Senaste kommentarerna i forumet

Har nu hållit mig vit i exakt en månad. Det känns som mycket längre. Suget är definitivt inte borta och är naturligtvis värst när helgen närmar sig. Känner mycket igen mig i vad ni skriver om att antingen leva extremt sunt eller extremt destruktivt. Idag har jag varit ledig och kört ett tretimmars träningspass. Var egentligen helt slut efter detta men med min rastlösa själ kunde jag inte låta bli att gå ytterligare en långpromenad. Nästan ett sjukligt beteende måste man nog säga.

Nåväl, en månad är en bit på vägen och med varandras stöd vandrar vi vidare på den förhoppningsvis nyktra vägen.

Trevlig helg
Tjalle

Fredagseftermiddag, trappar ner lite på jobbet. Det är lugnt. Nöjd med veckan. Och så, PANG, kommer suget, längtan efter att komma hem och öppna en flaska vin! Nog är det ju själva f, jag som är helt införstådd med att jag aldrig ska dricka alkohol igen. Att jag är jättenöjd med det beslutet. Men nånstans i hjärnan finns kopplingen förstås kvar; fredag, koppla av, njuta av ledigheten, dricka vin.

Nåväl, det ska jag INTE, jag har kommit för långt bort från det, som tur är, det är ingenting som sker från tanke till handling. Så var det förr när jag försökte sluta dricka. Jag hade allt klart för mej och så på fredan styrde stegen av sej själva till systemet. Autopilot. Nu är den urkopplad och filmen börjar spela så jag ser att det inte är roligt så länge. Men nog önskar jag att jag inte skulle vara sugen på det alls utan att förståndet helt skulle ta över från reptilhjärnan. Ha en skön nykter helg alla! Vi ska inte dricka alkohol.

19 dagar idag va, klara helgen och så har du tre veckirs obruten nykterhet, det är klart mer en moi, jag har försökt sedan oktober men icke.
Lat och dum och har dessvärre inte förmågan att
säga till papogojfaaaan när den dyker upp.

Idag tackade jag ja till ett bröllopi augusti och bokade sedan hotellrum en bit därifrån.
Knepigt, men det finns taxi.........
Men vafaaaaaan, vi tar ju bilen JAG kör.
Bara att äntligen få in tänket är så otroligt skönt.

Hur går det för dig, jag flåsar i nacken vännen!
Åkte hem och sov efter jobbet idag, satt på Astrid Lindgrwns barnsjukhus igår.
Sov nada, hoppar gymmet idag, behöver det värmande fläsket........
Fy faaaan vad kallt det var ute!
/A

Av att du blundar och väntar på katastrofen. Du har träffat ett antal psykologer och beteendevetare men har det varit på samma sätt som med familjeterapeuten att de ställt frågor och fått dra ur svaren?, för isåfall så förstår jag att du inte tycker att det har hjälpt. Eller har du lagt upp allt ärligt på bordet men ändå inte fått ngn hjälp?.
Jag tror din panik kommer att släppa så fort du tar ett beslut, och var ärlig mot chefen, berätta att det är jobbigt hemma, de flesta chefer förstår sånt, och acceptansen för att du kanske inte presterar på topp just nu ökar.
Kram!

Förlåt Stigsdotter, men jag fick känslan av att du liksom blundar och väntar på katastrofen..
Vi är ju oftast vana att göra så, när det känns obehagligt.

Försök att se det som att det blir annorlunda, istället för att "det blir sämre".. För vi vet ju inte hur framtiden blir?

Om "chefen" är tuff mot dig, så kanske du kan säga något i stil med "Jag har lite problem i min relation för tillfället (mer än så behöver man faktiskt inte säga)Inga detaljer..men det förklarar lite varför du kanske inte är på topp direkt..
Det kanske kan ge dig lite andrum på jobbet i alla fall?
Kram /trollis

...jag tror Trollis sätter fingret rätt på't där: jag närmar ett beslut, nu måste något hända och det kan nog säkert vara så att det är panik jag känner och som gör mig lite handlingsförlamad. Fast jag flyr inte, det är skillnaden mellan då och nu, nu står jag här mitt i, visst, jag agerar inte och på så sätt låter jag allt vara men jag vill slita mig - det är väl därför det känns som det är panik hos mig. Samtidigt så tänker jag på det man säger inom AA att inga stora förändringar under det första nyktra året och så blir jag lite stressad över det för nu med mitt nyårsdagsglas har jag ju skjutit fram den årsdagen igen.

Fast igår tänkte jag på de kvinnor här på jobbet som gått före mig: först har de skiljt sig sedan har de bytt jobb. Om jag skiljer mig nu så kan jag ta tag i jobbet sedan tänkte jag. Jisses, det känns som om jag trampar i tuggummi här, hopplöst. Egentligen gillar jag ju denna arbetsplats, fast ibland känns det så meningslöst. Hallå 40-årskris?

Skulle gärna gå iväg och prata med någon men vet inte vem, har träffat ett antal psykologer och beteendevetare nu och det känns bara som slöseri med tid på något sätt.

Hej Stigsdotter!
Jag tror att du närmar dig en sorts "point of no return".( utläser lite panik mellan raderna, som gör dig handlingsförlamad på något sätt)

Kanske är det så att du på ett omedvetet plan vet att du måste ta ett beslut, du helst vill slippa..?

Ja, nu yrslar jag, som Dompa skulle säga..

Kan inte råda dig, bara skicka en tröst och styrkekram!/trollis

Hej Kalla! Kloka ord om kampen..
Förut gömde vi problemen i alkoholdimman och som du skriver, så har de inte försvunnit..

Det är upp till oss att försöka lösa dem och jag ser att du har gjort valet att göra det utan "bedövning".

En stor styrkekram på vägen!
Allt gott/ trollis

Kan du inte gå och prata med någon, du ropar ju på hjälp. Ibland är det så mycket lättare att tala med någon som inte är nära//många kramar Kalla

Att hålla sig nykter är ett långt projekt, efter att ha klarat året så kom en konstig tomhet. Mål är ju bra, men tror att nästa mål måste vara väldigt klart och att det är viktigt att ladda genast.

Ser ett mönster hos många av oss att vi trott att alkoholen var det enda problemet, vilket blir ett jobbigt uppvaknande. Nu när man skall njuta och dimman har skingrats så kommer en massa andra problem man måste reda ut.

Mitt råd är att ta den hjälp som finns att få någon att tala med, både när det gäller er själva och förhållanden.

Jag har kommit en liten bit, men hamnar i dalar då återfallet är så nära att jag är rädd flera dagar efteråt.
Så till er alla styrka, kramar //Kalla

Jag vill att det ska vara högt i tak, så länge man inte ger sig på någon med personliga påhopp!
Vi ska kunna diskutera allt mellan himmel och jord, för jag tror inte att det finns bara EN anledning till att vi är alkies.

Vi är individer och våra liv består av en mängd olika delar...
Kanske har jag en tanke om, att om man börjar titta på alla små bitar och lär känna sig själv, så kommer det fram sidor, som man själv "gömt undan".

Och det kan visa sig vara sådant man själv tyckt har varit "skämmigt", men inte väcker så ont blod hos andra som man inbillar sig ;-D

Jag tror att de flesta människor har drömmar och fantasier (som inte nödvändigtvis behhöver ha med sex att göra)som man funderar över om man vågar leva ut..

Vissa fantasier, mår kanske bäst av att få vara fantasier, andra kan man överväga att pröva, med risk naturligtvis att det blir en besvikelse..

Fast å andra sidan, vet man inte vad man gick miste om..

Eftersom ni båda verkar vara inne på samma linje, kan ni ju träffas och se om ni gillar varandras sällskap i RL också.. Fast ni behöver ju inte ha någon brådska..

Kanske behöver du också titta på om detta triggar ditt sug efer alkohol, så att risken finns att du tar ett återfall?

Kanske har det att göra med att du velat "dölja" den här sidan för dig själv och att du varit van att göra det med hjälp av alkohol?/ trollis

Gott att se att det går bra på dryckesfronten.
Att vara utan jobb är inte kul och tyvärr är du inte ensam om det heller.. Jag förstår att oron för den ekonomiska situationen tär..
Massor av kramar! / trollis

Hon in dörren för ett år. Ngen gör oss i klungan här bak är det nog Q anli som ligger hygglo
Till. Skit samma, nu draaaaaar vi!!!
/A

alla fina människor som finns här. Stöttar, men skriver också om vikten av ärlighet. Där kommer det svåra. Internet har öppnat helt nya möjligheter att leva ut sina gränslösa fantasier med andra människor, vilket jag tycker i många fall är positivt. Man behöver inte, som Jonas Gardell så utmärkt beskrev i sin tv-serie, längre vara hänvisad till skumma parker och porraffärer för att få kontakt med andra som har samma tankar. Sedan ett par månader till exempel, har jag fått bra kontakt med en kille i min ålder, som också tycker om att klä sig som kvinna ibland. Vi har blivit som ett litet kärlekspar på nätet, och berättar om hur vi vill klä oss, sminka oss med mera. Här finns också hela tiden en undertext att vi verkligen ska träffas IRL, och det skapar spänningar och fantasier som man både vill och inte vill ha kanske. Nu är detta ett forum för alkohol, jag vet det. Men i mitt fall sammanfaller det ofta, mina fantasier och tvånget att dricka.
Nu börjar det bli snurrigt, hjärnan går i spinn. Läser med STORT intresse artiklar och tankar kring HSP, en highly sensitive person, och precis som vid tester om jag är alkoholist, uppfyller jag nästan allt. Känns riktigt bra, eftersom nya teorier om hur känsliga vi är för sinnesintryck kan förklara rätt mycket av vilken människa jag blev och är.
Hur som, tack för er som vill och kan kommentera min situation, och tack för Trollet att jag kan vara kvar i din tråd, ingen idé att byta nu känns det som.
Blink blink:-)
Fenix

Ju fler vi är desto bättre!
Är det jag som har täten just nu?

Det känns helt OK i såna fall, häng med!

LillPer

Verkligen skönt att läsa ditt brev, kära Flygvärdinna!

Jag har sedan massor av år tillbaka varit medveten om mitt missbruk och har nog "aldrig" förnekat det nån gång, nåja nång då och då kanske. Jag har sagt det många gånger till vänner o bekanta, nära och kära. Men de har aldrig fattat, eller velat förstå. De tror jag skämtar, jag är ju så vältränad och duktig på allt jag gör. Men jag vet själv och det är huvudsaken. Jag har ju varit en bra skådis och smugit med skiten rätt många år. Gått i garaget på lördags eftermiddag och "grejat" med hojen, cyklarna, eller bara varit riktigt manlig och sågat en bräda! Samtidigt har jag givetvis haft proviant i ett förråd undanstoppat därute, och det har varit så gött och kreativt, hmm kreativt, att gå där ute och fundera lite med sågen i hand.

Jag har sökt hjälp två gånger hos kommunens missbruks enhet där jag bor. Det har varit givande perioder av terapi och jag hade en helvit tid på tre månader då. Sedan återfall. Nya tre månader vit. Jag känner mig så medveten om vad jag måste göra och vilka tankefällor jag faller ner i. De menar att jag har alla förutsättningar att klara det för jag har skaffat mig verktygen för det. Samtidgt så tappar jag ju hela tiden mina verktyg?

I dag på hem från jobbet hade jag nästan sorg en stund för att inte kunna dricka igen. Det är ju så trevligt med kompisarna och kunderna som hälsar på här i utlandet där jag tillfälligt lever, arbetar och "pendlar" till.

Men så känner jag igen tankarna och vet att giftet försöker styra mig. Tog det bara lugnt fastän tankarna började komma in på att det är väl tillräckligt bra att vara vit under veckorna, eller vad?
NEEEJ! Det är inte tillräckligt! Jag står ut med suget och inser att det minskar för varje dag. Jag har ju upplevt det tidigare.

Jag är bara lite rädd och svag för de här situationerna när de goa gubbarna kommer och hälsar på mig och kallt räknar med spritfest och sightseeing på barer runt omkring. Fast det är ju jag som alltid är värst, så det är nog inte så farligt att säga som det är och vara riktigt nöjd med det. Men jag vet hur jävla svårt det kommer bli, jag känner mig så vek, hjälp!

Nåväl, jag gick också och tränade hårt och har nu käkat gott och känner mig nöjd och trygg. Är bara av den hyperaktiva typen som inte sover så mycket så jag kommer nästan aldrig till ro. Har otroligt sällan känt att jag är så trött så jag bara måste i säng. Det är lite jobbigt, men sån är jag. Har väl under hela mitt liv sovit gott och tungt en handfull gånger. Det är inte illa det! Som att vinna på lotteri varje gång. Mycket tankar och äventyr som snurrar runt däruppe. Mycket frustration också över saker jag inte kan styra över. Jag vet, varför då lägga energi på det?

I vilket fall som helst så ser jag fram emot helgen då jag kommer resa hem till min familj för tre veckors ledighet. Det är min räddning, trots att några fester är inbokade så dricker jag inte längre då jag är hemma. Men det kommer bli tufft vid vissa tillfällen, det vet jag.

Nu går jag in i dag 6 på fredag och jag känner mig så levande. Det är bara att stå på. Jag är riktigt sporrad om du fortsatt tar rygg på mig! Alla andra som vill haka på är hjärtligt välkomna.

Längtar till fler insipirerande kommentarer från dig, och andra som orkar!

LillPer

stärkande kram till dig syster Stigsdotter! / mt

får du gärna friska upp mitt dåliga minne genom att skriva ner några rader om varför du vill sluta. ;-)

Jag läser och läser, forumet innehåller ett helt uppslagsverk med erfarenheter och livsöden. En del trådar är värre än Sagan om ringen- böckerna vad det gäller mängd att läsa. Det tar sin tid.

Ta hand om dej syster, vänd ilskan dit den ska vara - mot vinet.
Kram! /MB

Andreas, ja grynnorna har varit många, många repor i skrovet har det blivit, men om man envisas med att inte använda sjökort så blir det så. Har nog hittat de flesta grynnorna nu känns det som, och de jag en gång haft bottenkänning på håller jag mej långt ifrån. Hoppas på att kunna tjata mej till sjökort den 30 januari...

Fia, jag tror att man ibland gör bäst i att skilja på sak och person eller hur man nu ska se det. Det är inte du som är dum i huvudet som har svårt för att låta bli sponken, det är sponken som är så bedräglig. Jag har blivit skrämd av tanken på narkotika för att många säger att man blir fast i beroende väldigt fort. Skiträdd för det. Om samma sak sagts om alkohol, hade ingen gått på det heller. Men hela vårt vuxna jävla liv går ju ut på att allt man ska fira ska firas med alkohol. Ingen blir fast. Utom dom man ser på parkbänkarna utanför bolaget. Har jag trott i nästan hela mitt liv... Så det är inte du som är dum i huvudet, du har bara blivit grundlurad av alkoholens försåtliga verkan.

Bli förbannad på vinet i stället för på dej själv.

Kramar till er båda!!!

Skrev till Maria i hennes tråd att jag tyckte hon skulle höra av sig till dig och att ni kunde gå och ta en fika och göra era tjejgrejor ihop!
Verkar som du skulle behöva något
som bryter vardagen.
Utan A........

Hör av dig till Maria om inte annat så bara för att "surra" lite.

Kramar Dottrami.............
/A

Och andras av er fantastiska tjejers barn tycker.
Och tänker så blir jag än mer övertyga

Maria du hade rätt om att det är rätt väg att gå.
Sedan har du även ett härligt score record.

Låter som du skulle högra av dig till Döttrami alt
Stigsdotter. Boka in en fika och bara va som ni tjejer kan.
Skön läsning om alla saker som händer.

Du Maria är min ledstjärna här.
Bara för det skall jag köpa lite god äppelmust och göra en smarrig middag tror jag.
Kram vännen!
/A

Men på något sätt så måste jag ju fira att det är ett år, jag måste tänka ut någonting. Tror det är viktigt att ge sig själv kredit och berömma sig själv när man uppnått ett mål. Jag är oftast inte bra på det, men vill bli bättre. Jag kommer däremot direkt att köra mot 2 år, kan inte börja dricka nu, det går bara inte. Vill inte svika barnen och kanske inte mig själv heller, jag mår ju bra av detta.

Kram!

fast du inte gör det, men beteendet är exakt detsamma. När vi drack så var det ett sätt att skita i allt och inte ta ansvar, bara fly undan i dimman och låta allt bara vara. Nu gör du samma sak fast utan alkoholen, klart varningstecken och återfallet är inte långt borta om du inte uppmärksammar detta tror jag.

HALT- jag behöver dig!

Kram!

tänker på din arbetsgivare. Som redan har gjort sig av med 2 drinkare. Att du inte kommer att få stöd där. Bäst att bara hålla tyst tror jag. Inte låta dem veta. Du vill inte hamna i min sits. Väldigt kränkande och hemskt törstgivande. Men nu är ju reträtten spärrad för ännu 2 dygn. Någonstans innerst inne så inser jag ju att allt är mitt fel. Mitt drickande har eskalerat och att skylla det på någon annan vore fel. Samtidigt ser jag ju omvärlden. I varje tv-serie dricks det men i varje reklamfilm ser man bara vackra lyckade människor. Det blir svårt att pussla ihop. Var glad att dina frifräsare tänker själv. Jag har en systerdotter som gör exakt det motsatta. Modell, Stureplan och bara allmänt rädd. Då blir jag arg igen samtidigt som jag ser det yngre jag. Var också oerhört korkad. Vet inte riktigt vart jag vill komma syster min. Bara skriver. Tror att du kommer att klara skidresa och födelsedag bra. Kanske med antabus eller utan. Om beslutet har blivit tillräckligt förankrat. Så här ibörjan får vi nog räkna med vissa snedsteg.

Kram Fia

...känns det som. Eller kanske straffa ut mig. Jag måste ta alla varningssignaler här på jobbet på allvar. Blir fråntagen arbetsuppgifter, sköter mig inte. För första gången i mitt långa arbetsliv har jag kommit ihop mig med chefen. Har jag alltid hållt igen tidigare eller är hon bara för mycket? Fast jag vet ju att hon till stor del har rätt...

Allt känns för mycket just nu och jag bara går omkring och orkar inte bry mig. Försöker jag få andra att fatta beslut åt mig bara för att jag inte ids ta tag i allt själv? Är så emot min uppfostran och principer att bete mig på det här sättet så varför gör jag det? Tänk vad lätt det vore att dricka, fast jag vet ju att det inte hjälper det allra minsta. Om jag gjorde det nu så tror jag att det skulle gå snabbt utför. Det är långt kvar tills jag kan fira en ettårsdag.

Nej nu bäst logga ut och jobba.