av FylleFia

ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli. Givetvis försökte jag mörka men alla mina sjukskrivningar blev en sjukskrivning för mycket. Ingen fara säger min man då han har jobb. Jävla fara tänker jag som skönk ännu djupare i boxen efter uppsägningen. Vi har inget liv utan allt kretsar kring när vi får dricka. Nu har jag varit vit sedan nyår men mannen dricker på. Ändå lyckas han sköta sitt arbete. Jag vet varken ut eller in längre. Känner bara att jag måste tillbaka till livet igen, efter tjugo aktiva alkoholistår. Fruktar att det kommer att bli jättesvårt. Skriver mera sen, men nu har jag kastat mig ut! Det får räcka för tillfället.

Fia

santorini
fre, 2013-12-13 - 20:34

Jag blir glad när jag ser att du bestämd dej för att inte dricka. Jag håller fullkomligt med om att det känns trist och t.o.m. sorgligt emellanåt att inte få "fira" på normalt sätt längre. Men bara ibland. Jag fyllde själv 60 nyss (känns otroligt:)och då fanns det inte en tanke på alkohol. Inte just då i alla fall. För jag är helt införstådd med att ett glas aldrig räcker. När jag nångång tänker på att dricka så är det mängder jag tänker mej. Ett glas kan kvitta. Men jag skulle heller inte gå i fällan att tänka att ett glas kan jag ta för det är lika med ingenting. Det väcker nog begäret. Du kommer över känslan av förlust på semestern. Tänk jag var en vecka på all inclusive förra hösten. Visserligen i Egypten där alkoholen inte precis flödar men dom hade visst gott rödvin. Obegränsat...Visst dyker känslan upp att man borde "passa på" men det har jag testat förut och det gick inte bra. Jag åt glass istället:). Och absolut, jag lovar dej att man får ut så mycket mer av semestern. Vi har varit på flera resor där vi druckit alldeles för mycket, börjat dricka tidigt och somnat tidigt. Jag vill knappt tänka på dom resorna. Man kunde lika gärna stängt in sej hemma men vinet är billigare där förstås...Skammen att gå till den lokala lilla "supermarket" på förmiddan och titta på vita vinet och hon i kassan säger "we have cold too", underförstått att jag skulle dricka det genast. Hmmm.

Jag tror du och jag är olika på många sätt men jag känner en stark samhörighet. Jag vet precis vad du menar med att du får kritisera din man men ingen annan ska komma och säga nåt illa. Så är det och det är helt ok. Min intuition säger mej att det är en bra man. Jag tror han följer ditt exempel så småningom. Han ger dej tid och då får du ge honom tid också.

Jag önskar dej en riktigt fin semester och födelsedag och att du får en verkligt minnesvärd resa! Det tror jag.

mulletant
fre, 2013-12-13 - 20:49

måste kolla in din tråd... Skrattar när jag läser om din man - den vackraste och med en vacker själ. Sån är min mullegubbe också. Det är fint det det:)
Också jag önskar dig en fin semester och födelsedag. Minnesvärd och ihågkommen:) Kram, jag tycker om dig / mt

FylleFia
lör, 2013-12-14 - 10:42

Tack mt och Santorini. Jag tycker också om dig tillbaka mt. På samma sätt som jag gillar Santorini. På samma sätt som Santorini skrev att hon tyckte om mina inlägg. Ingen bullshit, bara klarspråk.

En ärlig diskussion ger mig tusen gånger mer än ett hejarop. Även när jag har en annan ståndpunkt. Men även när jag kan känna igen mig. Santorinis vändor till den lokala supermarketen på charterorten får även mig att vända mig i skam. Exakt så har det varit. Jag har gått in och handlat på förmiddagen. Kall öl och vin. Och jag har sett hur kassapersonalen har lett men ändå inte menat det utan undrat över våra nordliga dryckesvanor. De måste tro att vi är tokiga.

Men denna semester ska det inte ske. Jag ska knalla in rakryggad i supermarket och kanske köpa lite ost att ha på balkongen. Lite juice? Men ska sanningen fram så är jag ingen gottegris. Vatten och the duger utmärkt. Ser fram emot semestern.

Men - ett stort men. Jag känner mig inte bekväm med att flyga. Jag tycker att det är riktigt otäckt att lämna över mitt liv i tredje persons händer. Och då dämpar ju alkohol. Även den här gången har jag valt en feg utväg. Min husläkare skrev ut Atarax som jag kunde ta. Ska tydligen inte vara vanebildande. Har inte prövat än, men jag kommer nog, innan jag ska flyga. Om någon har en erfarenhet av dessa tabletter så dela gärna.

Ja, inte Adde då ;-) som avskyr alla piller, men ni andra som kanske har en mer normal relation till dom (nej, jag tycker inte illa om Adde, han är rak).

Funderar smått på att börja packa. Läste någonstans att det är inte målet med resan som är det viktiga utan resan dit. Så känner jag. Nu ska jag resa med min älskade som jag fortfarande inte har klurat ut om han är alkoholist eller högkonsument. Jag lutar åt det sista.

Och jag lutar väldigt mycket mot att jag kommer inte att dricka. Under inga omständigheter. 50? So what? Jag kan nog nå 60 också och då kan jag ta ett nytt beslut.

Fia

Pellepennan
lör, 2013-12-14 - 11:13

Hallo Fia!

har själv ingen erfarenhet av någon form av lugnande i samband med flygresor. Tycker inte att det är ett tecken på feghet. Att se det som feghet, kanske mer är ett tecken på att du vill ha fullständig kontroll? Lite samma sak som att man tycker det är läskigt att lämna sitt liv i någon annans händer när man flyger? Naturligtvis irrationellt, men så vanligt.

Har som sagt ingen erfarenhet av lugnande medel, men däremot alkohol och flyg. Faktum är att jag (som har en gnutta olustkänsla) när jag flyger, faktiskt känner mindre av det när jag är helt nykter, än "lite" påverkad. I mitt läge är det så att jag varit tvungen att dricka ganska mycket både före och under resans gång för att stänga av oro och känna lugn. Det är ju jobbigt på ett längre flyg. Har jag druckit lite - har det bara förvärrat stressen, så satsa på ett litet "avstängarpiller" och stäng av att det skulle vara svagt.

Ska bli kul att höra hur det går om du kommer åt internet! Glöm inte packa fenorna till dina snygga fötter!

//PP

markatta
lör, 2013-12-14 - 14:39

Tänkte att jag som gammal pillertrillare ska dela med mig av min erfarenhet av Atarax. Jag fick detta utskrivet före det att läkaren började skriva ut benzo till mig. Ett riktigt rävgift är det(för mig alltså). Visst, det är inte vanebildande och det dämpar ångesten något, på så sätt att man inte orkar känna oro. Har aldrig känt mig så trött och utmattad som när jag fick atarax, sluddrade som jag vore aspackad. Trött men kunde inte alls sova på grund av myrkrypningar i benen som värkte. Enorm baksmälla dagen efter, overklighetskänslor.

För mig var i alla fall bieffekterna asjobbiga, behöver ju inte vara så för dig. Jag rekommenderar att du provar någon gång före flyget i så fall.

Bara för att jag är gammal benzomissbrukare så är jag faktiskt inte anti alla piller. Jag är anti kring att det ofta saknas uppföljning och att många läkare skriver ut något som ska vara en akut lösning men att det långsiktiga arbetet saknas och ersätts av tabletter. Jag tycker till och med det var rätt av läkaren att skriva ut benzo till mig första gången eftersom det var en akut situation. Det som var fel var att jag sedan fick vänta ett år på den långsiktiga behandlingen, som jag då hade ännu svårare att ta till mig för att jag redan var fast i ett missbruk.

Jag vet inte mycket om alkoholism och tabletter. Vissa menar ju att det räcker med EN tablett benzo för att väcka upp alkoholdjävulen. Atarax är ju inte benzo däremot, men påminner, enligt mig, än mer om en fylla(dålig sådan) än benzo.

Kanske blev du inte klokare av detta och kanske räknas jag heller inte in i kategorin "normal relation till piller". Anywho, hoppas verkligen du får en underbar resa. Det förtjänar du!

FylleFia
lör, 2013-12-14 - 16:33

Tack markatta och Pellepennan. Jag har faktiskt googlat Atarax (jag som avskyr att googla och alltid tycks hamna på flashback). På nätet jämförs Atarax med sockerpiller. Lite ofarligt så där. Men här är det en annan nivå på trådar och text. Jag är inte alls bekväm med detta alternativ när du markatta beskriver dess biverkningar. Men jag är redo att testa allt, för jag är rädd för att flyga. Skiträdd. Jag skulle kunna skylla på att det var därför jag drack under förra semestern. Men det skulle inte vara sant. Precis som Pellepennan beskriver så snarast ökar ett alkoholintag min ångest. Och ångest har jag. I somras blev det så olyckligt att jag fick se piloten genom fönstret när jag gick genom gaten. Han såg inte frisk ut. Ett antal kilos övervikt och en osund grå hud. Jaha, i denna människas händer ska jag alltså lägga mitt liv? En människa som inte ser ut att kunna ta hand om sig själv? Antagligen hade han full koll eftersom jag överlevde resan.

Men jag är flygrädd och idag ska jag pröva Ataraxen för mitt förnuft säger mig att pröva för första gången på flygplatsen kan bli fel. Sluddra och känna av en bakfylla som inte finns?

Jag vet att jag är löjligt rädd för piller. En asperin (och en antabus) kan jag ta men resten av skalan är jag feg inför. Jag ser hur en del andra här på forum slänger hit och dit med benzo. Ska sanningen fram så har jag ingen åsikt. Jag vet inget om det. Tabletter?

Joho Markatta, jag tror visst att du har ett "normalt" förhållande till dem. Du har ju tagit dem. Till skillnad från dem som bara avskyr (sorry Adde).

Så ikväll ska jag ta en Atarax. Se vad det gör för mig. Men jag är feg. Ser det lite som att ikväll ska jag skjuta heroin. Som att ta det där första glaset. Ett medvetet val. Och jag kommer att överleva. Min läkare hade aldrig skrivit ut det annars.

FegaFia

markatta
lör, 2013-12-14 - 20:51

Var inte meningen att skrämmas, ville bara säga att bieffekterna på "ofarliga" piller ibland kan vara jobbigare än de beroendeframkallande. Men det är ju individuellt. Det jag skrev var bara min upplevelse.

Benzo eller Bensodiazepiner är ett samlingsnamn för en sorts lugnande, oftast tabletter. Typ Valium och Rohypnol är nog de kändaste men inte de mest använda i Sverige. Var inte meningen att slänga mig med uttryck som du inte kände till. Det är nog mest folk som tagit eller knarkat dem som kallar det benzo egentligen.

Du är inte feg Fia. Du värnar om ditt sinne och din kropp. Det är bra.

Kram

Lilla Fjäril
lör, 2013-12-14 - 23:09

Hej Fia!
Jag önskar dig en lycklig och bra resa!
Det är klokt sv dig att testa din reaktion på atarx redan nu eftersom det kan vara olika. Jag känner inte riktigt igen det markatta beskriver.
Min erfarenhet är denna:

Jag har enbart använt den som lugnande i samband med läggdags, som ett komplement till imovane, en insomningstablett. Dessa två preparat har jag tagit varje kväll , utom de då jag i stället druckit vin,under lång tid.
I början tog jag bara imovane, på den tiden räckte det.
Men då min sömnproblematik och min ångest i samband med att sova blev värre , fick jag även atarax, för dess milt lugnande men inte beroendeframkallande effekt. Det jag märkt är att då jag tar atarax blir jag seg och trög långt in på dagen. Känner inget konstigt när jag tagit den, blir något lugnare (numera inte tillräckligt för att somna) men får inget obehag.
Däremot kan jag ha svårt att orka vakna, och känner mig som sagt seg och lite avtrubbad långt in på dagen. Det kan jag tycka är en tråkig biverkan, jag gillar inte den segheten alls!
Men, jag blir inte konstig och sluddrar inte, funkar normalt fast segare.
Hoppas du får en bra effekt av dem och slipper biverkningar! Förstår verkligen att det måste vara så jobbigt att vara flygrädd!
Kram och lycka till!

FylleFia
sön, 2013-12-15 - 11:26

Tack markatta och Lilla Fjäril för er input om Atarax. Utan den hade jag nog inte vågat ta mina en och en halv (Jo jag smackade på) igår. Idag tycker jag att jag var löjlig. Jag tvekade aldrig för att dra i mig nästan två flaskor en kväll, och sedan blir jag rädd för tabletter som min fine husläkare faktiskt har skrivit ut. Han hade aldrig skrivit ut två flaskor vin per kväll.

Så hur gick det då? Somnade som om jag vart klubbad i huvudet. Men jag sov bra och länge. Inga konstiga drömmar och inget ludd på morgonen. Ja, inte mer än vanligt tror jag. Kanske lite seg men inte den där bakfyllesegheten utan mer kolugn. Vilket jag är säker på att några koppar kaffe kan räta ut. Mannen sa att jag blev cool. Iskall liksom utan att hetsa upp mig i tv-soffan över den infantila "underhållning" som vi serverades. Utan jag nickade till, med den stora skillnaden från vinet, att jag såg det själv. Nu börjar jag nicka till. Nu är det dags för sängen.

Så ja, Atarax tycks passa mig. Kanske för bra? Är man född som en skeptiker så finns det alltid en tendens att överanalysera allt. Men klart är att jag ska ta detta piller innan jag flyger. Dessutom ska man inte dricka på dem. Både hängslen och livrem där.

Förutom mina toktankar så rullar livet på ganska bra just nu. Jag börjar hitta mig själv. Sakta men säkert. Inser att jag kanske trivs bäst ensam. När mannen kilade iväg i morse för att klara av de sista småbitarna på jobbet så blev jag glad. Inte för att bli av med honom - för jag trivs och kan hundraprocentigt vara mig själv - men för att få egentid. Jag tror fortfarande att jag är störd. För enligt allt jag läser så ska man inte känna så. Utan tvåsamhet till vilket pris som helst år det "rätta".

Läser mycket anhörigtrådar nu. Men inte som förr. Då ville jag se min mans riskkonsumtion. Idag vill jag helldre se ett annat perspektiv. Hur mitt missbruk kanske berör andra. Att jag kanske inte har rätt att uppföra mig hur som helst. Att ett trevligt utsende aldrig ursäktar ett illa beteende,

Fia

Lilla Fjäril
sön, 2013-12-15 - 13:04

Att det fungerade så bra med atarax!

Förstår ditt behov av egentid!
Nu när du har dig själv och kan känna dina äkta känslor, höra dina egna tankar, så är det viktigt att de får utrymme!
Kram

FylleFia
sön, 2013-12-15 - 17:22

Ju mer jag läser på anhöriga. Desto mer uppgiven blir jag. Alla dessa kvinnor som slåss för sina män gör mig ledsen. Kvinnor med egna drömmar, drömmar som får backa "för att". Nu är det synd om alkoholisten, nu är det synd om envåldshärskaren. Jag inser mer och mer att jag hör hemma där. Inte som den stackars medberoende som har fått sitt liv förstört genom ett felval. Men som den som förstör. Den som är en elak egoist som kan vända sin partners ord till vad som passar för stunden.

Så trådarna där ger mig mycket. Samtidigt som jag inte alltid förstår. Men det är mycket som jag inte greppar. Läser Addes länk om vuxenbarn och jag fattar inte. Förstår inte att man som vuxen kan skylla på sin uppväxt. Ja, förstår rent logiskt, men inte principiellt. Jag tycker nog att vi alkoholister allt för ofta drar på oss offerkofftan i någon form. Samtidigt som de medberoende gör det. Fast kanske utan samma val?

Jag har svårt för människor som utmålar andra som svarta för att ta en poäng. Till exempel - vår husgud. Där andra läser in en bra skribent så ser jag en ekonomisk och främlingsfientlig man som ofta gör sig rolig på andras bekostnad. Ser att jag gör mig själv en otjänst genom att skriva ner det. Men jag väljer att posta för annat vore fegt.

Jag vill inte längre vara feg. Jag vill heller inte "pick a fight". Jag vill vara ärlig mot mig själv för det förtjänar jag. Jag är Fia och jag är inte förtjust i förtryck.

Fia

LillPer
sön, 2013-12-15 - 17:46

Jag har också börjat gå in och läsa på anhörig. Det har gett mig ett annat perspektiv på mitt egna fylleri och jag ser där hur illa våra anhöriga faktiskt mår. Oftast då kvinnorna till oss ibland idiotiska män.
Det har för mig blivit en ny terapi att läsa där och jag stärks i min tro och vilja att få bort det svarta ur mitt och familjens liv för gott.

Jag är inte riktigt med vad du menar med husguden? Jag är trögtänkt idag och borde kanske fatta, helt värdelös faktiskt.

Jag vill inte heller vara feg längre.
Jag vill också vara ärlig mot mig själv.
Det tror jag att till och med jag förtjänar, i morgon och alla andra dagar.

Fia, jag har ingen koll riktigt när din resa bär av, men jag önskar dig all lycka och härliga bad i den varma solen.
Du klarar det galant.

Tänker på dig.
LP

santorini
sön, 2013-12-15 - 17:54

ett sånt piller, haha, det finns nog stunder när man önskar att man inte skulle hetsa upp sej. Fast jag skojar bara, tänk vad slätstruken man skulle bli.

Kanske du skulle trivas som särbo, Fia? Jag är på sätt och vis det, min man är ofta borta, kör långtradare så han är borta hela veckan. Jag trivs riktigt bra för mej själv. Behöver egentid!

FylleFia
sön, 2013-12-15 - 21:25

Vad bra LillPer att du inte lyckades lura ut husguden. För jag skrev det för mig själv. Jag har inte längre något "behov" att trascha andra eller hänga ut deras tillkortakommanden. Men jag vill kunna skriva av mig, sätta ord på mina känslor.

Särbo? Jo, det kan nog passa mig perfekt Santorini. Men man är sällan ensam i ett förhållande utan får kompromissa. Vad passar honom? Så jag vet inte, vet så lite nu för tiden. Vet att jag avundas dig, en långtradarchaffis skulle passa mig bra. Nu fick jag en vanlig kostymnisse som vill ha lite "svenssonliv". Men passar det mig? Är inte säker alls. Trots att jag älskar så trivs jag ensam. Jag är väl en kuf i det vanliga samhället. För mig är inte tvåsamhet höjden av lycka.

Men nu ska jag testa igen. En månad med start på tisdag. Kan jag? Inte en aning. Vill jag? Inte en blekaste. Älskar jag? Jo, det gör jag. På mitt lite hetsiga sätt så älskar jag mycket. Men är jag ett parämne? Kanske inte idag. Jag är inte den som sitter still i båten längre. Samtidigt vill jag inte heller bli den där partnern som bara riktar kritik mot sin utvalda.

Tack för alla lyckönskningar för min födelsedag. Nu börjar det verkligen att bli packningsdax. Givetvis med fenor och cyklop Pellepennan, fast med mina 43:or så säger mannen att inga fenor behövs . Vad vet han?

FerieFia

FylleFia
mån, 2013-12-16 - 10:26

Suger på mitt kaffe och läser i trådarna. Jag inser mer och mer att det finns ett mörkertal av sociopater där ute. Riktigt otäcka män (oftast) som väljer att förtrycka sin partner. Ibland sublimt men andra gånger med ren nävkraft.

Jag inser mer och mer att detta forum är och har varit nyttigt för mig. Inte bara för min nykterhet men även för mitt äktenskap. För mitt groende. I början var jag så förbannad på min man som inte ville sluta dricka när jag gjorde det. Jag stormade ut och skulle göra en statement. Idag är jag lugnare och mer tacksam. Jag ser vad jag har. Kanske dricker gubben, men han är aldrig elak. På sin höjd lite spydig men å andra sidan var det ju en del av det som jag förälskade mig. Att han till skillnad mot mina tidigare män aldrig har lallat med utan vågat uttrycka en åsikt som kanske inte alltid stämmer överrens med min egen.

Jag ser mer och mer att jag är jävligt lyckligt lottad. Många människor skulle inte kunna ta det som jag har utsatt honom för under min resa till nykterheten. Att ha en hustru som flyr hemmet för att bosätta sig i en kolonistuga kan nog väcka skam och mindrevärdskänslor i hans värld. Men han bara skrattar och säger att jag får ta tid. Att jag är värd att vänta på. Att jag är bäst på att vara Fia. Jag önskar att alla kunde ha det så. Jag tror att mt och Santorini har det. Starka män. Och jag ser det även här i en del killar.

Men jag ser även motsatsen i en del anhörigtrådar och även alkistrådar som jag läser. Och jag försöker att nypa mig själv mentalt i armen för att inte tycka till. För vad hjälper det? Vi kan alla göra våra val och att ifrågasätta de valen är ju att idiotförklara vederbörande. Jag kan bara maktlöst se på. Tror AA har något om det. Inse skillnaden när man inte kan förändra. Är det sinnesrobönen?

Nu bör jag verkligen börja packa. Jag är nog genuint lat. Eller så är jag en person som bara kan agera under "måste" och lite press. Vilket gör min man bra nervig. Och jag har en elak ådra för jag brukar driva med hans nervighet. Säga att jag ska bara när det gäller något viktigt. "Jag ska bara gå på toaletten" när det är last call på flygplatsen. "Jag ska bara packa" när taxin står utanför på gatan. Idag ska han få en överraskning när han kommer till katthemmet. Väskan ska vara packad, för det är han värd.

Jag är nog väldigt nykär just nu. Och det passar ju bra när vi ska bo så nära varandra i fyra veckor. Ser till och med fram emot det. Att upptäcka min man på nytt. Men samtidigt vill jag förbli singel. Att äta kakan men ha den kvar. Kan man göra det?

Fia

Spes
mån, 2013-12-16 - 10:38

Du skrev rätt ut men det kändes som om en del av orden var riktade till mig och de hjälpte mig.
Jag blev förbannad istället för ledsen.
Jag har följt din tråd och beundrar din beslutsamhet och ärlighet.
Hoppas din resa blir bra!
Spes

Pellepennan
mån, 2013-12-16 - 13:16

Kanske är det så att relationer - även i vuxen ålder - mår lite bra av spänning och viss oklarhet? Lite som när man är ung och nyförälskad och inte vet om det är helt säkert att man blir ett par, och inte ens om känslorna är besvarade? Om det sker på ett sunt sätt så kanske det även efter en lång relation, kan var början på en nystart? Ser man värdet i varandra så finns det ju alltid mycket hopp!

Så när väskan är packad så är det väl bara att trycka i sig ett piller (Piller-Fia :-)) så är ni ju snart på väg.

Ha det så skönt då, och kom lika stark tillbaka!

NyMan
mån, 2013-12-16 - 20:22

att du har en alldeles superbt härligt avkopplande resa. Att du upptäcker din man på nytt och kanske även nya/nygamla sidor i dig själv. Må det bli en spännande färd, både känslomässigt och geografiskt. Låt Den Goda Anden följa dina steg och ge efter för de ingivelser som ger dig något tillbaka. Jag ska tänka på dig här hemma och när jag ser dig framför mig på en vitskimrande strand vid ett azurblått hav så lovar jag att jag ska le med hela ansiktet. Med andra ord: Ha det bara bäst!

Så, iväg med dig nu!/NM

FylleFia
sön, 2013-12-22 - 14:22

God Helg vänner! Här är allt gott! Nykter fortfarande. Nykär och brun som en pepparkaka (passar ju bra denna årstid) Hoppas alla som vill får en vit jul.

Fia