunde se mitt liv ur det perspektivet. Som barn var jag galet sötsugen sen byttes det beroendet så småningom ut mot alkohol. Nu när jag är nykter knaprar jag en massa godis igen. Ska snart ge mig på LCHF. Problemet för mig är att allt det jag "vet" och "förstår" inte biter när det verkliga suget slår till. Vet inte vad jag ska göra när det händer - känner mig hjälplös. Just nu är det inget problem men jag försöker förbereda mig för de stora fighterna som kommer att komma. Ett absolut måste är att jag fortsätter att ta mina antabus och en varningsklocka är när jag börjar laborera med dem. En annan varningsklocka är när jag börjar bli kritisk mot forumet eller människor i min omgivning eller när jag förminskar mina problem - då står återfallet runt knuten och väntar på att håva in mig.

Hur som helst så är dag åtta en underbar dag. Solen skiner och fåglarna kvittrar hysteriskt. Jag har fått sova ordentligt flera dagar i rad - så njutbart. Om några timmar ska jag gå till mitt extraarbete. Jag kommer inte att vara orolig för att det luktar alkohol om mig, mina ögon kommer att vara klara och jag vet att jag kommer att uppträda mycket klarare och mer självklart och tryggt än när jag dricker. Då är jag undanglidande, mesig och tråkig.

En funderande men förnöjsam Groda.

Jag läste Sockerbomben för många år sen, den gav mej min första insikt om att det inte är jag som är konstig och hopplös utan jag har ett sockerberoende i botten. Kände en väldig lättnad när jag läste den och såg att andra var lika. Det är därför som LCHF också funkar bra mot alkohol-och sockersug därför att socker är kolhydrater.

Grodan är det som händer i en kidnappad hjärna och gäller alla former av beroenden. Artikeln beskriver det här på ett bra sätt (fast den är av äldre datum) och Bittens föreläsning är jättebra - lite dåligt ljud på ett ställe. Bittens bok Sockerbomben är också jättebra för att förstå beroendets och missbrukets mekanismer. Det är detta som kräver en vilja av stål att sätta emot suget. Men det går! Flera här på forumet har visat det - följ dem! Gå gärna till AA.

http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna

http://www.youtube.com/watch?v=D5Uzj-7LuGw

Lycka till! / mt

dvs Alkoholhjälpen finn en ruta:

Ny självhjälp

Internetbaserad hjälp för alkohol i samarbete med Karolinska Institutet.

Kanske den har ersatt den förra? Ingen aning har jag... Dålig info:(

/ mt

Skam den som ger sig. Det finns som bekant bara en väg och den går framåt!

Nu kör vi.

Grodan

Inte PRÖVA utan bestäm dej för att du ska. Inte HOPPAS Andreas, det är DU som bestämmer. Jag skämtar lite men det är faktiskt skillnad i budskapet till hjärnan mellan att "pröva och hoppas på lycka" eller bestämma att NU är det faktiskt nog. Du kan om du verkligen vill. Det krävs en del viljeansträngning men det går. Det är inget lotteri om man lyckas eller inte utan hårt arbete men det är värt det.

Tyckte bara det var konstigt den var borttagen. Det är en bra sida tycker jag, med dagboken osv...

sidan såg annorlunda ut men förstod inte varför. Den är nog borta för mej också. Men jag är redan "självhjälpt" :)

Skicka ett nytt mail, om du vill orkar och kan ?
Tack /A

Du har och är saknad här på forumet.
Säkert av fler än mig?
Ja du, life is like a rollercoster ..........

Just hang on and go with the flow.
Ja vad skall man säga om vänninan...... Det som göms i snö kommer fram i tö.
Problem med dricka.what so ever är nog bra mycket mer utbrett än gemene man vågar tro.

Nu kan du i vart fall säga: -Been there, done that...
Och det var väl sisådär för din del, efter vad du själv berättat.
Kanske en hälsoresa med god mat spabehandlingar hade mer varit din grej? Vad vet jag?
Skönt att få ett livstecken från dig i vart fall!
/A

inte var så glada nyheter så blev jag riktigt glad att höra av dig!
Och - här skriver vi rakt ur hjärtat, vad vi vill. Kram / mt