Senaste kommentarerna i forumet

Japp Andreas! Verkar som du får "sätta koppel" på dig själv! Och JA, med EN mening!
Svårt? Ja, jag sa ju att det inte skulle bli lätt....(obs Har inte satt någon begränsning på antalet ord, men så krotfattat som möjligt! Ta den viktigaste egenskapen !)

Ett bra sätt att vaccinera sig tror jag; att beta av tråd för tråd i ett lagom tempo. Man ser alla likheter och kan reflektera över hur den här resan kan se ut, utan bedövningsmedel. Jag tycker du gör ett gediget jobb med att förankra din vilja att förändra ditt drickande, av vad jag kan utläsa av dina skriverier här inne. Bra! Fortsätt jobba på och fatta ett nytt beslut med jämna mellanrum. Du har givetvis förstått att det är ditt beslut och bara ditt. Din man måste fatta sitt beslut och det tar olika lång tid att nå fram till insikten om att man nått till den punkt som gör att en förändring är nödvändig. Min fru dricker som vanligt, dvs. normalt och det finns gott om flaskor här hemma. Det är mitt beslut om jag vill hälla upp något ifrån dessa eller om jag vill låta bli. Vad jag, på ett något bluddrigt sätt, försöker förmedla, är att mitt ställningstagande till alkoholen är helt avhängit min vilja att dricka eller inte dricka, oberoende omständigheterna. Var hemma hos goda vänner igår och åt middag och hade mkt trevligt. De andra drack vin, jag drack nollöl. Har varit ute på krogen ett flertalet gånger sedan jag inledde mitt alkostopp och det går hur bra som helst, eftersom JAG bestämmer om JAG ska dricka eller inte och just nu så vill JAG inte och då gör JAG det inte. Det kan nog ta olika lång tid innan man känner sig bekväm med detta och då får det göra det. Att gå fram för fort och att stressa är farligt och det avråder jag från. Det kommer nya insikter hela tiden, låt de ta den tid de behöver. Livet är kort och värdefullt och det gäller att bestämma sig för hur man vill leva det. Det kommer att se olika ut i olika skeden och det är det som gör det spännande. Att våga avstå alkohol men ändå finnas med i livets alla flöden är en utmaning och jag tycker att människor som vågar detta är modiga och viljestarka. Jag tror att du är en sån person, Fia, när jag konsulterar min magkänsla. Hoppas att du finner det du söker och en kramm får du för att du har hittat hit och visat modet att börja skriva om dig själv och ditt liv. Starkt! Ha det gott, Fia! Vi hörs säkert mer härinne om du vill! Fortsätt kampen!/NM

Och Moria du kommer klara det. Det kommer bli tufft så var beredd. Har funderat mycket över varför det är som det är på semestern och kommit fram till att mycket är ju bara av gammal vana. Det tar lång tid att börja med en ny vana. De sista tjugo åren har jag ju semestrat med A så det är klart att det känns konstigt att göra på ett annat sätt. Men mot slutet började det kännas rätt och inte fel att dricka läsk och ta en kopp kaffe på balkongen istället för ett, två, tre, fyra, fem glas vin. Och det bästa av allt är att jag kan tänka tillbaks och minns allt som hänt och har inte förstört en enda dag med bakfylla och ångest! Lycka till!!

Stopp där!
Om du verkligen menar allvar, så sluta reta dig och stanna kvar!
Varför? Jo, du är här för DIN skull, inte för någon annans.

Jag hoppas att du och Andreas kan låta bli att "trigga varandra" och varandras sämre sidor.
Det är ju inte dem vi i första hand tjafsar om härinne, utan det faktum att vi alla är alkies i någon form..

Vi är trots att vi blir irriterade på varandra, lika mycket värda! DU Fia, är som PERSON precis lika mycket värd som Andreas.
Fast det kan vara så att A, inte skaffat sig verktygen för sin förändring än.. Ge oss alla en chans!

Vi kan väl vara "proffsiga" nog, att undvika sådant vi vet irriterar oss? ;-D(annars blir det lätt sandlåda av alltihop)
kram /trollis

Hon verkar ha ett agg mot mig.
Jag bad Viktoria om ursäkt, eller var även det fel?
Håller mig härinne med dig nu trollis.

Svar på fråga. Med en mening?

Läste nyss Fylle Fias inlägg och nu räcker det. Det är i stort sett mobbing som håller på här. Vad Andreas än gör så gör han "fel", hur ska man kunna be om ursäkt om man inte fokuserar på vad man själv gjort för fel. Om man retar sig på någon så behöver man inte svara denna, men ska inte alla få vara här!, läst hans inlägg och han är uppriktigt ledsen över att hela tiden känna att han gör "fel", hur han än gör, och jag förstår det, vem skulle inte känna så?.

Nej, sluta med påhopp och låt alla få vara på forumet, alla har en orsak till att dem är här.

om du låter dina reaktioner på en annan person skrämma bort dig härifrån. Då blir det du som är "förloraren" ... och det har du ju inte gjort dig förtjänt av. Inte alls.

Kan du inte pröva en annan strategi - försöka bortse ifrån den personens inlägg. Eller - du kan också fundera på vad som väcks i dig (av hans beteende) och sätta ord på din känsla. Du kan fundera vidare hur du kan hantera din egen känsla - då kan du till och med lära dig mera om dig själv och dra nytta av de händelser som stressar dig så.

Jag har följt dina inlägg här och tror att du både kan ha nytta av forumet och tillföra bra saker här.

Allt gott, lev väl / mt

Okej Andreas! Du har svarat med väldigt många meningar och det är helt rätt i nuläget.
Nu kommer en deluppgift.
Svara på samma fråga, men med bara EN mening!

Du ska nämligen plocka fram kärnan i ditt svar.

Jag känner mig annorlunda därför att _____________________

Låt det ta tid, jag vill inte ha något svar idag. Det viktiga är inte att det går fort, utan blir "rätt" (obs, har inte utlovat att det blir lätt :-D )/ trollis

men,men,men. Jag,jag, jag. Jag läser vill.slutas uppriktiga ursäkt till Victoria och ser att den bara handlar om honom. Men och jag. Inser att han stör mig så kollosalt. Väljer att lämna forum och till skillnad från vill.sluta och så går jag på riktigt. Ville få till samtal här. Men inga samtal växer när vi hela tiden ska ta hänsyn till en kränkt mans nycker. Dompa sa det bra. Jag orkar inte! Har fullt med mitt eget. Tack för all empati och hänsyn ni har visat här. Och att ni delat era historier var stort för mig. Kram till de som vill ha.

Fia

Reder upp i detta.
Världens bästa Troll hjälper mig att nysta lite.
Vilket är RIKTIGT bra för mig.

Du är fantastisk helt djävla fenomenal!

Sträck på dig, ut med bröstet upp med blicken
Titta dig själv i spegeln
Och säg :

-JAG ÄR FANTASTISKT BÄST ! ! !

Du är det, kramar/A

läst hela din tråd Anli. Nickat bekräftande för många rader. Men så är det ju. Så enkelt och samtidigt så svårt. Jag tror nog att jag sjunkit djupare i träsket än du. Läste i min dagbok ett inlägg gjort för flera år sedan. Jag vill inte supa bort mitt jobb stod det. Sen gjorde jag det. Förståndet bara far ut för varje klunk jag tar. Vill tacka dig för din tråd. Stärker mig i mitt beslut att sluta. En vanlig mamma kan det så alltså borde jag kunna.

Fia

Om inte annat så vet jag med mig att det blir bra.
Det är lite av ditt signum!
När du fixar och trixar så BLIR det bra.

1. Dagens fråga, varför skjiljer jag mig från de övriga, som i sin tur ger mig en känsla av att inte passa in?

Detta kommer av att JAG har ett sätt som ofta innefattar högt tempo (vilket jag dragit ned på)
Lite för okrystad kommunikation, jag är gärna med och peppar, pushar och hjälper till.
Men gång efter annan skär det sig med folk härinne. Det kan vara någonting jag sagt
eller gjort/inte gjort.
Många gånger är det för att jag är så fenomenalt
Osmidig och säger/skriver ngt med viss ironi.
Utan att lämna vare smilis eller liknande förklaring.

Jag vill tro att jag är snabb på att replikera med en ursäkt eller en förklaring.

Fast nu när jag skriver så känner jag att jag även är snabb på att svara tillbaka på FEL sätt.

Tänker på mitt riktigt taskiga Inlägg i Viktorias tråd när jag i ondo, återigen skulle ge mig här ifrån.

Henne skall jag uppriktigt be om ursäkt.
Fast jag blev uppriktigt ledsen när hon vill påskinna att man skulle vara här för att få kompisar.

Jag är här för MIN skull.

Tack Trollmorsan, vad lätt det blir att förstå när man "pratar" med dig.

Åter till frågan, känslan av att inte passa in för att jag skilljer mig från övriga kommer av att jag ofta går höra att jag tex inte skall vara så glad och peppande och komma med bra kommentarer osv.

Fast det vill man väl få veta när man varit duktig?
Sedan när man får höra att man skriver för mycket, så infinner sig känslan av att inte passa in
När det finns andra på forumet som både är inne mer och skriver mer och det verkar vara ok.

Jag hoppas och tror, vill tro att om jag kan tillföra ngt gott så bör jag göra det.
Push och pepp eller som när jag kan sätta mig in hur fruktansvärt jobbigt ledsenfrun hae det nu.
För jag har själv haft nära och kära som varit i den situationen. Det är det värsta som kan ske.
När ens barn eller syskons barn är så dåliga.

Lite bluddrigt svar kanske, men i lugn och ro hjälper du mig att själv komma till insikt.
Stanna upp och tänka efter.
Tack, du är nog inget Troll?
Du är riktigt bäst!
/A

läser och läser. Tills ögona blöder. Nu har jag petat i mig din historia och den tackar jag för. Tar ett par trådar varje dag. En del berör. Din gjorde det. Tänker på sonens sjukdom men även dina sångtexter.

Fia

"vinet har varit sån otroligt stor det av mig, mitt liv, tagit all min tid och kraft". Det är just det som är så galet, så mycket som kretsat kring vinet. När, var, hur och att alltid se till att köpa hem så det räcker. Vilket det ändå inte alltid gjort. Problem på söndan då vinet är slut och jag skulle behöva mer. Att vara på fest och ha bråttom hem för att få dricka. Naturligtvis har man nu en massa tid över att fylla (tja inte med fylla då:). Så man måste också se till att man skaffar andra intressen, nåt att göra istället för att dricka på kvällarna. Jag börjar få riktigt uppstädat här hemma för övrigt!

min lille vän tänker jag och plockar med den sovande mannens hår. Varför kan du inte se? Men allt är ju fel i min egen tillvaro. Den lille mannen är 1.95 och min syn är också grumlad. Ändå vill jag bara lägga mig nära och lukta. Men vänta? Han luktar ju inte som han ska. Inte som han brukade. Fortfarande lätt att titta på men luktar inte rätt! Då blir jag arg. Diskar efter gårdagens gourmé och slänger pannor och kastruller alldeles för hårt omkring mig. Känner mig skitsur. Lugna ner Fia. Men är detta ett nykterhetstecken att bli så arg? Är jag sur för att jag inte klarar att dricka? Så är det nog. Hela tiden så känns det som den senast öppnade vindunken viskar till mig. Kom Fia, smaka mig, då blir det bra. Men jag vägrar. Tuff dag. Allt ska upp på vinden igen!

Fia

kommit så långt nej, det har tagit mej mycket tid och bearbetning. Men jag ser att du har rätt attityd och inställning, jag vet att du kan klara det! Ge inte upp bara fast det blir motigt ibland. Det är upp och ner.

Vad bra Andreas! Nu kommer jag att ta en mening i taget, för jag tror att vi måste ta "en sak i taget" med dig.

Dagens fråga: På vilket sätt tycker du att du skiljer dig från oss? (ang detta med att inte passa in)

Ta tid på dig och koncentrera dig på bara denna fråga för tillfället är du snäll( vi fortsätter att nysta senare;-D )

Trollis

Tack A :) Känns underbart, och lite läskigt, att börja komma till ngn slags insikt. Låååång väg kvar, men att just precis nu inte VILJA dricka känns obeskrivligt skönt, och märkligt oxå (vinet har varit sån otroligt stor det av mig, mitt liv, tagit all min tid och kraft). Hoppas denna känsla håller i sig! Hur går det för dig? Kom igen nu, ge inte upp!

Tack Santorini, svarade i din tråd innan jag såg att du skrivit här :)

Kram Anli

Har inte kommit så långt alls, men börjar så smått tänka i de banorna. Tänkt mkt senaste dagarna på varför alkohol har en sån central plats i, i princip allt, umgänge.

Jag är en sån som har som mål att dricka lagom och ibland. Kunna vara "normal", kunna umgås och ibland kunna belöna mig själv (för belöning är väl vad det är?) med att få slappna av med vin tillsammans med andra.
Men varför egentligen, vad är det som är så himla fantastiskt med att bedöva/fördumma/trubba av sig själv? Vad fruktansvärt sorgligt att vi människor behöver göra det, att vi belönar oss med det!

Tog upp detta m min man igår ef inför kvällen. Han förstod inte alls vad jag menade (eller ville inte förstå?). Det är ju trevligt och helt normalt att umgås med alkohol vid tex middagar tyckte han. Jag sa att egentligen, i ärlighetens namn, så dricker man väl kanske inte BARA för att det är gott, utan för att bli avslappnad (påverkad mao). Men inte heller det höll han riktigt med om. Han dricker gärna, men inte som jag! Kan lätt låta bli och häller aldrig i sig som jag gjorde. Men visst dricker han en hel del då det bjuds, om vi träffar andra på middag etc. Antar att de flesta (även jag!) inte vill inse hur SJUKT det egentligen är, för då måste man ju ta någon slags ställning.

Nya insikter :)

Kram A

söndag. Nästan hela fyllehelgen avklarad och inte en droppe har jag tagit. Men jag märker att det tar på mig. Dränerar skrev Victoria om något helt annat. Det dränerar mig att se min kloke vackre man förvandlas till ett lallande dansande fyllo. Jag vet ju att boten är att dricka själv. Men det kan jag inte. Nej jag vägrar just nu. Nu sover han, min prins. Om ett par timmar kommer han att vakna och ta några öl. Trappa ner för att kunna jobba igen imorgon. Jag längtar dit. Till måndag. Nu dricks det ju varje kväll hemma hos oss men i veckorna blir det så mycket mindre. Jag vet att jag inte kan ändra hans livsval. Kan kanske inte ens ändra mig själv men ett ärligt försök ska jag göra.

Fia

Grattis
/A

jag ser att du har rätt inställning och känsla, det kommer att gå bra! Det är en stor skillnad på att vara nykter för att man "måste", t.ex vara chauför, eller när man bestämt sej. När det är ett eget val, för det är det ju, trots att vi vet att vi måste ändra våra vanor. Fortsätt så och det kommer bara fler och fler fördelar och man börjar ifrågasätta varför alkoholen skulle vara så viktig. Jag skrev just ett inlägg om det i min egen tråd. Grattis, du har tagit ett stort steg mot friheten!

Inte så farligt faktiskt. Tidigare, om jag tex var chaufför och inte KUNDE dricka, så var jag så rastlös och tyckte jäkligt synd om mig själv när alla andra fick dricka. Ville i ärlighetens namn hem så fort som möjligt så JAG fick dricka vin oxå. Men jag känner i kroppen att denna gång är det annorlunda, har inte känt denna beslutsamhet förut. Aldrig faktiskt!

Tror jag insett att det var just NU ändringen behövde ske för att jag inte skulle råka riktigt riktigt illa ut. Kändes som att denna gång gäller det, sluta själv eller be om mer hjälp (AA?). Och denna ggn känner jag ngt slags lugn (absolut inte första dagarna, då tyckte jag fortfarande synd om mig själv...mitt vin buhu..). Och nu när jag varit nykter snart 13 dgr börjar det kännas SKÖNT, jag sover bra (bara det är värt allt), behöver inte känna stress över att tänka på hur mkt vin som finns i garderoben/tänk om ngn av misstag hittar/tänk om det tar slut (hemska tanke!) och framför allt, och detta är det bästa, så säger jag inte längre "jag kommer snart, ska bara fixa/hämta/etc" medan jag går in och tar en snabb klunk vin. Just den känslan, lugnet över att "slippa" gå in och hålla salongsberusningen vid liv hela tiden är så jäkla befriande! Jag börjar se fördelarna mer än nackdelarna :).

Visst var jag sugen igår. I början. Det såg gott ut, vore ju skönt att bli så där lagom avdomnad. Men fokuserade på hur jag skulle känna sen, när jag låg i sängen och mådde dåligt över att inte ha klarat det. Och vartefter kvällen led så var det lätt som en plätt när jag såg hur påverkad min man och hans kompis blev. Inte jättefulla, säkert var jag likadan, men absolut lite "lagom" berusade. Detta är helt nytt för mig, att vara åskådaren, se hur alkoholen påverkar människor. Jag har ju varit showens huvudperson ;) Dessutom tänkte jag mkt på hur mkt de pratade om vinet t maten (åh vad det passade bra/var gott), sen ngn öl efter maten och prat om olika sorter som var så faaaantastiskt goda. Oxå ny aha upplevelse för mig, hur man ursäktar alkoholintag med själva smaken! Visst, vin är gott...men är det SÅ jäkla gott så man måste dricka en hel flaska! Hur all social samvaro kvällstid på helger (ok mkt då) är uppbyggd kring alkohol och hur man hittar sätt att rättfärdiga intaget av den.

Nä, tror jag kommit till nästa "nivå", börjat fasen bli trött och arg på alkohol!!

Nu ska jag inte vara kaxig, betvivlar inte att jag kommer ha svackor och kanske falla dit, men just precis nu är jag trött på skiten!! Hurra!!

Kram

och dess betydelse. Varför är den så viktig i våra liv? Varför kretsar våra tankar så mycket kring ifall vi ska kunna lära oss dricka "normalt"? För såna tankar har de flesta av oss nån gång efter att vi slutat dricka. Åtminstone undermedvetet har den tanken funnits med. Att så småningom kan jag börja dricka lite igen på fester, på helger osv. Det har jag prövat förut men genast tar tankarna på mera alkohol över. Nu undrar jag varför det känns så viktigt att få dricka igen? Antagligen för att alkoholen har en så centralt plats i allt umgänge med andra. Men om jag ser till mej själv nu. Vad saknar jag som alkoholen gav mej? Ingenting men visst minns jag känslan av de första glasen, värmen, avslappningen, då, innan det alltid gick för långt. Det är längesen det var enbart positivt. Den tiden kommer aldrig igen eftersom jag låtit det gå för långt och blivit beroende. Däremot finns det hur mycket som helst som jag INTE saknar av det alkoholen gav mej. Kan göra en lång lista men det behövs inte för jag minns alltför väl ändå all skam och ångest. Nykterheten ger mej otroligt mycket istället, frihet och oberoende.

Vi har också gemensamt att vi funderar väldigt mycket på vad andra ska säga, tycka eller tro om vi tackar nej till alkohol. Jag har tänkt mycket på det men erfarenheten visar att andra inte bryr sej särskilt mycket. När man själv är säker på sitt beslut så är det inga problem alls. Det är medan man själv är sugen och vill ha som man har svårt att stå för ett skäl att inte dricka.

Efter åratal av vetskap om att jag har ett missbruk och flera försök att sluta har jag nu kommit till en inre frid med beslutet. Det känns på ett annat sätt nu. De samlade dåliga erfarenheterna har väl blivit tillräckligt många. Sju månaders nykterhet har gett mej tillräckligt med bevis för att livet är mycket bättre så här. Så för mej är nyckeln till frihet att inse och verkligen acceptera att jag aldrig kan dricka alkohol igen. Jag är allergisk. En dag i taget är nog säkert bra i början, att varje dag ta ett nytt beslut kanske fungerar då. Men för mej gör det skillnad att inse att det är för gott. Och att inse att alkohol inte behövs för ett rikt liv. Man missar ingenting.

Jag brukar citera Kristin Davis, en av de unga, vackra tjejerna som spelade med i Sex & The City. Hon är öppen med att hon är alkoholist och dricker inget. "IT WAS GETTING IN THE WAY OF WHAT I WANTED SO I STOPPED". Så himla enkelt! :)

Braaaaa!! :) vilken underbar känsla det måste vara! Hur var det med suget?