Senaste kommentarerna i forumet

Nu avslutas denna delen av vår resa, jag kommer att sakna er. Jag önskar dig all lycka och att du följer ditt hjärta.Många kramar Kalla

det var jag som rekommenderade den. Köp gärna hennes lilla bok på vulkan.se, bättre tankar och insikter om alkoholism finns knappast. Borde läsas av alla som utbildas till läkare och terapeuter.
kram
Fenix

jag saknar gänget så jag måste logga in i alla fall och ser att den ena efter den andra lämnar! Vi får väl titta in här ibland ändå. Du är en av dom som gett mej mest här, bland andra förstås. Kanske man skulle skriva på Det vidare livet i alla fall nångång. Jag har inte sökt upp er på FB, ska titta efter det.

Tack till dej också!

och tack för det du delat! Allt gott! / mt

Stigsdotter ! Tänkte på dig precis nu när jag fick ett nyhetsbrev från Destination Gotland :-))

Mer måbragrejer som hände helt av en händelse idag ! Jag var in i en butik för att handla och gick fram till tjejen jag brukar handla av och sa vad jag ville ha. Hon sken upp och frågade...Åååå gör du sånt ?? Och så kom det en svärm frågor och vi for in i lunchrummet och hon visade grejer för mig och jag kunde hjälpa henne. Och helt plötsligt hade ett gäng funderingar löst sig för henne och hon blev jätteglad. Och jag stegade ut och kände mig själv som en vinnare för att jag hade kunnat hjälpa till.

Jag gillar skarpt när såna positiva saker händer utan att jag ens försökt få till nåt sånt utan bara "följer med" !! Och jag känner att jag behöver den typen av påfyllning i min självkänsla.

Och ja, jag är sannerligen i ett vägskäl nu. En rad beslut har tagits som innebär skilsmässa och att jag måste fixa nytt boende i närheten. Motivationen är väl inte på topp men jag är tvingad att jobba på nya boendet under ca 8 månader efter gemensamma huset är sålt. Vid fyllda 60 är väl inspirationen inte 100-% men vad fan, jag är ju hyfsat frisk och är så lyckligt lottad så jag har valmöjligheter. Det jag inte kunde se för ett år sedan men som nu smugit sig fram som en framkomlig väg.

Och att jag kan se det är också en måbragrej :-))

Tack alla ni som hjälpt mig att förbli nykter, utan ert stöd skulle jag garanterat inte klarat detta. Men nu går jag vidare, känner att jag inte har ngt att tillföra längre. Mina bekymmer handlar inte om alkoholen längre.
Kanske (förmodligen ) tittar jag in igen men behöver nu ett långt uppehåll för att bara vara jag och inte Fylle Maria.

Tack igen, ta hand om er, vi syns på Fb!

Kram!

Du kommer att vara saknad men förstår ditt beslut. Tack för att vi fått följa dig en bit på vägen.
Kram!

Det är så himla skönt! Det är inte synd om mig, jag kan dricka om jag vill men gissa vad? Jag vill inte! Visst är det en jädrans skillnad, skillnaden som gör allt tror jag! Grattis :-)

P.S. någon här ovan rekommenderade bloggen Torrdockan. Jag har själv läst den och kan bara hålla med, mycket igenkänning och hon skriver mycket bra, den finns visst som bok också.

Låter nästan som ett skämt, om det inte var någon du träffat tidigare! Nå, jag bor i Stockholm och här finns alla möjliga skummisar... Lycka till på intervjun, håller tummar och tår för din skull!

.

...tänk om jag hade varit en sån som inte tycker om parfymer men jag älskar goda dofter på flaska (fast jag har svårt att hitta en som sitter!!!). :-)

Säger jag som bara smugit in lite då och då här. Du lämnar oss! Ja, jag är ju själv inte så aktiv längre men det går i vågor. Tack för dina klokheter vill jag säga och önska dig lycka till. Det kommer att gå bra för dig och jag blir så glad av att läsa ditt inlägg här ovan där du beskriver glädjen. Och visst är det ingen idé att sörjda brända broar, det är bara att bygga nya!

Kram från mig!

...intressant om virus, det ska jag ta till mig. Länken ledde också vidare till boktips, så nu ska jag ta och läsa den där Nakendiscot av Karin Isberg, precis vad jag behöver just nu :-)

...till din må-bra-låda, att ta fram när det behövs. Jag förstår att även du kommit till en korsväg i livet just nu. Ja, så kan det vara. Jag är själv helt inne i mitt dåliga mående just nu men det är tack och lov en berg och dalbana som ger glädje också, inte bara svart alltså! Man får tillåta sig att må pyton emellanåt, om man inte gjorde det skulle man väl inte se när solen sken kantänka.

Ta hand om dig!!

du behöver inte känna att du ska vara ett bra och inspirerande stöd åt andra just nu. Det räcker så bra att du finns här och skriver om det du känner för. Så upplever jag det i alla fall.

Ta din tid till dig och följ med i din berg- och dalbaneliknande tillvaro så blir det nog så bra alltsammans. Ditt stora problem var ju vinet och det är ju verkligen borta, vad härligt för dig. Då löser du allt annat också. Ni kommer att landa i det här så småningom, man liksom flyter med tror jag och man orkar gå igenom det fast man kanske inte tror det alltid.

Kram till dig!

Nej, vägen tillbaka till mig själv, den har jag nog bara påbörjat. Men jag ser lite glimtar där i horisonten och självklart vill jag ha sällskap på vägen :-) Men, visst har jag redan gjort en resa, ibland får man påminna sig själv om hur det faktiskt var, det är så lätt att man glömmer!

Just nu är jag så inne i funderingar om hur jag (vi) ska klara av att skiljas med allt som hör därtill. Han har inte berättat för sina föräldrar än (mina är borta) och hur berättar man för gemensamma vänner - ändrar status på Facebook eller vad? Vänner som är nära men som man inte träffar så ofta, ska man ringa? Hur ska vi kunna sälja hus och köpa 2 nya boenden utan att ruinera oss? Vad ska vi göra av alla grejer?

Sådant upptar mina tankar just nu. Jag tänker också en del på att jag försöker vara så duktig och hålla god min, vara trevlig och förnuftig för att detta ska bli så bra som möjligt. Men samtidigt önskar jag att jag fick säga elaka saker och vara arg på honom för att vi inte klarade av detta liv tillsammans. Jag vill sparka på honom och önskar att jag kunde krypa upp till honom i soffan och vila mitt huvud mot hans bröst. Jag får inte ihop detta just nu.

Det är detta som snurrar i mitt huvud nu. När tankar på alkohol någon gång dyker upp så är de enkla att slå undan med ett "ja, ja, du vet ju att ingenting finns att hämta i glaset...". Jag känner inte heller att jag kan vara ett bra och engagerat stöd för någon annan eftersom jag är inne i mitt just nu.

Kram till alla som behöver, hoppas du sköter om dig det bästa du kan, det finns bara en av dig!

...lite kvar är jag allt. Tittar in då och då. Men nu är det så mycket annat än alkohol som upptar mitt sinne och jag känner att jag mest gnäller om min förestående skiljsmässa vilket inte är till mycket hjälp för någon just ;-)

Lite är det som att jag hängde på Familjeliv när jag var i barntagen, där är jag ju aldrig numera. Fast där fick jag å andra sidan inte en sådan bra kontakt som jag fått med forumvännerna här. Så, jag vill inte släppa er, det vill jag verkligen inte!

Funderar på om jag skulle lägga in en ny tråd i Det vidare livet. Det kommer nog att bli så för jag är en av dem som inser att som alkoholist, problemdrickare, beroendepersonlighetsperson eller vilken etikett vi nu ska sätta på mig så kommer jag aldrig att bli "färdigbakad" utan detta är något jag måste lära mig att leva med, någonting jag måste förhålla mig till. Obs "jag". Vi är alla olika, och tur är väl det.

Men, det är ju viktigt att ge tillbaka och att dela med sig av erfarenheter och kunskaper. Det vill jag gärna göra, det har känts och känns även fortfarande, viktigt för mig. Och bra för min egen skull också att få fästa tankarna i ord.

Men Dompa! Du ska inte känna skuld för hur du landar i din egen lösning. Alla sätt är bra utom de dåliga som sagt, så länge som du mår bra och har ögonen öppna är allt gott, även om du tar dig ett glas då och då. Vi är alla olika som sagt!

Intressant och roligt att vi följs åt på så många plan, Sundown! Tidsmässigt nästan karbonkopia och ditt ovanstående inlägg hade jag kunnat ha skrivit! Underbart att det går bra!/NM

Det finns ju i princip ett livsforum här på alkoholhjälpen under Det vidare livet -"Livet som det är utan droger. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen". Visst, "inavelsproblematiken" försvinner ju inte bara för att man startar en tråd där men det kanske kan vara något att gå tillbaka till när alkoholhjälpen öppnar upp igen.

Jag är ju inte helt opartisk, liksom Tilde försöker jag nog hålla er kvar här ett tag till...

så jag flänger runt mellan trådarna och försöker hålla er kvar. Som jag skrev hos NyMan, ni behövs här. Ni som lyckats en lång tid finna sättet att hantera alkohol på ett för er bra sätt. Men med ert uppvaknande kommer ju också en massa kloka, sunda tankar... Det är det som ger mig näring här på forum, NI ger mig näring och klokskaperna och funderingarna som kommer från er som inte är i a-dimma hjälper mig mycket. Så känner jag. Jag har egentligen också mera ett behov av livsforum i mitt liv nu. Har också kommit en bra bit på väg.

Jag förstår er... självklart. Man vill vidare, inte ständigt vara en nykter alkis.
Ett livsforum är jag FÖR!
Jag är på Facebook-sidan men sällan där.
Kanske ska försöka bli mer aktiv där om ett litet tag, men har haft svårt att komma in i det.

Det har varit så roligt att läsa om ditt liv, jag håller med NyMan om att det är en fantastisk resa du gjort och gör.

Hoppas vi hörs på Facebook Dompa, om du inte ändrar dig och stannar här!
Sanna dagar önskar jag dig...
Kram Tilde

För mig är forumet också mera som ett livsforum, precis som mt skriver. Jag tycker att när "förståndet" börjar ta plats då alkoholen åker ut, ja då kommer så många bra tankar och det är dem jag gärna läser här. För att dessa bra och sunda tankar ska komma fram så krävs ju att de som lyckas i sin nykterhet fortfarande skriver här. Så denna uppbrottsstämning gör mig lite ledsen.
Förstår er Dompa, NyMan och Santorini hur ni känner, jag blir också trött på "fyllegnabb-stilen" och pajkastning men väntar på att den ska självdö. Får den ingen näring så finns inget att kasta vidare.

Ni som lyckats ett bra tag redan behövs här också så länge ni själva får ut något av det... Ni är värdefulla. Men känns det jobbigt så ska man lämna.

Hoppas höra från dig NyMan och er andra.
Bildar ni ett Livsforum så hoppas jag ni tipsar, jag vill också vara med :)

Önskar er allt gott
Kramar från
Tilde

Fem månader och 12 dagar idag! I takt med att tankarna på alkoholen, och den inledande fascinationen över nyktra helger, har falnat så har jag varit här inne allt mer sällan. Tänkte bara skriva och säga att jag kör på! Hoppas att det går bra för er också!

Fortsätt din fantastiska resa! Ta hand om dig själv och de dina på samma tusenkonstnärsaktiga sätt som du har lärt dig till hitills! Jag tycker du är en riktig människa, min människa, och jag hoppas du fortsätter vara det! Kanske hörs vi någon annanstans, någon annan tid i något annat sammanhang? Fb? Kanske, vi får se.
Du har hjälpt mig se mig själv och att förstå lite mer av vem jag är. För det är jag evigt tacksam!

JÄTTE-TA-ANDAN-UR-KROPPEN-BJÖRNKRAMM!/NM

till dig NyMan! Ja, det är uppbrottsstämning här nu. Jag tror ändå att forumet kommer igen när den nya sidan kommer. Många fortsätter läsa och kommer tillbaka i nåt skede.

För mig har forumet länge varit mer ett livsforum och jag har personlig kontakt med några. Behovet av en plats för frågorna bakom fb-glansbilden finns definitivt.
Tack för din närvaro, det du delat och dina härliga sånger.
Allt gott, lev väl! / mt

och detsamma har jag nog gjort under en tid här. Märker att jag tycker jag vet vad allt handlar om och vad jag behöver ha koll på och lever ett aktivt och riktigt liv, nästan helt utan A i dagsläget. Är tillfreds med det och avståndet till han som desperat sökte alkoholens förrädiska och vilseledande effekter känns stort. Jag vill tacka alla mina vänner som har hjälpt till att göra tilltron till förändringen mycket starkare. Utan utbytet på forumet hade jag inte fått samma insikt lika snabbt. TACK!
Men men, forumet känns avgränsat och förändrat jämfört med när jag hittade in här. Delar Santorinis tankegång vad gäller "inavel". Sååå, här behöver nog rivas lite för att få ljus och rymd, så att andra kan skapa det forum som de behöver och som de vill ha.
Själv är jag, liksom Dompa, mer i fas med ett livsforum och ska väl försöka hitta det på nåt sätt. FB är ju alls inte samma sak som det vi, under en omvälvande och härlig tid härinne, har fått ta del av, men kanske det finns någon möjlighet att belysa livets förunderligheter och förgänglighet inom ramen för FB, vad vet jag?
Kommer att sakna många här, men tåget rullar vidare och vi bara måste åka med, så är det. KRAMAR! KRAMAR! KRAMAR!/NM