Senaste kommentarerna i forumet

efter en liten promenix - samlar kraft inför matlagningen. Andas och njut du!

Vad bra du sköter det här, skönt för dig att få par dagar för dig själv. Skickar styrka och kramar till dig//Kalla

Mitt SMS till Maria hade inte varit för att det var jobbigt utan det hade innehållit ett: jippi, nu är det gjort! Och det var det som kändes lite onödigt, ungefär som att gå och sätta sig och ändra status på FB till "it´s complicated" eller nåt... Hade nog själv undrat lite om det varit tvärtom...

Idag är barnen hemma hos kompisar så det hade ju varit en bra pratardag. Men han är bakfull och jag håller fast vid det jag sa, fundera lite över hur du vill ha det (alltså med boende osv) så tar vi tag i allt när ni kommer hem från fjällen.

Jag har parkerat mig i sköna fåtöljen med en tekopp en lite bra läsning, här tänker jag sitta minst en timme till nu!

...men många flaskor finns i hyllorna och eftersom jag brukar vara den som går på Bolaget och handlar, så är det nästan uteslutande Italienska viner som köps hem. Till frun. Nollöl till mig. Gillar Nanny State och Störtebeker plus en weissbier jag provköpte hem i förrgår som var riktigt god till maten.
Jovisst, jag provar ju en klunk av vinet med, om det är något nytt jag släpat hem, men det blir aldrig mer och det känns helt lugnt. Vill bara smaka, vill inte bli berusad och det ÄR jag som styr över mitt beslut. Jag kan inte tänka mig att dricka igen i berusningssyfte förrän jag är helt säker på av vilken anledning jag skulle dricka. Just nu finns ingen och fan vet när det skulle bli, om det nu skulle inträffa. Jag tycker att jag är avslappnad i närheten av alkohol. Fler och fler människor i min närhet börjar ju upptäcka att jag inte dricker starkt och jag försöker avdramatisera och förklara att: Just nu är det så här och jag vet inte hur länge det kommer att vara så, men JAG bestämmer och det är inget konstigt med det. Måste säga att i flesta fall möts det med respekt och nyfikenhet, nån gång med dumhet och plumpa reaktioner, men det är inget att fästa sig vid...

Idag har jag myst med den kära, duschat och tvättat hår på barn, spelat Kinect (det är ett riktigt jävla träningspass!) förberett för fotbollscup hela dagen imorgon och planerat för en bjudning vi ska ha senare i veckan. Igår var det ridning med minstingen och sedan var vi i ishallen i två timmar med obligatorisk varm choklad på läktaren efter att man hade gjort sig förtjänt av den.
Livet känns "mitt i" - har alla känslolägen och alla hastigheter. Skriver fortfarande mycket låtar, både på svenska och engelska och håller på att drilla en superduktig ung sångerska som ska framföra ett av mina alster på en show senare i vår. Kommer nog bli riktigt bra faktiskt. Jag ska vara med på ett hörn med komp och stämsång. Låter lite som First Aid Kit blandat med några delar Ryan Adams (dock inte höbalscountryversionen...) Musiken har börjat uppta en allt större del i mitt medvetande och jag känner att jag börjar närma mig:

Ah, nu får jag fan ta tag i detta och göra något ordentligt av det! Det är ju det HÄR jag vill göra och som jag tycker är roligt!

Får se vart det landar så småningom, men högen med material växer och det känns som jag borde göra något med alltihop, frågan är vad?...

Jaha, Dompa, Perth alltså? Låter som en fucking dröm, om du frågar mig! Man lever bara en gång och inte särskilt länge heller "so, just go for it, bro'!" Tror inte att man någonsin ångrar de positiva besluten, när man väljer till något, istället för att välja bort något. Ska bli spännande att följa nästa etapp på resan!

Så, nu ska jag bygga "Briomek" med lille, en superstor traktor tydligen. Gött mos! Krammar till ALLA!/NM

det är så typiskt oss det där med vinet, att hälla ut det tycker vi är klart "spritmissbruk":-) Men vad skönt varje gång man inser och erkänner hur man tänker, det gör det faktiskt lättare. Ha en fortsatt bra dag!

Mycket trevligt i Götet, gott med sådana vänner. God mat, mycket skratt, folk som kan dricka normalt och inte behöver tömma flaskorna. Skrattade åt mig själv när de hällde ut resten av vinet när vi dukade av, för hela mitt inre skrek "Vad gör du människa" :D
Det är i sådana situationer som jag inser att jag är alkoholist och det kommer jag alltid vara, känns konstigt nog bra för då behöver jag inte fundera mer på det.

Dompa jag återkommer med uppbrottet, men det var så konstig känsla. Ungefär som när man tar sista avsked av någon nära. Man fylls av kärlek till den personen, men vet att allt är över.

I dag blir det snöpromenad och bio, livet skall vara gott att leva ;-) Kramar, styrka och stolthet till er där ute//Kalla

att möta sig själv i sin egen tråd... är en insikt som är välbekant för många som jobbar med människor och mänskliga möten... Det ÄR behändigare att ägna sig åt andra och andras liv än det egna. Efter din härliga berättelse om natten på stranden ska jag länka den finlandssvenska sången Tillsammans till dig - dedikerad till dig och dina ongar... att ta med ut i livet. Vi har sovit ute på balkongen under stjärnorna många gånger - med duntäcke går det fint fast andedräkten immar. Här kommer sång - visst är de härliga Tove Jansson & Tuulikki Pietilä utanför stugan på Klovharun. Starka kvinnor som helt säkert förstod värdet av friheten att pinka i havet - var än i världen det möter sin strand.
http://www.youtube.com/watch?v=RqOr-s33lj4 Allt gott, kram / mt

...är det så svårt att skriva här...i min egen tråd. I min egen sanningsbok. Att se på pränt vart jag är på väg och att veta att kanske ngn annan läser. Men jag försöker. Just nu är livet ok (och det SKÄMS jag för, att det bara är ok). Inget alkosug men ett annat sug. Saknaden efter solen.

Jag mådde så bra i Perth. Hade ngn slags uppenbarelse en natt när jag och Lovechild (äldste sonen) sov på stranden. (min idé). Vaknar mitt i natten - så där som bara föräldrar gör - av att han kliver ur sovsäcken. Smygtittar...pojken står och pi...r ut i Indiska oceanen. Jag tänker "det här är vad jag vill för mina barn". Jag bestämde mig nog då.

Men nu är vi hemma igen. Himlen är molning. Imorgon väntar jobbet. Nästa vecka...ännu en jävla tjänsteresa. Till Finland denna gång. Iofs. OK. Jag gillar finnar. Här hemma är allt sig likt. Hundar ska rastas (Rivis är välförtjänt ledig) och snart vaknar ongar. Ingenting känns kul. Förstår precis vad du menar Maria....det är vardagen jag har svårt för. Men jag övar jag med ;-).

/R

Klart ni ska vara kvar, har aldrig ens gjort en antydan om ngt annat.
Dela med er av era erfarenheter och kunskap ni får i livet.
Kommer vara ack så viktigt för efterkommande läsare då denna problematik uppstår och tydligen är vanlig när man plockar bort alkoholen.

Vi i forumet är här för att hjälpa och stötta.
Shout it out bara!
Kontentan av alles är att ni gör det SÅ bra!
Peace/A

En sund människa bryr sig inte om vad/hur andra dricker. Jag tror det. Minns när jag söp som värst...oj, vad IRRITERAD jag kunde bli på dem som tackade nej. "Vem är du och komma här och komma liksom?". Dina egofriends låter sunda. Hoppas du fick en fin helg i GBG. En dag...när du är redo...vill jag veta mer om ditt uppbrott. Jag skäms att skriva det, men jag är så jävla nyfiken ;-). Kram Sylfiden/R

Precis som Stigsdotter så vill jag läsa mellan raderna att du trots all skit - som Gud/livet har slungat ut åt dig - tycks må ganska ok nu. I dig själv liksom. Utan för mkt vin. En flaska i veckan är ingenting i våran värld... Hoppas du lyckas hålla det där för i så fall är du faktiskt inte en alkie.

Hur som haver. Skönt att du hörde av dig. Jag (miss)trodde att vi hade förlorat dig. Kram/R

som du gör höll jag också på. Jag vet inte vad som gör att man slutligen får nog. Nått botten har jag tyckt att jag gjort många gånger. Men kanske en dag att kvoten är full. Det blev för många skämmiga tillfällen. Händelser som kunde inneburit fara. Jag vet att jag kunde åkt för rattfylla på dagen-efter körning. Så måste det ju vara om man dricker flera dar i rad, en vecka, att det finns promille kvar i blodet fast man känner sej nykter. Jag tyckte inte att jag fick baksmälla, jag kunde dricka 1,5 fl vin på kvällen och ändå jobba utan problem. Trodde jag, tills jag märkte skillnaden när jag blev nykter. Hur mycket bättre jag mår nu.

Nu hör jag till dom som det går jättebra för och det kommer du också att göra. Man blir trött på sej själv och sina "nya tag" men så länge du tar nya tag kommer du närmare målet, även om det tar tid. Jag önskar att du ska klara av att stå emot suget nu och bli nykter för gott och inte ska behöva göra nåt fatalt misstag först. Det hjälper en del att tänka på alla bottenkänningar jag gjort men då kommer lätt skammen och det var ju den som gjorde att jag fortsatte att gå in i dimman ett tag till. Det hjälper mej bäst att lista alla fördelar jag fått som nykter och att kunna känna att det är JAG som har kontroll och inte alkoholen. Det går!

Moi Trollis! Läste om din lilla slip...så jävla oturligt. Men tur ändå...tänk om du hade varit på lyset och åkt in med armen. Ingen hade köpt en isfläck då. tycker dock att du kan ta mer hjälp av gubben din istället för att tvinga vänsterhand/arm till en massa tokigheter. Han kan väl hjälpa dig med tandborstning och det andra...;-). Må du läka strax. Saknar dina trollimsmer här. /R

Instämmer med NyMan Putte. Ett livstecken vore gott. Även om det skulle ha gått toksnett så kom ihåg att ingen här kommer att kasta den första stenen. Har det gått bra...så rapportera om det! /R

Ser att du ibland tassar in i filosofiska rummet och där ligger en ny text. Alltid vacker och genomtänkt. Tittar in här hos dig för att stämma av. Kolla hur vardagen är...förutom stressig. Hoppas allt är bra och vindunken långt ifrån dina tankar. Tack för din input hos mig. Du är min människa du med ;-). /R

Häng kvar här PP och Stigsdotter. Mest för er egen skull men även för att ni kan ge andra (i samma tankar) ngt nyttigt. En skilsmässa behöver inte vara ett slut på livet utan snarare en början på ngt nytt. Så om ni orkar dela är det nog bra för fler än er själva.

Så vad händer nu PP. Tärningen är kastad...är det du som flyttar? Svara bara om du vill/orkar. Jag tror dock att beslutet blir bra. Som jag skrev till Stigsdotter så tror jag verkligen att livet är FÖR kort för att vi ska hinna med alla kompromisser. Barnen kommer att sluta böla (förhoppningsvis) och jag tror det var Andreas som skrev det; Bättre med två lyckliga hem än ett olyckligt!

Antagligen hade du supit till för ett år sedan...om ens frågan kommit upp. För i ärlighetens namn var det väl inte mycket action under sponkaperioden...mest bara vaga planer. (Iaf. för mig). Nu däremot har du ett helt nytt liv framför dig.

Det där med tvåsamheten...ni tänker nog rätt, du och frun. Samhället/tiden är inte längre gjord för den. Men jag ville ju tro det. Hade aldrig gift mig om jag inte hade haft ngnslags tokig vision om mig och henne hållandes hand på ålderdomshemmet. Önskar dig gott (citerar nästan VV)...och ser fram emot uppdateringar (nyfiken sate). /R

Det är klart att du ska kontakta Maria när det känns tufft. Hon har ju gjort den resa du ska ut på...och sitter säkert på ett eller annat tips om hur man uthärdar en outhärdlig ex/skilsmässa. Glad att samtalet gick så pass "bra". Förstår att både du och surfarn är ledsna. Men livet är så kort...alldeles för kort för att leva i "felsamhet". Jag tror att det blir bra i slutändan. Eget boende och egna beslut. Skönt att ni kom överrens om hur ni ska presentera det för flickorna. Det är ofta där det fallerar...när den ena föräldern väljer att bli ett offer och väljer att dela det med barnen.

Förstår att du har mixed feelings just nu. Lättnaden när beslutet är taget och kanske en smula sorg när du nu ser surfarn som en man du älskat istället för en man du retar dig på. Såg att du och PP låg exakt lika tidsmässigt i era beslut...inbillar mig att det kan vara bra. Ngn att bolla med i realtid liksom. Bara bludder som vanligt. Kram och så/R

Det skulle du ha gjort!!
Skärpning, ser fram emot att träffas på tisdag.
Nu Mello!
Kram!

...ett SMS till dig i förmiddags, men det kändes så dumt att ta upp telefonen och börja messa på något sätt ;-)

...precis som du själv skriver. Bra att du skriver när det känns toppen, skriv när det känns botten också, det tänker jag göra. Idag bestämde vi här också att skiljas, även om maken egentligen inte vill (fast han verkar inte villig att ha det som vi har det heller och inte att göra något åt det, så...). Skilsmässoforum, undrar om det finns något sådant, eller så fortsätter vi hänga här bland vänner ;-)

Kram på dig.

Ny är det berättat för barnen och föräldrar. Den stora trodde inte på oss, så det blev så absurt att alla började fnissa. Men sen trillade poletten ner. Det blev ett bölande och en massa frågor, men vi stod på oss bra och till slut handlade det mest om den flytt det kommer att innebära. Jag var dock tydlig med att förmedla att det är okej att gråta, att bli arg eller att vara förtvivlad.

Jag undrar om jag hade varit sugen på sponken om detta hade inträffat för ett år sedan, då nykterheten bara var ett par månader gammal. Nu är suget noll.

Tack för allt stöd!

Alau, grattis! Åh vad härligt m så många dagar! Håll i! Det är alltid när jag börjar känna mig säker som jag faller. Bra jobbat!

ModestyBlaise, jag är där du är nu tyvärr. Precis samma. De korta perioder jag håller upp är jag så övertygad, känns bra att ligga och läsa en bra bok nykter innan läggdags. Underbart. Men så "utsätts" jag för ngn frestelse, vin hos vänner, mannen köper hem 2 flaskor t helgen och liknande, så faller allt! Än så länge har jag inte börjar gömma ngt i garderoben som jag gjort så länge, utan dricker av det som finns hemma. Inte uppe i de sjuka mängder som innan nyår. Jag tänker mig mer för nu, känns lite mer under "kontroll", men jag vet att det är en tidsfråga. Och visst vaknar jag alla de dgr jag druckit kvällen innan och förbannar mig själv! I dag ska jag minsann inte dricka! Men så framåt ef så börjar ett glas vin låta väldigt gott...

Ny tag? Känns som jag sagt det ett par ggr nu, usch vad trött man blir på sig själv :( Skäms en hel del över att det inte går jättebra, spec för alla härinne som verkligen kan!, så har inte skrivit på sista tiden men läser.

Kram A

Kan jag bara säga grattis. Ett par riktigt tunga stenar försvann från ryggsäcken.
Det är ok att känna sorg och ledsamhet, men om ni båda tycker likadant så: GO FOR IT!
Huvudsaken är att barnen mår bäst!
Helldre två lyckliga familjer än en olycklig.........
Whey to go bro........
/A
P.s. Kanske börja kalla detta ett skillsmässoforum nu.........
Men men, life is good, go with the flow!
,/A

Grattis hälsning till dej!
Ha en trevlig födelsedag!

Då var det bestämt. Vi skiljer oss. Vi har berättat för en handfull vänner var, men inte för barnen och inte för våra föräldrar.

Och vet ni vad? Det känns skönt! Jag tog en rejäl runda med hunden, och det var på lätta ben. Kunde känna ett sådant där lyckorus som man gör korta stunder ibland. Endorfiner?

Och ingen av oss ser det som ett misslyckande. Vi tror egentligen att ett livslångt förhållande inte är speciellt naturligt i dagens samhälle. Egentligen inget att sträva efter heller. Om det ger mer än det kostar så är äktenskapet jättebra. Om det kostar mer än det ger så är man ju bara olycklig, och vem vill vara det frivilligt?

Det ska bli MYCKET intressant att följa utvecklingen av detta. Jag kommer antagligen att idiotförklara detta inlägg om några veckor. När man är djupt nere i kolkällaren och gräver i sitt eländes svett.

Och en sak till. Gud vad skönt att göra detta nykter!