Senaste kommentarerna i forumet

Hej Stigsdotter saknar dig o dina kompisar här, har följt er i över två år o helt plötsligt är ni borta hoppas allt är på den positiva sidan har skickat en vänförfrågan på FB ni kanske är mer aktiva där Skall själv försöka att bättra mig och börja skriva läser gör jag näst intill varje dag
Ha en bra dag!
Higgins

Hej Dompa saknar dig o många andra här på forumet som nästan helt dött ut. Har följt er alla här i många år skriver själv inte men läser här i stort sett varje dag. Måste bara ha era erfarenheter och problemlösningar för att mitt kämpande mot A skall funka. Vet inte om ni är mer aktiva på FB försöker att adda er som vänner mitt alias på FB är Higgins Nyalivet Tycker det är jättetråkigt att detta forum skall dö ut det har hjälpt oerhört många till ett bättre liv. För ett tag sedan pratade alla om nya forumet någon som vet när det kommer

som känner dig här är lyckliga för att du valde livet!
Och fortsätter välja livet! Kramar! / mt

steget av AA's tolv steg lyder :

"Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom."

Jag personligen tycker att det låter så djävla högtravande och religiöst så jag brydde mig aldrig om det på många år.

Tills jag äntligen fattade vad det egentligen betydde rent praktiskt.

Det steget är vad som skiljer mig från de som fortfarande lider i sjukdomen alkoholism. Det steget är skillnaden på liv eller död, inte bara för mig utan alla som bär på sjukdomen.

Steget betyder konkret att inse att jag måste släppa taget och sluta spjärna emot kraften i alkoholen och inse att jag behöver be om, och ta emot, hjälp från andra. Att ta steget ut i det okända och våga lita på att andra tar hand om mig när jag flyger ut i rymden. Utan att jag visste att steget fanns så var det exakt så jag gjorde när jag körde ner själv till Gården och överlämnade mig själv till de som fanns där, både personal och patienter, alla okända för mig, men som jag överlämnade mig till i förtröstan att jag skulle få hjälp där.

Den natten sov jag som jag aldrig sovit förr, jag var hemma, jag hade kapitulerat fullständigt. Mitt beslut var taget och jag var lugn för första gången på åratal.

Jag hade överlämnat mitt liv i andras händer, jag har inget behov av att kalla det/den Gud eller min högre makt. Det viktiga var att jag tordes lita på andra, jag som alltid klarat mig själv.

Jag har en väninna som nu håller på att supa ihjäl sig. Jag når inte fram, hon vet allt om stegen, behandling, konsekvenser, att hennes kropp nu håller på att dö men likafan så väljer hon alkoholen. Jag är den ende nyktre vännen hon har kvar och jag ska försöka få tag i henne på fredag när jag är i närheten för att ge henne den sista kramen. Utan ett mirakel så kommer det att bli en avskedskram.

Och jag kommer att gråta i förtvivlan över den obarmhärtiga kraften hos alkoholen.

Och jag kommer att vara heligt förbannad över alkoholens mäktiga kraft.

Och jag måste be min reskamrat att skrika in den första raden i Sinnesrobönen i mitt öra "...acceptera det du inte kan förändra..." Jag kan inte förändra en människa som inte vill förändras. Och jag måste inse det.

Och på fredagskvällen ska vi, som bad om och tog emot hjälp, ha en fest tillsammans med andra som har valt livet istället för döden.

Och jag kommer att önska att min vän skulle välja att vara med oss nästa gång vi samlas.

dig här ! Kram ♥

dröm är ju att hon är villig att ta en egen behandling innan hon kommer dit så hon har hittat sin plats i tillvaron. Kanske en ungdomsvecka eller Prime for Life ? Och kanske följa med mamma till Landsmötet i samma stad i augusti ? Studenttiden föder många alkoholister.

ut mej själv på kartan... Men det kan inte hjälpas.

Läste i dagens GP om fylleslagen på Chalmers och fick en stor klump i magen. Dottern siktar på att ta sej in på just den skolan, och med alkoholism från två håll i generna verkar inte det vara en lämplig plats. En död och en drunkningsolycka inom ett halvår. Fester i skolans lokaler som det verkar 24 timmar om dygnet, veckans slla dagar, väktare som får se både spyor och sovande ungdomar både här och där flera gånger i veckan när de åker ut på larm till skolan. Är det ett lämpligt lärande för livet???

Börjar i och för sig förstå varför vi är så många här då... eller nåt ... :-(

från Carl Jung gillar vi också, köpte den till matlagning men väl kyld funkar den fint också i glaset. Likaså Loxton och framförallt Natureo vita är bra. Det bästa röda till kött är, enligt min mening, Saxhyttegubbens 100% Blåbär.

Skriver detta i din tråd väl medveten om att det är kontroversiellt att dricka dessa drycker - men för en del tycks det funka bra! Nu ska vi äta kräftor... med nollöl och mineralvatten i glasen. / mt

...till grill blev idag utbytt mot en ny...

Och ni vet hur det är, man nyinviger alltid en ny grill med ett glas...vin...

Och det gjorde jag...

Kan rekommendera en Riesling från Carl Jung, var faktiskt riktig god, ja den smakar som en Riesling ska göra...

Alkoholfri förståss, hittade den i den vanliga butiken, ett bra tips...

Har ännu inte funnit något rött som smakar som det ska dessvärre.
Men den här flaskan behöver man inte skämmas över, slog upp ett glas till grabben och sade, det är dags nu!
Han smakade och rös, det kommer att ta ett tag till förstod jag..

/Berra

att du fick uppleva lugn och sinnesro.
Hoppas den känslan lever kvar inom dig idag och många dagar! / mt

med besök :-))

Jag hade heller inte sug men jag hade otroligt rörigt i skallen, stressad, orolig och väldigt dåligt humör. Och nu när du säger det så var det nog även så för mig att jag var väldigt vaken för överraskningar och scannade av vad som hände runt mig. Jag hade ju förmånen att ha kontakt med behandlingskamrater så vi ringde till varandra och kollade läget och vi var rätt samstämmiga dock i lite olika faser.

Nu ser jag ett samband med att jag är i stort behov av sinnesro och har en väldigt låg stresströskel jämfört med under den aktiva tiden. Jag behöver egen tid och jag måste lyssna till min inre röst som säger ifrån när jag håller på att tappa taget. Igår på inledningen av mötena kom den gamla bekanta känslan av lugn och sinnesro över mig så som den gjorde i början av min nyktra karriär och jag kände att jag verkligen hade saknat den. Jag är glad över att jag numera har möjligheten att njuta av det.

Hälsar på i din tråd, har läst från mitten av mars ungefär.

Det stämmer, det där om tremånaderskris, jag har nog en sådan nu, men den yttrar sej inte i något direkt sug, utan att jag tänker mer på alkohol, alkoholpolitik, systembolagets roll, om alkoholens förrädiska verkningar etc, plus att jag själv är mer vaken och scannar av det jag har framför mej för att undvika överraskningar som jag inte kan värja mej mot.

Jag kommer läsa mer när jag hinner, känner att jag behöver "di gamle" här på forumet.
Kram!/MB

Ja jag har arbetat med författarinnan...

en lång dag men ändå kort !? 5 timmar med likasinnade i V-ås med massor av intryck och fina delningar. Det är märkligt att jag fortfarande får lära mig nytt fast jag varit med ett tag men det visar ju bara kraften i gemenskapen. Jag blir lika imponerad över människor som har skaffat sig så fina, bra, liv "bara" genom att följa "Di Gamle" och göra som de har gjort.

Jag kramades mycket och vänligt med en väninna som jag inte träffat irl på 4 år, 4 år som medfört ovanligt stora förändringar för oss båda. För hennes del innebar hennes omvälvande händelser att hon bestämde sig för den nyktra vägen och för min del att jag klarat min värsta livskris utan att fly i alkoholdimman. Det är verkligen stort och oerhört känslomässigt starkt att dela sådana erfarenheter öppenhjärtligt med en annan människa, det sätter djupa, behagliga, spår i min själ.

Och som vanligt blir jag negativt berörd över ungdomars historia hur samhället har svikit dem. Att som 16- (sexton !!!) åring vara mogen för AA utan att nån enda djävel har reagerat i skolan eller hos soc blir jag så hatisk till :-((( Lycka är däremot att få träffa dem senare i tjugoårs ålder och se att de har lyckats bryta med sitt gamla liv. Alla barn klarar inte det.

Jag är glad att jag åkte till konventet idag fast jag tvekade, jag behövde verkligen dessa timmar.

- fönstren blänker, bord, golv och bänkar är rentorkade och Mullegubben får hänga upp gardinerna.
Det är vår i Filosofiska rummet:) / mt

Fenix! Jag tar golven och dammsuger sofforna. Gardiner, dynor och filtar hänger ute i vårvinden nu. Tar in dem på eftermiddan. Brygger kaffe och sätter i termosen och ställer fram en solskenskaka:) Alltid så roligt när man hjälps åt! / mt

tar jag MT, är rätt bra på det faktiskt. Har ett förflutet som fönsterputsare i mina yngre dagar!
Fenix

tänker jag vårstäda här!

På förmiddan tar jag ner gardinerna och hänger ut dem på vädring. Bär ut alla soffkuddar och filtar också. Börjar 10-tiden med det.

Golvet behöver torkas och fönstren ska tvättas. Hoppas nån kommer och hjälper till att hänga upp gardinerna igen - det är tungt för armarna.

Sen fika och nåt gott till. Och musik ska vi ha - vi har ju en skön blandning. / mt

normal är du :-)) Kroppen behöver vila efter ditt sista race så njut av tröttheten !! Jag är nog lika trött idag men ska pigga upp mig med att åka till AA's konvent i Västerås. Jag vet att jag blir avslappnat slö och får sinnesro efter en sån dag så det är värt resan !

bäst om man bara ser det som ett erfarenhetsutbyte ? Jag hade inga som helst känningar av 6 eller 9 månader tex. Men jag tror mer på att anledningen är att jag trodde att jag var frisk vid 3 månader och att "vardagen" skulle ta vid. Själv upplevde jag ingen kamp alls i början, jag hade kapitulerat totalt när jag åkte till Gården. Men däremot var ju arbetet med det nya livet och nya rutiner rätt jobbigt, att förändra mig helt.

Idag är jag glad att jag lyssnade, och fortfarande lyssnar, till de som gått före mig och inte tror att jag klarar att hitta på egna vägar. Livet blir så mycket enklare på det sättet.

- vilken fin present du gett dig själv! / mt

så härligt att läsa om dina erfarenheter!
Fenix

för majonäsen! Det är lätt att halka:-)
Fenix som lägger sig i...

man inte ska räkna dagar, veckor etc, mer än som en anledning att ge sej själv beröm. Av samma anledning är det förmodligen ganska oklokt att slå ner sej själv i skorna och börja om på dag ett för en kvälls återfall. Vet inte själv hur jag skulle reagerat, men för en känslig, orolig själ kan ju ett glas folköl vara tillräcklig anledning för att braka igenom totalt och straffa sej själv.

Finns mycket att fundera på. Skönt att ha er gamligar kvar här, ni har fortfarande inte glömt varför ni är här, och det är nog det som är det viktigaste av allt.

Allt gott till dej, Berra!/MB

tremånaderskrisen.
Varför åker så många dit på det?

I det yrke jag har varnas man också för tremånaderskris, mest för att det är då man tror att man kan.

Vad det gäller beroende finns nog den möjligheten också, man tror att man kan, vaksamheten släpper och pang så ligger man där.

Men det finns nog ytterligare en anledning, nämligen den att man lägger sej redan från början, man vet så förtvivlat väl att den krisen kommer och suckar bara uppgivet med armarna utsträckta och ger upp. Eller att man tar den allmänna kunskapen om tremånaderskrisen som förevändning att få vila lite i sin kamp, skämsfaktorn är ju inte så hög om man gör som många andra, följer strömmen.

Vill förstå det här, för även om jag denna gång inte haft en kris, så kommer ju fler, vid 6 månader kommer nästa statistikkris etc, och jag vill mota olle i grind. Stackars Olle förresten som aldrig får komma in nånstans...;-)