Senaste kommentarerna i forumet

Är många och det glädjer mig att Fenix blir stärkt av dem framåt kvällskvisten! Det sporrar mig att dela och fundera lite extra.
Något som jag länge undrat över och tänkt på är att jag har troligen ingen i min direkta närhet, mer än min fru och mina halvt vuxna barn, som fattar eller vill fatta vad jag går igenom med denna grej alkoholen. Det skulle kräva mycket övertalning från min sida för att få vänner och arbetskamrater att acceptera mitt missbruk. Det kommer sig troligen främst av att jag utvecklat ett ganska starkt motstånd, eller tolerans till Alko hålet. När andra rasat ihop i ett hörn kan jag lätt hinka vidare.
Jag har alltid varit en galen, rolig snubbe som älskar att festa och berätta om äventyr och historier.
En sån kan väl inte ha problem?

Dan efter har Ågren alltid hälsat på och varit obarmhärtig och elak.

En annan grej är att jag alltid tränat mycket och hårt. Hade en del framgångar som yngre och ganska tidigt upptäckte jag effekten av att ha tränat hårt och belöna sig med en pilsner. Effekten blev väldigt mycket större då hjärtat fortfarande pumpade hårt och kroppens alla spjäll var öppna!
(Kanske samma effekt med Vodka och Red bull? Har alrig provat) Vilken känsla då att hälla i sig en kall öl och bli lite ljummen i skallen.
En sån kille som tränar så mycket kan väl inte ha problem?

Under en period av mitt liv tränade jag stenhårt varje dag, varje vecka, år ut år in. Tävlade varje helg, och festade gärna varje helg efter loppen. Det var absolut inget som jag reflekterade över just då. Det var min livs stil helt enkelt. På söndagen kunde jag "Straffa" mig själv och springa extra långt för att ta bort min Ågren. Fan vad sjukt när man tänker på det.

Jag har under min vuxna "uppväxt" gått i terapi hos en handfull psykologer. Jag har alltid sökt hjälp själv och det har ibland gett insikt och ibland inte gett ett skit. På senare år tog jag upp alkoholen som ett problem för mig. Men det bemöttes aldrig seriöst. En Psyko sade: Om du bara dricker i positivt syfte så är det inga problem, men aldrig för att dämpa ångest eller negativa känslor!
Tror ni LillPer tog fasta på det sanslösa rådet?
Yes!
Jag har aldrig druckit för att bli negativ, eller då jag varit ledsen, men det rådet är kanon att ge någon som undrar om det kanske är dags att tänka efter lite runt alkoholen! Drick bara för att förstärka det positiva. Hahahaha! Fan, för mig har allt blivit positivt av att dricka, tills det blev negativt.

Kanske det låter lite som jag är hyper eller har en annan störning? Jag har själv funderat mycket på det genom åren, men jag har kommit till den slutsatsen att jag har en rastlös, energisk, kraft som måste ut på något sätt. Jag har massor av glädje och för mycket grubbel ibland. Det tror jag har varit lätt att bedöva den kraften med alkohol då jag inte orkat leva ut min energi på annat. Jag vet i tusan, nu blev det mycket text och lite hyper igen!

I vilket fall som helst så sporrar det mig att skriva då jag förstår, och vet att någon därute läser och förhoppningsvis får ett skratt eller en tanke av det jag skriver.

Min livs stil fortsätter med motion, träning och friluftsliv, men på en helt annan nivå. Skillnaden just nu är att jag är tillfreds med min situation och kan känna att jag är en bra kille utan att prestera. Jag försöker intala mig själv att jag duger gott och väl som jag är, det underlättar.

Fortsättning följer.....

Tänker på er alla.
LP

Hördu Dompa, är inte värsta pseudokonflikten under uppsegling här? Jag är inte så säker på att det där med faderskapet är nåt att ödsla tid på. Vad blir det härnäst? Kommer J berätta att hon fejkade alla orgasmer också?
Jag börjar känna mig som Lilla My.
"Ni skulle int klara er utan mej. Hä skulle bli rena tjänslosåsen alltihop!"
Din nyktra röst i etern
Frk Bitsk

Tjurskalle är det nog vanligast att jag känner mig som och jag tror att många tycker att jag är en tjurskalle!
Kan så få vara idrottens tecken har det varit till och från. Varit till fjälls och åkt skidor både på längden och utför!
Även lite simning och styrka har det blivit hemmavid.
Nu blir det att börja med cykel sessongen . Trött på snön!
Kul att du bott på stränderna i Grekland. Jag testade det ett par somrar under tåg luffar tiden. Droger var det gott om, jag höll mig oftast till öl och "ozzo"
En bekymmers lös tid i livet.
Hoppas allt går som planerat för dig Dompa. Jag ska gå in och läsa din tråd när jag skrivit klart här, jag har varit lite slö och upptagen med annat ett par veckor ( inte sprit)
Jobb familj och träning så klar!
Tänkte tjura igenom även denna vecka utan sponken.

//Paron//

att du inser att du aldrig kommer att kunna nöja dej med ETT glas. Det är ok att insikten känns tung ibland men det är nödvändigt att bearbeta den och lära sej acceptera faktum. Så många före oss har prövat och vi har själva prövat. Det går inte. Men varför ska det vara så hemskt egentligen? Visst kan man leva ett bra liv utan alkohol. Bättre än det vi hade innan vi slutade.

En annan sak om jobbiga tankar. Det slog mej när jag överfölls av svåra tankar på sånt som hänt att man bestämmer faktiskt över vad man tänker. Tankar kommer men man behöver inte bry sej. Man kan aktivt bestämma sej för att tänka på nåt annat, nåt trevligt. Så får man försöka jaga iväg jobbiga tankar. Det går.
Vi kämpar på och för min del är det inte ens en kamp längre, efter snart nio månader. Det blir lättare och lättare!

Skönt att höra av dig Adde! Önskar dig all styrka o kraft med dina förändringar av livet.. alla kramar som finns till dig.

Just nu har jag inget vettigt att dela med mig om vill bara säga Hej. men vill ändå säga att jag kommer gärna följa denna tråd, din inledande välformulerade kommentar/berättelse beskriver så väl överens mina egna tankar o erfarenhet.
Det stärker o hjälper att läsa era ord. Till nästa gång. Tänk positivt o må väl!

för omtanken och frågan !! Jag blir mycket glad för frågan ♥

Mitt liv är oförtjänt rörigt nu med en mängd livsbrytande beslut. Det liv och den ålderdom jag sett framför mig har fullständigt ändrats och jag har fått helt andra förutsättningar. Jag står inför att radikalt ändra mitt liv och bygga ett helt nytt hus att tillbringa min ålderdom i. Det är många känslor som är i omlopp och det är många beslut som måste tas och min hjärna fungerar inte riktigt bra i den situation som nu är.

Eftersom det är så instabilt i mitt liv nu så väljer jag att fokusera all min kraft på mitt eget mående för jag vet ju att omvälvande händelser kan utlösa min sen tidigare inlärda flyktvana med hjälp av alkohol och idag skulle det innebära total katastrof.

På sätt och vis är jag tacksam för att jag idag är en nykter alkoholist och att jag har hjälp av det jag lärt mig i AA och av andra nyktra alkisar. Jag känner en trygghet och stabilitet i min nykterhet men trots allt är nykterheten en färskvara som jag måste sköta och vårda ömt. Jag går igenom alla känslor som finns nu, hela registret, och det har varit mycket gråt men idag har jag fördelen att jag törs ta emot och känna hur jag mår och det fullt ut utan sinnesförändrande medel. Och det renar och hjälper massor att känna livets alla yttringar.

Och nu när jag törs prata om det finner jag att jag inte är ensam utan andra har också gått igenom det jag nu gör.

Jag har de sista dagarna gjort en resa under några dagar som kanske började som en flykt men som blev sanslöst bra och fyllde på mina batterier med skratt och kramar. Jag behövde verkligen dessa dagar och jag är glad att jag tog beslutet och jag kommer att leva länge på dessa goa minnen.

Jag läser regelbundet här så jag inte glömmer vem jag är och lär mig av era erfarenheter. Jag behöver den påfyllnaden och ni hjälper mig med den.

Så tack alla ni för att ni hjälper mig att behålla min nykterhet och tack A-M-G för din fråga ♥

...till tvättstugan...men läste just ditt sista inlägg och får en tår i ögat, en tacksamhetens.

Goda människor försöker göra gott, som du!
Ville bara skriva ner de orden som kom till mig direkt när jag läste...

Kram

Nytt uttryck för mig...eller kanske är det urgammalt? Fattar dock andemeningen...tror jag.

Annars vill jag bara Tacka för allt snällt ni skrivit! Men jag tror att ni ser vad ni vill då jag inte är en god man. Visst jag försöker göra gott men ibland tänker jag riktigt nasty.

Antagligen samma budskap som MT gav mig; Vi är inte perfekta.

Min Lillpojke ja; Vi har det tufft men igår fick jag sticka näsan i hans nacke -Alla som har en 11-åring vet hur svårt det kan vara - och andas in
hans doft. Gjorde gott!

Nu gör vi som en god vän här brukar säga; Nästa steg (i mitt famil DNA och annat skit). Tänker mkt på framför allt Markattas och Sorgsens inlägg. Jag har läst båda trådar och jag kan inte förstå förståelsen. Jag hade avskytt/valt bort varje alkie i min väg. Men istället möts jag av godhet. Det känns stort!

Lite tårögd - men nykter - /R

Visst var det vi tre som började vid nyår 2012. Sen strulade jag fortfarande av och till under våren innan jag fick den rätta gnistan i början av juni. Maria hade visst nåt litet återfall i mars eftersom hon firar ett år nu. Bara kalla har gått spikrakt men nu är vi alla på den nyktra vägen. Tre visa kvinnor, absolut! Så fantastiskt.

...att skämmas. Att vi inte är lika mycket värda som alla de andra. De där som skriver, de har inga riktiga problem egentligen, inte som jag har, jag KAN ju inte sluta! Det blir lite som på FB, man ser bara de där lyckade statusuppdateringarna, man bläddrar förbi den där som ser lite ledsen i kanten ut. Man ser inte att vi alla är ganska lika egentligen.

Detta är en skammens sjukdom, skammen gör att vi dras ned längre och längre ned. Den dag man tar till sig att skammen man känner inte nödvändigtvis är berättigad så vänder det. NU tar jag tag i detta, NU är det JAG som bestämmer, inte min alkoholdjävul.

...från mig som undrar vad det är för getter som Mulletant dras med...? Undras om det är getterna som ställer till det för mig ibland??

...fåglarna kvittrar, idag såg jag en skata på väg till sitt nya bo med en kvist i munnen. Hundskit på trottoaren, mindre mysigt...

Jag tycker det verkar så praktiskt att springa - bara på med skorna och sedan ut! Men, det är aptråkigt, får alltid ont i benhinnorna. Nu känner jag mig för tung också. Men idag har jag blivit övertalad av kollegor att hänga med och träna. De kör ett pass på lunchen, in-door-walking. Hellarvigt tyckte jag och några till, det är väl vara att gå ut och ta en promenad. Men, det är lite mer än så. En halv timme på lunchen kan man väl offra! Funderar lite på detta, något måste göras åt det allmäna förfallet känner jag...

Jobbigt med din granne Kalla. Tänker att "it takes one to know one", kanske vill hon ha hjälp och dras till dig på något oförklarligt sätt. Känn efter vad du själv vill, låt dig inte dras in i något du inte vill ha i ditt liv. Håller med Lillablå om fotfästet: du verkar stå stadigt!

Idag bestämde jag mig för att det i mitt nya kök ska finnas fina glasburkar med ingredienser till god nyttig morgonmüsli. Vad får man allt ifrån, jag kan väl köpa fina burkar till det kök jag har nu?

Tack för utrymmet, kram från mig!

Härligt att du springer Dompa och änggården låter som ljuvmusik lilla blå :-) Nu går tankarna till den här sidan som aldrig verkar bli klar, så att nya människor kan få hjälp. Tänk om forumet inte hade funnits den dagen jag sökte hit, om inte ni alla varit där. Känner mig så lycklig att det fanns några som kunde lyssna, trösta,peppa och ge en spark i baken när jag behövde det.
Det har gått ett år sedan men ännu kan spöket sätta griller i huvudet på mig, i dag gick jag på långledighet och genast så tjattrade i huvudet en stund. Men Adde lärde mig HALT en gång och jag kan vinna striden genom att känna efter hur jag mår. Trött, har jobbat dygn och då skall man vara trött. Så nu blir det en slapp kväll och hämta krafter igen.

Så många kramar till er alla\\ Kalla

...och följer dig också.

Jag beundrar din rakhet och värme.
Men, vilken käftsmäll J gav dig.
Så egoistiskt och känslokallt mot lillkillen!

Kram/lycka till

Hej Adde!
Undrar bara hur du mår? Har aktivt läst din tråd genom åren i olika forumnamn. Hoppas allt är ok med dig..

Kalla!
Det jag slås av när jag läser de senaste inläggen i din tråd är: fotfäste!
Du står stadigt, du har tagit dig vidare, och du är stark! =)
Så glad för din skull!
Och jag ska nog ut en sväng i änggården nu, tack för inspirationen!!
Kram!

Jaha. Vet inte om jag talar mot bättre vetande. Men. Och nu litar jag på dej. Att sina ord stämmer. Det gör jag iof.

Jag tänker inte gå in på detaljer. Men kolla kryphål i alla avtal du gör just nu. Är det nån gång i ditt liv du vill att din advokat gör ett bra jobb så är det nu.

Gör honom medveten om det!

För övrigt dricker jag inte. Eftersom du ibland är så underbar att du frågar....

Lycka till/p

till morgonkaffet. Suger på den medan jag kämpar på med getterna i mig:) Dom finns - i mig som i andra.

Kram till dig min fina vän / mt

Min vana trogen så loggar jag in här på morgonen...men näääe jag vill ngt annat. Ska ut på mina 20 minuter. Måste erkänna att jag har svårt att hålla mig till schemat. Springer lite mer än Coltings råd.

Det där med din granne. Jag förstår att du stör dig och att du inte vill lämna ut dig själv och berätta som det är. Kanske är det bara här vi (läs; jag) vågar vara helt ärlig.

Nu ska jag ta tag i gubbrumpan...springa! Kram /R

PS: Jag gillar dina skogstankar...mer sånt!

som kommit så långt på insiktens väg! Tänk så fint det har gått för dig, kalla och Maria - tre visa kvinns:) Visst var det ni som "slog följe" här för ungefär ett år sen?

Härligt! Ha en fin dag! / mt

kvällskvisten att läsa dina reflektioner. Stärker mig och kanske stärker det dig att jag blir stärkt!
Vi kör på!
Fenix

oj.. Vad säger man?
Kram o sånt..

Ja,det går av bara farten här ikväll.

Hade en grym dipp tidigare i kväll då jag tänkte på en fullkomligt sjuk reaktion jag hade för flera år sedan, i nyktert tillstånd får jag tillägga, mot någon jag älskar mest av allt här på jorden.
Tanken äter mig fullständigt i några minuter och jag känner att jag bara vill försvinna ut i tomma intet. Sedan inser jag att det inte går att ändra och den som skadats mest av situationen är jag själv.
Sluta älta och gå vidare. Jag släppte det, men jag skulle vilja ge mig själv en käftsmäll för mitt labila beteende just då. Till största delen orsakad av alkoholen och en gnutta sjuk inställning.

Alkoholen gör så att man tappar perspektiv på vad som är viktigt. Det som var viktigt var att få öppna ölen det första man gjorde på fredag em efter jobbet. Då sänktes axlarna ner i avslappnat läge och samtal kunde föras på en behagligt förstående och kreativ nivå, en stund, en kort stund.

Nu tror jag att jag kan klara mig utan detta syntetiska tillstånd resten av livet, men det surrar väldigt mycket i huvudet just nu. Hoppas denna fas går in i en ny snart för jag är alldeles speedad.

En annan reflektion och tanke jag har haft många gånger sista tiden är att det aldrig mer är möjligt med bara ett glas. När jag provocerar fram den tanken så ser och känner jag en omöjlig relation till alkoholen. Det skapar enorm stress i mig och jag vill aldrig hamna i den spiralen igen. Det är verkligen helt omöjligt och otänkbart att ta en enda öl. Den insikten är tung men ändå väldigt bra att ha för den driver mig att avstå.

Sköt om er därute, Vi kämpar vidare mot nya mål.
LP

Jag slutade på samma sätt som du, och det går ju riktigt bra. Det finns olika vägar som tur är.
Kram!