Senaste kommentarerna i forumet

Dag 26, men jag har mycket sug och skulle vilja vila från att vara nykter -vet inte hur jag förklarar det. Samtidigt vill jag ju naturligtvis inte ha konsekvenserna av att dricka. Så mycket slöseri med tid med att må dåligt och att vara bakis. Tror jag måste börja träna eller någonting för att få ordning på den leda och trötthet jag känner. Ska man vara så här trött? Tycker nästan att jag har mer energi när jag dricker - men det stämmer inte för då blundar jag för mina bakisdagar.

Grodan.

24 dagar är absolut märkvärdigt! Var stolt! Ge dig själv en klapp på axeln. Jag kör också Antabus. Jag vet att det inte är någon lösning långsiktigt, men det hjälper mig just nu. Det är som ett par kryckor tills jag kan gå själv, som någon klok människa har sagt. I nuläget vågar jag inte helt lita på mig själv. Möten verkar funkera för mig. Det är alltid något jag tar med mig hem efteråt.

kram

Det fixar du Dompa!
Ta till Löpningen och flytta upp Häcken en bit till :-)

//Paron//

Hur har du det? Skriv en rad om du vill/orkar, skulle göra mig glad! Här går det inte alls bra :(, katastrofalt rent utav utan att gå in på sorgliga detaljer. Men har förhoppning om nya tag, börjar om på onsdag (ska bort i morgon och klarar det ej då). Vill försöka ha en bra närvarande sommar!

Kram

Ja du Dompa! Galen är nog bara förnamnet, har nu slitit på hojen vardagar 3 -4 tim varannan kväll och på lö sön 5-7 tim.
Sliter på kroppen det också men man mår utmärkt!
Helvitt har det inte blivit men det blir inte mycket tid över till spriten som du sa.
Det blir inte många minuter över till forumet heller, men tankarna finns här!
Hur har du det i Perth?

4 minuter och 20 ampere ska ni se att jag blir inom kort populär... herregud - nu kom den, raden.
Ha det gott Berra:) / mt

tror också att avståndet, det anonyma, eller det som inte kommer inpå är lättare att hjälpa. Det får beröra men bara lite. Många vill hjälpa men helst då på distans.

Från det ena till det andra så träffade jag idag en man som gått från värsta misären, förändrat sitt liv från grunden och nu tagit körkort :-)) Vilken fantastisk resa den mannen gjort !! Jag är så imponerad över hans växtkraft och framtidstro, hade jag hälften vore jag djävligt glad !! Jag blir så glad och upprymd av att se vad som sker om man tar bort drogerna och låter folk blomma upp. Jag talade om för honom vad jag tycker och fick ett litet skyggt leende tillbaka, han är inte bortskämd med att folk ger honom beröm, huggen och slagen från det förra livet har satt djupa märken inombords.

Ett leende och ett vänligt ord kan lyfta vem som helst och ge ny näring åt livet.

Den rastlöshet du tidigare beskrivit bekämpas ju just så här. Nästa gång du känner dig rastlös och orolig så gå tillbaka och läs vad du nu skrivit. Du kan och vet hur du kan vara medvetet närvarande. Du har strategier, spara dem och påminn dig om dem.

När jag gick i DBT-terapi fick jag öva mycket på just medveten närvaro. För att kunna komma dit fick jag öva i tre steg: Observera-Beskriva-Delta.
Observera: lägg märke till, bara notera, försök uppleva utan att reagera, syn, hörsel, smak, känsel, lukt, känslor och tankar kommer och går
Beskriva: sätt ord på, försöka att inte döma
Delta: fokusera på det du gör, vara här och nu

Ha en fin dag!

Hej Grodan! Jag har ringt AA vid vissa situationer för att få prata med någon som förstår,
Men i mitt lilla samhälle finns det ingen sådan grupp att gå med i. Visst det är inte jätte
långt till grannkommunen men det har inte blivit av att åka dit.
Du beskriver det väldigt likt mig! En jojo. Visst stärks självförtroendet efter en tids nykterhet
tyvärr har jag inte lyckats slå igen korken helt. I botten blir man fan folkskygg o rädd,
känns som att hela världen ser ner på mig. Fy för allt man gjort med alkohol.
Men jag behöver jobba på min självkänsla för att orka gå vidare i livet.
Är det något som skiljer en A hjärna från en normal? Allt leder bara till svek.
Varför fattar jag inte. Varför är jag så svag:-(

En försvunnen person är någon som är helt värnlös, ett oskyldigt offer som i många fall saknar en historia för oss. Det enda som krävs av oss för att rädda offret är att hitta den försvunna personen.

En smutsig alkis ses inte som ett oskyldigt offer, tror jag, utan som en jobbig jävel som får skylla sig själv. Dessutom så krävs det mer av oss än att bara "hitta", obekvämt engagemang och kanske tvingas vi omvalidera vår syn på hela samhället och egentligen mänskligheten. För många är det svårt att se att samhällsstrukturen har sina sprickor i välfärdens Sverige och att människor inte är antingen goda eller onda, offer eller förövare.

Skulle vi få reda på mer om de personer vi söker, t.ex. vi söker här en man som just blivit påkommen av sin fru att ha gått till prostituerade under flera års tid, då detta uppdagades fick han panik, gav sin fru en ordentlig käftsmäll, kände därefter så stor skuld att han rymde iväg för att ta sitt liv, så kanske vi inte alls skulle känna oss lika mycket som hjältar i vårt letande.

Jag tänker att det är samma mekanism som får oss att skaffa ett fadderbarn, ett stackars värnlöst och fattigt barn i ett land långt, långt bort någonstans, samtidigt som vi blundar för att här i Sverige så lever tusentals barn från papperslösa familjer i fattigdom, att polisen till och med tränger sig in på BUP här för att tvångsdeportera ett barn. Det är skillnad på offer och offer och vi söker nog en "quick fix" i vår vilja att hjälpa. Det får inte vara för nära inpå oss eller kräva för mycket av oss i personligt engagemang och det får absolut inte rubba vår syn på att i Sverige är vi alla trygga och har tillgång till det sociala nätverket. Tänker vi annorlunda så blir det oss övermäktigt, plötsligt är det inte bara en människa, ett "offer" att rädda utan de finns överallt, det tar aldrig slut. Kanske kan de också vara vi själva.

Kramar

Varför rusar inte folk fram och vill hjälpa en sån människa i nöd utan väljer att leta efter en som med all sannolikhet är död ? Bra fråga. Tror att en del av förklaringen ligger i att den människa du beskrev sätter ljuset på vår egen hjälplöshet -vi vet inte vad vi ska göra eller hur - eftersom svaret ligger hos honom - inte hos oss. Är han skadad av sina gener? Sitt arv eller av sina egna val eller alltihop? Vad vi än svarar på det så har vi ju inte lösningen - bara han - och han tycks ha accepterat det han inte kan förändra, men saknar mod,kraft, vilja eller styrka att förändra det han kan. Det blir för oss som står och ser på alltför svårt.

Tänker på min fd man som far så illa och som jag känner mig så hjälplös inför att jag inte längre orkar ha kontakt. Jag mår för dåligt av att se hans dåliga mående som han inte bryr sig om. Om vi ska ha kontakt förutsätter det att jag ger upp allt jag tror på och accepterar hans som jag ser det förljugna värld - jag måste helt enkelt välja.

Jaja, det här kan man reflektera länge kring.

Grodan

för dina tankar ! Igen :-) Känns underbart att få finnas i någons tankar, det lyser upp min dag.
Livet knallar på utan att jag kan påverka det alls för närvarande och det känns rätt pressande. Jag har ju blivit van med en väldig frihet i min nykterhet och nu när den begränsas återkommer lite gamla känslor.

Men jag har ju fortfarande möjlighet att själv välja mitt mående så jag försöker plocka upp allt positivt som gör mig glad och att jag kan se att hur än livet ställer till det så är jag nykter och jag lever ett bra liv. Åtminstone jämfört med tidigare.

För ett tag sedan var jag med på ett sök i den stora frivilligorganisationens regi och vid en liten paus för att samla ihop gruppen kom en sk a-lagare fram och ville prata. De andra ryggade tillbaka och då inte anbart av andedräkten utan även av åsynen av en "förtappad". Han var lyrisk över vårt frivilliga arbete med att söka försvunna personer och vi pratade länge över hur förvånansvärt hjälpsamma människor faktiskt är när det kommer till kritan. Och jag kunde ju bara hålla med men efteråt funderade jag över var gränsen går hos folk ? Mannen var helt klart påverkad och kläderna hade nog inte tvättats det sista halvåret men han var förunderligt klar i skallen och hade väldigt fina, sympatiska, åsikter men....?? Varför rusar inte folk fram och vill hjälpa en sån människa i nöd utan väljer att leta efter en som med all sannolikhet är död ? Utom all hjälp.

De flesta poliser och väktare i citymiljö tar gärna ett snack med dem som glider omkring i sökande efter nästa kick och de kan i de allra flesta fall handskas med dem även om de spårar ur helt just för att respekten för människan finns uppbyggd. Varför är vi andra så rädda för att hälsa och ge ett leende till en som verkligen behöver det ? De är ju medmänniskor som är sjuka men som ännu inte hittat vägen ut från skiten. Jag har en regel som jag följer strikt : Jag ger aldrig någonsin pengar till beroende (och inte heller till proffstiggarna som nu invaderar våra städer). Jag vill inte bli en möjliggörare och de som känner mig vet också min ståndpunkt och det har hänt att de sagt åt "nya" att inte tigga av mig för jag är en av dem :-)) Lite osäker där om jag ska ta det som en komplimang :-))

Att bli sedd som människa kan lyfta en person från missbruket och det kan också, som nu när du skriver en rad till mig A-M-G, göra min dag till en lysande dag. Tack !

Och tack till er alla andra som fortfarande skriver trots stiltjen på forumet, ni hjälper mig att vara nykter även idag.

Kramomer ♥

Tack för fin stöttning Santo. Behöver verkligen sådant stöd. Är dock alldeles för skör för att agera in "real life".Tror till och med att det skulle kunna ställa till det för mig i nuläget - däremot senare när jag känner mig mycket mer stabil skulle det vara roligt med halvverklig kontakt. Tror jag än så länge behöver det skydd som anonymiteten på forumet ger mig - då vågar jag vara öppen om mig - vilket jag tror är en nödvändig komponent i min nykterhet.

Idag är det min 24 nyktra dag - inte särskilt märkvärdigt för vissa-men för mig är det nästan en revolution. Har vad jag kan minnas bara varit nykter så länge (35 dagar) en gång tidigare under de senaste 20 åren. Det känns verkligen som om jag gjorde ett vägval där i inledningen av min nuvarande nykterhet när jag gick på fest med en flaska alkoholfritt och tänkte att det får bli som det blir, dom får tycka vad dom vill, för jag väljer mig. Det kan inte få vara så att människor som ändå inte kommer att ställa sig på min sida om det verkligen skulle blåsa ska få styra vad jag gör med min mitt liv. Kan dom inte acceptera mig som jag är så får det vara.

Känns så skönt att träffa arbetskamrater och inte oroa sig för om jag luktar eller hur jag ser ut. Tycker också att mina tankar sakta men säkert klarnar - väntar nu bara på litet mer ork än vad jag har för tillfället- men den kanske behöver en puff med litet träning - kommer till det.

Har ett enormt godissug och ska strax åka iväg till affären för att tanka mjuk lakrits med socker på. Tänker unna mig att njuta av detta en tid till och kanske alltid - men i så fall inte i de mängder det nu är fråga om. Men var sak har sin tid och jag blir ialla fall inte bakis av lakrits och hur mycket lakrits jag än stoppar i mig så vet jag hela tiden vad jag gör.

Härliga juni!

Grodan

Hej Pontus!
Har du provat AA? Mötet med andra i liknande sitution kan vara väldigt läkande och inspirerande. Har själv ett jojo - självförtroende/självkänsla. Ibland tycker jag att jag är fantastisk och ibland inte vatten värd, mycket känslig för vad omgivningen tycker och säger och ibland hård som flinta - couldnt´care less. Försöker få ihop detta i något så enkelt som att "det är som det är oavsett hur det är" och att jag som människa duger som jag är så länge jag som människa gör vad jag kan alltså inte vad jag borde kunna. Det är därför jag kallat min tråd för "Jag duger" för att påminna mig om detta och om att det räcker och blir över. Har gärna använt alkoholen för att på kemisk väg blåsa upp min självbild inför mig själv. Det funkar en stund men det som kommer sedan holkar ur både självrespekt och självkänsla å det grövsta.

Att vara nykter är enligt mig en bragd när man har dom problem som jag har, men jag vet att det inte är alla som ser det så. Försöker så gott jag kan träna på att ställa mig på min sida och göra det som är bra för mig - det är som jag ser det en själv-(med)känsla som i förlängningen ger självförtroende.

Vet intre om u får ut nåt av detta men ivart fall -ha det

Grodan

Nu i dagarna har jag hållit mig ifrån alkoholen i 31 månader. Det går att byta livsstil om man bara ger sig fasen på det.
Det har inte varit enkelt, nädå. Och det är inte heller enkelt. Men det går.

Ville mest skriva det, ifall det är någon som tvivlar. Kunde jag kan du.

Ta hand om er i försommartiden. Stanna upp och ta vara på allt det vackra naturen ger nu.

Maj månadhar i stora hela varit väldigt givande men kört huvudet ner i sanden o
tappat kontroll. Länge sedan ja skrev här men varit in o läst lite då o då.
Någon som vet av nått bra sidor mm att hjälpa mig jobba på min självkänsla?
Gärna ljudbok mm.

Den andra låten jag kan komma ihåg är sjuttiotalsdängan...
Ge mig fyra minuter och tjugo ampere, som sjöngs av någon unge...

Solen skiner, fåglarna kvittrar och det är grönt i gräs,buskar och träd så att det nästan gör ont ute.
Pollen har färgat utemöblerna helt gula och det "dammar" till vid minsta lilla vindpust i granarna.
Det kommer små ?kaveldun? farandes genom luften och sveper långsamt förbi mig.
Huset är invaderat av små svartmyror som letar något sött att smaska på,
ute i trädården kravlar det runt stora vinbärssnäckor som knastrar under fötterna om man är oförsiktigt.

Kaffebryggaren har frustat klart i köket, nu ska jag sätta mig mitt i juninaturen med min frukost av jordgubbsfil och kaffe,
Och jag ska bara njuta av att få finnas här och nu, hade jag druckigt igår hade jag omedveten om allt detta fortfarande sovit kvar i sängen.

Har jag tur kanske jag får se och höra fiskljusens höga skrik iiiik iiiik däruppe bland molntussarna, majestätiskt seglandes utan att ta ett enda vingslag.

Det finns massor av måsten här i livet, men det mest prioriterade är att få bara vara just nu, insupa sådant som gör det värt att orka leva fem dagar till.
Den som glömmer det får det svårt att ta sig igenom veckan, därför är det viktigt att hinna med att ladda sina batterier...

Juni är en fantastiskt årstid, men man behöver gå ut för att kunna uppleva den, och vara I den, inte vid sidan av den.

/Berra

... underbart e kort:) Var det inte så Uggls sjöng:)))
Oberoende - livet är gott. Ha det / mt

Hej Adde. Tänker på dig o hoppas allt går bra för dig! Du har gätt mig o så många kraft på forumet. Ha en underbar dag kram.

..nytt rekord Mulletant?

Ha det bra själv, det är rätt åt dig.

Mors Berra

fint Berra... att kunna vara ensam (med sig själv) - det är starkt. Ha det / mt

Spännande och fritt, allt på en gång...

Familjen har denna helg helt olika planer,och jag blev ensam kvar, hemma, inte ens en bil lämnad till övers för mig.
Vad ska JAG göra då, sitta där hemma med tvätt och städning?, lite trädgårdsarbete kanske?

Nä f-n heller, jag ska väl också göra någonting!

Såg möjligheterna inte omöjligheterna, ringde min bästa kompis och frågade....vad gör du i helgen?
Killen som är ensamstående med vuxen dotter som annars brukar vara som en igel på mig under helgerna blev mäkta förvånad.
Vet du vad?, vi tar hojarna till stugan och tar en grabbhelg, vad säger du om det?
Men men men, det ska ju bli skitväder, jo svarade jag, men det blir det ju hemma också, varför kan vi inte sitta i stugan och ha skitväder likaväl som hemma?
Visst, men hur gör vi med maten, äh svarade jag, vi tjackar så mycket som ryms i våra bjutyboxes som vi har på pakethållaren,
En tar ölen och en tar käket, deal?

Öh öh..., förslaget kom alldeles för snabbt hörde jag...

Vi gör så här, funta på saken sa jag, jag drar om en timme ska bara packa ner ett par kallingar och ett par strumpor,
Så har du den tiden på att fundera klart, OK!
45 min senare ringde, "...jag är på!"
Shysst svarade jag vi syns på donken sista staden innan urskogen tar vid om två timmar, så bunkrar vi där.
Polaren som skulle iväg på party på lördagskvällen gör mig sällis i ett knappt dygn i alla fall, vi käkar snacks och godis framför TV'n och fiser ikapp som bara grabbar gör när vi är ensamma, skratten och mysfaktorn var hög när vi kollade igenom ena rullen efter den andra.
Han drack 3,5'or och jag nollbira, fågelkvittret hade hunnit börja innan vi gick och lade oss i våra sängar.

På lördagen drar han iväg på eftermiddagen och lämnar mig ensam i pissregnet, åskan har börjat mullra samtidigt som de mörka molnen rullar fram över horisonten.
Jaha!, vad gör man nu tänkte jag...?
Diskar en stund och sätter sedan på bastun, låter svettpärlorna ge laven mörka fläckar, ite behöver man någon bastubärs här slog det mig.
Sitter nu nyduschad och fräsch med nytvättade myskläder framför tv'n och tittar ut över havet som ser ut att vara begjuten med flytande silver på ytan,
Den grå himlen och de fagra vattendropparna ifrån träden säger mig att här är du underordnad naturens lagar...
Borde jag vara rädd?, åh nej inte alls, nu har jag verkligen chansen att få umgås med mig själv på mina villkor, så passa på och njut Berra.
Det här är precis ett sådant tillfälle du kommer att i framtiden tänka tillbaka på, ensam i en liten röd stuga någonstans mitt i skärgården.
Inte ens alkoholen och dess berusning ska få ta den ifrån mig, det är mitt löfte till mig själv...
Att vara stark nog för att inte behöva bjuda in känsloförstöraren alkohol, det kräver lite mer än att bara låta det bero...

Ensam är stark?, kanske

/Berra

Jag vet att jag är tjatigt präktig osv men jag kan inte undgå att se att du är precis där jag var för ett år sedan. Ja med undantag för att du har ett försprång eftersom du redan klarat ett bra tag utan vin. Förra året kände jag att det var ett vägskäl, göra nåt eller gå ner mej i missbruk och skam. Jag vägde drygt 20 kg för mycket och ville bara gömma mej, vilket gjorde att jag drack för att stå ut. Men så valde jag livet och redan efter första helgen gick det lättare. Lchf har jag predikat för eftersom det passade bra för mej. På 10 veckor gick jag ner 10 kg i vikt vilket gav mitt självförtroende en rejäl kick och genom det blev det allt svårare att gå tillbaka till gamla vanor och förstöra allt. Nu möter jag sommaren 18 kg lättare. Fuskat lite med glass och godis annars hade jag fått bort allt men några kilo kvar gör inte så mycket. Det tar jag bort i sommar. Med detta vill jag bara säga att du kan välja att i höst vara i god form. Det är värt lite ansträngning. Jag har inte mått såhär bra på många år.

Vet inte det jag. Vi har alla våra olika hjälpmedel, vi som klarat oss. Du gör ett fantastiskt jobb, ge dej själv beröm för det! Det finns dom som går på AAmöten alla dagar i flera månader. Det är en sak som inte passar mej men funkar för andra. Alla sätt är bra som funkar. Stressa inte med att sluta med ditt antabus, fortsätt. En dag klarar du dej utan, jag lovar. Tar det ett år so what! Att bli sugen på alkohol är inte farligt. Det får vi leva med. För mej är det vissa situationer som triggar igång suget. Med tiden kommer det alltmer sällan och går snabbt om. Kan återkomma oftare vissa perioder, t.ex tycks sommar och sol väcka tankar på vin. Men en viktig sak måste du komma ihåg: vi behöver inte agera på det. Sug försvinner. Känn efter, rid på vågen som nån sa och det går om. Du är så bra på gång, jag är stolt över dej och din kamp. Du har rätt inställning. NU är rätt tid. Om du är på Facebook får du gärna kontakta mej, sök på Santo Blond. Om du vill förstås :)

Vet inte om jag tycker att det är att fly att se hur svag man faktiskt är för alkhohol. Att tala om för sig själv vad man BORDE klara tänker jag kan vara att fly istället för att vara ärlig mot sig själv kring vad man faktiskt i nuläget klarar. Vad är det du riskerar när du ställer upp krav på vad du borde klara? Själv skulle jag i nuläget (23 dagars nykterhet) under inga omständigheter klara en charterresa utan att ta Antabus - klarar inte ens av vardagen utan det. I så fall hade jag fått sitta inloggad på det här forumet 24/7 och då spelar det ju inte någon roll var man är - i en solstol eller på en alptopp. Förmodligen hade inte heller det varit tillräckligt eftersom det för närvarande är relativt dött här.

Varför inte unna dig en hälsoresa till något SPA eller något liknande som ett startskott på hanteringen av dina viktproblem? Det kanske vore någonting nytt och annorlunda?

Grodan