Senaste kommentarerna i forumet

till medberoendesidorna. Tack Adde! / mt

som lever i en trasig relation, här är en länk som kanske kan hjälpa ! Det är svårt att nå er via era trådar men ni som läser detta kan ju föra budskapet vidare !

https://www.iterapi.se/survey/index.php?r=survey/index/sid/414299&lang=…

till dina 3 månader Mammy Blue !!

Att återfallen tas vid 3,6 och 9 månader är ett känt mönster som väl ingen riktigt kan förklara. Annat än att anspänningen med att gå ut i nykterhet börjar släppa och att vi i vanlig ordning börjar säga till oss själva att det "är nog inte så farligt". Jag själv hade en väldigt vidrig period runt 3 månader där jag verkligen gick på vita knogar och hade ett fruktansvärt humör. Man kan även se ett mönster i återfall runt 7 år och sen vid ca 12-14 år.

För mig är det viktigt att inte glömma hur det än gång var och hur jag mådde då för dit vill jag inte tillbaka.

Nu har jag beställt hem lite literatur. Köpte även "Snälla mamma sluta dricka" och Jan Johansens "Med nya ögon" till mig själv.

Om någon är intresserad av en bra film, kan jag varmt rekommendera Flight. Visserligen handlar det om en flygkrasch, men nästan mer om hans kamp mot alkoholism. Riktigt bra och verkligt skildrat.

Alau

Fenix, jag ger gärna upp tillsammans med dig och Pontus. Jag har insett att det är så skönt att göra det. Jag tror mig skönja i texterna att vi kan vara öppna, lyckliga och helt suveräna utan alkoholen!

Likheterna med beroende och missbruk som andra beskriver det, har för mig blivit en väckarklocka för att jag måste ge upp, det finns inga halvsanningar eller genvägar längre. Så enkelt, så svårt.

Jag är här och hoppas vi kan ta oss igenom detta tillsammans!

LP

Det går rätt bra ihop, för man hinner tänka mycket under ett marathon, fast det stjäl energi det också om tankarna inte är positiva och "rätt". Man svävar oftast mellan eufori och helvete både kroppsligt och i skallen om man är som jag.

Tre månader är kanon, jag hade ju det i bagaget själv tills i lördags. Vad är det som gör just tre månader så speciellt? "Nu har jag klarat det" Och så sänker man garden och får en käftsmäll?

Det är nog bättre med att vara glad att slippa skiten, som du skriver MB!

Kämpa på, du fixar att fimpa!

LP

Nu har jag varit nykter i drygt tre månader och rökfri i tre dagar. Har grubblat mycket. Speciellt på vad det är som gör att det känns så lätt att lägga av med cig ibland, och skitsvårt för det mesta. Alkoholen hänger med i samma resonemang.

Jag TROR att jag nu har förstått vad Allen Carr menar i sin bok Äntligen Ickerökare, men för att komma ihåg hur jag tänkte skriver jag ner det här.

Livet är ett marathonlopp och jag är marathonlöpare. En marathonlöpare använder bara de muskler som behövs för att driva kroppen framåt på ett lätt och energisnålt sätt. En del muskler i kroppen, t.ex aniktsmuskler, tar bara energi om de används, löparen blir trött fortare. Andra muskler är klart kontraproduktiva typ baksidan av låret som böjer benet och framsidan som rätar ut det.
Om man samtidigt som man springer framåt börjar använda musklerna som får kroppen att stanna eller att springa bakåt blir marathonloppet kort, man blir jättetrött jättefort och ger upp ganska fort.

Tankarna i huvudet funkar på samma sätt. Mest energieffektiva är att tänka"nu har jag slutat. Glad att jag slipper skiten. Fine."

Srdan är det svårt att gradera tankarna, men en typiskt kontraproduktiv tanke är "jag måste sluta" som inrymmer ett tvång, "jag håller på att sluta" - jaha, och när är man färdig med det? Om en månad? Ett år? Finns ett evighetslöfte/hot i det. " Jag har slutat men skulle kunna döda för en öl/cig." Självplågeri, ett marathon för fakirer.

Ska fundera vidare...

är nog det bästa som finns. Om man hänger läpp kan man gå in och läsa och konstatera att man inte är ensam i sitt elände.
Samtidigt är man tillräckligt privat för att få vara ifred om man vill, det är ju bara att logga ut, vilket man inte kan göra med IRL- vänner.

Sätter en peng på att ni kommer fixa detta, Pontus och Fenix, det är dags att till fullo uppskatta glädjen i att vara fri, att slippa fylla och ångest. Det här med att sluta plåga mej själv och min kropp är det bästa jag gjort. Vill till att komma ihåg hur jämmerligt det var bara, för jag inser att jag löper stor risk stt åka dit så det smäller om jag glömmer...

Kramar!/MB

Läste ett citat idag och kom att tänka på dig, och om det vi diskuterat tidigare om den smörja som(för de mest) sänds på tv.
"If everyone demanded peace instead of another television set,
then there'd be peace." ~John Lennon. hehe:) sant

Hoppas allt går bra för dig!?

Kloka ord Fenix, visst är det så. Är så tacksam att denna sida finns, att dela med sig av smärta och tröst med folk i liknande skor som förstår. Där man kan öppna sig utan att skämmas och förstå att man är inte ensam om detta problem.

du är inloggad - jag förmiddagsfikar och vinkar till dig:) / mt

jag nämnde i LillPers tråd att jag ser ngt gemensamt i din, hans och mitt liv just nu. Kan det vara en bra idé att från och med nu lägga ned vapnen mot alkoholen, ge upp och inse att alkohol inte är något för oss. FylleFia och Mammy Blue är nog inne på samma linje. Jag läste en del av våra trådars början i kväll, och det är nog så att vi har mkt gemensamt bakåt, och så djävla kul om vi kunde ha det framåt. Det vill säga, vi kan säga att alkohol bara förstör våra framtida liv om vi är ärliga. Så låt oss hjälpas åt att leva bättre liv utan skiten! Jag behöver hjälp av andra har jag insett, och den gudagåvan finns ju här, hos er som har samma problem. Ibland är det så ruskigt lika, så låt oss skriva här när vi får våra ups and downs i våra nyktra liv.
Jag är så rädd, less och trött på att använda alkohol, och så förvissad om det bättre liv som väntar när jag slutar. Så låt oss helt enkelt sluta i dag, om vi inte gjort det tidigare.
Fenix

behöver vi alla ha Fenix! Jag ser med glädje fram emot att ge dig all den feedback och stöttning du och vi alla i teamet behöver. Jag kör väldigt gärna en gemensam laginsats mot våra demoner. Jag skulle ju bränna in ditt citat i beroendecentrum av min hjärna, "Ifrågasätt aldrig ditt beslut att sluta med alkoholen" Har gjort det och sett det framför mig under dagen, om än mycket kort. De farliga tankarna ligger där och bubblar under ytan. Precis som du skrev häromdagen så är jag nära samma funderingar som du just är inne och slirar på.

Vi vet båda två att det är bara skit med de tankarna. Vi får gärna ha dem, men vi måste ifrågasätta dem stenhårt, Fenix. Det är verkligen något som är värt att ifrågasätta, ställa sig själv mot väggen när dessa djävulska tankar dyker upp.
Jag tror att det är mycket bra att jobba med bilder i sin hjärna varje gång det dyker upp en elaking. Jag har ofta försökt fokusera på mina barns glada ansikten då de var små. Det hjälper mig. Har man inga barn kan man tänka på andra goda saker. Ett leende vänligt ansikte, nån skön plats i naturen, vad vet jag, det finns massor gott som kan trycka undan de negativa spiraler vi hamnar så ofta i.

För mig funkar det dåligt att tänka på alla de snedsteg jag tagit, det ger mig ännu mer ångest och funkar givetvis som en väckarklocka jag inte vill ha ringande igen. Men det drar ner mig. Gå vidare och lämna det bakom sig, vi kan inte ändra på det faktum vad vi gjort. Vi kan bara ändra här och nu. Då är de positiva bilderna ett av många verktyg man kan använda sig av.
Sov gott, vi hörs, kampen går vidare tillsammans!

LP

att läsa era inlägg och tankar. Vi verkar vara i fas med att få slut på eländet. LP, Pontus och undertecknad. Varför inte köra ihop från nu och stötta varandra här på forumet. Jag känner att jag behöver få feed back, och blev riktigt glad när du LillPer gav mig det. Och så sant, ingen av oss behöver alls mer alkohol av någon som helst anledning. Så känner jag det!
Fenix

Vi har nog absolut en hel del gemensamt, LP du beskriver det på ett mkt bra sätt! Träna är kul, men ofta för att trötta ut sig.
Jag har inga direkt mål med träning, men visst är det skönt när man får ett flow och känner sig stark. Men jag måste också lära
mig att vila o varva med något annat, för kraften tar slut och irritationen börjar gnaga. Måste försöka hitta en balans, men det är
svårt. Jag är för mkt av eller på!
Alkohol kampen finns inom sig mer eller mindre hela tiden, håller helt med. Är nog därför man ställer stark focus o höga krav för att hålla sig
på banan o att inte vika och tappa kontroll. Vill också bara hitta en inre frid o ro.

Glömde komentera Fias inlägg om tv program. Håller helt med, bara trams. Det enda kanal som jag tittar på är Discovery.
Mer dokumentär, äventyr välkomnas. Hade velat se Fias killes min när hon hälde dricka över tvn:)

Ja jag försöker vara mer öppen till min sambo. I lördags kväll blev jag som en liten snorunge, grinig sur o jävlig. Inget dög o ville
inte berätta varför. På morgonen var jag gladare o lättad över att jag klarade av kvällen. Då försökte jag förklara
.ibland är man inte ens så jäkla sugen , blir irriterad o sur just för att man inte kan och irriterad för att man blir just irriterad.

Den rullar på, snart är du där och har passerat denna gräns. Då är det läge att vara vaksam på tankarna. Jag har alltid trillat dit efter ca 3 månaders torrläggning. Trots att jag vet riskerna så är det något i reptilhjärnan som viskar små lögner till mig....
Kör hårt, stå emot reptilen!

LP

Över dem 3mån, tänk vad gott de gjort för dig o din kropp. Det var bara en stund,
Du har verkligen inte kastat iväg nått! Önskar jag sj paserar det snart.
din energi o vilja verkar ha ta fart igen, skönt! Bra att du skriver av dig här!

Tack för stödet!
Allt känns så mycket bättre när segheten går ur kroppen och tankarna börjar falla på rätt plats igen. Det tar ett par dagar innan man börjar tänka positivt igen.
Det sjuka är att jag vet så väl vad jag vill och behöver och att överhuvudtaget ifrågasätta sitt livs viktigaste beslut är ju bara absurdt.

Jag tar med mig de orden och bränner in det i hjärnans beroende centrum för alltid!

Fenix, du kommer ur denna negativa spiral! Du bidrar med så mycket kloka tankar här på forumet. Du vet vad som är bäst för dig. Vi behöver inte alkoholen mer!

Tänker på er!

LP

Runt alkoholen och kampen man har inom sig mer eller mindre konstant. Jag hade själv i lördags ett återfall efter mer än tre månader helvit och på rätt spår. Fan, fallet blir så tungt. Jag är också som du Pontus väldigt hård mot mig själv och ställer höga krav som jag ibland inte orkar leva upp till. Vet inte hur du tacklar det, men jag finner efter några veckors nykterhet en kraft som driver lite för hårt. Allt känns möjligt, men jag vet inte vad det är jag strävar efter hela tiden. Mer, bättre, mening, utmaning, glädje.....Jag vill ju egentligen bara finna ro och lugn i min själ, på djupet.
Hur svårt kan det vara? Väldigt svårt tycks det.

Tränar som du mycket och så ofta jag kan. En psykolog sa till mig att jag har missbruks beteende även vid träning. Ok, det är i och för sig bättre än annat missbruk, men jobbigt att inte kunna slappna av utan att ha tränat sig trött.

Jag håller helt med Fyllefia om det här med TV och dessa idiotiska program där vuxna leker och fånar sig. Det värsta av allt är väl att det är så många som avtrubbat kollar in skiten. Det gick relativt bra att kolla förut med fredagsgodiset och vinet som närmaste tröst. Längtar själv efter dokumentärer och bra film samtidigt som jag helst läser biografier om verkliga händelser ur människors liv.

Vi får ta en dag i taget och fortsätta vår resa Pontus. Tala öppet och hängivet med din sambo. Det är bland det viktigaste av allt att tala med någon man litar och har förtroende för. Vågar man vara ärlig mot sig själv och säga sanningen, be om hjälp, tröst o stöd när man mest behöver det kommer man långt.
Sköt om dig, vi hörs!
LP

Mb, ja tror man måste försöka sätta sig in och försöka förstå detta missbruk för
att kunna gå vidare. Jag försöker hitta svar på gåtor hela tiden. Det finns ju inga
genvägar eller enkla svar men ändå försöka förstå vad som händer med oss vid
olika situationer. Och det stämmer nog absolut de du säger !

Santorini ja det är Sorligt när man kommer till insikt vad detta beroende gör med
oss.

går det till. Man planerar omedvetet, eller på ett plan medvetet, man vet att man kommer att dricka och det är som att det inte går att hejda. Vi har alla varit där. Dina tre månader är naturligtvis inte alls bortkastade. Du analyserar, du vet att du mår bättre utan. Du kan. Håll ut så ger suget med sej. Jag tror det var i Fenix tråd jag läste följande ord på vägen som vi alla ska ta på: "Efter att du fattat vad du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt ALDRIG NÅGONSIN det beslutet". Trots att jag känner mej trygg och övertygad om att min nykterhet nu är för livet har jag dessa ord väl synliga för man vet aldrig vad man kan få för sej en dag.

normalt bland folk men längtade hem till mitt vin. Så ser väl missbruket ut. Man isolerar sej med sin dåliga trista vän.

jag kan inte slå vad om det, men jag ger mej tusan på att våra duktiga, intelligenta kroppar lärde sej ganska snabbt att slå på insulinproduktionen så fort hjärnan tänker på alkohol, kanske bara ljudet av en ölburk som öppnas. Kanske är det därför suget upplevs så starkt i vissa situationer?

Jag vill gärna göra ettor och nollor av saker, vill förstå, har lite svårt för psykologer som ska krångla till allting, hihi.

Jodå, veckan har börjat bra, hoppas att den fortsätter så för oss alla!
/MB

Mindre sura miner med räkmacka o kaffe:)

så djävla bra att du genast skriver här om det som hände. Det tyder på att du inte vill gömma och glömma. känner så väl igen tankar och känslor. Men stå ut några dagar nu, det är nu den djävla alkoholisten försöker övertyga dig om att det gick ju ändå rätt bra, kanske kan du dricka lite lagom, det är kanske överdrivet att inte dricka alls och så vidare, och så vidare, och så vidare, och så vidare, och så vidare i all evighet. Jag vet, jag är där nu:-((((
Fenix