Senaste kommentarerna i forumet

Klart ni ska vara kvar, har aldrig ens gjort en antydan om ngt annat.
Dela med er av era erfarenheter och kunskap ni får i livet.
Kommer vara ack så viktigt för efterkommande läsare då denna problematik uppstår och tydligen är vanlig när man plockar bort alkoholen.

Vi i forumet är här för att hjälpa och stötta.
Shout it out bara!
Kontentan av alles är att ni gör det SÅ bra!
Peace/A

En sund människa bryr sig inte om vad/hur andra dricker. Jag tror det. Minns när jag söp som värst...oj, vad IRRITERAD jag kunde bli på dem som tackade nej. "Vem är du och komma här och komma liksom?". Dina egofriends låter sunda. Hoppas du fick en fin helg i GBG. En dag...när du är redo...vill jag veta mer om ditt uppbrott. Jag skäms att skriva det, men jag är så jävla nyfiken ;-). Kram Sylfiden/R

Precis som Stigsdotter så vill jag läsa mellan raderna att du trots all skit - som Gud/livet har slungat ut åt dig - tycks må ganska ok nu. I dig själv liksom. Utan för mkt vin. En flaska i veckan är ingenting i våran värld... Hoppas du lyckas hålla det där för i så fall är du faktiskt inte en alkie.

Hur som haver. Skönt att du hörde av dig. Jag (miss)trodde att vi hade förlorat dig. Kram/R

som du gör höll jag också på. Jag vet inte vad som gör att man slutligen får nog. Nått botten har jag tyckt att jag gjort många gånger. Men kanske en dag att kvoten är full. Det blev för många skämmiga tillfällen. Händelser som kunde inneburit fara. Jag vet att jag kunde åkt för rattfylla på dagen-efter körning. Så måste det ju vara om man dricker flera dar i rad, en vecka, att det finns promille kvar i blodet fast man känner sej nykter. Jag tyckte inte att jag fick baksmälla, jag kunde dricka 1,5 fl vin på kvällen och ändå jobba utan problem. Trodde jag, tills jag märkte skillnaden när jag blev nykter. Hur mycket bättre jag mår nu.

Nu hör jag till dom som det går jättebra för och det kommer du också att göra. Man blir trött på sej själv och sina "nya tag" men så länge du tar nya tag kommer du närmare målet, även om det tar tid. Jag önskar att du ska klara av att stå emot suget nu och bli nykter för gott och inte ska behöva göra nåt fatalt misstag först. Det hjälper en del att tänka på alla bottenkänningar jag gjort men då kommer lätt skammen och det var ju den som gjorde att jag fortsatte att gå in i dimman ett tag till. Det hjälper mej bäst att lista alla fördelar jag fått som nykter och att kunna känna att det är JAG som har kontroll och inte alkoholen. Det går!

Moi Trollis! Läste om din lilla slip...så jävla oturligt. Men tur ändå...tänk om du hade varit på lyset och åkt in med armen. Ingen hade köpt en isfläck då. tycker dock att du kan ta mer hjälp av gubben din istället för att tvinga vänsterhand/arm till en massa tokigheter. Han kan väl hjälpa dig med tandborstning och det andra...;-). Må du läka strax. Saknar dina trollimsmer här. /R

Instämmer med NyMan Putte. Ett livstecken vore gott. Även om det skulle ha gått toksnett så kom ihåg att ingen här kommer att kasta den första stenen. Har det gått bra...så rapportera om det! /R

Ser att du ibland tassar in i filosofiska rummet och där ligger en ny text. Alltid vacker och genomtänkt. Tittar in här hos dig för att stämma av. Kolla hur vardagen är...förutom stressig. Hoppas allt är bra och vindunken långt ifrån dina tankar. Tack för din input hos mig. Du är min människa du med ;-). /R

Häng kvar här PP och Stigsdotter. Mest för er egen skull men även för att ni kan ge andra (i samma tankar) ngt nyttigt. En skilsmässa behöver inte vara ett slut på livet utan snarare en början på ngt nytt. Så om ni orkar dela är det nog bra för fler än er själva.

Så vad händer nu PP. Tärningen är kastad...är det du som flyttar? Svara bara om du vill/orkar. Jag tror dock att beslutet blir bra. Som jag skrev till Stigsdotter så tror jag verkligen att livet är FÖR kort för att vi ska hinna med alla kompromisser. Barnen kommer att sluta böla (förhoppningsvis) och jag tror det var Andreas som skrev det; Bättre med två lyckliga hem än ett olyckligt!

Antagligen hade du supit till för ett år sedan...om ens frågan kommit upp. För i ärlighetens namn var det väl inte mycket action under sponkaperioden...mest bara vaga planer. (Iaf. för mig). Nu däremot har du ett helt nytt liv framför dig.

Det där med tvåsamheten...ni tänker nog rätt, du och frun. Samhället/tiden är inte längre gjord för den. Men jag ville ju tro det. Hade aldrig gift mig om jag inte hade haft ngnslags tokig vision om mig och henne hållandes hand på ålderdomshemmet. Önskar dig gott (citerar nästan VV)...och ser fram emot uppdateringar (nyfiken sate). /R

Det är klart att du ska kontakta Maria när det känns tufft. Hon har ju gjort den resa du ska ut på...och sitter säkert på ett eller annat tips om hur man uthärdar en outhärdlig ex/skilsmässa. Glad att samtalet gick så pass "bra". Förstår att både du och surfarn är ledsna. Men livet är så kort...alldeles för kort för att leva i "felsamhet". Jag tror att det blir bra i slutändan. Eget boende och egna beslut. Skönt att ni kom överrens om hur ni ska presentera det för flickorna. Det är ofta där det fallerar...när den ena föräldern väljer att bli ett offer och väljer att dela det med barnen.

Förstår att du har mixed feelings just nu. Lättnaden när beslutet är taget och kanske en smula sorg när du nu ser surfarn som en man du älskat istället för en man du retar dig på. Såg att du och PP låg exakt lika tidsmässigt i era beslut...inbillar mig att det kan vara bra. Ngn att bolla med i realtid liksom. Bara bludder som vanligt. Kram och så/R

Det skulle du ha gjort!!
Skärpning, ser fram emot att träffas på tisdag.
Nu Mello!
Kram!

...ett SMS till dig i förmiddags, men det kändes så dumt att ta upp telefonen och börja messa på något sätt ;-)

...precis som du själv skriver. Bra att du skriver när det känns toppen, skriv när det känns botten också, det tänker jag göra. Idag bestämde vi här också att skiljas, även om maken egentligen inte vill (fast han verkar inte villig att ha det som vi har det heller och inte att göra något åt det, så...). Skilsmässoforum, undrar om det finns något sådant, eller så fortsätter vi hänga här bland vänner ;-)

Kram på dig.

Ny är det berättat för barnen och föräldrar. Den stora trodde inte på oss, så det blev så absurt att alla började fnissa. Men sen trillade poletten ner. Det blev ett bölande och en massa frågor, men vi stod på oss bra och till slut handlade det mest om den flytt det kommer att innebära. Jag var dock tydlig med att förmedla att det är okej att gråta, att bli arg eller att vara förtvivlad.

Jag undrar om jag hade varit sugen på sponken om detta hade inträffat för ett år sedan, då nykterheten bara var ett par månader gammal. Nu är suget noll.

Tack för allt stöd!

Alau, grattis! Åh vad härligt m så många dagar! Håll i! Det är alltid när jag börjar känna mig säker som jag faller. Bra jobbat!

ModestyBlaise, jag är där du är nu tyvärr. Precis samma. De korta perioder jag håller upp är jag så övertygad, känns bra att ligga och läsa en bra bok nykter innan läggdags. Underbart. Men så "utsätts" jag för ngn frestelse, vin hos vänner, mannen köper hem 2 flaskor t helgen och liknande, så faller allt! Än så länge har jag inte börjar gömma ngt i garderoben som jag gjort så länge, utan dricker av det som finns hemma. Inte uppe i de sjuka mängder som innan nyår. Jag tänker mig mer för nu, känns lite mer under "kontroll", men jag vet att det är en tidsfråga. Och visst vaknar jag alla de dgr jag druckit kvällen innan och förbannar mig själv! I dag ska jag minsann inte dricka! Men så framåt ef så börjar ett glas vin låta väldigt gott...

Ny tag? Känns som jag sagt det ett par ggr nu, usch vad trött man blir på sig själv :( Skäms en hel del över att det inte går jättebra, spec för alla härinne som verkligen kan!, så har inte skrivit på sista tiden men läser.

Kram A

Kan jag bara säga grattis. Ett par riktigt tunga stenar försvann från ryggsäcken.
Det är ok att känna sorg och ledsamhet, men om ni båda tycker likadant så: GO FOR IT!
Huvudsaken är att barnen mår bäst!
Helldre två lyckliga familjer än en olycklig.........
Whey to go bro........
/A
P.s. Kanske börja kalla detta ett skillsmässoforum nu.........
Men men, life is good, go with the flow!
,/A

Grattis hälsning till dej!
Ha en trevlig födelsedag!

Då var det bestämt. Vi skiljer oss. Vi har berättat för en handfull vänner var, men inte för barnen och inte för våra föräldrar.

Och vet ni vad? Det känns skönt! Jag tog en rejäl runda med hunden, och det var på lätta ben. Kunde känna ett sådant där lyckorus som man gör korta stunder ibland. Endorfiner?

Och ingen av oss ser det som ett misslyckande. Vi tror egentligen att ett livslångt förhållande inte är speciellt naturligt i dagens samhälle. Egentligen inget att sträva efter heller. Om det ger mer än det kostar så är äktenskapet jättebra. Om det kostar mer än det ger så är man ju bara olycklig, och vem vill vara det frivilligt?

Det ska bli MYCKET intressant att följa utvecklingen av detta. Jag kommer antagligen att idiotförklara detta inlägg om några veckor. När man är djupt nere i kolkällaren och gräver i sitt eländes svett.

Och en sak till. Gud vad skönt att göra detta nykter!

Visste jag inte bättre (och det gör jag inte) skulle jag säga; GRATTIS. Jag är glad för din skull.
Uppriktigt och ärligt!
Se till dig själv, och det gör du BRA!
Maken din eller om man kallar honom exet och kexet.......
Börjar nog inse vad han kommer mista.
En härlig smart levnadsglad kicka som är helt underbar............
Men det är inte du som ÄGER den problematiken.
Var glad nöjd trevlig ALLES! Det vinner du och barnen på. Håll snygg profil, det ÄR tufft.
Kan inte ens föreställa mig det........
Men DU är en vinnare!
Grattis och lycka till framöver.
Kramar i massor!!!
/A

Har tänkt på dig idag och undrat hur det gått. Det verkar ha varit ett bra samtal och detta att han nu bakar med barnen kan vara ett tecken på att även han tycker att det är skönt att ett beslut är taget.
Det här blir bra.
Kram!

Nu är det uttalat. Det känns skönt att ha lastat av mig denna tyngd. Men DÅ börjar han prata. Först håller han med, det är lika bra, inte bittert och elakt utan ledset. Han kanske borde gått och pratat med någon själv (VEMS förslag var det från början?). Vi kommer överens om att berätta för barnen först när allting med bostäder etc är ordnat, jag ser att han hajar till lite när han inser att jag redan tittat lite på bostad. Sen säger att han inte vill skiljas men att han inte vet vad göra för att det ska bli bra. Vi har ett hyfsat gott samtal, jag önskar att jag ställt fler frågor men inser att det spelar ingen roll varför att han säger att han inte vill skiljas, det vill ju egentligen inte jag heller men inser att det är nödvändigt för att jag skall må bra. För att barnen skall må bra. För att jag skall kunna föregå som gott exempel inför mina tjejer.

Han står och bakar (!) bröd på gamla bananer med barnen nu, kan inte påminna mig om när DET hände senast. I kväll ska han på cocktailfest och jag blir ensam med tjejerna (och kanske en god kaka ;-). Jag tror det blir bra det här och längtar till mitt egna hem!

Hoppas du får en fin födelsedag!

På 50-års dagen, hoppas att det blir en riktigt bra kväll!

Antar att du fått med dig alla på detta och självklart ska du tacka ja, det hade jag gjort. Funkar det inte så kan man alltid flytta tillbaka, men man vinner inget om man inte provar.

Vardag är inte fy skam det heller, det var mitt stora dilemma tidigare att jag hade svårt med vardagen. Men jag övar mig. Ska också handla snart.

Kram

Tack för all pepp och även kritiska funderingar. Tar till mig allt...men beslutet kan bara en människa ta...och jag har gjort det. Tackade Ja...det är en en-gång-i-livet-chans (antar jag) så jag kan inte låta bli. I sommar rycker jag upp bopålar och sen får det bli som det blir. Tycker hemskt synd om J...men jag kan inte låta mitt liv stå tillbaka för det.

Kom hem i morse...Perth var fantastiskt. Visst var folk lite übertrevliga men det får jag ta. Jobbet blir bra. Staden är ok. Havet och vädret passar perfekt. Höll jag mig nykter? Yep! Men alla dricker öl...hela tiden. Sa att det inte funkade för mig. "Dricker du för mkt?" frågade nya bossen. Jag gapskrattade och förklarade att "Nej, jag dricker inte för mkt, snarare känner jag oftast att det är FÖR lite när jag väl har börjat". Den förstod han.

Nu vardag. Storhandla med Rivis! /R

Först av allt vill jag bara beklaga Kisses bortgång. Förstår att det är tufft. De som inte förstår att det kan göra lika ont som att mista en människa ska nog inte ha djur. Svanstippen i trappan. Känner igen den känslan.

Sen vill jag önska dig lycka till med ditt stora samtal idag. Hoppas ni kan prata och att han inte blir elak om han senare ska ut och svira. Kanske kommer hem efter det och är riktigt sur...när han och stora A har fått älta lite. Försök att inte svira du med...så att Surfarn kan slänga "det" i ansiktet på dig; "Du var ju full, hur ska jag veta när du menar allvar?" typ. Låt honom fortsätta att göra det lättare för dig.

Skickar styrkekramar och mitt vanliga mantra; "Vill jag vakna brevid denna person resten av mitt liv?". En puss.../R