Senaste kommentarerna i forumet

finns du :-))

Att låta nykterheten ta över och känna valfriheten om jag vill dricka eller inte.....det är stort !
Att få känna livet återvända och kunna njuta av det fullt ut....det är stort !!

Mitt första nyktra datum, 13e januari, minns jag med glädje, en snöstormig mörk och kall, tidig morgon, ensam i bilen på väg mot Gården. Varenda ögonblick från den resan sitter fastbränt i hjärnan. Att verkligen för första gången sen babystadiet kunna lita på andra, att bara få överlämna mitt liv i andras händer, det är ljuva minnen ♥

Den 10e februari åkte jag hemåt igen, liten, nervös och rädd : Hur ska detta gå när jag ska vara själv ?? Eftersom jag drog på min avfärd från Gården så kom jag hem sent den kvällen men morgone efter bestämde jag mig för att göra som de sagt åt mig. Jag gick på mitt första AA-möte alldeles själv !! Nervös, jag parkerade ett kvarter bort och smög fort som fan genom dörren till lokalen så ingen skulle se mig :-))

Det var ett bra beslut för jag har blivit kvar, inte alls så frekvent som i början, men jag släpper inte kontakten och jag har varit nykter ! En rejält bra belöning !!

Vi har alla varit nybörjare i nykterheten, Grodan, men med hjälp av en dag i taget så läggs dagarna på hög och det blir svårare att återvända till det gamla livet när man väl upptäcker det ljuva livet utan alkohol. Allt blir liksom mycket enklare :-)) Snart har du en vecka och har du en grupp som är frikostiga med medaljer i närheten så kan du få en sån då !

Välj livet !!

Vad glad jag blir för era kommentarer Adde och Santorini! Era kommentarer gör att det känns som att jag finns, här i cyberrymden. Tänka sig att jag redan igår (min femte nyktra dag) började umgås med tankar på normaldrickande. Det här kommer inte bli lätt. Jag försöker skjuta bort tankarna eller mota dem med tankar på alla dåliga konsekvenser jag varit med om på grund av alk. Läste att Berra får en ångestklump i magen vid tanken på alk - ska försöka odla en sådan - fake it tiil you make it! men, i väntan på det har jag gjort i ordning en Antabusshot.

Denna sommar vill jag leva och uppleva. Känna sommarvind i näsborrarna och inte instängt fylledam. Uppleva sol och regn på riktigt och inte som något som jag bara går förbi på väg till bolaget. Och när sommaren börjar lida mot sitt slut vill jag stå rak och stolt i ryggen och till och med vara litet imponerad över mig själv för att jag klarat så här långt.

Dag sex är den bästa av dagar för den är min och den är nykter.

En hoppfull Groda.

Den texten behövde jag. Är nynykter och har orsakerna till varför jag inte ska och inte kan och inte vill dricka ganska färska. Ändå börjar jag redan nu att få tankar på normaldrickande längr fram. Det här kommer att bli tufft, men du och det här forumet är ett fantastiskt stöd.

Ska forumet försvinna - det får väl inte ske?

En gapande Groda.

..uppe i lika många views som när den nollställdes för ett par år sedan på min tråd.
Drygt 44 000 besök och nu 43 000, totalt 87 000 gånger har jag och andra tittat i min tråd.

Det kunde jag ALDRIG ha trott då för lite dryga fem år sedan, då jag lite trevande lade in min första kommentar efter att ha tjuvkikat runt lite i andras trådar, nu känns forumet lite haltande och kanske döende, en våg av inlägg med massor av människor som nu håller på att långsamt sina ut i ingenstans.

Tror ändå att behovet av forumet är minst lika starkt idag som då, men verktyget börjar bli slött.
Men jag ser fortfarande samma bakomliggande funderingar av de nya besökarna som jag då hade.

Jag är väl en knäppgök som envist hänger kvar, jag är ju kurerad och klar för att ge mig ut i livet igen, men kan ändå inte riktigt släppa taget...

Men..jag är livrädd för att släppa taget...om min historia.
En nykter alkoholist är fortfarande en alkoholist, men med ETT förbehåll,
att kunna minnas vad som händer när man förlorar kontrollen, då, nu och framöver.

Att alltid komma ihåg vad som händer den dagen då jag tvekar,
afterworken med jobbet,
rose'vinet på gatukafe't i strålande vårsol,
grilldoften som framkallar ett sug av en känsla (berusningen, som i sin del hänger kvar som en rutin).

Att stå och smacka över ett nytt rödvin, tycka en massa som egentligen inte har någon grund.
Whiskyrejs med grabbarna, försök att beställa den dyraste, mandomsprov?
Att behöva tveka om vilken alkoholhalt ölen ska ha för att jag beräknar när jag ska vara nykter nog för att köra bilen t.ex...

Det är mycket man slipper när man inte längre dricker sin alkohol, jo jag skrev "sin alkohol".
Påtryckningarna sker i grupp, men att ta hand om dess biverkningar sker alltid individuellt.

Och att jämföra sig med andra, det går fetbort, vissa klarar mycket och ofta, andra bara någon enstaka gång per år, och då dricker du mycket mer om du jämför dig med den som dricker bara någon enstaka gång per år, men de flesta kommer att jämföra sig med den som dricker ofta och mycket och då kommer ens egna konsumtion se mindre ut i jämförelsen.

Vi är ju inte dumma i huvudet vi alkoholister, men vi lurar oss själva hela tiden...
Och vi hatar när någon sticker hål på hela våran falska illusion uppbyggd på våra egna lögner.

Det är ett luftslott och vi fördömmer de som ger sig på det och försöker rasera det.
Jag hatade min fru när hon kritiserade att jag drack, idag förstår jag inte varför,
eller jag förstår att det var att jag ville skydda mitt drickande, men inte varför?

Man konstlar till allting när man vill skydda sitt drickande, det bygger upp en massa missförstånd
och aggressioner utan egentlig grund, jo man kan skylla på en massa andra omständigheter som inte har så mycket i själva grundorsaken att göra, tjatig kärring t.ex.

När själva grundproblemet ligger i att det är JAG som står för förändringen, när jag dricker.
Det är jag som förvandlas till det som mina närmaste inte vill ha, snarstucken och elakt fyllo!

Förändringen ligger inom mig själv, ingen annan kan påverka mitt beslut.
Att bli påtvingad sin nykterhet pga av andra är dömt att misslyckas,
den förstår inte fördelarna med annat än att de gör de andra nöjda för stunden.

Men när livet går i motgång eller någon annan stark händelse sker, så tar man till en välkänd tröst.
Vips så är alla fördelarna borta igen, berusningen tar över allting annat.

Varje gång jag ser alkohol så knyter det sig i magen på mig, minnena av ångesten gör sig påmind.
Det är min bästa varningsklocka, och jag vet att jag är allergisk mot alkoholen.

Många skrattar åt mig när jag säger att jag är allergisk mot alkoholen,
men som att de flesta självmord sker i samband med alkoholförtäring t.ex,
mångdubbelt mot de som dör i nötallergi t.ex är det ingen som tänker på.

Ändå får man som alkis alltid skylla sig själv, och man har ju ett val hela tiden...
Val har den som kan bestämma i förväg om den ska dricka eller inte, och när den ska sluta.
Det är inte så mycket valfrihet för en alkie, därför ska den också klassas som en sjukdom.

Min sjukdom kan jag inte självmedicinera bort, den har en mera terapeutisk åtgärd.
I mina tankar väljer jag bort sådant som gör mig illa, ångesten t.ex.
Jag vet att berusningen kan vara underbar, men den kostar för mycket, och då inte i pengar mätt.

Allt har ett pris, välmåendet också, och ibland måste man välja bort saker som gör en ont.
Men ifrån ide' till handling, ja det steget är stort, men inte oöverstigligt.

Allt detta visste jag inte för fem år sedan, då jag startade min tråd på forumet.

Det mesta av nykterheten sker inte i handling, utan i sin självinsikt och lite hjälp av forumet.

/Berra

Så roligt att du är fokuserad på din nykterhet och fortsätter skriva här fast det är ganska dött. Jag tror det är precis som du misstänker, vi som varit nyktra ett bra tag nu har kommit i gång med våra liv och har fullt upp. Jag fattar inte nu hur jag hade tid att dricka på kvällarna. Så blir det när den första kampen är över och det börjar löpa bra. Sen känner jag också att nu när jag varit nykter snart ett år så vill jag komma bort från alkoholtankarna totalt. Det är den ena gruppen. De andra som inte skriver här nu tror jag tyvärr har fallit tillbaka och skäms eller bryr sej inte om att skriva. Kommer förhoppningsvis igen.
Fortsätt skriva du, jag tittar in ibland och blir så glad när jag läser att det går bra. Ge inte upp!

Så roligt att det går bra, lycka till med löpningen. Belöningar eller firande behöver väl inte handla om nåt som ska genom munnen och strupen eller? Alkohol är ju i vårt fall verkligen ingen belöning utan leder bara till elände. Du får tänka till och belöna dej med nåt annat du önskar dej. 4 månader utan alkohol är en belöning i sej, för kropp och självkänsla.

Hur går det för dig nu när det gått några dagar? Återgick du till planteringsplanerande eller vann vinsuget? Hoppas du kunde stå emot och är tillbaks där du var innan!!
Du har verkligen kämpat så hårt och bra och jag blir otroligt impad av dig!! Herregud, om du till och med "bosätter" dig i kolonialisten utan el och vatten för att komma i från frestelsen som finns hemma, så visar det verkligen på jäkla viljestyrka. Jag tror på dig! Verkligen! Du kommer greja det här!

För mig går det inte alls. Trots mitt "tappra" kämpande med att hålla fasaden uppe så inser jag att den troligen börjat rasa...rejält. Kan nog inte längre intala mig att ingen misstänker. Öppnar man dörren för sund, trevlig granne som vill låna lite grejer till kakbak och stinker (måste jag ju gjort) vin en måndagskväll så är det nog rätt glasklart. Skäms så jag vill sjunka genom jorden, säkert syntes det på mig också. Och sådana saker händer allt som oftast, så nu är det väl inte långt kvar tills jag blir känd i kvarteret som "hon i vita huset som verkade så trevlig, tänk att hon är alkis".
Jag är så jävla trött på detta! Vill helst bara dra i väg ensam (har ingen kolonilott dessvärre ;)), långt ifrån stan, människor, vin, slänga bilnycklarna i sjön så jag inte kan åka någonstans och bara låta bli/ej ha möjlighet att dricka. Men det funkar ju inte...måste lösa detta på annat sätt. Det värsta är att jag inte ens känner att jag vill tillräckligt mkt just nu. Jag borde vilja mer, spec nu när det börjar gå utför ordentligt. Men jag får väl tvinga mig själv helt enkelt, så här kan det inte fortsätta. Jag VILL INTE göra bort mig mer. Får helt enkelt börja med antabus på "riktigt". Inget "jag hoppar bara över i dag..." Utan verkligen ta tag i detta! Det måste bil en nykter sommar...

Kram på dig!

Länge sen jag var inne och skrev o läste. Allt funkar bra för mig och jag hoppas det går den rätta vägen för dig oxå, Pontus?

Nu har jag fyra månader utan gift, med ett lättare återfall för ca 5 veckor sen. Men det skiter jag i.
Springer Göteborgsvarvet på lördag och hoppas prestera bra där. Har inte tränat så mycket sista veckan så jag har massor av energi som behöver få utlopp. Där hade vi det där med prestation igen....

Har lite funderingar runt belöning om jag klarar mitt mål. Belöningen handlar inte om mjölk och broccoli. Det känns lite skrämmande och jag vet inte alls var jag står idagsläget. På söndag lär jag veta. Inget snack om att jag fortsätter min sköna vandring som förut, men jag måste få ordning på de farliga tankarna.

Att planera sina återfall har vi ju diskuterat förut, eller hur?
Funderade häromdan hur det går för Fenix, är du med där ute?

LP

förklaringen till tystnaden är att forumet är stängt för nya användare OM de inte skriver till info@alkoholhjalpen.se och ber om att få vara med. Först var anledningen att forumet skulle byggas om och nu att det är pengabrist pga "omstrukturering" på FHI. Personligen tycker jag att det visar på sällsynt råhet mot alla de som behöver detta forum.

Men det är kanon att du "puttrar" på och skriver om hur det går för dig och förhoppningsvis är det fler här som kommer att stötta dig. Att bejaka och återupptäcka sina egna känslor är både befriande men även stundtals skrämmande. Men det blir bättre med tiden, jag själv hade nog inte tillgång till hela mitt känsloregister förrän efter över ett år in i nykterheten.

Men det funkar även om det känns jobbigt ibland !

Och iväll när jag somnar ska jag lägga min femte nyktra dag på huvudkudden. Arbetar både idag och ikväll så löftet kommer inte att bli alltför svårt att hålla. Dricker (än så länge) inte när jag arbetar. Tack Adde för din kommentar och för att du finns. Det är så tyst och stilla här på forumet att jag undrar om det har hänt något? Är det något jag borde veta? Är vi hackade? Förhoppningsvis beror tystnaden på att alla är alltför upptagna med sina nya vita liv och inte har tid att uppdatera sina trådar.

Nåväl, jag puttrar på. I början av den här tråden finns en länk till en kort föreläsning som jag tycker är mycket givande. Den handlar bland annat om betydelsen av att våga vara sårbar. Jag tänker att för att kunna vara sårbar måste jag ju först veta vad jag själv känner. När jag dricker förlorar jag helt kontakt med det och det enda som återstår nästa dag är ångest och skam.

Ha en underbar dag

Grodan

ok att låta kroppen få vila :-)) Och att äta riktig mat är en också en fördel !
En dag i taget !!

Idag är det min fjärde nyktra dag. Blev litet belöningssugen tidigare idag när jag tyckte att jag avslutat ett väl genomfört arbete. Det vanliga är då att jag brukar ge mig själv den belöningen och sedan kan det ta flera dagar upp till en vecka innan jag repat mig från min belöning. Sedan dröjer det inte länge förrän det är dags för nästa osv. Belönade mig med att köpa hem litet extra god mat.

Är trött idag eftersom jag sov för få timmar inatt. Trötthet är också en riskfaktor men jag har tagit min antabus så det blir inget med det. Just nu känner jag bara äckel när jag tänker på alkohol oh framförallt konsekvenserna av den ädla drycken. Tror jag ska tillåta mig att vara trött, inte göra något mer idag utan krypa upp i soffan ganska snart och sedan somna tidigt ikväll.

En pömsig Groda.

I och med att du blev medlemi april i fjol?
Du skall se att det kommer gå bra, ta en dag i taget och ha inte för stora krav i början.
Det är en kamp men det är bara du som kan göra jobbet.
Lycka till!
/A

är du ny här? Det skrivs att inga nya kan komma in på forumet, men jag hoppas det är fel.
Eller har du varit med tidigare? Hur som helst, välkommen, spring så fort du kan ifrån alkoholen är min spontana tanke:-)
Fenix

välja nykterheten borde vara det normala i samhället och inte tvärtom. Men jag tycker mig se en förändring hos folk att det är mer accepterat att inte dricka idag än tidigare. Valet är ju mitt så andra ska ju egentligen skita totalt i det men ofta är det de som själva dricker för mycket som är lite väl på för att det ska kännas bekvämt, en spegelbild av mig själv när jag drack.

Fortsätt söka livet !

Väljer livet idag :-)

Igår på eftermiddagen skulle jag först på en invigning hos en vännina. Det visade sig att invigningen hade blivit framflyttad och jag hade missat den informationen. Så jag gick hem till min väninna. Hon satt och drack rödvin på blanka eftermiddagen, ursäktade med att hon höll på med bokföringen som är så fruktansvärt tråkig (Har ni hört den förr?). Det stod öl och vinflaskor litet överallt och det luktade gammal fylla. Det var en röra som inte kom sig av en enda festkväll, detta har hon och hennes man jobbat länge på. Jag sa inget om det utan bad om kaffe och vi hade ett långt och trevligt samtal. Insåg att jag saknar mina vänner oavsett om dom är nyktra eller berusade. Har isolerat mig väldigt de senaste åren. Därefter åkte jag i väg och träffade några gamla och nya vänner, tanken var att vi som alla var singlar efter förfesten skulle gå ut sondera terrängen. Det blev inte så. Vi hade det så trevligt så vi stannade hemma och fortsatte att samtala om barn, män, relationer gamla föräldrar och döden, dvs. livet - mycket givande. Jag hade med mig en flaska vin till värdinnan och en flaska alkoholfritt Natureo (vit) till mig. När värdinnan ville hälla upp ett glas vitt till mig sa jag bara att jag helst tog mitt eget. Har aldrig druckit Natureos vita vin förut, men det var gott! Blev så glad! Det innebär ju att jag inte ens behöver avstå från ett glas vin en varm sommarkväll eller på kvällskvisten osv. Jag är ju nästan bortsett från några promillen NORMAL. Kvällen löpte på och vi hade det mycket trevligt, ingen blev dräggfull. När det blev dags att åka hem erbjöd jag mig att skjutsa några av dem - dumt kanske? Jag blev ju då tvingad att berätta att jag druckit alkoholfritt. Plötsligt kände jag mig som en förädare. Har funderat några varv på det här och kommit fram till att jag förmodligen skulle ha varit en förädare hur jag än gjort men, jag tror också att människor vänjer sig. Om vi fortsätter att träffas så kommer deras önskan att dricka vara större än att hålla igen bara för att jag inte gör det - det löser sig. Måste faktiskt respektera att jag är för blyg för att basunera ut för ett helt sällskap att jag minsann tänker dricka alkoholfritt - då stannar jag hellre hemma. Jag gjorde det på det sätt jag kan och jag tänker vara stolt över det.

Även denna dag tänker jag vara nykter

En hoppfull Groda

Tack för påminnelsen, Adde. Ha en bra dag, det ska jag. Förutsättningarna finns. Solen skiner, jag vaknar också pigg och fräsch (nåja' inte bakis i alla fall.) alla möjligheter är öppna.

mornar fylls jag av sån tacksamhet när jag vaknar och finner att min kropp är precis som en kropp i min ålder ska vara. Rummet snurrar inte, jag mår inte illa, jag tycker det är så ljuvligt med fågelsången att jag slänger upp fönster och dörrar så jag ska kunna höra och ta in all livsglädje som spirar i naturen när jag äter min frukost. Jag skänker en tanke till de som är på Gotlandskonventet och kan känna deras skratt och glädje under hotellfrukosten genom rymden. Än har de några spännande timmar kvar innan båtresan hem, en resa som är fylld med tankar och glädje, så har det iaf varit för mig.

I boken "Var morgon ny" står det under dagens datum :
"Varje dag kan vi göra framsteg. -Vi kan själva välja hur vi vill bete oss i varje enskilt fall. Vi bör lyssna på vår inre röst, vårt samvete. Om vi väljer rätt kommer vi att bete oss på ett sätt som är till glädje och nytta både för oss själva och för vår våra närmaste."

Det är långtifrån ofta jag läser i den men just idag har en vän lagt upp den på nätet och den texten passade mig perfekt idag.

Jag har ett val idag om hur min tid ska se ut just nu och de kommande dagarna, lätt att glömma när jag självömkar men valet finns alltid där hur jag än gör och handskas med mig själv.

Med den erfarenheten som jag fått de sista 2 åren så har mitt liv blivit ännu bättre fast det var svart ett tag. Då ville jag inte göra valen som ledde mig framåt utan stannade kvar och mådde dåligt, jag hoppas jag lärt mig tillräckligt för att inte göra om det.

Hur det än är i livet så är varje dag utan sinnesförändrande medel en ren seger och det stärker min självkänsla sakta men säkert.

Idag väljer jag att inte dricka.

Känner igen mig i dig Fia på flera sätt. När jag dricker har jag en tendens och sitta och ringa folk. Djupt skämmigt efteråt om dom inte dricker själva. Har druckit på antabus - men det är inte kul. Min läkare blev mycket upprörd när jag berättade och det blev en fråga om att vägra skriva ut antabus till mig eftersom han menar att det är så farligt. Man kan exempelvis dö i sömnen!

Lämnade min exman på grund av att han inte såg att vi båda hade alkoholproblem. Det var några år sedan och han har inte ändrat inställning. Dricker varje dag men har inga alkoholproblem och jag som dricker något mer sällan 4-5 dagar i veckan har enligt honom absolut inga alkoholproblem. jag skiter i honom. jag vet vad jag vet och nu vill jag bli fri! Kom igen Fia.

Grodan

för kommentarer Adde och Fyllefia.

Häng på Fia - du har ju visat tidigare att du kan. Känner igen mig mycket i det du skriver på din tråd. Kom igen - nu kör vi!

En peppad peppgroda!

Bra Grodan! Jag ska försöka hålla dig sällskap. Ja nu drack ju jag i morse senast, men känner att det är inte denna väg jag vill ta. Ja, för stunden då. Men det håller inte längre. Vänner, jobb, mannen, hemmet. Precis som du blir jag ganska passiv i en dricka sväng. Bara ligger, fast jag äter inte heller så där spar jag ju en slant.

Hoppas du får en bra kväll med vänner trots eller tack vare drickastopp!

Fia

Så rasade allt igen då. Föll igår. Eller det är väl fel uttryck. Inte ärligt. Jag valde att falla igår. Trots antabusen så var det något i mig som sade: Passa på Fia! När blir du ledig igen i tre dygn. Så jag valde att åka hem, vet ju att mannen inte backar. Snarare blir han glad när jag uppför mig som normalt folk. Det vill säga super till på helgen. Katasrof blev det. Först smuttade jag försiktigt försiktigt. Ville inte ha en Antabusreaktion. Sen gick det "bättre". Bara hällde i mig. Samma i morse när jag vaknade men ångest. Smutta, smutta, hälla, hälla. Sen gör jag dessa knäppsaker när jag är full. Inte bara ringer nära och inte fullt så nära. Jag stjäl! Inte för jag behöver utan för att jag kan. Imorse har jag redan lyckats plocka på mig en klänning, en kvällstidning och ett paket toapapper! Nu undrar ni hur man stjäl toapapper. Jo, genom att stå med det helt öppet under armen och låtsas att man har glömt att det finns där.

Nu sitter jag här i solen och undrar om, bara om jag ska ta en runda till bolaget. Eller plantera lite blommor. Men det känns inte ok att plantera när kallsvetten rinner över ryggen. Bolaget? Eller dyrt vin på krogen. Vin idag och arbetslöshet på måndag? Ja, inte fan är det lätt att vara alkoholist.

FuckedUpFia

Idag har jag städat upp litet grann här hemma, tagit ett litet, litet tag i sådant som blir liggande när jag dricker. Om ett par timmar ska jag iväg och träffa drickande vänner. Har tagit antabus så jag kommer inte att kunna dricka hur gärna jag än vill. Det jobbiga är vad jag ska säga, men jag tänker att det får bli som det blir eftersom det är som det är med mig - jag är alkoholberoende - hur gärna jag än skulle önska att det vore annorlunda..

Har en liten molande ångest över den tid och det liv som jag slösat bort, blandad med en liten, liten spirande glädje. Det är över nu.

Jag ska inte dricka eftersom jag:

när jag dricker gör saker som jag skäms och har ångest över efteråt
förstör mina relationer - vattnar ut kontakten med barn och vänner
stannar upp i min utveckling som människa - allting handlar bara om att dricka eller inte dricka - jag kommer aldrig vidare
är ständigt rädd för att bli upptäckt - sedd för den jag gjort mig själv till
låter mig själv förfalla både fysiskt och psykiskt
förlorar självrespekt, glädje och engagemang
förstör min ekonomi - det är inte bara alkoholen som kostar. När jag dricker snusar jag mycket mer och äter en massa skräpmat när jag är bakis, vilket är både kostsamt och dåligt.
inte kan vara en god förebild för mina barn
tar enorma risker med min hälsa när jag dricker alkohol på det sätt som jag gör. Det är inget skämt att min mamma drabbades av en mängd allvarliga alkoholrelaterade sjukdomar och gick bort i skrumplever.
inte dricker för smaken utan för berusningen
gör mig ensam och isolerad
slutar skratta

Idag ska jag vara nykter

En bestämd Groda

att du vill behålla ditt nick - en positiv riktning. Mot livet - det finns! / mt