Senaste kommentarerna i forumet

Så härligt! Det är du värd.

Så härligt! Det är du värd.

Så härligt! Det är du värd.

Så härligt! Det är du värd.

Just nu, i denna stund känner jag mig nästan lycklig, lugn och trygg av tusen skäl.

Ville bara säga det.

Grodan

så är det. Jag har en släkting vars pappa är aktiv missbrukare och hon följer schemat för vuxnabarn till punkt och pricka. Och hon är framförallt den duktiga som ska sköta allt, helst själv utan att be om hjälp. Allt ska vara perfekt in i minsta detalj och när nån, läs jag, försöker visa att det finns hjälp att få så bryts kontakten helt. Och jag har inte på något sätt varit påstridig då.
Hon fortsätter med sin rasande jakt på ett perfekt liv och allt som är skämsigt göms undan. Trycks ner.

Och jag är glad att du bett om hjälp Markatta !

Kram !!

Ja vad händer med den medberoende då alkisen är borta? Jag kan ju bara tala för mig själv men har ju också sett liknande mönster bland min omgivning. När jag då för många år sedan lämnade min alkispappa så lämnade jag bara en person åt sitt öde. Det betydde på inget sätt att jag själv ändrade på något annat i mitt beteende. Jag kunde fortfarande upprätthålla mitt medberoendebeteende i den relation jag då levde i, utan att det fanns någon alkoholproblematik, genom kontroll, misstro och känsloutbrott och jakten efter att i det övriga livet framstå som perfekt. En mask jag kanske kunde hålla i offentligheten men som briserade inför mina närmsta. En glad, trevlig och duktig medarbetare men med skärsår på armarna som bara sambon visste om. Några år efter det att den unga relationen jag då hade tog slut så gick jag in i en ny relation med en missbrukare.

Summan av kardemumman är att en medberoende förmodligen kommer att fortsätta vara en medberoende fram tills dess man själv inser att man är just det och förmår att söka hjälp.

Kram

har tidigare skrivit om en nästangranne som sjunker djupare och djupare ner i missbruket. Han skyller på alla möjliga kroppsliga, fysiska, krämpor för att förklara sin "smärta" och sin vingliga gång. Han är alltid noga med att undvika mig för han vet så väl att han inte kan ljuga för mig. Nu börjar det bli lite oroligt runt honom och hans närboende grannar för han pysslar med en del grejer som för en vanlig, frisk, människa inte innebär problem men som för en synnerligen aktiv beroende kan vara/är direkt livsfarligt. En annan granne släckte för ett tag sedan en brand i hans trädgård som han glömt att släcka innan fyllan tog över helt. Han lullar omkring så påverkad så det är en omöjlighet att kontakta honom genom dimmorna. Ett antal ambulanstransporter har skett pga ep-anfall och att hans kropp nu börjar ge upp.....men att det skulle bero på drogerna eller alkoholen ???? Aldrig !!

Jag bryr mig inte längre om honom och jag bor inte i den direkta riskzonen men.....hans fru !!

Jag mötte henne igår och hon var tvungen att hälsa men hon undviker mig om det är möjligt. Till andra säger hon att de ska polisanmäla när han lullar omkring för hon får inte heller kontakt med honom. Och hon säger själv att hon inte kommer att ringa ambulansen fler gånger och det på hans egen begäran. Och självklart vill inte han åka in till akuten och få beskedet att hans tillstånd beror på droger och alkohol. Hans tillstånd beror ju på allt annat än det. Och på alla andra som är dumma mot honom.

Men varför i helvete stannar hans fru kvar ???????? Ja !! Jag kan och vet hur medberoendet fungerar men det här är det absolut värsta jag varit med om. Hon har flyttat ifrån honom 2 ggr tidigare och nu säger hon att inte vill flytta mer. Jag må vara cynisk men hennes chans till ett bra arv kommer närmre och närmre och girigheten kan driva folk i fördärvet. Hon vet så väl att hon inte kan påverka hans beroende men att stanna och förstöra sig själv.....det vill hon inte inse.

Jag har en väninna som målmedvetet super sig själv till döds men i hennes nyktra perioder vill hon så gärna, ärligt, slippa missbrukarlivet. Hon har en önskan att bli nykter men alkoholen vinner efter ett tag och misären tar över. På hennes begravning kommer jag att gråta.

I min grannes fall finns ingen som helst önskan att tillfriskna och när han dör kommer sinnesron att sprida sig hos alla berörda. Men jag tycker uppriktigt synd om hans släkt som så tappert skyddar honom och så perfekt följer medberoendeschemat att jag undrar hur det går för dem när deras fokus helt plötsligt är borta ? På vem ska de då lägga all sin energi ?? Hur ska de kunna gå vidare utan denna viktiga sammanhållande kugge som funnits i 30-35 år ?? Vem ska nu få ansvaret för alla "fel" som uppstår i deras liv ??

Jag kommer inte att gå på hans begravning.

.

som helst inte vill synas, jag funderade både en och två gånger innan jag skickade mailet. Å ena sidan - den samhällsvinst man kan räkna in på färre sjukdagar, a-kassa och färre för tidigt döda är nog inte att leka med. Men å andra sidan, om man har aktier i alkoholbranchen är ju den här sortens forum ett hot.

Trevlig lördagskväll!/MB

...att nya Alkoholhjälpen aldrig kommer upp. Har läst dina inlägg om det till Alkoholhjälpen. Bra! Hoppas det hjälper? Jag kan inte fatta hur en väl fungerande och billig tjänst kan få dö sotdöden...

...att nya Alkoholhjälpen aldrig kommer upp. Har läst dina inlägg om det till Alkoholhjälpen. Bra! Hoppas det hjälper? Jag kan inte fatta hur en väl fungerande och billig tjänst kan få dö sotdöden...

...att nya Alkoholhjälpen aldrig kommer upp. Har läst dina inlägg om det till Alkoholhjälpen. Bra! Hoppas det hjälper? Jag kan inte fatta hur en väl fungerande och billig tjänst kan få dö sotdöden...

så bra att fler är på hugget !! Nånstans sitter det väl nån gök och fibblar bort pengarna till annat än det som de är avsedda för och då är det ju bra att vi är fler som trycker på. De räknar nog kallt med att vi som vanligt håller oss tysta i vår belägenhet.

Kram !!

Underbart! Mycket underhållande och samtidigt glädjande att läsa här!

Fortsätt öva på att spela filmem till slutet, förslagsvis morgongrodan, sätt dej själv i fantasin i svåra, triggande situationer och spela filmen. Man får nog göra som brandkåren och öva brandsläckning så man har ett färdigt koncept...

Kram!/MB

är en bra drivkraft. Det är jobbigt att se hur mycket alkoholen ställer till med, och precis som du skriver oerhört skönt att slippa slåss mot den längre.

Det blir en sommar-13 också, och den upplevs mest och bäst nykter!

Kram!/MB

Hur har du det?
Kram!/MB

veckor sedan ett mail till FHI via deras hemsida. Fick svar som inte sa så mycket från nån högre individ.
Jobba på, Adde, kontakter och lobbying är tydligen det enda som funkar numera.

Kram!/MB

vad är mest pinsamt? Att vara alkis eller att erkänna att man är det?

Alkis är man så länge man fortsätter dricka, erkännandet för mannen och sjukvården kanske tar ett par timmar max. Det borde innebära att ett erkännande svider över fortare?

Jag håller på dej, du envisa, du kommer att fixa det!
Kram!/MB

resa du är på Grodan. All min djupaste respekt!
Morgonkramar/ mt

Hur har du det?
/MB

Under långlång tid var det kvällsgrodan som tilläts styra över mitt liv. Enligt den var jag värd några stöl på kvällen (läs 5-7) som belöning m.m.Kvällsgrodans beslut styrde därfö hur morgongrodan hade det nästa dag; skam, trötthet, bakfyllebrus i huvudet.osv. Morgongrodan protesterade, grinade, sparkade och tjöt. men varje kväll var det kvällsgrodan som fick sista ordet. Nu har jag vänt på kuttingen och istället låtit morgongrodan få sitta vid styret sedan drygt 4 veckor. Äter antabus varannan dag på morgonen och har inte missat en enda gång sedan jag påbörjade denna resa. Naturligtvis njuter morgongrodan i full drag, men när kvällen, tröttheten och ledan kommer spottar och fräser kvällsgrodan över att inte kunna göra som den vill. Hur jag än gör kommer en groda alltid att vara missnöjd verkar det som. Hoppas på tiden och att jag sakta men säkert finner mig till rätta i denna nya nyktra värld. En sak har jag lärt mig - förnuftiga beslut måste tas på morgonen. Hade jag struntat i när jag skulle ta min medicin och ibland tagit den på kvällen hade jag aldrig uppnått fyra veckor.

Två grodorna, två grodorna är lustiga att se...

Hej vännen!
Tänker på att det snart hade varit dags för midsommarfest IRL hos TP om allt hade blivit som vi i kollektivet planerade...Livet tog andra vägar, men den där tänkta nyktra festen var en av många saker som sporrade mig till fortsatt nykterhet. Nykter är jag fortfarande. Du med. Because we're worth it. Eller hur? Jag tänker på den barnlediga julimånaden. Förstår att den öppnar möjligheter för dig att göra det DU vill utan hänsyn till andra. Den möjligheten verkar välbehövlig med tanke på vilket lass du drar till vardags. Du har ofta skrivit om att du ska vara nykter så länge barnen är små, men nu undrar jag varför? Varför bara koppla nykterheten till barnen? Är inte du värd ett nyktert liv? Fräsch andedräkt? Ork att skriva barnböcker?

För mig har nykterheten fått ett egenvärde. Den gör underverk för min koncentration, kreativitet och livsglädje! Jag insåg ganska snart att jag var nykter för att jag VILLE det, inte för att jag VAR TVUNGEN. Det kanske är annorlunda för dig? Hur är det för dig? Vill du verkligen dricka? Om du gör en plus- och minuslista över livet efter ditt beslut att sluta dricka alkohol, var hamnar du då?

Kram från Nynykter

att du tittar in Nynykter - och Grattis till ditt fortsatta "nya" liv. Jag tänker alltid nu och då på kollektivet - vuxnas lek i livets och hälsans tjänst (skulle jag formulera det).

Jag har haft mycket glädje av Filosofiska rummet som en plats för ro och vila./ mt

Årstidsminne. Dofterna, ljuset, själva årstiden får mig att minnas hur det var för ett år sen. Jag blir lite nostalgisk. För ett år sen var Forumkollektivet i full gång och TP lovade att om ett år (alltså i år) bjuda på midsommarmiddag hemma hos sig vid den småländska sjön. Vi skulle fira att vi hade klarat ett års nykterhet. Så blev det inte. TP försvann från forumet. Dompa och Stigsdotter skriver ibland och själv är jag nästan aldrig här. Men nykter är jag! Jag saknar inte alkohol. Tvärtom känner jag ofta en djup glädje över att vara nykter. Känner tacksamhet. Livet har blivit så mycket bättre. Samtidigt är det väldigt mycket som förändras. JAG fortsätter att förändras.. Det är som att nykterheten var den lilla biten. Den blev dörren till en ny värld.

Det är härligt att det här rummet fortfarande är befolkat. Ibland är det till och med någon vänlig själ som städar ;-).Jag slår mig ned nu i soffan med en stor kopp indiskt kryddte. Lyssnar på Debussys gymnopedier och tänker på forumvänner som kommit och gått. Hoppas att någon av dem slår sig ned här en stund.

Kramar från Nynykter