Senaste kommentarerna i forumet

Lycka till med intervjun förresten!

Ja du, tror att grundproblemet är att jag INTE kan vara sjuk eller sjukskriven. Sitter fast i ekorrhjulet så det skriker om det:)

Men ok dag idag. Tänker sova bra, äta bra, motionera. Kanske dra tidigare från jobb. Det här jävla infernot i skallen måste släppa nån gång. Har märkt att jag med åren blir mer och mer påverkad av skitmånaderna jan-mars. Jag vill ut! Vill har värme! Jag ger det till påsk innan jag hänger mej...

Tack för alla era rader, jag förstår och tror att ni har rätt allihopa. Sitter här med en tår i ögat, nyss glad men nu ledsen igen. Så läser jag Kallas rad om att det pendlar fram och tillbaka hela tiden. Och, ja så är det ju! Och visst vore det sorgligt om det inte vore sorgligt, att bara resa sig upp och gå vore ju en förolämpning mot det vi haft: betydde det inte mer än så?

Igår lunchade jag med svägerskan. Vi brukar inte umgås på tu man hand men jag kände att jag ville träffa henne utan att ens bestämt mig om jag skulle prata om detta som händer, men hon tog upp det själv direkt när vi satte oss till bords. När hon sa att de ville ha med mig som vanligt så länge som jag och brorsan kan umgås som normala människor, att jag alltid hör till familjen, så höll jag på att börja gråta och hon med, så satt vi där och snyftade tillsammans på restaurangen. Kändes bra i alla fall. Vi ska fira påsk hos dem. Tydligen hade även han känt att kommunikationen oss emellan är bättre än någonsin.

Längtar till mitt nya liv!

Konkreta bra råd. Endel gör jag redan, som att utmatta mig med att springa på löpband tex. Avslappning har jag slarvat med. Ljudbok ska jag prova men det som jag genast känner som nytt och som jag vill prova är att sova "som gäst" i mitt eget hus. Det låter som det skulle kunna vara mysigt och att kunna funka. Det blir dagens nya test. Har också inhandlat lite humle/vänderot piller men det kan nog inte vara farligt. Är inte förtjust i att medicinera mig men lite naturliga medel gör nog inget just nu.
Ska försöka hitta kanin-CD...

Tack för goda tips!

Du gav mig precis de ord jag behövde höra.

Har i perioder också haft svårigheter med sömnen. Men efter att ha slutat med insomningstabletter och lugnande tvingades jag söka andra alternativ som också visat sig funka mycket bättre i längden. Alkohol eller tabletter kan hjälpa en att somna men sömnen blir ju artificiell och man känner sig då inte utvilad när man vaknar vilket bara leder till en ond cirkel. Nåväl, här kommer några tips:

-Som A påpekade ovan kan fysisk träning göra under. Låter man muskler och hjärta arbeta under dagen så kan man lättare slappna av till kvällen. Är man ovan vid träning så kan en promenad på kvällskvisten räcka, men gå så pass snabbt att du får lite puls i alla fall.

-Sover du bäst borta så kanske det kan räcka med att göra en förändring hemma? Till exempel möblera om i sovrummet. Ibland när jag haft svårt att somna så har jag bäddat med en madrass på golvet i vardagsrummet, som om jag skulle "sova över" och somnat som en baby. Tror kontentan här är att; gör du något om och om igen som inte funkar, så gör annorlunda.

-Ljudbok. Jag är ett stort fan av ljudböcker men när jag vill lyssna på något innan jag ska somna så brukar jag välja någon som inte har alltför komplicerad intrig. Uppläsarrösten är också viktig. Om man inte vill ruinera sig på ljudböcker så har de flesta bibliotek både ljudböcker att låna rent fysiskt och som strömmande på internet. Skrev i "filosofiska rummet" om min nya favorit "Kaninen som så gärna ville somna". Det är en barnbok, funkar egentligen som vilken avslappnings-CD som helst men den är förklädd som en saga. Själv tycker jag den slår alla avslappnings-CD jag lyssnat på, har liksom lättare att ta hela hitta-ditt-trygga-rum-konceptet i berättelseform. Tror den bara är en halvtimme lång men jag har hittills inte hört slutet, haha.

Lycka till!

Jag har precis som du kommit fram till att för att rädda sig själv måste man "välja sina människor". Jag tänkte mycket så i somras då jag kände mig mycket skör, jag valde med omsorg vilka som skulle få tillträde, vilka som skulle få klampa in i mitt liv. Behövde goda intryck, goda människor... (och det har jag fortsatt med i många lägen ganska omedvetet, av bara farten)
Jag säger inte att din far inte är "god" men han suger din energi och ger dig dålig energi tillbaka.
Han har kanske vant sig vid att du ska finnas där att luta sig mot när han är svag. Men som jag ser det så kan han vänja sig av med det om du, som du skriver inte är tillgänglig alltid. Relationen kanske kan bli bättre av det? Att minimeras.

Jag tycker det låter friskt och bra det steg du tar nu.
Bra Sommar!

Men träna på gym eller bara ut och spring gör att det blir lättare att slappna av och finna ro.
Eller schyssta yougaövningar innan det är dax att duna in?
Alla sätt är bra, utom de dåliga.
Som du säger, vin ÄR ingen bra avslappnare. Vakna mitt i natten kallsvettig och med en inre oro.

Men pröva några avslappningsövningar oxå.
Att göra, lyssna på en avslappningscd kan vara bra?
/A

ps: Om du har möjlighet så sjukskriv dig några dagar och satsa resten av veckan på att söka hjälp. Du mår ju inte bra och då är du i din fulla rätt att ta hand om dig själv istället för att stressa med arbete eftersom du antagligen måste lägga din fritid på familjen. ds.

Nu måste jag gå till frisören. Har fått komma på anställningsintervju på måndag och vill vara fin. Men jag hoppas vi hörs senare eller imorgon, och då har du något att berätta. Som att du har fixat en ny tid.

Kram igen! Fia

till att vilja dricka vin är att kroppen på natten avger en oro som gör mig (återigen) tidvis sömnlös. Jag är inte orolig för sömnlösheten men orkar inte så många jobbardagar i sträck om jag inte sovit. Då kommer tanken att lite vin skulle jag somna på, så skönt det vore. Förr orkade jag flera dagar utan sömnlöshet nu räcker det med två...
Har nu istället kollat efter receptfria sömnmedel, något som lugnar inför natten. Vet inte om det är bra eller dåligt. Men bättre än vin borde det ju i rimlightens namn vara.
Tidvis sover jag bra och det är underbart. Bäst sover jag borta...!?
Har tränat mig i att inte bli orolig eller få panik för sömnlösa nätter och det går bra. Just detta att det utlöses en oro som är ogrundad upplever jag själv. Och detta då faktiskt mycket är så bra numera och jag känner livsglädjen har kommit tillbaka. Men triggern är onödig. Tips?

Önsakr alla en bra o sann dag :)

du är också kemi Putte! Men inte bara. Givetvis är du all din livserfarenhet, dina tankar och minnen. Men hur du reagerar och mår beror på kemi. Jämför med alkoholen. Den får dig ju att må på ett visst sätt. Nu fattas någon annan substans i hopkoket Putte. Men det finns hjälp. Tabletter brukar bli bra i slutändan. Vet att en del får pröva sig fram och ibland blir det värre innan det blir bättre. Så gå igen och kräv medicin. En del tycker att man inte ska ta sånt, att det orsakar ett annat beroende. Skitsnack. Gäller inte alls all slags medicin. Sånt här kan du få hjälp med hos en vanlig BRA husläkare. Så pröva dig först fram till rätt doktor som du kan öppna upp för och sen är du riktigt jävla ärlig med ditt mående. Hjälp finns!
Skönt att det känns lite lättare nu på morgonen. Det brukar ju vara så. Mitt råd är att du ringer nu direkt när du är lite starkare.

Kramar Fia

Nä, hjälp orkar jag inte ta in. Den enda som vet är sambon och gud ska veta att hon är nog belastad.

Jag har några bra vänner, men jag orkar inte ta det med dom. Just ordet orkar tycks vara allt nu. Jag tar hellre allt med en utomstående. Vill inte att släkt och vänner ska dras in.

I morse vaknade jag och mådde mycket bättre. Piggare, avslappnad. Nästan som den jag en gång var. Har läst på lite om depression, piller och behandling.

Är allt kemi i hjärnan? Men vem är jag då?

Ja, det är som Kalla säger så många känslor på samma gång. Just nu sprider ilskan av sig till allt och alla! Det jag just nu måste fokusera på är att försöka göra mig fri. Under många år hade jag en sporadisk kontakt med min far, men senaste åren ringer han i stort sett varje dag och mal om sig själv och sin ensamhet. Jag spelar med och lyssnar med ett halvt öra men svarar ALLTID. Ska börja med att sluta svara ibland. Tror alltid att det är något viktigt, att han supit sig till sjukan, men det är oftast bara snack, snack, suck och stön. Så nu bestämmer jag idag att jag faktiskt inte alltid behöver vara tillgänglig.

I allt det dystra vill jag bara säga till alla som tvivlar och kämpar mot A så som jag har gjort och gör: Det är värt kampen, du är värd ett värdigt liv. Jag tycker för första gången i livet om mig själv precis som jag är, mysbralls-soffliggande för-många-mackor och te-slurpande som jag är.

hej Putte! Försök igen och tigg eller kräv om hjälp denna gång! Våga vara till besvär och strunta i att verka samlad. Ingen ska behöva gå i sånna tankar som du har just nu. Snälla du, försök igen.
Jag har bett om hjälp flera gånger, mest för mitt missbruk inte direkt depression. Men jag vet att ibland träffar man inte rätt första gången. Kan hamna hos fel person så att inte personkemin stämmer. Så pröva igen. Jag vet att det är tufft att behöva vara stark när man är som svagast. Finns det någon vän eller familj som kan hjälpa dig med hjälpsökeriet? Som kan vara stark istället för dig? Om du har det så våga ta hjälp av denne och våga vara till besvär. Snälla Putte.

Fia

Igår så bestämdes det, då lilleman spydde, att jag skull vabba idag.
Så när alla somnat och jag satt och kollade tv så drog dom kalla ölen som jag hade på baksidan.
-Vafaan, det skulle vara riktigt gott, tänkte jag.
Nej sade jag till mig själv.
Sedan kraxade papegojan mer och mer och suget blev större och större.
Tankarna började dividera för och nackdelar.........
Jag skall inte jobba idag, jag kan sova ut ( skall i och för sig skjutsa frun till jobbet 07)
Vid gott mod, själv.
Så då blev suget för stort.

I och för sig endast en kall mellis, men endå det var ju sagt nollintag.
Jag höll mig till vatten i bastun i söndags då suget var stort även då.

Nu mest besviken för att jag svek dig.
Men men nya tag. Påt igen bara.........
Hoppas det går bättre för dig vännen?
/A

Ja vänner. Tror jag behöver mej hjälp än jag anade.

Depression? Jag?

Fan! Är rädd för att jag håller på att förlora en familj.

Trött, så trött. Börjar tänka på att avsluta. Vet inte om jag orkar.

har bett om hjälp men känns inte som om jag tas på allvar. Är förmodligen för samlad, van som jag är att "samla mej själv". Vill inte vara till besvär. Samtidigt som hela jag är ett besvär.

Att läsa från början, vi har verkligen kämpat, nu får vi lite belöning för idag är det inte längre en kamp utan vi har en ny livsstil som nyktra. Sorg/sug kommer fortfarande ibland men det går ändå rätt fort över. Helger är inte alls förknippat med dricka längre för mig utan vila och återhämtning. Förut var helg helt förknippat med vin som avkoppling och det slutade med att man var mer slut när helgen var slut.
Nu tar vi ett steg till!
Kram tjejer!

Hoppas du har någon att prata med, för du behöver nog sortera upp dina känslor. Känner igen mig själv och jag tyckte det kändes som ett känslolavemang. Ville ta tag i allt samtidigt vilket gjorde mig helt slut, men fick rådet att sortera och ta en känsla i taget. Våra arv från våra föräldrar är en svår bit att ta tag i, så ta gärna hjälp. Måpnga kramar Kalla

Inte har det varit lätt och det är fortfarande inte lätt, men det är värt kampen. Att nå sin egen botten och sen ta sig där i från utan att glömma hur det var, ger en sådan känsla och styrka och ett helt nytt liv. Nu tar vi ett steg till//kramar Kalla

Nu när jag firat min födelsedag nykter och stark i mig själv så har en rad tunga dagar följt. Känner mig grå och tår-fylld som ett regnmoln blandat med stark, stark ilska. Har ett komplicerat förhållande till min far och har nog försök skjuta detta ifrån mig. Har nog inte kunnat känna det jag känner då jag ständigt haft dåligt samvete eller ångest för den senaste helgens vindrickande. Nu har jag inget att skämmas över och inget att dölja utan jag har rätt till mina tankar och känslor. Inser nu att jag är arg, arg, arg på min far och inte tycker om honom som person. Jobbiga tankar som nog legat där länge, men nu bara väller fram. Han dricker för mycket och jag har aldrig kunnat sagt något eftersom jag oxå druckit för mycket och han och jag har nog bara haft vin-kvällar på landet som enda gemensamma nämnare. Nu ryser jag av tanken.... Hur går jag vidare, vad gör jag, just nu "grumsar" detta allt annat.

och ser hur jag verkligen trodde att jag slutade för gott, gång efter gång men föll tillbaka. Läser också om Maria och kalla som kämpat för att nå hit där vi är idag. Den som skäms och tycker att vi är så lyckade ska veta att vi har minsann också kämpat och trillat tillbaka många gånger. Men nu släpper vi inte detta, det är jag säker på! En dag så har man verkligen nått botten och fått nog och då finns det bara en väg. Upp.

du behöver inte hoppas, det är du som bestämmer!

Bra liknelse med spinningen, tack Andreas!
Kram

Ibland är det som på spinningen, tung backe uppför...... En femma lägger vi på och vi sitter ned.

Och rätt vad det är går det utför, så vi spinner loss och vi lättar upp motståndet och trampar ur all mjölksyra ur benen.
Suget kan motsvara backarna på spinningen, det är olika tungt ibland, men rätt vad det är lättar det upp och man glidet förbi i en nedförsbacke.

Och man kör bara mot sig själv, spelar ingen roll hur duktiga alla andra är. Det är en själv som lägger på motståndet men det är riktigt kul, och skitjobbigt imellanåt men man har gemenskapen och vetskapen att alla som är där sitter i samma båt.

Lite som här, det är tungt och jobbigt ibland. Men för det mesta roligt och trevligt. Fantastiska personer härinne som alla sitter i samma båt.
En gemenskap som är obeskrivlig.
Skänker ett stort tack för att jag hittade hit.
/A

Härlig läsning och jag håller med om att jag vill vara nykter-inte nykter alkoholist. För mycket tid redan. No more. Fortsätt era fantastiska och inspirerande resor. Ni har min absoluta respekt!/NM