Senaste kommentarerna i forumet

skönt att du har fått din tid MB. Nu står du på dig när du är där. I värsta fall får du överdriva. För vi är många alkoholister här ute och tid och resurser råcker tyvärr inte åt alla. Man ska vara stark för att orka vara svag. Men vad bra med gubben din. Att han verkar börja ta in. Inte lätt för en man som själv vill dricka. Synd att du inte hörde allt han sade. Fast de säger ju så mycket männen. Orka ta in allt!

Kram Fia

Så hjärtklappning hör till antabusen. Bra, tack då vet jag det. Jag är oerhört rädd om min pump, finns tung ärftlighet av hjärtproblem i släkten, detta är faktiskt den största anledningen för mej att sluta...
Kram!

snöstorm. Eller näst intill. Man ska inte överdriva. Likt så förbannat ska jag ut i detta. Mitt fett ska åtgärdas. Har gått upp ungefär 25 procent det sista året då vinandet eskalerat. 68 låter ju inte farligt. Men i mitt fall känns det så. Nästan allt är bukfetma. Den farliga sorten har jag förstått. Nu ska det väck. Men vädret lockar inte. En gång i tiden var jag ute jämnt och kläder finns. Bara bita ihop.

Fia

Det känns bra nu, ni som redan testat antabus och att det funkar. Blir ännu en påminnelse till min älskade sambo om att det är allvar. Tror att tjugofemöringen är på väg att trilla ned i hans skalle, hörde honom i morse när han skulle gå till jobbet, han pratade med mej, men var nog inte så noga med att jag hörde. Men han bad om ursäkt för att han har varit ett så dåligt stöd "jag har ju inte varit nykter en enda dag sedan före jul själv" sa han.

Finns kanske hopp om min gubbe med?? ;-)

Kramar till alla!

Jag har testat antabus och efter 2-3 dgr druckit ett glas vin eller två. Sjukt! Hällde dock inte i mig, vågade inte (lite vett hade jag tydligen) utan drack långsamt. Blev knallröd! Flammig i ansikte, bröst, rygg och fick hjärtklappning. Men stoppade det mig...? Jo, just då drack jag inget mer men gjort detta säkert 2-3 ggr vid senare tillfällen. SÅ starkt var mitt sug så jag utsatte mig för det frivilligt!
Aldrig, aldrig mer!

Nu har jag äntligen fått kontakt med beroendeenheten i kommunen, ska på inskrivningssamtal den 30 jan. Efter det är det ett par månaders kö, så jag får nog vässa armbågarna och argumenten för att få igenom min önskan om att prova antabus. För som du skriver, Putte, så tror jag att det skulle kännas som rena semestern, även om man VILL dricka, så KAN man inte. Viljeförstärkare på burk.

Appropå burk, så har jag hällt ut de sista ölen nu....

Kram, kram!

jag valde också att testa på restaurang så att alla kunde se kräftan. Så jag vet ärligt talat inte om hjärtklappning och panikångest var en reaktion på öl och antabus. Eller bara på min fåfänga. Klart är ändå att man testar inte en andra gång!

Fia

Vet inte. En del tycks drabbas hårt, därför har jag bytt lättöl mot alkoholfri. Det finns ett par som är betydligt bättre än lättöl. Antagligen för att det finns en marknad för god alkoholfri öl. Många alkisar härute:)

ingen aning vill.sluta. Jag testade en mellanöl och det kändes som mitt ansikte skulle brinna upp och jag blev illröd. Otäckt!

Fia

En en liten lätt öl?
/A

nej MB. Jag mörkade både behandlingshem och antabus för min arbetsgivare. Tog ledigt av personliga skäl. Tycker inte det var rätt väg. För jag blev inte nykter. Sedan följde bara mera vin och sjukskrivning efter sjukskrivning. Blev erbjuden en rehabundersökning av arbetsgivaren. Men den kunde jag ju inte gå på för då skulle ju alla veta. Misstänker att de anande ändå. Hade ju så väldigt klassiska besvär. Huvudvärk och ont i magen. Hade du tänkt gå via arbetsgivare? Läste om att ni skulle blåsa varje dag. Måste bli helstressigt för en alkoholist? När det gäller mannen så tror jag du får rätt. Vi kommer att bråka mycket. Han har ju sitt att tas med. Han vill verkligen dricka men säger att mitt välmående går före. Hur länge ska han orka? Jag kan tyvärr bli riktigt elak när jag inte får som jag tror att jag vill. Hoppas mycket på mitt läkarbesök. Kanske få en remiss till en ny behandling. Men sånt kostar ju. Tar det dag för dag nu. Men det är skönt med brustabletten i magen för jag vågar inte dricka nu.

Kram Fia

Det där lilla pillret har hjälpt mej mer än allt annat på tjugo år. Men det var ångest att släppa ner det! Dagen efter jävligt skönt dock. Bara fortsätt. Du kan alltid avbryta om du behöver supa om en vecka:). DET är en trygghet. Kom tillbaka och skriv om två veckor och jag vet att du kommer tacka dej själv.

Nu läste jag att du testat behandling tidigare. Vad gick fel?

Vad ska du göra idag? Jag började med promenader, kaffe och böcker. Supa kan du inte iaf:). Testa skriva den där boken alla drömmer om? Jag tror du har det i dej.

STORT lycka till/Putte

Jag fick det på recept. Lovade att sambon skulle se till att jag skulle ta det. Och jag vill ju själv. Inga problem där. Först ville dom att jag skulle komma in och ta det på plats två ggr i veckan men där backade jag. Har inte tid. Så jag sköter det själv.

Haft det i två månader och ska ta ett snack med läkaren snart. Jag tror du bestämmer själv. Jag är själv i valet och kvalet, ska jag hoppa av redan nu eller ska jag behålla "kryckan" ett tag till?

En del av mej säger att bara ta det ett år för att garantera ett helt år utan sprit, balansera hjärnan och slippa tankarna. En annan säger att jag måste någongång stå utan "kryckan" - varför inte redan nu?

Ang symptom så har jag mått hur bra som helst. Inga problem där. Däremot pirrade det i magen när jag svalde första dosen - herregud inget drickande alltså! Morgonen därefter kändes det finfint. Och har fortsatt så. Testa! Du har inget att förlora. Skulle du ångra dej så behöver du bara sluta ta pillerna i en vecka - MEN - jag tror du kommer fortsätta! Jävlar vad skönt det är att inte ens ha VALET att kunna dricka. En semester.

Lycka till/P

Jag tror du gör rätt. Men räkna med trubbel eftsersom du har fått med din man på båten. Är nog lätt att bli arg på honom för att han inte låter dej dricka, även om DU har gjort valet att DU inte vill dricka.

Behandlingshemmet och antabusen tidigare, var det din arbetsgivare som ordnade det?

Kram! /MB

nu har jag en Antabus i lilla tjockmagen. Gapade och skrek mig till den. Hjälp skulle jag få om en vecka sa beroendeenheten men jag vägrade ge mig. Idag ska jag ha hjälp. Nu ligger det lilla pillret där och ingen reträttväg finns. Kan ju erkänna att jag ångrade det ganska snabbt. Det är både en vinst och förlust att agera snabbt. Tänk om jag inte bott i Stockholm? Att man kan få hjälp samma dag om man bara ger sig fan påt? Åtminstone akut hjälp. Doktorn får jag vänta en vecka på där hjälper varken hot eller tårar. Men det känns ok ändå. Tror att antabusen var det viktigaste just nu.

Fia

Hej Nilali!
Kul att se dig här igen. Framför allt att det går bra!

Har ett par dagar ledigt, så nu kommer jag ikapp helgerna..

Kram /trollis

Hur går det för dig?/ trollis

Då var det nytt år. Mer än en månad sen jag skrev. Har tagit en paus för att känna efter själv och inte få några influenser från andra med samma problem som jag. Det har gått bra tycker jag. Julen flöt förbi smärtfritt. Nöjde mig med en lättöl till maten på julafton istället för flera snapsar och starköl. Har haft folk hemma på middagar och ingen har reagerat på att jag inte druckit en massa vin. Eller rättare sagt, ingen har sagt något. På nyårsafton bestämde jag mig för att dricka ett glas vin till maten. Vilken konstig känsla det var. Det var varken gott eller trevligt. Fick nästan panik av att det "susade" till lite. Riktigt obehagligt!! Efter att ha haft full koll i över två månader så blev det nästan en chock för mig. Så jag lät glaset stå efter att ha druckit halva. Det blev läsk resten av kvällen, resten månaden och fram tills nu. Känner inget behov eller längtan längre efter varken vin, sprit eller själva berusningen. Lite förvånad är jag. Trodde att jag skulle tycka att det var gott med vin. Trodde att jag skulle tycka om känslan av värme som sprider sig i kroppen och så blev det precis tvärtom. Så mycket trevligare och skönare att ha full koll på allt hela tiden.
Det var allt för denna gången!
Kämpa på!
Kramar N

Vad härligt att höra om dina framsteg!
Stor KRAM! /trollis

Känns fantastiskt att skriva det...dag 15!

Jag känner mig som en ny människa efter denna korta korta tid, som någon som vaknat ur en mardröm. Inte för att jag är så mkt lyckligare, friskare, piggare (snarare tvärtom, är så trött så det är löjligt), men jag känner mig fri! Jag är fri, fri, fri!
Ingen alkohol som styr mitt tänkande och min tid! Inget planerande, tandborstande, systembolagshandlande och flaskhanterande (gömma/slänga tomma i smyg). Det är en härlig känsla. Visserligen tänker jag på detta hela tiden, så det upptar ju min tid lika mkt som tidigare, men nu på ett mer positivt sätt. Nu tänker jag på hur bra det känns att slippa smusslet, hur bra det känns att somna nykter, hur bra det känns att ha klarat 15 dagar och hur bra det känns att faktiskt vilja fortsätta på detta spår.

Har nu varit 3 ggr hos en psykolog. Måste säga att det också är så befriande, att kunna sitta där och för första ggn berätta för en människa hur det egentligen ligger till. Hur illa det faktiskt var! Att se henne i ögonen och berätta hur jag smusslat/planerat/gömt är befriande och får mig att höra hur SJUKT mitt beteende varit. Inland kan jag inte förstå att det är mig själv jag berättar om! Herregud, har jag hållt på så! Det får mig att tänka efter...

Vet att det är långt kvar, men är ändå så glad att jag kommit så här långt!

Kram

inte då trolltanten. I min tråd är du alltid välkommen om du vill. Visst är det sant det du skriver. Inte hatar jag barn utan har bara valt bort dem. Men slänger ur mig hata eftersom det precis som du skriver är ett lättare begrepp för andra att ta in. Tack för kramen.

Fia

Hej Fia!
Strongt av dig att hänga kvar, trots att du säkert mår skit!
Jag vill bara göra ett litet förtydligande, eftersom det så lätt blir fel, när man skriver, istället för att prata i RL.
Att "hata" är ett starkt uttryck( som idag används väldigt slarvigt), och det har ingenting att göra med att välja!
Du och din man har valt att inte ha barn och DET är helt okej! (Jag t.ex. har valt att inte ha hund..)
Därmed inte sagt att man "hatar", vare sig barn eller hundar..

Det här med barn är ju så väldigt känsloladdat och jag vet att främst kvinnor ständigt blir påprackade schablonbilden av "den lyckliga mamman".. Ja man förväntas vilja "gulla" med allt smått som kommer rullande i korg med 4 hjul.

Här kommer vi in på dessa "förenklingar" som folk drar till med:
Har du inte barn eller något behov av att "gulla" så hatar du per automatik barn.. Det här är en "etikett" som är så stark, att många tror på den.
Det är nog därför man hör sååå många krystade förklaringar från par som valt att INTE ha barn.
Det är nämligen tabu att säga: Vi har VALT att inte ha barn!
Trots att uttalandet är så neutralt, så väcker det så mycket känslor.. Därifrån till att man allmänt "hatar" är nog väldigt långt..

Så jag ville egentligen bara säga: Du har min fulla respekt i ditt val att inte ha några barn!

Du har också din fulla rätt, att be mig hålla mig i min egen tråd ;-D Jag blir varken ledsen eller förbannad
Styrkekram för den här dagen! /trollis

jag tog antabus varannan dag på beroendemottagning. Fick det bara utskrivet över semestern. Men jag antar att det ser olika ut i olika vårddistrikt och kommuner. Slutade faktiskt med antabusen eftersom jag inte hann med dessa varannan dags träffar. På den tiden hade jag fortfarande ett jobb. Men hade ju säkert fått ett recept om jag bett om det. Valde att smita med svansen mellan bena. Trött blev jag inte men ganska underlig i magen. Ville hela tiden ha koll på var närmaste rena toalett fanns. Men låt inte det avskräcka MB. Att kolla toaletter är inte värre än att ha koll på att alkoholförrådet räcker.

Kram Fia

tycks vara mycket jobb jag har framför mig. Inte bara med alkoholen utan även humöret ska tyglas. Fast alkoholen först. Även jag ska söka hjälp idag. Påhejad av min fallne prins. Förstår även ditt tänk Putte om att vi inte är bra för varandra. För min man super. Inte som jag utan kanske lite mer. Vilken han klarar än så länge eftersom han är nästan dubbelt så stor. Vad jag menar är att vi dricker i samma takt. Jag med mina 68 kg mot hans nästan hundra. Men det blir fel. Dels plågas min kropp mer och dels kan han faktiskt sluta över en timme. Han kan lägga ner men inte jag. Hans favoritintresse är dock vin. God mat och dryck kallas det. Varenda pryttel i köket slabbas ner. Fast nu säger han att det är slutdrucket här hemma. Bara sådär! Han hade inte insett hur dåligt jag mådde sa han. Men hallå? Antabusen och behandlingshemmet var väl ändå en liten hint? Mitt elaka humör? Nåja nu är vi inne på samma linje. Han har tagit kreditkorten av mig eftersom jag kan få till mig vad som helst för nycker när det sliter i vintarmen. En 50-lapp för oförutsedda utgifter kommer jag inte långt med. Skäms som en hund. Men är glad för att korten så brutalt kastades upp häromdagen. Idag ska jag söka vård. Mannen säger att han inte behöver och jag tror faktiskt att det är sant. Mitt förslag till dig MB är att hälla ut själv. Men jag vet att inte fungerar så. Glad att ha dig med på resan. Och när det gäller din anteckning om vill.sluta så känn aldrig att du måste välja sida. Jag har en hang-up och det får aldrig bli ditt problem. Tack Putte för dina ord. Fantastisk skribent? Min man som blir galen för att jag skriver bara på. Kom senast upp igår när han läste mitt personliga brev till en arbetsgivare. Grötigt sade mannen. Ännu något att jobba på men även den tar jag efter alkoholen. Så jag tänker alkohol, arbete, humör, viktminskning och lite annat finlir. I den ordningen. Nu ska jag beta av en tråd till. Bra tidsfördriv i telefonkön.

Fia

Du som redan går på antabus: hur länge får man det utskrivet för? Blir du trött? Har ett jobb där jag inte får bli påverkad av mediciner, triangelmärkningen var ett tydligt varningstecken förut men det finns ju inte kvar. Hur underligt det än kan verka så har jag hittills skött jobbet även om vi måste blåsa innan vi börjar. Det är all ledig tid som gått åt till att vara full och att återhämta sej efter senaste fyllan...