Senaste kommentarerna i forumet

Jo Paron. Stranden var fantastisk. Jag är helt enkelt ett strandfreak. En del gillar snö och skidsemestrar...jag lever för sol och hav. I min ungdom bodde jag flera sommrar på stränderna i grekland. Byggde en liten koja för att förvara prylar och sov under stjärnorna. Kanske ska jag avsluta på samma sätt...efter pension? ;-). Fast inget är ju svart eller vitt. På den tiden kunde jag nöja mig med en eller två kalla öl...men så minns jag allt; Rökte en jävla massa gräs. Missbrukare redan då...

Så hur hänger livet för Atleten då? Så här lördag och helg? Blir det en helg i idrottens tecken? Eller liten slip? Jag tror att det viktigaste är att tanken är sådd. Att vi förändrar drickandet...inte att vi är helvita. Fast det är ju farligt att tänka/skriva så. Man får inse och respektera att för en del är helvitt den enda vägen. Hoppas du får en skön helg...och vi fortsätter att kämpa på. Du med din vinnarskalle och jag med min envisa åsnestil. /R

Att kunna smaka på vinet för att sedan avstå. Men jag tror att vissa kan klara det. Drack ju ett halvt glas själv förra månaden utan att vilja ha mer. Men jag skulle nog inte våga köpa hem en flaska. Nu har vi ju vin hemma eftersom Rivis och barnflickan tycker om att ta sig ett glas...men jag har inte smakat. Kanske mest för att jag inte vill att ongar ska behöva se på ifall exprimentet går åt helvete.

Spännande med att ha ett alster med i en show. Blir ju nyfiken på vad? Men det skulle ju sänka hela idéen med anonymitet. Kanske i ett senare skede av livet. Det är bra att du börjar tänka tanken på att ta tag i din dröm. Men hur? Vad? Bra frågor där jag inte kan råda. Kan absolut nada om musikbranschen...mer än att jag har förstått att det är tufft där ute. Min egna musikkarriär går inte alls. Går på en gitarrkurs men jag lär mig fan nada. Gitarren är dock inte bortkastad. Min äldste son spelar oftare och bättre än jag.

Jag tror iaf. att när supandet är borta ur bilden så blir det mer energi över till att få arslet ur vagnen. Så fortsätt att knega på med din dröm! Som du själv skrev; Vi ska välja till och inte bort! /R

Jag tror ju personligen att socker är det värsta jävla giftet som finns. Kostar både den enskilda människan och samhället i stort en massa lidande och pengar. Precis som med alkohol så kan man ta livet av sig även med socker.

MEN...jag tycker en godisdiet är bättre än en alkoholdito. Iaf. just nu. Jag tycker du är väldigt duktig och verkar fast förankrad vid ditt beslut. Önskar dig en härlig lördag...med eller utan gottepåse! /R

Förstår mycket väl ditt "nödrop" till frun. Innerst inne vet du ju att ni måste skiljas. Men sittandes i ensamheten kan hjärnan spela en en massa spratt. En del tar till flaskan, andra skriver brev. Gissar att du såg en massa ensamma kvällar framför dig. Utan fru, utan barn...bara TV:n som sällskap.

Men så behöver det inte bli. Precis som Stigsdotter skrev så gäller det bara att sträcka ut en hand. Ngn nappar alltid. Tror dessutom att du kommer att hitta en ny kvinna en dag. Vi nyktra karlar är eftertraktade. Till och med jag, med mina tre ongar och mitt resande jobb får erbjudanden :-).

Nej...det enda jag tror att du behöver är tid att vänja dig vid tanken. Sedan kan du börja planera ditt nya liv. Var vill du bo? Närmare naturen? Då kan du göra det valet.

Sen finns det ju heller inget värre än ensamhet i tvåsamheten. Många människor är fega och väljer den utvägen. Håller ihop alldeles för länge av helt fel skäl. Rädsla för ensamhet och/eller dyra lån.

Klokt av dig att inte ta till flaskan. Skönt att du inte ens har impulsen att vilja göra det (Jag är inte där än. När ngt går snett så tänker jag på hur "gott" det skulle sitta med ett glas. Men jag agerar inte.).

Jag tror att du är på rätt väg. Livet är alldeles för kort för att kompromissas bort! /R

,

Lite kortfattat skall jag beta av din tankar och funderingar.
Jag är jätteglad över att det går så bra f för dig.
Lite mindre roligt att höra att du har funderingar som du inte är trygg med.
Såsom, varför, tänk om, kanske att.......

Det är ett aktivt val jag har gjort som gör att jag inte är lika aktiv, märks också att det inte är så turbulent oxå.... :-)

Jag brukar skapa debatt eller hoppa på folks tår.......

Jag tycker att alla som strävar på och försöker är jätteduktiga.
Men många, nästan de flesta vaklar i sin övertygelse. Även jag, och detta är ett medvetet val från min sida.

Världen är inte svart och vit, det finns saker som är bra och mindre bra och även skitfördjävligt illa.
Men samma känsla som du har ang. din"gestapo" så måste det kunna ske förändringar.
Visst alkolism är en sjukdom och den är obarmhertig när den slår till.
Om man gör ett val att inte dricka mer ever så fine.
Då vore det inga problem med att avstå.
Men alkoholen är så mycket mer än ett glas sprit.
Så mycket socialt är med i alkoholen.
After work, firande av ålder, romantiska inslag, en icebreaker.
Etc.....

Och sålänge man själv är medveten om hur man är och riskerna så.........
Vissa tvärnobbar helt, vilket är helt JÄTTEBRA, för dom.
Det finns så mycket studier och dokumenterat att har man en gång blivit alkolist så är det bara avhållsamhet som gäller.. Kanske det stämmer?

Jag vet faktiskt inte....... Jag har övergett tankarna om helt avstå
. Vill försöka dricka ibland visst jag kommer nog dricka för mycket ibland.
Precis som restenav befolkningen.
Men jag har gjort som rubriken säger, "förändra ditt drickande".

Sedan kommer det så mycket mer, jag vill inte sluta som jag mår nu.
Jag mår toppen, bra hemmavid med fru barn etc.
Jag har det riktigt bra, att sedan se den röda tråden av flera som blivit nyktr.......

Alla eller många separerar, jag vill inte det. Med det i beaktande så blir även det en tyngd till att inte sluta.
Kan vara rn klyscha, men bara att komma hit tyder på självinsikt.
Kommer ihåg när du Maria vill ha vin en helg, och jag trodde du ville romantisera........
Vilket jag förövrigt fortfarande tror. För det är så mycket förknippat med alkohol.
Och detta kanske skulle kunnat få dig och "gestapo" att komma närmre.
Men oj vad bastning jag fick.........
Så du var bara ute efter berusningen.
-Nä tror inte det, efter vad jag tror så var det ett sätt att närma dig din gubbe.
Då antagligen du känt att ni glidit ifrån varandra.

Men han gick i taket, han trivdes med fromma pillerknaprande Maria som var from och foglig.
Han ville inte få tillbaks nån som slog näven i bordet och levde faaaan om så ville.
Men hur mycket har han lidit av ditt drickande?
Era barn...........
Eller är det för det är såååå bra nu?
Alla har det fördjävligt imellanåt, det är en riktig berg&dalbana imellanåt.
Men det SKA vara det oxå!
Ser bara på mig själv, jag har varit med om d mest hårresande sakerna, gjory mycket skit.
Tagit mycket skit, men alltid stått för det jag gör.
De korta raderna jag läst från dig gör att jag gillar dig, känner samhörighet med.........

Fast på samma sätt som Anli.så blir jag övertygad om att jag inte vill sluta. Fast hon uttryckligen vill fast det är svårt så måste folk få veta att många inte kan/vill sluta helt.

Och läsa att ljuva Anli tycker det är jobbigt/tråkugt att komma hit och skriva för att alla är så duktiga med att kunna sluta hör mig k ledsen.
Alla är inte så duktiga heller. Se på mig själv.........

O ibland vill vi dricka, ibland skönt mycket viltet oftast är för mycket.
Men att lägga av helt...nä!
Visst många här är duktiga och inspirerande och vissa behöver sluta.
Men som du själv undrar? För alltid.......
Inte jag.
Komet nog få höra ett och annat efter detta inlägg.
Ni som vill kommentera, gör det i min tråd tack!
Maria låter vi slippa.

Hon är Sessan.......
Helt enkelt helt underbar <3
Detta inlägg skrev jag med mobilen och mina korvfingrar.
/A

Skickar många kramar till dig och stolthet, hoppas att du kan känna stolthet för den du är idag. För vi kan bara leva här och nu, det vi gjorde är förbi och det enda vi kan ändra på är nuet och framtiden.

Att vi lärt oss den hårda vägen tror jag gör oss till lite bättre människor, med stora hjärtan för andras misstag.

Så torka tårarna och sträck på dig, så tar vi ännu ett steg på stigen mot framtiden. Många kramar Kalla

En period plågades jag också mycket av minnen och ångest över sånt som hänt eller kunde ha hänt. Jag tyckte det kändes så orättvist att dessa jobbiga minnen skulle poppa upp när jag nu faktiskt sluta dricka. De kanske kommer som en sista påminnelse för att vi ska vara nöjda med nykterheten. Numera dyker tankarna sällan upp, det var en period. Starkt av dej att skriva ner dom, jag vill inte ens formulera mina. Nu ska vi istället vara tacksamma för att vi nått detta stadium. Fredagkväll och mitt "syndande" består av en påse lakrits till middag och så lite choklad. Helt fel men hellre det är en låda vin.

Jag saknar dig också, hoppas allt är väl med dig. Och skulle det inte vara det får du gärna berätta det med om du ida. Kram

Att fundera över vad man håller på med?! Själv fick jag imorse ta mig i kragen när jag helt plötsligt inte förstod alls varför jag ville skilja mig! Fick anstränga mig och kalla fram en del av de dåliga saker som lett fram till detta beslut. Gårdagskvällen hade jag i lugn och ro för mig själv och det bidrog kanske till detta. Hade han varit hemma igår hade jag antgligen inte tänkt så.

Man behöver inte vara ensam har jag insett. Jag har alltid varit rädd för att vara och bli ensam. Men jag inser att mycket hänger på mig själv också. Om jag sträcker ut handen så behöver jag inte vara ensam om jag inte vill.

Strålande sol och gnistrande snö, gått en mil i skogen och bara rensat huvudet. En sådan skön känsla när huvudet blir helt tomt och man bara går.

Köpte med mig tulpaner med mig hem och jag älskar dessa blommor, de ger hopp om våren. I dag skall jag ligga i soffan och titta på film, i morgon blir det att vara uppe med tuppen och gå till jobbet. Tänkte köpa med mig räkor hem idag, men då kom spöket farande och tyckte att jag skulle ha vin. Konstigt hjärnan kan funka, man tänker på en sak och den kopplar ihop det med något annat. Men det blev räkor iallafall, men ramlösa istället.

Kan inte säga att det är så svårt att låta bli alkoholen men saknar fortfarande mina timeout, men jag får nog leva med det. För jag vet ju att flykt aldrig är lösningen, även om det kort stunder känns så.

Hoppas ni alla får en bra helg, kramar Kalla

...åt att detta aldrig mer kommer att hända. Vänd dig sedan framåt och gå vidare. Jag känner så väl igen den där skammen. Stackars barnen. Om det hände mig något när jag var ensam med barnen? Eller om det händer barnen något och man själv ligger utslagen? Jag fick en egen tankeställare när min minsting snubblade på gatan och slog sig i ansiktet så blodet sprutade. Jag kunde inte köra till sjukhuset eftersom jag hade druckit, som tur var kom en granne förbi och tryckte in oss i sin bil. Men om hon inte hade gjort det? Då kanske jag hade satt mig bakom ratten i alla fall i rena förskräckelsen över min lilla blödande unge. Berusad bakom ratten med två småttingar i bilen? Hade ju kunnat sluta hur illa som helst.

Nej, jisses vad skönt det är att slippa vakna med halvätna chokladkakor och spyor i halsen :-)

och ger dig en näsduk så att du kan torka tårarna och snyta näsan:)
Önskar dig en härlig nykter resa med öppna, vakna sinnen... som blir goda minnen!
Kram, kram / mt

Håller på att packa inför resan till fjällen på sportlovet. Minns förra året hur jag hade bestämt att inte dricka under den veckan. Men under bilresan dit kände jag att det så klart att man måste ha lite vin på kvällarna i stugan, annars är det ju ingen riktig semester. Körde som en galning de sista milen för att hinna till bolaget innan det stängde. Skyllde på att det fattades sallad till middagen. Bunkrade upp inför veckan med massa vin. Minns sedan att jag hela tiden jagade påfyllning i glaset hela kvällarna. Var som tur var inte för bakis för att åka skidor, men det var liksom att komma tillbaks till stugan efter skid-dagen som var det viktiga. Det gör ont i mig när jag tänker på detta och jag ser all så glasklart nu. Många minnen har kommit upp till ytan den sista veckan, minnen som är så fyllda av skam att jag bara vill gråta. Därför känner jag lättnad nu över att inte behöva kriga med vinet mer. Känner ingen sorg och saknad utan bara lättnad, tacksamhet för att jag sluppit ifrån monstret.

Vill skriva av mig ett annat hemskt minne som plågat mig med skamkänslor de sista veckorna. Tror att jag inte klarat av att släppa fram det i dagsljuset innan, men nu har det tvingat sig fram.
En sommarkväll på landet började som vanligt med kallt vitt vin på altanen på eftermiddagen..... Slutade med att jag vaknade i den smala, obekväma våningssängen med en halväten choklad-kaka nersmetad i sängen och en spya i halsen. Vinglar ut i natten och spyr bakom huset. På morgonen tittar några vänner in och har med sig kaffe och hembakt. Jag får smyga ut bakvägen och försöka täcka över spyan med gräs och försöker sedan duscha bort mig själv. Slänga choklad-smetiga lakan längst ner i soptunnan och sedan sätta mig och försöka spela normal resten av dagen.

Det skär i mig när jag skriver detta, och när jag tänker på mina barn som jag var ensam med den här kvällen och natten. Långt, långt ut i skärgården ensamma med mig. Tänk om jag blivit medvetslös eller ramlat och slagit mig. Har inte vågat tänka i dessa banor förut, det gör mig så ont, mina barn är ju mitt allt och lite till.

Nu orkar jag inte skriva mer. Har börjat gråta över det som varit och även i tacksamhet för att någon (gud?) gav mig kraft att förändra mitt liv. Inget är viktigare för mig än att fortsätta vara nykter.

om ett genuint möte. Tack! / mt

Det gör mig ont att läsa hur din nykterhet har förvandlats till en mardröm. Läs gärna din presentation en gång till så ser du hur din resa har fortskridit.

Fy fan för skilsmässor. Jag had min senaste i allt för färskt minne även om det är mer än 10 år sedan. Jag minns än i dag när min fru vid frukostbordet meddelade mig att hon ämnade att separera från mig. Hon hade naturligtvis sitt på det torra och dejtade då en viril hanne. Ja, ja vad gör man? Ett antal sjuttiofemmor Whisky senare så stod jag som en ganska ömklig syn och liftade till vårt dåvarande gemensamma hem. Döm om min förvåning när en kalas fin tjej stannade och tog upp mig. Jag berättade under färden min; (i mitt tycke), sorgliga historia och hon lyssnade utan att säga någonting speciellt. När jag skulle kliva av så spände hon sina klarblåa ögon i mig och sa: "Jag önskar dig all lycka i resten av ditt liv" Detta glömmer jag aldrig.

Förstår att Frk Bitsk gillade biten om att det blir bra när Fröken bestämmer.

När det gäller kärleksnamnen så är Fru Lessen "skyldig" till Strawberry. Hon skrev så en gång när jag var förtvivlad över min dotters nyfärgade jordgubbsfärgade hår. Men namnet fastnade. Nu kallar jag henne ofta S hemma...utan att förklara. Svamlar bara om att du är ju pappas jordgubbsflicka. Lovechild var däremot tillverkningsnamnet på den äldste. Lillkillen tänker jag på som Sulla - den siste demokraten.

Tack för dina ord Kalla. "Håller på att bli klok" ;-). Det vill jag gärna bli. /R

nöjer sej som tur är med socker. Men jag har haft, och har just nu, perioder då godissuget blir enormt och då tillgång finns så äter jag. Inte så farligt kan man tycka men det blir samma sak som med alkohol. Det ger sug efter mer och faktiskt baksmälla i form av huvudvärk på morron! Antagligen för att jag äter lågkalorikost annars och då blir ju sockret en extra kick. Nog känns det tydligt att socker är ett gift som är värt att bekämpa. Eftersom det hänger intimt samman med alkoholsug så behöver jag ta krafttag och stå emot. Magen blir ju också genast uppblåst av godis.

Så nya tag idag! Men glad är jag för att jag inte behövt kämpa mot alkoholsug på länge.

Tack för att du bryr dig om och engagerar dig i hur jag mår. Har även funderat över hur det är med dig, ser att du inte är lika aktiv här. Varför är det så?, ser i dina inlägg att det inte verkar funka med helvitt, känns det jobbigt att det inte funkar eller är det ett medvetet beslut av dig?

Med mig är det faktiskt rätt bra nu, går på en behandling mot h-värken som verkar fungera. Har ffa mer värk än vad man ska ha men det är inte varje dag nu, oerhört skönt.
Tränar flera ggr per vecka och prioriterar just nu mig själv och att jag mår bra, kanske egoistiskt men jag känner att jag behöver det. Jag måste göra saker som jag mår bra av för jag vacklar i mitt tänk ibland vad gäller nykterheten. Om 11 dagar har jag varit nykter ett år, tänk om detta året har lyckats förändra mitt tänk vad gäller drickandet och att jag nu skulle klara att dricka någon gång ibland, och så får jag inte ens prova för Gestapo här hemma.

Så går mina tankar ibland, men oftast är jag nöjd och glad över min nykterhet och tycker att det är skönt att aldrig numera vakna bakis med ångesten hängande över mig och desperat försöka minnas vad som hände kvällen innan. Jag minns varje kväll och behöver aldrig ha ångest över det och det är en oerhört stor vinst. Så varför kommer då tankarna om att jag kan nog dricka nu. Varför är det så viktigt att kunna göra det ibland när det här året har varit så bra?, tja jag vet inte, har inget bra svar på det.

Godnatt och Kram!

Allt?
Från sprit, till huvudvärk med undersökningar, till gubben som kanske inte alltid drar åt samma håll, och barnen som märker av att det sker förändringar till hur du mår?
Hoppas du är medveten om att alla dessa förändringar du gjort med ditt liv är för din skull.

Du har själv gjort ett val för att du skall må bättre.
För dig, din familj.... Ja alla!
Jag har från dag ett alltid tyckt att du sagt rätt saker, du har brytt dig, engagerat dig.
Youre the number one you know!
Skönt att huvudvärken inte var tumör, men illa att den kvarstår!
Även om jag tonat ned med skrivandet så finns jag här, läser och lyssnar mest.
Du berör, hoppas du vet vilken fantastisk tjej du är.
Skickar lite possetiv energi så du klarar vardagen.
hopptas det blev bra igår med döttra mi (stigsdotter)
Ha det bara BÄST nu hjärtat! <3
/A

städväder... sveper över här också och slänger upp dörren mot trädgården.
Slänger in en dikt också - en som passar alla som lever i uppbrottstämning :)

http://www.youtube.com/watch?v=sSDe6tT6Kpc

Väl bekomme / mt

imponerad! Kloka, härliga kvinnor!
Kram på er - ni har all anledning att vara mycket stolta!

Livstecken...
Jag lever.
Har famlat...smärre livskriser...handlar mindre om alkohol än att lära mej lyssna på kroppen.
Sova bättre.
Stressa mindre.
Ni har hört det tidigare.
Men mår ok.
Snickrar och pusslar och försöker.
Jobb och vardag. Barn och ansvar.
Vet inte om jag får ihop det.
Men försöker. Ibland stark, ibland ingenting
Skulle nog kalla mej blottlagd. När jag inte dricker (oftast aldrig längre) känner jag mej...oftast oinspirerad.
Väntar in våren och någon slags inspiration.
Tack för att ni kommer ihåg och frågar!

Vet att ett glas inte kommer att räcka, men spöket visar sig då och då spec nu när det är ett år snart, får någon konstig känsla att det borde man "fira". Diskuterade det med Stigsdotter och när vi pratade så blev det så tydligt att det inte skulle gå, jag vill ju inte ha ett glas....
Är imponerad av er tjejer, vilken resa vi har gjort!
Kram

Så var det för mig med, känner helt igen det du beskriver.