Senaste kommentarerna i forumet

Så var helgen förbi. Fredagen blev som den blev. Ingen idé att älta det i molekyler. Resten av helgen blev fin. Hunnit springa i skogen, ta en riktigt lång promenad, spontanshoppa på Ikea, möblera om i den mån det är möjligt i vårt compact living-home, laga matlådor. Dessutom fick jag veta en grej och det är information jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Det är dumt men det väckte ett hopp. En tanke om att, ja, kanske. Jag vet inte. I vanlig ordning när jag inte vet så involverar det en karl. Detta är en jag träffat till och från under vintern, tämligen oseriöst. Nu ville han berätta att han fått ett 7-16jobb i stan där vi bor. Innan har han jobbat ute, oregelbundet. Ytterst oklart varför han ville berätta detta och jag har redan tusen olika scenarion i skallen 🤯

Dessutom känner jag mig lite som en udda fågel här inne. Det var betydligt roligare att skriva när jag kunde sätta check efter check. Samtidigt så var stödet från er tjejer som kollar in här inte av denna värld i lördags 🌷🤗 Jag hade inte alls förväntat mig den mängden svar. Och snarare så hade jag förväntat mig pekpinnar. Jag vet att jag gett mig in på ett annat spår än många här och jag har ingen aning om jag kommer lyckas 🤷‍♀️ Men förändringen är det viktigaste för mig. Det och medvetenheten. Där jag är nu så är jag medveten. Jag förstår att om jag gör det till en vana att ta en solofest då och då så är risken stor att falla tillbaka i mönster där det är fest att laga middag en tisdag, gå ut med soporna en onsdag och vika tvätt en torsdag. Men mitt snedsteg i fredags har snarare gjort mig mer uppmärksam på det, att det är inte så jag vill ha det. Jag hävdar fortfarande att jag genomfört förändring och att jag har en utstakad kurs även om jag avvek från det röda strecket en kväll. I kustnära navigering kan det vara ödesdigert, när man korsar världshav spelar det ingen roll. Där justerar man kurs hela tiden, där är det snarare tvärtom. Om man håller samma kurs rakt över Atlanten så hamnar man inte ens i närheten av där man trodde. Så. Detta kan inte jämföras med att lämna Irland bakom sig och en vecka senare se kanadensiska kustlinjen i kikaren. Jag svamlar. Jag är rastlös. Och nu saknade jag Canada också. Damn!

@Friluftstok hoppar in här😅 Blev så glad och lite berörd av din kommentar att detta är en plats för alla som vill göra en förändring. Viktigt❤️

@Jan.3. Ja, nu är du där på dag 70 och det blir bara bättre😁

@vår2022 du är så klok och fin! 🌷 Jag har hela tiden sett detta som en plats för alla som vill göra en förändring. Oavsett bakgrund. Vissa kämpar med ett beroende, andra med en ovana. Vissa vill sluta helt, andra vill skära ner och sen finns det dom som väljer en annan väg. Vissa vägar är raka, andra krokiga och en del guppiga.

Förlåt att jag taggar dig hela tiden men jag börjar svara på en grej och sen svävar jag iväg 😅 Så svamlet är nog mer riktat till mig själv 😅

Fast tänk om det inte stämmer?
Om man bryter isär förankrad- så är det att tanken, känslan, allt måste ha ankrat upp.
Så är det inte för alla. Några slutar dricka för att körkortet åkte- någon annan för att frun vill skiljas, en tredje på grund av orossnmälan.
Det finns ingen lag om förankrad. Man kan sluta för att man inte orkar mer/ av rädsla/hälsa/ skräck till och med.
Människor slutar när barn ställer ultimatum. När jobbet säger ifrån.
Det bästa med livet är att det är föränderligt. Det går att öppna sina armar och inte veta ett DUGG hur det ska vara.
Jag brukar dra mitt exempel- att jag blev en löpare av ren avundsjuka. På en ung tjej med fast rumpa som sprang förbi mig i spåret- jag gick med gåstavar….
Banne mig kan vi välkomna alla möjliga sätt att förändra. Testa! Att vara fast i hur stjärnorna ska stå/ hur känslorna ska kännas. På något vis är det bara tid som går, liv som går? Känner du inte det? Svälj stolthet, skam, kasta förankringen nånstans där den gör nytta. Den gör inte det hos dig. Be om hjälp. Börja lev. Kram.

Fredagen gick ju bra då maken inte drack och jag skulle iväg på lördag förmiddag, lunch med en vän som jag sett fram emot.
På lördagen ville han dock att jag skulle köpa hem vin ändå, och så ringde dessutom min syster för att bjuda över mig till hennes stuga för vin och melodifestival.
Kom med en ursäkt att måsta ses en annan gång, och kvällen blev inte alls kul. Maken drack knappt nåt själv så hela kvällen satt jag där och tänkte på vinet som var kvar i kylen, och likaså idag när han tog det som var kvar till middagen.
Men det gick, och imorgon är det återigen jobb och vardag.

@vår2022 Tack som alltid, artikeln var verkligen jättebra. Synd att jag är rena latmasken bara 😄 Har tänkt på det där med att röra på mig mer och framförallt att kanske börja ta promenader på kvällen när jag annars helst bara skulle vilja ta mig ett par glas vin. Nu är det dock ishalka och kolsvart här i norr där jag bor, så vi får se när det blir av.

Jag vet @Se klart…jag vet…å jag vet att det handlar om att vilja och att göra. Jag tänker att jag skriver inte mer än så här…just nu. Nej …just nu skriver jag inte mer…det blir lätt försvar…och förklaringar. Jag tänker att varje förändring behöver på något vis bli förankrad…det behöver inte vara ett WOW el ett YES men det behöver vara förankrat. Jag var inte förankrad när jag började skriva här på forumet…

@Rehacer @Kebne1 Tackar, Ja det är lite konstigt det där med att "alla" verkar gå igenom liknande faser och känslor vid samma tidpunkter i nykterheten.

Ja, gnistan är inte en förutsättning- man behöver ingen gnista alls för att sluta dricka.
Vilja och Göra däremot. Ska man vänta på gnistan kan man förbi väntande.
Ta hjälp istället @varafrisk. Gör det bara.
Du snurrar in dig i resonemang och tankar som inte har någon bäring för nykterheten. Tvättom. De distraherar. Som att om man tänker och snurrar runt lite i tankarna så hamnar det akuta problemet i skymundan.
Varför samlar du inte din familj och berättar om hur det är. Under snart 2,5 år har du skrivit på forumet men det har inte förändrat ditt drickande nämnvärt.
Kan de hjälpa dig? Och vad är nästa steg?

Hej @annabell vad bra att du kollar in. Ibland känner jag mig som den ”töntiga kompisen” men det är helt okej. Skämmas är nog det största energi-slöseriet.
Vi kan hjälpa varandra att lyckas sa en chef till mig en gång, och så hade jag aldrig tidigare tänkt pga jag är inte en person som brukar tänka i termer av att lyckas.
Men här är det fullt möjligt! Du fixar dethär såklart. Vi hjälps åt 🌸🤗🎉🌱🦆🦄

Varmt grattis. Stark igenkänning på tråk-50dagarna. Melankolin höll på äta upp mig. Men skam den som ger sig, det blir bättre dagar bara man härdar ut!

@Jan.3.
Det är märkligt att vi följer samma mönster. Att flera av oss tyckte att dagarna runt 50-60 var urbota trista och helt värdelösa. Men att vi runt dag 70 slutar tanka bromsolja och att det rullar på lite fortare igen. Det har varit precis så för mig med.
Våren & sommaren blir en ny tid att dra lärdom av. Att lära sig att det funkar att sitta i vårsolen utan alkohol i glaset.. Som mitt nickname: Rehacer = gör om gör rätt (fritt översatt).
Ha en fin söndag & stort grattis till 70 nyktra dagar! ✨

@Annabell
Hej, vad bra att du är tillbaka!
Förstår att det känns onödigt och dumt så här i efterhand att du drack, men vi är bara människor. ❤️ Å där du är nu ger dig mer kött på benen att vara nykter.
Vet att det lätt kunde ha varit jag som gjort det. Som hade kunnat skylla på Putin, på livet, på tröttheten eller vad som helst bara för att kunna dricka. Å jag vet att jag precis som du lätt hamnar i samma spår som innan jag slutade. En kväll räcker inte, för jag har ju redan förstört min långa tråd med nykterhetspärlor på. Att sätta en svart kolbit bland alla blanka fina runda pärlor på halsbandet tar emot och då kan jag lika gärna sätta dit fler svarta.. Så jag förstår dig!
Men det är bara att resa sig upp, tänka att Du är superbra ändå! ❤️ Ingen är perfekt. Vi är bara människor.
Stor kram

@Friluftstok Att bli provocerad av hur andra tänker och vill göra med sitt drickande förstår jag inte. Var och en bestämmer hur man vill leva sitt liv och handlar därefter. Vi är olika och har olika mål, vi är olika i vårt drickande och kan dricka olika mycket eller inget alls. Man stöttar varandra beroende på vad man vill ha stöttning i, om man kan tex att få syn på fallgropar, förändrat beteende eller att inte dricka alls. Jag vet att du inte har som mål att sluta dricka helt och därför var jag lite osäker på hur du skulle uppfatta min fråga, om den skulle provocera. Jag har ju slutat för gott men har full respekt för att vi tänker, vill och gör olika. Vi är olika och det ger mångfald. Alla på forumet har kanske det som gemensamt, att hitta sin väg för att må bra och att kunna hantera alkohol på ett bra sätt. På ett måttligt sätt eller att sluta helt. Det är upp till var och en och det bör respekteras❤️

@Annabell Åh vad gott att du är här igen💕Ja jävla Putin…å allt vad som gör att man dricker igen. Men du ju här nu och du kommer komma upp på banan igen för du har gjort det förr …å jag fattar det där med skammen…men visst har vi skämts färdigt??

Har saknat dig och det är så skönt att du är här igen🤗Kram💕🌻

Idag rullar jag vidare på den nyktra och icke bakfulla banan 😎 Vaknade pigg strax innan 08 trots att jag fastnade framför Dirty Dancing på SVT, efter Mello, igår. Har startat dagen med promenad på knappa milen och tänkte nu ta tag i de vanliga söndagssysslorna, handling, tvätt, matlådor osv. Allt känns okej idag och snedsteget i fredags känns verkligen mest "shit happens". Ska såklart inte bagatellisera det och precis som det diskuterats ovan i kommentarer, se upp så att man inte kommer till ett tankesätt att "det spelar ingen roll nu, jag kan dricka mer" Just nu känns det lugnt. Kan inte påstå att jag är vare sig mer eller mindre sugen på alkohol, att vara nykter igår kväll var inga konstigheter. Nykterheten har trots allt blivit en vana, att vara nykter en helgkväll är inte konstigt längre. Det var det för tre månader sedan.

Det var Putins fel… Tjatterfjanten hittade på ett nytt argument: ”lägg av att ta dig själv på så stort allvar - springa omkring och vara nykterist till ingen nytta när världen går sönder. Have some fun dammit!” Så sa han. Och så drack jag. Skyllde allt på Putin och mådde inte så värst dåligt över mig själv. Reflektionsvägrade och klarade inte av att ens tänka på forumet. Sen tänkte jag lite vagt att jag nog skulle tillbaka upp på banan direkt igen. Yeah right… Var nykter några dagar, sen - vin igen. Nykter ett par dagar, vin osv… Så nu idag, ett par veckor senare, är jag tillbaka i det där tillståndet då det kittlas i armarna och vrålas i bröstkorgen 😔. Ångestångestångest. Jag visste att det skulle bli så här om jag drack en gång. Jag trodde/tror verkligen inte att det finns någon annan punkt att hamna på, än den där man var innan man slutade dricka. Alla ni som hållit i typ 60-90 dagar nu och kanske börjar halvtröttna lite på nykterheten eller börjar låta den bli lite suddigare i konturerna än tidigare - vik inte ner er, försök få till skärpan igen! Jag är så oerhört ledsen och förtvivlad över att jag valde att dricka igen - det är inte värt det och man förtjänar bättre. Det känns helt overkligt att tänka på hur livet kändes i december, januari o februari. Innan jag valde att dricka och innan Putin. Jag ville mest bara skicka den här ”varningen” till alla er som kommit så långt och gjort det så bra. Fortsätt hålla i💪🏼💞!! Och Se klart ❤️ - jag skäms (fast man inte måste det)… Törs egentligen inte skriva att jag börjar om nu, men…✅🦆💞

@vår2022 instämmer till fullo! Olikheter är bra. Sen håller man inte alltid med och vissa saker kanske man till och med anser vara fel men då får man titta bort. Har ofta tänkt på det gällande min tråd här då jag hela tiden varit öppen med att förändrat beteende och därmed ett "normalare drickande" är mitt mål. Jag förstår att det kan vara provocerande för vissa men utgår från att dom personerna väljer att inte läsa här.

@Jan.3. Hej! Känner igen det du skriver men en promenad i solen är väl inte så illa 👍
Jag hejar på dig iallafall o säger Grattis 🤗

@majsan_nu Tackar. Blir inget firande.
Jag känner inte så mycket glädje över mina milstolpar längre.
Blivit mer, "jaha då var jag där, nästa mål."
Det är visst den berömda vardagen som är här.
Jo förresten, kom på nu, jag ska fira just nu med frun det blir en 6 km promenad. 🤗

@Se klart Ditt inlägg kom när jag skrev mitt💕💕

Ok, då börjar jag på nytt igen...hur som helst...

Idag är det 24 år sedan min äldste bror dog...han blev bara 46,5 år...han bröt kontakten med mig och mina syskon ca tio år före han dog. Man kan nog säga att han bröt kontakten även med mina föräldrar...sökte upp dem endast när han och hans fru behövde pengar. Vågade inte skilja sig från henne...så tragiskt! Han dog av sepsis. Dog dagen före min systers födelsedag. Hade hon levt skulle hon fyllt 67 år imorgon..varit död i dryga åtta år. Dog i äggstockscancer.
Men min andre bror som är 68 år lever och jag lever...så tacksam för det...även om de senaste veckorna varit så svåra.

Det har varit mycket ångest...ångest pga alkoholen...ångest pga att jag ska träffa kurator på onsdag och jag skäms så fruktansvärt över att det inte har gått bra för mig....ångest för att jag ska prata med läkaren på onsdagem...och stark ångest för att jag börjar tappa bort mig själv mer och mer. Jag förstår ju att det beror på alkoholen som försöker lura mig mer och mer...jag brukar inte var lättlurade men nu känns det som om jag är ett lätt byte.

Brukar ju skriva i princip varje dag här på forumet men har inte gjort det under de senaste dagarna. Det är väl lite som @Se klart skriver att forumet är lite vad man själv gör det till. Vänner som jag hade från början har slutat skriva på forumet men några finns kvar. Ibland tänker jag att jag ska hänga på någon ny som börjar skriva...även om jag inte har kommit så mycket längre så är vi ändå inte i samma fas. Fast...oavsett vad..vi har något gemensamt...beroendet eller alla har kanske inte kommit dit som tur är...men vi vill förändra vårt förhållande till alkohol...dricka måttligt eller sluta helt och hållet...och åter igen...oavsett var vi än är...är ni alla betydelsefulla för mig:)

När jag lyssnade på Peter Wirbings youtubeklipp gällande postakutabstinens så skrev jag ner vissa punkter bla följande att beroendepatienter har tre saker att kämpa med vilka är dessa: 1) Signalsubstans i obalans 2) Belöningssystemet under- eller överaktivt och 3) Övertränat, överkänsligt belöningssystem. Han säger att om belöningssystemet är underaktivt då är vardagen grå och trist - man är en risktagare, är det överaktivt har man svårt att bromsa. Om belöningssystemet är övertränat och överkänsligt kan det räcka med en tanke, ett minne, en person eller en doft som triggar. Det är som motorvägar i hjärnan, krävs lite för att känna sug.

Jag känner igen mig väldigt mycket i vad Peter Wirbing säger. Kanske är det så att alkoholen har haft större betydelse för mig i mitt liv än vad jag själv har anat dvs före alkoholen blev ett problem, blev ett beroende. Jag behövde inte alkoholen för att våga saker, för att slappna av men det fanns något ändå som lockade. Jag tror att det för mig handlande mycket om ....hur löjligt/naivt det än kan låta...det var lite bus, lite revolt....fastän vad jag önskade djupt inom mig var revolt av ett helt annat slag....men som inte blev uppmuntrad av mina föräldrar, som inte passade sig in i den värld jag växte upp i.....för den längtan finns fortfarande inom mig men som jag inte vet hur jag ska få fram...dvs den kvinna jag vill vara....vågar jag vara den kvinnan?? Hur som helst jag kommer aldrig bli den kvinnan om alkoholen är min kompis.

Ska jag vara riktigt ärlig så är det så svårt att plocka fram den där gnistan som känner men "Varafrisk nu får du verkligen ta itu med ditt liv"....men jag måste leta efter gnistan för det här funkar inte annars...och det gör mig så rädd och så ledsen.

Ha en fin dag alla:)

Kram

@vår2022 Tackar, tänker när jag första gången skrev till dig att jag var 70 dagar efter dig.
I dag har jag så många dagar som skiljer mellan oss. 🤠

@masimbe Grattis till 21 dagar!🥳 och till att sova hela nätter. Att vara nykter ger härliga effekter vilket inte den, eller oftast ett gäng öl ger. Bra jobbat!

Ha en fin söndag!🌷💕