Senaste kommentarerna i forumet

Du gav mig precis de ord jag behövde höra.

Har i perioder också haft svårigheter med sömnen. Men efter att ha slutat med insomningstabletter och lugnande tvingades jag söka andra alternativ som också visat sig funka mycket bättre i längden. Alkohol eller tabletter kan hjälpa en att somna men sömnen blir ju artificiell och man känner sig då inte utvilad när man vaknar vilket bara leder till en ond cirkel. Nåväl, här kommer några tips:

-Som A påpekade ovan kan fysisk träning göra under. Låter man muskler och hjärta arbeta under dagen så kan man lättare slappna av till kvällen. Är man ovan vid träning så kan en promenad på kvällskvisten räcka, men gå så pass snabbt att du får lite puls i alla fall.

-Sover du bäst borta så kanske det kan räcka med att göra en förändring hemma? Till exempel möblera om i sovrummet. Ibland när jag haft svårt att somna så har jag bäddat med en madrass på golvet i vardagsrummet, som om jag skulle "sova över" och somnat som en baby. Tror kontentan här är att; gör du något om och om igen som inte funkar, så gör annorlunda.

-Ljudbok. Jag är ett stort fan av ljudböcker men när jag vill lyssna på något innan jag ska somna så brukar jag välja någon som inte har alltför komplicerad intrig. Uppläsarrösten är också viktig. Om man inte vill ruinera sig på ljudböcker så har de flesta bibliotek både ljudböcker att låna rent fysiskt och som strömmande på internet. Skrev i "filosofiska rummet" om min nya favorit "Kaninen som så gärna ville somna". Det är en barnbok, funkar egentligen som vilken avslappnings-CD som helst men den är förklädd som en saga. Själv tycker jag den slår alla avslappnings-CD jag lyssnat på, har liksom lättare att ta hela hitta-ditt-trygga-rum-konceptet i berättelseform. Tror den bara är en halvtimme lång men jag har hittills inte hört slutet, haha.

Lycka till!

Jag har precis som du kommit fram till att för att rädda sig själv måste man "välja sina människor". Jag tänkte mycket så i somras då jag kände mig mycket skör, jag valde med omsorg vilka som skulle få tillträde, vilka som skulle få klampa in i mitt liv. Behövde goda intryck, goda människor... (och det har jag fortsatt med i många lägen ganska omedvetet, av bara farten)
Jag säger inte att din far inte är "god" men han suger din energi och ger dig dålig energi tillbaka.
Han har kanske vant sig vid att du ska finnas där att luta sig mot när han är svag. Men som jag ser det så kan han vänja sig av med det om du, som du skriver inte är tillgänglig alltid. Relationen kanske kan bli bättre av det? Att minimeras.

Jag tycker det låter friskt och bra det steg du tar nu.
Bra Sommar!

Men träna på gym eller bara ut och spring gör att det blir lättare att slappna av och finna ro.
Eller schyssta yougaövningar innan det är dax att duna in?
Alla sätt är bra, utom de dåliga.
Som du säger, vin ÄR ingen bra avslappnare. Vakna mitt i natten kallsvettig och med en inre oro.

Men pröva några avslappningsövningar oxå.
Att göra, lyssna på en avslappningscd kan vara bra?
/A

ps: Om du har möjlighet så sjukskriv dig några dagar och satsa resten av veckan på att söka hjälp. Du mår ju inte bra och då är du i din fulla rätt att ta hand om dig själv istället för att stressa med arbete eftersom du antagligen måste lägga din fritid på familjen. ds.

Nu måste jag gå till frisören. Har fått komma på anställningsintervju på måndag och vill vara fin. Men jag hoppas vi hörs senare eller imorgon, och då har du något att berätta. Som att du har fixat en ny tid.

Kram igen! Fia

till att vilja dricka vin är att kroppen på natten avger en oro som gör mig (återigen) tidvis sömnlös. Jag är inte orolig för sömnlösheten men orkar inte så många jobbardagar i sträck om jag inte sovit. Då kommer tanken att lite vin skulle jag somna på, så skönt det vore. Förr orkade jag flera dagar utan sömnlöshet nu räcker det med två...
Har nu istället kollat efter receptfria sömnmedel, något som lugnar inför natten. Vet inte om det är bra eller dåligt. Men bättre än vin borde det ju i rimlightens namn vara.
Tidvis sover jag bra och det är underbart. Bäst sover jag borta...!?
Har tränat mig i att inte bli orolig eller få panik för sömnlösa nätter och det går bra. Just detta att det utlöses en oro som är ogrundad upplever jag själv. Och detta då faktiskt mycket är så bra numera och jag känner livsglädjen har kommit tillbaka. Men triggern är onödig. Tips?

Önsakr alla en bra o sann dag :)

du är också kemi Putte! Men inte bara. Givetvis är du all din livserfarenhet, dina tankar och minnen. Men hur du reagerar och mår beror på kemi. Jämför med alkoholen. Den får dig ju att må på ett visst sätt. Nu fattas någon annan substans i hopkoket Putte. Men det finns hjälp. Tabletter brukar bli bra i slutändan. Vet att en del får pröva sig fram och ibland blir det värre innan det blir bättre. Så gå igen och kräv medicin. En del tycker att man inte ska ta sånt, att det orsakar ett annat beroende. Skitsnack. Gäller inte alls all slags medicin. Sånt här kan du få hjälp med hos en vanlig BRA husläkare. Så pröva dig först fram till rätt doktor som du kan öppna upp för och sen är du riktigt jävla ärlig med ditt mående. Hjälp finns!
Skönt att det känns lite lättare nu på morgonen. Det brukar ju vara så. Mitt råd är att du ringer nu direkt när du är lite starkare.

Kramar Fia

Nä, hjälp orkar jag inte ta in. Den enda som vet är sambon och gud ska veta att hon är nog belastad.

Jag har några bra vänner, men jag orkar inte ta det med dom. Just ordet orkar tycks vara allt nu. Jag tar hellre allt med en utomstående. Vill inte att släkt och vänner ska dras in.

I morse vaknade jag och mådde mycket bättre. Piggare, avslappnad. Nästan som den jag en gång var. Har läst på lite om depression, piller och behandling.

Är allt kemi i hjärnan? Men vem är jag då?

Ja, det är som Kalla säger så många känslor på samma gång. Just nu sprider ilskan av sig till allt och alla! Det jag just nu måste fokusera på är att försöka göra mig fri. Under många år hade jag en sporadisk kontakt med min far, men senaste åren ringer han i stort sett varje dag och mal om sig själv och sin ensamhet. Jag spelar med och lyssnar med ett halvt öra men svarar ALLTID. Ska börja med att sluta svara ibland. Tror alltid att det är något viktigt, att han supit sig till sjukan, men det är oftast bara snack, snack, suck och stön. Så nu bestämmer jag idag att jag faktiskt inte alltid behöver vara tillgänglig.

I allt det dystra vill jag bara säga till alla som tvivlar och kämpar mot A så som jag har gjort och gör: Det är värt kampen, du är värd ett värdigt liv. Jag tycker för första gången i livet om mig själv precis som jag är, mysbralls-soffliggande för-många-mackor och te-slurpande som jag är.

hej Putte! Försök igen och tigg eller kräv om hjälp denna gång! Våga vara till besvär och strunta i att verka samlad. Ingen ska behöva gå i sånna tankar som du har just nu. Snälla du, försök igen.
Jag har bett om hjälp flera gånger, mest för mitt missbruk inte direkt depression. Men jag vet att ibland träffar man inte rätt första gången. Kan hamna hos fel person så att inte personkemin stämmer. Så pröva igen. Jag vet att det är tufft att behöva vara stark när man är som svagast. Finns det någon vän eller familj som kan hjälpa dig med hjälpsökeriet? Som kan vara stark istället för dig? Om du har det så våga ta hjälp av denne och våga vara till besvär. Snälla Putte.

Fia

Igår så bestämdes det, då lilleman spydde, att jag skull vabba idag.
Så när alla somnat och jag satt och kollade tv så drog dom kalla ölen som jag hade på baksidan.
-Vafaan, det skulle vara riktigt gott, tänkte jag.
Nej sade jag till mig själv.
Sedan kraxade papegojan mer och mer och suget blev större och större.
Tankarna började dividera för och nackdelar.........
Jag skall inte jobba idag, jag kan sova ut ( skall i och för sig skjutsa frun till jobbet 07)
Vid gott mod, själv.
Så då blev suget för stort.

I och för sig endast en kall mellis, men endå det var ju sagt nollintag.
Jag höll mig till vatten i bastun i söndags då suget var stort även då.

Nu mest besviken för att jag svek dig.
Men men nya tag. Påt igen bara.........
Hoppas det går bättre för dig vännen?
/A

Ja vänner. Tror jag behöver mej hjälp än jag anade.

Depression? Jag?

Fan! Är rädd för att jag håller på att förlora en familj.

Trött, så trött. Börjar tänka på att avsluta. Vet inte om jag orkar.

har bett om hjälp men känns inte som om jag tas på allvar. Är förmodligen för samlad, van som jag är att "samla mej själv". Vill inte vara till besvär. Samtidigt som hela jag är ett besvär.

Att läsa från början, vi har verkligen kämpat, nu får vi lite belöning för idag är det inte längre en kamp utan vi har en ny livsstil som nyktra. Sorg/sug kommer fortfarande ibland men det går ändå rätt fort över. Helger är inte alls förknippat med dricka längre för mig utan vila och återhämtning. Förut var helg helt förknippat med vin som avkoppling och det slutade med att man var mer slut när helgen var slut.
Nu tar vi ett steg till!
Kram tjejer!

Hoppas du har någon att prata med, för du behöver nog sortera upp dina känslor. Känner igen mig själv och jag tyckte det kändes som ett känslolavemang. Ville ta tag i allt samtidigt vilket gjorde mig helt slut, men fick rådet att sortera och ta en känsla i taget. Våra arv från våra föräldrar är en svår bit att ta tag i, så ta gärna hjälp. Måpnga kramar Kalla

Inte har det varit lätt och det är fortfarande inte lätt, men det är värt kampen. Att nå sin egen botten och sen ta sig där i från utan att glömma hur det var, ger en sådan känsla och styrka och ett helt nytt liv. Nu tar vi ett steg till//kramar Kalla

Nu när jag firat min födelsedag nykter och stark i mig själv så har en rad tunga dagar följt. Känner mig grå och tår-fylld som ett regnmoln blandat med stark, stark ilska. Har ett komplicerat förhållande till min far och har nog försök skjuta detta ifrån mig. Har nog inte kunnat känna det jag känner då jag ständigt haft dåligt samvete eller ångest för den senaste helgens vindrickande. Nu har jag inget att skämmas över och inget att dölja utan jag har rätt till mina tankar och känslor. Inser nu att jag är arg, arg, arg på min far och inte tycker om honom som person. Jobbiga tankar som nog legat där länge, men nu bara väller fram. Han dricker för mycket och jag har aldrig kunnat sagt något eftersom jag oxå druckit för mycket och han och jag har nog bara haft vin-kvällar på landet som enda gemensamma nämnare. Nu ryser jag av tanken.... Hur går jag vidare, vad gör jag, just nu "grumsar" detta allt annat.

och ser hur jag verkligen trodde att jag slutade för gott, gång efter gång men föll tillbaka. Läser också om Maria och kalla som kämpat för att nå hit där vi är idag. Den som skäms och tycker att vi är så lyckade ska veta att vi har minsann också kämpat och trillat tillbaka många gånger. Men nu släpper vi inte detta, det är jag säker på! En dag så har man verkligen nått botten och fått nog och då finns det bara en väg. Upp.

du behöver inte hoppas, det är du som bestämmer!

Bra liknelse med spinningen, tack Andreas!
Kram

Ibland är det som på spinningen, tung backe uppför...... En femma lägger vi på och vi sitter ned.

Och rätt vad det är går det utför, så vi spinner loss och vi lättar upp motståndet och trampar ur all mjölksyra ur benen.
Suget kan motsvara backarna på spinningen, det är olika tungt ibland, men rätt vad det är lättar det upp och man glidet förbi i en nedförsbacke.

Och man kör bara mot sig själv, spelar ingen roll hur duktiga alla andra är. Det är en själv som lägger på motståndet men det är riktigt kul, och skitjobbigt imellanåt men man har gemenskapen och vetskapen att alla som är där sitter i samma båt.

Lite som här, det är tungt och jobbigt ibland. Men för det mesta roligt och trevligt. Fantastiska personer härinne som alla sitter i samma båt.
En gemenskap som är obeskrivlig.
Skänker ett stort tack för att jag hittade hit.
/A

Härlig läsning och jag håller med om att jag vill vara nykter-inte nykter alkoholist. För mycket tid redan. No more. Fortsätt era fantastiska och inspirerande resor. Ni har min absoluta respekt!/NM

Slår mig ner här, lutar mig tillbaka för att andas lite. Jag övar på att andas, med magen, genom näsan, känna kroppen. Andas in, andas ut, andas in, andas ut tills jag märker att det är min mage som rör sig och inte min bröstkorg. Då ska jag lägga till -tänka "slappna av" på utandningen. Andas in-ut/"slappna av". Upprepa upprepa upprepa.
Gör jag en sådan övning, minst 5 minuter om dagen så ska det till slut, även i stressade situationer, räcka med att tänka "slappna av" så ska syresättningen regleras automatiskt. Säger de lärda. Betingning. Som Pavlovs hundar.

Känner mig lite fånig till en början men tänker att om jag kan gå till gymmet och träna min kropp flera dagar i veckan så kan jag åtminstone ägna 5 minuter åt mental träning också. Sedan ska jag belöna mig med en god kvällsmacka, kamomillte, och en ljudbok. "Kaninen som så gärna ville somna" är egentligen en barnbok men den funkar som värsta sömnpillret för mig. Rekommenderas starkt till er med ungar som har svårt att somna. Och såklart till er som själva vågar lyssna på barnböcker utan barn, som jag. På mitt bibliotek kunde man låna den som strömmande ljudbok på internet.

God natt önskar jag er!

Ni har Santorini och Tilde, tack för att ni delar med er av dem. Jag vill inte heller få identiteten nykter alkoholist, jag är nykter punkt.
Ja, varför fortsätter man dricka tvångsmässigt tills man är berusad fast man bara vill bli lite smålullig, svaret är väl att vi gör det därför att vi tappat kontrollen, vi styr inte över alkoholen utan den styr oss.
Det är jobbigt av och till och sorgligt men som du skriver Santorini så går det över, idag har jag inte känt något sug eller sorg över det.
Var på spinning ikväll och det är så jobbigt men så roligt, är glad att jag provade det. Det ger sådan energi och glädje resten av kvällen. Håller med dig Tilde om när man fastnar i destruktiva tankar, det är samma lättnad att slippa det. Jag har blivit mycket gladare och mer positiv sedan jag slutade dricka, det känns härligt.

Så glad över gemenskapen som finns här, hänger kvar här för att jag trivs med er.

Kram!

och att den gör dig glad Maria! Jag tror det är en viktig grej att hitta det där speciella som man kan lägga tankarna och energin på och som gör en glad och befriad...

Santorini, jag tycker så mycket om din inställning och ditt sätt att se på hur alkoholken tagit alldeles för mycket tid tidigare och att du inte vill ägna resten av ditt liv åt att "inte dricka alkohol". Sunt tänk i mina öron och det är precis då det kan vara härligt att leva, då ens tankar och känslor bygger på allt det andra livet kan ge en...

Lite lika kan jag tycka att det är då man överbombaderar sig med ältande och tankar som inte leder någonstans... då man fastnar i destruktiva relationer och känslor. Även där blir det som att kasta av sig ett ok när man väl vågar bryta och tänka i andra banor. Livet kan bli ljusare och kännas lättare... Mycket att jobba med... både när det gäller det ena och det andra, men jag upplever det som en "bra" syssla som kräver hela mig och som är tröttsam ibland men eftersom jag lever här och nu och jag inte helt säkert räknar med något annat liv så gäller det ju att ta tag i de här besluten och de här goda "sysslorna" idag... här och nu, varje dag.

får ta den tid det tar. Jag tror det alltid kommer tillfällen då det känns trist eller vemodigt att inte kunna ta ett glas vin, som vi väljer att se det. Fast vi mycket väl vet att vi inte skulle vara nöjda med ett glas. Jag skulle också vilja bli lite påverkad, lite "lagom" ibland. Men lagom var det sällan. Det är konstigt att jag inte kunde stanna vid det utan tvångsmässigt måste dricka mer och mer tills jag var berusad. Det var ju inget nöje sen mer.

Jag tror inte alls du behöver AA, Maria, det låter så mycket bättre med din träning som du blir glad av. Absolut, AA är bra för många men vi har slutat dricka ändå och du Maria har varit nykter över ett år nu. Att du ibland blir sugen får du räkna med. Det är inget misslyckande att bli ledsen över det eller sugen på att dricka. Det blir lite jobbigt bara men sen går det om igen. Man behöver inte agera på det. AA bär mej emot för jag tänker inte ta på mej en identitet som "nykter alkoholist". Jag har ägnat mycket tid de senaste åren på att tänka på vad, när och hur mycket jag ska dricka och sen skuld och skam efteråt + all energi som gick åt till att dölja och gömma. Alkoholen har redan fått alltför mycket av mitt liv. Nu tänker jag inte ägna resten av tiden åt att "inte dricka alkohol", alltså fortfarande ha alkoholen med i tanken. Jag läser och skriver lite här mest för gemenskapens skull men jag har ett helt annat liv nu bortom vinruset och alkoholtankarna. Men det är så roligt att läsa om er andra och hur ni tänker.