Senaste kommentarerna i forumet

-

Jag sa ju att jag inte är något stjärnterapeut- ämne. Hihi. ;-D

Kram! ;-)
/MB

Tack MB:) som ni reder upp saker och ting fungerar inte här. Min livskamrat blir helt på defensiven och åker till slut hemifrån om jag inte ger mig. Inte särskilt konstruktivt. Jag tror att vi skulle vinna på att ha en tredje part som hjälper oss att kommunicera om svåra saker.

Är fast i mitt beslut att inte dricka, i alla fall än så länge. Jag kommer att prova någon gång, men inte nu. Mina regler är inte dricka när mina barn är med, dricka vid festliga tillfällen och inte när jag är deppig. Det finns inte så många sådana tillfällen när jag tänker efter. Kram tebax!!

Välkommen tillbaka. Jag är en av dem som liksom du ideligen är tvungen att kolla om inte livet är roligare och bättre med A i alla fall. Tre veckor nykter nu, personligt rekord tror jag. Reggade mej här i oktober förra året då insikten slagit ner som en bomb.

Jag har sökt och fått hjälp på kommunens beroendeenhet. De frågade om jag har barn, ja, men bara av den anledninngen att man får förtur då. Jag har fått antabus utskrivet. Tror att man framstår som ganska medveten om man talar om att man är reggad på detta forum, man har försökt själv, fått mera kunskaper och insikt. En förutsättning för att kunna besegra sjukdomen är nog kunskap om den.

Så finns det beroendeenhet i kommunen, så börja där, de har mer kunskap.

Styrkekramar/MB

Ingen rolig läsning. Jag är så långt från rätt person att hjälpa dej med relationsproblem det går att komma. Men jag står i hörnet och viftar med en flagga som det står Peace, Love and Understanding på.

Tror jag har nån bokstavskombination, möjligen Aspergers i lightversion.
Mitt sätt att hantera konflikter i familjen är ryggen mot väggen - nu SKA vi prata. Och ja, min sambo är en riktig, äkta toffelhjälte! Underligt nog funkar det...

En stor kram till dej , Morla. Men se upp förresten så att du inte använder förhållandet som förevändning att dricka, lätt att lägga över skulden på honom...?

Styrkekram!
/MB

Efter att ha varit nykter i mer än en månad börjar vardagen alltmer att göra sig påmind. Grubblar mycket och känner mig riktigt nere. Har grubblat i flera veckor på mitt liv, men nu börjar det kännas jobbigt. Förstår nu det en del skriver om här, att man supit bort problem tidigare och nu kommer de upp till ytan. Har en fin karl som jag lever med, men som för alla andra har vi våra bekymmer. Vill inte skriva vad det är för bekymmer då jag är rädd att bli igenkänd. I vilket fall som helst har jag beställt tid för familjerådgivning vilket han "inte har tid med". "det passar inte" säger han. Hmm.. Det känns jätteviktigt för mig att vi reder ut detta, för vi kommer ingen vart hemma. Vet att jag kommer att bli bitter med tiden om jag inte gör något åt det. Kram på er!

jag kommer i alla fall inte referera till dig som djurplågaren, varken i skrift eller i mitt huvud. Snarare som Dompa-den modige snubben som vågade vädra sina skamfyllda minnen och därigenom kunna lägga dem på hyllan. Eller varför inte bara använda ditt nya epitet? "Dompa -en myrornas man", en lagom kaxig titel på en självbiografi. Jag skulle lätt ta och bläddra i den boken om den låg här på bordet nästa gång jag kommer hit. Tänker mig ett glansigt omslag, en bild på en man med slitna jeans uppkavlade till knäna på en strand någonstans långt borta i ett varmare land, fokus i blicken och som ger hjärt/lung-räddning till lilla baby-myra som kipar efter luft i hans hand. Ha ha, bra mycket coolare än Spindelmannen!

Välkommen tillbaks! Hinner inte skriva så mycket nu, men ville bara säga att JAG tror på dig!
Just nu, är det uppförsbacke igen, men det finns inga genvägar.
Snart är du ute på platten igen.
Så länge dina barn inte far illa, och du söker hjälp frivilligt, tror jag inte att det skulle kunna tolkas mot dig!

Många styrkekramar!/ trollis

Usch, det här är inget roligt inlägg att skriva men jag måste, för min egen skull. Ja, jag har druckit igen och nej, jag har inte ställt till med några större skandaler till följd av detta. Men jag mår inte bra av det heller. Det här är min första höst så långt tillbaka jag kan minnas som jag inte drabbats av jobbigt höstdepp och det har berott till störst del på att jag inte druckit.

Nu vet jag inte vad det var som gjorde att jag bestämde mig för att slå huvudet i väggen ännu en gång, vad som fick mig att tro att jag kunde börja igen och att det skulle bli annorlunda. Det VET jag att det inte blir.

Jag var trött på det jämna lunket i tillvaron, på att inget "hände". Lite trött på allt eller inget-mentaliteten här och alla mantran: "det där är bara alkoholdjävulen som talar, lyssna inte!" Och så hade jag ju varit så duktig så länge, bevisat att jag klarade av det om jag bara ville, och varför inte ta tillfället i akt och förstöra lite av det jag lyckats bygga upp??

Lite bättre har det gått, har druckit kortare perioder i taget och återhämtat mig snabbare än förut. Tvingat mig själv att göra allt jag åtagit mig. Men det kommer inte att hålla, jag märker hur ursäkterna börjar komma tillbaka. Suget efter A i tid och otid. Bråk till följd av A. Jag frånvarande på grund av A eller efterverkningar av A. Ångest på grund av A.

Vill söka hjälp på Vårdcentralen men jag är så rädd att de ska börja fråga om och utreda barnen, det hände en person som skrev här förut, när hon sökte hjälp. Kan man söka hjälp anonymt i verkliga livet??

Nu är jag tillbaka på ruta 1 eller egentligen Dag 2. Efter det här känner jag mig inte lika övertygad om att jag kan leva ett bra liv utan att trilla dit igen, vågar inte tro på min egen vilja att leva ett liv utan alkohol. Det låter inte så bra, det hör jag själv men så är det. Ska försöka skriva här regelbundet nu och hoppas att det hjälper mig att stå emot under de flesta dagarna.

Rädsla är bra, för den har räddat mig så många gånger. Jag blir på min vakt och lyssnar inte på spöket som tjatar i huvudet om vad som är normalt. Utan jag ger mig tid att förbereda mig inför det som är svårt, för mitt spöke är en enveten jäkel :D
Mitt råd är att ge dig själv en present att livet är så värdefullt att du vill leva det fullt ut och inte i ett bedövat tillstånd med ångest. Sen tycker jag att du skall köpa dig något riktigt fint eller ta en dag på spa och bara njuta av att det är nu du lever. Många kramar Kalla och nu tar vi ett steg till.

I dag är en sådan dag då jag skulle kunnat tänka mig att avsluta arbetsdagen med en sväng förbi bolaget!
Sliter som satan och får ingen ”feedback”
Men så kom jag och tänka på vad jag får ut av det 5 min välbefinnande, sedan 10-15 timmars möda för att allt ska bli normalt igen.
NeJ det är inte värt det!
Tror jag ska gå en sväng och ge lite Feedback till mina arbetskamrater, kanske det ger gensvar.

//Paron//

Samma är det för mig! Så fort jag ätit godis får jag vinsug som ett brev på posten. Blir lite "bakis" av sockret också, törstig och grinig. Tror absolut att det finns ett samband.

för länken, Stigsdotter! Det är ju precis det där jag VET eftersom jag märkt att det är så, utan att ha nåt belägg för det! Jag tyckte bara att det var smart att göra en radikal förändring och jag vet ju att det tar bort sockersug. Nå hur länge ska det ta innan sådant verkligen tas i beaktande bland de lärde?

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/02/02/lakare-lchf-diet-minskar-alkoh…

Hej sommar! Min tanke är att det är din fest och du som ska firas. Jag tycker att du ska bestämma själv vad som ska serveras på din fest eller öppna hus. Blir det enklare för dig att hålla dig nykter om du bjuder på goda alkoholfria alternativ så tycker jag att du ska göra det. Stor kram och lycka till:-)

Hej sommar!
Kom att tänka på att jag ofta brukar bli förbannad på att bilister inte kan lära sig använda blinkers, utan struntar i det. Har nu insett att det är meningslöst, jag kommer aldrig att kunna lära alla att använda blinkers. Jag använder den själv på bästa sätt och mer kan jag inte göra.
Känns som om det är likadant med andras drickande. Hade jag fest och krävde att alla drack alkoholfritt skulle det kännas rätt konstigt, det är ju bara jag som ska förhålla mig till alkoholen och dess problem för mig.
En tanke
Fenix

Vad kul!! Det går mycket lättare att gå ned i vikt utan A. Jag har gått ned 6kg på 1,5 månad. Fast jag har verkligen gått in för det nu. Känner mig frisk och stark! Vad härligt med 8 (!) kg borta från kroppen:-) ännu en sporre i det vita livet. Stor kram!

Jag fyllde 50 för ett par veckor sedan, och mitt kalas sker om ca 2 veckor.
Vi ska ha hela paketet, öl, vin, skumpa, whisky, grogg osv...

Det är fortfarande mig det handlar om, inte möjligheterna, inte antalet tillfällen..
Om jag har en möjlighet 1000 gånger, så är beslutet fortfarande hos mig, enbart mig,
och jag kommer troligen tacka nej 1001 gånger...

Men visst har jag haft tanken ändå, varför skulle du inte kunna testa, en enda gång,
just på din 50 årsdag, det är du väl värd????

Men värd, det är jag ett ångestfritt liv, då ingår inga alkoholhaltiga drycker.

Jag kan inte smita ifrån mitt liv hela tiden, utan inse att det får konsekvenser.

Rakryggat har jag insett att alkoholen är ingenting för mig, nu, då, eller sen.

Mit liv är alko/ångest-fritt..

/Berra

Känns som att jag sedan i somras har gjort en sådan resa och att det nu är dags för något slags bokslut i och med att jag fyller 40.
Vill att allt liksom ska ligga klart, vill ha min väg utstakad så att jag vet vilket håll jag ska gå.
Vill att mitt innerst jag, det jag nu äntligen funnit då vinet tidigare hindrade mig, ska synas i allt jag gör, och allt jag har runt omkring mig.
Det låter ambitiöst men jag börjar smått....
Har möblerat om hemma tre gånger på några veckor, rensat bort och låter bara det som "talar till mig" vara kvar.

Nu till mer praktiska frågor som jag hoppas att ni forum-vänner kan hjälpa mig med.
Kan jag bjuda på A-fritt rakt igenom på mitt firande (Öppet Hus en veckodag)?
Tänkte först att jag måste väl ha riktigt bubbel och vin till gästerna,
men är så rädd att jag "unnar" mig lite av bubblet och sedan är jag ju där det vet jag....
Så det är nog bäst att köra noll-öl, läsk och mineralvatten.
Men som välkomst-skål?
Vill ha något gott och bubbligt, men inte ett alkoholfritt vanligt bubbel, typ Chapel Hill utan alkohol för det smakar apa tycker jag.
Utan något gott och naturligt A-fritt.
Tar gärna emot tips!

Hej Kalla!
Är inte här lika ofta, läser ibland men skriver inte lika ofta. Men just nu känner jag att jag behöver forumet.
Fyller 40 om några veckor och oroar mig inför detta, är rädd att jag kommer falla dit för att jag så gärna vill vara normal och fira.
Eller för att jag ju varit sååå duktig. Men "din" dikt sitter i en ram i hallen och jag läser den så ofta att jag nästan kan den utantill.
Den har gett mig så mycket och jag är så glad att du har "gett"mig den!!
Tack

Fyller 40 om några veckor och har varit nykter sedan 4 augusti. Men förberedelserna inför min födelsedag har satt igång en längtan efter att kunna dricka för att fira. Och kan man bjuda på alkoholfritt rakt igenom på ett öppet hus? Och kommer det kännas som om något fattas? Frågor, frågor, frågor snurrar runt och tankar på vin och bubbel.... Men när jag läste beskrivningen av din söndagmorgon rös jag och log stort! Det är ju så självklart att det är så jag vill leva, vill inte gästerna fira mig med A-fritt så kan de gå hem, så det så!!
Tack för dina ord!

verkligen trevligt att träffas ! Hoppas också att du slipper känna att du kämpar och att du numera istället känner friheten för att du har ett eget val att göra.

Kram !

badrumsvågen för en stund sedan, vilket jag inte gjort sedan i oktober tror jag. En gest av vänlighet från dess sida? Minus åtta kilo utan någon ansträngning alls. Fuskar lite inom LCHF, men har tillåtit mej ganska stora mängder läsk och godis, vilket jag inte gjorde förut.

Undrar hur mycket jag skulle vägt om jag varit både alkis och godismonster???

Kan ni inte berätta hur det var..
Vad hände, vilka talare hade man, vad pratade man mera detaljerat om?
Ni var fem? stycken har jag förstått, och gick ut och käkade efteråt.
Vilka var ni, och framför allt, hur väl stämde era förutfattade ansikten på de personer
som ni hade förmånen att få träffa in real life?
Hur gick samtalen???

Massor av frågor, och ja jag gjorde ett val (som jag har bestämt mig för att inte ångra),
men nyfikenheten kan jag ändå inte hålla i schack.
Svara gärna de som vill och om ni kan.

/Berra

...men påstår inte att jag sitter inne med svaren. Flytten till Italien var inte nödvändigtvis en flykt. På sätt och vis var det väl som att resa hem, hem till ditt italienska jag. Och att komma bort från byhåla var väl livsnödvändigt? Men sen när du skrev om Australien började jag fundera lite och mindes hur du och J "stimmade" i början. Hus, djur, barn - allt genast! Och sen blev det tomt och trist och alkoholbedövning. Så jag funderar på om du kanske har behov av nya projekt för att fly från vardagen? Och om det nya projektet skrämmer exet så att hon hotar med advokat är det kanske bra att tänka över saken en gång till. För så har jag förstått det, att hon började krångla först när Perth kom på tal (?). Rätta mig om jag har fel. Det känns fortfarande som om jag har missat något för jag förstår inte varför ni inte helt enkelt kan stanna i Italien och fortsätta acklimatisera er. MT skrev att det väl inte är så stor skillnad om man bor i Florens eller Perth, men om man har ont om pengar och bor i byhåla är det ju det. Till Italien kan man åka lågprisflyg, men en resa till Australien går loss på kanske 10 lakan.
Jag vill inte göra dig ledsen.
Kram NN