Senaste kommentarerna i forumet

Fenix! Jag tar golven och dammsuger sofforna. Gardiner, dynor och filtar hänger ute i vårvinden nu. Tar in dem på eftermiddan. Brygger kaffe och sätter i termosen och ställer fram en solskenskaka:) Alltid så roligt när man hjälps åt! / mt

tar jag MT, är rätt bra på det faktiskt. Har ett förflutet som fönsterputsare i mina yngre dagar!
Fenix

tänker jag vårstäda här!

På förmiddan tar jag ner gardinerna och hänger ut dem på vädring. Bär ut alla soffkuddar och filtar också. Börjar 10-tiden med det.

Golvet behöver torkas och fönstren ska tvättas. Hoppas nån kommer och hjälper till att hänga upp gardinerna igen - det är tungt för armarna.

Sen fika och nåt gott till. Och musik ska vi ha - vi har ju en skön blandning. / mt

normal är du :-)) Kroppen behöver vila efter ditt sista race så njut av tröttheten !! Jag är nog lika trött idag men ska pigga upp mig med att åka till AA's konvent i Västerås. Jag vet att jag blir avslappnat slö och får sinnesro efter en sån dag så det är värt resan !

bäst om man bara ser det som ett erfarenhetsutbyte ? Jag hade inga som helst känningar av 6 eller 9 månader tex. Men jag tror mer på att anledningen är att jag trodde att jag var frisk vid 3 månader och att "vardagen" skulle ta vid. Själv upplevde jag ingen kamp alls i början, jag hade kapitulerat totalt när jag åkte till Gården. Men däremot var ju arbetet med det nya livet och nya rutiner rätt jobbigt, att förändra mig helt.

Idag är jag glad att jag lyssnade, och fortfarande lyssnar, till de som gått före mig och inte tror att jag klarar att hitta på egna vägar. Livet blir så mycket enklare på det sättet.

- vilken fin present du gett dig själv! / mt

så härligt att läsa om dina erfarenheter!
Fenix

för majonäsen! Det är lätt att halka:-)
Fenix som lägger sig i...

man inte ska räkna dagar, veckor etc, mer än som en anledning att ge sej själv beröm. Av samma anledning är det förmodligen ganska oklokt att slå ner sej själv i skorna och börja om på dag ett för en kvälls återfall. Vet inte själv hur jag skulle reagerat, men för en känslig, orolig själ kan ju ett glas folköl vara tillräcklig anledning för att braka igenom totalt och straffa sej själv.

Finns mycket att fundera på. Skönt att ha er gamligar kvar här, ni har fortfarande inte glömt varför ni är här, och det är nog det som är det viktigaste av allt.

Allt gott till dej, Berra!/MB

tremånaderskrisen.
Varför åker så många dit på det?

I det yrke jag har varnas man också för tremånaderskris, mest för att det är då man tror att man kan.

Vad det gäller beroende finns nog den möjligheten också, man tror att man kan, vaksamheten släpper och pang så ligger man där.

Men det finns nog ytterligare en anledning, nämligen den att man lägger sej redan från början, man vet så förtvivlat väl att den krisen kommer och suckar bara uppgivet med armarna utsträckta och ger upp. Eller att man tar den allmänna kunskapen om tremånaderskrisen som förevändning att få vila lite i sin kamp, skämsfaktorn är ju inte så hög om man gör som många andra, följer strömmen.

Vill förstå det här, för även om jag denna gång inte haft en kris, så kommer ju fler, vid 6 månader kommer nästa statistikkris etc, och jag vill mota olle i grind. Stackars Olle förresten som aldrig får komma in nånstans...;-)

Jo det känns som om livet har vänt för dej, jag anar en stor optimism och framtidstro!

Gulligt av dej att skriva på min sida, jag svarar här. Allen Carr har en stor poäng i sin bok, den om att man från första början ska vara glad över att man slutat, och inte ifrågasätta det beslutet man tagit. Läs gärna boken igen och dra paralleller nikotin - alkohol, i stora delar är det samma sak, förutom just att man blir så korkad av alkohol, omdömet försvinner ju.

Nu ska jag hoppa upp på min räkmacka och glida vidare i livet! ;-)

Kram!/MB

Jag är tillbaka! Senaste året (sedan jag försökte sluta för första gången) har varit en match som heter duga. Har klarat 97 som max. Nu senast blev det 69 dagar. Och sen föll jag dit igen. Har nu börjat om räkningen och ligger på dag 9. Den här gången ska jag bannimig klara det här. Har gått på möten varje dag. Har blivit rekommenderad att gå på 30 möten på 30 dagar, så det har jag hållit mig till nu. Jag känner mig också så vansinnigt trött!! Småvimsig i huvudet, på något sätt. Är det normalt?

Alau

blir så glad för din skull!

En jättesmiley till dej, och grattis till de 40!
Kram/MB

att "tillfället gör tjuven" stämmer tyvärr, min rökande sambo glömde ciggen hemma igår...
Men jag kan ju i alla fall vara glad över att jag inte rökte mer än tre, sedan fick de bada innan de åkte i soppåsen. Andra misslyckade avslut har slutat just så- jag har kapitulerat direkt och fortsatt röka. Nu vill jag inte ge upp.

Adde, tack för varningen, jag ska lägga dina återfallssiffror på minnet, kan vara väldigt viktiga siffror att komma ihåg. I det fallet är ju redan hjulet uppfunnet, onödigt att lägga mer tid på att förstärka den statistiken.

Jag är en marathonlöpare på mer än ett sätt, jag håller redan på att bearbeta två möjliga återfall i preventivt syfte. Min sambos 50- årsfest i december, och min egen i januari 2015. Så långt fram sträcker jag mej. Dessa två kalas är svåra att hantera då de förmodligen i vanlig ordning dränks i alkohol plus att det kommer bli en hel del över. Vi har för många år sedan konstaterat att vi inte kan ha sprit hemma, men det är nog svårt att undvika då, men jag är förberedd... Hihi, jag tar nog det här på allvar i alla fall!

Jag läser och tar till mig, som vanligt TACK!
/A

Jag har nu berättat på jobbet att jag inte dricker. Inga detaljer utan mer att jag har druckit färdigt, har alkoholism i familjen.... Det är så härligt, och jag känner mig så stolt över vem jag är. Blev utbjuden på middag av jobbarkompisarna för att fira min 40-års dag. Skålade i Cola, skrattade mycket och åt gott. Tog bilen hem och sov så gott och vaknade pigg och alert. Nästan bäst av allt är innan det är fest. Att slippa det här förhandlandet med sig själv. Hur mycket ska jag dricka, hur mycket kan jag inte dricka, ska jag klara det den här gången osv osv. Nu är det så enkelt, åk dit, var där så länge det är kul och ta sedan bilen hem. Skönt!

vad du känns klok Berra, är du nykter eller:-)
Varma hälsningar
Fenix

Jo det händer sig att man inte har med sig någon blaska på muggen, så jag ville inte bidra med något skitsnack, höhö...
(med andra ord, jag satt och kollade av inläggen medans jag...ja ni vet)
Och en mobil är inte det ultimata tangenbordet.

Har ögnat igenom alla inlägg, såg en sak som fick mig att fundera lite...
Några ser nog sin och andras nykterhet som någon sorts tävling, si och så många dagar, månader, år..
Gör inte det, man kommer hjälplöst efter de som ligger långt före en själv, och man kan inte springa ikapp tiden, det är omöjligt.

Visserligen kan det vara skönt att för en själv kunna räkna tiden bakåt, man vill gärna inte blåsa en lång nykterhet framför en kort, men å andra sidan, en veckas nykterhet är precis lika viktig som ett års nykterhet, utan den kan det inte bli ett år som nykterist.
Eller rättar sagt, det krävs många fler enveckors nykterhet för att det överhuvudtaget ska bli ett år.
Därför tror jag att början är den viktigaste.

En annan sak är att många tycker att resan börjar om på nytt, det blir noll i protokollet när man har trillat dit, och då är det en väldans uppförsbacke för att överhuvudtaget börja sin nykterhet igen.
Det tycker inte jag, en som dricker 7 dagar i veckan, och har hållit upp fem dagar...
Den har en 5/7 dels nykterhet, har övergått från helblodsfyllo till t.ex helgfyllo, och bara det är en förbättring istället för ingenting alls.
Man ska nog titta på både mängd och antal tillfällen, kan man hoppa vartannan gång, så har man minskat antalet tillfällen till hälften, och det är alltid en början, en 50% förbättring.
Om man trappar ner sin förbrukning från fyra burkar starköl per tillfälle till två, eller går ner till folkisar så är även det en förbättring.
Att sakta vänja sig av med en överkonsumtion kan också fungera för vissa.

Det handlar om vanor som man har lagt till sig med, och en rädsla att våga bryta den.
Och hurtigt påstå att en kanelbulle kan ersätta en öl eller ett glas vin, det funkar inte,
man blir inte berusad på en bulle, det vet ju alla...
Men om man inse'r att det är berusningen som är det viktiga, och inte ölen i sig självt,
DÅ tycker jag att man kan ta sig en funderare...
Är det då så himla "mysigt" eller "avslappnande" med ett glas vin eller en öl?,
eller är det bara en omsvävning för att vi ska få våran berusning?

Det var det som fick mig att tänka en gång till, har jag ett alkoholberoende???
Om jag slutade linda in allt i bomull, så skulle stenen landa betydligt hårdare...
När jag slutade ljuga för mig själv så insåg jag, jag har alkoholistiska drag.
Jag tänker som en alkoholist, beter mig som en alkoholist, men jag sitter inte på A-lagsbänken.
Kan man vara en alkis UTAN att sitta på A-lagsbänken?, har jag en felaktig grundinställning?

Jo den största av alkholismens grupp är osynlig och har ett fungerande socialt nätverk,
har ett arbete, en bostad, familj, bil, sommarställe, osv..
Men de lider av en överkonsumtion av alkohol, kanske både medvetet och omedvetet...
I försvarstänket tänker de att jag dricker väl inte mer än....grannen i gula huset längst ner på gatan, han som alltid släpar på sina ölbackar, varje fredag, HAN måste väl ha problem med spriten!!!
Inte dricker väl jag för mycket, och trots att man räknar ihop senaste veckan konsumtion (och gärna lite i underkant) så låter det ju ändå rätt så mycket, i jämförelse....
Men...det går alltid att finna någon som dricker mer än mig, eftersom jag har den typen av bekantskap, för de jag umgås med, de dricker allihopa, jag har ju själv valt den.

När man har stuckit hål på ballongen så smäller det, samma sak händer när man plötsligt har stuckit hål på sina egna lögner, man är inträngd i ett hörn av sig själv, rädd för den plötsliga medvetenheten man har fått framför sig, JAG alkis???, aldrig....

Eller så kan man fortsätta gömma sig i sin egna lönndom, och låtsas som om man aldrig hade upptäckt det, någon annan kanske tar hand om mitt problem, och man lägger täcket över sig igen...

Eller så tar man tag i sitt egna problem, och gör någonting av det...
Om man upptäcker att ens nya nykterhet inte medförde några fördelar, så kan man ju alltid gå tillbaka, få tänker i dessa banor..

Men å andra sidan, de som har hunnit släppa sina funderingar på nästa berusning och blivit fria i sina tankar, vill de någonsin gå tillbaka till det de hade förut..?

Jag är fri, så länge jag kommer ihåg nackdelarna med att dricka.
Det tränar jag på varje dag, min frihet bottnar i en sorts tvångstanke, glöm aldrig din historia.

Må väl, snart helg utan ångest, en av mina friheter..

/Berra

det ligger i dina ord Santorini... och energi. Det känns att livet lever i dig och många kan få kraft av dig. Finns mycket där att se fram emot precis som du beskriver så bra! Också från mig till alla oss, lycka till...

att tänka på de negativa sakerna ger bara mer ångest. Liksom för rökare fungerar ju heller inte skrämselpropaganda har jag förstått. När jag drack fick jag ångest av sånt jag gjort och sen drack jag igen för att döva ångesten. Det fungerade ju tills nästa ångestattack när alkoholen gått ur kroppen och då blev det ännu värre. Jag tycker det är en mycket bra idé att fokusera på de positiva saker man får om man slutar med alkoholen. Det finns hur många vinster som helst med ett nyktert liv. Och jag har verkligen kommit till det stadiet nu att jag inte behöver dricka, det känns inte som nåt jag inte kan eller inte får utan det är nånting helt onödigt i mitt liv. Skönt.

Jag vet att ni kan klara detta! Vi är ett helt gäng som slutade förra året och nu är ni årets grupp. Det känner jag tydligt. Jag tror på er. Jag kan lova att det är värt ansträngningen. Det känns tungt och trist i början, man tror att inget ska bli kul igen när man inte ska få dricka. Jag undrade hur jag skulle fylla kvällarna (utan fylla:)Men med tiden går det om, tristessen, sysslolösheten. Livet blir så mycket rikare, kan fyllas med vettiga saker, tankar. Jag insåg hur mycket tid som jag ägnat åt alkoholen. Att planera drickandet, handla hem, ångest efteråt, oro att nåt ska hända, oro för alkoholskador. Skam. You name it. Vartefter tiden går växer min självkänsla och stolthet för att jag klarar av det och då blir livet så mycket lättare. Nu har jag knappt tid att skriva här, ännu mindre att sitta i fyllan. Lycka till, ni kan!

Hej Anli! Tänker ofta på dig och hoppas att du har det bra. Om det inte går så bra så ge inte upp med att försöka. Förr eller senare lossnar det. För mig tog det mer än tjugo år och jag är fortfarande inte säker på att jag klara det för evigt, eller ens till söndag.

Kramar Fia

Tänkte precis gratulera dig för ditt beslut att sluta röka, skulle bara kolla posten nere i porten först. Fick nej på bröstcancer, något som jag har mått pest över den sista tiden. Har ju läst så mycket om samband vin och bröstcancer. Lovade i alla fall mig själv att om jag klarar mig så ska jag börja vara mera rädd om livet. Vi får se hur länge jag minns det? Återvänder till rökningen. Har också läst Äntligen Ickerökare av Carr och höll faktiskt upp ett tag. Började om, trappade ner. Röker fortfarande ett par om dagen, ca fem. Men nu kanske jag kan hitta motivation? Svårt dock då vi har hur mycket tobak som helst hemma. Intressanta tankar om marathon.

Kramar Fia

Jag tror livet har vänt! Mammografibeskedet kom och jag är cancerfri!!! Nu ska jag njuta av det! Mannen ska bjudas på finkrogen nere på gatan ikväll och jag ska inte sucka eller himla med ögonen om han tar in ett par glas vin. För honom räcker det ju. Känner mig hemskt generös idag, tror till och med att han ska få klämma på mina häckande svalor!

FirarFia

Hihi. Ni är roliga människor. Glida på en räkmacka till ett nytt liv. Det kanske inte är riktigt sant. Känns ej som en räkmacka, känns som hushållsost på tub på veckogammalt formbröd vissa dagar. Är inte törstig, men ack så trött. Den där idén om att ta itu med både arbete och nykterhet samtidigt? Vatten över huvudet? Kanske det men bättre så än vin i strupen. Så tack för att du frågade Pontus, hoppas det mesta är positivt för dig med. Så trots mitt gnäll: Det känns ok, inte himlastormande men ok. Jag upplever nya saker varje dag, eller jag ser det med nya ögon. Vardag, arbete, buss, människor. Så mycket jag missat fast jag fysiskt har levt mitt i. Undra på att man blir trött. Mest irriterad på att jag inte hinner med mina övningar här. På morgonen tillbringas allt för mycket tid framför spegeln, blir inte vackrare för det. Arbete, matlagning och sänggång. När jag lägger upp det så förstår jag att jag drack. Livet låter väldigt futtigt, men men, med nykterglajjorna på så är det lite utmanande åtminstone. Tror helgen blir bra. Har ett bra flow nu, får se när tremånaderskrisen kommer. John Lennon var en klok man, missförstådd på slutet eftersom han enligt omvärlden valde "fel" kärlek. Ut med tv:n! Det får bli min nästa kamp efter livet och låren - som börjar bli riktigt fina. Kan det gå så fort? Mindre än en månad. Vilka tåliga, underbara kroppar vi har. Dom förtjänar respekt. Som MB ger sin nu med rökstoppet.

Fia