Senaste kommentarerna i forumet

och ger kraft åt mig och säkert många andra. Den resa du gjort och där du är nu. Du påverkar ditt liv i den riktning du själv önskar och det gör du med klar hjärna och med en energi som inte fanns för att göra dessa förändringar ett år tidigare.

Fortsätt så
och att det är berg och dalbana... ja det är livet det.
Kram Tilde

med Dompa... och så. Vilken fantastisk resa till ditt sanna jag du har gjort - och är på... Stigsdotter. Fina du. Kram / mt

...på hur långt du har kommit sedan ifjol. Sedan du mötte djävulen den där gången. Inget av det du går igenom just nu hade kunnat ske då. Du hade inte orkat...bara drömt och dränkt. Var riktigt stolt över dig själv! ...och så! /R

Vore ju konstigt annars...med allt du går igenom. Men berg-och-dal är bättre än en karusell...vilket jag tror det blir om man även drar in A i ekvationen. Starkt av dig att inte göra det.

Du verkar ha bra folk omkring dig iaf. Även chefen tycks ju ha fattat vad du går igenom. Så går det när man vågar vara ärlig!

Hoppas du får en bra ledig halvdag och kan göra ngt gott för bara dig själv. Kramar/R

PS: Lite ledsen blev jag över dina rader hos Kalla; Att du skulle ut på marknaden igen! Jag trodde vi hade en deal? :-(

Helt chockad blev jag över att det var så illa Putte...samtidigt som jag blir lite förbryllad. Tycker nog att du ska följa tjejernas råd och ta en time-out vare sig du behövs i ekorrhjulet eller inte.

Men jag anar (kan ha helt fel) också en ovilja i att ta tag i situationen. Är du kanske rädd för vad du får upptäcka i så fall? Helt förståligt. Tycker dock inte att du har råd att satsa på jag-klarar-mig-själv.

Förstår även att orken tryter och det är där jag håller med ovanstående skribenter. Du måste börja omprioritera. Det kan låta hårt, men det finns inga lätta utvägar och mår man som du skriver så är det dags att agera nu. Sök hjälp! Kanske inte vad du ville läsa...men så går mina tankar. Du ska vara rädd om dig Putte. Livet är ingen generalrepetion - du får en chans! Ta den! Om inte time-out så åtminstone läkar/medicin/vitamin hjälp./R

...är det allra viktigaste nu. Precis som Tilde säger så suger en del människor must och energi ur dig. Jag har människor omkring mig som jag velat tillhöra på något sätt men som jag nu ifrågasätter: varför då, de ger mig ingenting tillbaka? Det är såklart extra svårt när det är en förälder men de är också människor och ibland kanske de behöver få lite motstånd och lära sig att man inte alltid finns där när de behöver kräkas ut sitt elände. Var rädd om och ta hand om dig!

Ena stunden känner jag mig så glad! Igår stod jag här och tittade på julklappen från jobbet - fina lakan. Har inte tagit hem dem, de skall med till mitt nya boende. Imorse var det surpellen som mötte vid frukostbordet - tack för att du gör detta lätt tänker jag och bestämmer mig för att jag måste se till att få snurr på detta nu.

Sedan sitter jag på tunnelbanan och får syn på reklam för en utställning på fotografiska muséet och blir vansinnigt ledsen. Kommer till jobbet och möts av ett glädjande besked efter säljinsats och tårarna rinner ohejdat - orkar inte! Skriver ut mejlet och går in till rar kollega med tårarna rinnande: någon borde bli glad åt detta säger jag. O ja, chefen kommer att slå baklängesvolter säger hon, ger mig en kram och säger åt mig att gå hem. Jag har bra kollegor, lyckas delegera alla måsten. Chefen kommer också och ger mig en kram "vad bra du är" säger hon och "det kommer bli så bra för dig och dina tjejer".

Jag är lyckligt lottad. Önskan att dricka känns långt borta, det skulle liksom inte tillföra någonting nu. Märkligt att det kan vara så att jag inte längre vill det som tidigare var ett måste! Men, jag vet ju att mitt alkoholmonster lurar där någonstans, ibland sticker det upp sitt huvud: vore det inte gott...? Tänk, vad skönt att smita undan...!

Den där oron som slår på, den känner jag till. Jag har succesivt försökt att minimera den genom att ersätta den orostiden med andra saker som är mera lustfyllda. Med facit på hand ser jag att då det gått en tid med de "nya" vanorna så ger det en trygghetskänsla att göra dem. För mig har det varit så enkla saker som att ta cykeln en längre sträcka istället för bilen, ta bussen istället för bilen och promenara resten... ritualer som får ett enkelt innehåll i vardagen, Jag skyndar inte längre hem utan fyller ut tiden med lite gym, gör projekt som jag tycker är roliga eller rogivande även om de är meningslösa i någon annans ögon. Hittar nya saker som inte hänger ihop med ångesttankar, orostankar, sorgsentankar och ältande... alla dessa tankar som fört mig till ett glas vin och sedan två osv...

Upplever det som ett jobb det här, numera ett ganska trevligt jobb att byta till sig goda vanor istället för destruktiva. Ibland så faller allt ändå och jag blir så j-a ledsen men i stort så går det framåt bra och jag har mycket lättare att se ljust på det hela och få energin tillbaka igen mycket snabbare än förut.
(Den oron som jag inte riktigt rår på nu är den som slänger sig in här nattetid ibland... men den ska bort med hjälp av en liten kanin och lite vänderot har jag tänkt mig.)

Jag har märkt att det tar tid att förändras men varje framsteg känns dubbelt så bra.

Självhjälpsprogrammet är bra för mig just nu, det blir en daglig ritual bara för mig, vissa dagar går det inte så bra för mig, andra dagar väldigt bra och det är de dagarna som får ge mig styrka åt de dagar som kommer, för det är bättre att tro på sig själv än att misstro och fördömma.

Det här med att tillåta människor klampa in i mitt liv hur som helst... Jag fortsätter på min linje att inte ge tillträde för de som inte är bra för mig. Det är som jag läste av Mulletant, det är mig och mitt liv det handlar om. Har alltid förut trott att det var duktigt att prestera, alltid gå till jobbet, alltid utföra rätt. Jag gör inte så lika mycket längre. Givetvis går jag till jobbet :) men jag tar mina semesterdagar precis när jag som hastigast ibland känner jag behöver dem, tänker inte längre på vad andra tänker och tycker. Nåja... lite tänker jag men ganska snabbt släpper jag tanken. Och är jag sjuk så är jag hemma så länge jag behöver det.
Världen snurrar på även om jag inte är med under en dag eller två eller mer... Många av oss är så prestationsfixerade och duktiga, se var vi hamnar med ångest och oro. Nej den biten måste vi försöka släppa, att vara så duktiga.

Allt tar tid att vänja sig vid... ett steg i taget även om stegen är små mussteg ibland, så går det åt rätt håll.

Önskar oss alla en sann dag med bra val
... cykla lugnt :)

Låter som det finns en massa energi hos dig till att ta tag i saker, bra med jobbintervjun på måndag. Kanske skulle underlätta att träffa någon vän och gå på bio efter intervjun så att du hindrar dig själv att ta det där glaset vin.

Vill tipsa dig om självhjälpsprogrammet här på forumet. Kanske gör du det redan... Jag tycker det hjälper mig väldigt mycket. Dagbok och alla de andra grejerna blir en "trygg" ritual varje dag som ger lite svart på vitt och faktiskt som lite belöningskänsla och peppande för en själv.

Lycka till Fia.

Idag börjar dag 6. Har varit här så många gånger förr. Känner mig motiverad just nu. Kanske på väg någonstans nu. Viljan finns samtidigt som jag tänker att bara en helgfylla till! Efter det slutar jag. Jag måste vara galen? Nu blir det ingen helgfylla om jag så ska äta dubbla antabusdoser. Har en anställningsintervju inbokad på måndag morgon och den ska jag klara. Klarar jag den så är det en seger även om jag inte får jobbet. Nu gäller det bara att fylla denna dag. Det blir tufft då jag inte har några måsten. Inga barn, hemmet glänser efter alla dagars städande. Har varit så orolig i kroppen så jag har bara städat. Får väl gå ut en sväng. Promenera bort rastlöshet. Det knäppaste av allt är att jag tänker att om jag bara klarar intervjun på måndag så ska jag få ett glas vin som belöning efter det. Ett glas? Snarare blir det en hel BIB. Bor ju precis brevid Bolaget på gott och ont. Ont för jag är alkoholist. Gott för att ett knep är faktiskt att titta på dem som hänger utanför. Inte så jag gottar mig i andras elände men det är en bra påminnelse för mig att se vart jag är på väg.

Fia

ok, du kan inte vara borta från jobbet? Jag tror dig, att det är så det känns. Men när jag läser Santorinis rader till dig så kan jag bara nicka instämmande. Vad händer med arbetsplatsen i påsk? Om du nu skulle hänga dig? Vad händer med barnen? Jag hade en vännina som tog livet av sig eftersom hon var till ett sånt besvär för sin familj. Mår hennes make och barn bättre nu? Nej, tyvärr inte. Men jag ska inte tjata på dig. Motion är bra. Bra mat är bra. Och om du lyckas med ditt beslut att sova bra är det ju toppen. Jag måste säga att just sömnbiten tvivlar jag på att man kan bestämma själv. Önskar dig mycket styrka och tycker fortfarande att du ska söka hjälp igen. Men det är ditt beslut. Jag kan bara tänka på dig. Tack för lyckönskningar angående intervjun.

Kramar Fia

Samma här tyvärr :( Denna vecka jobbmiddagar och massa annat. Absolut ingen ursäkt, men extra svårt och jag klarade det inte :(
Tänkte då oxå på att "fan, vi hade ju kommit överens, och så sitter jag här med vinglaset i handen..."
Men vi fortsätter, nya tag....igen!

i förbifarten Putte - hoppas du fortfarande är nykter! Det är lång och jobbig väg att göra slut med alkoholen. Har du läst Addes tråd? Han kan det här! Vill ge dig två av AA´s deviser (rekommenderar AA då jag sett hur det hjälpt min man - och han var en av dem som "aldrig" skulle gå dit)

* Det viktigaste först - det är du och ditt liv!
* En sak i taget

Ta hand om dig! / mt

Meddelas det att hög alkoholkonsumtion ÖKAR risken avsevärt att få cancer.
Kan vara värt att tänka på när för och nackdelarna skall vägas?
/A

snubblar jag över guldkorn.....
http://blogg.bokus.com/steg-2-ge-psyket-ett-immunforsvar/

om du mår som sämst nu på vintern. Ta lite sånt. Det ljusnar snart. Och så ser du till att skaffa hjälp, du har barn och familj som du behöver finnas till för.
Jag tror på dej.

har jag en bekant som har, fler förresten. Då blir man riktigt slut men med sprutor blir man piggare rätt snabbt. Du kan väl kolla det. Jag vet ju att den som dricker mycket alkohol kan få brist på just B-vitamin.

En annan sak Putte. Du säger att du inte kan vara sjuk eller sjukskriven. Nähä, inte det. Du är oumbärlig alltså. Hur har du då tänkt att dom ska klara sej på jobbet om du hänger dej i påsk? Är det inte bättre för alla att du tar en time out nu? Se till att skaffa hjälp.

...ja detta är något som jag vill lära mig att bli bättre på - att andas. Jag har också fått lära mig att man kan andas i en fyrkant: titta på något med 4 sidor, andas in på ena ut på andra osv. Som en mindfullness-övning. Ska också vara bra mot alkoholsug.

Ha, ha, kaninboken. Mina barn brukar vilja höra boken "kaninen som inte ville gå och lägga sig", den är väldigt söt.

Och bland dem finns att välja bort skam. Du kan istället sträcka på dig för det var verkligen inte ditt fel! Jag håller med Dompa, var nu rädd om dig, gå inte in i något slags medberoendeställning här, du måste sätta din egen nykterhet främst!

Det låter så härligt (nåja ;-) med dina träningsrundor och PT-pass. Jag trippar på strax efter, har låtit mig övertalats av litet träningsgäng här på jobbet - det är jag och en soffpotatis till som nu ska hänga med på lunchpass med indoor-walking - gud så töntigt tyckte jag, det är väl bara att dra på sig skor och ta en promenad men tydligen ska det vara extra kul. Gäller att fräscha till sig lite här nu om man ska ut på marknaden igen ;-) just det, ska boka tid hos frissan också.

Sköt om dig nu! Kram.

Ingen fara Dompa, medberoende har jag prövat i ett tidigare liv och dit går jag inte igen. Grannkvinnan är sig lik men tror hon börjar tycka att jag är tråkig för jag skall alltid dammsuga när hon ringer ;-)

Men i dag fick jag en chock en bekant som varit nykter i en massa år, snart 20 har fallit. Har nog gått några månader innan de uppdagades, vilket är så tragiskt. Personen stöter nu bort alla och vill inte lyssna. Det känns som om det kommer gå väldigt fort utför och ingen vet hur de skall få stopp på det här. Man måste ju vilja själv annars går det ju inte att hjälpa, håller nu tummarna att den närmsta familjen når fram till personen och att personen tar den hjälp som finns.

Men detta skrämmer mig, men jag tror att om man aldrig glömmer varifrån man gick så behåller man rädslan för alkoholen och blir det brända barnet som skyr elden.

Så snöiga kramar från Kalla som längtar till våren

Skönt att höra att du mår bra och att ni skyndar långsamt. Bra för barnen om ni kan vara vänner, men måla inte in dig i ett hörn.
Ibland kan man bli skild men fortfarande vara gift, skall utveckla de här lite mer senare under tiden får ni fundera på den ;-)

Många kramar och styrka till dig//Kalla

Lycka till med intervjun förresten!

Ja du, tror att grundproblemet är att jag INTE kan vara sjuk eller sjukskriven. Sitter fast i ekorrhjulet så det skriker om det:)

Men ok dag idag. Tänker sova bra, äta bra, motionera. Kanske dra tidigare från jobb. Det här jävla infernot i skallen måste släppa nån gång. Har märkt att jag med åren blir mer och mer påverkad av skitmånaderna jan-mars. Jag vill ut! Vill har värme! Jag ger det till påsk innan jag hänger mej...

Tack för alla era rader, jag förstår och tror att ni har rätt allihopa. Sitter här med en tår i ögat, nyss glad men nu ledsen igen. Så läser jag Kallas rad om att det pendlar fram och tillbaka hela tiden. Och, ja så är det ju! Och visst vore det sorgligt om det inte vore sorgligt, att bara resa sig upp och gå vore ju en förolämpning mot det vi haft: betydde det inte mer än så?

Igår lunchade jag med svägerskan. Vi brukar inte umgås på tu man hand men jag kände att jag ville träffa henne utan att ens bestämt mig om jag skulle prata om detta som händer, men hon tog upp det själv direkt när vi satte oss till bords. När hon sa att de ville ha med mig som vanligt så länge som jag och brorsan kan umgås som normala människor, att jag alltid hör till familjen, så höll jag på att börja gråta och hon med, så satt vi där och snyftade tillsammans på restaurangen. Kändes bra i alla fall. Vi ska fira påsk hos dem. Tydligen hade även han känt att kommunikationen oss emellan är bättre än någonsin.

Längtar till mitt nya liv!

Konkreta bra råd. Endel gör jag redan, som att utmatta mig med att springa på löpband tex. Avslappning har jag slarvat med. Ljudbok ska jag prova men det som jag genast känner som nytt och som jag vill prova är att sova "som gäst" i mitt eget hus. Det låter som det skulle kunna vara mysigt och att kunna funka. Det blir dagens nya test. Har också inhandlat lite humle/vänderot piller men det kan nog inte vara farligt. Är inte förtjust i att medicinera mig men lite naturliga medel gör nog inget just nu.
Ska försöka hitta kanin-CD...

Tack för goda tips!